Urkult 2017, en sammanfattning

Urkult har gjort en sammanfattning på sin hemsida över årets festival och kunde konstatera att vädret blev perfekt ändå. Vidare var det en jämställd festival med ungefär lika många män som kvinnor som artister och i grupper. Ordningen var mycket god och ett fåtal gripande gjordes av berusade och inga anmälningar om ofredanden och sexuella brott gjordes, något som andra festivaler får dras med. Något färre besökare i år 5556 mot 5852 ifjol. Vädret spelade säkert en roll i detta är min åsikt. Prognoserana var ju inte direkt lysande veckan innan.

1780 barn var också med på festivalen och det om något sätter sin  prägel på denna folkfest. De, barnen, syntes nästan överallt.

På hemsidan finns också en enkät som man kan svara på och jag tänkte nu svara på frågorna i denna blogg.

Vilken artist fångade ditt hjärta? – Gruppen Rim är mitt svar. Härlig svängig folkmusik som får en att skaka sina lurviga. Andra artister som jag verkligen gillade och som stundtals framkallade gåshud var Ulrika Bodén med gruppen Ahlberg, Ek och Roswall, Enkel, Sofia Jannok och Trad.Attack. Men det fanns så många fler som jag tyvärr helt eller delvis missade. Kumbia Queers från Buenos Aires var asbra, Ane Brun var betydligt bättre än vad jag väntat och Kapten Röd gav järnet sent på fredagkväll. För att nämna några.

Roligaste minnet? – … var de bekanta som jag träffade. Så småningom har jag lärt känna några och fler tycks det bli. För att ytterligare nämna någon så dök Thomas från Hudiksvall (tror jag) upp redan på torsdag. En Karlström som kände igen mig och ville diskutera sin släkt och dess rötter i vår by Oxkangar var en annan. På 1860-talet flyttade en familj från byn till trakten kring Storsjön i Junsele och av dessa två, Jakob och Maria, har det uppstått en stor släkt av vilka en del är intresserade av vår by och varifrån Jakob och Maria kom.  Jonna är också ättling till dessa två. Kul att få prata om detta och att bli igenkänd av en för mig helt främmande person.

Annars är ett av Urkults kännetecken vänligheten mellan folk och frånvaron av stök och bråk.

Deltog du i någon kurs/workshop? – Nej, det gjorde jag inte. Visserligen såg jag på torsdag  Anna Fält med ”Finnskogarnas magi” i biografen men det var kanske inte riktigt min grej. Lite för avancerat för mig. Fin sångröst hade hon i alla fall.

Nämn tre ”måsten” att uppleva/göra på Urkult: Eldnatten naturligtvis. Så bra den var i år med Burnt Out Punks som bjöd en helt enastående eldig show. Bra plats i slänten fick jag också och utrustad med vinklad sittbräda gick det riktigt bra att sitta. Utan sittbräda hade det varit sämre för då måste man spjärna emot för att inte rasa nedåt vilket kan förta en del av upplevelsen.

Nämforsen med alla mångtusenåriga hällristningar måste också varje år få besök. Bara att knalla nedför berget och se den obändiga kraft som vattnet uppvisar i sitt fall bland klippor och stenar. Så har det varit i tusentals år. Ingen landhöjning här att tala om, något som vi i Pampas ständigt påminns om både i nutid och historiskt.

Fläskpannkaka på Ingelas Café inne i Näsåker är också ett måste för min del. Så god fläskpannkaka som där serveras! En tradition jag försöker upprätta. Fläskpannkaka är inte vanligt på denna sida pölen vilket är synd.

Dessa är mina tre ”måsten” på Urkult.

Just nu håller jag på att gå genom alla bilder och videos som jag tog. Ett tidsödande arbete som normalt tar hela hösten. I år vill jag dock bli klart så fort som möjligt för att kunna leverera bilder till Urkult, festivalfotograf som jag var i år.


Summering av Urkult 2017 

Här en drös bilder från fredagen

Såpbubblor vid Hembydsgården
Nära Badplatscampingen
Här bodde ett livat och entusiastiskt gäng. Trummor mitt i natten klockan 3-4 var inte så uppskattat. Men de tystnade snart efter tillsägelse. Inget tjafs där inte!
Allehanda te till försäljning på marknadsgatan
Interiör från Urkult

I väntan på sin favoritmusik i Danslogen…
… som kanske var RIM?
Serveringen nära Solscenen

 

Här en bild jag gjorde som tack för årets Urkult

Lurad på villovägar, renen och Eldnatten

Jodå, Brunte höll ända fram till Näsåker trots att vi bitvis var ute på ett vägbygge som egentligen var avstängt. På morgonen satte jag på navigatorn, inte för att det behövdes utan mera för att se Näsåker dyka upp på skärmen. Navigatorn föreslog väg 335 via Sidensjö och det var jag fullt tillfreds med. Jag har åkt den vägen flera gånger tidigare.

Tyvärr möttes vi av skyltning som berättade att väg 335 genom Sidensjö var avstängd för vägbygge. Det visste inte navigatorn utan tjatade en god stund om U-sväng när jag istället körde mot Bredbyn i hopp om att hitta en annan väg. Gubben i telefonen var tyst en lång stund tills han plötsligt föreslog en vänstersväng. Gott så, tänkte jag och funderade att nu har han säkert glömt väg 335. Vi körde genom ett vackert landskap jag inte sett tidigare tills vi plötsligt kom in på väg 335 vägbygget. Så trist, navigatorn hade lurat mig!

Vi knallade på en god stund längs med vägbygget som minsann inte var någon autostrada. Brunte fick sig en rejäl rusktur. Nåja, inget vara för evigt på denna jord och snart kom vi åter in på farbar väg. Tur var det för en stund senare mötte vi en ståtlig ren som gick mitt på vägen till synes helt obekymrad. Den såg snäll ut och gjorde inga utfall när jag sakta gled förbi. En hyfsad bild fick jag t.o.m. En bonus på denna Urkult-färd.

Väl framme i Näsåker var det dags att söka sig en tältplats på campingen men tyvärr hade någon redan snott min fina plats jag brukar ha men jag fick ändå rätt bra plats även om det inte var direkt vid bilen. Uppsättningen av tältet var ett äventyr för sig. Vad är bak och fram, ut och in o.s.v.? Vädret var fint så innan jag blev klar kom det t.o.m. fram lite svett.

Sedvanlig koll av festplatsen där volontärerna satte sin sista hand på installationer och dekorationer. En stund senare blev det möte med en av nyckelpersonerna i Urkult. Jag är nämligen engagerad som festivalfotograf detta år och då ville hon snacka lite om vilka bilder Urkult vill ha. På samma gång fick jag även träffa bloggaren och fotgrafen Rania Rönntoft vars blogg jag följer. Senare på kvällen träffade jag också Jonna Jinton och hennes kille Johan.  Jonnas blogg är en av mina favoritbloggar.

Sedan drog Urkult igång och grindarna öppnades. Flera band spelade denna första kväll men för mig var Eldnatten viktigast med Burn Out Punks som stod för programmet. Mäktiga eld- och akrobatkonster blandat med humor och underfundighet. En våghals jonglerade med en motorsåg som var igång. Den konsten tror jag inte att jag kommer att försöka mig på.  Hur som helst en fin invigning av årets Urkult.

Mycket mera än så hinner jag inte skriva denna gång, mera kommer kanske senare, eller allra senast när jag kommer hem. Vädret har i alla fall varit oss nådiga och inget regn än så länge.


Jonna Jintons blogg 

Rowan Tree – Rania Rönntofts blogg

Fler bilder än så här blir det inte denna gång även om jag tog hundratals igår. Visst är det en fin och ståtlig ren?

Avsaknaden av skor och fylla

Igår lördag blev det utflykt både i norr och i söder. Min niece Christina och hennes kille firade sin förlovning och då anlitades jag som fotograf. Trots strålande sol med åtföljande skuggor så tror jag att jag lyckades ganska väl.

På kvällen följde jag sister Jane och hennes man från den lyckliga staden åter en gång till Kaustby och festivalen där. Andra gången denna vecka. Musikaliskt var kvällen inte lika intressant för mig som i tisdags men kvällen var solig och fin och stämningen är annars så härlig på Kaustbyfestivalen.

Två saker reflekterade jag över denna dag. För det första så är det högst vanligt att man tar av sig skorna när man besöker någons hem. Det hör liksom till. Ibland blir t.o.m. värdinnan lite purken om man inte tar av sig skorna. Men, är det fest och kalas, då har nästan alla skorna på sig. Varför? Vilken är skillnaden? Någon trodde att den samlade fotsvetten skulle inverka menligt på feststämningen. En annan menade att med så många skor samlade på ett ställe skulle det bli svårt att hitta sina egna skor och därför behåller alla skorna på så att inte någon Emil ställer till oreda. Hur som helst, här finns ett undantag från regeln att alltid ta av sig skorna. Hos mig går det däremot mycket bra att ha skorna på inomhus, alldeles som det är vanligt i Danmark.

En annan sak var att jag inte såg en enda berusad person båda dagarna jag besökte Kaustbyfestivalen. Detta trots att det såldes öl, vin och sprit i Mondo-tältet. Det gick mycket lugnt och städat till och ingen ställde till bråk och stök. Med tanke på hur mycket folk som besökte festivalen och att det var lördagskväll är det anmärkningsvärt. Ok, jag såg inte varenda kotte men ändå. Och ingen blängde heller på min Malmö-keps som jag hade på huvudet. Folk hade helt enkelt kul, dansade, lyssnade på musik och umgicks i bästa anda.

Såja, nu har halva sommaren gått och någon värmebölja har vi inte sett till ännu. Få se om väderspåmannen ändå högg rejält i sten denna gång.

Här kommer ett gäng bilder från lördagskvällen i Kaustby plus en fyr.

En så här fin fyr fick förlovningsparet som present av föräldrarna. Nu hittar de hem även om det blåser och stormar på livets färd.
Detta är Estbel med medlemmar från Estland och Belgien.
På stora arenan uppträdde Paula Koivuniemi, känd och omtyckt i Finland sedan lång tid tillbaka.
 Kaustinen Folk Music Festival 2017
Mycket folk hade samlats för att lyssna på Paula. Arenan var i stort sett full.
Utanför Pelimannitalo (Spelmanshuset) satt folk i sluttningen och njöt av solen och musiken
Kaustinen Folk Music Festival 2017
Vad dessa hette vet jag inte men fint spelade de och folk dansade till deras musik.
Kaustinen Folk Music Festival 2017
Lite konst hör också till. Vad denna installation hette vet jag inte. Kanske ”Kvastar i högan sky”?
Kaustinen Folk Music Festival 2017
Ännu en grupp som jag inte vet vad de hette och de spelade i Mondos tält. Damen längst till vänster fanns med i flera olika grupper vad jag kunde se. Bl.a. i gruppen två bilder upp.
Kaustinen Folk Music Festival 2017
Senare på kvällen blev det allt lite kyligt. Då var det fint att få värma sig vid elden eller bara sitta en stund och se på lågorna

 

Är även jag en flummig, haschrökande människa från ett lumpläger?

Det är sällan jag får kritiska eller negativa kommentarer på bloggen. Och aldrig elaka kommentarer. Det är jag tacksam för. Egentligen få kommentarer som jag sållat bort. Men bloggen är liten så chansen är väl inte så stor.

För en tid sedan fick jag en kritisk kommentar; dock ej direkt riktad till mig eller min blogg. Den handlade om mitt älskade Urkult som framställdes i mindre smickrande ordalag. Där beskrevs Urkult som ”den flummigaste och mest fördummande festival som någonsin uppstått”. Jag drog på smilbanden när jag läste formuleringen. ”Flummiga haschrökande människor som ser ut som de kommer från ett lumpläger” var ett annat omdöme. Personen som skrev kommentaren verkar bo i Näsåker där festivalen finns.

Jag vet inte vilka konkreta upplevelser av Urkult hen hade som skrev kommentaren men alla har rätt att framföra sin åsikt så länge det görs i god ton.

Mina erfarenheter är annorlunda. Visst kan det finnas droger där men inte alls i den omfattningen så att det skulle störa mig i alla fall. Egentligen förvånansvärt sällan som jag sett eller känt skymten av sådant. Och mycket lite fylleri. Kanske jag har haft tur, jag vet inte, men jag har ändå varit där fyra år. Jag har i stort sätt bara träffat trevliga människor. Vanligt folk, barnfamiljer och lättpratade, vänliga människor.

Musiken var inte heller bra: ”märklig, konstig musik”. Tja, smaken är ju delad som baken men jag har haft många fina musikupplevelser på Urkult. Ofta har okänd musik blivit mig mycket kär efter att jag lärt känna den på Urkult. Tar bara några exempel som Triakel, Maïa Barouh, Garmarna och Sara Parkman.  Musik jag inte skulle ha kommit i kontakt med om jag inte hört den på Urkult.

Därför har jag även i år stora förväntningar på Urkult och det första artistsläppet har kommit där Sofia Jannok finns med. Så glad jag blev när jag såg detta! Hon är för mig en stor favorit och enbart hennes framträdande är värt att åka till Urkult 2017. Själv föreslog jag henne i höstas på Urkults inofficiella FB-grupp. Vem mera kan tänkas uppträde i år? Kanske Brincadeira, den eminenta slagverksgruppen från Spanien, i en eller annan form? Vem vet, de skall i alla fall till Sverige kommande sommar. Spännande blir det med alla artistsläpp under de närmaste månaderna!

Svaret på rubriken är: nej vill jag påstå! Jag är nog en snäll och ganska vanlig farbror. Men jag gillar Urkult starkt!

Åh, den musiken!

Nu skall jag inte tjata för mycket om Urkult; jag kan gott tänka att det finns de som inte bryr sig speciellt mycket om min favoritfestival. Jag vill dock orda något om musiken. Kanske mest för mig själv så att jag minns i framtiden hur det var.

Jag började med att torsdag bevista en del av Norðans konsert i Ådal-Lidens kyrka. De spelade underbart klingande musik på violin och harpa med inspiration från Island, Färöarna och vattnen däromkring. Så välljudande toner, som balsam för själen! Jag blev ikväll tvungen att leta upp deras musik på Spotify bara för att åter försjunka i deras vackra musik. Har ni Spotify, lyssna en stund, jag är säker på att det kommer att göra er gott. https://open.spotify.com/album/7hpO6GLzQQuQ0KeJH93hki

Samma kväll spelade också Sonic Groove Society musik av helt annat slag. Slagverk och elektromusik av den typen jag inte visste att jag tyckte om. Kvällens stora dragplåster var kanske Shantel & Bucovina Club Orkestar som spelade efter Eldnattens sprakande invigning vid midnatt. Dansant medryckande musik.

Fredagen bjöd på fantastiska Looptok feat Maja Långbacka & Cirkus Cirkör. Maja har en härlig sångröst med Looptoks musik som drivkraft i låtarna. Som grädde på moset uppträde Cirkus Cirkör med den ena fenomenala konsten efter den andra. Även utflykter i publikhavet hörde till. Vad heter det när en person ligger på händer som sträcks upp från publiken och sedan flyttas runt av publiken? Emil Jensen uppträdde kl. 18 på Stora scen. Vilken ordkonstnär! Jag har inte tidigare riktigt lyssnat till honom men hans sommarprat i radion tidigare i sommar tände mig. Sallyswag spelade kl. 21. Ett band bestående enbart av kvinnor som jag också hört tidigare. Senare blev det Jaron Freeman-Fox och hans band som verkligen gav järnet på Solscenen. Inlevelse är ordet! Samtidigt spelade också Ahlberg, Ek & Roswall på Danslogen. Jag hade också gärna velat se dem men där var trångt och jag blev tvungen att välja. Sist på kvällen vid midnatt spelade Maxida Märak X Systraskap. Rakt på sak, kraftfullt framfört budskap till stundtals vilda toner och rapp. Maxida Märak är inte en kvinna man knäpper på näsan!

Lördag lyssnade jag först på Mittfolk i Danslogen. En ungdomlig grupp som jag hört flera gånger. Jag tror de går på någon typ av musikskola i Ångermanland. Glad och energirik musik! Kl. 15 blev det dags för Euskefeurat, Norrbottens eget superband som om något kan förmedla hur folket i Norrbotten är och med en härlig humor och självironi i bakgrunden. Euskefeurat var en av mina förhandsfavoriter som jag bara måste se. Räfven bjöd senare på verkligt riv i låtarna och hålligång. Musik som jag åter inte visste att jag gillade. Bandet har stått på önskelistan hos många, om jag förstått saken rätt. Garmarna uppträdde halv elva med duktiga Emma Härdelin som sångerska, en kvinna med många järn i elden. Folkrock kanske man kan kalla musiken. Joanna Connor missade jag därmed eftersom hon spelade blues i Danslogen på samma gång. Sista artist ut på lördagkväll var Maïa Barouh, en fransk-japansk artist som också tidigare uppträtt på Urkult. Då hade jag möjlighet att samtala med henne och hennes man som också spelar trummor i bandet. Ett bra val av band att ha som avslutning. Dansant musik med ett innehåll som inte hörs varje dag i Norden. Maïa Barouh var också en av mina förhandsfavoriter och hon gjorde mig inte besviken. Bra var hon!

Detta var en del av den musik som jag lyssnade till. Jag hörde också andra band/artister kortare eller längre stunder men vissa missade jag helt. Tyvärr för jag hade gärna hört och sett alla. Ja, detta har jag skrivit om tidigare, att man inte kan hinna med allt som bjuds på Urkult. Men jag är ändå mycket nöjd med årets Urkult! Ett knappt år att vänta tills nästa gång.

Alla band som spelade finns här på Urkults hemsida.

Urkult 2016, Näsåker
Här bredvid hotellet på Ingelas café  åt jag jättegod fläskpannkaka. Hotellet är reserverat för artisterna.
Urkult 2016, Näsåker, Sverige
Liten nedskräpning trots att det var mycket folk i rörelse. Speciellt på festområdet var det snyggt. En bra organisation höll ordning på saker och ting.

Folkligt, festligt

I lördags besökte jag både Österö Skärgårdsmarknad och Kaustby folkmusik festival, årligt återkommande traditioner, precis som vår byadag som avlöpte söndagen den 10 juli. Både skärgårdsmarknaden och byadagen är lokalt förankrade men det kommer ändå en mängd för mig okända människor som jag inte har en aning om vem de är. Det är samma med byns Facebook-sida; där har vi i nuläget 497 gilla trotsa att byn bara har ett 70-tal inbyggare. De flesta som gillar FB-sidan vet jag inte vem de är men ändå har de troligen en eller annan anknytning till byn. Eller så vill de bara vara med. 🙂

På byadagen bjöds både andlig och lekamlig spis. Korv grillades, kaffe och ”gris” avnjöts, festtal hölls, byns spelmän förnöjde, trubaduren Dennis Rönngård bjöd på härlig sång till sin gitarr och jag vann en slags klockradio på lotteriet. En sådan med speciell belysning när väckning närmar sig. Den är jag glad över. Som grädde på moset blev jag, tillsammans med ett par andra medlemmar av samfällighetens gamla styrelse, avtackad för ett 15-årigt uppdrag som kassör och sekreterare. Skönt att andra nu kunde ta över.

Skärgårdsmarknadens laxsoppa är ett måste men även en titt i skärgårdsmuséet med gamla båtar, motorer och andra ting som hör samman med en svunnen tid i skärgården. Bland flera andra försäljare fanns där min granne fåraherden med sitt stånd och sålde fårkött och fällar. Moster sålde bröd och bullar och kusin sålde fisk, naturell eller rökt. Ganska många människor träffade jag som jag fick ett litet samspråk med till skillnad från ifjol när jag tyckte att jag knappt kände någon.

På kvällen for jag tillsammans med sister Jane och svåger från den lyckliga staden till Kaustby festivalen. Vädret var oss nådigt och solen tittade mestadels fram. Det är en festival för folkmusik men utbudet är varierat och jag tror att alla hittar något att lyssna till. Folkligt och festligt, en trevlig och gemytlig stämning.

Rune Barslund & Andreas Tophøj från Danmark var den första anhalten i café Mondo. Vacker och finstämd musik på fiol och dragspel. En kontrast till detta var Tanssiteatteri Tsuumi: Kake – Tiellä tähtiin (Dansteater Härifrån till stjärnorna). Vilt, rockigt och dramatiskt med många dansare på golvet. En stor motorcykel ingick också i programmet. Inte direkt något man förväntar sig på en folkmusikfestival men just därför tycker jag Kaustby-festivalen är bra. Det är varierat och jag lär känna musik jag inte visst fanns. Det är inte bara fiol och knätofsar.

Gruppen Basco, också från Danmark, såg jag redan ifjol på Urkult, och plötsligt såg jag i matkön ett par av gruppens medlemmar, nämligen Hal Parfitt-Murray, fiol och sång och Ale Carr på cittern. Jag tvekade inte utan fick en liten stunds samtal med Hal. Han hade försett sig med ett stort skrovmål där bl.a. mujkor (siklöja) ingick, en finsk specialitet bestående av småfisk som steks som de är utan rensning. Han gillade det och bjöd också mig på ett smakprov från tallriken men uppriktigt sagt så är det inte min specialitet. Även Ale var betänksam och avböjde. De hade otur och en del av deras instrument hade försvunnit i bagagehanteringen på flyget. Inte så bra men de fick låna instrument så framträdandet kunde genomföras.

Basco spelade uppe på Kallio Klubi som ligger på ett litet berg nära festivalområdet. Först var publiken lite stillsam och trevande men redan efter några låter vågade de första unga damerna upp på dansgolvet i vilda danser, solo eller långdans. På slutet var det fullt ös på golvet. Märkligt är att det finns en viss typ av publik på sådana ställen som dansar sin egen dans, oblygt och frimodigt. Ofta är det unga kvinnor i övre tonåren upp till i 30-årsålder som tar plats och man kan riktigt se hur de lever sig in i dansen och trivs.

Jaakko Laitinen & Väärä Raha spelade balkanmusik på finska nere vid stora scenen. Också det rivigt, dansant och svettigt för de som gav järnet på dansgolvet.

Sist såg vi Kilema med medlemmar från Madagaskar och Spanien. De hade blivit av med alla sina instrument på flyget vilket var synd för jag antar att det fanns afrikanska instrument i uppsättningen som inte kunde hittas bara så där i närheten av festivalen. Men de gjorde en fin show och fick verkligen publiken med sig.

Nöjda stävade vi hemåt i sommarnatten endast störda av en älgkalv som passerade över vägen framför kylaren. För min del var det en förövning av vad som komma skall om drygt två veckor, Urkult. Lite annan stil på den festen men ändå finns mycket gemensamt.

En liten bildbomb:

2016-07-10 Byadagen i Oxkangar
Folket bänkade sig förväntansfulla inför byadagen i Oxkangar.
2016-07-16 Österömarknad 005
I lördags, Skärgårdsmarknaden på Österö.

2016-07-16 Österömarknad 013
Ett par skor i muséet. Sådana använde min morfar.
2016-07-16 Kaustbyfestivalen 005
Rune Barslund & Andreas Tophøj (DK) var de först vi hörde på i Kaustby, eller Kaustinen som det heter på finska.

 

2016-07-16 Kaustbyfestivalen 055
Snart gick det vilt till på golvet. Tanssiteatteri Tsuumi: Kake – Tiellä tähtiin

 

2016-07-16 Kaustbyfestivalen 090
Men man kunde också avnjuta en stilla jazzlåt bland mycket annan musik…

 

2016-07-16 Kaustbyfestivalen 062
… eller bara mingla.

 

2016-07-16 Basco - Kaustbyfestivalen 102
Basco gav järnet uppe på Kallio Klubi.
2016-07-16 Kaustbyfestivalen 196
Jaakko Laitinen & Väärä Raha var inte så mycket sämre.

 

2016-07-16 Kaustbyfestivalen 205
Dans, tjo och tjim.

 

2016-07-16 Kaustbyfestivalen 231
Eller varför inte finstämd sång i Spelmanstugan

 

2016-07-16 Kilema Kaustbyfestivalen 256
En av medlemmarna i Kilema. Första gången han spelade på det lånade instrumentet men spela, det kunde han minsann.
2016-07-16 Kilema Kaustbyfestivalen 300
Kilema

 

2016-07-16 Kaustbyfestivalen 230
Internationellt och mångkulturellt i Kaustby, inte snävt nationellt och exkluderande. Folkmusik är så mycket mer, inte bara ett sätt att hävda sitt eget utan att också ta del av och njuta av andras musik.

Ett titta-tips

Senaste vecka presenterade SVT Västernorrland Veckans konsert på SVT Play vilket är en film från 2004 när Urkult firade 10-års jubileum. Filmen kan ses fram till den 30 juli på nätet. Själv fick jag förmånen att vara med och fira 20-årsjubiléet år 2014 vilket var en upplevelse men det ser inte ut att ha varit sämre tio år tidigare. Synd att jag inte redan då kände till denna festival. Så många år jag missat!

I denna film finns musik med bl.a. Stefan Sundström, Ranarim och Mari Boine. I Ranarim sjöng Åsa Bodén som är en Urkult-celebritet även i senare sammanhang. Hon kular också i denna film och berättar om hur den kringströvande boskapen nåddes med vidunderliga locktoner. Filmen förmedlar också något av den stämning som råder på festivalen som egentligen är en folkfest av stora mått. Det finns något för alla.

Bara som ett tips för den som är intresserad. (Obs! Ses bäst i helskärm!) 55 dagar kvar till årets Urkult. Juhuu!

Urkultskylt
Sådana skyltar finns det lite här och var på Urkult. Somliga för ren information, andra framför tankeväckande ordkonst.