En dag på stranden

Jag är inte mycket för strandhäng, det vet alla som följt denna blogg någon tid. Visst kan det vara skönt att sitta vid stranden men det är sanden som jag inte kan med. Att ligga i mitt i den stekheta sanden och bara steka är inte min biff. Nej, hellre föredrar jag att göra något eller bara sitta i skuggan och glo på havet. Det går an.

I lördags tillbringade jag dock en stor del av dagen på stranden och där fanns minsann också sand. Jag besökte för första gången Bergö i Österbotten och den nystartade festivalen Skärifolk. Hela sex akter hade de klämt in mellan 16.00 och 21.00 när sista bandet spelade. Förutom Apan Anders för barnen tidigare på dagen. På söndagen fortsatte evenemanget med Allsång och Wasa Bygdekör.

Bergö verkar vara en trevlig liten ö med en by och många stugor längs med vägarna. Kyrka finns där, bar och såg jag rätt finns det också handel där since 1907. Så ingen behöver ta färjan till fastlandet för att få sin mjölk, korvbit och rågbröd. Flera mindre hamnar finns med otaliga rödmålade strandbodar och båthus. Trevligt och lite pittoreskt mitt i högsommarvärmen. Fast jag hade också gärna velat uppleva Bergö på hösten eller varför inte på vintern.

Till Bergö tar man sig med färja och på 10 minuter är man över sundet. Allt gick väldigt smidigt och inga långa väntetider även om jag missade färjan med 10 meter från stranden när jag skulle tillbaka senare på kvällen. Lite snopet.

Festivalen ja. Den låg vid Bergö simstand. Där var det fint ordnat med sandstrand, minigolf, klätterställningar för barnen och naturligtvis trampolin ute på piren. Dagen till ära fanns servering av bl.a. korv och fiskpiroger. Ett tält fanns för den törstige där öl, cider och lonkero serverades.

Det var främst för The Heartbeat Band som jag besökte fesitval plus att jag fick bongat en ö till. Tyvärr tyckte jag inte bandet riktigt kom till sin rätt. Jag vet inte vad som felades, kanske det var värmen och solgasset som säkert var betydande på scen som var en lastbilstrailer direkt på marken. Sam´s Garage spelade sist och det var en trevlig överraskning. Lite mera rockigt. Frida Andersson kom direkt från Stockholm med flyg och visst kan hon sjunga och underhålla. Första gången jag hörde henne live. En fin musikalisk bekantskap.

Övriga band och artister var inte heller dåliga. Ett bra gäng musikanter hade arrangören Bergö Öråd & SkäriFolk fått ihop. Nightbird, Watermelon Bite, Jerry and the Outlaws.

Tyvärr var det inte så mycket folk till städs. Arrangören hade väntat sig 200 pers och jag undrar om det blev så många fler? Kanske det var för fint väder för att få ut folk på stranden? Hur ekonomin går ihop med så många artister vet jag inte men det fanns också ett flertal sponsorer med i spelet som kanske räddade evenemanget. Förhoppningsvis blir det en fortsättning nästa år för jag tror på konceptet att låta flera lokala band och artister uppträda och visa upp sig. Kanske det också skulle passa med lite mera folkmusik? Eller varför inte ta in något band eller artist från andra sidan Kvarken? Jag tror ju på det regionala samarbetet och det finns massor med intressanta och bra band där. Jag menar inte dyra dansband eller kändisar utan liknande band som spelade i lördags.

Viktigt är också att barnen kunde få någon aktivitet till förutom lerverkstaden som fanns denna gång. Men visst, men en fin simstrand kommer man också långt.

Gärna skulle det också kunna finnas möjlighet till camping en natt eller två. Området är begränsat så detta kan inte bli någon stor festival och det är kanske det som är charmen med dessa mindre arrangemang. Bilen fick man lämna vid skolan 2-3 km bort men man fick biljett till gratis taxi ut till festivalen.

Jag kände bara en person där men desto roligare var det att prata med henne. Bästa hade det varit om man varit några personer som tillsammans besökte festivalen. Vad jag kunde hör av folket omkring mig var det dialekt, risksvenska och finska som hördes till lika delar. Säkert många emigranter och hemvändare på plats förutom villaborna.

En fin lördag på stranden och är det nästa år lika intressant musikalisk mix så kanske jag kommer åter. Jag kände mig välkommen även om jag så att säga var utbys.

Edit: Enligt artikel i Vasabladet kom det ca. 300 personer till festivalen på lördag. Till söndagens allsång kom 150 besökare.


Publik både till lands och sjöss

Nightbird (Anna-Stina Jungerstam)

The Heartbeat Band

Jerry and the Outlaws

Sam´s Garage

Watermelon Bite

Frida Andersson

Färjefästet på fastlandssidan

Sjöbodar på Bergö

Full last, kan man säga

Både badstrand och plats för publik

Picknick och festival. Lite fläktade vinden så det var inte den värsta hettan.

Annonser

Sköna härliga sommar, till SkäriFolk jag far

Vi människor älskar att prata om vädret. Ofta om det är dåligt väder och speciellt på midsommar när ”alltid-dåligt-väder-på-midsommar” skall bekräftas.

Eller så är det för varmt. Som nu. Nästa vecka lovas sol hela veckan och temperaturer närmare +30 C. Då är skuggan guld värd och tidig morgon eller sen kväll är den bästa tiden på dygnet. Nej, vi skall inte klaga på vackert väder i onödan, tids nog har vi regn och rusk, kyla som går in i märg och ben.

Idag hade jag tänkt att åter åka till Kaustby och festivalen där men planerna har ändrats. Istället blir det SkäriFolk på Bergö söder om Vasa. En ny festival med visa, folk och rock. Vid kolla av den musik som senare idag kommer att spelas fastnade jag definitivt för denna nykomling bland festivaler och kommer att ge den en chans. Konceptet låter bra: fin musik i skärgårdsmiljö. Barnen får också sitt genom Apan Anders som startar evenemanget kl. 15.00. Man måste ta vara på tillfället när det bjuds på evenemang ute på landsbygden här i Österbotten.

Till på köpet har jag aldrig tidigare besökt Bergö så det blir intressant att se denna skärgård och bebyggelsen där. Färja får man också åka dit. Gratis!

Musiken intressant och mest ser jag fram emot The Heartbeat Band. Riktigt bra musik. Även de andra banden verkar bra så jag ser fram emot en härlig kväll i Bergö ikväll.


Skärifolk – Bergö

The Heartbeat Band  

Fåren ser ut att ha det bra i  hagen tidigt på morgonen. Senare på dagen blir det väl hett under pälsen

Sister Jane bjöd på grillat igår kväll och vi lät oss väl smaka!

Allehanda blomster har sin högtid nu. Allt från strålande färggrant till dämpade färger.

Från norr till söder, allt för att sprida budskapet

Härförleden hade jag ärende söderut, något som jag nämnde helt kort. Ett litet självpåtaget uppdrag. Nu är det genomfört.

Jag hade nämligen beställt 5 stycken affischer från Urkult för uppsättning på lämpliga ställen längs med den österbottniska kusten. Två stora, tre mindre kom per post. Min avsikt är att göra eventuellt intresserade österbottningar uppmärksamma på denna fina festival 2-4 augusti.

Jag tror att Urkult är ganska så okänt i landskapet och det tänker jag råda bot på. Åtminstone försöka.

Festivalen är ju inte orimligt långt borta vare sig i tid eller i avstånd. Åker man med färjan från Vasa klockan nio på morgonen den 2 augusti så är man framme i Näsåker klockan 16 samma eftermiddag och klockan 19 startar de första banden upp på festplatsen.

Det var inga svårigheter att få sätta upp affischerna, ingen tyckte det var opassligt.

På biblioteken i Jakobstad och Vasa finns nu de två stora affischerna på väl synlig plats. Biblioteket i Närpes fick en av de mindre som genast uppmärksammades av intresserad betraktare. Även dörren till Herlers bokhandel och Lillkungs konditori i Nykarleby hyser nu en affisch för detta evenemang. Sist men inte minst fick Tesses Café en plakat på ytterdörren något som jag är mycket nöjd med. Där springer folk hela tiden för att luncha och många genomresande stannar också för en kopp kaffe eller en matbit. Just den placeringen är jag speciellt nöjd med.

Hur min drive lyckas återstår att se. Förhoppningsvis hittar fler österbottningar till Urkult i år och det blir spännande att se om fler österbottniska prickar finns på den karta där man kan visa varifrån man kommer. Vi får se. I alla fall ett försök.

Kommer du att besöka någon festival, annat musikaliskt evenemang eller sommarteater denna sommar?

En bra placering på Tesses café vid Vassor fjärdsända. Efter noggranna studier vid ytterdörren vankas här både god måltid och kaffe med dopp.

Ett par bilder från Jakobstad när jag ändå var i trakten. Loppis på torget framför rådhuset.

Gågatan i Jakobstad var ganska folktom men förhoppningsvis befolkas snart sofforna. På Jakobsdagarna i slutet av juli är här fullt ös.

Umefolk 2018

Återkommen från Umeå och Umefolk igår kväll. Först ikväll har jag fått tid att något begrunda årets folkmusikfestival och framkalla en del av bilderna som jag tog.

Festivalen inleddes som vanligt med Allspel på fredagskvällen med en fin föreställning med flera hundra personer på scen. Sångare och musikanter, varav många var barn, klämde i för kung och fosterland under ledning av konstnärliga ledaren Anton Teljebäck. Han dirigerade, styrde och ställde med kraft, något som nog behövdes med så mycket folk på scen. Märkligt att det alls fungerade.

Den första föreställningen jag besökte var med Arvvas. Jojk och raspig american style som möttes på scen. Röster och kontrabas som samverkade.

Nästa som jag hade tänkt titta på var Valkyrien men de var minst en kvart försenad så jag tröttnade på att stå i kö och avstod. Istället blev det muntra Spöket i Köket i Studion nere i källaren. Det var minsann en livad föreställning. Härlig musik och dans för alla glada. Fint att jag orkade vara upp så sent. En kvart över midnatt startade de.

Det var glädjade att det var så mycket ungdomar som dansade. Överhuvudtaget verkar återväxten vara god inom folkmusiken. Många barn som spelar något instrument och alltid är det några som blir mästerspelmän.

Fint är också att de s.k. ”Sverige-vännerna” inte lyckats kidnappa folkmusiken och folkdansen utan den lever fri och inkluderande. Något som också vice ordförande för Umeå Folkmusikförening, Elsa Reimerson, var inne på i sitt tal. Musiken är utan gränser, likaså dansen. Man behöver inte kunna språk för att lyssna på musik och detta märks inte minst inom folkmusiken.

En ung tjej framförde en sång under Allspel på något språk jag inte uppfattade men vilket starkt framträdande! Jag tror att hon var från Umeå.

MäSä-duo från finska delen av Österbotten var också på plats med ett par fina framträdanden. De fick det verkligen att svänga. Jag har tidigare sett dem i Vasa på Folk musikdagarna i höstas. Tyvärr var inte deras svenska av bästa sort så det blev att försöka göra sig förstådd på engelska. Det gick också men tyvärr bortföll det mesta av deras vanliga mellansnack och humoristiska historier som annars ingår i deras show. Trots det blev det en glad och uppsluppen föreställning.

Bredvid mig vid ett av borden längst fram satt en äldre dam som också var utrustad med systemkamera. Hon berättade att hon hade haft bråttom till festivalen men att hon hade varit på resa någonstans i norra Finland och blivit försenad p.g.a. kölden eftersom bussen vägrade starta i den 35-gradiga kylan. Men fram kom hon och vid bordet satt hon och inget visste hon om vem som skulle spela. Jag upplyste henne om MäSä-duo och hon funderade att då blir det nog något finskt sentimentalt och nostalgiskt. Nejdå, replikerade jag, det skulle förvåna mig. När halva konserten var genomförd lutade jag mig fram och frågade vad hon tyckte. Jättebra, svarade hon. Detta hade hon inte väntat sig.

Jag träffade annars Lauri, som ingår i duon, ombord på färjan på söndagen och vi pratade en liten stund. Duon har annars representerat Finland vid någon festival för inte så länge sedan i Uzbekistan och nu ser de fram emot ett aktivt år med många spelningar. Bl.a. kommer de att spela på Luleå Spelmansstämma 15-17juni. Och på Kaustbyfestivalen har Lauri varit sedan femårsåldern.

Lördagen börjad med teater. Tjära människa hette stycket och handlade om vissångaren, poeten och människan Vilho Ollikainen från byn Ullatti, öster om Gällivare. Vilho var ett verkligt original och en livskonstnär och hans person fanns på scen genom Jan Johanssons eminenta framförande. Jag är glad att jag hade möjlighet att se denna förställning för människan Vilho blev ännu en av dessa som gör världen lite bättre att leva i.

Det hela var egentligen en dubbelakt för en stund senare fanns bandet WAO på scen och framförde musik av Vilho Ollikainen där bl.a. Jan Johansson ingick med dragspel men också delar av bandet JP Nyström som Vilho spelat en del tillsammans med. Vilho levde åren 1934-98. Att få lära känna Vilho var något av höjdpunkterna på årets Umefolk. – Bandet WAO bar sitt namn efter just Vilho Akseli Ollikainen.

Spelkvinnor och munspelmän upplevdes på lördag vid sextiden. Tre av Sveriges mest begåvade spelkvinnor Långbacka/Willemark/Rydberg mötte på scen munspelmästarna Jouko Kyhälä och Filip Jers. Också en minnesvärd dubbelakt.

Katarina Barruk var kanske den som jag såg mest fram emot på hela Umefolk. Jag har tidigare haft förmånen att träffa henne när hon signerade debutalbumet Báruos jag köpte vid hennes första releasekonsert i Umeå 2015. Knappast hon mindes mig nu men jag hamnade åter bredvid tysken jag skrev om i förra inlägget och han hyste desto större förhoppning att hon skulle känna igen honom. Han hade nämligen under dagen deltagit i en workshop med jojk och förstod jag rätt hade Katarina också varit med där. Vad de jojkade förstod han inte, kanske det var om Jesus, funderade han. Huvudsaken var att han fick vara med och uppleva detta.

Han skulle under kommande vecka vidare till Stockholm och Oslo. Med tåg! Inget flygande där inte. Det var förresten tredje gången han bevistade Umefolk. Jag tipsade honom om Urkult och han verkade intresserad ända tills jag nämnde datum 2-4 augusti. Aj, aj, det var illa för just den helgen gick en heavy metal-festival av stapeln alldeles i närheten där han bodde och det ville han inte missa. Den besökte han alltid. Den musiksmaken hade jag inte väntat mig av honom.

Katarina Barruk framförde sin musik med både känsla och kraft. En del nytt material och även kända stycken sedan tidigare. Jojk ingår som en naturlig del i hennes musik och umesamiska använder hon som första språk på scen men pratar också svenska till oss oinvigda. Umesamiskan för en tynade tillvaro men Katarina hoppas med sin musik och sitt engagemang föra sitt modersmål vidare.

Efter konserten stannade tysken kvar, jag hoppas han fick träffa Katarina för hon verkade vara hans stor idol.

Senare på kvällen uppträdde The SISKIN Quartet på Idun. Fin och njutbar musik men inte så mycket folk ändå vilket var synd. Jag kände till Bridget Marsden & Leif Ottosson sedan tidigare men den skotsk/finska duon Sarah-Jane Summers & Juhani Silvola var nya för mig.

Allra sist på lördagsnatten spelade Sallyswag i Studion där de gav järnet inför en dansant publik. De sprudlade av kvinnokraft!  Det är tydligen i Studion man dansar som mest och bäst, sist på kvällen. Denna gång såg dansandet ut att vara av mera modern typ.

Själv kände jag tröttheten komma krypande och någon gång efter klockan 01 gav jag upp kröp jag nöjd till sängs. Ännu ett Umefolk var till ända och jag hoppas att detta inlägg någon gång i framtiden skall påminna mig om Umefolk 2018. Detta var något av det som jag upplevde men det fanns så mycket mera. Tyvärr hinner man inte se och hör allt. – Väl mött nästa år!


Allspel

Arvvas 

Spöket o köket  

Tjära människa –  teater

WAO

Spelkvinnor och munspelmän 

Katarina Barruk

MäSä Duo  

The SISKIN Quartet 

Sallyswag 

 En kväll på Tráhppie –  Blogginlägg 2015 

En bild från Umefolk blir det ikväll. Jag får återkomma med fler bilder i ett annat inlägg.

Katarina Barruk

 

Video med Spöket i köket

Tyvärr har jag inte tid för något mera omfattande inlägg även om det nog finns att skriva om men en video jag spelade in i natt och laddade upp på Tuben kan jag presentera. Om musiken och allt vad som hände/händer på Umefolk får jag återkomma till i senare inlägg. Jag vill bara säga att Umefolk levererar även detta år.

Lunchen intogs idag på Balders, mitt stamställe här i staden, och jag kan konstatera att flera än jag var hungrig mitt på dagen. Stället var fullt men jag hittade ändå en plats. Efter lunchen fick jag bevittna ett polisingripande mot en bångstyrig person. Vad han gjort vet jag inte men två polisbilar var på plats och tre poliser behövdes för att in honom i bilen sedan han legat på gatan en god stund. Han var inte alls med på noterna. Hans lördag var nog förstörd men jag antar att han har sig själv att skylla.

Själv kommer jag att tillbringa min kväll på Umefolk. Allra först kl. 15 blir det teater: Tjära människa och resten av kvällen blir det musik för hela slanten. Katarina Barruk är kanske den stora favoriten. Samma är det för en tysk som annars bor i ett stenkast från Kielkanalen. Jag talade med honom igår en stund innan Spöket i köket. Katarina var hans stora favorit och idol. Han pratade annars en perfekt engelska och bröt inte alls på tyska.

Såja, här kommer videon. Det är Spöket i köket som ger järnet i Studion på Folkets Hus. Jag hoppas att de godkänner att videon finns på Tuben. Men som ni ser, fart och fläkt och härlig stämning. Och mycket ungdomar som dansade. Hip hop hade de nog lämnat hemma denna kväll.

Efter midnatt kommer Spöket i köket

Så är jag på andra sidan Pölen, käkar Skolekridt och ser ut över Björkarnas stad från tolfte våningen. Inte speciellt kallt heller, -11 C.

Den troliga orsaken till att jag får slafa på så hög höjd beror på att jag gick med i hotellets kundklubb. Jag kutade nämligen snabbt till hotellet efter att jag stigit av bussen i Umeå. Jag hade en del ärenden att utföra och ville lämna min ryggsäck i hotellets reception.

Jo, det gick bra men om jag gick med i deras kundklubb så kunde jag genast få tillgång till rummet och inte klockan 15 som annars är incheckningstid. Till på köpet på tolfte våning med utsikt över stora delar av stan. Gratis kvällstidning fick jag också.

Ok, tänkte jag och föll till föga, ännu ett medlemskap.

Och tur var det, ärendena tog en stor del av eftermiddagen. Jag besökte bl.a. två banker och det blev en långdragen historia. Det blev t.o.m. på övertid. Så nu vet jag vad de gör i banken efter tre. Den ena bankfröken blev alldeles förtvivlad och sa det här går inte men jag satt lugnt kvar tills det hela var i hamn. Jag blev nöjd och hon en erfarenhet rikare.

Färden över Kvarken var annars rena sömnpillret även om en ganska bra orkester i baren gjorde sitt bästa. Troligen locals från Österbotten av språket att döma. Men de hade svårt att få igång klientelet på däck åtta.

Ikväll blir det däremot livat och svängigt. Halv sju börjar Allspel, inledningen på Umefolk. Jag kommer att söka mig dit i god tid för att få en bra position. Orkar jag kommer det att bli sent men tyvärr blev det ingen tupplur denna dag så vi får se om gubben hänger med.

Här finns ett smakprov på Spotify av vad som bjuds på Umefolk denna gång. Listan börjar med Spöket i köket och jag har som mål att se dem någon gång efter midnatt. Sist i listan finns MäSä-duo från Syd-Österbotten. De har jag sett en gång tidigare. Fast detta är bara en liten del av vad som bjuds –  Tjohej, nu kör vi….

Umefolk 2018 – Spellista på Spotify

Umefolk 

Inte en själ på bryggan men det gick bra ändå. Kanske de lät färjan gå i samma isränna som de körde upp igår kväll?

Nähä, i bollhavet fick jag inte vara fast det var nytt och fint. Ser mest ut som de djupfrysta grönsaker jag brukar köpa. Majs, paprika och ärtor.

Inför festivalsommaren

Jag upptäckte i morse att Kaustbyfestivalen (9–15.7.2018) har släppt sina första artister. Som tur är har de också en alldeles utmärkt svensk hemsida så att även jag får lite info.

Folk All-in Band från Sverige har jag sett tidigare på Kaustbyfestivalen och de har bra ös i sin spelning. Vassvik från Norge såg jag ifjol på Urkult. Övriga artister och som kommer är portugisiska OMIRI och skotska violinistlegenden Alasdair Fraser tillsammans med cellokonstnären Natalie Haas samt danska Helene Blum & Harald Haugaard Band. Jag kollade lite på YouTube och jag ser fram emot att få uppleva de alla på scen. De verkar bra. Sedan kommer det an på om de är utspridda hela veckan eller om man kan se flera på samma dag.

Till detta kommer det många grupper från Finland och av dessa som släppts nu känner jag mest till Juurakko. Även munspelsgruppen Sväng verkar vara något extra.

Som sagt, det rör på sig och nu väntar jag med spänning på vad Urkult har att erbjuda. Jag tycker det snart måste komma något som visar vartåt det barkar. Vi är på väg och redan känns dagarna ljusare och längre.


Program Kaustbyfestivalen 2018 – första släppet

Ett smakprov av OMIRI