Kim Larsen – en man av folket och musiken

Idag när torsdagsklubben hade lunchmöte på Fjärden Kaffestuga i Oravais – vi var för övrigt bara två närvarande denna torsdag – så observerade jag ett litet sällskap vid bordet bredvid. De talade engelska och med nästan 100 % säkerhet vill jag påstå att den ena var dansk. Det kunde jag höra av hans engelska. De övriga tre var förmodligen finländare.

Detta kom mig senare idag att tänka på Kim Larsen, en av Danmarks största sångare, låtskrivare och artister. Skall jag säga som det är så brukar jag inte bli känslosam när det gäller avlidna kändisar men Kim Larsen har en speciell plats i mitt musikhjärta. Förutom ett stort antal sånger och framträdanden som han gjort så var han en människa man bara kunde tycka om trots att kan kunde uppfattas som lite ohövlig. Lite grovhuggen, en folkets man och äkta dansker. Han gillade sin öl och sina cigaretter trots att han tidigt fick varning av sjukvården. I söndags dog han 72 år gammal i cancer.

Han gjorde många fina låtar både vad gäller text och musik. De bästa sångerna handlar om Gud och kvinnor menade han. Jag har svårt att välja en enda, bästa låt förknippad med Kim Larsen och hans musikaliska tolkning men om jag gör ett försök som jag strax betvivlar till förmån för någon annan låt får det bli ”Sølvstænk I Dit Gyldne Hår”.

Snart skal livets aftenklokker,
ringe solfaldstimen ind.
Sølvstænk i de gyldne lokker,
furer på din fine kind.
Tak for gode som for onde år,
sølvstænk i dit gyldne hår.
Lyser om din fine pande,
livet mod sin aften går.

Det är en låt som passar väl in med tanke på hans bortgång och en låt som ofta spelas på begravningar i Danmark.

Han blev också erbjuden Riddarkorset i Danmark, en fin utmärkelse, men han tackade nej. Han gav följande pressmeddelande:
”Da jeg ikke synes, det sømmer sig for en gammel gadedreng og popsanger at føre sig frem med kors og bånd og stjerner, takker jeg pænt nej til ridderkorset … Det kunne ellers have været hyggelig at ryge en smøg med dronningen inde i privaten – hvis hun ellers må for personalet.” – Citat från Wikipedia

Jag har faktiskt sett Kim Larsen live en gång i tiden i Malmö när bandet Gasolin avslutade sin Skandinavien-turné och också sin tid som band. Året var 1978, 21 augusti. Detta var min första, större konsert som jag bevistade och samtidigt en musikalisk bekantskap med Kim Larsen som sedan fortsatt en lysande karriär som soloartist och tillsammans med bandet Kjukken. Jag vet inte om han besökte Finland någon gång men jag har då i alla fall upplevt honom en gång på scen vilket jag är tacksam för.

Jag räknar mig själv som att ha dåligt kom-ihåg men just denna konsert minns jag bra och därför måste den ha gjort stort intryck på mig. Det var i Folkets Park i Malmö och jag befann mig i publiken till vänster från scen sett. Bänkar fanns uppställda men senare i konserten var det ingen som satt på dem utan folk stod på ryggstöden för att se bättre. Ett ganska jobbigt sätt att närvara på en konsert. Bänkarna måste rimligtvis ha varit förankrade i marken på något sätt. Men ingenting är så bra att det inte också har sina skavanker.

Nu på söndag kväll är det stor konsert till minne av Kim Larsen på Rådhuspladsen i København. Många kända och stora musiker kommer att uppträda och jag önskar att jag kunnat närvara. Som tur är sänds denna konsert på dansk TV och gissa vem som kommer att sitta klistrad vid rutan på söndagskväll? Jag undrar om inte detta kommer att bli en av de största musikaliska händelserna i dansk musik. Musik på Danmarks mest kända torg till minne av Danmarks mest kända musiker som spelat på gatan.  ”Danmarks nationalskald” som han också har kallats.


Kim Larsen – Wikipedia

Kjukken.dk –  Danmarks största Kim Larsen portal

Kim Larsen på Spotify  

Bild av fodralet till den första LP jag köpte med Kim Larsen när han spelade tillsammans med Gasolin. Troligtvis inhandlad 1978 i samband med konserten i Malmö.

Sedan några smakprov på Kim Larsens musik och sång. På slutet var han tvungen att uppträda sittandes på stol pga av sin sjukdom och medicin men spelade gjorde han.

Intervju med Kim Larsen

 

Matador

I en komentar till ett av mina tidigare inlägg ”Jernbanan – ett läseräventyr” skrev jag följande: …denna stora romansvit (Jernbanan) som vid sidan av Mobergs Utvandrarna och Väinö Linnas berättelser om torparsläkten Koskela utgör diamanter i den nordiska litteraturen, ett måste för alla som vill lära känna Norden från grunden. Tyvärr har jag inte motsvarande författare från Danmark och Norge….

Det är den sista meningen i kommentaren jag vill uppmärksamma. Jag kom då inte på någon författare från Danmark eller Norge av samma dignitet. Vid närmare eftertanke kanske det inte behövs vara ett litterärt verk som har samma betydelse för förståelse av ett land och dess folk från en viss epok? Det räcker kanske med en populär TV-serie? Jag tänker närmast på Matador, TV-serien efter en idé av Lise Nørgaard från Danmark.

Just nu går den på finlandssvenska Tv:n på lördagskvällarna, något som jag missat, men eftersom den också går att se på nätet kommer jag att följa denna fina TV-serie där. Jag har sett Matador ett flertal gånger men nu är det nog ett antal år sedan sist. Dags att åter minnas och smälta.

Händelserna utspelar sig mellan åren 1929 och 1947 i Korsbæk, år som är nog så viktiga för Danmark, inte minst p.g.a. ockupationen. Det är en samling människor med olika karaktärer och levnadshistorier som träder fram i denna TV-serie och det dagliga livet får en framställning som jag tror att är representativ för hur det var en gång i Danmark. Detta vill jag tro eftersom jag kände en dansk som växte upp den tiden och som berättat många historier liknande till de som utspelas i Matador. Han såg också serien när den kom första gången på danska TV (1978) och vi hade mången intressant diskussion om de olika avsnitten. Därför vill jag införa Matador som en diamant i den nordiska framställningen för att lära känna våra nordiska brödrafolk.

Jag missade de fem första avsnitten men jag kommer ändå till stora delar ihåg vad som hände så det gör inte så mycket. Det återstår 27 avsnitt så det torde räcka en god stund detta år för att fylla mitt Tv-behov.

skogen
Inte bara TV, naturen pockar också på uppmärksamhet. Snart händer det där lika mycket som i Matador.

Kaj Munk

Kaj Munk. Vem i hela fridens namn är Kaj Munk, tror jag de flesta hummar. Jag vet, för jag hette Kaj Munk en gång i tiden och det kommer jag minsann ihåg.

Kaj Munk var en dansk präst, dramatiker och motståndsman under den tyska ockupationen. Han avrättades den 4 januari för 70 år sedan av tyskarna som försökte få det att se ut som om han mördats av den danska motståndsrörelsen. Han var länge en beundrare av Hitler och kunde inte tro att diktatorn låg bakom judeförföljelserna men när Tyskland införlivade det som idag är Tjeckien i Tyskland ändrade han mening. För det fick han plikta med sitt liv genom att han blev motståndsman och kritiker av nazismen.

Det finns mycket skrivet om denna man, framför allt i Danmark, och jag hittade en lång, intressant artikel i Berlingske Tidende om förspelet och genomförandet av mordet. Artikeln ger en detaljerad inblick i hur det kunde gå till i denna smutsiga hantering och om männen som genomförde själva mordet. En annan artikel handlade mera om Kaj Munk och judehatet som grasserade i Tyskland och det dilemma som detta innebar för Kaj Munk eftersom han från början beundrade Hitler och misstrodde demokratin men ändå som präst hade en human syn på människan.

Orsaken till att jag fick heta Kaj Munk en tid var en ambitiös folkskollärare i byn som ville ge oss barn en mera vidgad syn på tillvaron än bara ABC och ”tabulan”, som också multiplikationstabellen hette på dialekt. Han fick idén att om vi tillfälligt fick namn efter kända personer så skulle vi också bättre minnas dem och deras historia. Han fick delvis rätt, åtminstone jag minns vem Kaj Munk var. Om mina klasskamrater minns denna man är mera tvivelaktigt. Mest tyckte de att jag fått ett skojigt namn och retade mig lite därför. Själv var jag inte så glad åt namnbytet. Vad de andra i klassen fick för namn minns jag inte så det var nog en metod med begränsad framgång.

Annat som han försökte sig på var att vi skulle lära oss tyska sånger och jag minns än idag att vi sjöng om forellerna i bäcken på tyska. Vad själva sången hette har jag glömt bort. Folk tyckte det var lite märkligt att vi by ungar skulle lära oss några visor på tyska. Vad skulle vi med det till? Och när han plockade fram planschen som visade Darwins utvecklingslära fanns det vuxna som fnissade högt. Vi och aporna, varifrån fick han allt?

Dock tror jag att han sådde ett frö i min själ till att jag blev den jag är: en människa som trots allt ändå tror på det goda, som tror på frihet, jämlikhet och broderskap, som hellre vill förstå än fördöma. Åtminstone tror jag att jag lyckats till någon del.

Om gamla lärare, liksom om tiden i det militära, brukar det finnas en mängd historier, både roliga och mindre roliga, men jag tror vi sätter punkt för denna gång med en punkt

Kaj Munk
Bakom denna dörr på Larslejstrœde i Köpenhamn hade Kaj Munk sitt hem under studietiden 1919-21.
HC Anderssen
Här sitter en annan av Danmarks stora män, HC Andersen.

Var mitt hjärta finns, var min tanke finns

I dagarna genomför de finlandssvenska dagstidningarna och Svensk Presstjänst en frivillig undersökning om hur vi finlandssvenskar har flyttat under årens lopp och vilken ort vårt hjärta egentligen klappar för. Ofta har det visat sig att vi österbottningar flyttar utanför landskapets gränser i unga år men sedan väljer vi att återvända när vi vädrat skjortan utomlands eller i södra delen av republiken. Själv är jag en sådan flyttare. Jag har flyttat av och an i kungariket några gånger men återvände till fädernemyllan för 15 år sedan.

För min del är mitt hjärta tudelat mellan by och stad, Österbotten och Skåne, min hemby och Malmö. Efter 18 år i Malmö är det min stad. Skulle jag idag flytta till en stad skulle de bli Malmö. Inte till provinshuvudstaden, inte till republikens huvudstad, ej heller till gamla Eken; nej, till Malmö. Å andra sidan vill jag väldigt gärna se stjärnhimlen en kall januarinatt, se månen smyga upp över trädtopparna i augusti och höra tranornas skrik på våren. Det kan man inte göra i en stad, därför bor jag idag i en by, min barndomsby.

Visserligen är det ganska lång tid sedan jag flyttade från Malmö men i grunden tror jag ändå inte att staden har förändrats så mycket sedan jag flyttade.  Malmö har fått ett oförtjänt dåligt rykte, inte minst Rosengård, men jag vill hävda att Malmö inte är farligare eller mera kriminell än andra storstäder. Jag har besökt Malmö många gånger sedan jag flyttade men jag har då aldrig sett någon större brottlighet eller blivit rånad, hotad eller förolämpad. Jo, en gång blev jag vittne till ett slagsmål på en uteservering på Möllevångstorget där både stolar och bord flög genom luften. Men det hör till undantagen för min del. Att sådant också kan hända i Björkarnas stad läste vi om i söndags när en hel krog på lördagskvällen fick stänga i förtid därför att det utbröt stort slagsmål på dansgolvet och ordningen inte kunde upprätthållas.

I Odense har föräldrarnas rädsla för och fördomar om Malmö stoppat en klassresa som elever i Hjalleseskolen skulle ha gjort till staden i början av december för att träffa en vänskola i Malmö i tre dagar. Nehej, det gick inte för sig därför att besök skulle göras på Rosengård och som avslutning skulle det bli luciafirande. Mycket farlig safari och hu, tänk om Lucia helt förvrider huvudet på de väna åttondeklassisterna från Odense. Jag kan inte annat än förundra mig över hur lätt vi tar till oss det som står och sägs i massmedia och sedan förstärka med egna spekulationer och fördomar.

Den lokala tidningen Fyens Stiftstidende kallar Rosengård för ett getto utan att journalisten ifråga har varit där men det gäller ju att skriva en bra story tycker han och då är ordet getto guld värd. – Vi borde nog vara något mera kritiska inför det som vi får oss till livs via massmedia och framför allt borde vi vara mera försiktiga innan vi sätter etiketter. För etiketter gillar vi att klistra och fack tycker vi om att placera folk i. Om det sedan är rätt är mindre viktigt, huvudsaken är att vi kan placera folk och ruta in tillvaron.

Jag har en bekant från provinsen som i flera omgångar bott i Malmö och han kommer om ett par veckor att flytta tillbaka till Malmö. Senast bodde han där 2010. Då lämnade han sin cykel fastkedjad på en cykelparkering vid Centralen och där har den stått fram till i våras när staden fraktade bort den därför att det skulle byggas om. Vid besök har han använt cykeln och allt har varit frid och fröjd. – Jag menar: är detta en stad av tjuvar och ligister borde inte cykeln fått stå kvar så länge. Alltid är det någon långfingrad person som lagt märke till en cykel som stått på samma ställe i ur och skur och förbarmat sig, men icke! Jag vill påstå att Malmö är en av de finare städerna i Norden!

Nu är det inte så dåligt som det låter utan nya tag tas för nya skolsamarbeten och för att skapa kunskap och förståelse mellan skolungdomar i Öresundsregionen. Mera om detta finns att läsa på Sydsvenskan. Länk här. För det är just det vi behöver mera av: kontakter, nyfikenhet, utbyte, språkkunskaper, förståelse och besök. Och då menar jag inte bara det nu aktuella skolsamarbetet mellan Skåne och Danmark utan kontakter mellan alla människor i hela världen. Vi kan inte träffa alla men låt oss inte begränsa oss till bara de som är som vi. Då blir det lätt inavel i vår uppfattning av världen och dess folk. Låt oss istället vara fria i våra tankar och inte klistra etiketter på oriktiga grunder.

malmö
Jo, jag bryr mig lite om Malmö. Eller, faktiskt ganska mycket.
malmö musikanter
Musikanter i Malmö, augusti 2012. – Se nästa bild!
Urkult musikanter
Musikanter på Urkult 2013. – Är det inte samma band som ovan som jag lyckats fånga på bild? Vad månne de heter?

Hotell

När man bor på hotell är det två viktiga saker som man måste bekanta sig med som nykomling: duschen och frukosten. De kan vara utformade på mycket olika sätt.

Duschen kan ha de mest märkliga egenskaper och utföranden. Den kan vara mycket individuell. Var finns varmt och kallt vatten, hur får man vattnet att komma från duschslangen eller von oben, hur reglerar man strålen? Ibland får man leta efter alla knappar och handtag, de kan vara gömde på de mest märkliga ställen. Ibland kan vattnet helt plötsligt sluta att komma, ibland blir det utan anledning iskallt eller skållhett. Det har hänt sig att vattnet inte alls vill rinna iväg efter att det spolat min tvålfagra kropp utan vill bekanta sig med fötterna i allt stigande grad.

Duschen på Copenhagen Plaza, där jag tillbringat natten, hade den egenskapen att trycket var lågt hur jag än skruvade och vred. Varmvatten fanns det dock massor av varför det var ytterst svårt att få lagom tempererat vatten. Lagom kunde bara ställas in med millimeterprecision.

Frukosten är också en procedur som kan vara svår att komma underfund med den första morgonen. Är det bordsplacering eller är det bara att stövla in och sätta sig var man vill? Skall man antecknas på någon lista?  Ibland syns inte någon personal till överhuvudtaget. Skall man beställa te eller kaffe till bordet eller skall det hämtas från någon anordning som också kan vara spännande att göra bekantskap med. Hett vatten kan komma från det mest märkliga ställen på maskinen. Bäst är det när man får en egen kanna till bordet.

En god hotellfrukost består enligt min mening av följande grundelement: äggröra och stekt bacon, nybakat bröd och en god ost, apelsinjuice och en uppfriskande fruktblandning som avslutning. Hett te icke att förglömma. Sedan kan det finnas varianter i all oändlighet.

Bästa hotellfrukosten jag ätit var på Novotel Hotel i Toronto. Kostymklädda kypare som visade mig till bordet, som frågade mitt namn och varifrån jag kom och som också mindes det följande morgon. Stora utrymmen och lyxig inredning. Frukostborden var flera och var fyllda med läckerheter av alla de slag. Det var svårt att välja, man kunde lätt förätit sig redan på morgonen. Jag minns med värme frukosten på detta hotell. Överhuvudtaget minns jag vistelsen i Toronto med värme. Varmt var det och svetten rann.

Frukosten på Copenhagen Plaza var inte heller fy skam. Baconen var lagom knaperstekta, men de små korvarna var ljumma. Mätt blev jag i alla fall. Hotellet som sådan var det inget större fel på, byggt 1913 på order av kung Frederik VIII. Så man kan säga att jag har sovit kungligt senaste natt.

 

På ett ställe i Dronningens by serverar de frukost ända till kl. 17. Kan vara bra att känna till ifall det blir en rejäl sovmorgon. Dock har ordet frokost en något annan innebörd i Danmark.