Tagg: kultur

Kulturministern

Knappt har den nya regeringen i Sverige presenterats så hamnar nya kulturministern Amanda Lind (MP) i ett smärre blåsväder. Hon blir kändis på en gång trots att hon kommer från småstaden Härnösand på södra Norrlandskusten och är nybörjare i de större nationella politiska sammanhangen. Visserligen jobbat som partisekreterare i Miljöpartiet och med kommunala uppdrag men ändå inte någon storfräsare.

Det handlar om hennes frisyr, hennes omdöme av tidigare ministern Mehmet Kaplan och att hon den första dagen inte hade tid med att ge en intervju till Sveriges TV. Och att hon inte har tillräcklig erfarenhet för att ta sig an de stora frågor som ligger framför. Bl.a. har Jan Scherman uttryckt tvivel på hennes förmåga och erfarenhet.

Jag kände inte till henne sedan tidigare men när jag såg hennes framträdande i SvT:s Morgonstudion tidigare i veckan så fick jag ett positivt intryck och japp, hon är bra, hon fixar det. Ren magkänsla. Hon gjorde ett redligt och tydligt intryck, hon var säker i studion och tog frågorna på rätt sätt. Snabb i pratet och kvicktänkt.

Amanda Lind har också tydligt tagit avstånd från Mehmet Kaplans göranden och låtanden och att hon inte hann med SvT och deras önskningar är förståeligt med tanke på att hon var ny i skorna och mycket på gång. Och hennes hår, tja, dreadlocks, ovanligt stort omfång men annars, smaken är delad som baken och jag tycker att det ser snyggt ut. Man skall inte heller döma hunden efter håren. Jag ger henne tummen upp trots att många rynkar på näsan och det kan de göra. Det viktiga är vad hon gör och får uträttat och enligt uppgift är hon resultatinriktad. Hon blir spännande att följa. Och hon är från Norrland!

Nu gäller det också att hon inte har något lik i garderoben, använt svart arbetskraft, rest och representerat lite för vidlyftigt för allmänna medel, varit jävig o.s.v. Jag är helt säker på att det finns folk, massmedia, politiska motståndare som inte gör annat än försöker hitta fel, svagheter och lik i den berömda garderoben för att sedan kunna hugga till och fälla en motståndare eller för att skapa ett scoop. Djungelns lag.

När jag först såg henne i rutan så menade jag att jag sett henne på en bild som har med Urkult att göra. En Google-sökning gav inte mycket men jag halkade in på en artikel i tidningen Yippie från 2013 där vi får veta att hon helst dansar till folkmusikkonserter på Urkult. Japp, där satt kopplingen och fint är att nuvarande kulturminister Lind känner till Urkult! Vidare får vi veta att det bästa köp hon gjort är en blockflöjt som hon spelar på, i fjällvärlden finner hon ro, närmare bestämt i Kittelfjäll, att hon gillar surströmming och mandelpotatis, spelar tennis och utövar styrketräning (allt för sällan, säger hon), hejar på Luleå Hockey (hon är uppväxt i Luleå), bor i Härnösand, psykolog och gift med Björn Ola, en multikonstnär.

Jag tycker att hon har en bra bakgrund och som sagt, mitt första intryck blev gott.  Henne kommer jag att följa och se vad hon åstadkommer och har för sig. Jag tror att olyckskorparna har fel. Vad de andra ministrarna heter? Löfven, Wallström, Hultqvist… så här på rak arm men sedan är det stopp. Amanda Lind däremot, lär jag komma ihåg som kultur- idrotts- och demokratiminister!

Amanda Lind – Wikipedia

Björn Ola Lind – Artikel i Expressen

Vi börjar med lite kultur, när vi ändå är inne på ämnet. Furirbostället i Oravais.

Och när vi var färdig med det fortsatte vi ut på slagfältet, en plats med  historia. Nu för tiden är det dock lugnt och stilla och krutröken har lagt sig för länge sedan. Fred råder.

Snart upptäcktes en bomullsbuske. Passar den in i den österbottniska miljön?

Till sist får en småleende lada representera kulturen. I en sådan har säkert en och annan kul tur företagits.

 

Fest på stan

När jag igår vid midnatt kom hem efter en sväng till Konstens Natt i Vasa blängde 20 ljusprickar uppfordrande mot mig i mörkret. Skenet från Bettans strålkastare reflekterades i ögonen på de tio får som finns på andra sidan landsvägen invid min stuga. En ganska säregen och mycket tillfällig syn i mörkret.  Två sekunder syntes dessa klart lysande prickar i mörkret, som en vintergata, sedan var de borta. Snabbt som ett stjärnfall.

Jo, jag bevistade Konstens natt i Vasa torsdag kväll. Fint och varmt väder lockade ut folk på gatorna som om Vasa vore en kontinental stad likt Barcelona eller Paris.

Musik, konst, mat och evenemang av olika slag bjöds. Låt vara att aktiviteterna var utspridda över staden men ändå ganska lättåtkomliga. Själv har jag en viss kritik mot att inte programmet kunde spikas lite tidigare vilket gjorde att man i en hast måste planera sin upplevelse. Jag planerade därför ingenting annat än att jag skulle se Amelie goes to Belgrad invid Strampens restaurang vid Inre hamnen.

Strövade runt en timme eller två. Såg skönsjungande ”Johan och Juristerna” i stadbibliotekets Dramasal. Mycket snygg sång a cappella må jag säga.

Åt en hamburgare serverad av en mycket busy, svart man. Enkelt gatukök hade han och rimliga priser. När det kom flera beställningar på rad blev det lite kaos: placera korv och bröd i värmning, tända grillen, hålla koll på biffarna som stektes, ta betalt, hålla reda på vem som beställt vad, svara i telefon, skoja med kunderna på finska. Min beställning på svenska besvarades på engelska och sedan blev det mest finska även för min del i konversationen.  En pigg och kul typ som mycket väl passade in i Konstens Natt. Hur det fungerar i vardagen är en annan sak.

Som vanligt hade jag oturen att endast se sista valsen när en indisk dansgrupp uppträdde nära Frihetsstatyn. Färggranna kläder och indisk musik. Ett par bilder fick jag dock.

Träffade även en före detta krigare från Saltgruvan, nu mycket aktiv inom Team Rynkeby God Morgon Vaasa, cykling till Paris, som samlar in pengar för svårt sjuka barn. Tillsammans begav vi oss till Inre hamnen nära Strampen där Emelie goes to Belgrad skulle uppträda.

Där blev det ytterligare ett kärt återseende med en klasskamrat från flydda tider i Samskolan i Vörå. Tänk så tiden går! Nyss var vi tonåringar, nu har vi passerat livets höjdpunkt och kan se tillbaka på ett liv som gestaltade sig olika för oss. Vad visste vi då! – Å andra sidan, livet är inte slut än och framtiden är den vi gör den till!

Hela bandet Amelie goes to Belgrad samlades kring en lastbil för att spela balkanmusik. En gammal, uppiffad Volvo sa någon visst. Härlig musik och takten, känslan, var det inget fel på. Dock tyckte jag att deras musik kom mera till sin rätt när de spelade i Åminne tidigare i sommar och fick mera utrymme på scen och alla musikanter fick förstärkning via mikrofoner.

Hur som haver, Amelie goes to Belgrad förmedlade en härlig stämning i den sena augustikvällen vid Inre hamnen i Vasa. Mera sådant! På väg till Bettan, som stod strategiskt parkerad vid Åbo Akademi, passerade jag ytterligare en scen där rockmusik spelades på överhög volym. Nästan så att jag slungades omkull av ljudvågorna från högtalarna. Lät inte alls dumt men varför sådan hög volym? Jag föredrar Amelie goes to Belgrad där äkta kontakt med publiken fanns.

[youtube=https://youtu.be/7KJUAUXUXzM]

Det första som mötte mig var fäktande  pojkar invid kyrkan

Gemyt och stämning på torget i Vasa

Här de indiska danserskorna i gruppbild efter sin show

Var finns denna gata i Vasa?

Amelie goes to Belgrad. Tyvärr hade jag fel inställning på kameran varför bilderna inte blev helt skarpa. Mycket man skall hålla koll på. Objektivets stabilisator var bortkopplad.

Det blev som det blev

Förra helgen när jag besökte Umeå träffade jag också en ung dam som åkte samma färja, ida y vuelta. Jag kände henne något från tidigare och hon var lättpratad så på färden blev det givande samtal.

Trots att hon var så mycket yngre visade sig att vi hade flera gemensamma intressen, bl.a. samerna och deras kultur. Hon studerar till dramapedagog och hon har gjort praktik på Giron sámi teáhter i Kiruna där hon också kommit i kontakt med Katarina Barruks musik. Det är inte ofta som jag träffar personer med likartade intressen. Att jag också väckte hennes intresse för Urkult gör inte saken sämre. Jag berättade entusiastiskt om mina intryck och uppleverler av Urkult och hon skulle göra egen research på nätet och undrade varför hon inte hört talas om Urkult tidigare. Ja, det undrar jag också. Tyvärr är kulturutbytet mellan Österbotten och mellersta Norrland inte vad det borde vara! Idag finns en mängd intressanta kulturella aktiviteteter och nöjen i mellersta Norrland som också borde locka Österbotten!

Dramapedagog, vad är det, funderade jag? En utbildning som dramapedagog kan ge arbete inom skola, kultur och fortbildning, konstnärligt arbete, hälsa och vård, personalvård, teater och privata näringslivet. Intressant tycker jag. Lärande och kultur inom samma paket.

Denna tid på året finns det mängder med annonser om utbildningar i tidningarna. Som ett stort smörgåsbord för ungdomarna att välja från, beroende på betyg, förutsättningar och intressen. Visserligen kan det vara svårt att välja rätt och många är de som går två olika utbildningar därför att den första visade sig vara en miss eller inte fullt ut det som förväntades. Lite avis är jag på de möjligheter som finns idag jämfört vad jag minns att det fanns den tiden när jag var ung.

När jag en gång i tiden skulle göra yrkesval var det inte lätt. Sista året i mellanskolan fick vi någon slags vägledning i yrkesval men svetsare var inget för mig, däremot tyckte jag sjömansyrket verkade spännande, något som jag fick prova på senare i livet. Yrkesvägledningen var skral den tiden och det slutade med att jag började jobba som 16-åring och gled in på textilbranschen inom vilken jag också utbildade mig, vilket senare visade sig vara en tillfällig lösning.

Idag skulle jag gjort ett annat yrkesval. För 10-15 år sedan, när jag skaffade mig grundläggande utbildning inom IT var detta område självklart. Fortfarande är IT mycket intressant men de senaste 5 åren har det kulturella/konstnärliga blivit mycket mera intressant och idag skulle jag mycket väl kunna tänka mig en utbildning inom den kulturella sektorn. Låt vara att det är en tuff bransch men man bör göra det hjärtat kallar.

Något nytt yrkesval för mig är inte aktuellt, nu gäller det att löpa linan ut, men skulle jag idag vara ung och välja utbildning skulle det i första hand bli inom litteratur, skrivkonst eller media av ett eller annat slag. Eller inom IT som andra alternativ. Tänk att det skall ta så lång tid att äntligen hitta yrkesområden som jag helhjärtat skulle kunna tänka mig att satsa på. Nog är livet bra konstigt ändå.

Å andra sidan är det aldrig för sent att skriva, skapa och söka nya domäner, nya äventyr, nya kryddor! Så länge det finns liv finns det hopp!

Följande video spelade jag in på Umefolk med Katarina Barruk som jojkade Umeälven. Jag uppfattade inte titeln på umesamiska varför jag skrev till henne och bad om den. Samiska är inte det lättaste språket men ändå intressant. Några ord kan jag. Min vän från färjan hade också fått agera på scenen i Kiruna med samiska som språk. Det gick bra så länge handlingen följde manus men när det gällde att improvisera var det strax mycket svårare.

[youtube=https://youtu.be/B4T__iX52Q8]

2016-02-27 Umeå 007-1
Gångtunneln Lev vid centralstationen i Umeå. Hit går jag varje gång jag är i Umeå för att läsa Sara Lidmans citat på väggarna. Eller för att rycka på knapparna för att höra hennes klocka ticka eller höra hennes röst.

 

Vad är kultur?

Via Facebook fick jag nys om ett program som ikväll sänds på tyska WDR. Ett program om Umeå som en av Europas kulturhuvudstäder 2014. Tre videor finns i artikeln ”Matthias Bongard stellt Kulturhauptstädte Umeå und Riga vor”. I den andra video intervjuas kommunstyrelsens andra vice ordförande Marie-Louise Rönmark och 50 sekunder in i videon säger hon något som jag lagt bakom örat, nämligen vad hon anser är kultur.

Kultur är att försöka förstå en annan människa, säger hon det tycker jag på ett bra sätt sammanfattar vad kultur är. Kultur kan vara mycket, allt från växtodling och livsstil till skapande verksamhet. Men kultur är också konsumtion av skapande verksamhet och intresse för andra människor. Kultur kan vara ett möte med en enskild människa. Då gäller det att försöka förstå denna människa och hysa ett genuint intresse. Det talas ju om kulturkrockar, så varför inte det motsatta?

Programmet sänds ikväll i WDR kl. 23.30 finsk tid och 22.30 svensk tid för den som är intresserad (klicka på livestream-knappen i mitten). Finns att titta live på WDR via nätet. I programmet finns också musik och intervju med Sofia Jannok plus säkert en massa annat också. Intressant är att se vilken bild WDR förmedlar av Umeå och Norrland till det tyska folket.

svamp
En kort färgprakt, därefter ett ruttnade kadaver som luktar illa.

Identitet

I dessa tider med finansiell oro i Europa, globaliseringsspöket, mänsklig migration, klimathot, eller mera närliggande, kommunsammanslagningar i republiken och allmänt omrörande i grytan, kan människors identitet få sig en rejäl törn. Det som tidigare kändes tryggt och förutsägbart slås sönder med några klubbslag i styrelserum och folkvalda församlingar. Istället förväntas nya strukturer och välden, likt en fågel Fenix, rädda världen, ekonomin, naturen, människan, vad du vill. I dessa sammanhang har identitet mycket litet värde. Det är pengarna och vidlyftiga visioner av de som makten haver som styr.

För en tid sedan läste jag en artikel i Svenska Dagbladet som gav mig en tankeställare: vem är jag och vilken är min identitet? Som ung var jag enbart finländare och finlandssvensk, som 40-årig var jag ”nordisk medborgare” och finlandssvensk och idag betraktar jag mig som bybo, finlandssvensk och europé. Det är det lokala och kontinentala mot det kommunala och nationella. Det finlandssvenska består. Alltså är jag en finlandssvensk bybo bosatt i Europa. Det kommunala och nationella har mist sin betydelse.

Det finns många kritiska röster mot EU och dess byråkrati men skall vi klara oss i den globaliserade världen måste vi enas och agera tillsammans i Europa. Då kan vi inte gnälla på att vissa länder inte skött sin ekonomi, att statistik förvanskats, kulturella olikheter och språkliga barriärer, utan vi får göra det bästa av situationen och återupprätta Europa som en viktig aktör på det globala planet. Det kan ibland krävas uppoffringar som i det långa loppet är försumbara men som idag verkar enorma. Det gäller att se helheten och framtiden.

Jag är alltså europé. Jag försöker förstå de många olika kulturer som finns i Europa, jag försöker lära mig språk och lära känna människor från olika delar av Europa. De har en vardag och ett liv som påminner mycket om mitt eget. Likheten är betydligt större än skillnaden!

I Saltgruvan finns några som inte är födda i republiken men de jobbar och gör rätt för sig som alla andra. Utan de erfarenheter som dessa Saltgruvans krigare förmedlar skulle jag inte veta något om deras hemländer, kultur och bakgrund. I värsta fall skulle jag kanske betrakta dem som ondskefulla främlingar, farofyllda individer, något hotfullt. Tyvärr finns det alltför många som inte träffat invandrare i det dagliga livet och bildar sig en uppfattning utgående från fördomar.

Jag sitter idag i min stuga på backen i en by i Pampas men kunde lika gärna vara i Syd-Amerika, Afrika eller Australien.  Jag snyltar lite på Finnairs kompanjoner i gruppen ”One world”, lånar deras brand och hoppas att jag en dag kan kalla mig världsmedborgare.

På tal om något helt annat men som förekommit i tidigare inlägg; här finns bild på stroffor som jag hittade i min dator. Så såg äkta stroffor ut!