Oxkangar, var ligger det?

Igår fredags när jag skulle betala mitt byxköp på Dressman ville hon, expediten, veta om jag fanns med i deras kundklubb. Priset blev lite annat då. Nehej, det var jag inte så hon ville gärna slussa in mig där och visst, fick jag byxorna lite billigare så varför inte.

Ja, då var det min adress, den ville hon veta. När det kom till byanamnet Oxkangar fick jag bokstavera och sedan frågar hon med stor förvåning ”Var finns detta ställe? Har aldrig hört talas om detta”.

Visst, så är det ofta när jag kommer i kontakt med ungdomar och yngre generationer i provinshuvudstaden, de vet knappt något om små sidobyar i landskapet. Jag förklarade att det ligger 50 km norr om Vasa i Oravais skärgård och nära Maxmo skärgård. Maxmo, det kände hon däremot till.

Detta får mig att tänka på vad som händer med alla dessa kommunsammanslagningar. Små byar i periferin glöms bort, det är som om de försvinner. Kvar finns centralorten och f.d. kommuncentra om ens det.

En som ofta skriver om dessa glesbygds- och urbaniseringsfrågor är Katarina Östholm, kulturredaktör på tidningen Allehanda i Örnsköldsvik. Jag läser det mesta hon skriver och ofta tycker jag att hon har väldigt rätt. Visserligen skriver hon om Norrland och förhållandet till Stockholm (centralmakten) men mycket går även att omsätta här i republiken. Landsbygd kontra städer och då framför allt de större städerna. Flykten till städerna.

Allt det här och lite till gick jag och funderade på idag när jag tog en spatsetur genom byn. Tänk, vi har det ändå allt bra här i byn. Lugn och ro, stränder och skärgård, alla känner alla – nästan i alla fall. Bystuga, båthamnar och en äkta gammeldags väderkvarn, byns stolthet. Naturen, historien, dialekten och människorna. 6 minuters bilfärd till Riksåttan, E8:an. 40 minuter så är man inne i Vasa. Inte är vi så långt borta, ändå glöms vi bort.

Den tiden Oravais var en egen kommun var också vår by en viktig del av kommunen men i en allt större kommun blir vår by av allt mindre betydelse. Matematikens lagar och majoritetens beslut säger ofrånkomligt så. Allt skall vara stort och centraliserat.

Jag gick turen genom byn. En lagom motionsrunda. Först ned till by, sedan ut till storstenen i Fladan och stranden där. Vidare mot Norrbyn och ut till Gammel-Ahlnäs hamn. Tillbaka till byvägen och en bit längs Vantlaktvägen. Svänger av längs en fin skogsstig och närmar mig åter åker och äng. Går en bit längs en ägoväg som byarådet snart skall förbättra så att den blir mera framkomlig. En riktigt fin tur i decembersolens sken. Över 5 km blev det och inte en människa såg jag. Andra gånger kan man stöta på folk både här och där samt prata bort en god stund. Alla pratar med alla. Bara en motorsåg hördes mitt i byn. Lugn och ro, det kan vi erbjuda i en allt mer stressad värld.


Katarina Östholm 

Gammel-Ahlnäs hamn är idag tom på båtar. Vinter och is väntar.
Storstenen syns kanske inte så stor men där finns en plattforma att kliva upp på och spana in flora och fauna.
Ständernas by
Den enda jag såg var Maj-Britts frass, en rejäl katt på 11 kg.
Skogsstigen jag skrev om i slutet.
Annonser

Örfilens dag, idag och i söndags

Denna kanelbullens dag har vi mera höstväder att se fram emot. Gårdagen bjöd på ett riktigt ruskväder med regn och blåst vilket gjorde att jag satt inne en stor del av dagen och redigerade bilder från min Lofotenresa. Perfekt väder, med andra ord.

Igår kväll var jag också på kvällskursen i spanska. Frågan om situationen i Katalonien kom på tapeten men Roberto, vår lärare, ville inte ta upp frågan till diskussion – på spanska naturligtvis – eftersom det är ett så omfattande ämne att det skulle ta flera timmar att diskutera denna fråga.

Själv är jag tudelad i frågan och jag har troligtvis för lite information för att bilda mig en klar uppfattning i frågan. En sak som jag dock reagerade på var hur den spanska polisen agerade mot fredliga röstande i söndagens folkomröstning om självständighet för Katalonien. Videos på sociala medier och tv-nyheterna visade ett polisiärt uppträdande som är under all kritik. Så gör man inte mot människor som fredligt vill rösta trots att omröstningen enligt spanska författningsdomstolen var olaglig. Sparka på människor som ligger på marken, slå urskillningslöst med batonger mot obeväpnade människor och behandla folk som om de vore värdelöst gods. Sådant gjordes under Francodiktaturen men är inte den tiden förbi? Får sådant hända i en demokrati i Europeiska Unionen år 2017? Polisbrutalitet förekommer helt visst också i andra länder i Europa men är lika fullt helt oacceptabelt. Sådana övertramp bör lagfaras var de än förekommer!  – Förstå mig rätt, polisen måste ha maktmedel att ta till i svåra situationer men frågan är om inte spanska polisen i vissa aktioner på söndagen gick över gränsen. Till vilken nytta och på vems order? Nu är det troligt att de spelade självständighetsivrarna i händerna som får fler anhängare.

Fråga om självständighetsyrkanden rent allmänt är intressant. Den finns på flera håll i Europa, t.ex. i Skottland och i Belgien och inte minst i Kurdistan i Mellersta Östern. Vad krävs för att ett område på fredlig väg skall få lösgöra sig från en annan stat eller statsbildning? Är det en alls omöjligt? Katalonien har under lång tid försökt få större självstyrelse men Madrids maktcentra har förhalat och motarbetat sådana strävanden. Är det då konstigt att Katalonien tappar tålamodet och verkställer en folkomröstning? Å andra sidan deltog bara 42,3 % av Kataloniens befolkning i folkomröstningen vilket är en stor svaghet. Är en majoritet av Kataloniens befolkning för självständighet och hur stor skall en sådan majoritet vara? Frågan är fortfarande obesvarad.

Tittar man historiskt på statbilningar så är de flesta våldsamma och krigiska. Ta bara Finlands historia. Sverige förlorade Finland till Ryssland år 1809 efter ett omfattande krig vilket jag anser är en del av Finlands väg till självständighet. Ryssland utövade därefter en föga omtyckt styrelse av landet i över hundra år vilket skapade motstånd och strävan till lösgörande från tsarriket Ryssland. När sedan Finland utropade sin självständighet 1917 skedde det relativt enkelt men det åtföljande inbördeskriget var blodigt och föga hedervärt för den unga nationen. Maktbalansen mellan röda och vita skulle upprättas vilket jag menar också tillhör födseln av staten Finland.  Segraren skriver historien sägs det och segraren, de vita, behandlade sina moståndare föga mänskligt med fruktansvärda förhållanden i fångläger med svält och summariska avrättningar. Krigsbrott förekom säkert från båda sidor och frågan är vad som hänt om de röda segrat? Hade de behandlat moståndarsidan bättre och vad hade hänt politiskt långsiktigt om de röda segrat? Det vet vi inte men med tanke på att Sovjetunionen uppstod i Ryssland fanns risk att Finland med rött styre förlorat sin nyvunna självständighet och gått en annan väg än till demokrati.

Men det räckte inte med det. I andra världskriget fick Finland med stor möda och stora uppoffringar försvara sin självständighet i två krig. Vad jag menar är att det som vi kallar fredliga nationer i de flesta fall har en blodig historia. Vad är det som säger att situationen i Katalonien blir annorlunda? Här gäller det att båda parter har is i magen och hellre sätter sig vid förhandlingsbordet än låter batonger och bomber tala. Vi har i färskt minne vad som hände i Baskien och på Nordirland med terror och mänskligt lidande som följd, något som idag verkar var förbi.

Själv anser jag vi behöver färre gränser, inte fler, och att stater lyssnar på sin befolkning och inte utövar styrelse där befolkningen eller delar av befolkningen känner sig illa behandlad eller förtryckt. Vidare tycker jag att EU:s  medlemsländers nationella styrelse borde minska till förmån för ett överstatligt EU och regionala/lokala styrelseformer. Vi har Öresundsregionen som ett utmärkt exempel och varför inte Kvarkenområdet. Eller att EU tar hand om den yttre gränsbevakningen och inför en gemensam flyktingpolitik.

Kanelbullen kallar vi också örfil här i Svenskfinland. Naturligtvis skall jag inhandla en örfil/kanelbulle eller två till mitt kvällste. Vi kan alltså också kalla dagen Örfilens dag och fira den i sämja. Inte som i söndags när Spanien firade den dagen med att Kataloniens regering gav styret i Madrid en trotsande örfil genom sin folkomröstning och spansk polis svarade med att örfila delar av Kataloniens folk.

Kanelbullens dag 

Katalonien 


Vad passar bättre än att visa en bild från gårdagens arbete med bilderna. Historien bakom jordgloben ute vid fyren i Andenes på norra Lofoten känner jag inte till men den får representera tanken ”En värld – många människor”

Varför denna evinnerliga brådska inom politiken?

Det är inte ofta jag skriver om politik men låt gå för denna gång. Jag satt nämligen igår och på TV följde presskonferensen som Sveriges statsminister Stefan Löfven höll. Alliansen hotade med misstroendeomröstning i riksdagen om inte tre ministrar sparkades med anledning av haveriet inom Transportstyrelsen i samband med outsourcingen av sin datadrift till ett utländskt företag, IBM.

Låt mig säga att jag inte har varit någon varm vän av regeringen Löfven. Jag tycker att Stefan Löfven har varit en diffus person och att politiken många gånger varit otydlig och tam. Ett exempel är flyktingpolitiken 2015-16 när gränskontroller upprättades vid Öresund, något som hårt drabbade pendlarna och hela regionen utan att regeringen i Stockholm brydde sig om det. Gränskontrollen var också ett steg tillbaka i behandlingen av flyktingar när Sverige anslöt sig, eller tvingades ansluta sig, till EU:s orättfärdiga flyktingpolitik.

Igår var det tvärtom. Löfven uppträdde med pondus och vågade också utmana Alliansen genom att behålla försvarsminister Peter Hultqvist. Just så borde en statsman uppträda. Kanske han äntligen fått lite drag under galoscherna?

Att sedan katastrofen inom Transportstyrelsen måste få konsekvenser är helt klart. Genom att överlåta viktiga samhällsfunktioner och känsliga uppgifter till utlänska intressen utan att göra nödvändiga personkontroller av de som berörs är helt horribelt. Man skyller på tidsbrist men det är inget annat än resultatet av slarvig planering när tidsplanen inte håller. Varför all denna brådska? Varför kan man inte göra någonting ordentligt och låta det ta den tid det tar?

Samma är det i republiken när regeringen Sipilä gång på gång stöter på grundlagsproblem, underlåter att göra nödvändiga konsekvensutredningar och struntar i expertutlåtande som inte stöder deras politik. Ofta skyller de på brådska och tidsbrist. Ett exempel är Vasa Centralsjukhus som inte får fulljourverksamhet därför att det bl.a. inte finns tid, enligt Social- och hälsovårdsminister Juha Rehula. ”För att genom reformen kunna uppnå de besparingar som behövs för att balansera statsfinanserna förutsätter reformen ett snabbt genomförande”, skriver Rehula enligt Vasabladet.  Varför alltid denna evinnerliga brådska? Visst behöver statens finanser ständig översyn men är landets ekonomi så dålig att man måste hasta fram dåliga lösningar som ändå inte håller i längden? Tror inte det!

Statsminister Juha Sipilä må vara affärsman men det betyder ingalunda att han per automatik är en bra ledare av landets regering. Ett annat talande exempel är president Trump i USA som också är affärsman. Dessa två herrar verkar vara van att få som de vill utan att ta hänsyn till andra inom sina företag. Det fungerar inte inom politiken där också annat än ekonomiska intressen är viktiga.

För att återgå till krisen i Sverige så fick Transportstyrelsens generaldirektör Maria Ågren sparken därför att hon bröt mot lagen genom att inte säkerhetskontrollera personal i de företag som IBM is sin tur outsourcat en del av uppdraget till. Helt riktigt men är det hela sanningen? Hela denna operation startades av regeringen Fredrik Reinfeldt genom att dåvarande Transportstyrelsens generaldirektör Staffan Widlert beslutade att påbörja en extern upphandling av myndighetens IT-tjänster som fram tills dess har hanterats av Trafikverket. Avtalet med Trafikverket sägs upp i början av 2014 utan att man, vad jag kan förstå, hade en ny lösning klar. Är det inte där roten till hela problemet ligger; att man inte hade gjort en realistisk tidsplan och förberett sig ordentligt. Åter, varför denna skyndsamhet? Kanske Maria Ågren inte hade något annat val än att bryta mot lagen?

Frågan är också, måste statlig och samhällelig verksamhet överhuvudtaget läggas ut på entreprenad? Ta bara sjukvårdsreformen i Finland där aktörer på den fria marknaden skall få allt större del av kakan. Är det inte samhällets uppgift att ta hand om en så viktig sak som sjukvården så att alla patienter får samma behandling till en rimlig kostnad utan att privata vårdföretag kan suga ut godbitarna och sedan lämna glesbygden åt sitt öde?

Säpo rekommenderade i november 2015 ett omedelbart stopp av affären som Transportstyrelsen ingått med IBM efter att redan i juni samma år varnat för att känsliga uppgifter kan hamna i fel händer. Säpo verkar ha skött sin del av arbetet. – Vänta nu, skulle man inte också kunna outsourca Säpo verksamhet till någon utländsk detektivbyrå och på så sätt slippa en kostnadskrävande myndighet? Att ingen tänkt på det tidigare! Men det gäller att handla snabbt så att ingen hinner fatta vad som är på gång.

Nya kvastar sopar bäst. Eller?

99 sätt att rädda världen

Det årliga sommarloppiset på Hellnäs UF går av stapeln dessa dagar. Jag hade ett ärende dit, nämligen att hämta mitt ex av Orvas 2016-17, skriften som Oravais Hembygdsförening ger ut. Jag har nämligen bidragit med ett mindre skriveri om kvarnen i vår by och då fick jag ett gratis ex. En hel del intressanta artiklar om gångna tider finns att läsa. Köp den om ni vill ha lite lättläst sommarlektyr!

Jag tittade också in i själva lokalen för att kolla om det fanns något fynd för mig. Långa bord med kläder intresserade mig knappast, inte heller på bord med prydnadssaker och diverse manicker fann jag något köpbart. Jag brukar hålla mig till bokavdelningen som finns upp på scen. Denna gång blev det lite magert för min del men två böcker för 50 cent styck fick följa med mig hem: ”100 sätt att rädda välden” av Johan Tell och ”Ett jordklot räcker” av Rune Westergård. Båda böckerna berör miljö- och klimathoten som tornar vid horisonten på sina ställen på vårt klot. Vissa anser att vi redan nu befinner oss i ett kritiskt läge och att det brinner i knutarna.

Rune Westergård menar att med modern och innovativ teknik kan vi få fortsatt global tillväxt och ökad välfärd utan att det blir en global miljökatastrof. Johan Tell vill att vi genom eget handlande kan förbättra miljön och han kommer med 100 olika tips om hur vi i vardagen kan dra vårt strå till stacken.

”Ett jordklot räcker” kommer jag att läsa senare i sommar, efter att jag avslutat pågående läsning av ”Historien om Spanien” av Herman Lindqvist. Det blir spännande att se hur Westergård ser på utvecklingen och vilka metoder han förespråkar. Han är ju en framgångsrik företagare som bl.a. grundat teknikkonsultföretaget Citec så något borde han ha att komma med.

Däremot har jag bläddrat något i ”100 sätt att rädda välden”. Där finns små och stora handfasta tips om hur vi räddar välden. De flesta helt naturliga och gångbara.

Jag tar några tips:

  • Ring din politiker och påverka/kräv förändringar i miljöarbetet
  • Köp kvalité och inte billigt krafs som är slit och släng
  • Bli en vinnare, en återvinnare. – Det rådet anammande jag redan innan jag fick syn på denna bok; jag köpte boken på loppis.
  • Låt din trädgård vara lagom
  • Åk tåg
  • Låt inte dina apparter hemma stå i standby-läge. Det sparar el och gläder din plånbok
  • Sänk innetemperaturen
  • Plantera träd. Varför inte på andra sidan jordklotet genom att ge ett bidrag
  • Tänk globalt, handla lokalt
  • Cykla!
  • Konsumera mindre och reparera mera
  • Förtäta din stad

Det sist, Förtäta din stad, håller jag inte med om. Visst förstår jag fördelen med korta transportsträcker mellan t.ex. arbete och bostad men att glesbygd skulle vara något negativ för miljön köper jag inte rakt av. Tvärtom anser jag att fler människor borde flytta ut på landsbygden eller varför inte till ren glesbygd. Hela landet skall leva! Vad som krävs är goda kommunikationer, både vägar och Internet, samt förbättrade fordon med målet noll utsläpp i naturen. Dit har vi en bit ännu att gå.

Tyvärr är det marknadskrafterna som till stor del styr landsbyggdens avfolkning tillsammans med politisk styrning som strävar till centralisering i samhället. Som jag skrivit tidigare har jag liten förståelse för den centraliseringsiver som idag präglar politiken både lokalt och nationellt. Istället ser jag att regioner bildas som har naturliga förutsättningar att fungera, även över landsgränser. Ett sådant exempel är Öresundsregionen men också ett ökat samarbete mellan Österbotten och Västerbotten/Norrland. Där har vi åter kommunikationen som en viktig faktor. Färjelinjen mellan Vasa och Umeå är livsviktig för denna utveckling och jag hoppas verkligen att det snart händer något som gör att vi får en ny, modern och miljövänlig färja som trafikerar Kvarken!

Tills vidare seglar vi lugnt och läser en bok. Det om något borde vara miljövänligt och bra. Eller? Kanske borde boken vara en e-bok som inte kräver nedhuggen skog utan kunde läsas från plattan? Å andra sidan förorsakar tillverkning av elektronik också miljöpåverkan och är inte de flesta av våra elektroniska prylar slit och släng? Hur man än vrider och vänder sig så har man baken därbak.

Eller som det står på omslaget till ”Ett jordklot räcker”: Endast en bostadslös vegan skulle kunna avsätta ett hållbart ekologiskt fotavtryck enligt dagens etablerade normer. 

Livet på landet: slåtter i byn. Friskt, nyslåttat gräs som blir till mat för fåren kommande vinter
Livet på landet: en lördagskväll efter klockan 10 kör ekipaget hem efter utfört arbete
Skärgårdsmarknaden på Österö i lördags. Det mesta som såldes var lokal- eller närproducerat. Själv köpte jag en rökt sik av min kusin som är fiskare i den byn.
Österö simstrand. Finns det något mera naturnära och lugnt? Inte ett enda artificiellt ljud kunde höras. Här är det minsann inte tätbebyggt!

Streta emot! – bygg din egen Cowboykåk

Vi på landsbygden förpassas allt mer ut i periferin. Landsbygdens avfolkning är ett stort problem och centraliseringen som sker i samhället spär allt mera på denna flyttningsrörelse genom kommunsammanslagningar, landskapsreformen, sjukvårdsreformen och andra reformer som minskar antalet enheter med allt längre avstånd till service och centra av olika slag för befolkningen på landsbygden. Redan nu bor två tredjedelar av befolkningen i städer eller tätorter. År 1950 var det tvärtom. Det finns andra siffror som säger att fyra av fem finländare bor i tätorter. Prognoserna ger inte heller någon svängning i migrationen utan tvärtom, koncentrationen fortsätter.

Ett exempel på denna centralisering är ett förslag där det i Österbotten bara skulle finnas tre hälsovårdscentraler. TRE, ta in den siffran! Även om minskningen inte blir så dramatisk så visar ändå förslaget vartåt det barkar. Jag har tidigare i ett inlägg berört långt framskridna planer på att frånta Vasa centralsjukhus status som fulljoursjukhus men påföljd att jag personligen skulle få över en halvtimmes längre resa till Seinäjoki i ett akut sjukdomsläge eller vid allvarlig olycka. Ett beslut i den politiska kohandeln inom regeringen där man bortser från fakta och driver på centraliseringen. Att de täcks! – har blivit ett slagord i kampen för att rädda sjukhuset i Vasa. – Jodå, de täcks för landsbygdens befolkning i Österbotten är inget att bry sig om.

Flyttningsrörelsen är från landsbygden till städer men, MEN, så finns det dessa motsträvare som gör tvärtom. Tyvärr är de alltför få. Det är ändå glädjande att det finns de som väljer en annan livsstil och inte vill vara med i ekorrhjulets allt snabbare rotation.

En sådan är Dick Bewarp i Mårdsjön/Jämtland. En frisk fyr. Nu går på SVT1 en serie om hur han flyttade från storstan till Norrlands inland och där med egna händer skall bygga sig ett hus i stock. Detta trots att han inte tidigare ens snickrat ihop en fågelholk, som han säger.  Jag har redan tittat ett par avsnitt på SVT Play där man nu kan se hela serien. Annars är det ikväll, söndagen den 25 juni 2017 klockan 21.50 svensk tid som seriestarten sker. Senare i veckan kommer repriser.

Det är just sådana program jag vill se. Intressant att se hur han klarar av att bygga sitt hus men också hur han umgås med grannar och får hjälp av de andra i byn. De två första avsnitten lovar gott. Det finns fler olika Mårdsjö i kungariket men jag tror att jag lokaliserat vilken by det är en bit från Östersund.

Programmet heter ”Cowboykåken” och varför kan man inte själv bygga sin egen cowboykåk eller driva sitt eget projekt i samma anda. Alla behöver inte göra samma sak utan det viktiga är att man gör det man känner för och vill prova. Det kan misslyckas men chanser är ändå stor att det blir vinst i livet på ett eller annat sätt. Streta emot och sträva framåt!

Detta är mitt bidrag, förutom sommarpratare och sommarvärdar på radio, till aktivitet regniga sommardagar och –kvällar. Jag passade på idag förmiddag att ta mig en första titt på denna serie eftersom det regnade. Hela natten regnade det förresten men midsommaraftonen var fin med sol även om det inte var speciellt varmt i luften. Och lite mygg! Jag undrar om de inte frusit bort denna kalla vår? Det får vi i alla fall hoppas.

Nu två veckor jobb, sedan semester i en hel månad! Då kan värmen komma!


Cowboykåken på Sveriges TV1

Några detaljstudier i naturen sent på midsommarafton. Detta är väl en smörblomma?
Detta är då helt säkert vita syrener. Ifjol midsommar hade redan de hunnit blomma ut men i år kom de passligt till midsommaren.
Vackra även de i sin enkelhet
Granskotten har redan växt till sig 15 cm.
För att inte tala om gårdseken som fått fina, friska blad

Här är den, Cowboykåken

En lättnadens suck

Spännande dagar! Det spelas visst VM i ishockey men det är inte det jag menar. Istället är det franska presidentvalet som lockat fram fjärilar i magen. Inte för att jag vet mycket om fransk politik men hade Marine Le Pen vunnit hade jag haft svårt att somna i kväll. Det hade betytt att extremhögern i Europa hade tagit ytterligare ett steg framåt och fört utvecklingen allt närmare ett nationalistiskt och auktoritärt Europa. För det är inte bara Frankrike det handlar om. Nu har vi förhoppningsvis ett läge där EU fortfarande finns kvar och ett mera liberalt Europa än om Le Pen hade vunnit.

Mycket vet jag inte om vinnaren Emmanuel Macron men han är ändå ingen populist på yttersta högerkanten. Om han däremot klarar av att styra Frankrike mot ett samhälle med minskad arbetslöshet och bättre fördelning av tillgångarna är ett stort frågetecken. Orsaken till högerpopulismens framgång i Europa är det finns många förlorare i en utveckling där de rika blir ännu rikare medan löntagare, lantbrukare och medelklassen har fått det sämre. Egentligen ett globalt problem. Om han inte inser detta och lyckas är det stor chans att Nationella Fronten kommer att växa ytterligare.

Såja, kanske det ändå finns hopp. Något mera kommer jag att följa utvecklingen i Frankrike. Blir Macron den som kommer att bryta extremhögerns frammarsch eller slår han vakt om de orsaker som gett populisterna mängder av väljare?

Efter solnedgång och natt kommer en ny dag

I valet och kvalet

Det blir kommunalval i republiken ganska snart och frågor infinner sig: välja en gammal känd häst, satsa på ett ungföl eller inte rösta alls? Att inte rösta alls är också ett sätt att välja för då låter man andras röster få större betydelse.

Till vår hjälp har Vasabladet gjort ett kandidattest där man får svara på frågor och sedan jämföra med vad kandidaterna som är uppställda i kommunen (Vörå) svarat. Man kan välja på en femgradig skall om påståendet överensstämmer med egen åsikt eller inte och också ange hur viktig frågan är för mig som väljare. Egentligen en ganska bra grej eftersom det annars kan vara svårt att få reda på vad kandidaterna tycker och tänker.

Jag hade fem frågor som är extra viktiga för mig och för att en kandidat alls skall bli intressant för mig får ingen av dessa frågor få en röd prick, d.v.s. vi har helt motsatta åsikter i frågan. Att en kandidat inte tagit ställning i någon av dessa för mig viktiga frågor diskvalificerar också kandidaten.

En kandidat fick hela 85,34 % samstämmighet med mina åsikter och det är ju nästa helst perfekt. Hen borde få min röst; å andra sidan är det en kandidat som högst troligt kommer in i fullmäktige av gammal vana, så borde jag då taktikrösta på någon av de nya förmågor som ligger ganska nära mig för att få nytt blod i det kommunala beslutsfattandet?

Svenska Folkpartiet dominerar stort bland kandidaterna i kommunen (93 %) och bara två kandidater i testet tillhör ett annat parti vilket inte är det optimala ur demokratisk synvinkel. De kandidater som inte orkat presentera sig i testet blir nog utan min röst; det tyder på ointresse för politiken.

Ja, där står jag med mina frågor ännu obesvarade: välja en gammal känd häst, satsa på ett ungföl eller inte rösta alls? Jag har tid ännu att fundera fram till 9 april.

Vart bär spåret i kommunalpolitiken kommande år?
Många spår men de flesta går åt samma håll, vilket är nödvändigt även i politiken om det skall bli till något