Fotofestival

Dagen har tillbringats i Smedsby/Korsholm. Fotofestival som anordnats av föreningen Knäppisarna och Korsholms Vuxeninstitut. Föreläsningar och bildvisningar.

Det stora dragplåstret var Orsolya Haarberg som berättade om och visade bilder från Island och Sápmi. Även de österbottniska presentationerna var av hög klass med Johan Geisor i spetsen som med humor berättade om sina svart/vita bilder med begynnelse i sin barndom och med motiv från skogarna kring Vasa. Även Camilla Noresson från Malmö gjorde succé med sina skånska naturbilder.

Vid sådana tillfällen får man insikt i hur lite man kan i fotograferandets ädla konst men också värdefull inspiration. Jag föredrar att ta vara på det sista. Varför inte presentera bilder i svart/vitt? Eller visa detaljer som ingen annan sett eller förstått?

Jag kände inte många personer som deltog. Någon fotograf jag pratat med tidigare samt ett fotopar som var på hemväg efter en husbilstur i Norge. Vid min sida satt en dam med ursprung i Helsingborg som nu bott många år i södra Österbotten och som spelat klarinett i hela sitt liv. Inte dåligt det plus att hon gillade att fotografera. Det gjorde de flesta i salen skulle jag tro. En fin lördag vill jag påstå!

Inga toppfoton från dagens session men här ett från Björkliden i Norrbotten.

Silverfallet i Björkliden
Annonser

Friherre på isjakt

Så är jag åter friherre och kan disponera min tid mer eller mindre som jag själv vill. Morgonmänniska som jag är så blir det ändå uppstigning vid 6-tiden. Jag kan svårligen tänka mig att sova till 11-12 som vissa ungdomar lyckas med. Har jag hört. – Nej, då har ju redan halva dagen gått.

Jag hade idag ärende till en av skärgårdens yttersta boningar. Rätt fint väder och jag passade på att ta med mig kameran. Knäppte lite bilder här och var. Öppet hav på något ställe men annars har isen åter lagt sig inomskärs. Dock såg den minst sagt skröplig ut på sina ställen så jag skulle råda till stor försiktighet.

Kanske någon, med anledning av rubriken, förväntat sig en story från en längre utfärd med isjakt på isbelagda fjärdar? Så blev det dock inte utan jag ville bara med kamera på bekvämt avstånd från vägen dokumentera något av isens framfart i början på december. Dock finns i mitt uthus två stycken isjakter och även om de inte är mina så vore det frestande att prova detta transportmedel på spegelblank is en solig dag men förlig vind. Det vore något att rapportera! Med video och bild.

Tillsvidare får ni nöja er med några bilder och gissa varifrån de är.

djupsund-2016-12-07-062
Kaveldun. Här är det inte djupt.

sarkimo-2016-12-07-025
Inte många båtar här vid bryggan

 

vastero-2016-12-07-013
Vem vågar sig en bit ut?

 

ojskatan-2016-12-07-046
I solens sken, en strålande, kall strand

 

ostero-2016-12-07-004
Vi väntar!

 

ostero-2016-12-07-002
Öppet hav, hur länge?

Vi som for

Egentligen har jag aldrig riktigt gillat finlandssvensk musik, främst p.g.a. språket. Konstigt eftersom jag själv är finlandssvensk. Kan det bero på att språket ofta är högsvenska eller dialekter från södra Finland och jag är van vid rikssvenska när det gäller svensk musik? Svensktoppen-hjärntvättad i unga år? Nu för tiden låter även finlandssvenska dansband som rikssvenska ditos. – Kanske jag glömt något band eller artist som ändå fallit mig i smaken?

Ett undantag är Tove Janssons ”Höstvisa” och Cumulus version. Det är framför allt texten som jag tycker passar bra på finlandssvenska. Det melankoliska. Ett annat undantag är Vasas Flora och Fauna vars musik jag ofta lyssnat på senaste tiden. Även där är det texten och det melankoliska som tilltalar mig även om musiken också är fin. En riktigt bra samling låtar.

Det får mig att minnas gångna tider när jag fortfarande var ung. Ungdomstiden och det som hände då. Det jag minns, det nostalgiska. En tanke som slår mig är alla de som flyttade från byn, till andra orter, till kungariket ännu på 1970-talet. Av de 24 barn på skolfotot från första klass finns det bara 3 kvar i byn. Jag och två till. De andra två har alltid bott i byn (förutom ev. utbildning som jag inte känner till). Själv bodde jag många år i kungariket men återvände till hembyn. Här sitter jag nu.

En annan tanke som dyker upp är att det inte finns något litterärt verk eller film om vår generation som flyttade till Sverige. Vi från Pampas som flyttade över vattnet på 70-talet, vi som återvände, vi som åkte flera gånger, de som stannade kvar. Det första jobbet, boende i lägenhet för de flesta, utbildningar, den första tiden, nya erfarenheter, glädjeämnen, besvikelser, hemlängtan. Framgångar och misslyckanden. Efterlängtade semestrar, finlandsfärjorna. Ett ben i varje land, hemma och borta på två ställen.  Det finns säkert massa material för en film eller en bok om detta, vi som flyttade för kortare eller längre tid, en del för alltid.

Själv känner jag inte till något verk som handlar om denna epok när vi ungdomar från den österbottniska landsbygden emigrerade till Sverige. Kanske jag glömt. Förslag mottages med tacksamhet.

skolfoto 1961
Nu kan ni gissa var jag finns på denna bild. Som upplysning så är skolans alla klasser med på denna bild. Läraren hette Mikael Nordman. 

Vikingablod?

Jag fick idag i min hand, eller skall vi säga på min skärm, en släktutredning med utgångspunkt från mig själv. Hela 150 sidor lång och vittförgrenat bland andra kända släkter i landskapet. Jag brukar säga att jag är släkt med halva Östebotten och det fick jag också bekräftat idag. Bl.a. fanns en anfader som togs till fånga av ryssarna vid slaget vid Napu 1714 och dog som krigsfånge i Viborg. Ett av barnen fördes till Moskva och dog även det samma år. Hårda tider den gången.

Men det fanns mycket annat som hänt människorna i tidigare släktled. Egentligen ganska fascinerande när man tänker efter. Till norra Sverige har vi en hel del rötter, speciellt från äldre tider. Ortsnamn som Burträsk, Falun, Lövånger, Selånger, Skellefteå, Umeå, Skön (Birsta) och Sigtuna dyker upp. Förvånansvärt få finska ortsnamn men Toholampi är ett, Vetil och Kaustby ett par andra. Som förväntat är de flesta referenserna till byar i närheten.

Skall man därmed dra slutsatsen att vi har större släktband till norra Sverige än till finska Finland? Jag vet inte men kan så vara för det var havet som både förenade och skiljde. Det var troligtvis lättare att färdas över havet än till lands på dåliga vägar och knaggliga stigar.

Tittar man sist i släktutredningen dyker det upp namn som Gunnar Haursi (Herse) Thordsson. Född 1025 i Skokloster, Sigtuna och dog efter 1040 i Birka, Björkö. Äldst, om man kan säga så, är Thord I Byr Byr. Född 992 i Sigtuna. Han är anfader i generation XXXII så det är en hel del år tillbaka. Kan man därmed säga att jag har vikingablod i ådrorna?

Nämforsens hällristningar
Hällristningar från Nämforsen i Näsåker. Kan jag ha gener från de människor som en gång i tiden ristade dessa tecken på hällarna vid forsen? Men då talar vi om mycket långt tillbaka i tiden. Tusentals år. Tja, fullt möjligt och det vill jag gärna tro.

Var mitt hjärta finns, var min tanke finns

I dagarna genomför de finlandssvenska dagstidningarna och Svensk Presstjänst en frivillig undersökning om hur vi finlandssvenskar har flyttat under årens lopp och vilken ort vårt hjärta egentligen klappar för. Ofta har det visat sig att vi österbottningar flyttar utanför landskapets gränser i unga år men sedan väljer vi att återvända när vi vädrat skjortan utomlands eller i södra delen av republiken. Själv är jag en sådan flyttare. Jag har flyttat av och an i kungariket några gånger men återvände till fädernemyllan för 15 år sedan.

För min del är mitt hjärta tudelat mellan by och stad, Österbotten och Skåne, min hemby och Malmö. Efter 18 år i Malmö är det min stad. Skulle jag idag flytta till en stad skulle de bli Malmö. Inte till provinshuvudstaden, inte till republikens huvudstad, ej heller till gamla Eken; nej, till Malmö. Å andra sidan vill jag väldigt gärna se stjärnhimlen en kall januarinatt, se månen smyga upp över trädtopparna i augusti och höra tranornas skrik på våren. Det kan man inte göra i en stad, därför bor jag idag i en by, min barndomsby.

Visserligen är det ganska lång tid sedan jag flyttade från Malmö men i grunden tror jag ändå inte att staden har förändrats så mycket sedan jag flyttade.  Malmö har fått ett oförtjänt dåligt rykte, inte minst Rosengård, men jag vill hävda att Malmö inte är farligare eller mera kriminell än andra storstäder. Jag har besökt Malmö många gånger sedan jag flyttade men jag har då aldrig sett någon större brottlighet eller blivit rånad, hotad eller förolämpad. Jo, en gång blev jag vittne till ett slagsmål på en uteservering på Möllevångstorget där både stolar och bord flög genom luften. Men det hör till undantagen för min del. Att sådant också kan hända i Björkarnas stad läste vi om i söndags när en hel krog på lördagskvällen fick stänga i förtid därför att det utbröt stort slagsmål på dansgolvet och ordningen inte kunde upprätthållas.

I Odense har föräldrarnas rädsla för och fördomar om Malmö stoppat en klassresa som elever i Hjalleseskolen skulle ha gjort till staden i början av december för att träffa en vänskola i Malmö i tre dagar. Nehej, det gick inte för sig därför att besök skulle göras på Rosengård och som avslutning skulle det bli luciafirande. Mycket farlig safari och hu, tänk om Lucia helt förvrider huvudet på de väna åttondeklassisterna från Odense. Jag kan inte annat än förundra mig över hur lätt vi tar till oss det som står och sägs i massmedia och sedan förstärka med egna spekulationer och fördomar.

Den lokala tidningen Fyens Stiftstidende kallar Rosengård för ett getto utan att journalisten ifråga har varit där men det gäller ju att skriva en bra story tycker han och då är ordet getto guld värd. – Vi borde nog vara något mera kritiska inför det som vi får oss till livs via massmedia och framför allt borde vi vara mera försiktiga innan vi sätter etiketter. För etiketter gillar vi att klistra och fack tycker vi om att placera folk i. Om det sedan är rätt är mindre viktigt, huvudsaken är att vi kan placera folk och ruta in tillvaron.

Jag har en bekant från provinsen som i flera omgångar bott i Malmö och han kommer om ett par veckor att flytta tillbaka till Malmö. Senast bodde han där 2010. Då lämnade han sin cykel fastkedjad på en cykelparkering vid Centralen och där har den stått fram till i våras när staden fraktade bort den därför att det skulle byggas om. Vid besök har han använt cykeln och allt har varit frid och fröjd. – Jag menar: är detta en stad av tjuvar och ligister borde inte cykeln fått stå kvar så länge. Alltid är det någon långfingrad person som lagt märke till en cykel som stått på samma ställe i ur och skur och förbarmat sig, men icke! Jag vill påstå att Malmö är en av de finare städerna i Norden!

Nu är det inte så dåligt som det låter utan nya tag tas för nya skolsamarbeten och för att skapa kunskap och förståelse mellan skolungdomar i Öresundsregionen. Mera om detta finns att läsa på Sydsvenskan. Länk här. För det är just det vi behöver mera av: kontakter, nyfikenhet, utbyte, språkkunskaper, förståelse och besök. Och då menar jag inte bara det nu aktuella skolsamarbetet mellan Skåne och Danmark utan kontakter mellan alla människor i hela världen. Vi kan inte träffa alla men låt oss inte begränsa oss till bara de som är som vi. Då blir det lätt inavel i vår uppfattning av världen och dess folk. Låt oss istället vara fria i våra tankar och inte klistra etiketter på oriktiga grunder.

malmö
Jo, jag bryr mig lite om Malmö. Eller, faktiskt ganska mycket.
malmö musikanter
Musikanter i Malmö, augusti 2012. – Se nästa bild!
Urkult musikanter
Musikanter på Urkult 2013. – Är det inte samma band som ovan som jag lyckats fånga på bild? Vad månne de heter?

Pampas

Igår besökte jag Pampas söder om provinshuvudstaden i jakten på en bakre kofångare till Brunte. Jag hade fått nys om ett passligt exemplar i Yttermark. Priset var överkomligt och affär blev det. Färgen var visserligen svart men det fixar vi eller så fixar vi det inte, hur som helst så är en bakre kofångare köpt.

Pampas är annars benämning för slätterna i Argentina men Pampas stäcker sig ända till Uruguay och in i Brasilien. I Österbotten finns också en liten del av Pampas längs med kusten. Det visste ni inte?

Pampas är slang för Österbotten bland republikens svenskspråkiga rekryter men även bland studenter är det aktuellt med bl.a. Pampas nationaldag i mars. Det är bland unga människor som Pampas används.

När jag gjorde lumpen på Nylands Brigad i Dragsvik/Ekenäs för en herrans massa år sedan var det skillnad mellan de som kom från Pampas och de som kom från Gummilandet som Nyland kallades. Förutom att de hade en annan dialekt, mera lik den officiella finlandssvenskan, så fanns det också bland dem fler s.k. spännare. En spännare var en som nitiskt anammade det militära, ofta i akt och mening att bli antagen till skolan, d.v.s. officers- eller underofficersutbildning. Annars var de väl som folk är mest.

Jag har alltid funderat varifrån ordet Gummilandet kom. Pampas förstår jag för Österbotten är de stora slätternas land, speciellt söder om provinshuvudstaden, men Gummilandet, varifrån kom det? Av vem och när myntades Pampas för Österbotten skulle också vara roligt att veta.

Hur som helst så besökte jag slätten i Yttermark, en slätt som man vanligtvis inte ser så mycket av eftersom riksåttan, pulsådern genom landskapet, ofta går öster om i skogen. En bit norrut, i Övermark, besökte jag kusin Vitamin och där blev jag undfägnad med både mat och dryck. Potatisgratäng och ett stort fat med köttbullar som smakade mycket gott stod på bordet i granngården där sondottern bodde med familj. – På kvällskvisten bjöd sister Jane på plättar med sylt och grädde och så var den dagen räddad i matväg.

sommargäster
Förhandsgranska Kor hör kanske hemma på de stora slätterna men även här i skärgårdsbyn finns det kor fast de bara är sommargäster. Snart kommer de och övriga sommargäster för den delen också.

Hemfärd

Västerbottens-Kuriren förklarar idag varför turister väljer att besöka Umeå, Björkarnas stad. Svaret är att de flesta är på genomresa. Så var också fallet för mig. Visst är Umeå vackert belägen vid älven men vad gör staden unik och vad har den för speciella tillställningar på sommaren som gör att man skulle besöka staden just därför? Jag har inget bra svar på den frågan. Tittar man på vad Turistbyrån i Umeå bjuder på sin hemsida är det mesta från landskapet runt om med betoning på natur. Bildmuseet verkar dock intressant men vad mera? Jo, Fotbollsfestivalen men den är ju mest för barn och ungdomar, det fick jag erfara i torsdags.

Återresan igår blev en smärre prövning. Jag slapp tidigt ombord och jag satte mig i samma fåtölj som jag satt i på utresan i avsikt att slumra lite åtminstone under halva resan. Kort därefter invaderades fåtöljerna omkring av barn under 10 år och sedan var den friden förbi. De var på återresa från nämnda fotbollsfestival och var uppskruvade till max.

Det var mest flickor som satt där samt två pojkar som flickorna omedelbart ville få bort. De skulle ju inte få höra på tjejsnack. Först försökte de pussa bort pojkarna, sedan blev det hårrivning och knuffar. När inte det lyckades försökte tjejerna köpa ut pojkarna. – Säg bara vad ni vill ha så får ni, bara ni flyttar, var erbjudandet. Inget hjälpte, pojkarna satt kvar.

Det var ett liv och ett kiv, ett konstant snarvel. Vem som skulle sitt var, vem vaktar min plats, vem har spelat på min mobil, hur mycket pengar har jag kvar, vem bjuder på godis, dig bjuder jag inte för du äter som en häst, jag är hungrig, när får vi pizza, du får 15 euro om du vaktar min plats, flera var intresserade att vakta platsen, det går jättestora vågor på havet gå ut och titta (lockades pojkarna med), var är min godispåse, har du ätit upp min choklad, akta dig så att jag inte ropar på min mamma för hon blir jättearg och då är det inte roligt, var är min väska, du sitter på min plats, flytta dig, usch vad det är varmt. – Det sista kunde jag hålla med om, det var varmt som i en bastu.

När vi närmade oss hamnen i provinshuvudstaden stod jag en god stund på däck, det lilla som man kan kalla däck, och spanade in skärgården. Visst är den vacker, speciellt om man med båt kan köra runt alla holmar och skär, ta iland och grilla, bada och ströva runt på holmen, kanske övernatta och se både solens ned- och uppgång. Skärgården är Pampas största naturtillgång och sevärdhet, helt värd att besöka.

Utsikt från ett däck söder om Replot