Category Archives: Resa

Fall på fall och snart åter ett fall

by

En hel vecka utan inlägg på bloggen. Dags för något och vad kan vara bättre än en video från Iguazu-fallen i norra Argentina från i fjol höstas. Det var en mäktig upplevelse och jag hoppas att jag kan förmedla åtminstone något av mina upplevelser i videon. Det är inte alltid lätt att filma bara rakt av och sedan klippa ihop en bra story. Egentligen borde man ha en plan och bra mycket mera film att välja bland. Alltid när jag kommer hem efter en resa eller en händelse där jag fotat och filmat tycker jag att jag har för lite material att välja bland.

Det var då det, resan i höstas. Idag har jag suttit och bokat en tripp inför sommaren. Allt är inte klart än men det mesta. Det är alltid intressant att forska och planera en resa, om det så är nära eller långt borta. Logistiken är viktig och vad finns att se och uppleva? Något jag borde känna till och något jag inte får missa? Som tur är finns det mycket på nätet att studera och därför går det sist och slutligen ganska lätt att planera resor nu för tiden.

Varthän då, kanske ni funderar? Tja, jag tänkte inte avslöja allt men så mycket kan jag säga att på kommande resa kommer jag också att beskåda ett vattenfall.  Och kanske också ett och annat vilt djur. Tills vidare är det bara att drömma och planera. Det är också en del av resan.

Titta gärna i helskärm och HD 1080p!

Några bilder

by

Litta bilder från Malmö och resan får komma. Himma igen som sagt. Man blir så skånsk bara för några dagar i Malmö. He, he.

tobias berggren Plaza Elite Malmö

Så sant! Detta citat av Tobias Berggren fanns på väggen i Plaza Elite Hotel i Malmö.

coffee joint malmö

Den tiden kan tillbringas på Coffee Joint på Möllevången. Jag antar att det är kaffe och inget annat som bjuds.

ballongförbud

Ballongen fick jag snällt släppa till väders innan jag fick åka Öresundståget. Engelskspråkiga tycks dock inte beröras, av stavningen att döma. – Viss skillnad att släppa till väders och att släppa väder.

öresundsbron malmö

Sen bar det av över Öresundsbron till Kastrup.

flygbuss i vasa

Flyg hem och sista biten från huvudstaden till provinsen hade flygkapten Camilla Sommar kommandot ombord. Fösta gången jag flugit med en kvinnlig kapten vad jag vet. – O, se och varde förvånad. En buss som väntar vid terminalen i provinshuvudstaden. Även det första gången. Det går framåt! Dock väntade Brunte tålmodigt på mig.

Mötet

by

Tobbe Mårtensson höll igår ett seminarium i Malmö där han berättade om sina åsikter, bedömningar och var allmänt lustig. Humor gör alltid susen och har man munlädret i skick blir det underhållande. För den som vill ta del av mötet finns det här på tuben: https://www.youtube.com/watch?v=Y5Eo6riS9uA 

Jag har skrivit om honom tidigare. Han berättade om sitt liv som verkligen verkar händelserikt. Han verkar sympatisk genom sin raka och folkliga stil. Att jag inte kan hålla med honom i allt är en annan sak. Han har anklagats för att vara rasist men det är han inte, menar han själv; han är ju gift med en blatte och själv konverterad muslim. Han är inte SD även om han tycker att SD blivit utfryst. Mona Salin är hans främsta hatobjekt och politiker i allmänet är i ena riktiga trögkorvar.

De rumänska tiggarna är också något som engagerat honom. Han ondgör sig främst över deras s.k. boende i Pildamsparken och på industritomter. Förståeligt för det är inte ett boende för människor och vackert ser det inte heller ut.  En sak jag inte förstår är varför myndigheterna inte in bara rensar området för jag anser att det inte handlar om avhysning utan städning.

Städning av Pildammarna löser inte tiggeriproblemet i Malmö. Det är en svår fråga för dessa människor har en historia och en livsstil som inte är helt lätt att bryta. I Rumänien är de utfrysta och i Sverige är de svårintrigerade, om de ens vill det.

Själv blev jag förvånad över hur många de är i Malmö. De finns nästan överallt, utanför butiker och köpcentra. Jag har rest en del men jag tror inte att jag sett så många tiggare i gatubilden som i Malmö i detta nu.

Det som fascinerar mig är folks reaktion på tiggarna. De är föraktade, tillhör socialgrupp Ö men i övrigt gör de inte en fluga för när. De bara sitter där och ser lidande ut men detta stör oss vanliga medborgare och retar vissa till vansinne. Så till den milda grad att de misshandlar tiggare eller gillrar en fälla för att misskreditera dem. Jag tänker på mannen som stal en surfplatta i en affär, gick ut och gav den till tiggare, gick sedan in i affären igen och pekade ut tiggaren som tjuv. Vad är det hos dessa rumänska tiggare som skapar ett sådant hat?

En annan sak jag är förundrad över är att tiggarna överlever på tiggeri. De är många och jag har bara vid några tillfällen sett att någon gett slantar.

Mötet verkade vara ett avstamp inför att bilda ett nytt parti i Sverige. Ett parti som skulle tävla med SD. Tobbe vill inte bli partiledare men kallar folket så ställer han upp. Själv tycker jag att det blir intressant att hur detta lyckas. Kommer det att bli något eller rinner det ut i sanden som mycket annat?

Tobbe berättar på slutet om sina sex levnadsregler som han följer:

  1. Var dig själv och lyssna på dig själv
  2. Bryt regler
  3. Man får inte vara rädd för att misslyckas
  4. Sluta lyssna på Nej-sägare
  5. Kämpa på
  6. Ge tillbaka. (Tveka inte att hjälpa människor)

Det var en del kloka regler och mera sådant kommer i slutet av veckan för nästa lördag kommer jag att vara med på två föreläsningar med det gemensamma namnet ”Fokusera – nå dina drömmars mål!” klockan 10 lördagen den 21 mars på Juthbacka i Nykarleby kommer Lars Losvik från Nykarleby och Jonna Jinton från Grundtjärn, Sverige att hålla föredrag på detta tema. Det går säkert att anmäla sig än för de intresserade. Jag tror det blir en givande dag!

Här kan man anmäla sig genom att klicka på Kommer. https://www.facebook.com/events/952391094795323/ 

tiggare i Malmö

En inte helt ovanlig syn i Malmö. Maken till tråkigt och kallt försök till uppehälle får man leta efter.

kronprinsen malmö

Kronprinsen, en gång i tiden Malmös högsta och ståtligaste hus. Nu byggs det allt värrigare i Västra hamnen så man känner knappt igen sig. Kronprins kommer lätt i skymundan för Västra hamnen.

Från konst till en rejäl plankstek

by

Nu är jag åter i Malmö. Mera än 2½ år sedan sist. Det som slår mig är skillnaden mellan Köpenhamn och Malmö. Naturligvis storleken men också att det är betydligt renare och prydligare i Malmö. Hovedbanegården i Köpenhamn är som en enda stor hangar, mörk och tråkig medan Centralen i Malmö är ljus och modern. En hall med butiker och alla resande på väg någonstans, en annan hall med många restauranger som var fullsmockad vid lunchtid. Lägg därtill att den är belägen mellan kanalen och inre hamnen.

Malmö må vinna på att vara välvårdad men Kph är betydligt foto vänligare. Här finns intressanta detaljer, gamla hus, ovanliga skyltar, original och mycket annat. Ok, visst finns det mycket fint i Malmö också men det är mera tillrättalagt.

Under mitt strövtåg längs Ströget passerade jag butiken Nørgaard som säljer kläder. I skyltfönstret fanns en kvinna som låg på en säng och läste en bok. Det visade sig vara ett konstprojekt som handlade om att undersöka kroppen som privat och offentligt material och kallades ” Please Be Here Now”. Jag läste om jippot i Berlingske och lite diskussioner hade trots allt förekommit mellan konstnären Nana Francisca Schottländer och butiksägaren. Hon ville att allt som sker privat hos en människa också skulle utspelas i skyltfönstret fram till söndag kl. 12. Bl.a. detta med att gå på toaletten. Där drog dock butiksägaren en gräns för han menade att det är ju en affär som säljer kläder och skulle då konstnären gå på toaletten i skyltfönstret så skulle det kanske sprida en inte alltför angenäm doft i butiken. Det kan jag hålla med om även om detta hade varit den ultimata konsekvensen av projektet. Man kunde också med krita skriva ett meddelande på fönstret till konstnären eller till alla som ville läsa. Jag stod en stund och grubblade på vad jag skulle skriva men jag kom inte på något passligt vilket grämde mig. Här bord kreativiteten flödat med det var helt tomt i huvudet.  Här kan ni läsa mera om ni önskar.

Ett annat konstprojekt utspelade sig på Kongen Nytorv som de åter grävt upp. En enda stor byggarbetsplats där det tidigare fanns en liten rund park. Varför kunde inte den få vara kvar? Nåja Happy Wall var betydligt beskedligare. Det gick ut på att vända olikfärgade luckor så att figurer eller ord kunde skapas. Jag vände luckor så att min signatur syntes. Hur länge den fick vara kvar innan någon annan ville pröva luckvändandet vet jag inte men allt är förgängligt. Så som vårsolen smälter isen är livet och mitt avtryck på en vägg i Köpenhamn är som ett fotspår på en sandstrand där vågen ständigt sköljer vår väg.

Ett obligatoriskt besök på Mando igår kväll ingick i aktiviteterna. En stor plankstek avåts i lokalen med väggar täckta av kopparplåt. Hit brukade jag gå ofta den tiden jag bodde i Malmö men då var nog prisnivån lägre. Det finns för övrigt många ställen i Malmö som hos mig väcker nostalgiska känslor. Nu skall jag strax bege mig ut för att än en gång besiktiga ”min stad”. Ja, så känner jag för Malmö för det är den enda stad som jag bott i en längre tid i. Inte bara på 1970-talet när jag kom hit för första gången utan även det förflutna genom de historier som gamla malmöbor som jag kände berättade. Många skäller på Malmö och pekar på de integrationsproblem för invandrare och gängkrig som förekommer men glömmer bort allt det andra, det som fungerar, det som är vackert. Idag skiner sol och här kommer jag, en glad själ som fladdrar omkring, för att citera Tobbe Mårtenson.

Please be here now

Här låg hon och läste en bok i skyltfönstret. Inget direkt uppseendeväckande. Högst vardagligt!

PJ Happy Wall

Gissa vem som var konstnären här!

Gustav Adolfs torg i Malmö

Även i Malmö var cafélivet i full gång på Gustav Adolfs torg. Filtarna kom väl till pass.

Benman på resa

by

Jag somnade i Estland och vaknade i Skåne.

Kära vänner, jag får väl kalla er så, tappra läsare av denna blogg? Kära vänner, jag är på en liten utflykt i Europa. Ok, Norden då. Vid middagstid damp ett Finnair-flyg ned på Kastrups landningsbana. Ombord fanns jag. Något sömnig kände jag mig för jag hade bara sovit 4 timmar senaste natt och därför infann sig John Blund lägligt när vi lättat från Vanda med kurs Kastrup. Tyvärr missade jag gratis te i plastmugg.

Innan dess fick jag vänta 3 timmar på Helsingfors Vanda flygplats. Det gick dock bra, som en trekvart.

Jag är benman! Alltså, män brukar delas in i ben- eller bröstmän. Åtminstone heterosexuella män. De andra kan jag inte svara för. Män som tänder mest på sjysta spiror eller ståtliga behag hos det motsatta könet. Tycker ni jag är fånig nu? Ok, det bjuder jag på.  – De flesta män torde dock falla för hela paketet som innefattar både extremiteter och barm för att inte tala om personlighet. Men ändå, med uttalad svaghet för det ena eller andra.

Frågan infinner sig dock, finns samma uppskattning hos kvinnor? Jag menar, vad är mest populärt hos kvinnor: snygga biceps, tvättbräda eller muskulösa lår? Pösmage torde få få poäng så det kommer inte på tal. Eller vad betyder självsäkerhet, mänsklighet och humor, för att nämna några andra attribut som också kan tänkas attrahera kvinnor. Här borde jag göra en poll, omröstning enbart för kvinnor, något som dock torde vara svår att genomföra. Hur vet jag att det är enbart kvinnor som röstar?

Hur hamnade jag in på detta när jag skulle berätta om min pågående utflykt? Troligtvis därför att när jag mellanlandade i Vanda efter en knapp timmes flygfärd från provinshuvudstaden så hade en kvinna synpunkter på mina ben. Hon måste ha lagt märke till mina praktfulla apostlahästar för hon uppmärksammade mig på att jag på baksidan av mina byxor hade en nästa halvmeter lång plastremsa som upplyste om storleken på mina byxor. Ni vet sådant som klädesaffärer brukar ha för att upplysa om plaggets beskaffenhet till fromma och glädje för oss kortsynta manfolk. Kan man bara sina mått så är det lekandes lätt för en karl att med lite hjälp av kunnig expedit gör passligt inköp av pantalonger.

Alltnog, hon hann ikapp mig på en av de långa gångar som leder från det nyss landade flygplanet till terminalens penningslukande aktiviteter. Finska pratade hon men jag förstod ganska snart vad hon menade. En får vara tacksam och snabbt rev jag loss remsan-

Ok, nya byxor hade jag och smått fåfäng som jag är hade jag tydligen inte avlägsnat alla reklamens och butikens attribut. Naturligtvis ville jag att alla skulle förstå att här är det nya byxor som promenerar. Inte varje dag som nya byxor gör sin jungfrufärd. Vadå, slarv! Har man nya byxor så har man, speciellt som de är fyllda med snygga ben!

vanda

Helsingfors-Vanda flygplats terminal är så stor att man kan ta flyg från den ena ändan till den andra om man har bråttom till transferflyget

hviids vinstue

Naturligtvis ingick ett besök på Hviids Vinstue i Köpenhamn för att inmundiga obligatoriska ”En grön Tuborg och en Gammeldansk”

nyhavn

Soligt och fint i Nyhavn inte men ganska kylig vind. Det lät dock inte hejda alla turisterna.

 

 

Utflykter i tankarna

by

Nyss ätit smörgås och tog en mugg te. Gott även om det inte rekommenderas på sena kvällskvisten. Andra länder har andra vanor. T.ex. i Buenos Aires var det rätt glest mellan matkunderna på restaurangerna före kl. 22 på kvällen. Därför tyckte jag att det var bra att äta en timme eller två innan så fick jag bra betjäning och välja bord.

Jag tänkte på detta med att resa. Ofta är man då tätt omgiven av folk men ändå ganska isolerad om man vill. Tillfälle att sitta i egna tankar eller läsa en bok. Fast egentligen är jag ganska dålig på att läsa när jag reser. Några sidor så blir jag trött och börjar titta mig omkring. Bra är jag däremot på att tillbringa långa väntetider på flygplatser. Det gäller att dela in tiden. Sitta och vila en stund och sedan slow walking. Är det en stor terminal tar det en god stund att gå från ena ändan till den andra i långsam takt. Kanske äta en bit, kolla Internet om det finns wifi, betrakta folk och undra vem de är, vart de är på väg, vem som väntar. Eller varför inte en tupplur om man hittar ett bekvämt ställe. Men bäst är ändå slow walking.

Värst är att bli sjuk, förkylning eller än värre. En gång hade jag en rejäl influensa när jag anlände till Heathrow och måste till på köpet vänta rätt många timmar på nästa flyg. Det var jobbigt. Tur att det inte var ebola-tider då och anländ från Afrika. Då hade jag nog blivit inburad.

Tullen har annars varit snälla mot mig de senaste åren. Ingen koll och misstänksamma blickar. Annat var det när jag jobbade på sjön och gick av i Köpenhamn för ledighet hemma i Malmö. Ett tag blev jag utplockad varje gång jag kom till Limhamn med 999-bussen från Köpenhamn. Det slog inte fel, genast var där en vinkande hand som ville gräva genom allt mitt bagage. En gång fick jag t.o.m. klä av mig alla kläder. Ja, inte bland folk utan i ett utrymme bakom. Men hur kul var det. Bussen var dock bussig och väntade på mig de 10 minuter jag blev försenad.

Hur kom jag in på detta? Det började med en smörgås och sedan gled det iväg på resandets tankar. Jo, idag gav jag råd på en blogg där författarinnan för första gången skulle besöka Köpenhamn. Det bästa jag vet med Köpenhamn är alla fotomotiv. Alla gamla hus, nya hus, skyltning, detaljer, folk och fä. Stämningen på någon källarkrog, Ströget som trots att det är en butiksgata ändå är rätt charmig, Nyhavn en varm lördagskväll. Hmmm. På tal om smörgås, smörrebröd, ett äkta danskt smörrebröd!

Köpenhamn 2012_3

Vita elefanter sågs på väggarna. Bilder från Köpenhamn 2012

Köpenhamn 2012_2

Dansebar och Cigarrer vägg i vägg. Jag undrar om Faraonerna rökte cigarr på sin tid.  Köpenhamn 2012

Köpenhamn 2012

Källarlokal med Big Apple. Låter sunt. Köpenhamn 2012

 

 

Förlängd vistelse

by

Sistlidna helg tillbringades i Umeå, Björkarnas stad.

Färjan i lördags var nästan fullsatt, skulle jag tro. Mest folk som skulle över på en endags-kryssning. Folk som skulle handla lite, äta och dricka gott. Redan halv nio på morgonen serverades de första ölen i baren, en halvtimme innan Wasa Express avgick och gemytet var inte att ta fel på. Mycket dialekt hördes även om jag ändå knappt kände någon. Jo, en gammal arbetskamrat träffade jag.

Bussarna från terminalen i Holmsund var också fullsatta. Tre bussar avgick förutom charterbussar. Vår chaufför var en äldre, trevlig herre som verkligen såg ut att trivas i sin uppgift. De två sista som steg på bussen, innan den blev fullsatt, var två tyska tjejer som var utbytesstuderande på Vasa universitet. Den ena såg ut att bli utan plats men det löste chauffören galant med att erbjuda henne plats längst fram där guider och bussvärdar brukar sitta. Det var fiffigt för nu fick han någon att tala med. Och prata kunde han. Det hörde jag för jag satt strax bakom. På engelska konverserade de två och han försatt inget tillfälle att berätta om Sverige, Umeå och även lite om sig själv och sin familj. Med jämna mellanrum greppade han också mikrofonen och berättade för övriga passagerare om de platser vi passerade på väg in till Umeå, något som annars inte  är vanligt. En god ambassadör för Björkarnas stad var han.

Eftermiddagen tillbringades på Gammlia julmarknad. I bussen på väg dit uppträdde en liten grupp körsångare som sjöng julsånger. Riktigt vackert och medryckande. Mycket folk i rörelse på Gammlia som är ett område kring Västerbottens Museum med gamla hus och miljöer. Det finns även ett sameviste värt att besöka. Snö saknades men annars fanns alla ingredienser för en julmarknad. Julpynt, smycken, hantverk, mat och dryck av olika slag bjöds ut, textilier, mössor och vantar, tomtar och smide. På Vallmansgården höll en kvinna klädd i gammeldags kläder en intressant föreläsning om julmaten förr i världen. Själv hade jag gärna smakat någon av läckerheterna som bjöds ut till försäljning med det var för långa köer för att tålamodet skulle räcka.

Söndagen bjöd på överraskning när jag fick meddelade att färjeavgången kl. 13.00 var inställd p.g.a. tekniska problem. Nåt krångel med rodret som skulle fixas under söndagen. Det blev att stanna en natt till i Umeå och det gick väl det också. Man får ta det som det blir och inte hetsa upp sig i onödan. Det stod ju inget liv på spel och tar man allt på rätt sätt kan det mesta bli något positivt. Promenad längs Umeälven i solsken och god middag inte att förakta. På kvällen sågs ett intressant program på TV men det fordrar ett eget inlägg som jag får återkomma till.

umeå 2014

Gammalt och nytt i Umeå. Till höger det nyrenoverade Stora Hotellet, till vänster Väven, Umeås nya kulturhus.

Sara Lidman gångtunnel

Sara Lidmans egen gångtunnel Lev under Järnvägstorget. Sällan jag missar att besöka denna tunnel och ta del av detta konstverk. Tänk att de gjort något så bra av en simpel gångtunnel. _____ http://diggjo.com/2012/11/17/lev-sara-lidmans-egen-gangtunnel/