Malmö

Jag har bott 18 år i Malmö och därför också lärt mig att älska denna stad. Helst bor jag på landsbygden men skulle jag välja en stad att bo i blir det utan tvekan Malmö.

Varför kan man fråga sig. Jo, Malmö är lagom stor, ligger vid Öresund, den mest kontinentala staden i Sverige, nära till Köpenhamn, en mångkulturell stad, malmöitiskan, nära till kontinenten, parkerna, cykelvägarna, Ribban, folket – rakt och öppet bemötande utan tillgjordhet, gemytet som inte står den danska hyggekulturen lång efter, kulturutbudet, Malmöfestivalen, Möllan.

Jag vet att många av de så kallade ”sverigevännerna” tar Malmö som ett avskräckande exempel på misslyckad integration av flyktingar med segregation, kriminalitet och bidragsberoende som följd men hur många av dem har verkligen besökt och bott i Malmö? Vad vet de egentligen? Jag förnekar inte svårigheterna men menar att Malmö består av så mycket mera än bara problem och är problemen sist och slutligen så mycket värre än i andra storstäder? Skjutningarna drabbar främst de som sysslar med knarklangning och är med i kriminella gäng.

Att Malmö har stor befolkning med annat språk än svenska som modersmål går snabbt att få bekräftat bara genom att lyssna på folket på gatan. Jag tror inte jag överdriver mycket när jag påstår att nästan vartannat samtal jag råkade höra på gatan var på annat språk än svenska och då besökte jag inte invandrartäta områden denna gång. Är det bra eller dåligt? Att ha ett modersmål kan väl i sig inte vara dåligt; huvudsaken är att man kan kommunicera med sina medmänniskor och i Sverige innebär det att man också kan åtminstone hjälpligt svenska. Jag tillhör ju själv en språklig minoritet i Finland och varför skulle det vara dåligt?

När jag förra veckan satt fast i bilkön i Stockholm tänkte jag: visst må Stockholm ha sina fördelar men inte skulle jag vilja bo i denna stad med all den trängsel, bilköer och höga boendekostnader som finns. Nej, det blir nog Malmö för mig om jag väljer stad. Nu har jag inte tänkt flytta någonstans men om. På landsbygden är det ändå rena lyxen att få bo.

Jag hade tänkt fotografera en del i Malmö men det var så varmt att jag drog mig för att vistas ute i solen mera än jag måste. På lördagskvällen tog jag en sväng ut mot Västra hamnen, det var enda gången jag orkade släpa med mig systemkameran. Med objektiv väger den ändå 1,7 kg. Detta gjorde att jag började fundera på att skaffa mig en lättare och mindre blogg- och resekamera. Dock med möjlighet att fotografera i RAW.

Vilken stad skulle du helst bosätta dig i om du flyttar?

Bilder fick jag dock och här kommer några.


Danskt hygge

Brottsplats Malmö 

Malmöfestivalen 

 

Här står Frans Suell och blickar mot Västra hamnen

Fullt med folk på uteserveringarna. Lilla Torg som syns lite längre bort hyser en mängd uteserveringar.

På andra sidan lagde Flygbåtarna till Köpenhamn till. Nu finns här mest en och annan restaurangbåt.

Nybyggt, fint och dyrt i Västra hamnen.

Sitta och mysa medan solen går ned

Kanske tog också han en bild av solnedgången? Enda gatubilden jag kan publicera. Jag tog en till och den blev riktigt bra men är av sådan typ att jag valde att inte publicera den.

Nytt och gammalt i Malmö.

Kanske den bästa bilden jag tog? Malmö inre fyr.

Kråkvisan eller pang-pang?

Äntligen lite vinter, -12 C ikväll, och skidan hon slinter, nästan inte alls, för det finns inte mycket snö. Desto mera is och då speciellt på småvägarna vilket göra att en och annan bilförare får sjunga den bekanta visan ”Prästens lilla kråka” sedan de behagat parkera i diket. I bästa fall på alla fyra, i sämsta fall upp och ned. Maken till spåriga, hala och förrädiska vägar får man leta efter.

Prästens lilla kråka
skulle ut och åka
ingen hade hon som styrde
än slank det hit, än slank det dit,
än slank det ned i diiiket

Rätt många har fått sjunga den visan de senaste dagarna; om de velat. Nästgårdssvåger sjöng den inte alls efter att ha trillat och slagit huvudet i isen så illa att han fick åka in till sjukstugan för omplåstring. Någon annan har brutit armen eller slagit knäna. Fast egentligen ganska lugnt ändå!

Jag gjorde på eftermiddagen en biltur genom landskapet i det fina vädret och tog bilder här och var. Knappt så att jag såg en människa. En hop Highlands cattle boskap stod lugnt och glodde på mig; det var det mest sociala jag utsattes för.

Visst är det fint att bo på landet? Mata små vännerna (småfåglarna), hämta ved i vedlidret, skotta lite snö, titta på när ekorrarna leker vilt, prata bort en stund vid postlådan, ta en tupplur. Ja, om man är friherre som jag är för tillfället, annars får man jobba häcken av sig som vanligt. Men att jämföra landsbygden med storstaden, menar jag.

För att illusterar mina funderingar bjuder jag först på några bilder från dagens utflykt för att sedan visa hur det går till i storstaden Malmö en nyårsafton för bara några dagar sedan. Jag vill dock tillägga att Malmö är den stad jag gillar mest även om krutröken ligger tung efter ett rejält nyårsfirande. Samma var det på 90-talet när jag bodde i staden.

Inte övertygad efter att ha sett videon? Läs då Katarina Östholms artikel i dagens Ö-viks Allehanda: ”Urbanisering som förblindar – därför är byn det ideala sättet att leva”. Risken att bli förblindad efter ett fullskaligt nyårsfyrverkeri på ögonhöjd i storstaden är i alla fall uppenbar! Prästens lilla kråka skulle inte alls trivas där!

hallnas-2017-01-03-005
Som ett silkesträd
Fridfullt och gudfruktigt på Pampas slätt
Fridfullt och gudfruktigt på Pampas slätt
Lurviga bestar med de verkar snälla. Åtminstone på håll
Lurviga bestar med de verkar snälla. Åtminstone på håll
Skogen, det stående folket, som Katarina Östholm skriver i sin artikel, vakar över gård och bygd.
Träden, det stående folket, som Katarina Östholm skriver i sin artikel, vakar över gård och bygd.

[youtube=https://youtu.be/d1KzCa7E7hk]

Se där, en bekant!

Jag tittade ikväll (onsdag) ett program på SVT Play som ingår i serien ”Doreen kommer hem”. Programledaren Doreen Månsson träffar kulturstjärnor i Sverige som växt upp i de bostadsområden som kallas ”Miljonprogrammet”. Miljonprogrammets bostäder byggdes på 1960 -70-talen runt om i kungariket och det var meningen, som namnet säger, att bygga 1 miljon bostäder för att få bort bostadsbristen.

Idag finns det kritik mot byggandet men då var det en nödvändighet för att råda bot  på bostadssituationen. Många har bott i dessa områden, en del med glädje, andra med leda. Själv har jag också bott i ett sådant område, Bellevuegården i Malmö, och jag trivdes rätt bra.

I kvällens program dök en gammal bekant upp, nämligen Juanjo Passo. Jag kopplade inte namnet först men när jag tittat några minuter började jag fundera, var har jag sett denna man tidigare? Efter en snabb rannsakan av minnet, javisst, konserten i Vörå kyrka för snart 3 år sedan. Jag skrev också ett inlägg om detta som kan läsas här. Jag kom till och med att prata med denna Juanjo Passo och lovade att skicka några bilder bland de som jag tog under konserten.

Kvällens program var också som en slags ansamling för mig personligen. Malmö, den speciella känslan för dessa bostadsområden även om jag inte bodde på Rosegård så besökte jag området många gånger eftersom jag hade en bekant som bodde där. Tangon, en musik som ligger mig varmt om hjärtat. Även om jag inte själv dansar tango så känner jag ändå att jag har kontakt med tangons innersta väsen. Buenos Aires, Juanjos födelsestad, som jag också besökt ett par gånger. Konserten i Vörå kyrka där också två av byggdens döttrar deltog som musikanter. Tänk så mycket som kan sammanfalla bara för ett tv-program.

Jag brukar säga att jag inte är någon stadsmänniska men skulle jag flytta till någon stad så skulle det bli till Malmö. Skulle det finnas någon dans som jag verkligen ville lära mig så fick valet falla på argentinsk tango och musiken, tangon, är en av mina favoriter när det gäller musik. Rytmen, samspelet mellan instrumenten, passionen. Och varför inte, jag skulle mycket väl än en gång kunna tänka mig att besöka Buenos Aires. Sist men inte minst Juanjo, en sådan varm och öppenhjärtlig människa borde det finnas fler av i denna tid med egoism, hat och fanatism.

I morgon kväll (18.2) spelas Tango Nuevo i stadshuset i Vasa kl. 19.00. Det är Vasa stadsorkester med solisterna Martín Alvadaro och Mikko Helenius som står för musiserandet. Lite sugen är jag allt på att åka dit och lyssna på denna musikart. Jag får sova på saken en natt. Annars får jag se återstoden av programmen i ”Doreen kommer hem”, något program har jag kvar.

Jag höll på att glömma bort att jag också spelade in en video i Vörå kyrka.

[youtube=https://youtu.be/CiMfA52FBd0]

Quinteto Bandango 2013 Vörå
Här tackar Quinteto Bandango för sig i Vörå kyrka 2013. Juanjo längst till vänster.

Jag är revolutionär!

Det låter dramatiskt men lite grann som en revolutionär kände jag mig när jag började gilla Öresundsrevolutionen som startade på Facebook dagen före julaftonen. Redan nu finns det mera än 10 000 gillare och det blir fler hela tiden. Kunde det ha varit på julaftonen som jag anslöt mig? Tror det var något sådant.

Öresundsrevolutionen går ut på att protestera mot det huvudlösa beslut som regeringen Löfven tog och som innebär att total id-kontroll införs fr.o.m. 4 januari på Öresundstågen mellan Köpenhamn och Malmö. I Kastrup måste alla kliva av tåget och troligen gå upp till flygterminalen, sedan ned igen till perrongen och då genomgå en id-kontroll. Tåg över bron och sedan id-kontroll igen i Hyllie (Malmö) innan färden kan fortsätta.

Någon som fattar vad detta innebär för de ca. 8600 som dagligen arbetspendlar över Öresund med Öresundstågen, den nordiska passfriheten, rörelsefriheten inom Schengen? För att inte tala om den extra kostnad för Skånetrafiken på 15 milj. per månad som detta innebär eller att DSB kommer att anställa 200 väktare som skall genomföra kontrollen.

Totalt görs dagligen mera än 31000 enkelresor med tåg över Öresund. Vid rusningstid kommer ett tåg varje tionde minut, något som nu skall skäras ned till 20-minuterståg samt att antalet vagnar minskar från 9 till 6 per tåg. Någon som fattar vad det innebär för tågresenärerna och Öresundsregionen? Trängsel, trängsel och förseningar på 30-50 minuter väntas, om det inte blir totalt kaos. Jag har själv åkt Öresundståg i rusningstid och vet att det inte finns några marginaler att ge bort. Tänk om detta skulle drabba t.ex. Stockholm, vilket ramaskri det skulle bli! Men när det gäller Skåne tas det tydligen med en gäspning i maktens korridorer i Stockholm.

Här kommer ytterligare en poäng i Öresundsrevolutionen: att centralmakten i huvudstaden inte har kännedom om eller bryr sig särskilt mycket om de områden som befinner sig i periferin sett från Stockholm; det må då sedan gälla Skåne, Sydsverige eller Norrland.

Regeringen Löfven tog beslutet om id-kontrollen på Öresundstågen för att få stopp på flyktingströmmen som växte myndigheterna över huvudet och för att regeringen påverkades av den kollapsdebatt som SD startade. Vem skulle ha trott det för bara några månader sedan? Löfven höll inte huvudet kallt utan hänföll till panikpolitik som han kommer att få ångra på flera sätt.

Kommer han att lyckas med att hejda flyktingströmmen? Enligt FN:s flyktingkonvention har varje människa rätt att söka asyl och få sin sak rättvist prövad. Det betyder att de flyktingar som har giltiga id-handlingar kommer fortfarande att kunna ta sig in i Sverige och där söka asyl. De som inte har id-handlingar kommer att stoppas på Kastrup och vad händer med dem då? Ökad smugglingstrafik eller ett skuggliv i Danmark/EU med alla de problem som det innebär? Jag förstår att det finns de som kastar bort sina pass med flit för att på så sätt ha större chans att få asyl men vad med de som inte kan få ett pass i sina hemländer p.g.a. krig eller för att de förföljs av myndigheterna? De som mest av alla borde få asyl! – Jag skall inte här skriva mera om flyktingfrågan, den borde få ett eget inlägg.

Vad har jag med detta att göra, kan någon tänkas ställa sig frågan? Jag bor ju i Österbotten, i ett annat land, långt borta från Öresund och är inte alls berörd av detta.

Jag har bott i Malmö i många år och är den stad jag älskar allra mest. Jag känner staden, jag har fått ta del av det gamla Malmö genom vad arbetskamrater berättat och jag vet hur fin den staden är trots att det finns de som med alla medel vill svärta ned staden i flyktingdebatten. Jag är helt enkelt solidarisk med Malmö, Öresundregionen och folket där omkring. En annan sak är centralisering och statsmaktens (läs riksdagsmän och –kvinnor) sätt att utöva politik där områden i periferin får en styvmoderlig behandling, det gäller både i Sverige och i Finland. Jag ser Öresundsrevolutionen som en gräsrotsrörelse mot centralism, toppstyre och maktmissbruk som även kan tillämpas i Finland. Därför känns detta som en angelägen sak och ett sätt att påverka regering och riksdag i våra länder. Visserligen idag något i det närmaste okänt i Finland men någonstans måste det börjas.

Den 4 januari är det tänkt att paniklagen skall träda i kraft och lite sugen är jag på att resa ned och se eländet med egna ögon. Många har åsikter men få har varit på plats!

Öresundsrevolutionen
Jag tar mig friheten att visa näven som är symbolen för Öresundsrevolutionen på FB. De skånska färgerna som också är de finlandssvenska.

Min Malmö-keps

Här i republiken har det blivit en sport bland de främlingsfientliga att använda Sverige och framför allt Malmö som exempel på hur dåligt ett mångkulturellt samhälle fungerar. Senast idag såg jag på webbplatsen för landskapets ledande svenskspråkiga tidning att det fanns kommentarer som utmålade Malmö som ett skräckexempel på hur det går för en stad med många invandrare och mångkultur.

Jag blir så trött! Malmö är den stad som jag älskar mest och som jag vet är fin och trevlig stad även om det finns ekonomiska bekymmer, gängkriminalitet och sociala problem. Men säg vilken större stad/samhälle har idag inte problem av olika slag? Republikens egen ekonomi är det inte mycket att skryta över och har det inte även här förekommit skolskjutningar och kriminalitet, för att inte tala om hög arbetslöshet? Jag håller en vacker slant på att Sverige och även Malmö kommer att klara sig bättre än den framtid som vår nuvarande regering hotar oss med. Inte minst p.g.a. det mångkulturella som nyckeln till framgång vilket en av våra riksdagsmän lyfte fram i själva artikeln.

En kommentar kontrade med att IBM nyligen valde Malmö som plats för sitt utvecklingscentrum just för att ”staden har en extrem mångfald, både etniskt och åldersmässigt med många unga, och att det i regionen finns närhet till universitet och högskolor”. – Lägg därtill läget vid Öresund, närheten till kontinenten, vackra parker, ett levande nöjes- och kulturliv samt mycket goda kommunikationer ut i världen. För de som vill använda Malmö som slagträ i debatten om flyktingar och mångkultur betyder sådant inget utan selektivt väljer de ut det som passar dem bäst i deras propaganda mot ett levande, föränderligt samhälle. Det skulle inte förvåna mig om de hämtat sin ”kunskap” från herr Åkesson eller Avpixlat rakt av.

På vårvintern när jag besökte Malmö köpte jag mig en keps som har Malmö med stora bokstäver framtill och ett par mindre svenska blågula flaggor på brätten och i nacken. En helt vanlig keps som inte borde väcka speciellt mycket uppmärksamhet.

Orsaken till att jag köpte den var att jag en söndagsförmiddag tog en promenad barhuvad i staden och eftersom det blåste svinkallt blev jag snart frusen i toppen. Jag passerade en souveniraffär och slank in för att om möjligt finna något för huvudet som skydd mot snålblåsten. På en hel vägg med diverse huvudbonader fann jag min keps som passade perfekt för en gentleman i sina bästa år.

Hittills har jag burit min Malmö-keps av och till. Ibland har det blivit min Urkult-hatt, andra gånger min Barcelona-keps. Den sistnämnda börja nu bli sliten och den används mest för jobb och mindre representativa uppdrag.

Det var alltså inte av någon speciell orsak jag köpte min Malmö-keps, det bara blev den. Idag har jag större orsak att bära min keps från Malmö med stolthet, nämligen som en protest mot alla inskränkta främlingsfientliga och rasister som häckar som kommentatorer på nätet och sociala medier, ständigt upprepande sitt hat och sina fördomar.

Låt oss starta en rörelse med Malmö som slogan på kepsar, t-shirts och varhelst det syns för att visa vårt stöd för det mångkulturella samt för en mera human och solidarisk värld!

malmökeps
Närstudie i naturen. – Oj, jag ser att jag borde boka tid hos frisören.

Att gå på konsert, dröm eller mardröm?

Som planerat sågs KAJ, humorgruppen, igår kväll i Ebbas stad. De körde sina kända hits och läste t.o.m. en nyskriven dikt till staden. Folket applåderade och såg allmänt nöjda ut. De mest entusiastiska hade bänkat sig långt tidigare och fick då även ta del av det i mitt tycke utmärkta, lokala rockbandet Solid Faces.

Närmare 10 000 hade samlats i Skolparken vilket gjorde att det var trångt om saligheten. Inte fick vi se mycket av grabbarna, någonstans mitt i folkhavet som vi stod. Däremot hördes de desto mera, dock utan att ljudnivån blev alltför hög och skrällig.

Detta fick mig att fundera på detta med att gå på konsert. När det är stora evenemang, med tusentals och åter tusentals människor samlade på en plats för att se och höra sina favoriter, vilken kvalité på upplevelsen blir det då? Det är inte ofta jag går på sådana stora konserter men om man inte får plats långt fram i publikhavet, hur mycket får man då se av artisterna annat än som små prickar långt där framme eller möjligen på en storskärm? Har man otur ser man inte annat än skjortan eller ryggtavlan av en närmare 2 meter lång människa framför sig. Och ljudet! Ljudnivån är hög och någon studiokvalité är det inte som når åhörarnas öron. För att inte tala om stök, trängsel och väntan lång. Skall man ha en position långt fram gäller det att vara på plats i tid och har man otur hamnar man mitt i vågen av överspeedade fans som böljar fram och tillbaka och nära på trampar omkull en. En mardröm.

Jag kan tänka mig att ens egen närvaro vid stora uppträdanden är viktigare än den musikaliska upplevelsen. Som ett bevis på att man hört idolerna live, känt en viss samhörighet med andra med samma smak eller bara hoppat runt i begeistring till tunga bastoner. Man var ju där!

Annat är det på mindre konserter där man får en helt annan närhet till scenen. Jag tänker närmast på när jag senast besökte ”Visor på väg” på Carpella. Där såg man alla artisterna, även om man satt lite längre bak i lokalen, och ljudet var njutbart. Artisterna kom så mycket närmare; en hamnade t.o.m. i knäet på mig. Där kan vi tala om närhet jämfört med att man ibland ser ett huvud som guppar upp och ned 100 meter längre bort i folkhavet och som förmodas vara storstjärnan.

En annan gång var jag på en liten musikalisk tillställning i Barcelona. I en aula till ett konstmuseum framförde ett par musikanter blues i den högre melodiösa skolan. Några meter bort satt vi och läppjade på lite vin medan underbara och rena bluestoner strömmade ur högtalarna. Efteråt handskakning med musikanterna. DET var kvalité!

En konsert jag minns med glädje är när danska Gasolin spelade i Folkets Park i Malmö. Det måste ha varit på 70-talet. 1978 närmare bestämt, visade det sig. Visserligen mycket folk och hög ljudnivå men vilken stämning. Det fanns bänkar att sitta på men där satt ingen utan folk stod på ryggstöden för att komma upp. Att det blev tungt och obekvämt säger sig självt men vad gjorde det när man var ung och stark.  Efteråt köpte jag deras LP ”Live in Scandinavia” som spelades in på turnén. Till min belåtenhet finns också samlingen på Spotify (https://open.spotify.com/album/1xe5oPhIEZ2SyE6HOqQ8s9) och måste spelas ikväll för att återuppleva den kvällen för 37 år sedan. Det var tider det! Vid sökning på nätet finner jag att gruppen upplöstes 1978 och att deras sista konsert gavs i Malmö 21 augusti 1978. Då var jag med!

Vi lyssnar på en av låtarna som spelades i Malmö på deras sista konsert. Kolla trumsolot! Om det är en inspelning från Malmö vet jag inte men varför inte tro det?

[youtube=https://youtu.be/iwMEILToxwo]

skolparken jakobstad 2015_2
Folk så långt ögat nådde i Skolparken igår kväll. Ända bort till kyrkan.
skolparken jakobstad 2015
Musikerna i Solid Faces syns lite grann om ni riktigt kollar längst bort. Bilden fick jag med kameran sträckt högt över huvudet. – Gubben i mitten verka vara den mest framträdande på scenen men befanns sig dock på ett försvarligt avstånd från estraden. Han verkade lugn och oberörd av all uppståndelse och öronbedövande larm. Det lär vara bergsrådet Wilhelm Schaumann som blickar ut över människomassan.

Till en som älskar Norrland

Meningen fick mig att fundera. Älskar jag Norrland och i så fall varför? Visst är jag intresserad av Norrland men kärlek till ett land som till stor del består av skogar, sjöar, älvar, stora myrmarker och fjäll; kan man älska det och inte ens vara barnfödd och uppvuxen där?

Låt mig säga det så här: jag bodde i storstan (Malmö) i många år och trivdes bra med själva staden, människorna, stämningen, Öresund och närheten till Köpenhamn men saknade den riktiga naturen, alla parker till trots. Vi var ett gäng som ibland brukade åka ut till Saxtorpskogen en bit från Landskrona för att utöva vår hobby och jag minns hur befriande det var att stiga ur bilen och andas skogens luft, känna dofterna och se alla träden. Jag minns hur jag kände ett behov att plocka upp första bästa tallkotte och känna på den; hur dess obetydlighet blev något stort efter kanske flera månader i staden. Det var ingen storskog och vildmark men ändå en oas med lugn och ro.

Allt detta och mera därtill fick jag när jag åter flyttade till min hemby i republiken. Boende i en stor bondstuga, skogen nära inpå, skärgården några minuter bort med bil, utsikt över åker och äng, fåglarna en tidig sommarmorgon och ett gnistrande, ståtligt universum rakt ovanför mitt huvud en kall januarinatt. Jag borde ha varit nöjd och jag var nöjd, speciellt som jag ibland fick möjlighet att göra en liten resa ut i världen och åter känna på stadens puls och möjligheter.

Så gjorde jag en liten Roadtrip i Norrland sommaren 2012. Bl.a. letade jag en grav efter ett par som flyttade från vår by till Ångermanland på 1860-talet. Detta var något år efter vi avslutat arbetet med vår hembygdsbok men intresset fanns kvar att nysta i en del lösa trådar som inte blivit utredda. Till min glädje och förvåning fann jag graven i Näsåker där Jakob och Maria låg.

På samma gång upptäckte jag Norrlands natur som kan skilja sig en hel del från vårt landskap. Jag upptäckte bergen, ändlösa skogar, blänkande sjöar, brusande älvar och små vattendrag som ringlade fram. Den första, lilla kontakten med folk på landsbyden gjordes och de var precis som oss bybor, bara med en annan dialekt. Jag såg reklam om Urkult som skulle gå av stapeln en vecka senare i Näsåker men det året återvände jag inte, något som jag efteråt ångrat djupt.

Följande år besökte jag Urkult och blev helt begeistrad. Samtidigt knöt jag ytterligare kontakter till Norrland och kunde också i släktutredningar hitta spår till ett flertal förfäder längs den norrländska kusten. Kanske Norrland ändå inte var mig helt främmande, kanske fanns det i mina gener? Någonstans där väcktes ett djupare intresse för Norrland. Hur levde människorna där på 16- 17- 1800-talen, hur lever de idag i små byar och glesbygd, vad tänker och tror de, vad har vi gemensamt. Kalla det kärlek, kalla det en tillfällig vindpust, vad vet jag.

Att jag ställde mig första fråga i detta inlägg kom sig av att jag idag av en anonym avsändare fick en bok per post med titeln ”Norrlands svårmod” skriven av Therése Söderlind. På boken fanns en liten lapp klistrad med texten: ”Till en som älskar Norrland”. Jag blev något häpen men samtidigt intresserad. Vem är den anonyma givaren och vad kan denna bok ge mig mera om Norrland? Jag kommer att läsa boken och får framföra mitt Stora Tack till den vänliga person som sänt mig boken för jag antar att det är en bloggläsare. Just nu håller jag på med, tadaa!, Po Tidholms bok ”Norrland” men jag läser långsamt, ibland eftertänksamt och jag har flera böcker på gång men denna vecka blir den säkert klar.

Jag blev tvungen att googla på författarinnan Therése Söderlind och fann bl.a. att hon varit sommarpratare i P1 år 2014. Ett hörvärt program som har ett och annat tänkvärt. Speciellt när hon berättar om häxprocesserna på Bålberget i Ångermanland på 1670-talet 06:30 in i programmet. När hon sedan gör ett sammandrag av sina tankar kring detta blir det riktigt intressant 13:00 in i programmet. Offra en liten stund, lyssna och begrunda vad hon säger fram till 17:00. Något som alla borde få höra! Programmet finns här:  http://t.sr.se/VnTMw6 

Kanske den anonyma bokgivaren ändå hade rätt för när jag lyssnar på Janne Shaffers låt ”Norrland” och ser videon känns Norrland som ett Shangri-La. Ack den musiken!

[youtube=https://youtu.be/Ty78ZNtXPUA]

Norrlands svårmod
Hmm, jag har ändå mina aningar…

Min Malmö-keps

När jag senast, för två veckor sedan, besökte Malmö företog jag en ganska lång promenad på söndag förmiddag. I god tro begav jag mig ut utan huvudbonad men det fick jag ganska snart ångra. Redan på Stortorget svepte vinden kall och obarmhärtig rund husknutarna. Som tur var hade en souvenirbutik öppet och där hittade jag en passlig keps till mitt känsliga huvud.

Väl rustad på huvudknoppen gick jag mig en tur genom Västra Hamnen ut mot Limhamsfälten. Västra Hamnen har byggts ut enormt det senaste decenniet och liknar nu mest vilken storstad som helst. Jag fann hundbadet, men min gamla arbetsplats, bilfabriken som kostat 2 miljarder kronor att bygga, fanns det inte ett spår av när jag vände blicken mot Turning Torso. Då var den världens modernaste bilfabrik, påstod de i alla fall, idag finns inget kvar. Inte ens tillstymmelse till en endaste lilla ruin. Allt är borta, istället är området täckt med bostadshus.

Nu använder jag kepsen titt som tätt. Kepsen med Malmö längst fram och en liten svensk blå-gul flagga på brätten. Jag ser att folk i fredagsladan höjer blicken något när jag gör mina inköp. Må hända tycker de min keps är fin, måhända tycker de att den är provocerande. Själv trivs jag utmärkt med den.

nya kepsen
Här ser ni min telefonsvarare Nöff som provar min keps.

Några bilder

Litta bilder från Malmö och resan får komma. Himma igen som sagt. Man blir så skånsk bara för några dagar i Malmö. He, he.

tobias berggren Plaza Elite Malmö
Så sant! Detta citat av Tobias Berggren fanns på väggen i Plaza Elite Hotel i Malmö.
coffee joint malmö
Den tiden kan tillbringas på Coffee Joint på Möllevången. Jag antar att det är kaffe och inget annat som bjuds.
ballongförbud
Ballongen fick jag snällt släppa till väders innan jag fick åka Öresundståget. Engelskspråkiga tycks dock inte beröras, av stavningen att döma. – Viss skillnad att släppa till väders och att släppa väder.
öresundsbron malmö
Sen bar det av över Öresundsbron till Kastrup.
flygbuss i vasa
Flyg hem och sista biten från huvudstaden till provinsen hade flygkapten Camilla Sommar kommandot ombord. Fösta gången jag flugit med en kvinnlig kapten vad jag vet. – O, se och varde förvånad. En buss som väntar vid terminalen i provinshuvudstaden. Även det första gången. Det går framåt! Dock väntade Brunte tålmodigt på mig.

Mötet

Tobbe Mårtensson höll igår ett seminarium i Malmö där han berättade om sina åsikter, bedömningar och var allmänt lustig. Humor gör alltid susen och har man munlädret i skick blir det underhållande. För den som vill ta del av mötet finns det här på tuben: https://www.youtube.com/watch?v=Y5Eo6riS9uA 

Jag har skrivit om honom tidigare. Han berättade om sitt liv som verkligen verkar händelserikt. Han verkar sympatisk genom sin raka och folkliga stil. Att jag inte kan hålla med honom i allt är en annan sak. Han har anklagats för att vara rasist men det är han inte, menar han själv; han är ju gift med en blatte och själv konverterad muslim. Han är inte SD även om han tycker att SD blivit utfryst. Mona Salin är hans främsta hatobjekt och politiker i allmänet är i ena riktiga trögkorvar.

De rumänska tiggarna är också något som engagerat honom. Han ondgör sig främst över deras s.k. boende i Pildamsparken och på industritomter. Förståeligt för det är inte ett boende för människor och vackert ser det inte heller ut.  En sak jag inte förstår är varför myndigheterna inte in bara rensar området för jag anser att det inte handlar om avhysning utan städning.

Städning av Pildammarna löser inte tiggeriproblemet i Malmö. Det är en svår fråga för dessa människor har en historia och en livsstil som inte är helt lätt att bryta. I Rumänien är de utfrysta och i Sverige är de svårintrigerade, om de ens vill det.

Själv blev jag förvånad över hur många de är i Malmö. De finns nästan överallt, utanför butiker och köpcentra. Jag har rest en del men jag tror inte att jag sett så många tiggare i gatubilden som i Malmö i detta nu.

Det som fascinerar mig är folks reaktion på tiggarna. De är föraktade, tillhör socialgrupp Ö men i övrigt gör de inte en fluga för när. De bara sitter där och ser lidande ut men detta stör oss vanliga medborgare och retar vissa till vansinne. Så till den milda grad att de misshandlar tiggare eller gillrar en fälla för att misskreditera dem. Jag tänker på mannen som stal en surfplatta i en affär, gick ut och gav den till tiggare, gick sedan in i affären igen och pekade ut tiggaren som tjuv. Vad är det hos dessa rumänska tiggare som skapar ett sådant hat?

En annan sak jag är förundrad över är att tiggarna överlever på tiggeri. De är många och jag har bara vid några tillfällen sett att någon gett slantar.

Mötet verkade vara ett avstamp inför att bilda ett nytt parti i Sverige. Ett parti som skulle tävla med SD. Tobbe vill inte bli partiledare men kallar folket så ställer han upp. Själv tycker jag att det blir intressant att hur detta lyckas. Kommer det att bli något eller rinner det ut i sanden som mycket annat?

Tobbe berättar på slutet om sina sex levnadsregler som han följer:

  1. Var dig själv och lyssna på dig själv
  2. Bryt regler
  3. Man får inte vara rädd för att misslyckas
  4. Sluta lyssna på Nej-sägare
  5. Kämpa på
  6. Ge tillbaka. (Tveka inte att hjälpa människor)

Det var en del kloka regler och mera sådant kommer i slutet av veckan för nästa lördag kommer jag att vara med på två föreläsningar med det gemensamma namnet ”Fokusera – nå dina drömmars mål!” klockan 10 lördagen den 21 mars på Juthbacka i Nykarleby kommer Lars Losvik från Nykarleby och Jonna Jinton från Grundtjärn, Sverige att hålla föredrag på detta tema. Det går säkert att anmäla sig än för de intresserade. Jag tror det blir en givande dag!

Här kan man anmäla sig genom att klicka på Kommer. https://www.facebook.com/events/952391094795323/ 

tiggare i Malmö
En inte helt ovanlig syn i Malmö. Maken till tråkigt och kallt försök till uppehälle får man leta efter.
kronprinsen malmö
Kronprinsen, en gång i tiden Malmös högsta och ståtligaste hus. Nu byggs det allt värrigare i Västra hamnen så man känner knappt igen sig. Kronprins kommer lätt i skymundan för Västra hamnen.