Vy på kort

Tiden går fort nu. Nyss var det vinter och snö, nu är det sommar och löv. Våren gick över i sommar på några dagar medan jag var på resa.

Igår klippte jag gräsmattan för första gången denna säsong, två veckor tidigare än ifjol. De första blommorna som dök upp i gräsmattan för någon vecka sedan är redan historia och snart är det midsommar. Tro mig, timmarna är långsamma med dagarna går fort.

Igår fick sister Jane mitt vykort som jag skickade från Albuferia förra måndagen den sjunde. Nio dagar för ett vykort att ta sig från Portugal till Finland. Tur att åtminstone någonting går långsamt.

Att få vykort nu för tiden är en sällsynthet. Jag kan inte påminna mig senast jag skulle ha fått ett vykort. Just därför tänkte jag glädja någon med ett vykort från min resa. Jag skickade fyra. Att det tog nio dagar förvånade mig.

Förr i världen var det en stor händelse att åka på semester till södern och naturligtvis hörde det till att skicka vykort för att uppmärksamma resan och visa hur fint det var där långt borta i södern. Idag skickas en mobilblid på några få sekunder eller varför inte en live chat direkt. Varför då skicka ett vykort?

Jag skickade vykorten för att glädja ett par äldre släktingar samt överraska mina grannar. Bryta trenden något.

När fick du eller när skickade du senast ett vykort?

Titta där om inte resenären himself med en delfin i tryck medan en knölval gästade farvattnen hemmavid. Det senare var en sensation.

Annonser

Summering av resan

Så återkommen till hembygden i morse, 11 timmar försenade.  Flyget kom iväg närmare midnatt och landade halv sju efter en något tröttsam färd. En och annan kritisk röst på grund av förseningen men de flesta verkade ta det med ro.

Sömn blev det inte mycket av och så var luften kvav inne i aeroplanet. Istället blev det två kortare tupplurar under dagens lopp.

En kort summering av resan. Charter är kanske inte min typ av resa. Visserligen var det inget fel på själva resan som sådan, boendet toppen och så hade jag trevligt ressällskap av sister Jane och svåger. Inte så att vi hänge ihop som långhalm och lera men vi dinerade ofta ihop och så var det vissa valda delar som vi gjorde ihop. Passade mig utmärkt.

Som jag uppfattar charter till söderns sol så består den till stora delar av sol och värme, bad, slappa dagar och avkoppling, mat och kommers, utflykter till viss del och en massa andra turister som bara dräller omkring. Inget fel med det om man gillar den mixen.

Själv är jag ingen sol- och badmänniska. Visst är det skönt med lite värme, inte tu tal om det, men jag håller mig helst i skuggan. Solbränd blir jag ändå så det räcker. Maten kan vara god men är också ganska standardiserad även om fina överraskningar kan dyka upp beroende land och kultur. Handel med diverse krimskrams undanber jag mig. Utflykter vill jag helst fixa själv även om jag ibland också kan delta i bussutflykter per dag eller några timmar. Jag åker helst lokaltrafik, inte enbart på grund av priset, utan också för att se vardagslivet på nära håll från en annan vinkel än från en luftkonditionerad turistbuss.

Lättklädda turister i all ära men jag är mera intresserad av locals och deras vardag och liv i den mån jag får insyn. Helst har jag också ett program av något slag som fyller dagarna, kulturellt eller enkla naturscenerier som spontant dyker upp. Varför inte något med musikaliskt innehåll?

Jag är rädd att jag efter några dagar blir uttråkad på en regelrätt turistort eftersom jag inte finner nöje i att ligga vid poolen eller på stranden.

Albufeira kan rekommenderas för den vanliga charterturisten. En ort bland många andra i Europas sydländer.  Ett minus som kan upplevs är backarna och kullarna man måste klättra omkring på. Ganska jobbigt på sina ställen men ständerna är fina, betjäningen bra och locals, de få jag kom i kontakt med, verkar beskedliga. Även busschaufförerna på lokaltrafiken såg ut att i allmänhet kunna engelska, bra eller i någon mån. Fast busstidtabellerna för lokaltrafiken var svåra att hitta. Eller rättare sagt, de finns inte alls.

Rent och snyggt samt tryggt, vad jag kunde förstå. Ytterst få poliser i gatumiljön. Någon demolerad trottoar men sådant hör till. Ett och annat rivningsprojekt men annars en stilig, liten stad. Finns flera av dem längs kusten.

Som sagt, jag är mera ensamresenären.  I planeringsskedet finns nu en resa i snar framtid som är något mera äventyrlig än en charterresa till Algarvekusten. Vi får se hur den slutar. Nu slutar dagen och jag hoppas jag får sova ikapp denna natt. God Natt!

Låt eller olåt?

Jag tittade faktiskt på TV igår kväll. Melodischlagerfestivalen gick ju av stapeln och jag tittade de första 20 låtarna, tills Sveriges låt spelats, och sedan tappade jag intresset. Jag säger inte att det var dålig musik som spelades men det var inte direkt min musik. Jag tyckte helt enkelt att det var för enahanda och för mycket show (spektakel) kring det hela.

Finlands bidrag (Saara Aalto) har ju som sig bör hyllats i Finland men själva låten var det inget speciellt med. Fast hon har fin sångröst så hamnade hon nästsist. Vinnaren Israel vet jag inte heller om den var så mycket bättre. Men smaken är ju delad som baken.

Sedan har vi drabbats av en rejäl försening när vi skall hem senare idag. Hela 11 timmar senare än planerat lyfter förhoppningsvis flyget norrut vilket innebär att vi landar först på måndagsmorgonen i Kronoby. Tråkigt för de som har tider att passa på måndag, t.ex. arbete eller annat, men för mig gör det inte så mycket. Det blir ju en dag till i solen fast jag hade nog hellre tillbringat den hemmavid. Det är ju nästan varmare där nu men solen är intensivare här för de som vill bättra på solbrännan.

Synd att jag är tvungen att checka ut redan kl. 11 från hotellet och sedan fördriva tiden på stan men det gäller att göra det bästa möjliga av det hela. Är man optimist så tänker man att allting har en mening, så även denna extra dag i Albufeira. Ja, så får det bli.

Kanske det blir att mest sitta på en sten och uggla idag? Eller?

Samtal på stan

Vistelsen i Albufeira på Algarvekusten i Portugal närmar sig slutet och imorgon söndag äntrar vi flyget på Faros flygplats för att susa hemåt. En hel dag återstår dock och den kommer jag att använda till att ströva omkring i sakta mak och fotografera.

Jag träffade igår kväll på en tysk man från Bayern som också hade fotografering som intresse. Han pratade en utmärkt engelska så jag fick inte tillfälle att öva min tyska i någon större omfattning.  Han verkade vara en duktig fotograf som också haft utställningar och är omskriven i tidningar. Jag fick nämligen hans visitkort så jag kunde forska lite på nätet om honom. Dock fanns inte speciellt många av hans bilder publicerade på nätet. Han verka ha ungefär samma ambitioner som jag vad gäller motiv och utförande. Vi samtalade en god stund om vårt gemensamma intresse.

Han menade också att Albufeira är en engelsk koloni för deras andel av turistandet här är så dominerande. Holländska, danska och en del franska kan också höras men ganska litet svenska och tyska. Och finska har jag bara hört från grannarna inunder min lägenhet.

En hel del engelska grabbgäng kan både ses och höras men också grupper med yngre engelska kvinnor, typ möhippor.

Ett något kortare samtal infann sig tidigare på dagen när jag var på väg till hamnen här i Albufeira. Det var en hantverkare som hängde i ett fönster på andra våningen i ett hus. Han uppmärksammade mig med att jag skulle ta ett foto av honom och det gjorde jag. Troligtvis höll han på med kakelarbete och han var från Moldavien. Han kunde en stapplande tyska och ville veta varifrån jag kom. Finland svarade jag och det tyckte han var bra: Finnland sehr gut. Sedan ville han veta vad jag tyckte om Ryssland och skrattade. Jag vet inte riktigt hur jag skulle tolka det så jag bara skrattade tillbaka. Moldavien som nation är ganska ryskvänligt men det innebär ju inte att alla där är det.

Samtal blev det också med sister Jane och svåger på gågatan nere i gamla stan. Politik som är svågers favoritämne tröskades en god stund medan vi intog lite förfriskningar.  Ljudnivån var ganska hög för där satt också ett par engelska gäng som inte direkt var tystlåtna av sig. Pratglada men inte otrevliga.

Vädret har varit varierande under veckan. Mycket sol och varmt för det mesta men nu verkar det som om det är till och med varmare på hemsoporna. Idag lovar prognosen hela +24 hemmavid och det är mera än vad som förväntas här. Kanske vi hinner njuta av värmen några dagar hemma också?

Naturligtvis några bilder levereras också!

Stranden i Albufeira är inte så dum för de som gillar att ligga och steka sig. Dock är det ännu inte säsong här så det är gott om plats.

Hamnen för fritidsbåtar och de båtar som går på kryssning med turister ut en sväng på havet eller längs kusten.

Nere vid hamnen fanns det en hel del serveringar och restauranger för de törstiga och hungriga.

Här en som solar fotsulorna.

Snart var han dock igång med annat. En livad typ.

På kvällskvisten var det ett gäng festglada engelska damer som skulle ut på galej. Möhippa gissar jag med tanke på attiraljerna de fraktade med sig. De bor på andra sidan gatan och hade beställt en hoper taxibilar.

Slappa torsdag

Torsdagen var en mellandag när det inte hände så förskräckligt mycket. Strövade runt lite och på kvällen åt vi god middag. Sådana dagar bör ju också finnas på en semesterresa. Att ha alltför späckat program är inte alltid så lyckat.

Internet har jag kopplat upp via min mobiltelefon. Jag har 10 GB att använda per månad och normalt kommer jag inte ens i närheten av den gränsen. Därför tänkte jag använda detta nu på min resa.

Allt var frid och fröjd de två första dagarna, hastigheten var helt ok och sidorna laddade in ganska fort. På tisdag kväll blev det rejält trögt och hela onsdagen gick det som lusen i tjära. På torsdags morgon tappade jag tålamodet och köpte ett prepaid-kort för 10 europenningar vilket ger rejäl fart åt mitt surfande i 5 timmar. När jag sedan kom hem på torsdagskvällen fungerade åter mitt mobila Internet hur bra som helt. Så där kanske jag gjorde en onödig affär? Nåja, nu har jag två Internetförbindelser och naturligtvis kommer jag att använda mitt prepaid till sista minuten. Märkligt i alla fall svackan i hastigheten som varade i ca två dagar.

Nu några bilder från gårdagens Albufeira.

Det är enkelt att gå  ned från höjden där jag bor

En hel del krims-krams i affärerna men också äkta hantverk som såldes i t.ex. denna affär.

Byggnaderna är nästan alla vita som sig bör i ett sydland.

Fast några hus behövde en smärre reparation

Gammalt och nytt. Biltrafiken får hålla sig på minimala ytor inne  i Albufeira. Här är dock fordonen prydligt parkerade men på andra ställen står bilarna med någon centimeter emellan  och helt tokigt parkerade. Tur att jag inte behöver söka parkeringsplats här.

Dessa har stannat på land.

Så var det dags att gå den svettiga trappan upp tillbaka till hotellet. Motion får jag åtminstone. Mucho lokos betyder väl ungefär ”dumma, tokiga, människor”

Sevilla tur och retur

När jag ändå är så nära Spanien kunde jag inte låta bli att anmäla mig till en busstur till Sevilla i Andalusien på andra sidan spanska gränsen igår onsdag. 42 europenningar kostade resan som tog 12 timmar.

Det blev att kravla sig upp lite tidigare i ottan och sedan söka sig till Lidl-butiken här i närheten för påstigning lite före sju på morgonen. Ganska fullsatt redan då och vid följande påstigningar fyllades bussen till sista plats. Det sista stoppet innan spanska gränsen var vid Monte Gordo. Hotellen finns längs hela Algarve-kusten så det kan bli många ställen att se vid en sådan busstur.

Jag hamnade att sitta bredvid en engelska men hon var då ingen pratmoster. Inledande några artiga fraser och sedan blev det inte mycket mera snack. Överhuvudtaget en mycket tystlåten skara resenärer. Den enda som höjde rösten var en dam som bytte buss här i Albufeira på kvällen när vi skulle skjutsas runt till våra hotell. Hon verkade missnöjd med turen men riktigt vad det handlade om vet jag inte.

Själv var jag nöjd med turen genom landskapet, speciellt på den spanska sidan. Mycket jordbruk och fruktodlingar så långt ögat kunde nå, små samhällen här och var. Speciellt jordgubbar odlas det här men också mycket annat. Och alla storkbon som fanns i toppen på många stolpar för högspänningslinjer. Inga små trastbon utan rejäla byggen på minst en meter i diameter.

Sevilla är annars en fin stad men många ståtliga byggnader, palats, kyrkan och allt möjligt annat. Det märktes att det var en storstad för turisterna var många och köerna till bl.a. katedralen i Sevilla var hundratals meter långa. Inget för mig att offra tid på men katedralen hade varit intressant att besöka. Här finns också det berömda palatset Alcazar. Vi fick först en snabbtur med buss och sedan en kortare tur med guide som visade oss vad vi eventuellt kunde besöka och hur vi hittade tillbaka till platsen för påstigning vid hemresan.

Överhuvudtaget borde jag satsa en egen resa till Andalusien med någon stad där som nav. Cadiz hade varit intressant. Vi får se framöver.

Lunch intogs på ett ställe typ bodega. Mycket folk där och liten kö av väntade. Kyparna sprang som skållade råttor och jag vet inte hur de kunde hålla koll på alla beställningar och gäster. Jag fick mina lamkotletter men de var ingen höjdare. Ok, köttet smakade bra men det var en massa ben som skull skrapas och högen med ben som blev kvar på tallriken var betydande. Men mätt blev jag.

Något jag lagt märke till tidigare i Spanien är skolklasser som kommer framvällande längs gator och torg. De kommer som en högljudd armada med en eller några lärare som likt vallhundar försöker hålla reda på sin ungdomliga skara. Bl.a. lade jag igår märke till en skolklass som kom cyklandes längs en gågata full med folk. Det såg livsfarligt ut men fram kom de och folk fick helt enkelt vika till sidan för den plingande och pladdrande barnahopen som obekymrat trampade på. Jag hade som lärare blivit ett nervvrak för mindre.

Jag hade inget speciellt mål med min resa till Sevilla utan jag strövade runt lite på måfå och tog lite bilder och efter ca. tre timmars egen tid i Sevilla var det dags att styra kosan hemåt till Algarve. Åter en dag full av aktiviteter. I morgon torsdag blir det att stanna i Albufeira och ta det lugnt.

Tidig morgon helt nära mitt hotell.

Massor med hästdroskor i Sevilla som körde omkring turister. Flitigt nyttjade.

Vädret var inte det bästa, mulet och en stund också lite duggregn. Som synes var en del väl påpälsade.

Köerna var långa. En annan fotograf ställde ofrivilligt upp och poserade.  Han körde med samma kamera som jag, en Canon D6.

 

Mera köer vid katedralen. Det lockade inte att ställa sig sist.

Ett torg var fullt med små  försäljningsstånd för böcker. Givetvis på spanska med visst hade det varit kul att laborera där en stund.

Vid samma torg ett par voffsar som såg ut att ha det tråkigt trots sin påklädnad.

Här intog jag min lunch. Kanske jag borde ha satsat på en rejäl nötbiff?

Till sist en staty föreställande en matador utanför tjurfäktningsarenan i Sevilla.

En tur till världens ände

Kvällen är sen och jag skall upp tidigt i morgon för nya äventyr så det blir inga litterära mästerverk för att beskriva tisdagens utflykt. – Få se om jag ens orkar skriva detta färdigt ikväll? Jag gör en början.

Vi hyrde helt enkelt en bil med svåger som styrman och jag som navigatör i baksätet. Till min hjälp hade jag navigatorn i mobiltelefonen och det fungerade bra.

Vi körde västerut från Albufeira till Lagos som hyste en helt förunderlig kustlinje full av fantasifulla klippformationer, branta stränder och hålor som måste utforskas. Tyvärr hade vi inte tid till detta utan fick nöja oss med ett par timmars konditionskrävande snabbvisiter här och där. Jag rekommenderar en hel dag i lugn och ro att uppleva denna del av Portugals sydkust.

Därefter styrde vi kosan mot Världens ände och Sagres, den mest sydvästliga punkten på europeiska fastlandet. Vilket blåshål!

Sedan norrut till Aljezur och därifrån österut genom bergen till Sao Marcos de Serra. Sedan hem till Albufeira.

Hepp, det finns mycket mera att skriva om denna dag men nu är det tidig onsdagsmorgon och nya äventyr väntar så bloggskrivandet får vänta lite.

Men några bilder från tisdagens färd hinner jag ladda upp

Klipporna vid Lagos


Hit ned var det helt lätt att ta sig och ännu värre tillbaka upp. Men värt varje möda.

Vid världen ende fick man hålla sig uppe på klipporna. Att försöka ta sig ned till någon eventuell strand för en vanlig dödlig var uteslutet

Uppe bland bergen i en bit från kusten.

Aljezur