Att resa med österbottningar

En av orsakerna till att jag åkte med Ingves & Svanbäcks billiga shoppingresa till Umeå igår var att jag hoppades kunna träffa folk från Österbotten som jag inte sett på år och dagar. Ett annat skäl var att få lite information om resebyråns resor.

Det blev inte mycket mingel med bortglömda bekanta. Enbart fyra personer kände jag sedan tidigare och kanske ett halvt dussin som jag sett men ändå inte kände närmare. Så där slog resan slint men inte är jag ledsen för det. Istället fick jag prata med andra för mig okända och det var minst lika givande.

Vid riksåttan i Kaitsor steg jag på bussen i den tidiga morgonen. Hela 20 person lär ha stigit på bussen där. Totalt 14 bussar från I&S och närmare 700 resenärer tog Wasa Express över Kvarken till Holmsund där färden fortsatte in till Umeå. Det som slog mig vid påstigningen var att jag  bara kände 2 personer av de 20 och som ändå borde bo rätt nära inom 10 km radie från byn.

Färjan blev i det närmaste fullsatt och köer uppstod ibland men tog man det med ro ordnade sig allt och jag märkte då ingen irritation. Uppe i baren träffade jag på en bekant och jag fick bl.a. tillfälle att saluföra Urkult till hans dam. Jag tror att ett visst intresse väcktes. Vid samma bord satt också en äldre herre som varit pensionär i 10 år. Han berättade en del som sitt liv och de resor han gjort tillsammans med sin bortgångna fru. En aktiv man verkade det som.

På återresan samtalade jag en god stund med en dam från Petalax. Märkligt vad mycket man prata om ifall man bara vågar och bryr sig lite grann. Vissa människor är mera lättpratad än andra. Själv räknar jag mig till de lättpratade. Tiden ombord går också fort när man för intressanta samtal.

Vid ett bord som jag satt vid fanns också ett ungt par. Ett glas med obestämt innehåll stod i det närmaste orört. De gillade nog inte smaken verkade det som. De sa heller inget till mig förutom när de reste sig och gick: ”Är du inte rädd för baciller får du dricka upp det där” sa han. Gud så snål jag blev! NOT. (Snål betyder i detta sammanhang ungefär lysten, glupsk, sugen)

I baren på däck 7 spelade trubaduren Dennis Rönngård och visst fick han igång publiken till både dans och medverkan. En ”glad” herre redan i början på resan föreslog att han skulle spela upp till dans. Humppa (finsk dans) ville han dansa men där gick trubaduren bet. Jag kan tänka att en enkel gitarr inte riktigt passar för humppa-dans. I övrigt hade spelmannen ett brett register av låtar. Fin stämning i baren.  – Någon fylla tyckte jag mig inte se trots att färjan var fullsatt och att de flesta inte behövde sätta sig bakom ratten vid ankomsten till Vasa.

På återresan uppträdde också Elvis i sin vita specialdress med sång. Låt säga som så att jag aldrig varit någon stor Elvis-fan och inte blev jag frälst heller denna gång.

Vår buss kördes av Såka-Kalle. Någon i bussen kom med upplysningen att så kallas han. Såka är en by i norra Österbotten och Kalle är tydligen ganska känd i de trakterna. Bl.a. lär han ha fått julkort från uppskattande resenärer med enbart adressen ”Såka-Kalle” och korten kom också fram.

Det hördes på dialekten att han var norrbyggare. Bl.a. kallade han bussen för bil. Det tyckte jag var kul. ”Ni kan lämna ytterkläderna i bilen om ni vill under överfarten” sa han bl.a. Sedan upplyste han att tiderna som gällde i Umeå var lokala, d.v.s. svensk tid. Detta är tydligen ett problem för en del finländare på resa i Sverige. Intressant att smyglyssna på vissa som inte hade detta enkla förhållande på klart.

Bl.a. diskuterades i bussen glesbygd och centraliseringen när postutdelningen kom på tal. ”Vi skall bort. Vi skall till storstäderna” konstaterade uppgivet en kvinna. En utrotningshotad art är vi by- och glesbygdsbor. Eller? Inte ger vi oss så lätt ändå!

Köttbullar med mos avnjöts på ditresan, tillbaka blev det Skärgårdsbordet. Mycket gott men inte åt jag för de 25 euro som det kostade. Där gick rederiet på vinst. Å andra sidan brukar jag förse mig med en försvarlig mängd av deras mycket goda köttbullar i cafeterian så det går kanske jämnt ut. Men skärgårdsbordet var väl komponerat med många goda smaker från framför allt fiskbordet.

En stor del av resenärerna steg av vid Avion/IKEA. Själv är jag hjärtligt trött på att ströva runt i butiker. Istället strosade jag i sakta mak genom centrum av Umeå. Två affärer besökte jag dock Akademibokhandeln och Eljest vid Vasaplan. Bokhandeln finns på två olika ställen i centrum bara några hundra meter från varandra. En bok hittade jag också som jag kommer att ge bort som present.

Eljest är en affär som saluför en hel del handgjort, böcker, lokalt producerat, trycksaker, en del kläder, prydnadssaker och prima norrländskt hantverk. Jag tycker om den affären och brukar oftast ta en sväng dit när jag är i stan. Finns också som webshop.

Sedan satt jag en stund på Lottas krog och avnjöt en av deras egna ölsorter. Riktigt god vill jag påstå. I ena hörnan höll ett gäng muntra österbottniska damer till. Skrik och skratt och god stämning. Jag undrar om det inte var en möhippa på gång?

Något swishande blev det inte denna gång. Vid rådhuset fanns bara en kvinna som sålde kakor och bakverk. Hon tog emot betalning med Swish men jag kände mig inte sugen på att handla sådant. Ganska tomt på gatuförsäljning. Inte ens Helmers korvkiosk fanns på plats. Ett ganska sömnigt Umeå denna lördag men österbottnisk dialekt hördes både här och där. Även om många stannade på Avion så fanns ändå gott om resenärer på gator och torg.

Ja, reseinfon då? I&S hade tre informationstillfällen ombord i konferensutrymmet. Många fina resor presenterades och alla vill man kunna åka på. Jag är ändå ingen millionär så lite får jag välja men resan till St. Petersburg i maj verkar intressant. Vi får se om det blir denna eller någon annan.

Annars en lyckad resa även om jag inte är mycket för dagskryssningar. Jag sover hellre över en natt på hotell. I slutet av februari blir det troligen nästa gång jag besöker Umeå och då är Umefolk på gång.  Spännande! Igår köpte jag biljetten för denna tvådagars tillställning. Billigare i januari. Biljettcentrum som saluför biljetterna berättar följande på sin hemsida:

Umefolk äger rum 23-24 februari 2018 i Umeå Folkets Hus och kommer bland annat bjuda på: Två stora samiska artister, ett ösigt norskt folkrockband, en trio av Sveriges mest framstående folkmusiker, en finsk spelmansduo som får stolar och bord att dansa, en teaterföreställning, en munspelsduo i världsklass, barnföreställningar, slöjdverkstad, jam, samt flera dansgolv och många prova-på-kurser.

Detta är bara en liten del av programmet väl värt sitt pris! Inte att förglömma otroliga Allspel som öppnar festivalen. Det talas om ”en finsk spelmansduo som får stolar och bord att dansa” och jag kan satsa min hatt på att det är MäSä-duo från Södra Österbotten (landskapet). En livad duo, jag har sett dem tidigare.

Nog om detta. Nästa år återkommer förhoppningsvis I&S specialresa i januari och vill ni uppleva något häftigt och annorlunda nu i februari, kom med på Umefolk!

Edit så här på måndagsmorgon.
Väderprognosen utlovade -15 C i Umeå på lördagen. Detta ännu när vi åkte från Vasa med färjan kl. 09.00. Senare visade sig att temperaturen lade sig på beskedliga minus 5-7 grader. Men i Sollefteå, 165 km i sydväst från Umeå, visade mätaren -24 C. En viss skillnad både vad gäller prognos och avstånd.


Ingves & Svanbäck 

Eljest

Dennis Rönngård 

Lottas Krog

Umefolk 

Jag iddes inte släpa med mig systemkameran utan istället blir det lite bilder med min Ixus-kamera. Det får duga för denna gång. Halldin & Rose är en del av Ingves & Svanbäck som idag är största bussbolaget i Österbotten.
Fortfarande juldekorationer på Umeås gator

Eljest, butiken med det lilla extra

 

Och till sist en titt inne på Lottas krog. Väl värd ett besök och för att vila benen en stund.
Annonser

Dansa julen ut, beställ redan nu!

Knappt har jag hunnit hem från senaste Umefärden så är nästa resa dit beställd. Fast denna gång blir det en enkel shoppingtur tillsammans med 6-700 andra österbottningar. Hela 15 bussar lär samla upp folk genom landskapet från norr till söder. Lördagen den 13 januari ordnar reseföretaget Ingves & Svanbäck ett rejält kalas ombord på Wasa Express och med 4 timmars vistelse i Umeå. Tid att besöka både IKEA/Avion och Umeå centrum för de shoppingsugna. Ombord väntar info om deras kommande resor, trubadur Dennis Rönngård och skärgårdsbord för den hungrige.

Det fina i kråksången är att hela resan med buss och färja kostar endast 14 euro tor och 6 minuter bort från byn stannar bussen för att plocka upp oss hugade resenärer. Kan det bli billigare och enklare?

Uppriktigt sagt bryr jag mig inte speciellt mycket om shoppandet. Det kan bli en plåga för manfolk att springa i affärer men inget hindrar att man går dit man vill och gör vad man vill. Nedan kommer några förslag.

Det som intresserar mig mest är att med så mycket folk från Österbotten ombord så borde man rimligtvis träffa åtminstone några bekanta att snacka lite med. Kanske sådana som man inte sett på år och dar. Lite mingel helt enkelt och för den dansante finns säkert chans på kvällen att svänga sina lurviga. Det är ju Tjugondag Knut och då skall väl julen dansas ut, eller hur?

Jag inser nu att detta blev rena reklaminlägget för Ingves & Svanbäck men jag kan försäkra att jag inte fått minsta lilla förmån, allt får jag betala själv. Fast å andra sidan är det bra lite, bara 14 euro för själva resan.

Kom med vettja, så får ni bjuda mig på en öl för tipset! 😉


Ingves & Svanbäck 

Wasaline 

Visit Umeå 

För den trötte finns sköna soffor vid stranden av älven.
För den friske och sunde finns denna anrika fruktaffär. För den religiöse finns Frälsningsarmén strax bredvid. De brukar sälja billig soppa för den sparsamme.
På Renmarkstorget står förhoppningsvis granen kvar. Ni får väl ha lite fantasi när ni tittar på bilden. Snö, gran och ljus.
Helmers korvkiosk finns kvar för den som får hemlängtan efter en finsk korv. Annars kan man gå på restaurang Rex i ståtliga rådhuset bredvid. Akta er bara för gubben som står där, en riktig hårding.
Naturligtvis måste ni besöka mitt smultronställe i Umeå, Saras tankegång. Gångtunneln vid Centralstationen.
Eller så besöker ni nya Navet för en vända eller två i simbassängen.
Den som är riktig hurtig och med sisu tar naturligtvis ett dopp i älven. Lite is skall väl inte vara något hinder?
Eller så går man förnämt och tittar i skyn.
Vad ni än gör, Lev! Tids nog sitter ni på hemmet!

Från norr till söder

Att resa är roligt! Speciellt om det är till ett nytt ställe eller på okända vägar. Att planera en resa är också roligt, liksom att memorera och dokumentera resan. Det senare genom att ta bilder, filma, köpa någon bok, karta eller liten souvenir samt att skriva, t.ex. blogg som i mitt fall.

Idag har jag ägnat mig åt första delen av resandet, planeringen.

Egentligen vet jag inte alls om denna resa blir av för det är inte jag som har beslutet i min hand. En kusin hittade nämligen en intressant bil av äldre modell, just därför, och blev sugen på att köpa den. Problemet är att han bor i Skåne och bilen finns i Pajala långt upp i norr. Därtill är han en strängt upptagen man med mycket på gång så tiden hade inte räckt till för att få hem fyndet.

Det är där jag som friherre kommer in. Jag lovade att köra hem bilen till honom, en sträcka på närmare 1700 km. Lägg därtill att vägen upp till Pajala från byn är ca 600 km. Det tar väl närmare 8 timmar bara att köra till Pajala. Jag gick genom alternativen, det finns några, och kom efter diverse forskande och funderande fram till en möjlig resplan som inte blir alltför kostsam.

Om denna resa blir av, det får jag antagligen reda på nästa vecka, så ser jag det som ett litet äventyr. Bilen är gammal så det blir spännande att se om den orkar så långt. Men också hur jag själv orkar. Jag har med åren blivit allt mera uppmärksam på hur farligt det är att köra bil med tröttheten hängandes över ögonlocken. Det är helt enkelt livsfarligt! Detta har jag också bakat in resplanen, rimliga körsträckor.

Det jag egentligen vill lyfta fram är hur mycket man kan forska och planera en resa (och mycket annat) via Internet. Först tedde sig hela äventyret som komplicerat, framför allt att ta sig till Pajala men efter en stund vid datorn klarnade saken och nu finns en plan A. Nu gäller det att vänta in kusinens beslut i en eller annan riktning och om resan blir av, se om mitt förslag faller honom på läppen.  Tills vidare simmar jag lugnt!

Som sagt spännande blir det. Jag hoppas bilen är något modernare än denna dyrgrip från Juthbacka marknaden i augusti.

Video från Lofoten

Jag har idag knåpat ihop en video från min roadtrip till Lofoten i september. Den finns nu att se på Tuben. Det är en blandning av tidigare publicerade bilder och videos från Bruntes instrumentbräda. Fler bilder från Lofoten finns också på min Flickr bildsida. Min tidigare video från Norrland med tillhörande Flickr katalog finns längre ned i bloggflödet. Därmed anser jag mig mer eller mindre klar med min enveckas rundtur i Norrland och på Lofoten.

Jag använde min Canon 6D för stillbilder och GoPro Hero för videos från bilen. Hyfsad kvalité på filmerna tycker jag själv samtidigt som jag ser en klar skillnad på en video filmad i 4K. Det är liksom nästa steg i utvecklingen. Aldrig verkar tekniken komma till vägs ända. Alltid lite bättre, lite mera finesser, bättre prestanda.

Drönarna har också gjort sitt stora intåg och nu kan man få bra drönare med kamera till ett överkomligt pris. Visst är det snyggt med fina bilder från ovan men frågan är om jag skall hänga på racet med ständigt mera avancerade videos. Det tar också en hel del tid att sammanställa en video samtidigt som det är väldigt kul. Det är en skapande process både under filmningen och vid klippningen.


Roadtrip Lofoten september 2017 på Flickr – 103 bilder

Teknikens under

Nu har jag kommit igång med att redigera bilderna från min roadtrip i övre Norrland och då speciellt från den första dagen när jag körde till Gällivare.

Det fina är att jag nu ganska exakt kan se var jag tog mina bilder genom att jag hade igång GPS:en på kameran hela tiden. På min förra kamera, Canon 6D, så åt GPS:sen alldeles för mycket batteri varför jag stängde av den mellan tagningarna med den påföljd att jag glömde att koppla på den igen när jag skulle ta bilder.

Nu är det bekymret förbi och jag kan ha igång GPS:en hela tiden. I Windows 10 visningsprogram för fotografier ”Foton” kan man se en liten kartbild var bilden är tagen och också förstora upp kartan till full skärmstorlek. Kul, kul!

En annan sak som jag roade mig med under min roadtrip var att ha igång en app i min mobiltelefon, nämligen träningsappen ”Sports Tracker”, som visade var jag befann mig och hur jag rörde mig. Normalt använder jag den när jag motionerar här hemma, gåendes eller på cykel för att få en uppfattning om mitt motionerande, men den kan också användas rent allmänt i t.ex. bilen eller när man går omkring i en stad. Efteråt kan man på nätet eller i mobilen se var man gått och var man tagit paus. Jag lägger in en länk så kan ni se hur jag körde från Andenes till Svolvær på Lofoten. Man ser bl.a. totala sträckan, hur länge det tog, max fart och medelhastighet. Däremot vet jag inte om man kan se när jag startade men det kan jag se på ett annat icke publikt ställe. Kollar man ”Show Graps” längst ned i vänstra hörnet kan man välja visningsläge km eller minutes och då bl.a. utläsa var jag tog paus (00.00 km/h).

Denna app använde jag mig också av när jag besökte Argentina för tre år sedan. Kul att så här i efterhand se var, när och hur jag rörde mig i staden. Man kan välja att visa valda bitar publikt genom att skapa en länk som man delar eller allt privat. Eller så kan man, som det egentligen avsikten är, ha koll på sin träning och motion.

För att lämna det rent tekniska så vill jag helt kort berätta en historia om mitt besök på Ica Kvantum i Gällivare. Jag hade för avsikt att köpa något till frukost följande morgon och nosade lite i disken för självplock bland diverse sallader och animaliska produkter: köttbullar, skinka, ägg och kyckling. Ja, ni vet hur det ser ut i en sådan disk.  En man i medelåldern gjorde samma sak och syntes fundersam. Han tittade upp och började helt apropå att prata om sitt val i plastbunken. – Ha, ha, ”bunk” (bunke) måste vara väldigt lokalt och dialektalt från Österbotten men det är helt enkelt en låda av varierande storlek.

Hur som helst så fann jag det rörande att han började prata med mig som var en total främling på orten. Som om det var en självklarhet. Han funderade på vad han skulle ta och hur det smakade. Jag kunde bara nicka och inflika ett ”det ser gott ut”. – ”Hemma kan jag göra det billigare men man har ju blivit lite bekväm” sa han. Vi skildes åt med ett leende. – Det som slog mig än en gång var hur lättpratade de var i Gällivare. Inte alls som man förställer sig en norrbottning: melankolisk, tystlåten och fåordig.

 


Sports Tracker 

Andenes – Svolvær

Norrländskt ruska
Uppe på Dundret i Gällivare en gråmulen septemberdag

Å, så pittoreskt

Jo då, regnet fortsatte mer eller mindre hela söndagen, som befarat. Därför blev det inte fotograferat och kört runt lika mycket som jag tänkt. Men några bilder får jag väl ändå bjuda på.

Bodde jag som en kung senaste natt så får jag nöja mig med lite enklare boning denna natt. Internet fungerar fint men den obekväma skrivställningen gör att jag inte kommer att leverera någon längre epistel denna gång. Små, låga soffbord är urusla att använda som skrivbord. Utsikten är det dock inget fel på.

Orsaken till detta enkla boende är att jag vill ha nära till färjan som tar mig från Moskenes till Bodö.

Å, byn längst ut på Lofoten besökte jag dock. Smal, krokig väg dit ut kantad av hus av alla de slag, inklusive de som står på pålar. Verkligen ett gytter. Längst bort fanns en tunnel på någon hundra meter som mynnade ut på en, ja, en svängplan och parkering. Ingen fortsättning förutom gångstigar. Märkligt att offra pengar på en tunnel som bara betjänar en parkeringsplats. Eller kanske är det billigt att bygga tunnlar i Norge? – Tanken slog mig att kanske pengarna tog slut efter att tunneln byggts?

Regnmolnen hänger tunga

Ett konstverk i serien Skulpturlandskap Nordland
Här ett konstverk till.
Så här långt kunde jag köra bil längst sydpå på Lofoten. Sedan var det apostlahästarna som gällde längs stigar.

 

Långa sköna dyningar på väg in mot strand

 

Fortsatt färd på Lofoten

Idag, söndag förmiddag är det åter regn och rusk. Lockar kanske inte så mycket för uteliv men förhoppningsvis kommer jag någonstans mellan regnskurarna att få ser mera av det som finns längst söderut på Lofoten. Målet idag är Å, byn längst ut på Lofoten. Mycket kort och bra namn, ingen orsak att slösa på bokstäverna tyckte säkert den som namngav denna by. Ungefär samma med Ii som jag passerade på väg till Torneå eller Bö på Andøya.

Man kan kanske bli lite mätt på alla vackra och hisnande vyer som serveras. Det en berget mäktigare än det andra och fjordarna slutar jag aldrig att förundras över. Ett mäktigt landskap på Lofoten.

Jag satt och funderade om alla dessa bergstoppar har bestigits av människor och hur gjorde lantmätarna förr i världen när de skulle mäta och kartlägga alla dessa svåråtkomliga områden? Hur gjorde de med allt byggnadsmaterial som skulle fraktas ut till fyrar och byggnader uppe på bergssidorna? Inget lätt göra, kan jag tänka. Vilket slit!

Jag passerade igår genom ett antal tunnlar och över höga broar för att ta mig till Svolvær, centralorten på Lofoten. Tanken slog mig hur mycket mera det måste kosta att bygga vägar i Norge jämfört med Finland där terrängen för det mesta är relativt slät och framkomlig. Hur många kilometer tunnel har Finland jämfört med Norge? Vägarna här är ofta smala, krokiga och med branta lutningar ändå är det fritt fram att köra 80 km/h på många ställen. Det gäller att ha tungan i rätt mun när man rattar sig fram här.

Även färjetrafiken är väl utvecklad. T.ex. Hurtigrutens fartyg lägger till kaj här alldeles bredvid hotellet i Svolvær där jag bor. Jag har ett rum med havsutsikt och är på första parkett när fartygen anländer och avgår. Det som jag reflekterar över hur bra det fungerar, trots alla utmaningar som naturen bjuder. Finland, som också är ett rikt land, borde ha betydligt bättre förutsättningar hålla vägarna i skick och färjor ut till skärgården än Norge. Ändå fick vi i vintras smaka på det elände som dåligt vägunderhåll i Finland förorsakade och hotet mot färjorna i skärgården. Intressant vore att jämföra siffror och statistik beträffande infrastruktur i Finland och Norge.

Här avgår Hurtigrutens fartyg Finnmarken. Fotad strax utanför hotellet på kajen.

Hotellet som heter ”Vestfjord Hotel Lofoten” i Svolvær kan jag rekommendera om ni besöker Lofoten och behöver nanna kudden en natt. Längst ut på kajen ligger hotellet. Nästan lite svårt att hitta dit om man inte vet positionen eftersom man skall köra ut på kajen runt en byggnad innan man är framme vid hotellet som vetter mot sjön. Ett utmärkt hotell med alla faciliteter som behövs.

Jag besökte också deras restaurang igår kväll och avnjöt en portion grillad klippfisk. Så gott! Priserna på restauranger här i Norge är ganska höga men frågan är ändå om inte klippfisken var värt det.

Klippfisken jag åt igår kväll. Bild tagen med mobil-kameran.

Så gott, så långt. Färden har hittills gått helt enligt planerna och ännu återstår flera dagar innan jag åter siktar Pampas skärgård.


Vestfjord Hotel Lofoten

Svolvær

MInst en kyrka per inlägg. Ha, ha. Detta är kyrkan på Langenes
Rena idyllen, va? Nära Sortland.
Vägen mellan Klo och Strengelvåg. Här hittade jag en död råtta på vägen som grinade illa. Råttan alltså. 😉
Vackert så det förslår
Och vänder jag mig om ser det ut så här. Så är det på många ställen i Norge.