Inspark ombord som skapade irritation

Tillbaka i de levandes skara efter en tröttsam och nästan sömnlös vistelse ombord på Wasa Express senaste natt (natten till onsdag).

De flesta fick väl känna av stormen som drog fram över Norden de senaste dagarna. Mig drabbade stormen genom att färjan från Umeå till Vasa blev 7 timmar försenad på onsdagskvällen och istället för avgång 19.00 blev det avgång 02.10 natten till torsdag. Vi kom fram till Vasa halv åtta i morse.

På morgonen startade jag från Hotell Dorotea en stund efter frukost och gled i sakta mak via Åsele ned mot Umeå. Jag hade gott om tid så jag körde långsamt och sysselsatte mig med att fotografera konstverk längs med Konstvägen Sju Älvar. Om detta fotograferande kommer i ett senare inlägg. I Norrfors mellan Vännes och Umeå tittade jag på hällristningar och som avslutning besökte jag shoppingcentret Avion i Umeå för att slå ihjäl ett par timmar. Det sista var dötråkigt men jag fick i alla fall inhandlat en ny mus till datorn.

Som sagt, där satt jag i en fåtölj ombord på Wasa Express och försökte få lite sömn. Det visade sig att natten skulle bli lång och ganska sömnlös. Visst, tråkigt att vänta så länge på avgång men det var inte rederiets fel som satte säkerhet framför tidtabell. Att det sedan var lite gungig överfart när vi väl kommit ut på Kvarken var inte heller hela världen. Det som störde mig mest var de studerande från Vasa Yrkeshögskola som hade ett insparksjippo ombord.

Visst, jag förstår att de ville fira inledningen på läsåret och det missunnar jag dem inte. Baren i fören var ju mycket lämpad för detta. Men, måste de sedan halva natten dra runt och prata högljutt med stoj och glam till förtret för oss som ville få en blund i ögonen i sittsalongen längst bak i aktern? Knappt hann jag somna så kom ett nytt gäng som med högljutt prat och med diverse läten ville fortsätta firandet strax utanför salongen. Mycket irriterande. Knappast hade det heller hjälpt att säga till. Dels pratade de finska, dels kom det nya grupper med jämna mellanrum med samma beteende. Att de inte tänkte på oss som ville sova utan de fortsatte med sitt hojtande, skrattande och tjattrande! Jag påstår inte att alla studerande gjorde så men tillräckligt många.

Detta gjorde överfarten till en av de sämsta på länge.  Inte mycket sömn fick jag och tämligen grusig i ögonen på morgonen intog jag gratis frukost ombord. Det var en fin gest från Wasaline trots att stormen inte var deras fel. Däremot tyckte jag informationen om läget var dålig. Högtalaranläggningen hade alldeles för låg volym för att jag skulle uppfatta vad som sades. Åtminstone där jag då råkade befinna mig. Personalen hänvisade till några A4 och gjorde väl så gott de kunde men min huvudsakliga information fick jag från Wasalines FB-sida och deras hemsida. Så skall det väl inte vara?

Jag förstår gott att de inte ropade ut meddelanden mitt i natten men en stor videoskärm skulle väl kunna finnas ombord någonstans, förslagsvis vid ingången på däck 7, där man fortlöpande kunde se vad som händer ombord? Speciellt användbart när det uppstår förseningar och problem. Där kunde finnas Wasalines egen reklam men också väderuppgifter och annan nyttig information både från sjö och från land enligt ett rullande schema.

Nog med gnäll nu och över till något annat.  Mitt utrymme på Word Press är utnyttjat till 99 % och det gör att jag måste hitta en ny lösning för min blogg den närmsta veckan. Detta kan innebära störningar och eventuellt en kortare paus för bloggandet men hav tröst, jag kommer igen. Än finns det att skriva om från Norrlandsresan och nya äventyr väntar förmodligen även i framtiden. Därför blir det sparsamt med bilder tills allt är klart med bloggens framtid. Vi syns!

Vackra färger längs vägen från Dorotea till Vännes. Inte alls lika vackert längs vägarna i Österbotten.

Hotell Dorotea såg inte mycket ut för världen från utsidan men på insidan finns ett helt ok hotell med konferensmöjligheter. Hotell Dorotea

”Poem för en imaginär älv” av Sigurdur Gudmundsson. Snyggt eller hur? Mera om Sju Älvars konstväg senare.

Inte ett kvack hördes

Gårdagen blev till stor del en transportsträcka. Närmare 600 km blev det. Egentligen var det bara en sevärdhet som jag besökte om vi bortser från själva färden genom ett höstfagert Norrland. Blåsigt var det och vinden och ruskväder verka fortsätta även kommande dagar. De vackra färgerna riskerar att den närmsta veckan att blåsa bort och redan har det hänt på sina ställen. Temperaturer strax över nollan och det kom till och med några snöflingor.

Det som jag besökte igår var Grodkällan ungefär 3 mil norr om Arvidsjaur. Det är en kallkälla ute på en mosse vars vatten inte fryser på vintern och därför trodde man att grodorna övervintrade i källan. Fast de var väldigt tysta eller så var de bortresta för inte ett endaste kvack hörde jag. Ca. 15 m i diameter och 3-4 m djup. Det märkliga med denna källa, förutom att den är isfri på vintern, är det vackra turkosfärgade vattnet. Och helt klara vatten! Tyvärr blåste det lite så det fanns små krusningar på vattenytan annars hade jag kunnat fotografera ända ned till botten. En märklig plats som man egentligen borde besöka vid midsommar mitt in natten. Jag kan tänka att det då uppstår en magisk stämning ute på mossen kring denna källa.

Man svänger av från E45:an vid Tallberg strax norr om Auktsjaur mot Lomträsk. Efter någon kilometer finns tydliga skyltar norrut längs en skogsväg. Sista biten är en spångad stig ut till källan. 10-12 minuter tar det att gå ut till källan. Totalt tog det mig lite över en timme att besöka källan efter att jag lämnat E45:an och då tog jag mig god tid ute vid källan. Klart värt att besöka om man har en timme extra.

Sedan blev det fortsatt färd mot Saxnäs och Marsfjällen Mountain Lodge. Verkar vara ett trevligt boende och personlig kontakt med Ingela som verkligen verkar bry sig om gästen. Anläggningen är obemannad på natten denna tid på året men en beställd mattallrik bestående av älgpölsa fanns i kylskåpet i det lilla köket nära rummet. Bara att värma och i kylskåpet fanns också öl för den törstige. Betala vid avfärd eller med Swish. På andra våningen fanns frukosten i kylskåp. Bara att ta för sig och ställa tillbaka. Mycket bygger på förtroende mellan Ingela och gästen. Just nu verkar det mest vara jobbare av olika slag som logerar där. Bland annat har Vattenfall många bilar på rull runt om i Norrland och de mera långväga jobbarna skall ha någonstans att slafa.

Idag blir det tur upp på Stekenjokk men väderprognosen lovar inte gott. Det gäller att klä sig rätt för upp på kalfjället kan vinden vara mördande kall.


Grodkällan  

Marsfjäll Mountain Lodge 


Grodkällan. Vindstilla och rätt ljus hade kanske förstärkt färgen som inte syns riktigt lika stark på bilden.

I Moskosel stod denna avpolleterade telefonkiosk invid en camping som verkade övergiven. Egentligen hade jag här haft skäl att stanna till och forska om en sak jag funderat på senaste tid.

En klassisk bild från Saxnäs. Blåsigt och kallt.

Ej heller att förglömma Trappstegsforsen nära Saxnäs.

Och till sist ett par renar som inte ville stå stilla och posera. Det fanns en del renar nära Grodkällan.

 

 

Söndagskörning mot Ritsem

Söndagen tillbringade jag med söndagskörning. Det vill säga sakta glida fram genom landskapet utan större bekymmer om vare sig annan trafik eller världens problem. Jag gjorde en tur till Ritsem, en av världens ändar.

En orsak till den långsamma färden var att vägen till stora delar var i ganska dåligt skick. Visserligen med beläggning men hål och gupp fanns lite här och var. Jag ville skona Bettans fjädring och framvagn därför körde jag mestadels 40-50 km/h trots att vägen var skyltad 70 km/h. Lägg därtill att den var ganska smal. Smal men naturskön väg.

Vägen väster om Stora Sjöfallet var verkligen vacker i höstens alla färger men mest i orange naturligtvis. Höga fjäll och branta stup, sjön Áhkájávre som vägen och alla kraftledningar slingrade sig längs, små vattenfall och brutal vildmark. Tur att jag fick hållas på vägen.

Annars passerar här Kungsleden och från Ritsem startar också Gränsleden mot Norge för den som vill ge sig ut i terrängen och stifta närmare bekantskap med fjällvärlden.

Annars hände inte så mycket annat utan jag gjorde ett otal stopp för att fotografera och en hel del bilder fastnade på minneskortet. Tur att det värsta regnet höll sig borta och att trafiken var mycket gles.

I själva Ritsem finns kanske inte så mycket att se men vägen dit är värd att lägga några timmar på. Den bästa ruskatiden är också förbi i Ritsem och löven höll på att blåsa bort denna söndag. För blåste gjorde det. Ibland rev det till så att jag knappt kunde stå stilla när jag skulle fotografera.

Som sagt massor med bilder fick jag och några kan jag visa redan nu. Senare i höst kommer jag att lägga upp en egen katalog på min Flickr-sida med bilder från denna färd genom Norrland och fjällen.

Det är inte direkt bekvämt att sitta vid datorn här på Stora Sjöfallet Mountain Lodge och jag redigerar ogärna bilder i min bärbara dator mera än jag måste. Jag litar inte direkt på resultatet från den lilla skärmen. Mycket bättre då att processa bilder hemma på stora skärmen. Men några bilder kan ni i alla fall få se så varsågoda! – Idag bär det av söderut ganska långt.


Stora Sjöfallet Mountain Lodge 

Först en bild från Stora Sjöfallet. Tyvärr hade jag inte möjlighet att ta mig fram till de mera spektakulära delarna av fallet.

En vanlig vy på väg mot Ritsem. På några av fjälltopparna hade snön lagt sig under natten.

Här är beviset för att jag besökt Ritsem

”Gud ser dig” hade någon präntat på stenvägg nere vid hamnen i Ritsem. Jag tog det som en uppmaning att inte skräpa ned men det kan ju också ha ett djupare budskap.

På tal om stenvägg så tar vi en till på vägen mellan Ritsem och Stora Sjöfallet.

Är detta en typisk bild för Norrland, kraftledningar som förser stora delar av Sverige med elektricitet och tomma vägar? Det tror jag inte för bakom nästa vägkrön  kan det finnas spännande ting och intressanta människor. Men visst kan det verka ödsligt ibland vilket kan vara bra för den som vill ha lugn och ro samt milsvid natur.

Storforsen och Stora Sjöfallet – mot fjällen

Det blev en tämligen blöt historia igår eftermiddag på väg till Stora Sjöfallet uppe i fjällen. Men först besåg jag Storforsen en bit från Älvsbyn. Ett präktigt långt vattenfall med utbyggd stig längs med fallet. Jag var inte ensam utan det kom nu som då några som var ute i samma ärende men definitivt ingen trängsel. Stort hotellkomplex i närheten så det är inga problem att hitta natthärbärge i denna krok av världen.

Inget sovande här utan jag fortsatte till Jokkmokk där jag intog en sen lunch bestående av en kebabtallrik till humant pris. Köpte även en lokalproducerad basturökt korv i ICA Rajden. Som reservproviant.

Efter Jokkmokk blev det regn från och till. Inte så bra för fotograferandet men man kan ändå får rätt dramatiska bilder om det inte ösregnar. Svängde av vid Porjus för en 10-mila färd till Vietas och Stora Sjöfallet där jag bokat logi.

Enkelt, rent och dyrt för den hotellstandard som bjöds. Men så är det kanske i fjällen där turisten får betala. Det lilla soffbordet var alldeles för lågt för att på datorn kunna skriva någon längre epistel som denna. Det löste jag med att lyfta in verktygsbacken ur bilen och placera tangentbordet på den. Badrummet var ganska stort men jag förstår inte att de lyckats placera toalettstolen och duschen i samma sida av badrummet bara en halv meter från varandra när det finns gott om utrymme för en bättre placering. Nu kunde man nästan sitta på toalettstolen och duscha på samma gång. Kanske bra om man har bråttom på morgonen? – Sängen var skön och vilsam.

Middag som bjöds senare på kvällen var typen ”lite och dyrt”. Den gravade rödingen och stuvade potatisen smakade utmärkt men liiite större portion hade varit önskvärd. Som i Jokkmokk på Opera där det bjöds en betydligt större portion för mer än halva priset. Men så var det bara en vanlig kebabtallrik och inte lika fint serverat.

Jag strövade runt lite på området och tog bilder men regnet hotade hela tiden. Förutom ståtliga fjäll runt om var det mest spännande jag såg ett tappert försök att starta en Epa-traktor med truck. Nä, trucken drog inte utan den satte bara gafflarna i bakstammen på den ombyggda Volvon och så bar det iväg med tjock svart rök ur avloppet på Volvon som försökte få igång motorn. Avloppet kom direkt ut på motorhuven och inte baktill som annars är fallet. De försvann uppe på backen men någon start av Epa-traktorn blev det inte. Så roar sig ungdomen en lördagskväll i Vietas som stället heter.

I huset där jag bor fanns också sistlidna natt ett par från Finland som är här för att jaga. En ung man och likaledes ung kvinna med hund. Från Kemi visade sig de vara när vi språkades vid en stund. Mestadels på engelska naturligtvis.

Idag söndagsmorgon är det blåsigt och under natten har det kommit snö på fjälltopparna. Vädret ser inte ut att bli särskilt bra men det gäller att gilla läget och ge sig ut för att uppleva fjällvärden under denna söndag. Kommande natt och imorgon lovas snö så vem vet om jag får borst snö av Bettan i morgon bitti?

Mest så här såg min dag ut igår lördag

Storforsen utanför Älvsbyn

Framme vid Stora Sjöfallet.

Vy från Stora Sjöfallet. Tyvärr blir det inte fler bilder än så för denna gång på grund av dålig täckning för Internet. Ibland går det snabbt, ibland är det erbarmligt trögt.

Hitta rätt i sommar på vägarna!

Kommer ni i sommar att göra en road trip någonstans med bil? Är det på välkända vägar eller behöver ni navigator? Nu kör de flesta på land enligt sin navigator eller enligt samma funktion i mobilen. Jag kan tänka att de traditionella vägkartorna mest är till för översikt och reserv; om de alls används.

Enligt en artikel i Västerbottens-Kuriren helt nyligen så slår mobilens appar för navigation ut den traditionella fristående navigatorn i bilen. Inbyggda finns naturligtvis i nya bilar och den används kanske i första hand men i övrigt.

I en test som gjorts blev, hör och häpna, Google Maps favorit! Den är gratis, har trafikinformation, offlinekartor och en del extrafunktioner tillsammans med andra Googletjänster. Google Maps har mycket bra sökfunktioner och är bra på att räkna rätt.

Visserligen klarade den inte av det extra svåra prov som ingick i testet men det gjorde bara en av de sju apparna, nämligen ”Here we go”. Övriga var CoPilot (inte gratis), Eniro Navigation (gratis i Sverige), Here we go (gratis), Kartor (Apple och gratis), Tomtom go mobil (inte gratis) och Waze (gratis).

Alla apparna i Testfaktas test fungerade bra och egentligen är det inte lönt att betala för en navigator i mobilen. Visserligen kan det finnas extra funktioner i betalappar men sedan är det upp till var och en om man vill betala för det. Eller så använder man flera gratis-appar och får ändå en välfungerande navigation.

Själv använder jag Sygic och Google Maps. Mest Sygic som är en betalapp men med livstidslicens. En bra app men uppdateringar av hastigheterna på vägarna är lite si så där. Svårt detta med sommar- och vinterhastighet. Så det gäller att hålla koll på skyltarna och köra efter dem. En fördel med Sygic är att det finns en resedagbok som visar tidigare körningar på kartan, tider, hastigheter, höjd m.m. Roligt att kolla nu efteråt när jag körde mellan Tärendö och Tomelilla.

Själva artikeln i VK är en s.k. plusartikel och kan inte läsas utan prenumeration men summan av kardemumman är att skall du ut på tur med bilen i sommar så kommer du långt med Google maps – bokstavligt talat – och den är gratis. En annan fördel med Google maps är att man kan sitta hemma vid datorn och planera en rutt och sedan via Internet överföra den till telefonen där den bara är att söka upp och starta. Man kan även ändra till annan rutt än den föreslagna. Och oftast fina satellitkartor om man vill studera ort och vägval på det sättet. Så Google Maps är inte så dålig. – Sedan kan man kanske ha invändningar mot att Google vet allt om dig. Eller i alla fall ganska mycket.

Skall du ut på vägarna nu i sommar? Blir det traditionell vägkarta, eget huvud, bilens navigator eller mobilens navigator som leder dig? Eller skall du bara köra på måfå och se vart färden styr? Vem vet vilka trevliga ställen som hittas?

Eller så tar man bussen till Stenkällan. Den hittar nog rätt.

…förbi ett hus med matchande färg. Ett par bilder från Malmö.

Från Pajala i norr till Tomelilla i syd

Så steg jag förra torsdagen ur diligensen som trafikerar mellan Pajala och Gällivare. Borstade dammet av byxorna och kisade mot den lilla byggnad som allmänt kallas Macken i Tärendö. Pensinpump och en verkstad på baksidan. Inte en kotte syntes till men jag tog min kappsäck och stegade modigt in genom svängdörren.

Tyvärr glömde jag att ta en bild men så här ser det ut i Google Maps. Minus utemöblemanget då. Någonstans här har  Charlotte Kalla sitt hus.
Macken i Tärndö

Vid närmare eftertanke har jag redan i ett par inlägg tidigare delvis berättat om orsaken till att jag besökte denna plats långt uppe i Norrbotten som  är mest berömd för att Charlotte Kalla är född här. Så egentligen inte så mycket nytt om det men jag kan repetera lite.

Jag lovade i vintras kusin vitamin som bor i Skåne att jag skulle köra ned en gammal Peugeot 504 pickup årsmodell -82. Han hade blivit förälskad i detta udda fordon men är strängt upptagen och hade inte tid att själv köra ned den. Själv såg jag det som en foto- och äventyrsresa. I princip kunde vad som helst fallera på en så gammal bil som till på köpet inte blivit körd en längre tid. Tyvärr blev det inte så mycket fotograferande för körningen upptog all min tid och energi eftersom det var så varmt väder, för att inte dagtid säga kokhett.

Bilen som sådan gick väl att köra även om det inte var med någon större lyxkänsla. En och annan defekt uppdagades under resans gång men inte värre än att den gick att leva med. Ljudnivån i hytten var i vissa hastigheter hög men justerades genom att jag körde  fortare eller långsammare än denna ljudnivå. Fortare än 90 km/h var inte att rekommendera rent allmänt. På högra sidan hördes också ett märkligt ljud när 70 km/h passerades. Som om en plåt var lös och fladdrade i fartvinden men jag såg inget sådant hur jag än kollade. Något ställe att fylla på olja hittade jag inte heller hur jag än letade. Nåja, som tur var drog motorn ingen olja!

1700 km visade navigatorn i mobilen att färden skulle bli. Tyvärr fanns inget cigarettuttag så jag kunde inte få ström därifrån till mobilen. Istället hade jag lånat ett extra batteri för laddning av mobilen men det funkade inte heller eftersom temperturen var så hög i hytten att laddningen lade av under dagens hetaste timmar. Nåja, det mesta av färden gick ändå längs E4:an och där behövdes ingen navigator.

Det var bara att tuta och köra om än försiktig i början innan jag började lita på att denna gamla skorv skulle klara färden genom nästan hela Sveriges avlånga land. Förresten, tutan hittade jag inte heller förrän väl framkommen i Tomelilla när kusin närmare började undersöka bilens utrustning och funktioner.

Hade bussfärden från Haparanda upp till Tärendö till största delen följt vackra Torne älv, med Kukkolaforsen, så blev det nu istället Kalix älv som följde nästan ända ned till Töre där E4:an tog vid. Jockfall vattenfall besågs och där avnjöts också en god laxsmörgås.

Sedan blev det mest tråkigt körande till Sundsvall där jag övernattade hos en annan kusin.

Följande morgon hämtades också två bord samt ett äggfack med 12 ägg som skall bli kycklingar hos kusinen i Tomelilla. Han har också några höns. Hur äggen klarade sig på grund av värmen vet vi ännu inte men risken finns att de blev stekta redan i bilen under fredagen som var den hetaste dagen. Vatten gick åt och vid varje ställe jag stannade på köpte jag vatten som jag drack upp genast. En stund senare var det nämligen inte mera läskande mineralvatten utan tevatten som bara fordrade en tepåse så hade jag fått te på direkten.

Det var värmen som var den stora utmaningen. Ingen AC i en så gammal bruksbil, liten hytt och fönstren vågade jag inte ha en glipa i på grund av rädsla för nackspärr och ont i vänster axel som jag är känslig för. Så det var bara att bada bastu från nio på förmiddagen till sex på kvällen. Det märkliga var dock att jag inte blev trött, sömnig, en enda gång under hela bilfärden vilket förvånade mig. Jag hade trott att åtminstone några gånger skulle jag bli tvungen att ta en tupplur för att piggna till.

Gävle passerades och i Uppsala hade jag tänkt avvika från E4:an för att undvika trafiken i Stockholm. Tyvärr ändrade jag mig och körde genom Stockholm vilket var ett misstag. Någon rusningstrafik mitt på dagen skall det väl ändå inte vara i Stockholm, tänkte jag. Så fel jag hade. Stopp och köer på norra infarten. Det tog säkert närmare en timme extra att sitta där i kö och till på köpet i denna värme! Lägg därtill att jag hade svårt att hitta tvåan i detta ständiga stanna och köra några meter.

Jag överlevde och Peggan, som kusinen döpte bilen till, klarade också tunnlarna utan att haverara just där. Egentligen skötte sig bilen fint med tanke på omständigheterna.

Fortsatt färd ned genom Sverige i stålande sol.

I Örkelljunga svängde jag av från E4:an in på väg 24 mot Hässleholm. Vilken skillnad efter att har kört tråkiga E4:an och badat bastu! Det var kväll, svalt och in körde jag i ett lummigt landskap med skogar, kuperad terräng, små byar, vackra hus och gårdar, kossor som betade, får som tittade förvånat upp bakom stängsel, stenmurar, åkrar och hagar, tjocka ekar och smäckar bokar, någon liten kyrka här och var. Ett rent nöje att köra, även i en gammal Peugeot. På vissa ställen var det som att köra i en grönskande tunnel och med den dalande solens strålar som gav sitt speciella, varma ljus var det rent magiskt. Jag hade gärna velat stanna för att fotografera men tyvärr började kvällen bli sen och än återstod en bit av färden.

Som tur var kunde jag åter använda navigatorn. Så många svängar, små vägar och många korsningar som skulle passeras innan jag närmare tio på kvällen äntligen kom fram till kusins gård i Tomelilla. Jag skulle själv inte hittat i detta förtrollande landskap. Efter all möda under dagen var det som att köra i ett sagolandskap, låt vara att på några ställen luktade det starkt koskit (slam på åkrar). Å andra sidan så luktade det på andra ställen sött och gott. Kanske någon typ av träd eller buskar som gav denna angenäma doft?

Jag tänkte, hit borde jag åka på några dagars semester och bara cykla runt och njuta av denna praktfulla natur och bebyggelse som kallas Österlen i Skåne. Och som tur är har bästa kusin sitt säte här och även en gäststuga som kanske kan lånas ut. Det finns många fina ställen i Sverige men månne inte Österlen bjuder en av de vackraste bygder som kungariket kan uppbåda? Rekommenderas!

Det var den resan!


Tärendö

Österlen

Jockfallet i Överkalix kommun

Här är Peggan och jag i Sundsvall på fredagsmorgon innan vi sätter igång med dagens duster

Så följer några bilder från kusins gård

Här ett äldre hus inbäddat i grönskan.

Åh, alla dessa vackra stenväggar som det finns så många av i Skåne!

Här några av kusins får efter att de bekantat sig med mig. Inte alls blyga.

Här sitter jag i vår Herres hage njutandes skuggan

Och till sist en bild av Härröds kyrka som jag passade på att besöka. Tyvärr var dörren stängd till Herrens hus.

 

Med buss till Pajala

Det är redan ny vecka och hemfärd stundar snart. Resan startade på onsdag morgon i Vasa på Resecentret. Där hände inte mycket medan jag väntade. En städare putsade bort det obefintliga skräp som möjligen kunde upptäckas med förstoringsglas. Några resenärer kom med tåget och försvann lika snabbt.

Det enda noterbara var skylten med det gamla namnet för Vasa under ryska tiden, nämligen Nikolaistad, eller som den finska skylten visade ”Nikolainkaupunki”. Vart den svenska versionen har försvunnit vet jag inte men jag har för mig att det tidigare också fanns en svensk skylt. Eller har jag helt fel?

Skylten visar i alla fall att Finland var utsatt för förryskning under det ryska styret fram till 1917. Vi får tacka vår lyckliga stjärna att nationen hade kraft och rådighet att bli självständig och även kunde försvara självständigheten senare.

Bussen norrut körde fram och jag klev ombord och satte mig längst fram. Det gör jag gärna när jag åker buss för man ser så mycket mera. Det gäller bara att spänna fast säkerhetsbältet för annars är man illa ute om olyckan är framme.

Vi gled iväg genom det välkända österbottniska landskapet mjukt och behagligt. Jag gillar att åka buss; har jag nämnt det tidigare? Man sitter högt uppe och kan betrakta landskapet på ett helt annat sätt än när man själv kör bil. Pohjolan Matka hette bussbolaget som bjöd på en fin och bekymmersfri resa upp till Uleåborg. Jag tror de två chaufförer som körde och avlöste varandra i Karleby gärna hade velat prata lite men eftersom min finska är eftersatt och deras svenska tydligen lika med noll blev det inte många ord sagda. Tyvärr.

I Uleåborg blev det bussbyte efter drygt en och en halv timmes uppehåll. Denna buss var inte lika ny men hade bekväma säten. Jag satt även denna gång längst fram. Bussen var betydligt mera ljudlig än den första. Framhjulen hade ett dunkande ljud i varje liten gupp. Det lät som om bussen snart skulle tappa ett hjul men det gjorde den lyckligtvis inte. Växelspaken förde också ett gnisslande ljud avlöst med ett annat ljud likt skrikande, hungriga fågelungar i ett bo. Lägg därtill att solgardinen vid vindrutan hade ett högljutt rasslande läte när chauffören justerade höjden. Varvräknaren stod stilla och hastighetsmätaren visade 20 km/h för lite men fram kom vi. Alla skyltar och all information inne i bussen var på svenska. Tydligen en gammal buss från Sverige.

En vådlig omkörning gjordes när grisbilen skulle köras om. I alla fall var det en slaktbil. Det blev lite trångt på vägen och den mötande personbilen och den omkörda grisbilen fick väja men alla tre fordonen klarade sig med lite samarbete. Som vanligt hade jag på mig säkerhetsbältet!

Chauffören var skicklig den gången. En stund senare var han lika skicklig när han på samma gång talade i mobiltelefonen, letade efter ett papper i en väska på golvet och styrde bussen. Även den manövern slutade lyckligt.

I Kemi stannade vi till vid busstationen som med stora bokstäver skyltade enbart med ”Busstation” på väggen och inget annat. Vart den finska versionen försvunnit vet jag inte. Eller så var de ovanligt svenskvänliga i den staden.

Till Torneå kom vi och vi stannade vid Resecentret i Haparanda som är gemensamt för både Torneå och Haparanda. Där klev jag av. – Haparanda och Torneå är ju nästan som en enda stad.

Övernattning på SveFis vandrarhem i Haparanda. Enkelt rum med toalett och dusch samt tillgång till kök i korridoren. Med tanke på priset ett helt ok boende.

En snabbrekognosering i Haparanda en onsdagkväll i slutet av maj gav kanske inte så mycket men flera fina dollargrin rullade lugnt gatorna fram medan motorcyklisterna hade något mera bråttom. Det gällde att dra på ordentligt mellan gatuhörnen. Ungdomen var ute och finkörde, det var ju lill-lördag.

Tidigt nästa morgon avgick första bussen från Haparanda till Pajala redan klockan 05.20. Det var Tapanis buss jag äntrade och chauffören lyssnade på YLE Suomi från Kemi så länge han kunde höra stationen.

Detta var kanske den intressantaste delen av bussfärden från Vasa till Pajala ovanför polcirkeln. Chaufförer och passagerare pratade meänkieli eller en blandning av svenska och finska. Siffror och datum framfördes på svenska men i övrigt detta säregna språk. Faktiskt lättare att förstå än ren finska eftersom de blandade in många ord från svenskan i talet på finska eller meänkieli.

Folket var språksamma som steg på och av trots den tidiga timman. Speciellt en gubbe som skulle till vårdcentralen i Pajala ville prata. Han hade ena handen i gips efter en operation han fått vänta på enda sedan 2016. Nu skulle han in för kontroll och tagning av blodprov. Han hade också reumatism upplyste han om.

Genast när han, efter viss möda, kom ombord började han tjata på chauffören om att han inte fått tillräcklig rabatt på resan. Det tog en god stund att reda ut. När sedan chauffören vid en hållplats steg ur och för att lasta av några varor vända gubben sig mot mig och förklarade att det gällde att vara påstridig om rabatterna och priserna. Han hade fått flera gratisresor på detta sätt förklarade han nöjt. Denna gång på svenska men med den härliga språkmelodi de har däruppe.

Även små barn åkte ensamma långa sträckor på väg till skolan. Jag tyckte de såg ovanligt små ut. Jag undrar på vilken klass de minsta av dessa går? De flesta skulle till Laestadiusskolan i Pajala.

Sedan uppehåll i Pajala en stund innan det blev nästa byte till bussen mot Gällivare. Denna gång en tjej vid ratten. 09.50 kom jag så fram till Tärendö där jag skulle hämta bilen för körning ned till Skåne. 4,5 h efter start från Haparanda.

Och där vid Macken stod bilen jag skulle bemästra de följande två dagarna. Jag blev först något betänksam när jag såg fordonet. Skulle denna bil, årsmodell -82, som sett sina bästa dagar verkligen klara en färd genom nästan hela Sverige från norr till söder och i den värme som utlovades i prognoserna? Jag ställde undrande frågan till killen på macken och han svarade obekymrat: ”Varför int? De e bar å köör!” – Något annat val hade jag inte heller men hur det gick, det tar vi i nästa inlägg.

Resecentret i Haparanda helt nära Ikea. På andra sidan finns älven och Torneå men ingen tull eller kontrollstation, som i och för sig ändå inte används av vanligt folk.

Lite längre nedför älven denna vy mot finska sidan. Nedre Torneå kyrka sticker upp sitt torn.

Alla körde inte amerikanare och motorcykel. Dessa två tjejer rullade runt med detta åkdon.  ”Å herre gud” sa en av töserna när jag frågade om jag fick ta en bild. Det fick jag!

Stadshotellet i Haparanda. Så fint bodde jag inte denna gång men ändå helt nära torget.

Mission completed

Egentligen vill jag bara berätta att jag är i livet och finns till. Det har blivit en paus i bloggandet och det har sina orsaker.

I onsdags for jag med buss norrut till Haparanda och stannade där en natt. Följande morgon blev det ytterligare en bussfärd och denna gång till Pajala. Där hämtade jag en bil som skulle köras till Skåne och detta har sysselsatt mig de senaste dagarna. Detta uppdrag har jag skrivit om tidigare men det är först nu som det blev genomfört.

Jag körde en 82:ans Peugeot pick-up med bur på flaket och i äkta norrlandsstil välutrustad med belysning på taket genom nästan hela Sverige från norr till söder. Det var en utmaning! – Jag behövde inte använda den väl tilltagna belysningen eftersom jag inte körde på natten. Det borde jag ha gjort, kört på natten!

Utmaningen var att det är en gammal bil med den teknik som då fanns och man vet aldrig vad som händer med en begagnad bil trots löftet om att ”de o bar å kör” på ren norrbottniska. I princip kan nästan vad som helst inträffa. Lägg därtill att det var fruktansvärt hett med temperaturer från +25 C och uppåt, speciellt igår fredag. I en bil utan ac! Kanske ett litet under att chauffören klarade av detta?

Jag har helt enkelt inte haft tid och ork att skriva blogg. Nästa vecka hoppas jag kunna skriva ett eller ett par inlägg om denna krävande men ändå lyckade resa.

Nu är jag i Malmö ett par dagar. Tågfärden hit från Höör hade sina sidor: försening på drygt 1,5 timmar. Allmänt  elfel var orsaken och tydligen inte första gången det hände. Ett tåg blev ståendes mitt i skogen och folk tappade tålamodet och genomförde något som så vackert kallades spontanevakuering. De öppnade helt enkelt dörrarna och bara stack. Det gjorde att trafiken inte kunde komma igång när väl det tekniska strulet var löst utan man måste också kontrollera att folk inte fanns längs med spåret vilket ytterligare fördröjde uppstarten av systemet.

Nåja, fram till Malmö kom jag och fortsättning lär väl följa!

Endast en bild denna gång och  det som jag såg i morse när jag på  tidig morgonpromenad skådade uppåt. Nog är väl ändå Skåne vackert?  – Bara en liten detalj från Skåne men jag återkommer.

Vy på kort

Tiden går fort nu. Nyss var det vinter och snö, nu är det sommar och löv. Våren gick över i sommar på några dagar medan jag var på resa.

Igår klippte jag gräsmattan för första gången denna säsong, två veckor tidigare än ifjol. De första blommorna som dök upp i gräsmattan för någon vecka sedan är redan historia och snart är det midsommar. Tro mig, timmarna är långsamma med dagarna går fort.

Igår fick sister Jane mitt vykort som jag skickade från Albuferia förra måndagen den sjunde. Nio dagar för ett vykort att ta sig från Portugal till Finland. Tur att åtminstone någonting går långsamt.

Att få vykort nu för tiden är en sällsynthet. Jag kan inte påminna mig senast jag skulle ha fått ett vykort. Just därför tänkte jag glädja någon med ett vykort från min resa. Jag skickade fyra. Att det tog nio dagar förvånade mig.

Förr i världen var det en stor händelse att åka på semester till södern och naturligtvis hörde det till att skicka vykort för att uppmärksamma resan och visa hur fint det var där långt borta i södern. Idag skickas en mobilblid på några få sekunder eller varför inte en live chat direkt. Varför då skicka ett vykort?

Jag skickade vykorten för att glädja ett par äldre släktingar samt överraska mina grannar. Bryta trenden något.

När fick du eller när skickade du senast ett vykort?

Titta där om inte resenären himself med en delfin i tryck medan en knölval gästade farvattnen hemmavid. Det senare var en sensation.

Summering av resan

Så återkommen till hembygden i morse, 11 timmar försenade.  Flyget kom iväg närmare midnatt och landade halv sju efter en något tröttsam färd. En och annan kritisk röst på grund av förseningen men de flesta verkade ta det med ro.

Sömn blev det inte mycket av och så var luften kvav inne i aeroplanet. Istället blev det två kortare tupplurar under dagens lopp.

En kort summering av resan. Charter är kanske inte min typ av resa. Visserligen var det inget fel på själva resan som sådan, boendet toppen och så hade jag trevligt ressällskap av sister Jane och svåger. Inte så att vi hänge ihop som långhalm och lera men vi dinerade ofta ihop och så var det vissa valda delar som vi gjorde ihop. Passade mig utmärkt.

Som jag uppfattar charter till söderns sol så består den till stora delar av sol och värme, bad, slappa dagar och avkoppling, mat och kommers, utflykter till viss del och en massa andra turister som bara dräller omkring. Inget fel med det om man gillar den mixen.

Själv är jag ingen sol- och badmänniska. Visst är det skönt med lite värme, inte tu tal om det, men jag håller mig helst i skuggan. Solbränd blir jag ändå så det räcker. Maten kan vara god men är också ganska standardiserad även om fina överraskningar kan dyka upp beroende land och kultur. Handel med diverse krimskrams undanber jag mig. Utflykter vill jag helst fixa själv även om jag ibland också kan delta i bussutflykter per dag eller några timmar. Jag åker helst lokaltrafik, inte enbart på grund av priset, utan också för att se vardagslivet på nära håll från en annan vinkel än från en luftkonditionerad turistbuss.

Lättklädda turister i all ära men jag är mera intresserad av locals och deras vardag och liv i den mån jag får insyn. Helst har jag också ett program av något slag som fyller dagarna, kulturellt eller enkla naturscenerier som spontant dyker upp. Varför inte något med musikaliskt innehåll?

Jag är rädd att jag efter några dagar blir uttråkad på en regelrätt turistort eftersom jag inte finner nöje i att ligga vid poolen eller på stranden.

Albufeira kan rekommenderas för den vanliga charterturisten. En ort bland många andra i Europas sydländer.  Ett minus som kan upplevs är backarna och kullarna man måste klättra omkring på. Ganska jobbigt på sina ställen men ständerna är fina, betjäningen bra och locals, de få jag kom i kontakt med, verkar beskedliga. Även busschaufförerna på lokaltrafiken såg ut att i allmänhet kunna engelska, bra eller i någon mån. Fast busstidtabellerna för lokaltrafiken var svåra att hitta. Eller rättare sagt, de finns inte alls.

Rent och snyggt samt tryggt, vad jag kunde förstå. Ytterst få poliser i gatumiljön. Någon demolerad trottoar men sådant hör till. Ett och annat rivningsprojekt men annars en stilig, liten stad. Finns flera av dem längs kusten.

Som sagt, jag är mera ensamresenären.  I planeringsskedet finns nu en resa i snar framtid som är något mera äventyrlig än en charterresa till Algarvekusten. Vi får se hur den slutar. Nu slutar dagen och jag hoppas jag får sova ikapp denna natt. God Natt!