Ved, vad ved jag?
Igår gjorde jag ingen mat, idag gjorde jag inte heller någon mat. Istället följde jag med ett par herrar (den ene nästgårdsvåger) från byn som ofta på torsdagarna äter lunch ute. Torsdagsklubben? Ärtsoppa verkar vara populärt. Själv valde jag wienerschnitzel med pommes. Kanske jag istället skulle ha ätit Jansons frestelse som var ett alternativ till ärtsoppan som dagens rätt? St1 är det enkla men ändå förbryllande namnet på lunchrestaurangen; tillika postkontor, busstation och servicestation.
Svåger körde hem den sista brännveden idag. Så nu har jag en hög att fördjupa mig i under vårvinterns förlopp. Jag tror jag skall börja redan imorgon med att såga och klyva till passliga bitar. Att bygga vedtrave gör jag senare på våren när det mesta av snön smält bort. Jag läste förresten idag på nätet om en man i kungariket fått föreläggande om söka byggnadstillstånd för sin vedtrave på sin gård. Det måste ha varit en enorm vedtrave eller så är tjänstmännen ovanligt nitiska i den kommunen. Själv tror jag inte att jag behöver söka om byggnadstillstånd för min kommande vedtrave. Eller skall jag ändå försöka? Bara för att muntra upp stämingen på byggnadskontoret i kommunen?
För att fortsätta i vedens anda så fick jag idag hem ett exemplar av tidningen Lands Skogslands-bilaga. Där fanns ett par artiklar om syrafällning av träd som torkmetod av virket, en metod som jag testade för tre år sedan. Detta skrev jag om i bloggen och uppmärksammades också av någon av Lands redaktörer. Efter diverse mail-utbyten blev det en liten artikel (19.2) med bilder jag själv fotograferat.
Riktigt kul att få vara med på ett hörn av tidningen Lands artiklar, med bild och allt. Tidningen Land ges ut i kungariket och är, enligt mitt tycke, en riktigt bra tidning för oss som lever på landsbygden. Blandat innehåll och nyttigheter för oss landsbor. Min granne fåraherden fick denna tidning som gåva när han fyllde jämna år i juletid. Ibland brukar jag bläddra och ströläsa hemma hos dem.
Du kanske också gillar
0 kommentarer
Ulla Maria
Syrafällning var för mig något okänt. Vilket visar att jag inte vet så mycket om det här med trädfällning. Trots att vi fällt en del björkar på vår tomt. Tidpunkten valdes då med hänsyn till arbetslust och tillgång till ledig tid och utan tanke på träden. Tydligen hade vi turen med oss då det gick bra att kapa, klyva och sedan elda upp veden.
Eftersom ditt vetande vad gäller trädskötsel ter sig som gediget kanske du har lust att tipsa om när på året det är som bäst att kapa en del grenar på de återstående björkarna.
Kul med artikeln i Land. Har flera vänner som talar varmt om denna tidskrift. Tycker att högen är imponerande, det kommer att bli en rejäl vedtrave med eller utan bygglov.
PJ
För mig också okänt tills för några år sedan. Denna metod kommer från Finland vilket jag inte visste även om jag vet att det finns äldre bybor som använt denna metod. Metoden går ut på att fälla t.ex. björk när de utvecklat löv på våren. När sedan stammen blir liggandes på marken fortsätter löven att leva och hämtar näring och vatten ur stammen. På så sätt dras vätska ur stammen och den torkar bättre. När löven dött är det dags att såga och klyva veden.
Någon sakkunnig i trädskötsel är jag tyvärr inte och kan därför inte ge något mera exakt svar än att det måste bli under sommarhalvåret, inte för sent på hösten. Jag tror att björken är ganska tålig så det är nog bara att kapa när andan faller på.
Högen kommer att ge värme denna vårvinter och om två år!
hasse
Tittade på ett trädgårdsprogram och där gavs rådet JAS som optimal beskärningstid. Nämligen JuliAugustiSeptember. Enkelt att komma ihåg om man tänker på JAS-planet.
PJ
Vi får hoppas att Ulla Maria läser detta!