Påsklördag och sega brasor

Som seden är i Österbotten bränns det påskbrasor, stora som små, på påsklördag. Föreningar och byalag drar ihop en stor rishög som under kvällens lopp antänds och förväntas brinna med ystra lågor upp mot en mörknande himmel med fullmånen hängande i öster. Grillkorv, kaffe med dopp säljs och är man riktigt påhittig steker man plättar eller gräddar våfflor. Allt för att glädja folket och förstärka kassan.

Det finns dock ett par aber, enligt min mening. Riset i påskbrasan bör inte vara dyngsurt och helst bör man ha ett eller annat hemligt knep som gör att brasan brinner med full styrka den första timmen. Det kan vara vad som helst, snustorr halm till diverse kemikalier som alstrar rök eller animaliskt fett. Bildäck lär vara förbjudna att gömma i denna brasa men förr i världen var de populära effekthöjare i påskbrasan. Vindriktningen spelar också stor roll. Helst bör man inte antända brasan i lä.

En annan sak är att i stort sätt alla påskbrasor antänds vid samma klockslag; i år kl. 19. Ganska dumt med tanke på att då hinner det bilburna folket som jagar påskbrasor bara se en eller max två brasor. Hade det däremot varit större spridning av klockslagen för eldningen, kanske t.o.m. en samordning, hade de som vill se flera brasor haft en möjlighet att bila runt och se kanske tre eller fyra brasor och naturligtvis köpa både korv och kaffe på alla ställena. Win-win för alla.

Jag besökte Oravais där de kostat på sig att bränna två brasor. En vid hamnen, den andra vid ungdomslokalen. Båda brann si så där när jag behagade infinna mig.

Klocka sju stålade solen ännu med full kraft vilket förtog en del av påskbrasans magi. Bättre hade varit en timme eller två senare när också fullmånen gled upp över skogen i öster.

Det fina är dock att man får träffa folk och prata borta en stund. Förhöra sig om sakernas tillstånd och klaga på vargen och vintern som är envis.

Vi i Österbotten är inte ensamma om att bränna påskbrasor. Bl.a. på västkusten i kungariket bränner man påskbrasor och där är det riktiga tävlingar om vem som har de värsta brasorna. Där kan man t.o.m. ta till nävarna för att hävda sin påskbrasa. Det gick ett tv-program om detta för ett par år sedan.

Senast idag läste jag på Aftonbladet om Smögens påskbrasa som objuden brunnit ned redan på natten till påskaftonen. Ett dåd utfört som kan jämföras med eldandet av bocken i Gävle. Folket i dalen var dock inte försagda utan, på nolltid, med gemensamma krafter samlade man ihop en ännu större hög med lastpallar än den tidigare försmedliga nedbrunna tronen av lastpallar. Tydligen kör man där med lastpallar som huvudingrediens i brist på gran och tall. – Ett tips till de österbottniska brasbrännarna: blanda lastpallar med ris och fett!

Jag körde hemåt i den vackra kvällen. Månen steg upp i öster, god och glad. Lite trafik på skärgårdens vägar, långsam skymning, en föraning om långa, ljusa sommarkvällar.

(En kul grej var att en liten tjej vid Båthamnen i Oravais hälsade mig välkommen med handslag.)


Skärgårdens grankrig 

Revanschen efter vandalernas dåd: Rekordpåskbrasa 

 


Så här såg Fjärden i Oravais ut klockan sju ikväll.

Här går eldmästaren till aktion: mera fyr i brasan!

Själv åt jag en delikatess med rom. Mycket god!

Brasan vid ungdomslokalen brann långsamt.

Vid kaffestugan gick solen ned i väster, trött på all eld och rök.

I Kärklax hade de flesta redan gǻtt hem när jag passerade. Brasan var ett minne blott.

Hemma i byn hängde månen stum i öster.

Semana santa

Påsken närmar sig och den sista arbetsdagen inför högtiden är avslutad för de flesta. Även jag som friherre gjorde ett förkortat arbetspass idag.

Semana santa, påskveckan på spanska, firas speciellt högtidligt och spektakulärt i Spanien. Framför allt dessa processioner som går genom städerna är verkligen ståtliga och dramatiska.

Samla en hop med män som bär en plattform på sina axlar där skulpturer av Jesus och jungfru Maria plus en massa ljus, blommor och attiraljer är placerade. De värsta ekipagen är flera ton tunga. Lägg därtill att de skall passera så trånga gator och gränder som möjligt, helst bara några centimeter till godo. Som grädde på moset är dessa män instängde under plattformen och kan inte se speciellt mycket, de är mycket beroenda av kommandon utifrån. Blir det riktigt trång kan det t.o.m. bli så att de på sina knän måste passera något nålsöga på sin väg. Sorgmodig blåsmusik ackompanjerar dramatiskt processionernas väg.

Dessa ekipage kan se ganska olika ut. I vissa processioner kan i det närmaste Ku-klux-liknande figurer ha en framträdande roll. Syndarna. – Som jag uppfattar det skall det vara svårt och dramatiskt.

Vi ägnade senaste tisdagskväll en god stund åt dessa spanska kulturyttringar. Säkert finns också mera firande i samband med Semana Santa men dessa processioner är mest iögonenfallande.

Mina tankar går till våra traditioner med påskbrasor och småhäxor som går runt i gårdarna och tigger godis. Memma (i Finland), ägg och kanske finns fårkött på tallriken. Målade ägg. Blir det så mycket mera? Visst, kvistar dekorerade med mångfärgade fjärdar.

Ganska simpla traditioner jämfört med de som framförs i Spanien. Våra påskbrasor och småhäxor pekar mera åt det hedniska hållet. Kvinnor som flyger till Blåkulla på ett kvastskaft. Och påskharen, var kommer den in? Vi i Österbotten är i nuläget mera upptagna av påskvargen.

Vad jag menar är att vårt påskfirande är ganska avslaget med tanke på den händelse som är dess ursprung, grym död på korset.

Vad tycker ni, kära läsare, kan vi fira påsk på ett mera äkta sätt? Är de spanska traditionerna överdrivna eller räcker det med påskbrasa och näpna småhäxor? Eller finns det en medelväg där det firas en påskotta i kyrkan?

Hur firar ni påsk?


Semana santa 

[youtube=https://youtu.be/ipck2fVUUQo]

Påskafton med snö, kärringar och brasa

 

Påskafton, snöfall med tjocka flingor dalandes mot marken. Ibland strålande solsken, en stund senare åter mulet och mera snö. Ombytligt väder och kallt. Långkalsongerna kom väl till pass vid utomhusvistelse.

På förmiddagen skymtade två små påskkärringar på byvägen. De gick till min granne, sister Jane, som ringde och frågade om också jag var förberedd inför besök av påskkärringar. Jodå, chokladägg fanns inhandlade. De syntes tveka något vid uppfarten till min gård men minstingen fick ändå sin vilja genom och de kom fram till min dörr. Chokladägg och en slant fick de i sina kaffepannor. Så näpna och lite blyga de var. Besöket uppskattades!

Sis fick en stund senare besök av en storVolvo full med små påskkärringar men de hade inte tid med min enkla person. Tur det, för mitt godisförråd hade nog tagit slut på nolltid.

Gemensam påskbrasa tändes halv åtta på kvällen vid Fladan mitt i byn. Byarådet hade ordnat detta arrangemang. Brasan hade lite svårt att brinna men min granne fåraherden stod till tjänst med traktor och frontlastare som rörde om lite i brasan. Rejäla doningar.

Korv grillades vid lillbrasan men själv var jag lite för bekväm att ta med egen korv. Istället hade jag ätit ärtsoppa special tidigare på dagen och kände mig lagom mätt. Kul ändå att umgås och träffa folk från byn och längre bort ifrån. Det är det som är det viktiga, att mingla och språkas vid!

En fortsatt Glad Påsk önskar jag alla och envar!

Så fina de var, påskkärringarna. Ett påskkort fick jag i retur.
Här hade nyss brasan tänds. En stund senare flög en stor flock tranor över Fladan och trumpetade in påsken.

Och påskbrasan den brann så fint

Igår var det som alla vet påskafton. Ett tämligen hyfsat väder var oss givet. På förmiddagen kom ett sällskap där några små påskkärringar ingick. De besökte sister Jane men upp till mig vågade de sig inte. Två chokladägg hade jag men de blev nu liggandes. Kanske lika bra så eftersom jag bara hade två ägg och påskkärringarna var tre. Fast jag hade garderat mig med en tvåeurosslant ifall de knackat på.

Nåja, jag fick istället ta del av påskfirandet när byarådet tände sin brasa nere vid Fladan, en liten insjö som numera knappt har något vatten alls utan mera vass och gyttja. Men där finns i alla fall ett område nära vägen som lämpar sig för att bränna påskbrasa.

Jag föreställde mig att det bara var här i Pampas längs med kusten som vi brände påskbrasor men där har jag fel. Detta har också förekommit på västkusten i kungariket och finns än på sina håll där borta. På öar i närheten av Göteborg bränns ännu påskbrasor och med en glöd som jag tror att vi inte kan uppbåda. Visst vill vi också ha en stor och präktig brasa och visst kan det finnas en viss tävlan om vem som har störst brasa men på Hönö i den bohusländska skärgården är det mycket mera än så. Där pågår ett krig om de granar som slängs efter jul som innebär att man gömmer sina granar fram till påsk, att man stjäl andras granar och att det även fajtas och begås ett och annat småbrott för att försvara och erövra granar. Kanske lite absurt men också lite komiskt.

Ulla Maria, som driver den utmärkta bloggen ”Kreativ varje dag”, tipsade om ett nu aktuellt tv-program som ikväll visas på TV2 sent ikväll (27.3) men kan också ses på webben. Dokumentären heter passande nog ”Grankriget” och handlar just om händelserna på Hönö före och under påsk när påskbrasorna skall brännas. Se programmet, det är intressant och man får en lite annan syn på detta med påskbrasor.

Byns brasa nere vid Fladan härstammar till största delen från det ris som uppstod när bystugans tomt snyggades till i höstas med huggning av den del träd. Elden tog sig snabbt och snart hade vid ett flammade bål som sträckte sig mot skyn. Rätt mycket folk strömmade till och jag skulle tro att det var ett 50-tal vuxna och säkert ett 15-tal barn som infann sig. Även ett par flyktingfamiljer från byns radhus infann sig och jag tror nog att det blev en lite annorlunda upplevelse för dem.

Vid grillen bjöds rökt fårkött, korv och läsk men även kaffe med kaka hade god åtgång. När det bränns påskbrasa så händer det inte så mycket annat än att brasan brinner och eventuellt att man får sig lite grillat till livs. Annars är det ett fint tillfälle att träffa folk, både bybor och längre bort ifrån komna som har en eller annan anknytning till byn. Det var ganska många som jag inte kände sedan tidigare och då borde man nästan gå fram och fråga vems pojk/flick är du? Så gjorde jag dock inte eftersom det ändå fanns så många kända att prata med.

Jag både fotad och filmade så här kommer några bilder och en video från YouTube.

[youtube=https://youtu.be/FC_TdoPwMIg]

2016-03-26 Påskbrasa Fladan 031-1
En präktig brasa hade vi allt!
2016-03-26 Påskbrasa Fladan 046-1
Allt medan skymningen sänkte sig över byn
2016-03-26 Påskbrasa Fladan 050-1
Till sist gick jag hem och en sista bild tog jag.

Påsk!

Ikväll snodde jag ett av barnens chokladägg och fann två konstiga figurer inne i en kapsel. Chokladen åt jag upp och befriade ett lejon med unge. En god gärning!

Chokladäggen var avsedda för min granne fåraherdens barn men de befinner sig i södra delen av republiken för att fira påsk med sina morföräldrar så några påkskärringar torde inte knacka på i morgon, påsklördag.

Memma, något annat troligt ätbart, en överskattad påsktradition i republiken, vill jag påstå. Hur kan en smet bestående av rågmjöl, rågmalt och sirap gräddad med tillsats av grädde uppskattas så av många? T.o.m. lutfisk och kokt lake är godare och ändå är dessa maträtter inte på något sätt mina favoriter. Sanning att säga så har inte påsken så mycket att bjuda på i matväg. Möjligen då kött av får och några ägg. Jag köpte en bit rökt fårkött av grannen och den var mycket god!

Påskbrasa, det är tradition; jag får återkomma.

För min del inleddes påsken igår skärtorsdag med sittning i Ritz:s fåtöljer i provinshuvudstaden. På vita duken visades 7 Sámi Stories” – sju kortfilmer producerade i och av Sápmi, det som vi kallar Lappland, ett land som finns i fyra nationer. Publiken var fåtalig, vad annat var att vänta? Ämnet var för svårt, för att inte säga omöjligt för Pampas befolkning som trots allt som minoritet i republiken har en del gemensamt med Sápmis befolkning i Norden.

Glädjande är dock att de flesta som såg filmerna var ungdomar. Själv kände jag mig som en katt bland hermeliner. Ingen kände jag men är ändå glad att jag såg filmerna. Fint är också att Kulturskafferiet Ritz låter filmer med så smalt intresse visas i  provinshuvudstaden.

De filmer som berörde mig mest var naturligtvis ”IĐITSILBA” (Burning sun) som går att se på NRK:s hemsida men också ” Hilbes biigá” (Oh Máigon Girl) och ” Áile ja Áhkku” (Àile and Grandmother). En fin början på påsk, tycker jag. Hur firar ni påsk?

2016-03-25 Kinder egg 002-1
Två räddade, ett lejon och dess unge i påsketid.

En Fin Påsk! önskas…

Ett hyfsat väder utlovas inför påsken. Själv kommer jag att ta det lilla lugna för ryggen är inte helt bra och så har jag blivit rejält förkyld. Lika så bra. Då gör jag två flugor på smällen och behöver inte ödsla tid på krassligheter två gånger.

Chokladägg har inköpts men vete sjutton om de överlever Långfredagen? Godiset är avsett för eventuella påskkärringar och –gubbar på påsklördagen men provsmakningen tar sig redan nu sådana proportioner att tvivel infinner sig om äggens existens i övermorgon.  Jag måste behärska mig! OBS! Jag är inget godistroll men när god choklad finns i närheten är risken stor att jag hänfaller till okontrollerbar hedonism.

påsk 2015
Titta vad som dök upp i rabatten! Det är nu man vill stoppa tiden.

Innebrända kreatur

På tal om att elda med halm så tilldrog sig för nästan 120 år sedan i byn en mindre trevlig händelse när några av byns ungdomar brände ned en ladugård vid påsktiden.

Följande är saxat ur Aftonposten 11 april 1896:

Påsknatten roade sig, som vanligt, ungdomar i Oxkangar by af Oravais kommun med att bränna halm och denna gång midt på natten, då gnistor från en sådan eld antände ett bonden Johan Sigfrids tillhörigt fähus. Då eldsvådan observerades af de oförståndiga ynglingarna och de dem åtföljande jäntorna, togo de alla till harpasset, utan att söka släcka elden eller tillkalla någon af de sovande byinvånare, hvilka därför alt för sent kommo till stället. Fähuset nedbrann totalt och med det 3 kor och 13 får, hvilka ej kunde räddas. Fähuset var försäkradt i Oravais kommuns enskilda brandstodsbolag. – Vasa Nyh.

Jag gissar att det blev hett om öronen för de oförståndiga ynglingarna och de dem åtföljande jäntorna när deras bedrifter uppdagades.

11-04-1896 Aftonposten83
Här är notisen i Aftonposten.

Värm ryggen vid en eld!

Så gick det inte längre än till tisdagsmorgon innan jag fick kasta in handduken trots ett tappert försök att få igång maskineriet. Mitt ryggonda slog till och blev bara värre. Brunte förde jag först till verkstaden, kamremmen skall bytas, och sedan gick jag till Saltgruvan men det blev en vandring med små steg. En vandring som jag hade hoppats skulle lösa upp knuten i ryggen men som istället ökade på smärtan och styvheten. Jag fann för gott att ta min Mats ur skolan.

Hemma igen upptäckte jag att jag inte kunde ligga på rygg och att stå tröttade ryggen fort. Bäst var att halvligga. Som tur är har jag en säng med elektrisk höjning av huvud- eller fotända och det hjälpte en del men bäst var halvliggandes i kontorsstolen med en kudde i svanken. Men det blir också tråkigt i längden även om jag kollade lite på nätet.

Det om det, hoppas att inte påsken blir förstörd av detta.

Snöfall på förmiddagen siade om en vit påsk men jag tror ändå att det mesta har smält bort tills dess. Plusgrader de kommande dagarna. Påskbrasor anordnas runt om i provinsen på påsklördagen och är påskens stora begivenhet här på landsbygden. Om det blir någon brasa i byn detta år vet jag inte men Vasabladet presenterade en karta med utförlig info om de olika ställen där det finns större brasor anordnade av föreningar. Klicka på de röda upp-och-nedvända dropparna så finns där ett och annat att läsa.

Är jag på benen då så blir det kanske en sväng runt om med Brunte för att ta del av denna tradition här i Österbotten. Kanske för att värma ryggen för det kan nämligen bli tämligen hett i brasans närhet. Tror man tillräckligt så är detta ett botemedel mot ryggont: värm ryggen modigt nära en påskbrasa. Gammalt talesätt från där rävarna skåna. 😉 Själv har jag bara vedspisen men det kanske också duger?

Påskbrasor finns också till viss del på finskt håll i närheten av svenska Österbotten men jag vet inte hur vanlig denna tradition är i övriga Finland. Hur är det i kungariket, finns där alls detta evenemang som hade till uppgift att skrämma häxorna på väg till Blåkulla?

En liten anekdot från när jag var liten kotte. Då brukade far samla ihop ris men det mesta av brasan bestod av halm. Det var spännande när han tände på och snabbt blev hela brasan en enda stor eldstod. Lika snabbt rusade jag iväg till granngården där mina kusiner bodde och varslade om att nu hade vi påskbrasa på gång. Skynda, skynda påskbrasan brinner! Och visst brann den, ofta så till den grad att när jag tillbaka till brasan var det mesta uppbrunnet och brasan var bara en relik av sitt forna jag. Detta brukar jag fundera på ibland. Om jag stannat kvar hade jag åtminstone några minuter fått se brasan i sin fulla prakt men det var tydligen viktigare att mina kusiner också skulle få ta del av brasan.

Här finns en nätt, liten och läsvärd berättelse av Lars Huldén med titeln Påskbrasan.

Påskbrasa
Här far alla krämpor till väders. Eldkvasten från påskbrasan vid Kärklax 2013.

En runda i provinshuvudstaden

Jag hade idag föresatt mig att besöka vintermarknaden i provinshuvudstaden. Jag hade till och med hoppats på fina bilder vilket gjorde att jag släpade med mig systemkameran. I byn var det fint väder men snart uppenbarade sig regn på rutan och ju närmare jag kom staden desto mindre snö blev det på åker och äng. Plogtiltorna skymtade här och var.

På torget syntes inte en enda liten snöfnutt utan regnvåta gatstenar och plattor mötte min syn. Ganska glest med försäljare också.  Jag hittade inte heller den försäljare som brukar vara på plats, holländaren som säljer ostar och korv. Där hade jag tänkt handla. Puts veck! Uppriktigt sagt så fanns det ingen stämning av vintermarknad alls. Jag hoppas det är bättre i morgon men då är inte jag på plats. Ute och flyger. Eller rättare sagt flyter.

Istället gick jag till Två Kupoler för lunch. Gris inrefilé smakade inte dumt alls. Tyvärr var potatisen sönderkokt vilket drog ned betyget en del. Fisksoppan som serverades förra gången jag besökte stället var däremot riktigt god. Maten ok och så gillar jag lokaliteterna. Att de sedan spelade svensk dansbandsmusik i högtalarna förvånade mig. Dämpat.

Jag besökte också Billiga Hallen för att köpa strumpor. Även denna gång hade de ett paket med billiga strumpor para mi. Därtill har de redan börjat skylta för påsk. Påskkycklingar och diverse pynt frestade till köp. Not, för min del.

Däremot blev jag ståendes en stund för att titta i ett skyltfönster. Skoaffär Anderssén & Kurki på Vasaesplanaden skyltade med riktigt fina kvalitétsskor för herrar.  Lite dräglade jag över varorna men beslöt att skynda vidare. Tänk att gamlaste karln blir som en trånande tonårstjej för lite fotläder.

Vasa salutorget
Helt riktigt bjuds borstar ut till försäljning istället för snöskyfflar. Inte mycket snö på Vasa vintermarknad.
påskpynt
Snart är det påsk. Inget inköp av påskpynt för min del men ett halvt dussin ägg införskaffades hos min granne fåraherden ikväll.

Påskbrasor och stenkyrkan

Trots gårdagens (påsklördag) hårda vind kunde påskbrasor ändå tändas på de flesta ställen som det annonserats. Visserligen fanns det ingen snö kvar som kunde skydda vid eventuell spridning av elden men vad jag vet skedde ingen olycka i landskapet förorsakat av påskbrasor.

Själv besökte jag två påskbrasor tillsammans med min granne fåraherden samt sister Jane och svåger. Vid Hellnäs sund hade den nybildade boendeföreningen fixat till en brasa och i byn hade Malaktgård även de en stor brasa. Båda brasorna brann friskt och som tur var tändes de med en timmes mellanrum så vi kunde se båda.

Till påskbrasan hör också korvgrillning. Sister Jane bjöd på mat en stund innan så vi var ganska så mätta varför det bara blev en korv på vardera stället. Normalt hade jag nog tagit två. Sister bjöd på bakad potatis och memma men för egen del avstod jag memman. Jag kan inte kalla det en maträtt för en vit man, liksom jag inte heller gillar lutfisk. Sister visste det och hade också ett alternativ för mig, nämligen bärsoppa med vispgrädde. Mums! Vi blev alltså väl födda igår kväll.

Vid Malaktgård finns det ett stort flyttblock med en höjd av 18 meter. En rätt stor stenbumling med andra ord. Jag gick ned till stranden för att fotografera storstenen som också kallas Stenkyrkan eller Degerstenen och träffade där två flickor. Jag vet inte i vilken ålder de var men jag skulle tro att de var i yngre tonåren eller något sådant. Jag började prata med dem och berättade att när jag var barn brukade vi bada vid detta ställe. Då såg det annorlunda ut men stenen var densamma. Det är ganska långgrunt vid detta ställe och vid lågvatten blottades stora ytor av den hårda lerbottnen. En bit från storstenen fanns en sommarstuga med finska ägare och där fanns också barn. Vi träffade dem aldrig men jag minns att vi brukade skriva meddelanden till dem i leran och nästa dag hade de svarat. Den tidens chatt på Internet.

Påskbrasor är annars mest förekommande här i Pampas men lär också finnas på sina ställen i Göteborgs skärgård. Om de finns på andra ställen i republiken vet jag inte men därom vet kanske läsare av denna blogg?

påskbrasa hellnäs
Påskbrasan vid Hellnäs sund
påskbrasa malaktgård
Här tar brasan vid Malaktgård sin början.
stenkyrkan oxkangar
Stenkyrkan i Malakton. Jag känner då ingen som bestigit denna stora sten.