En helt vanlig dag i början på mars

Nästgårdssvåger och jag avslutade veckans vedhuggning eftersom jag tröttnade och ansåg att det redan fanns tillräckligt att reda upp. När det gäller ved till spisen och pannan så värmer den flera gånger. Först vid fällning av träd med kvistning och kapning i lämpliga längder. Sedan transport till gårdstunet, vilket svåger lovade utföra med sin traktor så där blir det inte många svettdroppar för min del. Dock återstår ett styvt jobb med såga, klyva och bygga vedtrave av en eller annan sort och efter ett år eller två återstår det att kärra in veden i uthuset.

Svåger kastade dock lystna blickar på gammelbjörken som sett sina bästa dagar och borde falla för ättestupan innan den självmant faller över vägen i någon höststorm. Dock, den lär väl stå ett år till, tror optimisten.

Den sista storbjörken vi fällde idag behagade inte lyda våra avsikter i fråga om fallriktning. Därtill klämde den fast motorsågen i ett smått kritiskt läge. Trots draghjälp från traktorns vajer vägrade den falla i rätt riktning och vinden var inte på vår sida. Lösningen blev att med stege flytta vajern högre upp på stammen och si, då bar det omkull. Vilket brak! Skogshuggning kan bjuda på många utmaningar och det gäller att alltid ha säkerheten i främsta rummet.

Mars är den månad när man senast bör se till att få brännved huggen. Så till vida man inte vill prova syrafällning i början på sommaren, vilket jag och också har provat.

Idag blev jag också bjuden på köttsoppa och pannkakor med sylt och grädde i en av byns gårdar. Mums så gott! Värdinnan grämde sig över att morötterna kändes hårda men det är en petitess när anrättningen smakade så bra. Som tur var hade jag förbränt ett antal kalorier innan måltiden intogs på eftermiddagen. Vedhuggning och närande köttsoppa hör ihop!