Allehanda

Bastubaletten

Vet ni vad ordet ”knapsu” betyder? För mig var ordet helt främmande tills jag började titta på serien Bastubaletten på SVT nu i vinter. En del annat fick jag också lära mig, framför allt om Tornedalen, folket där samt om balett.

Koreografen Justine Kirk, som leder programmet, har som uppgift att uppföra en balett i bastun med män från Tornedalen i uppsättningen. Bastun är i dessa trakter, precis som i Finland, en viktig del av livet: en källa till avslappning, gemenskap och i viss mån tävlan. Vem sitter längst när temperaturen stiger och ångan slår bitande längs väggarna? Konstigt nog är jag själv ingen bastumänniska även om jag har en fin strandbastu att tillgå.

Det är fem tornedalingar som antagit denna utmaning att uppföra en balett i bastun med utgångspunkt från deras liv och rörselser. Hur knapsu kan inte det tyckas vara i en värld där manlighet är fysisk styrka, bistra miner och misstro mot mjuka värden. Knapsu kan översättas med omanligt, kärringaktigt eller som en av deltagarna definierar ordet: knapsu är den som inte kan strypa en björn men sina bara händer, tackar nej till den där extra droppen sprit eller spelar fiol. Det sista har sin betydelse i sammahanget för en av deltagarna är riskspelman på fiol. En annan spelar dragspel.

Jag gillar serien därför att den skildrar män ur en annan synvikel än den som gängse är. Trots att de är urtypen för riktiga karlakarlar underställer de sig en kvinnas ledning, de tar sig an något så tossigt som balett, de bjuder på sig själva. De är helt vanliga män i medelåldern och äldre med allt vad det innebär i fråga om krämpor, förlorade kroppsideal och insikt att bättre än så här blir inte livet. De talar svenska och meänkieli om vart annat, de är olika personligheter med skilda livsöden och de analyserar varandras beteenden och åsikter. Mogna män, skulle jag kalla dem, som inte behöver blåsa upp tuppkammen i onödan.

Härom dagen läste jag på nätet om en teori som gick ut på att vissa unga män dras till nazism och extremism av olika slag bl.a. därför att de som pojkar fostras till att bli män i en patriarkalisk samhällsstruktur och när de upptäcker att deras roll ifrågasätts och utvecklingen springer iväg så känner de osäkerhet och ilska. Då är det lätt att de dras till ideologier där makt, styrka, hierarki och mannens överhöghet är idealet. Kan ligga något i det resonemanget och gäller säkert också de som radikalsiseras till att bli kanonmat hos daesh (ISIS) och liknande rörelser.

Jag har alltid fascinerats av Tornedalen, landet mellan Sverige och Finland, med ett eget språk, meänkieli (nära besläktat med finskan), den brusande Torne älv, naturligt samarbete över nationsgränsen och ett bistert sinnelag format av både religion och kärva livsvillkor. Det där sista med bistert sinnelag får jag kanske revidera för deltagarna i Bastubaletten verkar vara både sociala och lättpratade. Men något stämmer det ändå för en av deltagarna sade att i Tornedalen är man inte stolt, det är som en synd, men nöjd kan man vara. Nöjd får de visst vara med Bastubaletten för rätt filmat och klippt blev den riktigt snygg på slutet. Att den vackra naturen också ingår som en del gör inte serien sämre.

Serien Bastubaletten finns ännu på SVT Play till början av mars. Se den, jag tror inte att ni blir besvikna!

Själv kommer jag att få se och lyssna till två av deltagarna i Bastubaletten på Umefolk i slutet av februari. Då spelar Daniel Wikslund (fiol) och Fredrik Hangasjärvi (durspel) i Tulipalo. Naturligtvis missar jag inte ett sådant tillfälle för de smakprov som de bjöd på i TV-serien lät riktigt bra!

[youtube=https://youtu.be/19mWTEOZB4I]

nypa
Att nyttja en sådan i någon större omfattning är väl lite knapsu eller hur? Likväl är den en nödvändighet om man vill torka tvätt i friska sommarvindar.

0 kommentarer

  • Ulla Maria

    Tror också det är de osäkra som blir radikala, rasister och homofober medan de trygga vågar ta en svängom i bastun till allmän beskådan. Frågan är vad vi kan göra för att låta de som växer upp känna att de är värdefulla och duger precis som de är och att det upplevda hotet inte är farligt. Behövs nog många starka män som är knapsu och kan vara goda förebilder.

    • PJ:s byffé – från by till fe

      Goda förebilder är oerhört viktiga! Det finns det många exempel på men även motsatsen där det har gått åt skogen därför att trygga manliga förebilder har saknats. Serien har flera infallsvinklar där en är att slå hål på myten om den fyrkantiga, lite trumpna tornedalingen, eller varför inte den finska mannen också.

  • narmasthjartat

    Jag blev oväntad rörd av det här inlägget (kan ha lite med hormoner att göra, blir så rörd av allt nu). Min morfar var från Tornedalen och pratade till och med meänkieli, men jag tog aldrig riktigt del av den kulturen. Minns i stället då jag följde med en kompis med släkt som kom från samma by där uppe över en helg. Morfars bror tog mig runt bygderna på scooter och jag blev sorgsen av att inte vara en del av det alls. Somrarna tillbringade jag i stället med farmor och farfar nere i Södermanland – vilket jag i och för sig älskade. Tack för tipset, Bastubaletten ska jag titta på.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *