Två Kupoler

Jag hade idag ärende till provinshuvudstaden. Spatserade runt salutorget men där fanns det inte mycket aktivetet. Ett par skohandlare, två caféer med tält samt ett stånd som sålde åländska äpplen. Jo, där fanns också försäljning av pärtkorgar. Vinterstiltje? Julgranen var för länge sedan borta men Frihetsstatyn stod stadigt på samma plats. Infokontoret som fyrkantigt tronade i ett av torgets hörn var stängt för säsongen.

Hungern vid lunchtid gjorde att jag hamnade på Två Kupoler, Handelsesplanaden 12 (Hartmans-huset). Fisksoppa gjord på tre sorters fisk lockade. Försiktigt smög jag mig uppför trappan och hamnade i lokal med trevlig miljö. Lite kontinetal. Någon serveringspersonal såg jag inte till men en farbror vid ett bord upplyste mig om att det var bara att fylla tallriken och sedan betala vid disk.

Sagt och gjort. Soppan smakade utmärkt och här hade jag kunnat sitta länge. Ingen trängsel och med moderata priser. – En fin dag, sol och lagom med trafik på riksåttan.

soppa två kupoler
Mums, fisksoppa!
två kupoler
Interiör från Två Kupoler

Annonser

9 thoughts on “Två Kupoler”

  1. Två kupoler, det låter häftigt, inte minst för mig som har funnit mina gamla översättningar av ”Tusen och en natt”, och läser dem huller om buller. Jag associerar så lätt. Och plejset i fråga ser på din bild ut som ett hak jag skulle gilla. Två kupoler. Två kupoler, jag smakar på orden – och de smakar gott. Finns det något i den yttre arkitekturen som försvarar det ståtliga namnet?

    Nyvaken mitt i februarinatten, efter en dipp i snarksängen. Framgick det av vilka tre sorters fiskar anrättningen bestod? Fisksoppa, ja fisk ö.h.t., är gott, enligt mig, i de flesta former. Kokt, stekt, friterad, inlagd. Saltad, urlakad, torkad. Med potatis, med ris, med pasta, eller i buljong i form av soppa. Men jag tänker faktiskt ofta på den berömda franska fisksoppan bouillabaisse. En rätt som jag aldrig haft glädjen att faktiskt avsmaka i original. På plats.

    Men jag har ett präktigt minne, som inte längre är så präktigt, eftersom nedanstående magnifika event är på väg att försvinna in i gammelminnenas spökvärld. Och det enda vittnet, generationskamraten som deltog i planeringen, är förtida avliden.

    Jag tror att det var Evert Taube som skrev en del om bouillabaisse, eller som det, enligt honom, heter på svenska, med svenska fiskar i anrättningen; böljebäs. Jag och min kamrat högg som fiskar på agnet, och beslutade att ordna en tillställning med böljebäs som huvudrätt. Böljebäs – bara namnet var värt en resa.

    Vilka fiskar vi använde, och hur vi införskaffade dem minns jag icke längre. Några borde vi ha fångat själva, men det kan jag inte svära på. I mitt stora rymliga kök på Stationsgatan i Krylbo skulle såväl koket som eventet gå av stapeln. För att det hela skulle åtminstone börja hyggligt nyktert, hade vi satt en tidig starttid. På eftermiddagen. Det enda som hände var att några av de besökande började supa extra tidigt hemmavid, och redan när första tallriken soppa var serverad reste sig förste gästen upp och utbringade en skål – inte med glaset, utan med sopptallriken.

    Så trött jag blev. Men det var kul. Och resten av tillställningen gick i samma stil. Men det var det om det, om fisksoppa. Fisk är gott – och oftast nyttigt. Sedan finns det fyllebultar också – är de en fiskart?

    Gilla

    1. Arkitekturen har helt säkert sin andel i val av namnet på restaurangen som har lokal i ett av stadens mera ståtliga hus, Hartman-huset. Uppe finns kupoler som även finns avbildade i restaurangens logo. http://www.skyscrapercity.com/showthread.php?t=201554 I länken finns ett flertal hus från Vasa och skrollar du ned kommer du också till Hartman-huset som kan beskådas i sin prakt.

      Vilka fiskar som fanns i soppan fick jag inte klart för mig men jag fick mina fiskar varma. Fisksoppa är gott och i slutet av nästa vecka kommer jag att göra fisksoppa på ett recept jag har någonstans i min dator. Färgglad fisksoppa lär den visst heta.

      Gilla

        1. Ett Rum och Kök har jag inte besökt men nog hört talas om. Menyn verkar vara något mera sofistikerad än hos Två Kupoler men portionerna mindre om man skall tro recensenten. Jag menar, på Två Kupoler får man ösa upp enligt eget behov och då kan väl portionen inte bli för liten? Bloggen som du hänvisar till är ovanligt välskriven. Enbart att läsa den ur språklig synvinkel var en upplevelse för att inte nämna innehållet. Tyvärr verkar den sluta i Slovenien augusti 2014. Kanske det är en reseblogg som bara aktiveras under resa? Ett bokmärke till nämnda blogg har jag försett mig med för vidare studium vid tillfälle.

          Gilla

  2. Inspirerade av din Två Kupoler-berättelse företog vi då en resa i västerled i avsikt att besöka nämnda ställe. Före det hade jag lite googlat om matstället och noterade att Vasabladets lunchpatrull i tiderna varit ganska sval i sin bedömning . Men lika svala var de som kommenterat den anonyma patrullens rapport. Så det är ju som vanligt, bäst att skaffa sej en egen uppfattning .
    Tyvärr visade det sej att det var stängt lördag-söndag.
    Påverkad av reklamen om de nya fastlagswraparna som först lanserats i Umeå, sen av Aroma, vek vi på hemvägen in i Kvevlax och lyckades komma över två exemplar. En dam som avnjutit en på ort och ställe talade lyriskt om dem. Hemkomna så blev det att koka kaffe och avnjuta wrapen. Det är lite svårt att beskriva med ord, så mitt råd är nog för intresserade att besöka nämnda plats och låta smaklökarna förtrollas.

    Gilla

    1. Mitt intryck av restaurangen var gott och jag kommer nog att besöka den fler gånger. Fisksoppan var mycket god. Naturligtvis kan det behövas fler besök för att se om betyget står sig. Det är husmanskost som serveras. Fastlagswraparna har jag inte provat än men snubblar jag över en nu när dagen närmar sig, varför inte. Hittade en länk om Umeå-wrapsen. http://www.vk.se/1372588/har-saljs-wrapsemlan-i-umea

      Gilla

    1. Tack för länken! Den skall jag utforska. Läste de tre första böckerna som han skrev på 70-talet men sedan tappade jag kontakten med honom inom det litterära. Han har ju flera kända låtar som stått sig genom åren, de har man inte kunnat undgå. Så nu är han bloggare också…

      Gilla

      1. Där har vi något gemensamt. Jag läste också de tre första, eventuellt en till. Men redan vid den första, den upphaussade ”Jack” från 1976, kroknade mitt intresse, men jag hängde på med ”Sömnen” och ”Vinter i paradiset också”. Därefter känner jag knappt till titlarna – utom ”Kyssen” – den som jag tror att jag inte läste. Kanske skulle jag uppskatta dem bättre nu – jag har alltid mognat långsamt och insett det storslagna först sent. Det skulle jag kunna skildra genom åtskilliga exempel på.

        Får väl undersöka vid tillfälle. Pocketböckerna ligger ännu i Plejset och dräller. Herrns musik uppskattar jag mer, men även där lever jag i det förgångna.

        Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s