• Upplevelser

    Man får väl ställa upp en trettondagsafton

    I torsdags inleddes det kulturella året med besök på Wasa Teater. Tillsammans med systrarna Jane och svåger upplevde jag ”Man får ställa upp”, en komedi av Adde Malmberg. Första akten var kanske lite seg men efter pausen friskade föreställningen till rejält och många skratt framkallades i pjäsen som har sitt huvudämne föreningsverksamhet. Föreningar och ideellt arbete är vanligt förekommande i provinsen varför många kanske kände igen sig i de förvecklingar som uppstod. Ett vanligt problem för många föreningar är att hitta nya intresserade förmågor som är villiga att träda till när seniorerna känner sig mogna att dra sig tillbaka, något som framkom i pjäsen. En skådespelare i pjäsen som jag…

  • Upplevelser

    Din och min historia på scen?

    Nu kan vi berätta vår historia och i bästa fall till och med få den uppspelad som en del av en föreställning på Wasa Teater. Det är bara att dra till med en minnesvärd historia, kort eller lång, där vi är med på ett hörn och med anknytning till Österbotten. Du behöver inte bo i provinsen men Österbotten, du och något som skett under din livstid är temat. Och man behöver inte vara författare utan man kan bidra på olika sätt; det viktiga är inte formen utan berättelsen. Jag tycker detta låter som ett mycket spännande projekt. En av mina favoritförfattare, Henry Miller, ansåg att alla är värda en bok…

  • Upplevelser

    Från julbord till Bomullsängeln

    Jag läste häromdagen i provinsens ledande svenskspråkiga dagstidning Vasabladet att de som besöker teatrar och museer lever längre. För de som ser konst eller teater någon gång i månaden minskar risken att dö i förtid med 31 % jämfört med de som inte gjorde det alls. Man borde alltså springa på teater och museer titt som tätt så får man också motion på samma gång. Full fart med andra ord. Igår besöktes Wasa Teater där teaterstycket Bomullsängeln sågs. Hur mycket längre jag kommer att leva efter denna bedrift vet jag ej för inte springer jag på teater och museer varje månad. I bästa fall blev det kanske någon månad längre…

  • Upplevelser

    Från skratt till allvar – Gambämark

    Gårdagskvällen tillbringades på Skafferiet Ritz tillsammans med två kusiner från kungariket. Wasa Teater gav ännu en föreställning av Gambämark, en musikal av humorgruppen KAJ, Österbottens största komiker. Komiker i plural bestående av Kevin Holmström, Axel Åhman och Jakob Norrgård. Till denna förställning är också Jonas Bergqvist och Susanne Marins inplockade på scen. Regi av Ann-Luise Bertell. KAJ har länge varit populär både hos gammal och ung för sin fantasifulla humor, ordlekar och oblyga agerande på dialekt. Folk känner helt enkelt igen sig och deras humor sårar ingen men är många gånger väldigt träffsäker. KAJ är egentligen ett märkligt fenomen. De har hållit på i snart 10 år och levererat pjas,…

  • Upplevelser

    Vasas Flora och Fauna på scen

    En riktigt fin vårkväll när jag körde hem igår vid halvniotiden. Solen stod strax ovan horisonten i väster och kastade ett mjukt och guldgult sken över Österbotten, det Österbotten som delvis nyss besjungits på Wasa Teater. Vasa Flora och Fauna spelade och jag var där tillsammans med alla andra i nästan fullsatt sal framför stora scenen. Jag gillar verkligen den stil som Vasas Flora och Fauna har. Att de sjunger på finlandssvenska och inte har låtit risksvenskan ta över trots att deras publik till stor del finns i Sverige och att de har starka band till kungariket. Det är inte heller den svenska som pratas i södra Finland, högsvenskan. Inte…

  • Allehanda

    Tankar kring en spelning och lurad först april

    He, he, Iiris Viljanen spelade mig ett spratt idag! Naturligtvis, det är ju första april. Recensionen i Vasabladet från gårdagens konsert med Iiris Viljanen på Wasa Teater har rubriken ”Hypnotiskt bra Iiris”. Det är också beskrivningen av mitt intryck från konserten. Jag letade efter just de orden. Varför då kanske någon frågar sig? Jo, i flera av låtarna blev jag så koncentrerad och, ja, nästan hypnotisk, att jag vaknade upp när det skulle applåderas. Nästan yrvaken; var sången redan slut? Jag lyssnade till orden som så enkelt och okonstlat ljöd över den ganska fullsatta salongen. Orden och den nakna rösten. Hon har faktiskt vacker röst. Tänkte att hon har förmågan…

  • Allehanda

    Efter en paus, ikväll är jag åter på spåret

    Oj, oj, länge sedan sist! Hela 9 dagar utan ett enda inlägg. Vadan detta? Det är som om all inspiration runnit av mig. Kanske det är vårtröttheten, kanske det är förkylningen som drabbade mig för ett par veckor sedan som snott all motivation. Ikväll skall jag emellertid till Wasa Teater och lyssna på Iiris Viljanen och company. Det blir spännande att höra henne, en av landskapets döttrar, som numera mest huserar i Sverige och där rönt stora framgångar. Inte minst med hennes senaste album ”Mercedes”. Det är lite grann Lale över henne. Annan musikstil men ändå finns vemodet och det nakna och avskalade i hennes musik. Och hennes finländska rötter…

  • Allehanda

    Act of goodness

    Senaste lördag besökte jag och sister Jane tillsammans med nästgårdssvåger Wasa Teater för att se pjäsen Act of goodness som handlar om godhet och olika aspekter av handlande i godhetens, hjälpsamhetens och medmänsklighetens tecken. Temat är aktuellt i hela Europa, inte minst på grund av flyktingströmmen som engagerat människor, både de goda och de onda. Kan man skriva så polariserat? Nej, naturligtvis inte. Både godhet och ondska har sina orsaker, sina grålägen, sina oförklarligheter. Godheten, som denna pjäs handlar om, kan uppfattas som naiv, egoistisk, ersättande, påträngande, misstänkliggjord, oskyldig, äkta, ärlig, självklar. Inledningen är stark där en person försöker hjälpa en till synes utslagen människa som ligger mer eller mindre…

  • Allehanda

    En handelsresandes död

    Det är inte alls länge sedan jag såg in i ett par ögon vars ägare nyss fått sparken. Han konstaterade detta krassa faktum, han kunde till och med skämta lite om det men i hans ögon såg jag hur ledsen han var. Han var borta ur spelet, han dög inte, han passade inte in trots att han skötte sitt jobb och inte gjort en fluga för när. Business is business. Igår kväll såg jag åter ett par ögon som uttryckte samma förtvivlan och förvåning. Det var Willy Loman i pjäsen ”En handelsresandes död” som efter 34 år i företagets tjänst fick avsked. Han ansågs trött och ineffektiv, han passade inte…

Translate blog »