Vackert så det gjorde nästan ont

Vilken underbar dag vi upplevt i byn! Sol, blå himmel och gnistraden snö, härlig frost i träden. Och inte alls så kallt, 10-12 minusgrader på dagen. Det är annat än vad Jokkmokk och Boden idag hade på förmiddagen, -27 C. Jag hade tur som missade den köldknäppen med några dagar.

Jag tog en tur runtom i byn. Gick i frusna skoterspår och på välplogade vägar. Hälsosam, hög luft och knarr under skorna. Någon hund skällde, snöskotrar körde längre ut på isen och på håll hördes hur det flisades ris till energi, i något skede. Själv eldar jag i vedspisen för fulla muggar. Nu ikväll är det -15 C och mycket mera än så behöver det inte bli.

Jag gick också en tur på isen. Den borde nu vara tillräckligt tjock för att bevandra. En pimplare satt på post längre ut mot Strömgrundet. Annars glest med folk.

Visst var det fina vyer när jag körde till Jokkmokk på fredagsmorgonen, samma sol men granarna var betydligt mera snötyngda. Men nog var det idag också mycket fint med rimfrost här hemma. Tur att jag fick/får uppleva båda naturscenerierna. Så starkt ljus att det nästan gjorde ont i ögonen, solen och snön i samspel.

Vi tittar på några bilder från idag.

Det första bilden blev inte så blå i himlen men vacker ändå.

Titta där upp till vänster är stugan min!

Ute på Fladan

Idag är det mera sällan någon som står i busskuren. Flyget högst uppe till vänster stannar inte trots att det passerar byn.

Fram med flera björnar!

Vintern har slagit till på riktigt. Natten till tisdag visade termometern 18 minusgrader och idag har det kommit ytterligare påfyllning av snö parat med blåst. Mätning av snödjupet idag gav 52 cm. Härligt eller inte.

På sätt och vis är det fint med rejäl vinter istället för slask och blask, grått och trist. Nackdelen är den myckna snöröjningen.  På sommaren gräsklippning och på vintern snöarbete, ingen rast och ingen ro.

Snöfallet upphörde idag klockan 14 och då begav jag mig ut för att göra gårdstunet lite mera framkomligt. Just då kom plogbilen, detta både omtyckta och kritiserade fordon. Snöröjningen av landskapets vägar har fått utstå mycket klander. Folk har ringt, tidningarna skrivit och på sociala medier har känslorna svallat. De mindre vägarna plogas för sent, för sällan, för dåligt, för sakta. Det sista läste jag idag på Facebook.

Jag kan hålla med om kritiken. De mindre sidovägarna, som den jag bor invid, har inte alltid den framkomlighet och säkerhet som man tycker sig ha rätt att kräva. Dock anser jag det är en förbättring från ifjol för då var vår väg rent ut sagt livsfarlig med svår spårbildning. Jag tycker mig denna vinter ha märkt en ökad aktivitet med plogbilen och vägbjörnen lär också ha setts till vid något tillfälle. – Inte lätt att sköta våra vägar, alltid är det någon som klagar.

Man kan ha åsikter om sättet att köra plogbilen och annat tekniskt men grundorsaken till problemet är pengar! Det skall sparas och gnetas och naturligtvis är det lands- och glesbygd som drabbas först. De flesta människorna bor idag i städer och större orter och där sätts åtgärderna in först och på de större vägarna. Det kan tyckas orättvist, vi i sidobyarna är också skattebetalare, men om man ser till den folkmängd som på detta sätt snabbast får hjälp så måste prioriteringen bli sådan. Tyvärr.

Det finns ett klassificeringssystem som graderar våra vägar och vår skärgårdsväg kan få vänta efter snöfallets upphörande innan plogning sätts in. Det ger utrymme för spårbildning och tillfrysning av vägbanan vilket naturligtvis inte är bra. Det som skulle behövas är en eller flera körningar med vägbjörnar efter att plogbilen gjort sitt men vägbjörnar är ett sällsynt släkte och kostar pengar. De borde vara betydligt mera i arbete på mindre vägar och inte bara vid sällsynta tillfällen! Fram med mera björnar! Det är mitt recept.

Det kan tyckas att vi glesbygdsbor gnäller och klagar stup i kvarten men det måste vi göra för inget annat tycks hjälpa. De som har makten och pengarna sitter i städer och innanför ring tre och de vet lite eller inget om våra behov och liv. Eller så bryr de sig inte, vi är för få. Är man lagd åt det konspiratoriska hållet kunde man rent ut sagt får för sig att makten försöker svälta ut oss glesbygdsbor. För lite folk på för stor yta, för mycket pengar till ingen nytta. Koncentrera mera och lämna glesbygden åt sig öde tycks vara metoden. Naturligtvis sägs inget sådant högt.

Allt är dock inte nattsvart. Kommunen bekostar snöröjning av små sidovägar och vägar till gårdar. Bor man inte alltför nära landsvägen så får man denna service som sköts ypperligt av en lokal entreprenör! Själv har jag ingen nytta av detta men jag ser hur flinkt snöröjningen sker hos mina grannar. Plötsligt dyker traktorn upp likt New York i full nattbelysning. Fort går det, bra blir det och lika snabbt försvinner ljusmaskinen i mörkret. Skulle statens små landsvägar skötas på samma sätt vore ingen nöd!

Själv började jag med skyffel och ”skåtta” röja min gårdsplan men fann för gott att ringa svåger i granngården för hjälp. Det lovas mildväder och då blir snön dötung. Inget för min rygg. Istället trampade jag upp Lisas stig till mina grannar på andra sidan skogsbacken. Så nu har hon fin väg att gå till jobbet och jag slipper objudna gäster. En stund senare dök svåger upp med Forden och nu är allt fint och snyggt. Det är nu bara att vänta på nästa prövning: plusgrader och snöblandat regn. Väglaget förutspås inte bli att leka med i morgon.

Förresten, jag har väl nämnt att en av mina önskningar och på min bucket list är att se en livslevande björn i naturligt tillstånd? På behörigt avstånd. Tänkte väl det!

Här är den, världens väg till oss.

Två gånger gjorde den besök idag i byn. Det tackar vi för!

Rapport från byn

Nejdå, jag har inte gått i vinterdvala även om jag varit borta från bloggen några dagar.

Snö har det kommit och nu kan vi med fog säga att vi har en riktig vinter. Kallt, eller rättare sagt kallare, blir det även de närmsta veckorna. Om vi på något sätt drabbas av stormen Cora vet jag inte men den lär vara på väg hitåt. Vi får se hur det ser ut i morgon bitti.

Snöskottningen har det varit si som så med. Tung snö och känningar i ryggen har gjort att jag inte hunnit ikapp innan nästa snöfall kommit. Svåger har lovat att i morgon komma och röja upp med traktorn så då är jag på god fot igen. Det ser inte ut att bli så mycket snö därefter de närmsta veckorna.

På tal om fot så är stortån på höger fot inte riktigt bra ännu. Någon långpromenad blir det inte tal om på några dagar ännu men idag kunde jag i alla fall ta sparken till bystugan där byarådet bjöd på nyårskaffe, en tradition som uppskattas mycket i byn. Vid Storback mitt i byn susade jag iväg med god fart på medarna.

Ja, nyårskaffet. – Hela 35 själar behagade infinna sig för att avnjuta kaffe/te och bakelser. Byarådets ordförande hälsade välkommen och sedan satte surret igång. Därefter avtackades en av styrelsens medlemmar som nu lämnat styrelsen och vi fick även höra berättas om långväga besök i byn från i somras. Då besökte nämligen en ättling till emigranter, Hugo Sand, vår by. I början på 1900-talet emigrerade folk från byn till Misiones i norra Argentina och herr Sand besökte i somras republiken och sökte då även sina rötter. De fanns i första hand i Oxkangar och i Hellnäs.

Själv besökte jag Misiones för tre år sedan men då kände jag inte närmare till Sand utan jag höll på med mitt i Iguazu. Tänk, mera än tre år sedan jag sist varit på resa. Jag räknar då inte de otaliga utflykter jag gjort i norra Sverige, ej heller resan till Lofoten i höstas och en tur till Köpenhamn/Malmö. Det är liksom för nära hemknutarna men resor ändå. Små resor är också resor.

Just nu håller jag på med planering och funderingar på en resa senare på vårvintern men först vill jag se om Bettan klarar besiktningen på torsdag utan alltför mycket pengarassel. Hon är i fint skick men man vet ju inte vad stationens farbröder, och någon enstaka tant, hittar och hittar på. Vi håller tummarna för att det går vägen.

Mycket mera än så blir det inte i denna rapport från en by uti vinterlandskap. – Jo, isarna håller på att lägga sig men är ännu förrädiska på många ställen och vi vill ju alla hålla oss torrskodda och vid liv. Ha det gott!


De stora biffarnas land och vackra vyer

Vinterbäck i Djupsund

Här står några av åkdonen för de som tog sig till byastugan idag. Min spark står längst till höger. Granris framför bron skall det va!

 

Snösvängen och video från Urkult i somras

Nu får jag verkligen motion med snöspaden och skuttan. Två nätter i rad har det snöat och två dagar har jag fått jobba med snöröjningen på gårdstunet. Som tur är kom det i två omgångar annars hade det blivit för jobbigt. Jobbigt hade det också blivit om jag sparat snöjobbet till ikväll för då började det regna. Tung blötsnö är verkligen arbetsam. Nu var jag klok nog att göra jobbet på morgonen när det var några minusgrader.

Ett spår trampade jag också upp genom skogen för grannens katt Lisa som brukar besöka mig ibland. Bäst att hjälpa till så att hon inte lessnar p.g.a. snödjupet. Därtill är hon nästan helvit så hon bara försvinner i snön. Hon är en duktig musjägare vad jag kan förstå. Därför får hon gärna slå sina lovar runt husen.

Tja, så laddade jag ikväll upp min video från Urkult i somras. 10 minuter blev den. Jag filmade inte speciellt mycket i somras för jag hade problem med fokuseringen under filmning. Till sist tröttnade jag och struntade ibland att filma. Men som sagt, något blev det plus Eldnatten-videon som jag laddat upp tidigare.

[youtube=https://youtu.be/sh6RoLDtEEA]

 

Novembersnö

Senaste natt kom snön tillbaka. Fem centimeter. Den kommer troligen att smälta bort men kanske redan nästa gång det snöar så stannar den? Jag tror att vi kommer att få en riktig vinter detta år.

Det märkliga är att på andra sidan Kvarken har det kommit bra mycket mera snö och där har det varit stora trafiksvårigheter på sina håll. Söder om Örnsköldsvik stod trafiken tidvis helt stilla idag. Tänk om det blir så när mitt lilla planerade äventyr om ett par veckor går av stapeln. Fast det är inte helt spikat ännu, några detaljer måste ännu ordnas . Vi får se var det landar.

Vackert var det i alla fall i morse men senare på dagen blev det plusgrader och blötsnö. Svåger från den Lyckliga staden svepte förbi med traktor och skogsvagn. Han for för att köra ut virke från en gallring han gjort. Bäst att få det gjort innan mera snö kommer som gömmer alla travar han ordnat. ”Vi måste dra oxen ur brunnen” sa sister Jane, med tanke på att det var söndag. Hon och Nelly var också till städs.

Några bilder fick jag och visst är det fint att fotografera på vintern med snö i träden och med is på sjön. Lågt stående sol och gnistrande, kalla snöflingor. Norrskenet och starkt månsken i snötyngd skog; det är upplevelser det som slår varje party i storstaden. Att höra isen knaka och sjunga. Färd på sparkstötting. Knarret under skorna i 30-gradig kyla.  Nåja, nu bar det visst i diket. Så sträng kyla undanber vi oss, knarret till trots.

Snart en månad till vintersolståndet och sedan är det jul. Tiden som friherre går ännu fortare än när jag var på jobb. Inget klättrande på väggarna här. Vart springer tiden?

Ovanligt jämn terräng med tanke på de stenkummel som annars finns i våra skogar.
Jag tror svåger känner sig mycket nöjd med resultatet av gallringen. 
Isen börjar lägga sig på träsk, vikar och små sjöar som Krossen.
Se där om inte solen också skymtade en stund i den annars jämngråa dagen.

Spårsnö

Gå bakom ryggen, heter det. Med det menas att någon snackar skit om en eller gör något i lönndom som oftast inte tål dagsljuset. Eller så kan man ta det bokstavligt.

Igår kväll kom så den första snön. Nelly såg lite förvånad ut när hon stack ut nosen genom dörren för att få sin sista dos frisk luft inför natten. Hon gillade det inte för efter bara några minuter började hon gnälla och ville in.

I morse (torsdag) var landskapet inbäddat i ett mjukt, vitt täcke. 15 cm snö hade kommit under natten. Riktigt vackert trots mulet väder och fortsatt lätt snöfall under förmiddagen. Jag skulle till om med kalla det ett riktigt fint fotoväder. Mycket fotograferande hann jag inte med för jag satte igång med att byta till vinterdäck. Det gick ovanligt smidigt. Samtidigt förstår jag att folk kan få ryggskott vid sådana övningar.

Sedan hade torsdagsklubben möte och det tog en god stund för det gavs ju tillfälle att utbyta tankar och funderingar i mer eller mindre viktiga angelägenheter. Fast jag höll på att somna mitt i konversationen. –  Tex-Mex-gryta blev mitt val denna dag. Gott!!

Efter det blev det en körning till Vasa – trots dåligt väglag på vägen som går genom byn – eftersom jag hade ett ärende som behövde klaras av idag. Samtidigt besökte jag Fotocenter för att se om de kunde skaffa en reservdel till mitt fotostativ som gått sönder. Troligtvis under senare delen av min Lofotenresa. Få se om det lyckas att få denna nödvändiga lilla del eller jag måste köpa nytt stativ?

Efter hemkomsten blev det spatsertur med Nelly ned till byn för att kolla postlådan. Vi hade gått några minuter nedför backen mot byn när Nelly plötsligt stanna upp och blev liksom helt perplex. Hon tittade sig omkring och svängde sedan om och tittade bakåt varifrån vi kom och började ursinnigt skälla. Precis som om hon sett ett spöke. He, he, det skojade jag med henne om för jag såg inte ens en kråka eller än mindre en korp. Hade hon blivit inbilsk?

När vi kom tillbaka så såg jag färska spår i snön ca. 50 meter från det ställe där hon förut fick sitt skällanfall. Spår av ett klövdjur, troligtvis en hjort som passerat vägen alldeles bakom min rygg utan att jag sett den minsta skymt av djuret. Jag är helt säker på spåren inte fanns där tidigare. Är det inte att gå bakom ryggen när man minst anar det?

Senare såg jag också andra spår i snön som inte är så trevliga men det får vi utreda vad det är.

Snöröjning blev det också denna dag. Tung snö som inte var så rolig att jobba med. Men Nelly hann jag paja även om jag inte hann med allt snöarbete.
Eken har ännu inte gett sig utan ståtar fortfarande med vackra guldgula löv mitt i snörasket.

Svettigt konstnärskap i bitande köld

Jag råkar denna helg befinna mig i Umeå, Björkarnas stad. Björkarna står nakna och stela denna tid på året. Kylan känns ända in i märgen i varje gatuhörn. – 13 C i sen eftermiddag. Den känns som -30.

På Rådhusesplanaden pågår en febril aktivet. Umeåmästerskapet i snöskulptur avgörs denna helg och fram till klockan 13 i morgon lördag har kreatörerna tid att frambringa sina mästerverk till allmän beskådan. Vissa lär enligt den lokala avisan jobba hela natten.

De får en kub med hårt frusen snö som de sedan skall forma till ett mästerverk utan hjälp av maskiner. Handkraft – handcraft. Skulptörerna har rosor på kind och de mejslar ivrigt på sina kuber för att frambringa en skulptur av sällan skådat slag. Jag kan tänka att det är svettigt innanför den heltäckande overall som är nödvändig i dessa kyliga tider. Jag pratade med några, de verkade lättade att få vila sig några minuter.

Allt för konsten!

Här kommer en liten bildbomb som visar ställningen i sen eftermiddag i Umeå.

umea-2017-02-10-001
Vad skådar mitt norra öga?

umea-2017-02-10-006
Kuber av snö som något skall bli
umea-2017-02-10-008
Bra planerat men jobbet skall göras 
umea-2017-02-10-009
Finlir. En stund senare hade huvudet trillat av. Vad göra? Lim som består av vatten kanske kan fixa till olyckan. Håller tummarna!
umea-2017-02-10-010
Improvisation
umea-2017-02-10-016
En trött konstnär kan här sig vila på soffa kall men med gloria
umea-2017-02-10-021
De som mera leken njuta håller till på Renmarkstorget

umea-2017-02-10-023
Vad ser mitt norr öga;  Umefolk om två veckor!

Motsatt håll

Vintern fortskrider i sakta mak med ständigt längre dagar och ljusare förhoppningar.  Kylan har gjort ett kort besök men mycket mer än -17 C nattetid orkar det inte bli. Så har det varit ett par dagar och redan imorgon drar kung Bores andedräkt åter bort.

År 2007 var det faktiskt -25 C denna dag. Det börjar likna lite vinter det.

2017-02-04
Från det ena hållet en mulen dag
oxkangar-2017-02-08-vinter-1
Från det andra hållet en solig dag

Frostigt landskap i rätt ljus

Idag var det en sådan fin vinterdag som man bara kan önska sig. -8 C och rimfrost i träden. Speciellt lämpat för fotografering därför att solen dolde sig delvis i lätta moln vilket inte skapade skarpa skuggor i bilden. Naturligtvis tog jag kameran med under min vandring runt om i byn. Först längs med naturstigen ut till sjön där jag gick ombord på isen och fortsatte mot hamnen. Andra hade gått före mig, både människor och djur.

Fortsatte längs med mindre byvägar och kom också till skogs där jag inspekterade ett nytillkommet kalhygge. Som tur är hade avverkningen inte förstört den fina skogsstig som går förbi där.

Det är sådana dagar som gör att jag står ut med vintern!

Prommenad i Oxkangar
Fladan
Prommenad i Oxkangar
Fladan
Prommenad i Oxkangar
Frosten
Prommenad i Oxkangar
Utkikstornet på Storstenen i Fladan
Prommenad i Oxkangar
Skogen, det stående folket
Prommenad i Oxkangar
Den räddade stigen

Iskalla vindar

Någon egentlig snö har vi inte fått men lite vitt ligger på marken. I södra Finland och inte minst på andra sidan Kvarken längs med norrlandskusten har det kommit en hel del snö och där får man väl säga att de har full vinter. 15 – 35 cm. I Skelleftetrakten över en meter på sina håll.  Och mer lär de få.  Bara 100 km bort. Så olika kan det vara. Rent allmänt brukar det finns mera snö i Umeå än här på sidan.

Ingen snö som sagt men iskalla vindar och temperaturer kring -10 C. Det känns som -20 C. Tid för långkalsonger kunde jag konstatera i söndags på min spatsertur i skogen. Dags att leta fram kabeln för motorvärmaren, var är tjockjackan och inte minst mina stickade mössor bör uppenbara sig omgående. De lyser med sin frånvaro tills vidare.

När jag kom hem idag från jobbet var det bara +12 C inne i stugan; jag snålade och hade inte igång luftvärmepumpen under dagen. Men ganska snart efter att jag hämtat ved och fått fyr i spisen ökade temperaturen inomhus och i skrivande stund är den + 23 C. Som tur är har jag en rejäl hög med torr ved, mestadels björkved, men den bör klyvas innan den passar i spisen. Till det har jag en ved klyv som pressar hela 9 ton men den vill inte fungerar när den närmar sig tio minusgarder ute. När jag skulle testa ikväll så gick proppen i säkringsskåpet. Så det blev yxan istället. Det gick också. Min personliga propp gick inte utan jag tog det kallt så nu har jag det varmt.

malakton-2016-11-05-011
På lördagskvällen försökte jag ta några bilder på begravningsplasten med alla tända ljus och lätt rosa solnedgång men det blev inte så bra. Jag frös som en hund. Tyvärr hade jag klätt mig alldeles för lite. Här en halvtaskig bild ändå.
2016-11-06-009-masten
Dags att börja spana in lämplig julgran? Här ett exempel på det nya kalhygget. Mycket ljusslingor och krams så blir det nog bra. Som tips! Själv har jag julgran varken ute eller inne.