Vackert så det gjorde nästan ont

Vilken underbar dag vi upplevt i byn! Sol, blå himmel och gnistraden snö, härlig frost i träden. Och inte alls så kallt, 10-12 minusgrader på dagen. Det är annat än vad Jokkmokk och Boden idag hade på förmiddagen, -27 C. Jag hade tur som missade den köldknäppen med några dagar.

Jag tog en tur runtom i byn. Gick i frusna skoterspår och på välplogade vägar. Hälsosam, hög luft och knarr under skorna. Någon hund skällde, snöskotrar körde längre ut på isen och på håll hördes hur det flisades ris till energi, i något skede. Själv eldar jag i vedspisen för fulla muggar. Nu ikväll är det -15 C och mycket mera än så behöver det inte bli.

Jag gick också en tur på isen. Den borde nu vara tillräckligt tjock för att bevandra. En pimplare satt på post längre ut mot Strömgrundet. Annars glest med folk.

Visst var det fina vyer när jag körde till Jokkmokk på fredagsmorgonen, samma sol men granarna var betydligt mera snötyngda. Men nog var det idag också mycket fint med rimfrost här hemma. Tur att jag fick/får uppleva båda naturscenerierna. Så starkt ljus att det nästan gjorde ont i ögonen, solen och snön i samspel.

Vi tittar på några bilder från idag.

Det första bilden blev inte så blå i himlen men vacker ändå.

Titta där upp till vänster är stugan min!

Ute på Fladan

Idag är det mera sällan någon som står i busskuren. Flyget högst uppe till vänster stannar inte trots att det passerar byn.

En bra dag, jag vet vad en snöbjörn är!

Var det slirigt och surt igår blev det desto bättre idag. Dag som natt har vägen genom byn plogats, sandats samt slipats till av vägbjörnen. Nu är det ett rent nöje att köra ut till riksåttan. Vem minns den snö (och elände) som föll ifjol?

Ska vi ta det som ett tecken på att det hjälper att klaga och protestera eller är det ren rutin? Tyvärr är det så att den som är tyst och snäll åker ofta på en smäll.

På andra sidan pölen har de också sina vinterbekymmer. Förutom den förgrymmade halkan igår har isbroddarna tagit slut! Vad skall nu norrlänningarna göra när det inte ens finns broddar till skorna? Dratta omkull stup i kvarten eller krypa på alla fyra. Goda råd är dyra.

Jag minns ifjol när jag på besök i Umeå kom att passera ingången till deras nya, fina bibliotek i Väven och fick syn på skylten: ”Ta av broddarna innan ni går in i biblioteket!” Jag drog på smilbanden för jag kunde gott föreställa mig det praktfulla golvet i biblioteket efter att läshungriga umebor med broddar på skorna mosat golvet. Så förargligt det hade varit men vad gör man inte i brådrasket för att få tag i en Dostojevskij?

Följande rubrik läste jag igår på Allehanda: ”Snöbjörnar stjäls som aldrig förr – polisen: ”Har aldrig varit med om liknande”. Vet ni Pampasbor vad som menas? Inte jag i alla fall till en början. Snöbjörnar, vad kan det vara? Har jag aldrig hört talas om men är hjärtligt glad att verktyget fått ett namn. Jo, det är en ”snöskåtta”, som vi säger i Österbotten.  Något över metern bred och med handtag som gör snöröjningen betydligt lättare på gårdstunet.

Någon/några i Sollefteå har tydligen gått runt i bostadsområden och norpat första bästa snöbjörn som stått obevakad. Tidigare i veckan påträffades sen del av dem, 19 stycken, bakom en snödriva. Hur de kommit dit är ett mysterium.  Och var finns de andra? Kanske snöbjörnarna blivit högvilt på svarta marknaden för det är ont om dem i handeln. Både isbroddar och snöbjörnar är slut i affärerna på andra sidan Kvarken.

Nu vet vi vad en snöbjörn är för något. Jag har en, om än något sliten.

En annan bra sak idag var att jag hittade en pullover på CM med dragkedja för det fashionabla priset av åtta europenningar. Jag trodde knappt mina ögon. En riktigt bra och varm en. Heter det förresten dragkedja eller blixtlås? Därom lär det finnas delade miningar.

Till sist, som grädde på moset, släpper Urkult snart sina första akter inför festivalen i början på augusti. Som jag väntat! Fyra riktigt bra band först ut på banan. Enbart för dessa fyra akter är det värt att åka, kunde jag redan konstatera! Nordisk folkmusik, feministisk rock och latinamerikanskt. Ny design på hemsidan är också att vänta. – En bra dag!

Lång slutartid i vinterkvällen ger en något skakig bild men detta är mina verktyg för att röja snö på gårdsplanen. En snöbjörn i mitten.

Fram med flera björnar!

Vintern har slagit till på riktigt. Natten till tisdag visade termometern 18 minusgrader och idag har det kommit ytterligare påfyllning av snö parat med blåst. Mätning av snödjupet idag gav 52 cm. Härligt eller inte.

På sätt och vis är det fint med rejäl vinter istället för slask och blask, grått och trist. Nackdelen är den myckna snöröjningen.  På sommaren gräsklippning och på vintern snöarbete, ingen rast och ingen ro.

Snöfallet upphörde idag klockan 14 och då begav jag mig ut för att göra gårdstunet lite mera framkomligt. Just då kom plogbilen, detta både omtyckta och kritiserade fordon. Snöröjningen av landskapets vägar har fått utstå mycket klander. Folk har ringt, tidningarna skrivit och på sociala medier har känslorna svallat. De mindre vägarna plogas för sent, för sällan, för dåligt, för sakta. Det sista läste jag idag på Facebook.

Jag kan hålla med om kritiken. De mindre sidovägarna, som den jag bor invid, har inte alltid den framkomlighet och säkerhet som man tycker sig ha rätt att kräva. Dock anser jag det är en förbättring från ifjol för då var vår väg rent ut sagt livsfarlig med svår spårbildning. Jag tycker mig denna vinter ha märkt en ökad aktivitet med plogbilen och vägbjörnen lär också ha setts till vid något tillfälle. – Inte lätt att sköta våra vägar, alltid är det någon som klagar.

Man kan ha åsikter om sättet att köra plogbilen och annat tekniskt men grundorsaken till problemet är pengar! Det skall sparas och gnetas och naturligtvis är det lands- och glesbygd som drabbas först. De flesta människorna bor idag i städer och större orter och där sätts åtgärderna in först och på de större vägarna. Det kan tyckas orättvist, vi i sidobyarna är också skattebetalare, men om man ser till den folkmängd som på detta sätt snabbast får hjälp så måste prioriteringen bli sådan. Tyvärr.

Det finns ett klassificeringssystem som graderar våra vägar och vår skärgårdsväg kan få vänta efter snöfallets upphörande innan plogning sätts in. Det ger utrymme för spårbildning och tillfrysning av vägbanan vilket naturligtvis inte är bra. Det som skulle behövas är en eller flera körningar med vägbjörnar efter att plogbilen gjort sitt men vägbjörnar är ett sällsynt släkte och kostar pengar. De borde vara betydligt mera i arbete på mindre vägar och inte bara vid sällsynta tillfällen! Fram med mera björnar! Det är mitt recept.

Det kan tyckas att vi glesbygdsbor gnäller och klagar stup i kvarten men det måste vi göra för inget annat tycks hjälpa. De som har makten och pengarna sitter i städer och innanför ring tre och de vet lite eller inget om våra behov och liv. Eller så bryr de sig inte, vi är för få. Är man lagd åt det konspiratoriska hållet kunde man rent ut sagt får för sig att makten försöker svälta ut oss glesbygdsbor. För lite folk på för stor yta, för mycket pengar till ingen nytta. Koncentrera mera och lämna glesbygden åt sig öde tycks vara metoden. Naturligtvis sägs inget sådant högt.

Allt är dock inte nattsvart. Kommunen bekostar snöröjning av små sidovägar och vägar till gårdar. Bor man inte alltför nära landsvägen så får man denna service som sköts ypperligt av en lokal entreprenör! Själv har jag ingen nytta av detta men jag ser hur flinkt snöröjningen sker hos mina grannar. Plötsligt dyker traktorn upp likt New York i full nattbelysning. Fort går det, bra blir det och lika snabbt försvinner ljusmaskinen i mörkret. Skulle statens små landsvägar skötas på samma sätt vore ingen nöd!

Själv började jag med skyffel och ”skåtta” röja min gårdsplan men fann för gott att ringa svåger i granngården för hjälp. Det lovas mildväder och då blir snön dötung. Inget för min rygg. Istället trampade jag upp Lisas stig till mina grannar på andra sidan skogsbacken. Så nu har hon fin väg att gå till jobbet och jag slipper objudna gäster. En stund senare dök svåger upp med Forden och nu är allt fint och snyggt. Det är nu bara att vänta på nästa prövning: plusgrader och snöblandat regn. Väglaget förutspås inte bli att leka med i morgon.

Förresten, jag har väl nämnt att en av mina önskningar och på min bucket list är att se en livslevande björn i naturligt tillstånd? På behörigt avstånd. Tänkte väl det!

Här är den, världens väg till oss.

Två gånger gjorde den besök idag i byn. Det tackar vi för!

Fotosafari som kom av sig

En härligt, underbar vinterdag, idag, måndagen den 8 januari.  Solen sken och temperaturen låg på behagliga – 5 C. Vindstilla och nyfallen snö både på mark och på gren. En dag när man tar kameran och ger sig ut på fototsafari!

Först blev det dock snösvängen. Svåger kom med traktorn och tog bort stora drivor som samlats på gårdstunet.  Snökarmarna börjar bli rätt höga och då är det strax tyngre att göra allt för hand. Han jobbade en god stund med Forden innan det mesta var rensat och jag själv kunde finputsa lite.

Sedan trampade jag upp stigen till grannarna genom skogsbacken så att katten Lisa har lättare att göra sitt patrullarbete. Samtidigt tog jag lite bilder. Mera bilder skulle det bli, hade jag tänkt.

Men det går inte alltid som man tänkt utan istället kom ett datakonsultuppdrag emellan och när det var färdigt höll solen redan på att gå ned. Jag hade annars tänkt mig bilder med snötyngda unggranar med fina långa skuggor på mjuka, bulliga snödrivor.

Nåja, det kommer väl fler fina vinterdagar men tiden går så fort att hux flux är vintern förbi. Det som skall göras, skall göra nu! Kan låta tråkigt men det gäller att ta vara på tiden. Tiden går och vi med den.

Bulliga snödrivor i solens första strålar strax efter kl. 10.

Har ses Lisas stig till gården
Någon bild av vinterskog fick jag trots allt.

När jag på morgonen gick ut för att se om det fanns spår av vilt i närheten av stugan så mötte jag en man som kom gåendes med raska steg på landsvägen. Utan mössa på huvudet men med ett frodigt, rödlätt hår som nog skyddade något mot kölden. Jag sa ett muntert Hej! men han svarade inte utan slog ut med armarna och fortsatte. Kanske också ett sätt att hälsa, vad vet jag.

Där gick han, mannen utan ord

En klassisk solnedgång hann jag med iaf. I morgon en ny dag!

Rapport från byn

Nejdå, jag har inte gått i vinterdvala även om jag varit borta från bloggen några dagar.

Snö har det kommit och nu kan vi med fog säga att vi har en riktig vinter. Kallt, eller rättare sagt kallare, blir det även de närmsta veckorna. Om vi på något sätt drabbas av stormen Cora vet jag inte men den lär vara på väg hitåt. Vi får se hur det ser ut i morgon bitti.

Snöskottningen har det varit si som så med. Tung snö och känningar i ryggen har gjort att jag inte hunnit ikapp innan nästa snöfall kommit. Svåger har lovat att i morgon komma och röja upp med traktorn så då är jag på god fot igen. Det ser inte ut att bli så mycket snö därefter de närmsta veckorna.

På tal om fot så är stortån på höger fot inte riktigt bra ännu. Någon långpromenad blir det inte tal om på några dagar ännu men idag kunde jag i alla fall ta sparken till bystugan där byarådet bjöd på nyårskaffe, en tradition som uppskattas mycket i byn. Vid Storback mitt i byn susade jag iväg med god fart på medarna.

Ja, nyårskaffet. – Hela 35 själar behagade infinna sig för att avnjuta kaffe/te och bakelser. Byarådets ordförande hälsade välkommen och sedan satte surret igång. Därefter avtackades en av styrelsens medlemmar som nu lämnat styrelsen och vi fick även höra berättas om långväga besök i byn från i somras. Då besökte nämligen en ättling till emigranter, Hugo Sand, vår by. I början på 1900-talet emigrerade folk från byn till Misiones i norra Argentina och herr Sand besökte i somras republiken och sökte då även sina rötter. De fanns i första hand i Oxkangar och i Hellnäs.

Själv besökte jag Misiones för tre år sedan men då kände jag inte närmare till Sand utan jag höll på med mitt i Iguazu. Tänk, mera än tre år sedan jag sist varit på resa. Jag räknar då inte de otaliga utflykter jag gjort i norra Sverige, ej heller resan till Lofoten i höstas och en tur till Köpenhamn/Malmö. Det är liksom för nära hemknutarna men resor ändå. Små resor är också resor.

Just nu håller jag på med planering och funderingar på en resa senare på vårvintern men först vill jag se om Bettan klarar besiktningen på torsdag utan alltför mycket pengarassel. Hon är i fint skick men man vet ju inte vad stationens farbröder, och någon enstaka tant, hittar och hittar på. Vi håller tummarna för att det går vägen.

Mycket mera än så blir det inte i denna rapport från en by uti vinterlandskap. – Jo, isarna håller på att lägga sig men är ännu förrädiska på många ställen och vi vill ju alla hålla oss torrskodda och vid liv. Ha det gott!


De stora biffarnas land och vackra vyer

Vinterbäck i Djupsund

Här står några av åkdonen för de som tog sig till byastugan idag. Min spark står längst till höger. Granris framför bron skall det va!

 

Fint besök

Hon är kvällstrött verkar det som. Redan vi tiotiden igår kväll intog hon sin sovstol och sedan var hon helt stilla till fyra på morgonen. Då kom hon fram till min säng, liksom för att kolla om jag var kvar, sedan gick hon och lade sig igen fram till 05.45 när telefonen väckte oss.

Jag har Nelly på besök en tid. Nelly är en nätt, liten hund, rasen kan jag inte uttala mig om för det är jag dålig på, men sällskaplig och lättskött är hon. Noggranna instruktioner om maten har jag fått så det är enkelt och rastningen sker också regelbundet.

I morse vid halv nio gick vi en liten promenad ned till byn. Det skall nosas här och var och speciellt vid uppfarten till grannen som också har hund. Det viktiga är att alla bestyr utförs. När vi sedan kommer hem kör vi roliga stunden. Det innebär att jag skall jaga henne, med sin favoritleksak i munnen, runt köksbordet 10 varv. Inte en chans att jag skulle hinna nappa till mig favvisen.  Ett litet kast med huvudet och sedan smiter hon in under bordet för att komma ut på andra sidan. Mest motion får jag.

Någon linslus är inte Nelly. Hon har en fenomenal förmåga att försvinna när kameran plockas fram och att få henne att snällt posera är nästan en omöjlighet. Hon hinner nästan alltid vända bort huvudet eller så bara går hon. Jag hittade en bild från i somras när jag hann överraska henne. Nåja, någon bild skall vi väl få dessa dagar. Jag tror jag väntar lite och ser om det kommer snö för då syns hon så mycket bättre. Inte alls om grannens katt Lisa som är nästan helvit.

Temperaturen låg kring noll i morse men det kändes som -20 eftersom en envis vind låg på från öster. Snö väntas snart så vi kan väl med fog säga att vinterhalvåret är här. Däckbyte står också på agendan den närmsta tiden och vinterhastighet på våra vägar införs på torsdag. Vi tar det med ro, Nelly och jag.

En stilig dam är det, Nelly-Pelly som jag kallar henne

Motsatt håll

Vintern fortskrider i sakta mak med ständigt längre dagar och ljusare förhoppningar.  Kylan har gjort ett kort besök men mycket mer än -17 C nattetid orkar det inte bli. Så har det varit ett par dagar och redan imorgon drar kung Bores andedräkt åter bort.

År 2007 var det faktiskt -25 C denna dag. Det börjar likna lite vinter det.

2017-02-04
Från det ena hållet en mulen dag
oxkangar-2017-02-08-vinter-1
Från det andra hållet en solig dag

Frostigt landskap i rätt ljus

Idag var det en sådan fin vinterdag som man bara kan önska sig. -8 C och rimfrost i träden. Speciellt lämpat för fotografering därför att solen dolde sig delvis i lätta moln vilket inte skapade skarpa skuggor i bilden. Naturligtvis tog jag kameran med under min vandring runt om i byn. Först längs med naturstigen ut till sjön där jag gick ombord på isen och fortsatte mot hamnen. Andra hade gått före mig, både människor och djur.

Fortsatte längs med mindre byvägar och kom också till skogs där jag inspekterade ett nytillkommet kalhygge. Som tur är hade avverkningen inte förstört den fina skogsstig som går förbi där.

Det är sådana dagar som gör att jag står ut med vintern!

Prommenad i Oxkangar
Fladan
Prommenad i Oxkangar
Fladan
Prommenad i Oxkangar
Frosten
Prommenad i Oxkangar
Utkikstornet på Storstenen i Fladan
Prommenad i Oxkangar
Skogen, det stående folket
Prommenad i Oxkangar
Den räddade stigen

Friherre på isjakt

Så är jag åter friherre och kan disponera min tid mer eller mindre som jag själv vill. Morgonmänniska som jag är så blir det ändå uppstigning vid 6-tiden. Jag kan svårligen tänka mig att sova till 11-12 som vissa ungdomar lyckas med. Har jag hört. – Nej, då har ju redan halva dagen gått.

Jag hade idag ärende till en av skärgårdens yttersta boningar. Rätt fint väder och jag passade på att ta med mig kameran. Knäppte lite bilder här och var. Öppet hav på något ställe men annars har isen åter lagt sig inomskärs. Dock såg den minst sagt skröplig ut på sina ställen så jag skulle råda till stor försiktighet.

Kanske någon, med anledning av rubriken, förväntat sig en story från en längre utfärd med isjakt på isbelagda fjärdar? Så blev det dock inte utan jag ville bara med kamera på bekvämt avstånd från vägen dokumentera något av isens framfart i början på december. Dock finns i mitt uthus två stycken isjakter och även om de inte är mina så vore det frestande att prova detta transportmedel på spegelblank is en solig dag men förlig vind. Det vore något att rapportera! Med video och bild.

Tillsvidare får ni nöja er med några bilder och gissa varifrån de är.

djupsund-2016-12-07-062
Kaveldun. Här är det inte djupt.

sarkimo-2016-12-07-025
Inte många båtar här vid bryggan

 

vastero-2016-12-07-013
Vem vågar sig en bit ut?

 

ojskatan-2016-12-07-046
I solens sken, en strålande, kall strand

 

ostero-2016-12-07-004
Vi väntar!

 

ostero-2016-12-07-002
Öppet hav, hur länge?

Iskalla vindar

Någon egentlig snö har vi inte fått men lite vitt ligger på marken. I södra Finland och inte minst på andra sidan Kvarken längs med norrlandskusten har det kommit en hel del snö och där får man väl säga att de har full vinter. 15 – 35 cm. I Skelleftetrakten över en meter på sina håll.  Och mer lär de få.  Bara 100 km bort. Så olika kan det vara. Rent allmänt brukar det finns mera snö i Umeå än här på sidan.

Ingen snö som sagt men iskalla vindar och temperaturer kring -10 C. Det känns som -20 C. Tid för långkalsonger kunde jag konstatera i söndags på min spatsertur i skogen. Dags att leta fram kabeln för motorvärmaren, var är tjockjackan och inte minst mina stickade mössor bör uppenbara sig omgående. De lyser med sin frånvaro tills vidare.

När jag kom hem idag från jobbet var det bara +12 C inne i stugan; jag snålade och hade inte igång luftvärmepumpen under dagen. Men ganska snart efter att jag hämtat ved och fått fyr i spisen ökade temperaturen inomhus och i skrivande stund är den + 23 C. Som tur är har jag en rejäl hög med torr ved, mestadels björkved, men den bör klyvas innan den passar i spisen. Till det har jag en ved klyv som pressar hela 9 ton men den vill inte fungerar när den närmar sig tio minusgarder ute. När jag skulle testa ikväll så gick proppen i säkringsskåpet. Så det blev yxan istället. Det gick också. Min personliga propp gick inte utan jag tog det kallt så nu har jag det varmt.

malakton-2016-11-05-011
På lördagskvällen försökte jag ta några bilder på begravningsplasten med alla tända ljus och lätt rosa solnedgång men det blev inte så bra. Jag frös som en hund. Tyvärr hade jag klätt mig alldeles för lite. Här en halvtaskig bild ändå.
2016-11-06-009-masten
Dags att börja spana in lämplig julgran? Här ett exempel på det nya kalhygget. Mycket ljusslingor och krams så blir det nog bra. Som tips! Själv har jag julgran varken ute eller inne.