Livets gång
Lördagskvällen var vikt för konsert i Stjärnhallen i Den Lyckliga Staden. Kampen mot cancer är aldrig fel, kvällens tema. Nästgårds-svåger har börjat sjunga i kör och det hade varit fint att höra bl.a. Oravais Manskör uppträda på denna tillställning. Tyvärr satte den lurande förkylningen P för detta. Istället stannade jag hemma och intog en 3-timmars tupplur kombinerat med medicinering. Bäst så eftersom alternativet hade blivit alltför tungt.
Tidigare på dagen deltog jag i en begravning där en kylslagen gravsättning bidrog till förkylningens främjande. Trots att det inte tog lång stund vid graven började jag frysa.
En av byns äldsta innevånare har lämnat jordelivet. Hon blev 96 år gammal. Vid minnesstunden i ett av byns bönehus, Betel, fanns det tillfälle att framföra en sista hälsning eller bara berätta något om henne. Hade jag bara förberett mig hade jag kunnat bidraga med något. Hon var nämligen den som hjälpte mig vid introduktionen till mitt första riktiga arbete som 16-åring. Hon visade mig omkring, hur stämpelklockan fungerade, rutiner på min första arbetsplats. Hon var också en trogen kund den tiden jag sålde tidningen ”Svenska Journalen” som lösnummer i byn.
En annan bybo reste sig dock och framförde sin hälsning. Han tillhör också frikyrkoförsamlingen Betel och är även han 96 år gammal. Jag tycker att det är strongt gjort eftersom han har uppnått denna ärevördiga ålder och ändå förmår att ta egna initiativ och med kraftfull stämma framföra sitt budskap.
Människor föds, människor dör, sådan är livets gång. Själv har jag så smått börjat förstå livets förgänglighet och vikten av att ta vara på nuet: att säga JA, att inte gömma sig bakom blyghet och rädsla för att göra bort sig. I morgon är det en ny dag, den första.
Du kanske också gillar
6 kommentarer
wesber
Fick reda på i går att hon gått bort. Vi jobbade ihop hon och jag från 1972 till 1975, minns när vi stod vid bybutiken och väntade på Kalle som skulle köra oss till Masunin. Även din mor och syster kom knallande i tidig morgontimma för att knega för brödfödan. Sen var det bara att sy för president o fosterland medan tidstudiemannen tog tid för att ytterligare få ned tiden lite grand. 6 mark i timmen hade jag och låg man i riktigt kunde man komma upp i 8 mark i timmen men det skulle man hålla tyst om annars kom den finska avundsjukan fram. Nog går åren fort allt, bäst att njuta medans man kan och orkar.
PJ
Jodå, visst minns även jag Kalle och hans blåa Transit som skjutsade oss. Han var ganska kvick och slagfärdig i munnen. Fiskare var han också förutom taxichaufför. Vi måste ha åkt i samma bil den tiden även om jag inte minns det. Så du minns timpenningen från den tiden? Själv har jag ingen aning men den måste säkert legat på ungefär samma.
Syster Yster d.y.
Visst borde man leva mera i nuet, ta vara på de dagar och förhoppningsvis år som man har kvar, istället för att rusa från det ena till det andra utan att själen hänger med.
PJ
Problemet idag är att man har så många valmöjligheter att enbart det kan bli stressande. Så mycket man borde hinna med och uppleva.
wesber
Nej du hade nog slutat på Masunin då och flyttat eller så hade du körkort o åkte i egen bil. Det var bara fruntimmer med i bilen när jag jobbade. Du är ju två år äldre än mig, men min syster jobbade då. Vi slutade när mamma dog i mars – 75 och syrran gifte sig o flyttade över Kvarken.
PJ
Så var det nog. Jag köpte bil när jag var 18 och då började jag nog köra bil själv. Jag gick också skiftesjobb någon tid. Ack ja, i mitten av 70-talet var det många av vår generation som flyttade till Sverige. Själv gjorde jag det i augusti 1975, bara några månader efter er då. Alla mina 4 kusiner på andra sidan vägen flyttade också de åren. Även min syster och hennes man.