Vackert så det gjorde nästan ont

Vilken underbar dag vi upplevt i byn! Sol, blå himmel och gnistraden snö, härlig frost i träden. Och inte alls så kallt, 10-12 minusgrader på dagen. Det är annat än vad Jokkmokk och Boden idag hade på förmiddagen, -27 C. Jag hade tur som missade den köldknäppen med några dagar.

Jag tog en tur runtom i byn. Gick i frusna skoterspår och på välplogade vägar. Hälsosam, hög luft och knarr under skorna. Någon hund skällde, snöskotrar körde längre ut på isen och på håll hördes hur det flisades ris till energi, i något skede. Själv eldar jag i vedspisen för fulla muggar. Nu ikväll är det -15 C och mycket mera än så behöver det inte bli.

Jag gick också en tur på isen. Den borde nu vara tillräckligt tjock för att bevandra. En pimplare satt på post längre ut mot Strömgrundet. Annars glest med folk.

Visst var det fina vyer när jag körde till Jokkmokk på fredagsmorgonen, samma sol men granarna var betydligt mera snötyngda. Men nog var det idag också mycket fint med rimfrost här hemma. Tur att jag fick/får uppleva båda naturscenerierna. Så starkt ljus att det nästan gjorde ont i ögonen, solen och snön i samspel.

Vi tittar på några bilder från idag.

Det första bilden blev inte så blå i himlen men vacker ändå.

Titta där upp till vänster är stugan min!

Ute på Fladan

Idag är det mera sällan någon som står i busskuren. Flyget högst uppe till vänster stannar inte trots att det passerar byn.

Annonser

Tidens gång

Ikväll är en sådan kväll som jag bara älskar. Lätt snöfall, lagom hurtig vind, mörker, snudd på snöstorm men inget elavbrott. Vinden lever och tjuter i knut och lid. Skogens folk ruskar sina kronor, snö och vind biter i kind och nästipp. Inne tänder jag elden i vedspisen. Jag mår!

Det är början av december, vad annat är att vänta? Snart är det jul. Vi skovlar i oss risgrynsgröt med socker och kanel, tomten dunkar i farstun och julottan missar vi även detta år. Smällar vid nyår, halvdana löften och sedan är det plötsligt -30 C, kanske. Bara mera ved in i spisen!

Jag menar, tiden har sin gång. Några få dagar, kanske en vecka står naturen möjligen still, sedan rusar den åter åstad till nästa anhalt i brådskande fart. Snart är det vårvinter och vår! Tjäderns läte värt att offra en natts sömn på.

Tag även vara på en medelmåttlig snöstorm! Om inte annat så kanske den vaggar dig till välbehövlig sömn?

Jag menar, varför inte njuta av och göra det bästa möjliga av det som nu är?  Visst, mörkt ute men varför inte kura ihop sig under filten och läsa en god bok, lyssna på musiken vi sällan har tid för, ta ett snack med vännen långtbortifrån? Plocka in ytterligare en pinne i brasan.

Jag går och lägger mig nu.”Ett annat liv” av Per Olov Enquist väntar. I morgon borstar jag bort den snö som faller i natt, om en vecka är den glömd.

Utrustad med tre redskap i morgon

Video från Lofoten

Jag har idag knåpat ihop en video från min roadtrip till Lofoten i september. Den finns nu att se på Tuben. Det är en blandning av tidigare publicerade bilder och videos från Bruntes instrumentbräda. Fler bilder från Lofoten finns också på min Flickr bildsida. Min tidigare video från Norrland med tillhörande Flickr katalog finns längre ned i bloggflödet. Därmed anser jag mig mer eller mindre klar med min enveckas rundtur i Norrland och på Lofoten.

Jag använde min Canon 6D för stillbilder och GoPro Hero för videos från bilen. Hyfsad kvalité på filmerna tycker jag själv samtidigt som jag ser en klar skillnad på en video filmad i 4K. Det är liksom nästa steg i utvecklingen. Aldrig verkar tekniken komma till vägs ända. Alltid lite bättre, lite mera finesser, bättre prestanda.

Drönarna har också gjort sitt stora intåg och nu kan man få bra drönare med kamera till ett överkomligt pris. Visst är det snyggt med fina bilder från ovan men frågan är om jag skall hänga på racet med ständigt mera avancerade videos. Det tar också en hel del tid att sammanställa en video samtidigt som det är väldigt kul. Det är en skapande process både under filmningen och vid klippningen.


Roadtrip Lofoten september 2017 på Flickr – 103 bilder

Skogsfotografens glömska

Ni vet hur det är ibland när man blir så till sig att man glömmer både tid och rum. Jag som annars ikväll hade tänkt åka in till Vasa och gå på Ritz för att se filmen Sameblod. Helt plötsligt hade klockan passerat fem och jag skulle inte ha hunnit i tid till filmens början. Därtill var jag rejält hungrig. Det blev att hoppa över filmen denna gång men den går ännu några gånger på Ritz så jag hinner väl.

Ni vet också hur det känns när man fått inspiration till max och bara vill sätta igång. Som igår på fotofestivalen. Eller när jag varit på någon sammankomst tillsammans med mina radiovänner eller när man känner sig riktigt peppad efter en spansklektion. Man bara vill rusa hem och köra pang på rödbetan. Så blev det idag.

Jag tog som vanligt med kameran på min söndagspromenad i akt och mening att i all stillhet ta någon bild här och där. Plötsligt befann jag mig i skogen letandes motiv och detaljer som man annars inte ser. Helt klart påverkad av bildvisningarna igår. Jag kom att tänka på Johan Geisor som sade att han aldrig ser fåglar och djur i naturen därför har han satsat på makrofotografering. Helt nyligen har han gett ut sin första fotobok med den kryptiska titeln ”De osynliga fåglarnas skog”.

Osynliga fåglar är däremot inget som Benny West känner till för fågelfotografering är en av hans specialiteter eller Tommy Vikars som har mörkerfotografering i skogen som sitt gebit. Just för att ta reda på vad djuren och fåglarna gör i mörkret om natten. Stort tålamod och envishet fordras för att få de bästa bilderna av levande djur och fåglar i vilt tillstånd. Jag tror jag föredrar makrofotografering för det verkar mera lättillgängligt även om också det är en konst. Eller varför inte landskapsfotografering som Johan Strand presenterade i sin framställning.

Inspiration fick jag och det var väl därför jag hamnade i skogen idag en god stund. Det är märkligt vad man kan upptäcka i skogen om man bara tar det lugnt och tassar försiktigt omkring. Bl.a. upptäckte jag flera djurstigar helt nära min gård och även färska spår av rådjur vid en kallkälla som jag har på mina marker. Just detta att röra sig långsamt i landskapet är en av hemligheterna med Orsolya och Erlend Haarbergs fantastiska bilder. De vill själv gå med packning längre tider i fjällen för att se det annars osynliga och vänta på det perfekt ljuset och tillfället.

Själv får jag väl kalla mig skogsfotograf efter dagens övningar. Jag är annars en stor vän av skogen och dess väsen, med eller utan kamera. Här kommer ett gäng bilder från dagens strövtåg i skog och mark. Inte långt gåendes för på en ganska liten yta hittade jag massor av fototillfällen och då var jag inte alls inne på makrofotografering.


Haarberg Nature Photography 

Gå in på deras galleri och se bilder.

Johan Geisor om naturfotografering (Radio Vegas program)

Här var det stopp
Pengar på det gröna

 

Skrumpnande skönheter

 

Livet på en pinne
Vem bor här?
Eller här?
UFO i skogen
Trampa inte på mig!

 

Fortsatt färd på Lofoten

Idag, söndag förmiddag är det åter regn och rusk. Lockar kanske inte så mycket för uteliv men förhoppningsvis kommer jag någonstans mellan regnskurarna att få ser mera av det som finns längst söderut på Lofoten. Målet idag är Å, byn längst ut på Lofoten. Mycket kort och bra namn, ingen orsak att slösa på bokstäverna tyckte säkert den som namngav denna by. Ungefär samma med Ii som jag passerade på väg till Torneå eller Bö på Andøya.

Man kan kanske bli lite mätt på alla vackra och hisnande vyer som serveras. Det en berget mäktigare än det andra och fjordarna slutar jag aldrig att förundras över. Ett mäktigt landskap på Lofoten.

Jag satt och funderade om alla dessa bergstoppar har bestigits av människor och hur gjorde lantmätarna förr i världen när de skulle mäta och kartlägga alla dessa svåråtkomliga områden? Hur gjorde de med allt byggnadsmaterial som skulle fraktas ut till fyrar och byggnader uppe på bergssidorna? Inget lätt göra, kan jag tänka. Vilket slit!

Jag passerade igår genom ett antal tunnlar och över höga broar för att ta mig till Svolvær, centralorten på Lofoten. Tanken slog mig hur mycket mera det måste kosta att bygga vägar i Norge jämfört med Finland där terrängen för det mesta är relativt slät och framkomlig. Hur många kilometer tunnel har Finland jämfört med Norge? Vägarna här är ofta smala, krokiga och med branta lutningar ändå är det fritt fram att köra 80 km/h på många ställen. Det gäller att ha tungan i rätt mun när man rattar sig fram här.

Även färjetrafiken är väl utvecklad. T.ex. Hurtigrutens fartyg lägger till kaj här alldeles bredvid hotellet i Svolvær där jag bor. Jag har ett rum med havsutsikt och är på första parkett när fartygen anländer och avgår. Det som jag reflekterar över hur bra det fungerar, trots alla utmaningar som naturen bjuder. Finland, som också är ett rikt land, borde ha betydligt bättre förutsättningar hålla vägarna i skick och färjor ut till skärgården än Norge. Ändå fick vi i vintras smaka på det elände som dåligt vägunderhåll i Finland förorsakade och hotet mot färjorna i skärgården. Intressant vore att jämföra siffror och statistik beträffande infrastruktur i Finland och Norge.

Här avgår Hurtigrutens fartyg Finnmarken. Fotad strax utanför hotellet på kajen.

Hotellet som heter ”Vestfjord Hotel Lofoten” i Svolvær kan jag rekommendera om ni besöker Lofoten och behöver nanna kudden en natt. Längst ut på kajen ligger hotellet. Nästan lite svårt att hitta dit om man inte vet positionen eftersom man skall köra ut på kajen runt en byggnad innan man är framme vid hotellet som vetter mot sjön. Ett utmärkt hotell med alla faciliteter som behövs.

Jag besökte också deras restaurang igår kväll och avnjöt en portion grillad klippfisk. Så gott! Priserna på restauranger här i Norge är ganska höga men frågan är ändå om inte klippfisken var värt det.

Klippfisken jag åt igår kväll. Bild tagen med mobil-kameran.

Så gott, så långt. Färden har hittills gått helt enligt planerna och ännu återstår flera dagar innan jag åter siktar Pampas skärgård.


Vestfjord Hotel Lofoten

Svolvær

MInst en kyrka per inlägg. Ha, ha. Detta är kyrkan på Langenes
Rena idyllen, va? Nära Sortland.
Vägen mellan Klo och Strengelvåg. Här hittade jag en död råtta på vägen som grinade illa. Råttan alltså. 😉
Vackert så det förslår
Och vänder jag mig om ser det ut så här. Så är det på många ställen i Norge.

Sommaren som aldrig kom…

… minns vi sommaren 2017. Visst, ljuset och det gröna kom men värmeböljan, en endaste liten en, vart blev den av? Knappt så det runnit en droppe svett i år. Simstranden vid Hellnäs har inte heller haft många besökare denna sommar.  Och alla myggen, var blev de av? Nåja, någon måtta får det vara med saknaden, mygg klarar vi oss utan. Eller borde vi tänka på småfåglarna och deras föda?

Sista söndagen i augusti tog jag mig en tur genom byn. Kameran med, naturligtvis. Tog bilder här och var, liksom för att dokumentera sommaren, det som finns kvar, ifall någon får för sig att det varit nio månader vinter och tre månader dåligt skidföre. Minnet kan ibland spela oss spratt. Då är det bra att ha bilder som bevis, en liten sommar hade vi i alla fall, vid närmare eftertanke.

Vi tittar på lite bilder i ett galleri!

En titt tillbaka i 70-talet

Jag älskar gamla filmer och videos från förr i världen.  På tuben finns en hel del super-8 filmer som visar livet på landet och hur arbetet gick till en gång i tiden.

Jag snubblade över fyra sådana filmer, inspelade på 70-talet av en man som heter Runar Lindahl. Inte den bästa tekniska kvalitén och inget ljud men filmerna är ändå sevärda.

Jag fick nämligen ögonen på dessa filmer när jag följde en länk som Underbara Clara på sin blogg gav till en fastighet som var till salu i Kalvträsk, Västerbotten. Jag intresserade mig en stund för denna by, belägen i Västerbottens inland från Skellefteå räknat, och kunde konstatera att det finns en vacker natur runt om men också att det är en avfolkningsbygd. 1960 fanns här närmare 200 personer men idag t.o.m. färre än i vår by. Dock, när man ”promenerar” omkring i byn med Googles hjälp ser det ändå ut att vara en rätt fin och proper by. https://goo.gl/maps/yGnkusiPegH2

Filmerna är fyra stycken och visar byalivet på 70-talet i Kalvträsk eller dess närhet. Jag kan gott säga att så gick det också till i vår by på 60-talet, i första hand. Lite nostalgisk blir jag när jag ser hur de jobbade för hand och allt slit som arbetet i skog och lantbruk krävde med den tidens maskiner och redskap som hjälp men också hästar som användes. Allt detta har jag sett som liten gosse och även i viss mån varit med om att utföra. Tänk om man bara för en liten stund kunde vrida tiden tillbaka och uppleva den miljön, arbetet och människorna. Jag tror nog att jag nöjd skulle återvända till nutid men en intressant utflykt vore det.

Huset som är till salu är en gammal mjölnarbostad med tillhörande kraftverk vid Kvarnån. Inte myggfritt på sommaren skulle jag tro men garanterat frisk luft och en underbar natur. För 700.000 kr blir det ditt! En inte helt omöjlig summa. På Lantmäteriets karta här.

Här kan ni se alla fyra filmerna.

Vill ni bara se en  finns den första nedan. Bl.a. syns i början på denna film en till synes vådlig vedklyvningsmaskin.