De anhörigas afton på Marielund i Maxmo

Igår kväll blev det stolgymnastik. Det gällde att i takt till sång göra några enkla rörelser sittandes på stolens framkant. Lite pröva på. Sådana övningar som man ser på äldreboenden där rörligheten ofta är begränsad hos innevånarna. Likväl skall det gymnastiseras och röras på sig. Och javisst, det var där jag befann mig igår, på Marielund i Maxmo.

Gamla moster, 90-plus, bor sedan många år på detta fina äldreboende i Maxmo kyrkby. Varje höst firas De anhörigas afton och eftersom moster själv inte har några barn så blir det vi syskonbarn som får engagera oss lite mera förutom hennes syster som igår hade förhinder. Därför föll det på min lott att närvara och varför inte. Det gav en god insyn i hur hemmet fungerar, träffa personalen, äta god mat (laxsoppa), träffa andra anhöriga, delta i programmet och rent allmänt uppleva den fest och den omväxling detta är för boende på Marielund.

Alla var fint uppklädda och alla var med. För första gången på 33 år stängdes Marielund när alla travade iväg till församlingshemmet i närheten. Festen har blivit allt populärare med åren och det blev lite väl trångt i matsalen på Marielund. Därför flyttades festen till församlingshemmet där de ca. 80 deltagarna rymdes men mycket extra utrymme fanns ändå inte.

Efter middagen förflyttade vi oss till festsalen där kvällens program avnjöts. Chefen för Marielund, ansvarig sjukskötare Ann-Christine Nyman, hälsade välkommen och bjöd på en kavalkad av det som hänt på Marielund senaste år. En hel aktiviteter må jag säga och inte minst djuren som de haft på boendet har fått stor uppskattning. Nu har tyvärr pippin i buren dött, katten har blivit överkörd (den tredje katten som rönt detta öde) och hönsen har flyttat hem till sig över vintern. Vi får verkligen hoppas att någon donerar en ny fågel till hemmet och att en ny katt får pröva lyckan på Marielund. Speciellt detta med katter tror jag är viktigt för trivseln på ett äldreboende.

En trampcykel med två platser för boende har också införskaffats efter att en fond gett penningar till detta. Egentligen har cykeln plats för tre personer eftersom en av personalen behövs för att sköta styret och trampandet. Passagerarna sitter framtill och velocipedföraren sitter på sadeln och stärker sin kondition. Win win för alla och mycket uppskattat.

Allsången som leddes av Marlen Södergård hade god hjälp av dragspelaren Stefan Sandvist. En dam från Rökiö, tyvärr missade jag hennes namn, höll ett litet föredrag om ”Liiti om daan vaar mytzi i vikon” (Lite varje dag blir mycket på en vecka). Det var här som alla fick prova på lite stolgymnastik. Hon menade att även små rörelser och korta vandringar är stärkande för konditionen och välmåendet. Förvisso har hon rätt, det är de små stegen som räknas. Varje vandring börjar med ett steg. Det är stor skillnad på en helt sängliggande patient och de som kan röra sig för egen maskin åtminstone något.

Programmet inleddes av Noah Grannas som vackert spelade några pianostycken. Han går sista klassen i högstadiet och kunde verkligen hantera klaviaturen på ett piano. Visserligen kom han av sig en gång, händer den bästa, men detta skötte han smidigt och med stor säkerhet. Förutom musicerandet imponerade även hans övriga uppträdande vilket borgar för att vi kommer att få se honom på scen fler gånger. Som Ann-Christine sade: ”Minns att det var på Marielund ni hörde hans namn första gången”. – Jodå, det skall vi komma ihåg.

Programmet avslutades med lottdragning och jag vann en stegräknare. Kanske en påminnelse om vikten av motion?

De anhörigas dag blev en positiv överraskning och väl värd att besöka. Programmet var fint utformat och mitt intryck är att det råder god stämning på Marielund. Personalen ser ut att trivas och de boende verkar nöjda. Moster var belåten med kvällen även om hon blev lite trött på slutet. Jag brukar säga att på Marielund vill jag bo den dagen jag inte längre kan sköta mig själv och eget hus och hem. Fast helst dör jag med lien i hand på eget gårdstun. Må det dröja ännu många år. Jag har alltför mycket att se, höra, uppleva och lära!

Ett par bilder från festligheten igår kväll. Tyvärr bara med mobilen, jag orkade inte släpa med mig systemkameran.

Tyvärr blev bildkvalité sådär men här hälsar i alla fall Ann-Christine Nyman välkommen. Sedan följde en bildserie på alla de aktiviteter som hänt på Marielund under senaste året.

På gång längs Herrgårdleden och besök på Olivias Café

I lördags, på kvällen, midsommardagen var jag, sister Jane och svåger riktigt duktiga och hurtfriska. Vi besökte nämligen Herrgårdsleden som börjar vid Tottesunds herrgård i Maxmo och sträcker en bana på 3,6 km om man inte tar någon genväg, vill säga. Vi gick också leden, de ni!

Fast först fick vi nog leta ingång till leden; vi tittade åt helt fel håll men sen när vi väl var på gång gick det hur lätt som helst att hitta och direkt svår var inte heller leden. Ett par avstickare till stranden gjorde vi också men annars var det mest i olika typer av skog vi gick. Men nära stranden. Skyltar var också uppsatta för info olika trädslag och växtlighet. Rastplatser finns också med bord och bänk och längst bort finns grillkåta vid stranden och tillhörande toalett. Riktigt bra ordnat.

En bra vandringsled som kan rekommenderas åt nästan vem som helst som kan röra fot om fot. Bara ett par andra vandrare såg vi vid starten men annars var det bara vi som förde ljud i skogen. Förutom fåglarna då som upphäv sina fina läten än här än där. Ganska lite mygg vilket förvånade oss något.

Efter vandringen kände  vi oss hungriga och vi besökte Nabben men där var det svårt att hitta bord så vi fortsatte till nyöppnade Olivias Café i Brudsund. Det kom vi inte att ångra! En liten men vacker by med hus som alla har strandläge. Snyggt och prydligt. Länge sedan jag besökt den byn även om den är relativt nära.

Olivias Café är som sagt nyöppnat med vackert läge och nära till stranden, lagom stort, skulle jag tro. Jag beställde en baconhamburgare och den var verkligen god och mättande. Rekommenderas! Annat fanns också på menyn men vi nöjde oss med hamburgare denna gång.

Nöjda och belåtna återvände vi hem med vandring i benen och burgare i magen. En riktigt bra midsommardagsafton!


Herrgårdsleden

Olivias Café 

Tottesunds herrgård. Start till vänster om herrgården.

Ståtlig tallskog

Passligt ställe för en kaffepaus med dopp

Titta, där sitter ju jag och svåger. Det ser ut som han håller mitt huvud på plats men så huvudlöst är det inte.

Sis kollar växterna som finns

Grillkåtan alldeles nära stranden

Grova stammar finns det ibland.

Nytt liv bland gammalt

Utsikt från Olivias Café

Och i den stugan finns Caféet

Född och väl gödd

Gossen var född och skulle döpas; jag blev på kuppen väl gödd. Inte bara på dopets efterfest utan också senare på dagen.

Av någon anledning blir jag ibland anlitad som fotograf på diverse tillställningar. Idag var det dop i Maxmo kyrka som sedan övergick i vigsel av föräldrarna. Två flugor på smällen, kan man säga. Bröllopet var hemligt förutom för ett fåtal, inklusive hovfotografen själv som invigd, dock inte vigd. Det hade blivit för trassligt med fler flugor i den smällen. Eller kanske inte, efter att jag lyssnat på några av deltagarna efteråt så misstänkte nog en och annan att något mera var på gång.

Att fotografera på dop och bröllop ställer vissa krav på att bilderna skall bli bra. Det är en livsomtumlande händelse som skall förevigas och bilderna får inte misslyckas. Ljuset kan ställa till det, både motljus inne och skarpt solljus ute. Var finns de rätta vinklarna, vilka bilder vill föräldrarana/brudparet ha, är det bra fokus på det väsentliga. Var hittar man det där lilla extra fina motivet som ingen förväntar sig? Man kan inte heller klampa omkring som en elefant i porslinsbutik och störa den högtidliga ceremonin. Så det kan vara lite pirrigt innan man fått alla bilder och sedan i datorn konstatera om man lyckats eller inte. Sedan vidtar ett ganska omfattande arbete med att bildbehandla och förbättra raw-filerna så att de blir begripliga för alla bildprogram och eventuella utskrifter.

Det var ingen stor tillställning men desto mera intim och hjärtlig. Efteråt bjöds på kakor, tårtor och smörgåstårta. Så jag blev ganska mätt. På väg hem ringde en bybo och ville bjuda på middag som ett tack för lite hjälp som jag stått till tjänst med. Då gick det inte ned mera i min kista så det blev uppskjutet till på kvällsidan. Då var det åter plats för lite mera god mat.

På väg hem från den bespisningen ringde åter telefonen och då ville sister Jane bjuda på plättar med sylt och vispgrädde. Nåja, någon plätt kunde jag väl kränga ned så jag tackade ja. Jag fick på samma gång höra om deras seglats senaste dygn.

Man kan med fog säga att jag idag blev väl gödd och dessutom helt gratis! Bara att gapa och ta emot.

Gossen ja, han var så snäll och tålamodig och fick namnet Jesper Emil.

2016-06-12 Maxmo kyrka
En bild av kyrkan i Maxmo. Bilder från själva dopet och bröllopet tycker jag inte att jag som bloggare kan publicera eftersom det är andras privata angelägenhet. Men kyrkan, den går väl an. Soligt väder och blå himmel som synes.

Gud eller tomten, vem av dem finns?

Jag visste inte om jag skulle skratta eller gråta när jag i början av veckan hörde om tomteförnekelsen i Maxmo kyrka, inte långt från vår by. Det blev en storm i en sockerskål. T.o.m. Aftonbladet hade det på sin hemsida. Jag tror jag småler i mjugg.

Ett s.k. predikobiträde förklarade på en skolgudstjänst förra fredagen att barnen inte skulle skriva så långa önskelistor inför julen eftersom det inte alls är säkert att alla mammor och pappor har råd denna jul. Tanken är onekligen riktig, också med tanke på den köphysteri som råder inom vissa familjer medan andra barn knappt får något alls; kanske inte ens nyktra föräldrar under julen.

Nåja, den saken hade kanske kunnat passera utan större i ljud skällan men när samma person påstod att tomten inte finns, då blev det liv i luckan. Först blev en del av de yngre barnen ledsna för tänk om tomten inte finns, hur går det då med alla julklapparna? Julafton, tomten som inte finns och alla förväntningar som rann ut mellan springorna i kyrkgolvet. Jag kan förstå dessa de minsta som kopplar tomten så starkt till julklappar och plötsligt kanske det inte blir några julklappar eftersom tomten inte finns. För det är julklappar barnen vill ha, tomten har mindre betydelse men är ändå en kanske spännande och lite skrämmande uppenbarelse.

Jag förstår de mindre barnen men att föräldrarna reagerade så starkt att de t.o.m. skrev ett brev till församlingen där de klagade på att lögnen om tomtens existens helt oplanerat kom i dager förvånar mig. Det får i mina öron en komisk klang. Hade jag varit förälder till ett av de ledsna barnen hade jag förklarat att visst finns tomten men det är en tant eller farbror som klätt ut sig och julklapparna skall visst delas ut som vanligt. Det tror jag hade räckt långt och barnen hade säkert förstått saken.

Det verkade främst som om föräldrarnas egen tro på jultraditionerna med tomten, förväntansfulla barnaögon och lusten att inför julen trissa upp stämningen hos de små har fått sig en törn. Vad skall föräldrarna nu hitta på när den mystiska, övernaturliga tomten inte finns; den viktigaste varelsen på hela julen? Jesusbarnet kommer långt efter i betydelse, om han alls nämns.

Den efterföljande debatten på Facebook, Vasabladet och Västerbottens-Kuriren var intressant att följa. Det fanns de som försvarade barn rätt att tro på tomten så mycket de vill och att det är föräldrarnas suveräna sak att informera telningarna om sakernas rätta tillstånd när så var dags. Ett annat spår var Guds vara eller inte vara. Gud är också en gammal gubbe med skägg som ingen sett, så varför tro på honom? Tomten har folk åtminstone sett. Jag tror Gud klart förlorade mot tomten i fråga om tro denna gång. Det blev en triangeldiskussion med tomten, Gud och föräldrars rätt till hemligheten i varsitt hörn.

Jag tror debatten speglar ganska väl dagens samhälle vad gäller Gudstro, kvasireligion och ateism. Få erkänner sig tro på Gud, många mumlar något om tro på högre makter och andelen ateister/agnostiker/icke troende ökar. I Vasabladet uppfattade jag 1 person som direkt troende medan 9 uttyckte ateism eller annan typ av Gudsförnekelse. Ungefär samma siffror i Västerbottens-Kuriren. Ändå vill många ha kvar traditionen med de kyrkliga ceremonierna, dop, konfirmation, vigsel, begravning och som sagt, inte minst julfirandet. Det verkar som om traditionen, om än religiös, är viktigare än det kristna budskapet.

Själv hittade jag en sakkunnig på YouTube och hon förklarar minsann hur det ligger till med jultomten. Det är det där med ”klädorna” som hon gör att hon inte tror på tomten. En skärpt tjej. Jag kan bara hålla med!

[youtube=https://youtu.be/-uolReTpERU]

Skärgårdsmarknad

Till sommarens traditioner hör ett besök på Österö skärgårdsmarknad. Vädret var skapligt och många besökare hade i lördags letat sig ut till denna by i Maxmo skärgård vid vägs ända. Ett flertal försäljare var på plats och inne i huset slevades även detta år laxsoppa upp till hungriga besökare. Ute bjöd en av skärgårdens söner på sång och musik allt medan folk strövade omkring mellan stånden eller gjorde en sväng in till fiskemuseet.

En kvinna sålde thailändska vårrullar. Det fick bli sådana i år istället för soppan. Jag frågade varifrån hon kom och menade då vilken kommun i landskapet. Det visade sig att hon sommartid bor i en av de närbelägna skärgårdsbyarna och vintertid i Thailand. Hon pratade bra svenska vilket föranledde mig att fråga hur det kom sig. Jo, hon hade gått en kortare kurs men bor man här på somrarna måste man lära sig språket, svarade hon. På somrarna svenska, på vintrarna engelska eller thai. Hon var alltså thailändska och hur hon hamnat här frågade jag inte. Lite band på min nyfikenhet fick jag lägga men i dagens globala läge är inget omöjligt.

Bärplockare från Thailand söker sin utkomst i de norrländska skogarna, företagare från republiken öppnar eget i Thailand och har man det gott ställt kan man som pensionär bo snart sagt var som helst i världen. Spanien, Thailand, Portugal eller något annat land med mera behagliga temperaturer under den mörka årstiden. Folk reser och far och många ungdomar vistas kortare eller lägre tid utomlands för studier eller bara för att uppleva och samla erfarenhet.

En kusin sålde fisk och min granne fåraherden sålde produkter från sin fårfarm. En moster sålde bakverk och hon hade inga problem med att bli av med sina alster. Själv sålde jag ingenting men med lite kreativitet borde man hitta på något passligt att sälja på dylika lokala marknader. Någon liten idé har jag men intresset är väl inte det rätta. Bättre då att ströva omkring och snacka med folk.

I Fiskemuseet finns en hel del av skärgårdens tarvting när det gäller fiske, båtar, båtmotorer och fångstredskap. Framför allt samlas gubbarna kring en renoverad Wikströms motor för att berätta om denna motor, båtar i allmänhet och gångna tiders händelser på havet och i samband med fiske. Alltid lika intressant att låna ett öra till dessa diskussioner. Egentligen borde det antecknas vad de berättar, både det om vardagen på sjön och om det humoristiska. Ett och annat garv hördes.

Österö marknad1
Detta är nog så långt från New York man kan komma, mattan till trots. Skärgårdsmarknad på Österö.
Österö marknad2
Stickade koftor till försäljning. Kan behövas denna kylslagna sommar.
Österö fiskemuseum
En bill. Något annat än en bill i New York. Ett av näten verkar en av mina mostrar ha skänkt.
Österö marknad3
En titt i köket där laxsoppan kokades.

Sommardans med vrålande ingress

Gårdagskvällen började inte bra. Visst, dansbussen kom som planerat, äntligen också via vår by, men jag hann knappt sätta mig förrän jag förstod att det skulle bli en inte så lugn resa. I bussen till sommardansen i Maxmo fanns det mest ungdomar. De flesta skötte sig bra men tyvärr fanns det ett par vrålapor längst fram i bussen som fått tag i mikrofonen och i den skrek och gormade de det värsta de kunde, på hög volym. Att sedan spela musik från mobiltelefonen i samma mikrofon var en katastrof och vitsarna som de berättade var de sämsta jag hört på länge. Inte alls så häftigt som de själva trodde. Pojkarna skämde ut sig rejält. Hoppas att de har en rejäl baksmälla idag!

Ett par unga, väna flickor steg också på bussen i vår by, troligen sommargäster av något slag, och de måste nog ha trott att de kommit till världens ände med tanke på eländet i bussen. Ett par pojkar i passlig ålder blev intresserade och bjöd dem det bästa de hade: varsin ölburk men det blev nobben, åtminstone på ölen.

Väl framme blev det strax bättre i den varma kvällen. Danspaviljongen har fin tallskog runt om och ligger nära stranden dit det också kommit ett antal fritidsbåtar. Två orkestrar skötte musiken: Gents och San Marino & Linda. Riktigt bra spelade de och de dansanta fick göra många rundor på dansgolvet. Själv gick jag mest runt och pratade med folk, kända som okända. Bl.a. träffade jag ett par kompisar från den tiden vi var ute i svängen mer eller mindre varje helg. Det var på det glada 80-talet. Idag skulle jag inte orka med det. Låter det mossigt?

Vid ölserveringen var det trångt och alldeles för litet men ett par öl fick jag även om det var kämpigt. Tätt, tätt stod vi som sillar i en burk och masade oss decimeter för decimeter fram mot kranarna. En kille bredvid mig fick tydligen alltför stor närkontakt med en dam och då ursäktade han sig med orden: Det var inte jag, även om det var jag.

Överlag var det riktigt roligt att vara ute och träffa folk även om jag tror att många i min egen ålder valde att åka och titta på Toto som spelade i Ebbas stad. Det är så många aktiviteter i landskapet på sommaren att ibland krockar de och då blir man som åsnan mellan hötapparna. Idag är det dock inget spikat mera än gräsmattan som skall klippas och resten av gräset som jag röjde igår skall lyftas över till fåren. På tal om hötappar så konstaterade min granne fåraherden att det är riktigt bra höbärgningsväder idag. Sol och lagom vind som torkar gräset bra. Kanske en av sommarens bästa dagar eftersom vinden också håller myggen borta.

bussen
Titta, där kommer ju bussen
sjöfågel
Denna sjöfågelunge var på väg till ölserveringen. Undrar om vakterna släppte in den för den hade knappast åldern inne?
dans i sommarnatten
Dans i sommarnatten.