Kanske han inte dog förgäves?

Vad betyder en bild, vad betyder en drunknad pojke i Medelhavet? Mycket eller inget. Jag menar, rätt bild vid rätt tillfälle kan försätta berg, en drunknad pojke kan bli en spark i magen på alla de som slentrianmässigt via massmedia bevittnar den flyktingkatastrof som just nu utspelar sig på olika håll i Mellersta Östern och Europa. Eller så är det bara en bild som fladdrar förbi i flödet och snart glöms bort. Eller så är det en bild som väcker ilska, avsky och frustration.

Bilden av den treåriga Aylan Kurdi tror jag de flesta har sett och reagerat på denna vecka.

Det finns de som anser att bilden aldrig borde ha publicerats. Av integritetsskäl eller att bilden används i politiskt syfte. Andra anser att den var nödvändig för att väcka opinion och insikt om det stora flyktingproblem som just tränger sig på allt mera.

Själv anser jag bilden är en tankeväckare och nödvändig. Visst håller jag med om att man ytterst sparsamt bör använda bilder av människor i utsatta situationer eller när de är döda. Tyvärr trubbas vi av eller resignerar efter en tid när ständiga rapporter via massmedia berättar om katastrofer, mänskligt lidande och upprepade brott mot mänskligheten. Därför anser jag bilden av den drunknade Aylan behövs för att få oss att stanna upp, tänka till och förhoppningsvis göra något. Både som för oss vanliga människor men även för de politiker som har makt och möjligheter.

Bilden visar vad som händer just nu. Den går inte att förklaras bort, gömmas i statistik eller förminskas i allmänt svammel. Den gör ont att se, speciellt för föräldrar med barn. Den kan också vara en käpp i hjulet för de populistiska krafter som är på frammarsch i Europa. De anser att bilden bara är ett fult knep från deras politiska motståndare.

Det finns andra bilder i historien som påverkat det som skedde efteråt. Jag tänker på bilden av den vietnamesiska, nakna flicka som sprang undan amerikansk napalmbombning i Vietnamkriget. Eller bilder från när portarna till Auschwitz öppnades i samband med nazisternas nederlag. Jag tänker på bilder från 11 september när folk i ren desperation hoppade från World Trade Center i New York. Kanske bilden av lille Aylan blir en sådan?

Redan förra helgen hamnade jag i en diskussion med en kusin om liknande bilder på Facebook. Det var komikern Özz Nûjen som på sin FB-sida visade bilder på drunknade barn i Medelhavet. Han skickade gliringar till SD och deras anhängare för att de talar om ”skäggbarn” och menar därmed att det inte är barn utan unga män som utger sig för att vara flyktingbarn. Som slutkläm i sitt inlägg på FB skrev han ”Känns det bra nu?” Jag kunde inte hålla mig utan frågade min kusin ”Är det de döda barnens integritet som upprör mest eller att SD får en känga?” Tyvärr fick jag intrycket att SD var minst lika viktigt som döda barns intigritet. Jag hoppas att jag har fel.

Att bilden av den döda Aylan redan har påverkat opinionen och politiker är helt klart. Folk är beredda att hjälpa till och insamlingar av penningmedel för att lindra situationen för flyktingarna slår alla rekord. Nu på lördagsmorgon rapporteras att de flyktingar som suttit fast på Budapests järnvägsstation får fri lejd till Österrike och Tyskland. Förhoppningsvis är det också en början på diskussioner för att hitta en lösning på alla de konflikter och krig som finns i Irak och Syrien samt att mördargänget IS stoppas.

Kanske också högerpopulismens frammarsch i Europa hejdas och folk börjar fundera på vad som händer och vart vi är på väg.

Det finns mycket att skriva om detta men för denna gång sätter jag punkt. Skrivet ombord på Wasa Expess en lördagsförmiddag.