En formidabel bildbomb från Vasa internationella matmarknad

Länge sedan jag sett ordet formidabel och ordet bildbomb. Här kommer i alla fall bilder från pågående internationella matmarknad i Vasa denna vecka. Ni har ännu chansen att besöka denna marknad som fyller både torg och gågata. Lördagen är ännu ung! Massor att smaka på, både sött och salt, korv eller tomat. Eller varför inte känna sig internationell och prata lite svengelska med försäljarna. Några kan t.o.m. finska bättre än du!

Jag hade tänkt ta med tio bilder men det fanns så många fler. Bilderna går att klicka x2 på för att få större format!

Matmarknad 2017 i Vasa
Ont i näsan?
Bit för bit
Folk i ballongmolnet
Färggrant och  nyttigt
En lite bit ost kan du väl köpa?
Väskor på rad
Rött att tugga på
En smörkniv eller stekspade har alla nytta av
En helt vanlig makkaragrilli rymdes också med på torget
Mums. mums
Färgglada ostar
Många av våra immigranter syntes också
Midsommar närmar sig. Något att tänka på!
Och mitt i allt, där stod frihetsstatyn och hötte med näven
Naturligtvis, engelskt godis!
Berg med godis i Vasa
Mitt i allt, ett par spelmän…
Mannen i mitten
Kappor på rad. Gott att ha i november!
Kanske den bästa bilden?
Eller denna? Jag har svårt att bestämma mig.
Annonser

Juthbacka marknad, en jätteloppis

Igår besökte jag Juthbacka marknad i den lyckliga staden Nykarleby. Jag tog en massa bilder på ditten och datten som jag publicerade på Facebook. En del av de bilderna kommer nu här på bloggen men med en kommentar till varje bild. En liten bonus på bloggen, så att säga.

Inget köpte jag förutom två korvar och en läsk. Utbudet på böcker var i år begränsat vilket var synd för det är böcker jag brukar köpa. Nåja, jag har en hel hög olästa böcker så det går ingen nöd på mig i det fallet.

Juthbacka marknad 2016
Här sitter en trogen vakthund bland alla grejorna
Juthbacka marknad 2016
Jobbigt att sitta här och posera. Inte konstigt att ögonlocken blir tunga.
Juthbacka marknad 2016
Något för hemmabowlaren?
Juthbacka marknad 2016
En till hund men nu som besökare. Bäst att vara uppmärksam på matte.
Juthbacka marknad 2016
Nya kvastar sopar bäst!
Juthbacka marknad 2016
Får det vara en kopp?
Juthbacka marknad 2016
Mingel och träffar. Folk man inte sett på år och dagar kan man stöta på här.
Juthbacka marknad 2016
Nä men titta, ett par samedockor hade hittat hit!
Juthbacka marknad 2016
Här gäller det att ha både öron och ögon på helspänn. Man vet aldrig vad som dyker upp.
Juthbacka marknad 2016
Nalle känner sig isolerad
Juthbacka marknad 2016
Här sitter vi och apar oss!
Juthbacka marknad 2016
Aha, en s.k. raggarbil! Ett T saknas visst på nummerplåten.
Juthbacka marknad 2016
Hmm, var lade jag skiftnyckeln mån tro?
Juthbacka marknad 2016
Förra ägaren hann aldrig ur skinnhuvan innan den blev till salu.
Juthbacka marknad 2016
Tomten på väg ut ur garderoben.
Juthbacka marknad 2016
Tom i bollen men glad ändå!
Juthbacka marknad 2016
Nalle åker snålskjuts
Juthbacka marknad 2016
En mus(tang)-bil
Juthbacka marknad 2016
Det blev inte mycket kvar av älgen efter den krocken
Juthbacka marknad 2016
Nämen titta, vem står inte där och speglar sig i all fåfänglighet

 

Handwärmer

Jag gjorde ett kort besök i Vattenfalls tält på Jokkmokk marknad i lördags. Egentligen vet jag inte varför, kanske av ren nyfikenhet. Fast någon ren fanns där inte! Vid dörren stod en dam och delade ut en mojäng. Jag fick den i handen och visste inte vad, därför frågade jag. Jo, en handvärmare var det. Tänk så praktiskt! Men hur fungerar den? Damen lät munnen gå, jag hörde en tredjedel, resten försvann i allt sorlet.  Bla bla aktivera den, handvärmare, kallt på vintern…. Uppriktigt sagt så hörde jag ytterst lite vad hon sade men tackade artigt och gick ut ur tältet. Efteråt började fundera på riktigt; hur fungerar den rent praktiskt? Inte det teoretiska.

En sådan handvärmare, eller två, kunde vara bra att ha när jag t.ex. är ute och fotograferar på vintern med bara, stelfrusna fingrar. De kan inte vara dyra eftersom de delades ut till höger och vänster. Återandvändbara. En suddig etikett fanns med kortfattade instruktioner på tyska men texten kunde knappt läsas. Det stod något om mikrovågsugn. Resten försvann i allt sorlet.

Ikväll satt jag och lekte med den utan att veta hur den fungerar. Plötsligt blev den jättevarm, knappt så jag kunde håll i den. Juhuu, den fungerar, tänkte jag. Den värmde rejält en stund, sedan blev den åter slapp och slö, innehållet förvandlat till en trög gelé.

På nätet står att den kan kokas i vatten 8 minuter för att återfå sina värmande egenskaper.  Men hur är det med att ha den i mikron? Någon som vet? Och hur skall jag göra för att få den att avge värme, den funktionen har jag inte kommit på trots det som hände ikväll. Bara så där. Finns det andra som använder denna typ av handvärmare? Tillhör det allmänbildningen att känna till vad en handvärmare är? Jo, en rejäl, ullstickad vante vet jag vad det är men denna manick? Som kommentar emottages svar med tacksamhet!

2016-02-10 handvärmare 001-1
Där har ni den lilla klumpe-dumpen mot en A4:a. En räddare i nöden?

Jokkmokks vintermarknad – jag frös inte ett dugg!

Jokkmokk, vilket härligt namn på en kommun! Kan det finnas något fint där, rent exotiskt? Jokkmokk, kommunen i Norrbotten som är större än hela Österbotten men som ändå bara har 5000 innevånare varav 2700 själar i själva tätorten. Enbart det är exotiskt! Långt mellan jojken, kan man tycka, men tätt mellan myggen, sommartid. Men så kommer denna vintermarknad i februari där det är tätt mellan jojken och synnerligen glest mellan myggen!

Lördag morgon intog jag en välsmakande frukost på hotell Bodensia i Boden. En hel hop militärer sutto vid borden. Boden må vara en före detta garnisonsstad men ändå vimlar där av militärer i dessa dagar. Övning Vintersol går av stapeln denna vecka vilket föranleder ökad militär aktivitet i området. På väg till Jokkmokk hamnade vår buss att köra ikapp med en bandvagn som gasade på i 60 knyck längs med väg 97. Vi vann när vi till sist kunde göra en omkörning.

Små byar, ibland spridda skurar med bebyggelse på vår väg till Jokkmokk. Mycket skog och vackert snöklädda träd. Ibland såg vi renar, några stod i diket nära vägen och sökte föda. På ett ställe fanns det färska, blodiga spår på vägbanan efter kollision med ren.

Vi passerade Lenatorp med lagenlig blå-vit skylt i dikeskanten men inte en människa eller ett endaste hus syntes till. Jo, en lyktstolpe såg jag! Den lyste i ensamt majestät över korsningen vid Lenatorp.

Plötsligt förlorade vi all synlig kontakt med vägbanan. På mindre än en minut svepte dimma in över vindrutan och bildade is som försvårade blickfånget framåt. Även andra fordon stod plötsligt stilla på vägen med blinkande varningsblinkers skrapandes vindrutor. Således gjorde även vi (vår chaufför) och efter att vindrutan skrapats isfri kunde vi fortsätta färden i det minus 20-gradiga vädret som spelat oss ett spratt.

I Jokkmokk fick vi snabb tillgång till marknaden eftersom bussen kunde parkera nära marknadsgatan.  Jag gjorde en koll bland alla stånden och belåtet konstaterade jag att det inte var alltför mycket krimskrams. Här fanns till stor del försäljare från norra Sverige och många hantverkare/småföretagare på plats. Visst fanns det också typiska marknadsvaror som man ser överallt men det mesta var intressant att se och kanske även för att göra ett inköp. Själv köpte jag en kylsskåpsmagnet och en bok ”Året i Sápmi” skriven av Marit Mikkelsdatter Eira Murud. Slöjd, hantverk, matspecialiteter, kläder, skinn, handarbeten och mycket annat både praktiskt och som ögonfröjd fanns för de hugade. Renen stod för mycket av varornas ursprung.

Många språk hördes, främst svenska och samiska naturligtvis, men också många norrmän fanns på plats. Även finska, danska och skånska kunde uppfattas och engelska naturligtvis för de i svenska eller samiska språken icke kunniga. Jag hörde också många ungdomar som pratade samiska vilket är glädjande för ett minoritetsspråk.

 Jag kom att tala en del med en ung man från Tyskland som kunde förvånansvärt god svenska. Troligen studerade han och han befann sig i ett större sällskap som också bänkat sig i församlingshemmet för att höra jojk och berättelser med Mikael Pirak och systrarna Nik och Nilla Märak. Pirak och Märak är stora kända samesläkter och Nik är mor till Mimi och Maxida Märak, samiska aktivister och artister av mera modernt slag. Timmen var intressant för många historier berättades och även fina jojkar framfördes. Ljudanläggningen strejkade, det var bara fjällvinden som hördes med ett enerverande kvittrande i högtalarna så den stängdes av.

Bl.a. berättade Mikael Pirak om en samisk delegation som skulle åka tåg till Stockholm i ett ärende. En av deltagarna klev av redan i Sundsvall i tron att de nu var framme. De andra blev bekymrade när mannen ifråga inte fanns ombord på tåget men inget kunde göras förrän framme i Stockholm. Den olycksdrabbade förstod snart att han inte befann sig i Stockholm men fick hjälp av en konduktör att ta ett annat tåg till huvudstaden. Detta tåg var ett snabbtåg varför han hann till Stockholm före de andra. Han stod och väntade på perrongen när de andra anlände. Berättat med knorr och humor. En liknande historia berättades också i bussen fast då handlade det om fel landgång på Åland med åtföljande flyg till Skåne där de unga damerna fick invänta bussen som skulle ta dem ut i Europa. Något sådant drabbades inte vi av utan alla hittade rätt och infann sig i tid.

Jag tillbringade en god stund vid snöscenen betraktandes en modevisning av kläder gjorda i trakten. Även den traditionsenliga renrajden dök upp och gjorde en lov via scenen anförd av Per Kuhmunen där även hans familj deltog med att leda renarna. Färggrant klädda. Samiska nationaldagen firades med tal av Jacob Nygård, ordförande för Sirges sameby, och Sveriges kulturminister Alice Bah Kuhnke. Jojk framfördes och samiska nationalsången sjöngs av Samiska kören som bestod av unga flickor. En riktigt vacker sång! Samiska nationalsången avslutade förresten också berättarstunden ”Minnen från Jokkmokks skogar och fjäll” som jag skrev om i föregående stycke. Vi fick alla resa oss upp och sjunga med så gott det nu gick för oss som inte kunde samiska.

Mat intog jag i stora öltältet där det var knökfullt med folk men finns det hjärterum så finns det stjärterum. Det blev en wok av något slag nedsköljt med en Norrlands Guld som sig bör i denna del av landet. Annars fanns det gott om matställen och serveringar. Jag tror inte någon behövde åka hungrig därifrån. Allmän toalett fanns nära öltältet, var annars, och vid ett besök där inkom en samisk yngling som jojkade högt. Vid Destination Jokkmokks byggnad finns/fanns också en webkamera i realtid: http://live.jokkmokk.com/webcam/ Nu är det tomt vid parken, då var det fullt med folk och kommers.

Sist på dagen skyndade jag till Ájtte, Svenskt Fjäll- och Samemuseum där Katarina Barruk skulle uppträda med sång. Jag såg och hörde henne tidigare i höstas när hon hade sin skiv-release i Umeå. Då med full orkester… alltså här blev det visst lite fel, jag menar visst att orkestern var nykter men att de var fulltaliga fem och också med hjälp av två körtjejer. Jag gjorde då en egen inspelning som finns på YouTube. I lördags fick Katarina hjälp av sin mor på pianot. Jag gillar Katarinas stil: stark, orädd och med vacker sång mestadels på umesamiska. Som grädde på moset upptäckte jag idag att hon också kommer att uppträda på Umefolk om knappa tre veckor. Gissa vem som skall försöka höra henne även där? Biljett har jag och hotellet bokat för länge sedan. Nästa projekt.

Egentligen är Umefolk en ersättning för Jokkmokks vintermarknad som jag i ett skede inte trodde skulle bli av. Så plötsligt en söndag dök en annons upp i Vasabladet från Karleby Resebyrå där resa till Jokkmokk utlovades. Jag slog till mer eller mindre med detsamma. Resan kördes av Dahls-linjetrafik med självaste Vidar Dahl vid ratten. En fin resa, bra arrangerat, bra hotell i Boden och ett trevligt gäng som deltog. Med andra ord en lyckad utfärd till Jokkmokk Vintermarknad som varmt kan rekommenderas till nästa vinter!

Jag kan tillägga att jag inte frös  ett dugg, förberedd med flera lager kläder som jag var. En nog så viktig detalj! Hade det blivit för varmt under pälsen fanns det möjlighet att byta kläder i bussen på eftermiddagen och även avlämna inköpta varor i bussen innan en sista runda gjordes på marknaden. Bra service!

Här kommer en drös med bilder och videon med Katarina som jag spelade in i höstas. Klicka på första bilden för att sätta igång som bildspel. Glöm  inte heller F11-knappen för helskärm.

 

Sommarminnen

Så här mitt i smällkalla vintern med snö och minusgrader på 25-30 C kan det vara en tröst att bläddra lite bland bilder och videofiler från sistlidna sommar. Som en påminnelse om det som var och det som komma skall. Förhoppningsvis en fin sommar 2016.

Det som jag fastande för är lördagen den 11 juli 2015 med besök på skärgårdsmarknaden i Österö och folkmusikfestivalen i Kaustby. Jag klippte ihop en liten video från Österö.

Jag brukar ha mina fasta evenemang som jag besöker på sommaren, även om variation förekommer. Om det inte är riktigt urusligt väder brukar jag nästan alltid besöka skärgårdsmarkanden. Mest för att träffa folk, äta laxsoppa, kanske handla något ätbart med mig hem. Området är inte stort så man klarar snabbt av försäljningsstånden men inget hindrar att man går två gånger. Även ett besök i fiskemuseet hör till rutinen. Alltid är det någon detalj att granska eller bara lyssna på gubbarna som diskuterar minnen och berättar skrönor.

Flera av de som syns på videon är släkt eller bekanta. Min granne fåraherden syns saluföra fårskinn och en kusin säljer fisk. Även lite sång hör till marknaden. Gissa laxens vikt är ett måste. En enkel men ändå innehållsrik tillställning. Allt behöver inte vara så storslaget och kommersiellt för att locka. Jag föredrar hellre det autentiska och äkta med ett besök på skärgårdsmarknaden än Powerpark!

Finns någon längre bort ifrån som är nyfiken på var Österö är beläget så har jag bifogat en karta med provinshuvudstaden Vasa i nedre vänster hörn och Österö utmärkt med röd pil uppe i mitten. Bara att klicka på kartan och zooma! – Det gäller att göra lite reklam för nejdens begivenheter i god tid. 😉

Psst, ni vet väl om att ni kan zooma in hela webbläsarens fönster med knappen Ctrl och plusknappen på tangentbordet? Återgång till normalt visningsläge sker med Ctrl- och minusknappen.

karta till österö
55 km från Vasa, där ligger Österö i Maxmo skärgård.

Något att se fram emot

Känns det inte lite roligare om man har något kul och spännande att se fram emot? Jag fixade det för en stund sedan, en nätt, liten utflykt i slutet av februari.

Kring jul, nyår började jag fundera på om det inte skulle vara läge för en resa mitt i vintern. Ingen södernresa utan en resa med musik inuti. Verkligt svårt visade det sig. Knappt så det fanns något intressant förutom Seinabo Say i Malmö men de två konserterna var redan fullbokade. Bo Kaspers Orkester finns också i Umeå 20 februari men nej, det lockade inte 100 %.

Ett tag var jag inne på att åka på vintermarknaden i Jokkmokk i början på februari, en upplevelse jag funderat på i flera år. Tyvärr blev det för få deltagare i den bussresa som en lokal arrangör annonserat om så den turen blev inställd. Synd för jag hade verkligen velat göra den resan: bo på hotell i Gällivare två nätter, en dag på Jokkmokk marknad med renar, samekultur, musik och renskav. Ett besök i Jukkasjärvi ishotell ingick också i resan samt en lördagskväll på stadshotellet i Haparanda. Föreställer er vilken succé jag gjort bland damerna på stadshotellet i Haparanda en lördagskväll i februari! Tänk om jag träffat ”Amanda från Haparanda som går till handa på en veranda”, som det sjungs om i visan! – Tyvärr blev det inte så detta år.

Istället bokade jag in mig på Umefolk, en folkmusikfestival i dagarna två, 26-27 februari. 23 band/artister finns på menyn så nog måste jag hitta några som är hörvärda. Nu gäller det att lyssna in sig på nätet och pricka in höjdpunkterna för jag kommer knappast att hinna höra alla. Jag gjorde förresten samma resa ifjol vilket ni kan läsa om på bloggen från februari 2015. Då skrev jag om Duo Naranjo-Weurlander och något om Frida Kahlo och En dramatisk färd över Kvarken som blev populära inlägg.

Glädjande i samband med bokningen var att jag bokade ett hotellpaket via Wasaline vilket gjorde att jag sparade in själva båtresan, ca 70 europenningar. Därtill fick jag önskat hotell, vilket ligger på andra sidan gatan till Folket hus där festivalen går av stapeln. Bara hemåt. Nu har jag något att se fram emot. Umefolk, nu kör vi!

Åtminstone Ye Banished Privateers skall jag se. De verkar vara ett livat gäng!

Saker och människor

Vi människor älskar saker, ibland mera än vi älskar människor.

Igår förärade jag Juthbacka-marknaden i den lyckliga staden med min närvaro i hela 4,5 timmar. Före det hade jag deltagit i ett födelsedagskalas i lite mera än 1 timme. Borde det ha varit tvärtom? Visst, jag träffade också människor på Juthbacka och det var förvisso trevligt men mestadels av tiden gick åt till att beglo saker jag aldrig skulle köpa. (Beglo, finns sådant ord? Jag tror inte det men skit samma).

Jag höll i dagarna boken Walden, skriven av Henry David Thoreau, i min hand. Han förespråkar i boken ett enklare liv utan så mycket saker, inte mera än det nödvändiga, ett liv nära naturen, självhushållning och självkännedom. Jag har i boken faktiskt gjort understrykningar och märken på särskilt intressanta ställen som jag ville uppmärksamma; en sak jag annars inte brukar göra, ens för allt smör i hela Småland. En bok skall vara ren. Nåja, ibland måste man frångå sina principer. Bl.a. hade jag fastnat för följande passus:

Det finns tre stolar i mitt hus: en för ensamhet, två för vänskap, tre för sällskap. När oväntade besökare kom i större antal fanns bara den tredje stolen för dem alla att tillgå, men de hushållade vanligtvis med rummet genom att stå upp. Det är förvånansvärt hur många storvuxna män och kvinnor ett litet hus kan rymma.

På Juthbacka marknad fanns det minsann stolar att köpa för den hugade tillsammans men tusentals andra ting. En enda stor loppmarknad, kanske den största i landet, med allt från fynd till rena skräpet. Frågan är hur många stolar man behöver, kanske det sist och slutligen bara är tre.

Orsaken att jag åkte dit var för att jag kanske skulle hitta någon intressant bok samt för att träffa vänner och bekanta. Bokfynden var inte många men en bok följde ändå med mig hem. 2 europenningar kostade den och hela 2,5 kg vägde den så kilopriset var ytterst förmånligt. Jag tyckte försäljaren suckade lite när han tog emot min betalning. Boken är i storformat och heter Mitt Lappland – Sarek, Kebnekaise, Torne träsk. Det är en fotobok av Sven Hörnell. Den hyser många fina bilder med tillhörande text på tre språk. Den kan jag bläddra i och drömma mig bort till detta fina landskap som jag hoppas besöka en vacker dag. Norra delen av Lappland, vill säga.

Den var tung så jag köpte den först när jag skulle åka hem. Annat var det med en FB-vän som omgående när han anlände köpte en 10 kg tung låda med 7 tums spik. Det verkade som han släpat på den hela tiden han var på marknaden.

Måste vi ha så mycket saker omkring oss? Om vi verkligen tänker efter så är många av våra ägodelar alltför litet i användning. T.ex. köpte jag för ett antal år en skruvdragare med batteri, två batterier till och med. Hur ofta har jag använt den? Ytterst sällan och när jag verkligen behöver den så är batterierna tomma. Bättre hade det då varit att låna, hyra eller att jag varit med i en verktygspool.

Thoreau är inne på samma tankar och en föregångare (1800-tals människa som han var) i hållbar hushållning av jordens resurser. Jag fick en idé att läsa boken på nytt och då samla alla guldkorn i ett eget dokument. Ett stort projekt men kunde kanske underlättas genom att köpa en e-bok. Går det förresten att kopiera text ur en e-bok till datorn?

Egentligen borde vi tänka i termer av tid när vi köper saker. Hur lång tid måste jag arbeta för att få detta begärliga ting? En vara kan vara billig men när man tänker på vilken tid det ändå tar att arbeta för att få råd med detta köp så är den kanske ändå inte så ”billig”. T.ex. en ny bil på låt säga 30 000 euro. Det blir många timmar och dagar det! Därtill skall den tvättas och städas. Service och reparationer kostar också pengar och därmed tiden det tar att arbeta ihop den summan. – Boken jag köpte behöver jag inte arbeta lång stund för att få ihop till. Den tiden är den värd! Det handlar naturligtvis om prioriteringar vad man vill lägga sin tid och sina pengar på.

På landsbygden och framför allt i glesbygden är man beroende av bil men hade jag bott i en stad hade jag inte haft bil utan cyklat och använt allmänna färdmedel. Det gjorde jag också under en tid när jag bodde i Malmö och det gick hur bra som helst. Det som gjorde att jag ändå köpte bil var mina semesterresor hem till byn. Att hyra bil under en längre tid flera år i följd blev dyrare än att köpa en billig begagnad.

En tredje orsak som gjorde att jag besökte Juthbacka marknad var fotojakt. Det brukar dyka upp ett och annat att fotografera. Dock är det mest människor jag vill fotografera. Hellre det än döda ting och landskap. Det är emellertid inte helt lätt. Det är inte alla människor som vill figurera på bild och för att publicera en bild bör man ha människans tillstånd. Åtminstone på tryckt medium.

Barn är tacksamma motiv men det är långt ifrån alla föräldrar som gillar att en okänd farbror fotar deras telningar. Därför drar jag mig tyvärr oftast för att fotografera barn och gör jag det så försöker jag att inte fotografera ansiktet. Hittills har jag dock klarat mig utan åthutning när okända människor hamnat på någon av mina bilder.

En bra bild av en människa fick jag igår kväll. Det var Julia Hansson från Karleby som satt på sin vanliga plats och förnöjde marknadsbesökarna med ljuvliga toner från sitt dragspel. En mycket bra artist; kanske man får kalla henne så. Henne hade jag gärna sett på byadagen som firas i juli varje år. Annars brukar duktiga, lokala musikanter uppträda men det hade varit kul med lite omväxling.

Solen skiner även idag så nu blir det uteliv. Både dator och fotoboken får vila en stund.

juthbackamarknad 2015_1
Upps, en nalle, tyvärr inte levande. Eller, kanske tur för mig?
juthbackamarknad 2015_6
Lev i nuet!
juthbackamarknad 2015_5
Flygfoto av parkeringen på Juthbacka-marknaden. Hmm, var är Brunte?
juthbackamarknad 2015_10
Denna fina pärla fanns på veteranbilsparkeringen. En Cadillac tror jag det är.
juthbackamarknad 2015_7
Och denna. Allt rymdes inte i bilen så en del hamnade på taket.
juthbackamarknad 2015_3
Två damer som laborerar i boklådorna.
juthbackamarknad 2015_4
Upps, en nalle till. Jag undrar om den fick något nytt hem igår kväll?
juthbackamarknad 2015_2
Money. Allt handlar om pengar. Eller? – 750 europenningar betingade denna apparat.
juthbackamarknad 2015_9 mitt lappland
Mitt bokfynd.
juthbackamarknad 2015_8 julia hansson
Och till sist den bästa bilden: Julia Hansson spelar på sitt klaver.