Nytt Webbhotell

Som synes har jag haft en liten paus med bloggandet beroende på att jag har bytt webbhotell för min blogg. Mitt tidigare gratisutrymme på WordPress.com var fullt till nästan 100 % och då var det dags att se om sitt hus om bloggen skulle fortleva.

Det finns en mängd webbhotell (en server någonstans i världen där bloggens data finns lagrat) så det var bara att välja och vraka. Eller rättare sagt, jag gjorde ingen större research utan hoppade på samma hotell som min niece Fina Christina har som boplats för sin blogg. Hon är nöjd med detta och sedan är det ett österbottniskt webbhotell med personlig service vilket har en viss betydelse. Själva flytten gjordes av webbhotellet så jag fick bara sitta och rulla tummarna. Jag hade kunnat gör det själv men varför lägga tid på detta när det blir rätt från början med denna service som var gratis. Allt detta är inget som läsaren av bloggen ser men det finns en hel del bakom skärmen som inte syns.

Webbhotellet heter iWebben.fi och har svensk service. Faktum är att jag inte såg någon länk till finska på deras hemsida vilket är ovanligt i Finland. Ofta är det tvärtom, vi svenskspråkiga får leta förgäves efter ett svenskt ord. Hotellet verkar ha allt vad som behövs ifråga om säkerhet, backup och tillägg. Interfacet är worpress.org så det är inga stora förändringar i hanteringen av bloggen.

Så då är det bara att skriva loss, jag har en del på kommande. Jag kommer också de närmaste dagarna att titta genom den personliga presentationen och kanske göra någon liten ändring. Den uppmärksamme har förmodligen redan uppmärksammat en viss förändring i utseendet på bloggen och då inte minst min nya bild i headern högst upp till på sidan. Vad tycks? Det är ju höst.


iWebben.fi – webbhotell

Fina Christina – blogg

Denna gång bara en bild på Bettan uppe i  svenska fjällen. Well, mycket till fjäll ser det inte ut att vara men det är nära ett ställe som heter Vakkotavare mellan Ritsem och Stora Sjöfallet.
Och Bettan rullade fint både genom höst och liten vinter uppe på Stekenjokk. Bra Bettan!

 

Tre solstrålar i vardagen. Tänk så lite som behövs!

Det behövs så lite för att få en solstråle ned i den grå vardagen.  Inte för att jag klagar, livet lunkar på i jämn takt. Åtminstone för mig. För det mesta har jag det bra. Kanske så bra att jag ibland glömmer hur bra jag har det; något som jag tror att jag inte är ensam om.  Jag tänker på valdebatten i Sverige och alla högljudda diskussioner som fördes och förs både högt som lågt. Allt från varma Tv-studios till gator och fikabord.

På sina håll svartmålas Sverige som om det är världens värsta nation och tas som varnande exempel på hur det kan gå. Helt sanslöst och utan nyans. Visst finns det problem i Sverige, precis som i alla andra länder, men summa summarum så är Sverige ett av världens bästa länder att leva i och också ett av de mest trygga länderna. Om så inte vore, varför finns det då inte en strid ström av emigranter/flyktingar från Sverige? Jag menar vanliga Svenssons.

För att återgå till det jag egentligen tänkte skriva om. De solstrålar jag upplevt det senaste dygnet har jag delvis själv hjälpt till att skapa. Det handlar om att visa intresse, ge lite uppskattning och positiv feedback.

Den första solstrålen kom från Jennifer Sandströms blogg där jag kommenterade ett inlägg med att berömma hennes röst. Jag skrev helt enkelt att hennes röst inger förtroende, något som kan vara en tillgång i business-världen. Jag har tidigare hört henne på föredrag i Vasa men hon har också en podd tillsammans med Malin Lundsten, Faraway Finland. Där kan ni höra hur hennes röst låter. För att solstrålen skulle bli komplett svarade hon: Men alltså, kan vara den finaste komplimangen någonsin…”  

Jag menar, det är inte varje dag som jag ger en av de finaste komplimangerna någonsin och det helt spontant och ärligt. Det värmde att hon uppfattade det så. Kanske vi borde ge varandra lite mera beröm och uppskattning utan att för den skull fjäska. Det behövs så lite och man får så mycket tillbaka.

Den andra solstrålen kom från Facebook där jag kommenterade två bilder med en morfar (tror jag det är) som på en lill-Valmet traktor kör omkring med sina barnbarn på en åker här  någonstans i Österbotten. Min kommentar var: ”Så måste en lycklig barndom se ut!” – Jag menar, vad kan vara bättre än att få bo på landsbygden, att som barn också få tillgång till mor- och farföräldrar, uppleva naturen och årstidernas skiftningar nära inpå. För att inte tala om alla spännande maskiner och stora som små traktorer som finns runt hörnet.

Min FB-vän är mormodern som också är en skicklig fotograf. Hennes bilder är fantastiska och ofta finns barnbarnen med på bilderna. Hon svarade: ”Vad glad jag blir av den kommentaren, för är det något jag vill våra barnbarn ska ha så är det just en lycklig barndom. Det lever man länge på” – Tänk så lite som behövdes för att glädja en människa och jag tror glädjen är äkta. Tyvärr kan jag inte visa hennes bilder på bloggen, jag har inte frågat om lov, men jag kan försäkra att de är bra.

Lill-Valmet är en legendarisk småbrukartraktor här i Finland som kom någon gång på 1950-talet och som för många var den första traktorn i jordbruket. Liten men nyttig. Vi ägde också en sådan en gång i tiden. – Traktorn på FB-bilderna är något modifierad med larvband.

Den tredje solstrålen det senaste dygnet bjöd grannpojken Frej (5 år) på. Vi stod och pratade på gårdstunet. Jag sade att jag nu har bott 20 år på detta ställe och att jag kanske borde flytta, halvt på skämt. Frejs far föreslog då att jag skulle flytta till månen, något som Frej inte alls tyckte var någon dum idé. För detta borde jag ha en rymdraket, resonerade han. I den kunde jag bo på månen, menade han. Frejs far sade att rymdraketer kostar mycket pengar men Frej tyckte att jag kunde jobba jättemycket och tjäna pengar för att spara till en rymdraket. Pengarna kunde jag sätta i stugans skorsten och när skorstenen är halv så hade jag nog tillräckligt med pengar för att köpa en rymdraket. Inte så dumt tänkt att använda skorstenen som spargris. Inte så lätt att i svaga stunder tulla på besparingarna. Hur det sedan går när jag när jag eldar i spisen är en annan sak men i ett barns värld är allt möjligt. Även en resa till månen och att gömma pengar i skorstenen.

Frej har förresten tagit sin första lektion i fiolspelandets svåra konst. Det gläder jag mig åt!


Faraway Finland – podd

Valmet 15 och 20 – bl.a två videos med lill-Valmet

Långt förbi molnen finns månen men närmast finns hembygdens landskap. Detta är en bild från byn Tuckor ungefär 10-12  minuter bort med bil.

Vad vill ni läsa – omröstningen

Nu har det gått en vecka sedan jag hade omröstningen som gällde vad ni helst vill att jag skriver om. Glädjande nog kom det in hela 142 röster vilket är en stor förbättring sedan jag sist hade en omröstning. Då kom det in kanske ett dussintal så det är tio gånger mera röster denna gång.

Det som ni allra helst ser att jag skriver om är ”Livet på landet” med 14,79 %. Det är fint för det är ett av mina huvudämnen på denna blogg. På andra plats kom ”Upplevelser” vilket också är uppmuntrande för en upplevelse kan ju vara så mycket. Att sedan ”Reflektioner” kom på en tredje plats var en liten överraskning. Reflektion är ju mest mina egna tankar och funderingar och inte trodde jag de hade så stort värde.

Att Musik och Urkult hamnade sist var kanske en liten besvikelse men hej, inte snörvlar jag för det. Nog kommer ni att få läsa sådant också, om ni vill. Det går ju bra att bläddra vidare också om det inte faller på läppen.

Jag kommer nu i helgen att ta ned antalet kategorier, som för närvarande är 37, vilket jag tycker är för många. Istället blir det kanske ett dussin eller något liknande.

Följande kategorier har jag tänkt mig:

Livet på landet – att bo på landsbygd och i glesbygd. Byalivet. Nutid och historia. Landsbygd kontra stad, koncentration och decentralisering (21 röster)

Upplevelser – natur, konst och kultur, fester, festivaler, besök av olika slag, förunderligheter  (17 röster)

Reflektioner – tankar och funderingar, filsofiska utsvävningar, politik, böcker jag läst, film, teater, Tv och radio, (16 röster)

Svenskfinland – att vara finlandssvensk, språkfrågan i Finland, finlandssvensk i Sverige, en bro till Norden (15 röster)

Människor – människor jag mött, historier och berättelser om människor, original och vardagshjältar, de varmhjärtade, de kloka och mindre kloka, (14 röster)

Resor – med resor menar jag att bege mig lite längre bort än bara till provinshuvudstaden. Att sova borta åtminstone en natt. Resor i Norden, Europa och kanske ännu längre bort, förhoppningsvis (13 röster)

Fotovideo-bild – Fotosafaris, video på YouTube, egna och andras. Försök till konstnärligt skapande med bild (11 röster)

Allehanda – sådant som inte passar in på något annat. Kan vara nästan vad som helst. (11 röster)

Språk – modersmålet svenska, dialekter, främmande språk, (10 röster)

Musik – allätare som jag är på musik blir det nog en och annan recension av konsertbesök eller musik jag snubblar över. För övrigt funderar jag på att återuppta musicerande av något slag. Vi får se. (6 röster)

Urkult – naturligtvis, mitt skötebarn. Så lätt slipper ni inte undan. Det är ju ändå både en resa och upplevelse så månne det ändå inte skall tilltala några av er? (4 röster)

Norrland – fanns inte med i omröstningen men jag har ändå en hel del inlägg som berör Norrland så den får komma med som tolfte.

Något sådant. Eventuellt kan det tillkomma någon kategori men inte många fler.

En hel del jobb blir det att gå genom alla 1600 inläggen och kolla att de ligger något så när i rätt kategori men jag tar det vartefter.

Det finns också fyra röster som ville läsa annat men eftersom jag inte fick något konkret förslag låter vi oss nöja med det.

Till sist vill jag tacka er alla som röstat och visat intresse! Det är till stor hjälp för att gå vidare med bloggen.

 

Var kan detta vara? Både växande och stendött.

Säg din mening!

Jag har i tankarna att fräscha upp bloggen något. Ny bild i headern hör till med jämna mellanrum och jag tyckte att det nu var hög tid med en vinterbild innan vintern snart är slut.

Men jag har tänkt lite mera än så. Frågan inställer sig, vad vill ni läsa om? Jag har lagt märke till att vissa saker engagerar mera än andra och nu vill jag ge er tillfälle att helt anonymt pricka för ett eller fler alternativ i den lista jag presenterar här under. Eller så lägger ni själva till eget alternativ i slutet av listan. Det går också.

Jag vet inte hur flitiga ni är med att utnyttja de olika sökmöjligheter som finns till höger om texten? Redan att skriva in sökord i ”Sök i min blogg” kan ge en hel del intressant. Ett annat sätt är att välja en kategori i ”Mina kategorier”. Där finns nu hela 37 kategorier men det anser jag är för många så de kommer att kraftigt att beskäras. Eventuellt blir jag tvungen att gå genom alla 1598 inlägg som bloggen har och kolla så att inläggen ligger i något så när rätt kategori. Det tar tid.

Mera åtgärder för bloggen finns på kommande men tills vidare vore det snällt om ni prickar i vad ni gillar mest att läsa om. Alternativen motsvarar också de nya kategorierna på ett ungefär. Tack för er medverkan!
(Glöm inte att tryck på Vote-knappen! ”View results” visar ställningen)

[polldaddy poll=9936079]

Eller vill ni rent ut sagt läsa om mat? Där måste jag göra er lite besviken. Något mera avancerat på matfronten kan jag inte lova men en bild från Churros-boden på Jokkomokk marknaden  kan jag visa. Eller bör man äta Churros i Spanien för att få den rätta känslan?

 

Pengar på både gott och ont

Som bloggare kan en få det hett om öronen om inte bloggandets affärer sköts korrekt. Jag läser i Aftonbladet att storbloggaren Alexandra ”Kissie” Nilsson i kungariket fällts för smygreklam och därmed dömts till vite om 100 000 kronor om hon gör om grejen. Därtill har skattemyndigheterna ålagt henne 160 000 kr i skatteböter för att hon inte redovisat förmåner och intäkter.

Det må vara hur som haver med dessa göranden och låtanden, det som förundrar mig mest är att en storbloggare kan komma upp i stora inkomster genom reklam och andra sidointäkter. Det är frågan om miljoner kronor för de mest framgångsrika inom det som modernt kallas influensers. De bildar bolag och anställer t.o.m. folk.

Visst är det roligt om många läser mina inlägg men jag har inga ambitioner att tjäna pengar. Min blogg är alltför liten och jag har alltför litet nätverk att hissa upp som segel. För det handlar också om att ha många vänner, bekanta och följare, inte bara inom bloggvärlden utan också via Facebook, Instagram och YouTube, för att inte tala om ett personligt nätverk i verkliga livet. Det gäller att vara populär och känd, att ha kontakter.

Jag följer en del bloggar och även någon youtuber och jag tycker mig se en del unga tjejer, för det är ofta tjejer, som kämpar om att öka sitt följarantal och komma upp i rangordning. Just detta med att få ett s.k. samarbete, att göra reklam för en produkt eller tjänst. Det ger kanske inte alltid så mycket klöver för en liten blogg, det kan t.o.m. kosta pengar om ersättningen är i varor, men det är också lite av en statusgrej.

”Underbara Clara” skrev nyligen ett inlägg i frågan och visade insyn i detta med bloggande och reklam. Hon har lyckats väl och är värd all beundran för den affärskvinna hon också är. Att hon sedan har skinn på näsan är inte heller fy skam. Det är just därför jag läser henne.

Hon och hennes säljföretag söker upp företag och föreslår samarbete. Det är alltså en offensiv marknadsföring. Att vissa företag inte begriper den stora genomslagskaft och inflytande som en stor blogg har är en annan sak. Som hon själv skriver så visar hennes företag fina siffor men det är slit bakom varenda krona. Det fordras alltså mera än att bara skriva för att verkligen göra pengar på sin blogg. Eller rättare sagt, för att bara skriva och lyckas måste man vara sjusärdeles bra på att berätta och formulera. Inte alla förunnat.

Nejdå, jag lunkar på med mina alldagliga skriverier och har en liten men trogen skara som följer och läser. Det är jag tacksam för och speciellt vill jag tacka de som kommenterar. Utan kommentarer är bloggen bra mycket mera mager.

Ibland åker jag på utfärd och i morgon bär det av. Kanske jag t.o.m. får se en skymt av Underbara Clara. Vem vet?


Kissie har dömts för smygreklam

Resonemanget bakom annonseringen – Underbara Claras blogginlägg

 

Många

Samarbeten har jag inte med däremot ett och annat hus. Detta är mitt barndomshem. Visserligen fallfärdig men likväl en kär stuga.

 

Tidens gång

Jag är en skrivande och bildskapande människa. Jag skryter inte, allt är långt ifrån mästerverk men ibland får jag till det så att jag själv är nöjd, eller t.o.m. mycket nöjd. Glad amatör som jag är räcker det gott för mig. Om sedan också någon annan ibland gillar mina alster är det en bonus.

År 2017 har jag skrivit blogg. Hela 165 inlägg blev det eller 134 tättskrivna A4-sidor. Inte så dåligt, om jag får säga det själv. Det räcker inte med det. Jag skrev dessutom dagbok. Ibland hela berättelser, ibland korta anteckningar.  I år blev det 96 sidor dagbok.

Närmare 6 500 bilder och videos har jag fångat under året. De flesta med min systemkamera.

På tal om kamera så uppgraderade jag min systemkamera i slutet av sommaren. En Canon 6d Mark II inhandlades som jag är mycket nöjd med. Som öga utåt använder jag ett Canon EF 24-105 IS USM II objektiv när jag är på resa och i stadsmiljö. Vid landskapsfotografering och när jag är ute på motionspromenad sitter ett Canon EF 24 mm f/2.8 IS USM objektiv på kameran. Klart mycket lättare och ger fina bilder.

Vad mera detta år 2017?

I februari såg jag Louise Hoffsten och Wentus Blues Band på Ritz i Vasa. I slutet av samma månad bevistade jag Umefolk. Sista mars upplevde jag Iiris Viljanen på Wasa Teater. I april var jag på begravning i Sundsvall. Inte den enda detta år.

I maj deltog jag i födelsedagskalas vid Svedjehamn i Björköby. Mycket fint men sedan drabbades jag av lunginflammation.

Juli var händelserik. Österö skärgårdsmarknad, byadagen, Kaustbyfestivalen x2, samt semester i fyra veckor.

Augusti inleddes med Urkult-festivalen som sedan följdes av Juthbackamarknaden.

Den åttonde september jobbade jag sista dagen. Sedan följde tre veckor semester innan jag så gick i pension första oktober. Det bästa jag gjort! Jag hade galant kunnat arbeta till 65 års ålder men varför slösa dyrbar tid på ett ointressant jobb? Samma månad gjorde jag en road trip till Lofoten i Norge. Jag fick uppleva ruska! I slutet av månaden skrotade jag Brunte och inledde ett förhållande med Bettan.

November var ganska linjär men jag lyssnade till föreläsning om Bloggbusiness & frilansdrömmar. Gick på teater och såg Finska Hästen i den Lyckliga Staden samt upplevde Euskefeurat i Umeå på Idun-teatern.

December har varit ganska slö och slapp men födelsedagskalas har jag bevistat samt julkaffe på mitt gamla jobb Saltgruvan men annars har det varit en lugn månad.

En sammafattning av mitt år 2017.

Jag hoppas på ett innehållsrikt år 2018 men därom vet jag inte mycket förutom två saker –  sorry, fyra saker. Om jag lever och har hälsan. Vad är er största händelse år 2017?

Bilder från dagens spatsertur

Hellnäs

 

Vinter Hellnäs