Får jag lov, min kära?

Jag kom att stifta viss bekantskap med GDPR. Vet ni vad det är? Nej, jag kan gissa det men det berör dig som bloggar i högsta grad eller har bilder på nätet.

Maj 2018 kommer en ny lag att gälla i EU som behandlar personuppgifter, General Data Protection Regulation (GDPR). Personuppgifter är väl något tråkigt med databaser och liknande kanske du tänker. Ja visst men också fotografier i vissa fall. Ett fotografi är nämligen en personuppgift om person kan identifieras!

För företag, yrkefotografer, organisationer och dylikt kommer det att finnas krav på samtycke – helst skriftligt – för att få ta en bild på människor som kan identifieras, lagra på minneskort och dator samt vid publicering. Bryter man mot detta kan det i värsta fall handla om mångmiljonböter och ersättningar till drabbade.

Gäller det också privatpersoner och för privat bruk? Nej, men man får inte publicera en bild på Internet, inkl. Facebook och bloggar, om tillstånd inte finns. Det kan också bli så att gamla bilder med nulevande människor måste raderas om tillstånd saknas.

Kan det vara sant, var min första tanke. Detta innebär att man inte får ta en gatubild där finns x antal random människor syns och publicera den på sin blogg. Inte heller får t.ex. registernummer på bilar synas. Åker jag till Stockholm och vill ta en bild för min blogg som visar människomyllret vid Centralen där en enda går att identifiera så är bilden förbjuden om jag inte införskaffat tillstånd av personen att publicera bilden på min blogg. Eller så får jag sudda friskt och hur snyggt är det?

Är detta slutet för street photo och all den rikedom det innebär? Inte rikedom i pengar utan i motivrikedom.

Som det varit hittills får man ta bild av allt utom skyddsklassade objekt, på annans privata område utan tillstånd (t.ex. tomter), på område där fotoförbud är annonserat, bilder som används i reklam (krävs tillstånd) och personer i utsatt läge eller kränkande bilder. Man får ta bilder av det mesta och också publicera dem.

Så här skriver t.ex. Datainspektionen i Sverige på sin hemsida:

Publicering av till exempel namn och foton på personer på bloggar och sociala medier är i princip alltid tillåten så länge man inte kränker personen. Att ”hänga ut” och skandalisera en privatperson är ett typexempel på vad som normalt sett är kränkande.

Vad jag läst och förstått så är det slut med detta nu, d.v.s. att man t.ex. på bloggar får publicera bilder där människor syns så bra att de går att identifiera. Inte heller skriva om människor som kan identifieras om deras tillstånd inte inhämtats. Vilken byråkrati!

Som jag ser det kommer det att innebära betydande ingrepp på hur man skriver en blogg och hur man publicerar bilder på en blogg. Det kommer definitivt att bli en bra mycket fattigare och mera uppstramad bloggvärld där det kanske inte alls är värt att blogga längre. Nu blir nog bara bilder på solnedgångar, moln och bilder i motljus när man tar en gatubild med folk, om jag spetsar till det något.

Jag har inte speciellt många bilder på människor på min blogg, vilket jag uppfattar som ett minus, och de bilder som finns är rätt oskyldiga. Inte heller skriver jag kränkande om folk och ett motto jag har är att skriva så att jag öppet kan säga samma sak till personen i fråga i de fall jag skrivit specifikt om en person.

Däremot har jag ganska många bilder med okända personer på min Flickr-fotosida och främst i de kataloger som visar bilder från Urkult. Kommer jag nu att måsta ta bort dessa bilder?

Jag är ingen expert på detta och jag hoppas verkligen att min slutsats är åtminstone lite grann felaktig. Det finns en hel del om GDPR på nätet som behandlar företag och organisationer men betydligt mindre om vad som gäller personliga bloggar och bildhantering för privatpersoner. Allt är långt ifrån solklart men jag antar att detta kommer att diskuteras en hel del framöver.  Har någon annan mera uppgifter om detta eller åsikter så kommentera gärna.

Uppgifter om detta har jag hämtat från Sverige men jag utgår från att samma kommer att gälla alla EU-länder inklusive Finland.


Allmänna dataskyddsförordningen  (GDPR)

Räknas ett foto som en personuppgift?  

GDPR för bloggare och influencers 

Denna bild med suddade ansikten skulle bli ok? – Urkult, Örtvandring vid Badplatscampingen
Medan denna bild inte skulle bli tillåten om jag inte har muntligt eller helst skriftligt tillstånd av alla på bilden? – Urkult. Örtvandring vid Badplatscampingen

 

 

Annonser

Blogg som business

Igår var jag på kurs i Vasa. Projektet ”Våga satsa” på Yrkesakademin i Österbotten bjöd in till starta eget-kväll med frilansande och yrkesmässigt bloggande som röd tråd.

Först hämtade jag upp min niece Christina. Hon skriver också blogg och det märktes att hon trivdes som fisken i vattnet i dylika sammanhang där bloggandet är en viktig del. Även om jag tidigare lyssnat på föredrag av storbloggarna Clara Lidström (Underbara Clara)och Jonna Jinton var det första gången för mig jag att delta i ett mindre sällskap där stämningen också var mera intim och nära. Nästan som en bloggträff.

De flesta av deltagarna var yngre kvinnor och flera verkade ta bloggandet på stort allvar med sammarbeten med företag som en viktig del av deras aktivitet på nätet. Jag tror att vi var tre män och jag fick nog ståta med att vara äldst, skulle jag tro.

Egentligen har jag inte närmare funderat på att starta företag med bloggen som motor, därtill är min blogg alldeles för liten, inte heller har jag haft större intresse för att inleda samarbeten, vilket i praktiken innebära att lyfta och göra reklam ett företag, dess produkter och tjänster. Eller i alla fall att skriva något positivt. Ytterst få förfrågningar har jag fått om detta. De enda gånger jag tjänat lite pengar på min blogg är när jag sålt någon bild som hittats på bloggen. Även det i blygsam omfattning.

Det oaktat hindrar mig inte från att vara intresserad av och nyfiken på hur livet som frilansare och yrkesbloggare ter sig.

De två föreläsarna var Michaela von Kügelgen och Jennifer Sandström och jag måste säga att de klarade sig riktigt bra även om det var första gången de höll föredrag i dylika sammanhang. Deras föredrag var tydliga och strukturerade med ledig och avspänd stil. Det gjorde att folk vågade ställa frågor.

Michaela, som tidigare i år också har debuterat som författare med boken ”Vad heter ångest på spanska” lyfte bl.a. fram behovet av nätverk, gott rykte och att hålla vad man lovar. Men också att våga misslyckas och att ta ledigt även som frilansare. Jag kan tänka att som frilansare kan fritid och arbete flyta samman.

Jennifer poängterade att yrkesmässigt bloggande faktiskt är ett jobb och inte bara en kul hobby där man lattjar runt och gör vad man vill. Det gäller verkligen att vara sin egen chef för att få det att gå runt ekonomiskt och kunna prestera ett läsvärt innehåll på sin blogg. Annars försvinner både läsare och samarbetspartners ganska snart. Hon menar att det är viktigt att ha mission, passion och en målgrupp i sitt bloggande. Men även att bli expert inom sin nisch. Hon tog husbyggande som exempel. Kan man mycket om husbyggande och även kan presentera det på ett bra och lättfattligt sätt får man med rätta kanaler helt säkert intresse från både läsare och företag. Det gäller att hitta sin nisch, det man brinner för och verkligen kan. Jag kan inte annat än hålla med.

För att min egen blogg skulle bli större borde jag ha ett större nätverk, fler vänner på Facebook, bli mera aktiv på Instagram (som jag för övrigt startade upp i höst), vara mera med i svängen. Eller varför inte skriva lite provokativt i ämnen som engagerar. Förarga någon eller alla. Jag vet inte, hellre då med humor och självironi. Jag är inte heller specialiserad utan min blogg är allmän och det gillar jag egentligen; att kunna skriva om allt som faller mig in. Frågan är om jag inte gillar läget som det är.

Å andra sidan finns det både tid och möjlighet att satsa mera på bloggen, nybliven Friherre som jag är. Livet är inte slut som pensionär. Det öppnas istället nya möjligheter och vägar om man bara har öron och ögon öppna. Våga och idas tänka utanför boxen, anta nya utmaningar.

En verklig utmaning vore att starta ett litet företag. Till det behövs en företagsidé, något som jag idag saknar och inte har en klar uppfattning om. Istället blir det som frifräsare, vill jag påstå. Hjälpa till lite här och där, fixa folks datorer, fotografera, blogga, delta i aktiviteter. Det sista är en ganska viktig bit om man vill ha en aktiv och intressant blogg. Att ständigt sitta på sin kammare ger inga stora blogginlägg; då skall man ha djupsinniga filosofiska funderingar på rad. Vara en ny Platon eller Sartre. Den som är aktiv får också uppslag till nya inlägg! Som igår kväll; vara med på ett hörn, träffa nya bekantskaper, ställa frågor, våga vara öppen, se folk i ögonen.

Gårdagskvällen var givande på mer än ett sätt. Idag fixade jag lite datorproblem hos folk, torsdagsklubben hade sitt möte och ikväll blir det träff med kusin vitamin från Skåne hos sister Jane. Det rullar på!


Jennifer Sandström 

Kugge skriver  – Michaela von Kügelgen

Fina Christina 

Bara mobilkameran med så bilderna blev därefter. Här Kugge, Jennifer och Christina

Tänk så jag skrev om både dittan och dattan

Jag har bloggat i över 10 år med undantag för en kortare period innan jag började med denna blogg. Den första bloggen försvann delvis när deras server kollapsade men jag har vissa inlägg kvar. Den första maj 2010 startade jag denna blogg.

Det är ganska kul att gå tillbaka och se vilka inlägg jag skrev i början på november de olika åren.

Ifjol var jag ytterst trumpen när Trump blev president i USA. Det är jag fortfarande.
Jag är minst sagt trumpen (2016-11-10)

9 november 2015 kokade jag korvsoppa och skrev ett inlägg om denna händelse. Bl.a. beskrev jag ingående vilka varumärken som ingredienserna bestod av. Idag blev det också soppa, nämligen min egenkomponerade ärtsoppa med bl.a. saltgurka i bit som specialitet. Mera än så ordar vi inte om den soppan men god var den!
Korvsoppa! (2015-11-09)

För tre år sedan köpte jag en vedklyv för att underlätta vedhanteringen. En mycket bra investering visade det sig. Pigg och munter måste jag ha varit för jag trallade den gamla sången Vi skall gå hand i hand genom livet du och jag när jag skrev inlägget. Jodå, vedklyven och jag har varit sams hela tiden sedan dess. Särbo som vi är, vedklyven och jag.
Klyven (2014-11-08)

8 november 2013 kände jag mig matt och yr i huvudet på jobbet. Vad som då fattades mig vet jag fortfarande inte. Jag lever och mår som en prins än i denna dag! Samma dag fick jag också hem min nya radio som var betydligt dyrare än vedklyven följande år. Det blev jag glad av.
Yr (2013-11-08)

2012, den 10 november, satt jag och planerade följande sommars reseäventyr.  Bl.a. ville jag besöka linbanan mellan Örträsk och Mensträsk samt Urkult festivalen för första gången. Lite funderingar hade jag kring detta med att bo ensam i tält på en festival. Tänk, så bra det blev! Om jag bara känt till Urkult tidigare, mitt paradis på jorden! – Förresten beställde jag igår en liten resa en bit längre fram när det borde vara som kallast och mest snö här.
Nästa sommar (2012-11-10)

Sådant kan dyka upp i skogen i Norrland

2011 ungefär vid denna tid på året förde jag två rätt intressanta diskussioner i två olika inlägg. Det ena inlägget hade den mystiska rubriken Hjärtans hjärna får vinden vara blå (2011-11-07), det andra inlägget hette kort och gott (2011-11-11). Bl.a. berättade jag om vilken min favoritkö är när jag står vid kassan i köpladan. Jo, det kan man tydligen ha, favoritkö. Det andra inlägget handlade om mera komplicerade och populärvetenskapliga saker. Det handlade egentligen om ett TV-program men jag fick också med min egen visualiserade uppfattning av tiden. Djupsinnigt så det räcker!

Nöffis är i alla fall skär skrev jag då. Nu är Nöffis borta!

7 november 2010 höll det på att skämma ut mig inför en hoper unga damer. Ja, på det gruvligaste vis en man kan göra. Jag klarade mig dock med hedern i behåll men nära var det att jag blivit ful gubbe. Själva händelsen hade jag mer eller mindre glömt bort.
Flykt från stegen (2010-11-07)

Buenos Aires 2008 från min första resa dit. Vita byxor har även de.

Ja, mera än tio år har jag skrivit och jonglerat med ord och meningar. Ibland rent strunt, andra gånger lyckade inlägg. Mycket tid har gått åt. Hela 1538 inlägg, inklusive detta, har jag skrivit sedan 2010. Plus den gamla bloggens alla inlägg. Och alla bilder. Puh, det borde bli en ganska tjock lunta men vi låter det anstå med det.

Q1 2017

Ofta ser man folk sitta med näsan djupt i sin mobil, skrollandes och hummandes, över något där borta i cyberrymden. Eller så ödslar de sin tid på att titta på roliga You Tube-videos för att inte tala om spel av allehanda slag. Facebook och Instagram tillsammans med ett flertal andra sociala medier stjäl också vår tid. Vi känner alla till olägenheter med den digitala världen där vi är både närvarande och frånvarande. Eller som Sara Lidman skrev i Hjortronlandet: ”He jer så man kan sääj att du var både allomstans å ingenstans”. – Fast den tiden, 1955, när Hjortronlandet gavs ut så fanns inget av det som vi idag är så vana vid, digital teknik bortom allt förstånd och ändå så välkänt.

Fast jag vill inte enbart skälla på nutidens tekniska påfund där vi kan vara allomstans å ingenstans.  Det mesta är ändå till nytta om det används på rätt sätt och med måtta. T.ex. har jag lärt känna en hel del folk via nätet som jag annars inte skulle ha en aning om att de finns. Vissa har jag träffa live andra är finns där bakom skärmen någonstans men är lika fullt levande personer med åsikter och liv. – Hur roligt är det inte när någon helt främmande person på Urkult kommer fram och försynt undrar om jag skriver blogg och kommer från Finland. Eller när jag får hem ett paket med posten som jag knappt vet vad däri är. Skickat av någon där långt borta i cyberrymden.

Igår fick jag ett sådant paket skickat från Sveriges västkust.

Jag har tidigare skrivit om Ulla Maria Johanson som driver bloggen ”Kreativ varje dag”. Bloggen där hon varje dag levererar en dikt och en målning. Varje dag! Jag är imponerad! Jag gillar verkligen hennes koncept och får mig varje dag till livs en abstrakt målning samt en dikt i rim som lockar fram både skratt och eftertanke.

På hennes blogg gjorde jag kommentarer där jag pushade för att hon skulle ge ut en bok med valda delar av hennes blogginlägg. Och förvisso, hon tog mig på orden och har nu gett ut sin första dikt/konst-bok via BoD, Books on demand och igår fick jag den i min hand.

En tung bok, trots formatet. Troligtvis beroende på den höga kvalitén på pappret eftersom målningarna som hör till dikterna kräver fotokvalité. Boken är också kvadratisk eftersom målningarna är kvadratiska.

Målningarna ger möjlighet till fri tolkning. Man ser vad man ser och det är högst individuellt. Dikterna föredrar jag att läsa högt efter att ha funnit rytmen i dem. Ibland krävas genomläsning ett par gånger för att sedan i känd Torgny Lindgren-stil läsa dikten. Konstpausen är viktig, ömsom snabb läsning, ömsom långsam läsning. Ofta är det en rolig knorr på slutet.

Boken finns också Adlibris och där beskrivs den som:

Denna kombinerade konst- och diktbok är tänkt både som förströelse i stunden och som inspiration för läsarens egna kreativa äventyr. Här blandas högt med lågt, nonsens med mera djupsinnigt, humor med allvar, ibland dagsaktuellt och andra gånger tidlöst. Första kvartalsrapporten från Ulla Maria Johanson innehåller dagliga målningar och verser från januari – mars 2017. Den spiralbundna utgivningen gör det också lätt att ställa upp boken och exponera önskad målning eller varför inte – riva ut någon bild och hänga upp den.

Dikterna och målningarna finns på Ulla Marias blogg men också på Facebook att läsa gratis men visst är det fint att ha ett eget exemplar av detta eminenta verk? Boken kallas ”Q1 2017” – kvartalsrapport 1 år 2017 – vilket innebär att fler böcker är på kommande med dikter och målningar varje dag från varje kvartal. Gör om det om ni kan!

Utan Internet och cyberrymden hade varken jag eller ni, kära läsare, fått nys om detta projekt. Utan Internet hade det troligen också varit svårare att få till denna bok, ja kanske inte en enda dikt eller målning hade lyft från kammarens skrivlåda.

Boken är, enligt min åsikt, en utmärkt julklapp eller gåva. Lite annorlunda, tankeväckande och humoristisk. Inte alls skrymmande utan den kan gott ligga framme att bläddras i då och då. Lite reklam får jag väl göra eftersom jag gav en puff en gång i tiden? 😉


Kreativ varje dag – bloggen

Umj på Facebook 

Mitt tidigare inlägg om Kreativ varje dag 

Books on Demand

Adlibris  – enkelt att beställa

Förutom boken fanns också i paketet en fin målning inramad. Min tolkning av målningen är: Dubai

Maken till besök är kanske bättre än makan på besök?

Vad skall man säga? I helgen fick ett av mina inlägg uppmärksamhet på Facebook och genast rusade besökssiffrorna i höjden.  Hela 2343 personer besökte min blogg igår vilket gav 2657 visningar. Så många besökare har jag inte haft tidigare. Kul men varför just nu?

Inlägget var ”En dramatisk färd över Kvarken” från februari 2015. Jodå, det var en dramatisk färd, NOT. Lite småtråkigt måste jag ha haft för jag tog lite bilder och skarvade ihop lite text till bilderna som om det vore den mest äventyrliga sjöfärden efter Titanics undergång. I verkligheten tuffade Wasalines båt stadigt framåt till allas belåtenhet.

Tja, en lite smårolig berättelse var det; kanske det är sådant som folk vill läsa? Inte så allvarligt, inte om politik, väder och vind, krämpor och låt (beklaganden), utan om små missöden, missförstånd och klavertramp som skildras från den humoristiska sidan. Sådant tror jag folk vill ha i lagom mängd. Och fyndiga liknelser. Jag önskar jag hade sådana episoder på rad, men så är inte fallet varje dag och vecka.

Efter denna rusch får vi väl återgå till de trogna besökare jag haft under lång tid. Fast någon till fick kanske upp ögonen för mina oansenliga skriverier. Ibland kan det komma ett guldkorn.

Jag får bjuda på en repris så länge: Hönsvakten… från jul 2010.

2016-11-12-oxkangar-016
Sjö och is, is och sjö. Isen den höll igår söndag. Inget dramatiskt att berätta när jag med lätta fjät gick på nyisen. Som tur är.

Söta öde vad jag läser

Äntligen en ny kille i tjejernas sandlåda.

Jag brukar dagligen kolla ett tiotal bloggar. Alla uppdateras inte varje dag så den kollen går snabbt. Ett par gånger per vecka brukar jag fördjupa mig och se vad som finns nytt på ytterligare ett antal bloggar och även göra strandhugg på för mig helt nya bloggar.

De flesta bloggar jag läser är skrivna av tjejer. En och annan karlskribent finns också i min blogglista men de uppdaterar i allmänhet inte så ofta varför procenten bloggläsande på manssidan inte är så hög. Synd, men bloggandet domineras av tjejer, så är det bara. Min favoritblogg är Jonna Jinton men flera andra har också hög klass enligt mitt tycke. Många tjejer skriver specialiserat om mode, inredning, smink, träning, familjeliv, ämnen som inte står mig nära, därför läser jag sällan sådana bloggar. De bloggar jag läser skall ha en mera allmän inriktning, lite av varje, gärna handla om natur, landsbygd, resor, foto, alternativ livsstil. De skall ha bra språklig behandling, gärna lite humor nu som då och kännas äkta. Fina bilder står också högt i kurs hos mig. Och, viktigt, de bör uppdateras flera gånger i veckan eller efter ett regelbundet schema!

Nåja, slinker det med lite av tjejernas favoritämnen mode, familjeliv och dylikt går det an om det i övrigt är bra skrivet och har snygga bilder. T.ex. följer jag en blogg som heter ”Felicias mode”. Hon är från Österbotten men studerar i Umeå och jag tycker att det är kul att följa med hur hon klarar sig på andra sidan pölen. Mode ja, men annars ett rätt varierat innehåll. I allmänhet har hon också fina bilder.

Trots att jag mest läser tjejbloggar är två av de bästa bloggar jag läst skrivna av män. De är dock för ett antal år sedan nedlagda. Tyvärr.

Det var därför kul när jag upptäckte en intressant blogg som nyligen startat och som är skriven av en kille. Uppdateras varje dag kl. 08 och har den egenheten att den skall skrivas på högst 30 minuter. Inga bilder så långt på den bloggen men texten och innehållet uppväger klart att bilder saknas.

Det är ingen mindre än Mattias Björkas som är medlem i Vasas Flora och Fauna som skriver denna blogg med namnet ”Söta öde”. Lättläst och med varierat innehåll, nutid och minnen. Att jag dessutom gillar musiken han spelar gör inte saken sämre.

2016-10-29-skogen-035
Höstligt blad som ett bland många andra fann min gunst.

Finlandssvensk i kungariket

Från det ena till det andra vill jag förmedla ett par länkar som handlar om finlandssvenskar och finlandssvenskhet i Sverige. Den första är ”Bettans Taxi” som finns på SVT Play. Els-Beth ”Bettan” Aspås föddes i södra Österbotten men framlevde sitt liv som en av Stockholms första kvinnliga taxichaufförer. Inte nog med det, hon körde taxi som pensionär i ytterligare 20 år! Slå det den som kan. Hon trivdes i Stockholm och tog sitt körkort 1956.

En annan länk är ”Om Svenskfinland” där Kalle Lind och komikern André Wickström pratar om det finlandssvenska i Sverige och vad det innebär. Mycket är gemensamt, inte minst språket, men en viss skillnad finns det ändå. Detta avhandlas i denna podd som jag tycker är hördvärd.

Varför inte spela en låt med MA (Mauri Antero) Numminen även om han inte är finlandssvensk? Han har ändå gjort succé i kungariket med det sätt på vilket han framfört sina alster på svenska? Kanske inte en av de mest kände låtarna men ändå så karakteristisk för MA Numminen: ”Amalia går med sin gummikavaljer i bastu”