Nytt Webbhotell

Som synes har jag haft en liten paus med bloggandet beroende på att jag har bytt webbhotell för min blogg. Mitt tidigare gratisutrymme på WordPress.com var fullt till nästan 100 % och då var det dags att se om sitt hus om bloggen skulle fortleva.

Det finns en mängd webbhotell (en server någonstans i världen där bloggens data finns lagrat) så det var bara att välja och vraka. Eller rättare sagt, jag gjorde ingen större research utan hoppade på samma hotell som min niece Fina Christina har som boplats för sin blogg. Hon är nöjd med detta och sedan är det ett österbottniskt webbhotell med personlig service vilket har en viss betydelse. Själva flytten gjordes av webbhotellet så jag fick bara sitta och rulla tummarna. Jag hade kunnat gör det själv men varför lägga tid på detta när det blir rätt från början med denna service som var gratis. Allt detta är inget som läsaren av bloggen ser men det finns en hel del bakom skärmen som inte syns.

Webbhotellet heter iWebben.fi och har svensk service. Faktum är att jag inte såg någon länk till finska på deras hemsida vilket är ovanligt i Finland. Ofta är det tvärtom, vi svenskspråkiga får leta förgäves efter ett svenskt ord. Hotellet verkar ha allt vad som behövs ifråga om säkerhet, backup och tillägg. Interfacet är worpress.org så det är inga stora förändringar i hanteringen av bloggen.

Så då är det bara att skriva loss, jag har en del på kommande. Jag kommer också de närmaste dagarna att titta genom den personliga presentationen och kanske göra någon liten ändring. Den uppmärksamme har förmodligen redan uppmärksammat en viss förändring i utseendet på bloggen och då inte minst min nya bild i headern högst upp till på sidan. Vad tycks? Det är ju höst.


iWebben.fi – webbhotell

Fina Christina – blogg

Denna gång bara en bild på Bettan uppe i  svenska fjällen. Well, mycket till fjäll ser det inte ut att vara men det är nära ett ställe som heter Vakkotavare mellan Ritsem och Stora Sjöfallet.
Och Bettan rullade fint både genom höst och liten vinter uppe på Stekenjokk. Bra Bettan!

 

Tre solstrålar i vardagen. Tänk så lite som behövs!

Det behövs så lite för att få en solstråle ned i den grå vardagen.  Inte för att jag klagar, livet lunkar på i jämn takt. Åtminstone för mig. För det mesta har jag det bra. Kanske så bra att jag ibland glömmer hur bra jag har det; något som jag tror att jag inte är ensam om.  Jag tänker på valdebatten i Sverige och alla högljudda diskussioner som fördes och förs både högt som lågt. Allt från varma Tv-studios till gator och fikabord.

På sina håll svartmålas Sverige som om det är världens värsta nation och tas som varnande exempel på hur det kan gå. Helt sanslöst och utan nyans. Visst finns det problem i Sverige, precis som i alla andra länder, men summa summarum så är Sverige ett av världens bästa länder att leva i och också ett av de mest trygga länderna. Om så inte vore, varför finns det då inte en strid ström av emigranter/flyktingar från Sverige? Jag menar vanliga Svenssons.

För att återgå till det jag egentligen tänkte skriva om. De solstrålar jag upplevt det senaste dygnet har jag delvis själv hjälpt till att skapa. Det handlar om att visa intresse, ge lite uppskattning och positiv feedback.

Den första solstrålen kom från Jennifer Sandströms blogg där jag kommenterade ett inlägg med att berömma hennes röst. Jag skrev helt enkelt att hennes röst inger förtroende, något som kan vara en tillgång i business-världen. Jag har tidigare hört henne på föredrag i Vasa men hon har också en podd tillsammans med Malin Lundsten, Faraway Finland. Där kan ni höra hur hennes röst låter. För att solstrålen skulle bli komplett svarade hon: Men alltså, kan vara den finaste komplimangen någonsin…”  

Jag menar, det är inte varje dag som jag ger en av de finaste komplimangerna någonsin och det helt spontant och ärligt. Det värmde att hon uppfattade det så. Kanske vi borde ge varandra lite mera beröm och uppskattning utan att för den skull fjäska. Det behövs så lite och man får så mycket tillbaka.

Den andra solstrålen kom från Facebook där jag kommenterade två bilder med en morfar (tror jag det är) som på en lill-Valmet traktor kör omkring med sina barnbarn på en åker här  någonstans i Österbotten. Min kommentar var: ”Så måste en lycklig barndom se ut!” – Jag menar, vad kan vara bättre än att få bo på landsbygden, att som barn också få tillgång till mor- och farföräldrar, uppleva naturen och årstidernas skiftningar nära inpå. För att inte tala om alla spännande maskiner och stora som små traktorer som finns runt hörnet.

Min FB-vän är mormodern som också är en skicklig fotograf. Hennes bilder är fantastiska och ofta finns barnbarnen med på bilderna. Hon svarade: ”Vad glad jag blir av den kommentaren, för är det något jag vill våra barnbarn ska ha så är det just en lycklig barndom. Det lever man länge på” – Tänk så lite som behövdes för att glädja en människa och jag tror glädjen är äkta. Tyvärr kan jag inte visa hennes bilder på bloggen, jag har inte frågat om lov, men jag kan försäkra att de är bra.

Lill-Valmet är en legendarisk småbrukartraktor här i Finland som kom någon gång på 1950-talet och som för många var den första traktorn i jordbruket. Liten men nyttig. Vi ägde också en sådan en gång i tiden. – Traktorn på FB-bilderna är något modifierad med larvband.

Den tredje solstrålen det senaste dygnet bjöd grannpojken Frej (5 år) på. Vi stod och pratade på gårdstunet. Jag sade att jag nu har bott 20 år på detta ställe och att jag kanske borde flytta, halvt på skämt. Frejs far föreslog då att jag skulle flytta till månen, något som Frej inte alls tyckte var någon dum idé. För detta borde jag ha en rymdraket, resonerade han. I den kunde jag bo på månen, menade han. Frejs far sade att rymdraketer kostar mycket pengar men Frej tyckte att jag kunde jobba jättemycket och tjäna pengar för att spara till en rymdraket. Pengarna kunde jag sätta i stugans skorsten och när skorstenen är halv så hade jag nog tillräckligt med pengar för att köpa en rymdraket. Inte så dumt tänkt att använda skorstenen som spargris. Inte så lätt att i svaga stunder tulla på besparingarna. Hur det sedan går när jag när jag eldar i spisen är en annan sak men i ett barns värld är allt möjligt. Även en resa till månen och att gömma pengar i skorstenen.

Frej har förresten tagit sin första lektion i fiolspelandets svåra konst. Det gläder jag mig åt!


Faraway Finland – podd

Valmet 15 och 20 – bl.a två videos med lill-Valmet

Långt förbi molnen finns månen men närmast finns hembygdens landskap. Detta är en bild från byn Tuckor ungefär 10-12  minuter bort med bil.

Vad vill ni läsa – omröstningen

Nu har det gått en vecka sedan jag hade omröstningen som gällde vad ni helst vill att jag skriver om. Glädjande nog kom det in hela 142 röster vilket är en stor förbättring sedan jag sist hade en omröstning. Då kom det in kanske ett dussintal så det är tio gånger mera röster denna gång.

Det som ni allra helst ser att jag skriver om är ”Livet på landet” med 14,79 %. Det är fint för det är ett av mina huvudämnen på denna blogg. På andra plats kom ”Upplevelser” vilket också är uppmuntrande för en upplevelse kan ju vara så mycket. Att sedan ”Reflektioner” kom på en tredje plats var en liten överraskning. Reflektion är ju mest mina egna tankar och funderingar och inte trodde jag de hade så stort värde.

Att Musik och Urkult hamnade sist var kanske en liten besvikelse men hej, inte snörvlar jag för det. Nog kommer ni att få läsa sådant också, om ni vill. Det går ju bra att bläddra vidare också om det inte faller på läppen.

Jag kommer nu i helgen att ta ned antalet kategorier, som för närvarande är 37, vilket jag tycker är för många. Istället blir det kanske ett dussin eller något liknande.

Följande kategorier har jag tänkt mig:

Livet på landet – att bo på landsbygd och i glesbygd. Byalivet. Nutid och historia. Landsbygd kontra stad, koncentration och decentralisering (21 röster)

Upplevelser – natur, konst och kultur, fester, festivaler, besök av olika slag, förunderligheter  (17 röster)

Reflektioner – tankar och funderingar, filsofiska utsvävningar, politik, böcker jag läst, film, teater, Tv och radio, (16 röster)

Svenskfinland – att vara finlandssvensk, språkfrågan i Finland, finlandssvensk i Sverige, en bro till Norden (15 röster)

Människor – människor jag mött, historier och berättelser om människor, original och vardagshjältar, de varmhjärtade, de kloka och mindre kloka, (14 röster)

Resor – med resor menar jag att bege mig lite längre bort än bara till provinshuvudstaden. Att sova borta åtminstone en natt. Resor i Norden, Europa och kanske ännu längre bort, förhoppningsvis (13 röster)

Fotovideo-bild – Fotosafaris, video på YouTube, egna och andras. Försök till konstnärligt skapande med bild (11 röster)

Allehanda – sådant som inte passar in på något annat. Kan vara nästan vad som helst. (11 röster)

Språk – modersmålet svenska, dialekter, främmande språk, (10 röster)

Musik – allätare som jag är på musik blir det nog en och annan recension av konsertbesök eller musik jag snubblar över. För övrigt funderar jag på att återuppta musicerande av något slag. Vi får se. (6 röster)

Urkult – naturligtvis, mitt skötebarn. Så lätt slipper ni inte undan. Det är ju ändå både en resa och upplevelse så månne det ändå inte skall tilltala några av er? (4 röster)

Norrland – fanns inte med i omröstningen men jag har ändå en hel del inlägg som berör Norrland så den får komma med som tolfte.

Något sådant. Eventuellt kan det tillkomma någon kategori men inte många fler.

En hel del jobb blir det att gå genom alla 1600 inläggen och kolla att de ligger något så när i rätt kategori men jag tar det vartefter.

Det finns också fyra röster som ville läsa annat men eftersom jag inte fick något konkret förslag låter vi oss nöja med det.

Till sist vill jag tacka er alla som röstat och visat intresse! Det är till stor hjälp för att gå vidare med bloggen.

 

Var kan detta vara? Både växande och stendött.

Säg din mening!

Jag har i tankarna att fräscha upp bloggen något. Ny bild i headern hör till med jämna mellanrum och jag tyckte att det nu var hög tid med en vinterbild innan vintern snart är slut.

Men jag har tänkt lite mera än så. Frågan inställer sig, vad vill ni läsa om? Jag har lagt märke till att vissa saker engagerar mera än andra och nu vill jag ge er tillfälle att helt anonymt pricka för ett eller fler alternativ i den lista jag presenterar här under. Eller så lägger ni själva till eget alternativ i slutet av listan. Det går också.

Jag vet inte hur flitiga ni är med att utnyttja de olika sökmöjligheter som finns till höger om texten? Redan att skriva in sökord i ”Sök i min blogg” kan ge en hel del intressant. Ett annat sätt är att välja en kategori i ”Mina kategorier”. Där finns nu hela 37 kategorier men det anser jag är för många så de kommer att kraftigt att beskäras. Eventuellt blir jag tvungen att gå genom alla 1598 inlägg som bloggen har och kolla så att inläggen ligger i något så när rätt kategori. Det tar tid.

Mera åtgärder för bloggen finns på kommande men tills vidare vore det snällt om ni prickar i vad ni gillar mest att läsa om. Alternativen motsvarar också de nya kategorierna på ett ungefär. Tack för er medverkan!
(Glöm inte att tryck på Vote-knappen! ”View results” visar ställningen)

[polldaddy poll=9936079]

Eller vill ni rent ut sagt läsa om mat? Där måste jag göra er lite besviken. Något mera avancerat på matfronten kan jag inte lova men en bild från Churros-boden på Jokkomokk marknaden  kan jag visa. Eller bör man äta Churros i Spanien för att få den rätta känslan?

 

Pengar på både gott och ont

Som bloggare kan en få det hett om öronen om inte bloggandets affärer sköts korrekt. Jag läser i Aftonbladet att storbloggaren Alexandra ”Kissie” Nilsson i kungariket fällts för smygreklam och därmed dömts till vite om 100 000 kronor om hon gör om grejen. Därtill har skattemyndigheterna ålagt henne 160 000 kr i skatteböter för att hon inte redovisat förmåner och intäkter.

Det må vara hur som haver med dessa göranden och låtanden, det som förundrar mig mest är att en storbloggare kan komma upp i stora inkomster genom reklam och andra sidointäkter. Det är frågan om miljoner kronor för de mest framgångsrika inom det som modernt kallas influensers. De bildar bolag och anställer t.o.m. folk.

Visst är det roligt om många läser mina inlägg men jag har inga ambitioner att tjäna pengar. Min blogg är alltför liten och jag har alltför litet nätverk att hissa upp som segel. För det handlar också om att ha många vänner, bekanta och följare, inte bara inom bloggvärlden utan också via Facebook, Instagram och YouTube, för att inte tala om ett personligt nätverk i verkliga livet. Det gäller att vara populär och känd, att ha kontakter.

Jag följer en del bloggar och även någon youtuber och jag tycker mig se en del unga tjejer, för det är ofta tjejer, som kämpar om att öka sitt följarantal och komma upp i rangordning. Just detta med att få ett s.k. samarbete, att göra reklam för en produkt eller tjänst. Det ger kanske inte alltid så mycket klöver för en liten blogg, det kan t.o.m. kosta pengar om ersättningen är i varor, men det är också lite av en statusgrej.

”Underbara Clara” skrev nyligen ett inlägg i frågan och visade insyn i detta med bloggande och reklam. Hon har lyckats väl och är värd all beundran för den affärskvinna hon också är. Att hon sedan har skinn på näsan är inte heller fy skam. Det är just därför jag läser henne.

Hon och hennes säljföretag söker upp företag och föreslår samarbete. Det är alltså en offensiv marknadsföring. Att vissa företag inte begriper den stora genomslagskaft och inflytande som en stor blogg har är en annan sak. Som hon själv skriver så visar hennes företag fina siffor men det är slit bakom varenda krona. Det fordras alltså mera än att bara skriva för att verkligen göra pengar på sin blogg. Eller rättare sagt, för att bara skriva och lyckas måste man vara sjusärdeles bra på att berätta och formulera. Inte alla förunnat.

Nejdå, jag lunkar på med mina alldagliga skriverier och har en liten men trogen skara som följer och läser. Det är jag tacksam för och speciellt vill jag tacka de som kommenterar. Utan kommentarer är bloggen bra mycket mera mager.

Ibland åker jag på utfärd och i morgon bär det av. Kanske jag t.o.m. får se en skymt av Underbara Clara. Vem vet?


Kissie har dömts för smygreklam

Resonemanget bakom annonseringen – Underbara Claras blogginlägg

 

Många

Samarbeten har jag inte med däremot ett och annat hus. Detta är mitt barndomshem. Visserligen fallfärdig men likväl en kär stuga.

 

Tidens gång

Jag är en skrivande och bildskapande människa. Jag skryter inte, allt är långt ifrån mästerverk men ibland får jag till det så att jag själv är nöjd, eller t.o.m. mycket nöjd. Glad amatör som jag är räcker det gott för mig. Om sedan också någon annan ibland gillar mina alster är det en bonus.

År 2017 har jag skrivit blogg. Hela 165 inlägg blev det eller 134 tättskrivna A4-sidor. Inte så dåligt, om jag får säga det själv. Det räcker inte med det. Jag skrev dessutom dagbok. Ibland hela berättelser, ibland korta anteckningar.  I år blev det 96 sidor dagbok.

Närmare 6 500 bilder och videos har jag fångat under året. De flesta med min systemkamera.

På tal om kamera så uppgraderade jag min systemkamera i slutet av sommaren. En Canon 6d Mark II inhandlades som jag är mycket nöjd med. Som öga utåt använder jag ett Canon EF 24-105 IS USM II objektiv när jag är på resa och i stadsmiljö. Vid landskapsfotografering och när jag är ute på motionspromenad sitter ett Canon EF 24 mm f/2.8 IS USM objektiv på kameran. Klart mycket lättare och ger fina bilder.

Vad mera detta år 2017?

I februari såg jag Louise Hoffsten och Wentus Blues Band på Ritz i Vasa. I slutet av samma månad bevistade jag Umefolk. Sista mars upplevde jag Iiris Viljanen på Wasa Teater. I april var jag på begravning i Sundsvall. Inte den enda detta år.

I maj deltog jag i födelsedagskalas vid Svedjehamn i Björköby. Mycket fint men sedan drabbades jag av lunginflammation.

Juli var händelserik. Österö skärgårdsmarknad, byadagen, Kaustbyfestivalen x2, samt semester i fyra veckor.

Augusti inleddes med Urkult-festivalen som sedan följdes av Juthbackamarknaden.

Den åttonde september jobbade jag sista dagen. Sedan följde tre veckor semester innan jag så gick i pension första oktober. Det bästa jag gjort! Jag hade galant kunnat arbeta till 65 års ålder men varför slösa dyrbar tid på ett ointressant jobb? Samma månad gjorde jag en road trip till Lofoten i Norge. Jag fick uppleva ruska! I slutet av månaden skrotade jag Brunte och inledde ett förhållande med Bettan.

November var ganska linjär men jag lyssnade till föreläsning om Bloggbusiness & frilansdrömmar. Gick på teater och såg Finska Hästen i den Lyckliga Staden samt upplevde Euskefeurat i Umeå på Idun-teatern.

December har varit ganska slö och slapp men födelsedagskalas har jag bevistat samt julkaffe på mitt gamla jobb Saltgruvan men annars har det varit en lugn månad.

En sammafattning av mitt år 2017.

Jag hoppas på ett innehållsrikt år 2018 men därom vet jag inte mycket förutom två saker –  sorry, fyra saker. Om jag lever och har hälsan. Vad är er största händelse år 2017?

Bilder från dagens spatsertur

Hellnäs

 

Vinter Hellnäs

Får jag lov, min kära?

Jag kom att stifta viss bekantskap med GDPR. Vet ni vad det är? Nej, jag kan gissa det men det berör dig som bloggar i högsta grad eller har bilder på nätet.

Maj 2018 kommer en ny lag att gälla i EU som behandlar personuppgifter, General Data Protection Regulation (GDPR). Personuppgifter är väl något tråkigt med databaser och liknande kanske du tänker. Ja visst men också fotografier i vissa fall. Ett fotografi är nämligen en personuppgift om person kan identifieras!

För företag, yrkefotografer, organisationer och dylikt kommer det att finnas krav på samtycke – helst skriftligt – för att få ta en bild på människor som kan identifieras, lagra på minneskort och dator samt vid publicering. Bryter man mot detta kan det i värsta fall handla om mångmiljonböter och ersättningar till drabbade.

Gäller det också privatpersoner och för privat bruk? Nej, men man får inte publicera en bild på Internet, inkl. Facebook och bloggar, om tillstånd inte finns. Det kan också bli så att gamla bilder med nulevande människor måste raderas om tillstånd saknas.

Kan det vara sant, var min första tanke. Detta innebär att man inte får ta en gatubild där finns x antal random människor syns och publicera den på sin blogg. Inte heller får t.ex. registernummer på bilar synas. Åker jag till Stockholm och vill ta en bild för min blogg som visar människomyllret vid Centralen där en enda går att identifiera så är bilden förbjuden om jag inte införskaffat tillstånd av personen att publicera bilden på min blogg. Eller så får jag sudda friskt och hur snyggt är det?

Är detta slutet för street photo och all den rikedom det innebär? Inte rikedom i pengar utan i motivrikedom.

Som det varit hittills får man ta bild av allt utom skyddsklassade objekt, på annans privata område utan tillstånd (t.ex. tomter), på område där fotoförbud är annonserat, bilder som används i reklam (krävs tillstånd) och personer i utsatt läge eller kränkande bilder. Man får ta bilder av det mesta och också publicera dem.

Så här skriver t.ex. Datainspektionen i Sverige på sin hemsida:

Publicering av till exempel namn och foton på personer på bloggar och sociala medier är i princip alltid tillåten så länge man inte kränker personen. Att ”hänga ut” och skandalisera en privatperson är ett typexempel på vad som normalt sett är kränkande.

Vad jag läst och förstått så är det slut med detta nu, d.v.s. att man t.ex. på bloggar får publicera bilder där människor syns så bra att de går att identifiera. Inte heller skriva om människor som kan identifieras om deras tillstånd inte inhämtats. Vilken byråkrati!

Som jag ser det kommer det att innebära betydande ingrepp på hur man skriver en blogg och hur man publicerar bilder på en blogg. Det kommer definitivt att bli en bra mycket fattigare och mera uppstramad bloggvärld där det kanske inte alls är värt att blogga längre. Nu blir nog bara bilder på solnedgångar, moln och bilder i motljus när man tar en gatubild med folk, om jag spetsar till det något.

Jag har inte speciellt många bilder på människor på min blogg, vilket jag uppfattar som ett minus, och de bilder som finns är rätt oskyldiga. Inte heller skriver jag kränkande om folk och ett motto jag har är att skriva så att jag öppet kan säga samma sak till personen i fråga i de fall jag skrivit specifikt om en person.

Däremot har jag ganska många bilder med okända personer på min Flickr-fotosida och främst i de kataloger som visar bilder från Urkult. Kommer jag nu att måsta ta bort dessa bilder?

Jag är ingen expert på detta och jag hoppas verkligen att min slutsats är åtminstone lite grann felaktig. Det finns en hel del om GDPR på nätet som behandlar företag och organisationer men betydligt mindre om vad som gäller personliga bloggar och bildhantering för privatpersoner. Allt är långt ifrån solklart men jag antar att detta kommer att diskuteras en hel del framöver.  Har någon annan mera uppgifter om detta eller åsikter så kommentera gärna.

Uppgifter om detta har jag hämtat från Sverige men jag utgår från att samma kommer att gälla alla EU-länder inklusive Finland.


Allmänna dataskyddsförordningen  (GDPR)

Räknas ett foto som en personuppgift?  

GDPR för bloggare och influencers 

Denna bild med suddade ansikten skulle bli ok? – Urkult, Örtvandring vid Badplatscampingen
Medan denna bild inte skulle bli tillåten om jag inte har muntligt eller helst skriftligt tillstånd av alla på bilden? – Urkult. Örtvandring vid Badplatscampingen

 

 

Blogg som business

Igår var jag på kurs i Vasa. Projektet ”Våga satsa” på Yrkesakademin i Österbotten bjöd in till starta eget-kväll med frilansande och yrkesmässigt bloggande som röd tråd.

Först hämtade jag upp min niece Christina. Hon skriver också blogg och det märktes att hon trivdes som fisken i vattnet i dylika sammanhang där bloggandet är en viktig del. Även om jag tidigare lyssnat på föredrag av storbloggarna Clara Lidström (Underbara Clara)och Jonna Jinton var det första gången för mig jag att delta i ett mindre sällskap där stämningen också var mera intim och nära. Nästan som en bloggträff.

De flesta av deltagarna var yngre kvinnor och flera verkade ta bloggandet på stort allvar med sammarbeten med företag som en viktig del av deras aktivitet på nätet. Jag tror att vi var tre män och jag fick nog ståta med att vara äldst, skulle jag tro.

Egentligen har jag inte närmare funderat på att starta företag med bloggen som motor, därtill är min blogg alldeles för liten, inte heller har jag haft större intresse för att inleda samarbeten, vilket i praktiken innebära att lyfta och göra reklam ett företag, dess produkter och tjänster. Eller i alla fall att skriva något positivt. Ytterst få förfrågningar har jag fått om detta. De enda gånger jag tjänat lite pengar på min blogg är när jag sålt någon bild som hittats på bloggen. Även det i blygsam omfattning.

Det oaktat hindrar mig inte från att vara intresserad av och nyfiken på hur livet som frilansare och yrkesbloggare ter sig.

De två föreläsarna var Michaela von Kügelgen och Jennifer Sandström och jag måste säga att de klarade sig riktigt bra även om det var första gången de höll föredrag i dylika sammanhang. Deras föredrag var tydliga och strukturerade med ledig och avspänd stil. Det gjorde att folk vågade ställa frågor.

Michaela, som tidigare i år också har debuterat som författare med boken ”Vad heter ångest på spanska” lyfte bl.a. fram behovet av nätverk, gott rykte och att hålla vad man lovar. Men också att våga misslyckas och att ta ledigt även som frilansare. Jag kan tänka att som frilansare kan fritid och arbete flyta samman.

Jennifer poängterade att yrkesmässigt bloggande faktiskt är ett jobb och inte bara en kul hobby där man lattjar runt och gör vad man vill. Det gäller verkligen att vara sin egen chef för att få det att gå runt ekonomiskt och kunna prestera ett läsvärt innehåll på sin blogg. Annars försvinner både läsare och samarbetspartners ganska snart. Hon menar att det är viktigt att ha mission, passion och en målgrupp i sitt bloggande. Men även att bli expert inom sin nisch. Hon tog husbyggande som exempel. Kan man mycket om husbyggande och även kan presentera det på ett bra och lättfattligt sätt får man med rätta kanaler helt säkert intresse från både läsare och företag. Det gäller att hitta sin nisch, det man brinner för och verkligen kan. Jag kan inte annat än hålla med.

För att min egen blogg skulle bli större borde jag ha ett större nätverk, fler vänner på Facebook, bli mera aktiv på Instagram (som jag för övrigt startade upp i höst), vara mera med i svängen. Eller varför inte skriva lite provokativt i ämnen som engagerar. Förarga någon eller alla. Jag vet inte, hellre då med humor och självironi. Jag är inte heller specialiserad utan min blogg är allmän och det gillar jag egentligen; att kunna skriva om allt som faller mig in. Frågan är om jag inte gillar läget som det är.

Å andra sidan finns det både tid och möjlighet att satsa mera på bloggen, nybliven Friherre som jag är. Livet är inte slut som pensionär. Det öppnas istället nya möjligheter och vägar om man bara har öron och ögon öppna. Våga och idas tänka utanför boxen, anta nya utmaningar.

En verklig utmaning vore att starta ett litet företag. Till det behövs en företagsidé, något som jag idag saknar och inte har en klar uppfattning om. Istället blir det som frifräsare, vill jag påstå. Hjälpa till lite här och där, fixa folks datorer, fotografera, blogga, delta i aktiviteter. Det sista är en ganska viktig bit om man vill ha en aktiv och intressant blogg. Att ständigt sitta på sin kammare ger inga stora blogginlägg; då skall man ha djupsinniga filosofiska funderingar på rad. Vara en ny Platon eller Sartre. Den som är aktiv får också uppslag till nya inlägg! Som igår kväll; vara med på ett hörn, träffa nya bekantskaper, ställa frågor, våga vara öppen, se folk i ögonen.

Gårdagskvällen var givande på mer än ett sätt. Idag fixade jag lite datorproblem hos folk, torsdagsklubben hade sitt möte och ikväll blir det träff med kusin vitamin från Skåne hos sister Jane. Det rullar på!


Jennifer Sandström 

Kugge skriver  – Michaela von Kügelgen

Fina Christina 

Bara mobilkameran med så bilderna blev därefter. Här Kugge, Jennifer och Christina

Tänk så jag skrev om både dittan och dattan

Jag har bloggat i över 10 år med undantag för en kortare period innan jag började med denna blogg. Den första bloggen försvann delvis när deras server kollapsade men jag har vissa inlägg kvar. Den första maj 2010 startade jag denna blogg.

Det är ganska kul att gå tillbaka och se vilka inlägg jag skrev i början på november de olika åren.

Ifjol var jag ytterst trumpen när Trump blev president i USA. Det är jag fortfarande.
Jag är minst sagt trumpen (2016-11-10)

9 november 2015 kokade jag korvsoppa och skrev ett inlägg om denna händelse. Bl.a. beskrev jag ingående vilka varumärken som ingredienserna bestod av. Idag blev det också soppa, nämligen min egenkomponerade ärtsoppa med bl.a. saltgurka i bit som specialitet. Mera än så ordar vi inte om den soppan men god var den!
Korvsoppa! (2015-11-09)

För tre år sedan köpte jag en vedklyv för att underlätta vedhanteringen. En mycket bra investering visade det sig. Pigg och munter måste jag ha varit för jag trallade den gamla sången Vi skall gå hand i hand genom livet du och jag när jag skrev inlägget. Jodå, vedklyven och jag har varit sams hela tiden sedan dess. Särbo som vi är, vedklyven och jag.
Klyven (2014-11-08)

8 november 2013 kände jag mig matt och yr i huvudet på jobbet. Vad som då fattades mig vet jag fortfarande inte. Jag lever och mår som en prins än i denna dag! Samma dag fick jag också hem min nya radio som var betydligt dyrare än vedklyven följande år. Det blev jag glad av.
Yr (2013-11-08)

2012, den 10 november, satt jag och planerade följande sommars reseäventyr.  Bl.a. ville jag besöka linbanan mellan Örträsk och Mensträsk samt Urkult festivalen för första gången. Lite funderingar hade jag kring detta med att bo ensam i tält på en festival. Tänk, så bra det blev! Om jag bara känt till Urkult tidigare, mitt paradis på jorden! – Förresten beställde jag igår en liten resa en bit längre fram när det borde vara som kallast och mest snö här.
Nästa sommar (2012-11-10)

Sådant kan dyka upp i skogen i Norrland

2011 ungefär vid denna tid på året förde jag två rätt intressanta diskussioner i två olika inlägg. Det ena inlägget hade den mystiska rubriken Hjärtans hjärna får vinden vara blå (2011-11-07), det andra inlägget hette kort och gott (2011-11-11). Bl.a. berättade jag om vilken min favoritkö är när jag står vid kassan i köpladan. Jo, det kan man tydligen ha, favoritkö. Det andra inlägget handlade om mera komplicerade och populärvetenskapliga saker. Det handlade egentligen om ett TV-program men jag fick också med min egen visualiserade uppfattning av tiden. Djupsinnigt så det räcker!

Nöffis är i alla fall skär skrev jag då. Nu är Nöffis borta!

7 november 2010 höll det på att skämma ut mig inför en hoper unga damer. Ja, på det gruvligaste vis en man kan göra. Jag klarade mig dock med hedern i behåll men nära var det att jag blivit ful gubbe. Själva händelsen hade jag mer eller mindre glömt bort.
Flykt från stegen (2010-11-07)

Buenos Aires 2008 från min första resa dit. Vita byxor har även de.

Ja, mera än tio år har jag skrivit och jonglerat med ord och meningar. Ibland rent strunt, andra gånger lyckade inlägg. Mycket tid har gått åt. Hela 1538 inlägg, inklusive detta, har jag skrivit sedan 2010. Plus den gamla bloggens alla inlägg. Och alla bilder. Puh, det borde bli en ganska tjock lunta men vi låter det anstå med det.

Q1 2017

Ofta ser man folk sitta med näsan djupt i sin mobil, skrollandes och hummandes, över något där borta i cyberrymden. Eller så ödslar de sin tid på att titta på roliga You Tube-videos för att inte tala om spel av allehanda slag. Facebook och Instagram tillsammans med ett flertal andra sociala medier stjäl också vår tid. Vi känner alla till olägenheter med den digitala världen där vi är både närvarande och frånvarande. Eller som Sara Lidman skrev i Hjortronlandet: ”He jer så man kan sääj att du var både allomstans å ingenstans”. – Fast den tiden, 1955, när Hjortronlandet gavs ut så fanns inget av det som vi idag är så vana vid, digital teknik bortom allt förstånd och ändå så välkänt.

Fast jag vill inte enbart skälla på nutidens tekniska påfund där vi kan vara allomstans å ingenstans.  Det mesta är ändå till nytta om det används på rätt sätt och med måtta. T.ex. har jag lärt känna en hel del folk via nätet som jag annars inte skulle ha en aning om att de finns. Vissa har jag träffa live andra är finns där bakom skärmen någonstans men är lika fullt levande personer med åsikter och liv. – Hur roligt är det inte när någon helt främmande person på Urkult kommer fram och försynt undrar om jag skriver blogg och kommer från Finland. Eller när jag får hem ett paket med posten som jag knappt vet vad däri är. Skickat av någon där långt borta i cyberrymden.

Igår fick jag ett sådant paket skickat från Sveriges västkust.

Jag har tidigare skrivit om Ulla Maria Johanson som driver bloggen ”Kreativ varje dag”. Bloggen där hon varje dag levererar en dikt och en målning. Varje dag! Jag är imponerad! Jag gillar verkligen hennes koncept och får mig varje dag till livs en abstrakt målning samt en dikt i rim som lockar fram både skratt och eftertanke.

På hennes blogg gjorde jag kommentarer där jag pushade för att hon skulle ge ut en bok med valda delar av hennes blogginlägg. Och förvisso, hon tog mig på orden och har nu gett ut sin första dikt/konst-bok via BoD, Books on demand och igår fick jag den i min hand.

En tung bok, trots formatet. Troligtvis beroende på den höga kvalitén på pappret eftersom målningarna som hör till dikterna kräver fotokvalité. Boken är också kvadratisk eftersom målningarna är kvadratiska.

Målningarna ger möjlighet till fri tolkning. Man ser vad man ser och det är högst individuellt. Dikterna föredrar jag att läsa högt efter att ha funnit rytmen i dem. Ibland krävas genomläsning ett par gånger för att sedan i känd Torgny Lindgren-stil läsa dikten. Konstpausen är viktig, ömsom snabb läsning, ömsom långsam läsning. Ofta är det en rolig knorr på slutet.

Boken finns också Adlibris och där beskrivs den som:

Denna kombinerade konst- och diktbok är tänkt både som förströelse i stunden och som inspiration för läsarens egna kreativa äventyr. Här blandas högt med lågt, nonsens med mera djupsinnigt, humor med allvar, ibland dagsaktuellt och andra gånger tidlöst. Första kvartalsrapporten från Ulla Maria Johanson innehåller dagliga målningar och verser från januari – mars 2017. Den spiralbundna utgivningen gör det också lätt att ställa upp boken och exponera önskad målning eller varför inte – riva ut någon bild och hänga upp den.

Dikterna och målningarna finns på Ulla Marias blogg men också på Facebook att läsa gratis men visst är det fint att ha ett eget exemplar av detta eminenta verk? Boken kallas ”Q1 2017” – kvartalsrapport 1 år 2017 – vilket innebär att fler böcker är på kommande med dikter och målningar varje dag från varje kvartal. Gör om det om ni kan!

Utan Internet och cyberrymden hade varken jag eller ni, kära läsare, fått nys om detta projekt. Utan Internet hade det troligen också varit svårare att få till denna bok, ja kanske inte en enda dikt eller målning hade lyft från kammarens skrivlåda.

Boken är, enligt min åsikt, en utmärkt julklapp eller gåva. Lite annorlunda, tankeväckande och humoristisk. Inte alls skrymmande utan den kan gott ligga framme att bläddras i då och då. Lite reklam får jag väl göra eftersom jag gav en puff en gång i tiden? 😉


Kreativ varje dag – bloggen

Umj på Facebook 

Mitt tidigare inlägg om Kreativ varje dag 

Books on Demand

Adlibris  – enkelt att beställa

Förutom boken fanns också i paketet en fin målning inramad. Min tolkning av målningen är: Dubai