Det stora pirret i magen och allt det som följde

Alltid när jag närmar mig Näsåker uppstår det stora pirret i magen och när Urkult är över kommer den sega depressionen som en våt, kall yllefilt från en solklar himmel. En nedslående känsla som infinner sig när jag ser Näsåker i backspegeln trots alla fina minnen och upplevelser. Det är som att lämna ett hem för ett år i diasporan.  Ända tills i år.

Det stora pirret finns kvar men det är inte lika markant som tidigare år. Jag vet nu vad Urkult går ut på och tyvärr har jag fått vissa rutiner. I år för sjätte gången är jag inte mera en nyfiken gröngöling som kastar mig in ett sagolikt äventyr utan att veta vad som väntar.

Jag bor för det mesta på Näsåkers camping eftersom det är nära till festplatsen. Heta, soliga dagar finns skugga under de höga tallarna och det är lätt att spänna upp en presenning som extra skydd mot eventuell väta.

I år kom en rejäl åskskur på torsdagskvällen med mörker som en natt och med blixtar som for likt fräsande katter över himlen. Dundret över byn var mäktigt. Jag låg stilla i tältet 1 timme och 20 minuter, sedan var det över. Resten av festivalen bjöd på varmt och soligt väder förutom på söndag vid middagstid när ett lätt regn kom men då hade jag mitt på det torra och hade redan rivit tältet.

Trots att jag gjort mig till och satt upp affischer för Urkult runt om i Österbotten var det i år färre prickar från Finland på den karta där man kan visa sin hemvist. Jag läste någonstans att 8000 personer besökte festivalen i år och det betyder att det var fler än ifjol. Nästa år är det 25-års jubileum och då förväntar vi oss ett hejdundrande kalas med spännande artister och en eldnatt utan dess like.

I år fick invigningen vid torsdag midnatt avstå från elden på grund av eldningsförbudet. Showen var fin men det märktes att något saknades trots att Eldfågel gjorde sitt bästa med artificiell eld. LEDnatten ersatte eldnatten.

”Föreställningen ‘Ett liv ur askan’ lyfter fram temat depression och nedstämdhet och påminner oss om att ingenting är statiskt; det går att hitta kraft och sluta fred i sig själv, även om vägen dit kan vara stormig och lång.” – för att citera programförklaringen inför årets eldnatt. Min minidepression efter Urkult är skrattretande småpotatis jämfört med de som drabbas av verklig depression.

På söndag innan jag körde mot Fredrika besökte jag Hällristningsmuseet i Näsåker. Jag hade gott om tid och tänkte att nu skal jag bekanta mig närmare med fakta om de uråldriga hällristningar som finns vid Nämforsen alldeles nedanför festplasten.

Här har bott och verkat människor sedan närmare 6000 år tillbaka. En oerhörd tidsrymd och spår efter sig har de lämnat i form av de hällristningar som finns nere vid Nämforsen. En viss vördnad infinner sig när jag betraktar dessa bilder i hällarna invid den brusande forsen.

Hällristningsmuseet belyser detta ytterligare och förklarar historiens gång. Guidade turer till hällristningarna finns också och en sådan tur står på programmet framdeles. Jag får spara lite för framtiden.

Där vid Hällristningsmuseets café träffade jag den enda finländaren på Urkult 2018 som jag varseblivit. Hon hade sina rötter i Åbo och hade käresta från Norsjö i Västerbotten. De skulle under dagen köra upp och hämta sitt barn där.

Det var andra året hon besökte Urkult och var lika begeistrad som jag inför Urkult. Hon menade att det var bra att Urkult inte är en stor och vidlyftig festival utan att den redan nu har sitt format. Det var nästan så att hon ville hålla festivalen lite hemlig för att bevara den speciella stämning och upplevelse som Urkult är. Jag kan hålla med, max 10 000 pers, inte mera! Detta hindrar mig dock inte från att sprida budskapet.

Som jag antydde i inledningen så har jag fått vissa vanor på Urkult vilket inte är det optimala. En sak jag alltid har med mig är systemkameran, tungt hängande över axeln. 1,7 kg väger den med nuvarande all-round-objektiv. Försiktig måste jag också vara så att inte kameran får sig en smäll i trängseln och dansen. Jag har alltid tagit en massa bilder på festivalen, vilket jag inte ångar, och två år har jag varit festivalfotograf och levererat bilder till Urkult för deras reklam, hemsida och programtidning.

Här finns kanske tanke till omdaning? Varför inte lämna systemkameran hemma och istället bara ha en lätt bloggkamera med och ta de bilder som jag spontant råkar snubbla över? Avstå från diket vid Stora scen och bilder till Urkult och istället flyta med i strömmen, dansa, koncentrerar mig på den musik jag verkligen gillar, tala med människorna jag möter, ta en öl extra och vara som folk. Skippa planeringen.

Tåls att fundera på. Det betyder att jag måste köpa en lämplig bloggkamera som fotograferar i RAW och tar fina bilder. Jag har varit inne på detta tidigare men nu är det kanske dags att göra slag i saken?

”Ända tills i år” – hämtat från första stycket i detta inlägg. Pirret i magen inför Urkult består men nedstämdheten när jag lämnar Urkult är mer eller mindre borta. En orsak är att jag är friherre och kan till stora delar disponera min egen tid. Inget tråkigt jobb att återgå till och jag kan fylla min tid med mera ”Urkult” året runt. Det är upp till mig att själv förvalta Urkult-andan i mitt dagliga liv.

I morgon är det Kulturnatten i Vasa, vad kommer jag där att möta? Kanske jag redan då borde ha min nya bloggkamera med?

Jag får återkomma med mera från Urkult 2018 men kommer att varva inläggen med annat. Portionera ut i lämpliga ransoner. Nu följer en drös med bilder från torsdagen. Och du, det går att klicka på bilderna för större storlek!


Urkult 

Det närmar sig, kö för att lösa in biljetterna.

Här får vi armbandet som ger fritt inträde till Urkult på festplatsen

24 fingrar, tjugofjärde året av Urkult. Förberedelse pågår in i det sista.

600 volontärer gjorde att Urkult kunde genomföras till  ett förmånligt pris. Här en grupp som hade introduktion på torsdag.

Barna har fattat galoppen, det gäller att sälja på marknadsgatan!

Detta är ett slags boende på Urkult

Andra bor mera konventionellt

Nere vid Ångermanälven och Badplats campingen var det sol och bad som gällde på torsdag eftermiddag

Eller så begrundade man tidens gång och vattnets flöde invid Nämforsens hällristningar

Nämforsen i all sin härlighet och en människa i meditation

Här en vy från byn. Kommersen blomstrar  längs med Storgatan.

Här börjar Urkults egen marknadsgata. Liatåget råkade just passera.

Bicycle Beat från Stockholm  med vänner värmde upp inför torsdagens begivenheter utanför insläppet. Vilket ös! Redan  här infann sig feststämningen.

Här en mera stillsam aktivitet. Indisk vävteknik presenterades.

Så är  de första artisterna igång på Solscenen och publiken strömmar till. Tre scener finns: Stora scenen, Solscenen och Danslogen. Förutom konserter i Ådals-Lidens kyrka.

Många trevliga ställen finns på festplatsen högt ovanför Ångermanälven.

Eldnatten framför Stora scen efter midnatt på torsdagen.

Sist på natten till fredag bjöd Partiet på ös utan dess like. Urkult var på G!

Annonser

Villaavslutningen firas med en video från Eldnatten

Villaavslutning, eller stugsista som kvällen också kallas i Sverige, firas ikväll. Venetiansk afton eller Forneldarnas natt är andra namn på sommarens sista weekend. Sommaren är slut och nu väntar hösten runt hörnet.

På tal om Forneldarnas natt så kommer jag att tänka på Eldnatten på Urkult. En kanske inte helt obefogad association. Eld, fyrverkeri och fest är det gemensamma.

Jag filmade inte speciellt mycket i år på Urkult men något lät jag ändå kameran föreviga händelserna på film. Från Eldnatten finns några scener som jag sammanställt och skickat upp på YouTube.

Själv sitter jag ikväll mol allena i stugan och tänker inte desto mera fira villaavslutningen; därför får min upplevelse av Eldnatten på Urkult bli mitt firande av sommaren 2017. För det är ju sommaren 2017 vi firar, som de flesta kommer att minnas som medioker och tämligen sval. Men ändå värd att firas ikväll!


Forneldarnas natt

Urkult 

Brincadeira och eldnatten

Tänk er en sensommarnatt, fortfarande ljum och fin. Mörkret sänker sig vid midnatt kring höga furor och eldar tänds. Sång och kuling hörs som tusentals år tidigare på denna uråldriga plats vid älven och fram ur skuggor stiger  ett muller och myller av trummor, artister, eldkonster, magiska toner, ännu mera eld och så den spanska gruppen Brincadeira som står för musik och uppträdandet tillsammans med Nordcirkus. Jag talar om Eldnatten på Urkult 30 juli i Näsåker där tusentals människor sitter i slänten ned mot den naturliga huvudscenen och väntar på invigningen av årets folkfest i dagarna tre.

Så här medan våren lider mot sitt slut, med en synnerligen kall och blöt maj, är det väl tillåtet att drömma sig bort till den snart annalkande sommarens stora händelse medan regntunga moln ännu seglar förbi på himlapällen.

Men titta först på denna video med gruppen Brincadeira, gärna i helskärm och HD. Den är hela 20 minuter lång men se den och föreställ er denna grupp tillsammans med Nordcirkus eldshow. Well, den som inte sett en tidigare eldnatt har kanske svårt att föreställa sig detta underbara och magiska skådespel men låt fantasin flöda!

Kanske ni nu förstår lite mera vad jag sitter och drömmer om ikväll?  Detta är bara en del av eldnatten men vilken del!

Tillåt mig att citera från Urkults hemsida: Brincadeira började som en slagsverksgrupp influerad av Afro-bahiansk musik och med tiden har gruppen låtit införa sina egna musikaliska- och kroppsliga uttryck. De driver ett projekt för att främja unga talanger, både socialt och yrkesmässigt. 

Jag tror årets eldnatt blir en av de bättre! Måtte jag få en bra plats att se denna upplevelse! Den som vill kolla årets program blad finns det här: Folkfest vid Nämforsen

På väg till Urkult

När ni läser detta (tidsinställt inlägg) är jag på väg till Urkult i Näsåker, sommarens stora händelse. Åtminstone för mig. Jag besökte den vänliga festivalen ifjol för första gången och blev så biten att jag bestämde mig redan då på stående fot för att jag skulle återkomma. Därtill är det jubileum i år och tjugonde festivalen i rad. Väderprognoserna ser hyfsade ut så jag tror inte att vi kommer att regna bort.

Musikaliskt är jag väl förberedd och har skapat en lista på Spotify under vinterns lopp med de flesta av artisterna och grupperna som kommer att uppträda. (140 låtar, närmare 9 h) Närmare 150 följare har denna lista så det är nog fler som bekantat sig musiken på förhand. Det kan vara bra att göra så för mycket av musikutbudet är nytt för mig. Det mesta av musiken är riktigt bra men några favoriter har jag: Bjäran, Bombino, Draupner, Hoven Droven, Kila, Lovisa Negga, Mielotxin, Simone Moreno, Syster Sol, Triakel. Bollywood Masala Orchestra har jag också stora förväntningar på. Men det finns många fler, 35 uppträdanden räknade. – Musiken är världsmusik.

Det finns dock så mycket mera att göra på denna festival så jag tror inte det blir mycket slappande i tältet. Sista två spelningarna startar kl. 02 på natten till fredag och redan kl. 11 på fredags förmiddag spelar Triakel i kyrkan. Måste bara ses och höras! För att inte tala om Eldnatten som är som invigning av festivalen vid midnatt imorgon kväll! Plus allt annat. Lite som julafton för mig.

Extra kul denna gång är att sister Jane och svåger från den Lyckliga Staden också är med. Det skall bli spännande att höra vad de tycker om denna tillställning.

Ni som missar allt detta fina får titta på nätet följande filmer och videor. Visserligen presenterade tidigare på denna blogg men ändå.

Resan till Urkult – en film som förmedlar andan i Urkult. 1 h.

Mitt Första Urkult – 2013 – min egen video från ifjol

Urkult 2013 – en rätt kul video med lite ovanligt stuk

Urkult 2013 – ytterligare en video med personlig touch

Urkult 2013 festival (view from the train) – en video som mina tältgrannar från fjol gjorde.

Welcome-urkult
En bild från Urkult som jag lånade av mig själv från ifjol