Road Trip Norrland September 2018 – Bilderna på Flickr

Så har jag äntligen gjort färdigt alla bilderna från min färd genom Norrland och fjällen mellan den 21 september och 26 september. En färd som först gick upp till Haparanda och med en första bild av kyrkan i Kalix. Vidare till Luleå och följande dag till Storforsen i Älvsby kommun. Via Jokkmokk och Porjus nådde jag så Stora Sjöfallet vid Vietas den andra dagen. Söndagen ägnade jag åt bilfärd till Ritsem och trots ganska dåligt väder fick jag ändå fina bilder. Sedan fortsatte färden från Stora Sjöfallet till Grodkällan norr om Arvidsjaur på måndagen. Vid Sorsele svängde jag av från E45:an och fortsatte färden längs väg 1132, korsade Blå vägen och via Dikanäs och Stalon hamnar jag så i Saxnäs.

Följande dag, tisdag, besökte jag Fatmomakke, korsade Stekenjokk och åt lunch i Gäddede. På kvällen lade jag mitt huvud på kudden i Dorotea. Den sista dagen blev det färd via Åsele och Vännes till Norrforsen för att betitta hällristningarna. Färja från Holmsund på kvällen, trodde jag. Istället blev väntetid 7 timmar innan stormen bedarrade och jag kunde avsluta Road Trip Norrland 2018.

Allt detta har ni läst om i tidigare blogginlägg och även sett en hel del bilder. Nu har jag äntligen processat alla bilderna och även valt ut de som finns i en speciell katalog på min Flickr fotosida. Av de över 600 bilder som fanns att tillgå har jag valt ut 111 bilder för att beskådas på Flickr.

Som jag tidigare sagt och som jag även nu upprepar: enklast och snabbast att se bilderna är i helskärm och med slidshow. Tryck F11-knappen på tangentbordet och därefter på den lilla Slide Show-knappen upp till höger i skärmen, den med en liten pil mitt i (troggel slidshow). Då går bildspelet igång, vill du pausa en bild för att hänföras av min skickliga fotokonst, hi, hi, så trycker du på mellanslagstangenten på tangentbordet. Starta åter bildspelet med mellanslagstangenten för att köra vidare. För att avsluta hela cirkusen trycker du på ESC-knappen uppe till vänster på tangentbordet och sedan på F11-knappen.

Länken till fotoalbumet finns längre ned i detta inlägg.

Det kommer ytterligare ett mindre album med bilder från resan med det blir en annan gång. Det handlar till största delen om Konstvägen Sju Älvar.

Som tur var så körde jag inte vilse en endaste gång trots att jag framfor många vägar, även små sidovägar. Till på köpet höll Google reda på var jag fanns, märkte jag senare när jag fick epost med länkar till alla rutter jag tillryggalagt. Lite läskigt att Google visste allt detta och även kunde visa kartor där jag färdats.

De tre bilder jag gillar mest visar jag också i detta inlägg men resten får ni titta själva på Flickr.


Road Trip Norrland September 2018 – Flickr album

Här ett exempel på  hur Google visade på kartan hur jag körde från Saxnäs till Dorotea via Fatmomakke och Stekenjokk.  Just där är linjerna något raka beroende på att täckningen inte var så bra till nätet. Google visste även att jag bott på Marsfjäll Mountain Lodge i Saxnäs, ätit lunch på Storgatan 38 restaurang i Gäddede och till natten sökt mig till Hotell Dorotea. Allt utan min medverkan eller medvetenhet.

Här den första bilden jag gillar allra mest. Vid Stora Sjöfallet

Någonstans mellan Stora Sjöfallet och Ritsem

Och till sist en bild från Stekenjokk.

 

Litet äventyr på kalfjället

Gårdagens begivenhet var en färd över Stekenjokk i förhoppning att få se något av de rödbruna färger som befolkar kalfjället denna tid på året.

Först blev det dock en avstickare till Fatmomakke, den samiska kyrkstaden en bit från Saxnäs. Tredje gången jag besökte stället. Tyvärr regnade det från och till så besöket blev tämligen kortfattat. Istället trivdes de jägare som samlats vid parkeringen och som sedan gick ut i skogen för att få något villebråd. Skall hördes runt om och en hund kom också fram till Bettan för att kolla om någon kråka fastnat i grillen.

Ingela på Marsfjäll Mountain Lodge hade förvarnat om att det kunde finnas snö uppe på Stekenjokk men hon trodde att det skulle gå att köra ändå. Själv tänkte jag att visst kan snö finnas i terrängen men vägytan borde vara något så när fri. I värsta fall fick jag vända.

Jag och Bettan strävade iväg uppför fjället, hon med sommardäck. Halvvägs upp kom snö på vägen som övergick till snömodd ganska snart. Vi slirade oss uppför sista stigningen och då var jag beredd att vända för föret var spårigt och det gick inte att köra fortare än max 50 km/h fast vägen annars var fin och skyltad med 90 km/h. Just då hittade jag inget passligt ställe att vända på så jag fortsatte en bit till och eftersom det inte finns branta stigningar uppe på Stekenjokk gick färden vidare om än i sakta mak för att inte hamna i diket. Just det hade inte varit roligt i det snöblandade regn som föll och med en frisk vind som rev och slet.

Till på köpet var det ytterst få bilar som jag mötte. En vilsen husbil med europeiska nummerplåtar var den enda bil jag såg och den närmast kröp fram. Förutom plogbilen som jag mötte en stund senare. Vinterns första plogbil för min del! Där var jag visst först i Österbotten!

Nåja, sakta kommer man långan väg, brukade salig mor säga och visst gick det att köra om än slirigt och spårigt i snömodden. Vinterdäck var nog av nöden på Stekenjokk igår. Idag onsdag lovas det storm däruppe med snö och snöblandat regn samt vindar på 26 sekundmeter, i byarna 36 sekundmeter. Troligtvis är då vägen över Stekenjokk avstängd. Tur att jag hann över igår.

Gaustafallet besågs också när jag passerat det värsta och sedan var det att glida nedåt mot Stora Blåsjön och så småningom Gäddede. Där intog jag en sen lunch för humana 110 kr och så gott det var! Jag kan gott rekommendera 38:an, så heter stället, i början av Gäddede för lunch. De hade stekt fläsk och kållåda, äkta husmanskost.

Resten av dagen gick som en dans. Det kom till och med fram en och annan solglimt och förtröstansfullt styrde jag mot Dorotea där jag bokat rum på Hotell Dorotea. Ett helt ok hotell som till på köpet bjöd på gratis aftonmål som inte alls var dumt. Det enda minus jag hittade var tjockteven som inte heller hade bra bild. Alltså att sådana ännu finns?

Så nu har jag bott på hotell i alla tre drottningkommunerna i Västerbotten: Vilhelmina, Fredrika och senaste natt i Dorotea. Drottninglandet som det också kallas. Visst känner du till drottning Fredrika av Baden?

Idag blir det färd mot Björkarnas stad och ikväll seglats över Kvarken. Det utlovas lite gungeligung men det kan väl inte bli värre än när vi seglade från Holmön i somras. Det var riktigt bra gungeligung!


Fredrika av Baden  

 

Så här fint såg det ut innan jag kom till Klimpfjäll.

På Fatmomakke var det betydligt dystrare. Hittade detta stället uppe i skogen

En bit på väg upp mot Stekenjokk hade ett hundratal gäss parkerat mitt på vägen. Alldeles fullt på körbanan. Jag hann få med några när jag slängde upp kameran.

Så var jag då uppe på Stekenjokk. Rödbruna färger kunde jag bara glömma.

Inget väder direkt för finskorna.

Renarna såg dock ut att trivas. De var hemma och tog det lugnt.

När vi kommit förbi det värsta klagade Bettan på att det var fullt med snö i finskorna.

Javisst, Gaustafallet helt nära vägen var det inget problem att besöka och beskåda. Check!

Jag får ändå avsluta med en solskensbild från Flåsjön. Än finns det lite färgglad höst kvar men om ni tittar på bilden från Fatmomakke så har där många björkar tappat sina löv.

Inte ett kvack hördes

Gårdagen blev till stor del en transportsträcka. Närmare 600 km blev det. Egentligen var det bara en sevärdhet som jag besökte om vi bortser från själva färden genom ett höstfagert Norrland. Blåsigt var det och vinden och ruskväder verka fortsätta även kommande dagar. De vackra färgerna riskerar att den närmsta veckan att blåsa bort och redan har det hänt på sina ställen. Temperaturer strax över nollan och det kom till och med några snöflingor.

Det som jag besökte igår var Grodkällan ungefär 3 mil norr om Arvidsjaur. Det är en kallkälla ute på en mosse vars vatten inte fryser på vintern och därför trodde man att grodorna övervintrade i källan. Fast de var väldigt tysta eller så var de bortresta för inte ett endaste kvack hörde jag. Ca. 15 m i diameter och 3-4 m djup. Det märkliga med denna källa, förutom att den är isfri på vintern, är det vackra turkosfärgade vattnet. Och helt klara vatten! Tyvärr blåste det lite så det fanns små krusningar på vattenytan annars hade jag kunnat fotografera ända ned till botten. En märklig plats som man egentligen borde besöka vid midsommar mitt in natten. Jag kan tänka att det då uppstår en magisk stämning ute på mossen kring denna källa.

Man svänger av från E45:an vid Tallberg strax norr om Auktsjaur mot Lomträsk. Efter någon kilometer finns tydliga skyltar norrut längs en skogsväg. Sista biten är en spångad stig ut till källan. 10-12 minuter tar det att gå ut till källan. Totalt tog det mig lite över en timme att besöka källan efter att jag lämnat E45:an och då tog jag mig god tid ute vid källan. Klart värt att besöka om man har en timme extra.

Sedan blev det fortsatt färd mot Saxnäs och Marsfjällen Mountain Lodge. Verkar vara ett trevligt boende och personlig kontakt med Ingela som verkligen verkar bry sig om gästen. Anläggningen är obemannad på natten denna tid på året men en beställd mattallrik bestående av älgpölsa fanns i kylskåpet i det lilla köket nära rummet. Bara att värma och i kylskåpet fanns också öl för den törstige. Betala vid avfärd eller med Swish. På andra våningen fanns frukosten i kylskåp. Bara att ta för sig och ställa tillbaka. Mycket bygger på förtroende mellan Ingela och gästen. Just nu verkar det mest vara jobbare av olika slag som logerar där. Bland annat har Vattenfall många bilar på rull runt om i Norrland och de mera långväga jobbarna skall ha någonstans att slafa.

Idag blir det tur upp på Stekenjokk men väderprognosen lovar inte gott. Det gäller att klä sig rätt för upp på kalfjället kan vinden vara mördande kall.


Grodkällan  

Marsfjäll Mountain Lodge 


Grodkällan. Vindstilla och rätt ljus hade kanske förstärkt färgen som inte syns riktigt lika stark på bilden.

I Moskosel stod denna avpolleterade telefonkiosk invid en camping som verkade övergiven. Egentligen hade jag här haft skäl att stanna till och forska om en sak jag funderat på senaste tid.

En klassisk bild från Saxnäs. Blåsigt och kallt.

Ej heller att förglömma Trappstegsforsen nära Saxnäs.

Och till sist ett par renar som inte ville stå stilla och posera. Det fanns en del renar nära Grodkällan.

 

 

Storforsen och Stora Sjöfallet – mot fjällen

Det blev en tämligen blöt historia igår eftermiddag på väg till Stora Sjöfallet uppe i fjällen. Men först besåg jag Storforsen en bit från Älvsbyn. Ett präktigt långt vattenfall med utbyggd stig längs med fallet. Jag var inte ensam utan det kom nu som då några som var ute i samma ärende men definitivt ingen trängsel. Stort hotellkomplex i närheten så det är inga problem att hitta natthärbärge i denna krok av världen.

Inget sovande här utan jag fortsatte till Jokkmokk där jag intog en sen lunch bestående av en kebabtallrik till humant pris. Köpte även en lokalproducerad basturökt korv i ICA Rajden. Som reservproviant.

Efter Jokkmokk blev det regn från och till. Inte så bra för fotograferandet men man kan ändå får rätt dramatiska bilder om det inte ösregnar. Svängde av vid Porjus för en 10-mila färd till Vietas och Stora Sjöfallet där jag bokat logi.

Enkelt, rent och dyrt för den hotellstandard som bjöds. Men så är det kanske i fjällen där turisten får betala. Det lilla soffbordet var alldeles för lågt för att på datorn kunna skriva någon längre epistel som denna. Det löste jag med att lyfta in verktygsbacken ur bilen och placera tangentbordet på den. Badrummet var ganska stort men jag förstår inte att de lyckats placera toalettstolen och duschen i samma sida av badrummet bara en halv meter från varandra när det finns gott om utrymme för en bättre placering. Nu kunde man nästan sitta på toalettstolen och duscha på samma gång. Kanske bra om man har bråttom på morgonen? – Sängen var skön och vilsam.

Middag som bjöds senare på kvällen var typen ”lite och dyrt”. Den gravade rödingen och stuvade potatisen smakade utmärkt men liiite större portion hade varit önskvärd. Som i Jokkmokk på Opera där det bjöds en betydligt större portion för mer än halva priset. Men så var det bara en vanlig kebabtallrik och inte lika fint serverat.

Jag strövade runt lite på området och tog bilder men regnet hotade hela tiden. Förutom ståtliga fjäll runt om var det mest spännande jag såg ett tappert försök att starta en Epa-traktor med truck. Nä, trucken drog inte utan den satte bara gafflarna i bakstammen på den ombyggda Volvon och så bar det iväg med tjock svart rök ur avloppet på Volvon som försökte få igång motorn. Avloppet kom direkt ut på motorhuven och inte baktill som annars är fallet. De försvann uppe på backen men någon start av Epa-traktorn blev det inte. Så roar sig ungdomen en lördagskväll i Vietas som stället heter.

I huset där jag bor fanns också sistlidna natt ett par från Finland som är här för att jaga. En ung man och likaledes ung kvinna med hund. Från Kemi visade sig de vara när vi språkades vid en stund. Mestadels på engelska naturligtvis.

Idag söndagsmorgon är det blåsigt och under natten har det kommit snö på fjälltopparna. Vädret ser inte ut att bli särskilt bra men det gäller att gilla läget och ge sig ut för att uppleva fjällvärden under denna söndag. Kommande natt och imorgon lovas snö så vem vet om jag får borst snö av Bettan i morgon bitti?

Mest så här såg min dag ut igår lördag

Storforsen utanför Älvsbyn

Framme vid Stora Sjöfallet.

Vy från Stora Sjöfallet. Tyvärr blir det inte fler bilder än så för denna gång på grund av dålig täckning för Internet. Ibland går det snabbt, ibland är det erbarmligt trögt.

Ett första livstecken efter Urkult

Så är jag åter på fötter efter 12 timmars sömn sedan igår, söndag eftermiddag. Det blev alltför litet sovit under Urkult, som vanligt. Just nu befinner jag mig på Fredrika Jakt o Fiske camp men det är Urkult som det finns en massa att skriva om. Det blir i kommande inlägg för jag behöver tid för att sortera och formulera.

Jag kom till Näsåker på torsdag förmiddag och checkade in på Näsåkers camping. Det blev min vanliga plats under tallarna och det är jag glad för. Känner mig hemma där. Sedan blev det Urkult till 100 % men det får vi återkomma till.

Vädret var helt ok, inte alls lika kallt som ifjol. Tvärtom var det riktigt svettigt, främst torsdag. På torsdag kväll kom dock ett kraftigt åskväder över Näsåker. Regnet det öste ned och blixtarna avlöste varandra. Det dröjde dock inte länge förrän åskan försvann och vi kunde fortsätta med Urkult och inledningen vid midnatt, Eldnatten, som denna gång fick ersätta elden med annat mera modernt.

Söndag bjöd också på lätt regn mitt åt dagen men jag hade då hunnit riva tältet så det var lugnt. Regnet fortsatte hela söndagen på min färd mot Fredrika där jag skulle sova följande natt, Fredrika Jakt och Fiskecamp.

Där fick jag ett av de mest spartanskt möblerade rum jag upplevt. Två sängar, en golvlampa och liten TV i ena hörnet. That´s it. Detta rum var säkert tänkt för att sova, duscha i och sedan ut och jaga älg och björn. Men det var rent och snyggt och hotellvärden hjälpte gärna till med att hitta en stol till mitt rum, som inte heller hade något fönster förutom ett takfönster. Där kunde jag höra regnet smattra. Ingen fara, jag sov ändå bort söndagskvällen.

Det finns lite olika typer av boende på stället och mitt boende var billigt men hade eget badrum och frukost ingick. Frukosten var förresten alldeles utmärkt. Värden var mycket sympatisk och ville allt väl så trots rummets enkelhet så kan jag rekommendera stället. Han hade förresten en propp i örat så han hörde dåligt men det skulle han fixa.

Vad denna måndag har i sitt sköte får vi se. Regnet ställer till det för jag hade tänkt besöka Björnlandets nationalpark och ta en runda där. Förhoppningsvis upphör regnet.

Detta var mitt hem under Urkult. Fler bilder än så blir det inte för  uppladdningen  på hotellets internetanslutning var inte det snabbaste.

 

Mission completed

Egentligen vill jag bara berätta att jag är i livet och finns till. Det har blivit en paus i bloggandet och det har sina orsaker.

I onsdags for jag med buss norrut till Haparanda och stannade där en natt. Följande morgon blev det ytterligare en bussfärd och denna gång till Pajala. Där hämtade jag en bil som skulle köras till Skåne och detta har sysselsatt mig de senaste dagarna. Detta uppdrag har jag skrivit om tidigare men det är först nu som det blev genomfört.

Jag körde en 82:ans Peugeot pick-up med bur på flaket och i äkta norrlandsstil välutrustad med belysning på taket genom nästan hela Sverige från norr till söder. Det var en utmaning! – Jag behövde inte använda den väl tilltagna belysningen eftersom jag inte körde på natten. Det borde jag ha gjort, kört på natten!

Utmaningen var att det är en gammal bil med den teknik som då fanns och man vet aldrig vad som händer med en begagnad bil trots löftet om att ”de o bar å kör” på ren norrbottniska. I princip kan nästan vad som helst inträffa. Lägg därtill att det var fruktansvärt hett med temperaturer från +25 C och uppåt, speciellt igår fredag. I en bil utan ac! Kanske ett litet under att chauffören klarade av detta?

Jag har helt enkelt inte haft tid och ork att skriva blogg. Nästa vecka hoppas jag kunna skriva ett eller ett par inlägg om denna krävande men ändå lyckade resa.

Nu är jag i Malmö ett par dagar. Tågfärden hit från Höör hade sina sidor: försening på drygt 1,5 timmar. Allmänt  elfel var orsaken och tydligen inte första gången det hände. Ett tåg blev ståendes mitt i skogen och folk tappade tålamodet och genomförde något som så vackert kallades spontanevakuering. De öppnade helt enkelt dörrarna och bara stack. Det gjorde att trafiken inte kunde komma igång när väl det tekniska strulet var löst utan man måste också kontrollera att folk inte fanns längs med spåret vilket ytterligare fördröjde uppstarten av systemet.

Nåja, fram till Malmö kom jag och fortsättning lär väl följa!

Endast en bild denna gång och  det som jag såg i morse när jag på  tidig morgonpromenad skådade uppåt. Nog är väl ändå Skåne vackert?  – Bara en liten detalj från Skåne men jag återkommer.

Umeå utan ord, måhända dock en simpel strof

utan ord ser du vad du ser
måhända står du frågvis
en stad, vilken som?
åbevars, bättre upp
umeå vid älvens brink
magnifik vid stillsamt flöde
egensinnigt sval men älskvärd
årsbästa varje dag du ger

någonting att skratta åt dessutom

 

 

Road trip Norrland på YouTube

Jag har jobbat ganska flitigt senaste tid med att få mina bilder från resan till Norrland och Loften i skick. Jag fotograferar i RAW vilket innebär att jag måste behandla bilderna i ett speciellt program för att de skall ses. Jag använder Adobe Lightroom vilket är kanske det populäraste programmet för detta ändamål. Det tar tid men samtidigt får man fram en bild som är bättre och som man kan påverka betydligt mera än den vanliga JPG-bilden som kameran visar fram. I min kamera kan man välja att fotografera i RAW-, jpg- eller kombinerat RAW/jpg-format. Jag har valt enbart RAW.

Bilderna kan presenteras på olika sätt, om man vill. Och varför skulle jag inte göra det? Ett sätt är att visa dem rakt upp och ned i datorn för vänner och bekanta vid besök men många gånger är det rätt tröttsamt, speciellt om ingen sortering har skett innan. Istället kan man kanske göra ett bildspel i Power Point om man har Office-programmet eller varför inte göra en ”film” i Movie Maker som finns i bl.a. Windows 10. Det går att plocka in valda bilder och köra en lätt animering med zoom och panorering. Vill man vara lite snitsig lägger man till musik. Filmen går att visa hemma, dela på sociala medier eller ladda upp den på You Tube. Det senare har jag gjort och nedan är resultatet.

Några filmklipp har jag också placerat in. Mest från min GoPro-kameran som jag hade monterad på instrumentbrädan. Det var ju en road trip, en färd med bil.

Samma kommer jag att göra med bilderna från Lofoten och färden till Mo i Rana. Fler bilder från min road trip kommer småningom att finnas på min Flickr fotosida.

Vi tar en enorm mängd bilder och de flesta försvinner snabbt i glömska och många visas inte alls. Då är det bättre att välja de bästa och visa dem offentligt, tycker jag. Annars kunde jag lika gärna avstå från att fotografera. –  Titta gärna i helskärm, det ger lite mera, tycker jag.

[youtube=https://youtu.be/CX9lt1a0hi8]

Teknikens under

Nu har jag kommit igång med att redigera bilderna från min roadtrip i övre Norrland och då speciellt från den första dagen när jag körde till Gällivare.

Det fina är att jag nu ganska exakt kan se var jag tog mina bilder genom att jag hade igång GPS:en på kameran hela tiden. På min förra kamera, Canon 6D, så åt GPS:sen alldeles för mycket batteri varför jag stängde av den mellan tagningarna med den påföljd att jag glömde att koppla på den igen när jag skulle ta bilder.

Nu är det bekymret förbi och jag kan ha igång GPS:en hela tiden. I Windows 10 visningsprogram för fotografier ”Foton” kan man se en liten kartbild var bilden är tagen och också förstora upp kartan till full skärmstorlek. Kul, kul!

En annan sak som jag roade mig med under min roadtrip var att ha igång en app i min mobiltelefon, nämligen träningsappen ”Sports Tracker”, som visade var jag befann mig och hur jag rörde mig. Normalt använder jag den när jag motionerar här hemma, gåendes eller på cykel för att få en uppfattning om mitt motionerande, men den kan också användas rent allmänt i t.ex. bilen eller när man går omkring i en stad. Efteråt kan man på nätet eller i mobilen se var man gått och var man tagit paus. Jag lägger in en länk så kan ni se hur jag körde från Andenes till Svolvær på Lofoten. Man ser bl.a. totala sträckan, hur länge det tog, max fart och medelhastighet. Däremot vet jag inte om man kan se när jag startade men det kan jag se på ett annat icke publikt ställe. Kollar man ”Show Graps” längst ned i vänstra hörnet kan man välja visningsläge km eller minutes och då bl.a. utläsa var jag tog paus (00.00 km/h).

Denna app använde jag mig också av när jag besökte Argentina för tre år sedan. Kul att så här i efterhand se var, när och hur jag rörde mig i staden. Man kan välja att visa valda bitar publikt genom att skapa en länk som man delar eller allt privat. Eller så kan man, som det egentligen avsikten är, ha koll på sin träning och motion.

För att lämna det rent tekniska så vill jag helt kort berätta en historia om mitt besök på Ica Kvantum i Gällivare. Jag hade för avsikt att köpa något till frukost följande morgon och nosade lite i disken för självplock bland diverse sallader och animaliska produkter: köttbullar, skinka, ägg och kyckling. Ja, ni vet hur det ser ut i en sådan disk.  En man i medelåldern gjorde samma sak och syntes fundersam. Han tittade upp och började helt apropå att prata om sitt val i plastbunken. – Ha, ha, ”bunk” (bunke) måste vara väldigt lokalt och dialektalt från Österbotten men det är helt enkelt en låda av varierande storlek.

Hur som helst så fann jag det rörande att han började prata med mig som var en total främling på orten. Som om det var en självklarhet. Han funderade på vad han skulle ta och hur det smakade. Jag kunde bara nicka och inflika ett ”det ser gott ut”. – ”Hemma kan jag göra det billigare men man har ju blivit lite bekväm” sa han. Vi skildes åt med ett leende. – Det som slog mig än en gång var hur lättpratade de var i Gällivare. Inte alls som man förställer sig en norrbottning: melankolisk, tystlåten och fåordig.

 


Sports Tracker 

Andenes – Svolvær

Norrländskt ruska
Uppe på Dundret i Gällivare en gråmulen septemberdag

Halt vid halt men ändå inte halt

Så är jag på G med min road trip. Gårdagens körning på närmare 700 km betraktade jag mest som en transportsträcka.  Kustvägen R8 upp till Torneå kan jag sedan tidigare så om den finns det inte mycket att orda förutom att inläggets rubrik myntades någonstans mellan Uleåborg och Kemi.

I Haparanda började det regna och sedan regnade det mer eller mindre ända fram till Gällivare där jag senaste natt vilade mitt trötta huvud i en stuga på Gällivare camping. Fin stuga med allt som behövdes inklusive TV och Internet.

En orsak till resan är att jag vill se den omtalade ruska, d.v.s. höstens färgprakt i fjäll och nordbygd. Och förvisso när jag svängde in på E10 vid Töre med riktning Gällivare så uppenbarade sig snart denna enorma färgprakt längs vägen. Bitvis var det som att köra i apelsin juice. Vilka färger! Allt från grönt, ljusgrönt till gult och orange med inslag av rött här och var. Inte alls mycket brunt som ofta hos oss i Pampas. Synd bara att regnet försvårade fotograferandet och dämpade alla färgerna. Tur att jag har en kamera och ett objektiv som är vädertätade.

Väl framme i Gällivare var jag både trött och hungrig så jag inmundigade en pizza på Allermans. Stället var inte stort men många var ändå där för att stilla sin hunger och få sig ett snack. För pratade gjorde de. Inte alls som man föreställer sig en norrbottning, tyst, fåordig och lite dyster. Nej då, här pratades högljutt till höger och vänster. Killen bredvid mig pratade i telefon och jag kunde inte undgå att höra att samtalet handlade om jakt. Dagens strapatser avhandlades; älgar hade skjutits, småvilt hade observerats och björn hade också setts under dagens jakt. Var annars än i Gällivare?

Vid ett annat bord satt två damer och kastade förstulna blickar på telefonmannen. Kanske också annan jakt var på gång?

Nästa punkt på programmet var att köra upp på Dundret, fjället invid Gällivare. Brant uppåt körde jag i regnet och dimman. Inta alls som jag hade hoppats på med sol och fin utsikt. Nej då, här smög sig fukten obarmhärtigt innan för skjortkragen så fort jag visade näsan utanför bilen. Mörkret och dimman lurade och någon vandring till toppstugan blev det inte. Ingen lång vandring alls men med den dimman så hade jag kunnat gå vilse om jag förirrat mig bort en bit från stigen. Min fotosafari på Dundret blev inte vad jag tänkt mig men uppe på Dundret har jag varit.

Renar då? Jodå några fina, präktiga renar som betade invid vägen såg jag men regnet gjorde att bilderna frös inne.

Kanske dags att förklara den mystiska rubriken på inlägget? Jo, vid en kort paus någonstans mellan Uleåborg och Kemi skulle jag slå en drill i skogskanten var det tänkt. Jag stolpade iväg en bit in bland buskarna och plötsligt halkade jag i den regnvåta leran. Vurpan gick på 0,1 sekunder och jag hann inte det minst dämpa fallet innan jag slog i marken med en duns som fick mig att tappa andan för ett ögonblick. En kraftig smäll som kändes i hela kroppen. Som tur var fanns där inga stenar eller annat knöligt som kunde orsaka större skada. Det var tanken som slog mig. Tänk om en vass sten legat just där jag landat med huvud eller ben?  Då hade jag i värsta fall t.o.m. varit tvungen att avbryta resan. Så lätt en olycka kan ske när man minst anar det. Nu blev jag bara våt på byxor och jacka och de torkade upp under dagens lopp.

Vid pausen (andra halt) var platsen hal och jag halkade omkull utan att för den skull bli halt. Slutet gott, allting gott!

Ruska  

Bönälven


Så här trist såg det ut uppe på Dundret. Grått, grått och vått.
Lite längre ned på Dundret fanns ändå lite färger
Hösttrött bukett invid Bönälven
Nåja, några fina bilder fick jag också. Som denna vid Bönälven. Här bad jag en bön att jag inte åter skulle dratta på ändan i terrängen.