Halt vid halt men ändå inte halt

Så är jag på G med min road trip. Gårdagens körning på närmare 700 km betraktade jag mest som en transportsträcka.  Kustvägen R8 upp till Torneå kan jag sedan tidigare så om den finns det inte mycket att orda förutom att inläggets rubrik myntades någonstans mellan Uleåborg och Kemi.

I Haparanda började det regna och sedan regnade det mer eller mindre ända fram till Gällivare där jag senaste natt vilade mitt trötta huvud i en stuga på Gällivare camping. Fin stuga med allt som behövdes inklusive TV och Internet.

En orsak till resan är att jag vill se den omtalade ruska, d.v.s. höstens färgprakt i fjäll och nordbygd. Och förvisso när jag svängde in på E10 vid Töre med riktning Gällivare så uppenbarade sig snart denna enorma färgprakt längs vägen. Bitvis var det som att köra i apelsin juice. Vilka färger! Allt från grönt, ljusgrönt till gult och orange med inslag av rött här och var. Inte alls mycket brunt som ofta hos oss i Pampas. Synd bara att regnet försvårade fotograferandet och dämpade alla färgerna. Tur att jag har en kamera och ett objektiv som är vädertätade.

Väl framme i Gällivare var jag både trött och hungrig så jag inmundigade en pizza på Allermans. Stället var inte stort men många var ändå där för att stilla sin hunger och få sig ett snack. För pratade gjorde de. Inte alls som man föreställer sig en norrbottning, tyst, fåordig och lite dyster. Nej då, här pratades högljutt till höger och vänster. Killen bredvid mig pratade i telefon och jag kunde inte undgå att höra att samtalet handlade om jakt. Dagens strapatser avhandlades; älgar hade skjutits, småvilt hade observerats och björn hade också setts under dagens jakt. Var annars än i Gällivare?

Vid ett annat bord satt två damer och kastade förstulna blickar på telefonmannen. Kanske också annan jakt var på gång?

Nästa punkt på programmet var att köra upp på Dundret, fjället invid Gällivare. Brant uppåt körde jag i regnet och dimman. Inta alls som jag hade hoppats på med sol och fin utsikt. Nej då, här smög sig fukten obarmhärtigt innan för skjortkragen så fort jag visade näsan utanför bilen. Mörkret och dimman lurade och någon vandring till toppstugan blev det inte. Ingen lång vandring alls men med den dimman så hade jag kunnat gå vilse om jag förirrat mig bort en bit från stigen. Min fotosafari på Dundret blev inte vad jag tänkt mig men uppe på Dundret har jag varit.

Renar då? Jodå några fina, präktiga renar som betade invid vägen såg jag men regnet gjorde att bilderna frös inne.

Kanske dags att förklara den mystiska rubriken på inlägget? Jo, vid en kort paus någonstans mellan Uleåborg och Kemi skulle jag slå en drill i skogskanten var det tänkt. Jag stolpade iväg en bit in bland buskarna och plötsligt halkade jag i den regnvåta leran. Vurpan gick på 0,1 sekunder och jag hann inte det minst dämpa fallet innan jag slog i marken med en duns som fick mig att tappa andan för ett ögonblick. En kraftig smäll som kändes i hela kroppen. Som tur var fanns där inga stenar eller annat knöligt som kunde orsaka större skada. Det var tanken som slog mig. Tänk om en vass sten legat just där jag landat med huvud eller ben?  Då hade jag i värsta fall t.o.m. varit tvungen att avbryta resan. Så lätt en olycka kan ske när man minst anar det. Nu blev jag bara våt på byxor och jacka och de torkade upp under dagens lopp.

Vid pausen (andra halt) var platsen hal och jag halkade omkull utan att för den skull bli halt. Slutet gott, allting gott!

Ruska  

Bönälven


Så här trist såg det ut uppe på Dundret. Grått, grått och vått.
Lite längre ned på Dundret fanns ändå lite färger
Hösttrött bukett invid Bönälven
Nåja, några fina bilder fick jag också. Som denna vid Bönälven. Här bad jag en bön att jag inte åter skulle dratta på ändan i terrängen.
Annonser

Mina bilder från färden genom Norrland 2016

Av alla de bilder jag tog under min roadtrip Norrland augusti 2016 har jag valt ut 145 stycken för visning på min Flickr-sida. Ganska mycket jobb bakom men nu går de att se för alla och envar.  Bättre det än att de ligger på en hårddisk och skräpar till ingen nytta. Vissa har ni säkert sett tidigare på bloggen men de flesta är nya skulle jag tro.

Det var en fin färd med början i Holmsund den 1 augusti och som slutade den 10 augusti på samma ställe, hamnen där Wasaline lägger till. Fast egentligen så började äventyret först i Nordingrå (Kramfors) med besöket på Mannaminne. Sedan blev det Högbondens fyr, Urkult-festivalen (som har ett eget album på Flickr), Strömsund, Norråker, Marsliden, Vilhelmina och norrut via Storuman till Arjeplog och som avslutning körde jag hemåt via Arvidsjaur, Gallejaur och ett litet strandhugg i Missenträsk för att bese Sara Lidmans hus. Sara Lidmans Tjärdalen kommer jag att stifta närmare bekantskap senare denna månad. Inte som bok utan som teater.

Ganska avslappnande att köra mil efter mil på vägar som inte var så hårt trafikerade, lyssna på radio eller musik från USB-pinnen, stanna där jag ville, fotografera, beundra utsikten och heja på de renar som betade längs vägen. Inte så många fasta punkter på programmet och med ganska goda möjligheter att göra avstickare hit och dit. Men till Fatmomakke hann jag inte, tyvärr.

Bilderna går att se i helskärm via lilla knappen uppe till höger (troggle slideshow) och med tangentbordets F11-knapp om man så vill. Mellanslagstangenten används som pausknapp. Tryck F11-knappen igen om ni vill gå ur helskärmsläget. Ja, detta har jag tjatat om tidigare.

Bilderna finns i katalog Roadtrip Norrland 2016 på Flickr.

Nedan bjuder jag på en bild som inte finns med på Flickr. Den visar fotografen själv i egen hög person invid den mycket högre Oringsjötallen nära Mobodarna inte långt från Näsåker. Jag gjorde en avstickare dit i samband med att jag besökte Nävernäsans utkikstorn.

Vid Mobodarna kan man övernatta gratis i ett par av stugorna och uppleva något av fäbodlivets villkor. Enkelt boende med den lyx man själv kan tänkas bära med sig längs stigarna dit. Naturligtvis ingen elektricitet och vatten hämtar man från en kallkälla en bit bort. Ganska mysigt skulle jag tro men kommer man till Mobodarna sent på kvällen i skymning eller mörker så kan man nog bli lite skrajsen invid Oringsjötallen. Där hörs nämligen ett högt, knarrande läte som ibland blir liksom ett skrik och klagande. Jag hörd det på avstånd och tänkte vad är detta; är det vittran som försöker locka mig i fördärvet eller spökar det? Det visade sig vara en torrtall som lagt sig över ett annat träd högt upp i trädtopparna och när det blåste så frambringades dessa hemska ljud av friktionen mellan de båda träden. Enkelt, men i mörker kan man inte se detta och jag kan tänka att om man ligger vaken i någon av stugorna natten lång, ängsligt lyssnande på dessa tjut, så kan man få för sig vad som helst.

Oringsjötallen lär ha en omkrets på 3,2 meter och är ca.  350-400 år gammal.

PJ vid Mobodarna
PJ vid Oringsjötallen. Ett ståtligt träd som man gärna kramar.

Vackra vyer, paj och regn

Som jag tidigare nämnt så är detta delvis en fotoresa. Förhoppningarna är att kunna fånga fina motiv i min kamera och med rätt vinkel och justeringar förmedla något av naturen, människorna och ljusets spel som det/de förändras oupphörligt. Sådan är tillvaron och naturen. Få saker är statiska även om vi vill tro annat.

Urkult är ett eldorado för den som vill fotografera människor. Frågan handlar om att ha modet när alla fina tillfällen som dyker upp. Naturligtvis gäller det att bruka sunt förnuft och inte ta bilder av människor i utsatt situation eller där de framstår i dålig dager. Men i övrigt är det fritt fram att ta bilder av människor i offentlig miljö, om jag fattat det rätt. Börjar de protestera får man rätta sig efter det men hittills har ingen gett mig på käften eller grälat på mig.

Naturen är i allmänhet fri men även där får man ha lite sunt förnuft och inte klampa in på privata tomter och hem. Lena berättade att det inte är så länge sedan hon och hennes fotokompis blev åthutade av en upprörd person när de fotograferade en tidig morgon i byn Yxskaftkälen. Han trodde tydligen att de var ute i suspekt ärende men lugnade ned sig när han insåg att det bara var lokala fotografer i farten.

Idag (måndag) har jag besökt byn Norråker lagom till lunch. Kanske inget speciellt ställe som sådant men jag gillar utsikten där, att de har en viss framåtanda i byn och att byns affär är aktiv. Bl.a. har de en fin delikatessdisk men förnämliga utländska ostar och annat gott. Gott om kunder fanns det när jag besökte butiken. Jag frågade om det fanns något lunchställe i närheten och det fanns det. Butiken kunde nämligen servera ett och annat smakligt och jag valde deras egen paj. Smakade helt utmärkt!

Jag avåt pajen i butikslokalen där de inrättat en caféhörna. Först var jag helt ensam men helt plötsligt satt där en 5-10 personer som lunchade eller drack kaffe. Aktuella, lokala ärenden avhandlades. Gemytligt kändes det men jag hastade vidare och lämnade Norråker. De undrade kanske vad jag var för en filur?

Jag fortsatte via Blajkfjällets naturreservat mot Strömnäs vid sjön Malgomaj. En helt fin väg att stanna till och fotografera här och var. Kan rekommenderas tidig morgon eller sen kväll, naturligtvis, men jag fick också en del fina bilder även om det var mitt på dagen. Jag stannade så ofta att jag blev tvungen att justera min färdplan och kunde inte besöka Fatmomakke som jag först hade tänkt. Regnet som började kl. 2 bidrog också till att jag skippade Fatmomakke.

Men Marsliden besökte jag och fick också en pratstund med kioskägaren som berättade om stället där handlingen i boken ”I Marsfjällets skugga” av författaren Bernhard Nordh utspelade sig. Boken har verklighetsanknytning och jag läste den i vintras och blev så fascinerad att jag också vill besöka stället och se hur det ser ut där idag. En kopia av stugan finns idag där Lars Pålsson tillsammans med sin hustru och sina barn en gång i tiden satte sina bopålar under fattiga och kämpiga förhållanden. Har ni inte läst boken; läs den!

Själv köpte jag de två andra böckerna i trilogin; Fjällfolk och Under Frostpiskan. Jag har något att se fram emot på läsfronten i höst! Överhuvudtaget verka Bernhard Nordh ha en hel del intressanta böcker på sitt samvete.

Regnet fortsatte och Brunte blev skitig på grusvägarna som vi körde på. Vi begav oss mot Vilhelmina på sena eftermiddagen för att övernatta på hotell Vilhelmina. Där har de en uppstoppad björn i receptionen, som sig bör vid vildmarkens port. Den stod helt stilla så jag smög mig försiktigt till mitt rum för att hämta krafter inför morgondagens äventyr. Den bet mig inte det minsta lilla i foten!

2016-08-08 Norråker 229
Så här såg det ut hos Handlarn i Norråker vid middagstid. Naturligtvis med en björn som vakthund.

2016-08-08 fors Västerbotten 165
Litsjöforsen med rent rinnande vatten.
2016-08-08 Marsliden 217
I en liknande stuga bodde Lars Pålsson med familj. Inget l iyxbygge precis. Varken el, som skymtar i bakgrunden, eller enkel terrass, som syns framför stugan, fanns den tiden.

2016-08-08 Västerbotten 055
En väg, som så många andra, i Norrland. Backe upp och backe ned.

Från Mannaminne till Högbonden

Efter en hel natts sömn utan störningar vaknade jag pigg och nyter på Sestola Hotel, Mannaminnes nyaste tillskott vad gäller logi. En helt bra frukost intogs i restaurangen och sedan blev det ytterligare strövtåg på området. Bl.a. tittade jag in till kustmuséet med gamla båtar. I entréhuset, som öppnade kl. 10.00, träffade jag en tjej som jobbade där för dagen och hon skulle också till Urkult på torsdag. 17 gånger hade hon vart där tidigare så mina blygsamma 3 gånger låg rejält i lä. Hon kan inte ha varit speciellt gammal den första gången hon besökte Urkult för hon såg inte ut att vara en dag över 20.

Som avslutning på min vistelse på Manaminne gick jag den branta och på vissa sträckor rätt steniga stigen upp på Gåsnäsberget till utkiksplats Stortorget.  Berget låg alldeles bakom Mannaminne så det var bara att starta direkt från hotellet. Det blev den del pustande och några vilopauser måste lugna ned hjärtklappningarna men upp kom jag och fick se en strålande utsikt.

Sedan fortsatte jag till Norrfällsviken, en mycket skyddad hamn med fiskeläge som nu hyste semesterboende och turister. En fiskrestaurang serverade lunch men jag nöjde mig med lite inhandlat från ICA. Campingen finns också med tillhörande stugby och aktiviteter. Ett trevligt ställe för den som semestrar. Dock stannade jag inte där utan fortsatte till Bönhamn där jag steg ombord på en turbåt som körde mig och ett 20-tal andra ut till Högbondens fyr.

Den korta färden blev lite gungig för vågorna rullade in från öppna havet. I sällskapet ombord fanns också en 80-årig dam tillsammans med sina, om jag förstod det rätt, döttrar. De fick henne i land på Högbonden trots att det bara var ett par stora lastbilsdäck som fungerade som landgång medan båten tryckte fören mot kaj. Att hon sedan också klarade av de dryga 60 meter upp till Högbodens fyr var stongt gjort för stigen var ganska brant och stenig på sina ställen. Bagaget skickdes upp med linbana men folket fick gå bäst de ville men det var ingen större svårighet för en spänstig man i sina bästa år. Lättare i alla fall än att klättra till Stortorget tidigare på dagen.

Jag installerade mig i Bagarstugan i fyrbyggnaden. Sängkläder och handduk fick jag men bädda fick jag göra själv, vandrarhem som det är. Enkelt med pittoreskt. Nåja, utsikten mot havet var bedårande, regnet höll sig bort och Internet fungerade nästan perfekt trots att rummet med tjocka stenväggar vätte mot havet bort från land och jag använde min egen mobila Internetanslutning.

Vi är ett gäng som skall övernatta här. De andra verkar inte så språksamma trots att jag gjorde några försök att få igång konversation. De har väl sitt ressällskap att ty sig till, kan jag tro. Middagen som bestod av laxtournedå med potatis sköljdes ned med en folköl, Norrlands Guld som sig bör. Serveringen är enkel men laxen smakade gott.

Jag tog en del strövtåg runt omkring här uppe kring fyren efter maten men också ned till Klubbudden på södra delen av Högbonden. Mycket skrik och skrän från måsarna där och stanken av fågelspillning var påtaglig. Tyvärr kommer det några droppar regn som senare övergick i ett stilla regn så jag återvände till toppen på ön, tog en tupplur i Bagarstugan och nu medan skymningen så småningom sänker sig över klippön skall jag ta en sista tur för att få någon bild och njuta av en kväll vid havet. Någon himmelsk solnedgång vågar jag inte hoppas på eftersom det kommit in ett molnområde men kanske en fin soluppgång kan istället väntas. Vi får se.

Just nu är det jag, fyren och havet som möter himlen med sina blå, grå och orangea färgtoner till vågornas ständiga brus i bakgrunden.

2016-08-02 Mannaminne 021
Allt från slåttermaskin till bogserbåtar finns på Mannaminne och allt där i mellan.
2016-08-02 Häggvik 060
Utsikt över Häggvik från Stortorget

2016-08-02 113
Infarten till Norrfällsviken från havet kan man säga
2016-08-02 Norrfällsviken 108
Många sådana här röda stugor fanns det i Norrfällsviken. Tätt, tätt och säkert många privatägda.
2016-08-02 Bönhamn 122
Bönhamn
2016-08-02 Ronja at  Högbonden 133
Ronja lämpar av sina passagerare vid Högbonden.
2016-08-02 Högbonden 214
Högbonden. I Bagarstugan som befinner sig i källarvåningen sover jag. Det gäller att inte gå i sömnen.
2016-08-02 Bagarstygan Högbonden 153
Bagarstugan på Högbonden 
2016-08-02 Högbonden 176
Utsikt från Högbondens fyr
2016-08-02 Högbonden 222
Sveriges näst högst belägna fyr Högbonden. Ca. 60 meter över havet.

2016-08-02  Högbonden 159
Själva fyren är inte så hög men den lyser långt.

Funderingar en regnig lördag i juni

Regn, regn och åter regn har vi upplevt och kommer att få mer av det närmaste dygnet. Inget vidare sommarväder men vi får hoppas att de fina dagarna sparas till midsommar och kanske längre fram. Bra väder för att sitta inne och planera det sista av min kommande road trip i Norrland senare i sommar. Det mesta är klart men de två sista dagarna är ännu inte helt spikade.

Det finns skäl att påminna sig om resans syfte och ett sådant är att få fina bilder. En fotoresa. Men också att träffa intressanta människor som har något att berätta. Norrland är fullt av vackra vyer, mycket skog, vatten och fjäll. Och min högsta önskan är att få se en björn i vilt tillstånd men på säkert avstånd; en dröm som knappast går i uppfyllelse.

Jag fick igår beröm för mina norrlandsbilder och det värmer. På Flickr har jag en hel del bilder från denna vackra del av vår värld och fler hoppas jag kunna fånga i min fotografiapparat. Flickr är samlingsplats för mina bästa bilder. Där vet jag att de finns även om alla min hårddiskar pajar och där kan även andra ta del av bilderna. Egentligen borde alla som har fotografering som hobby ha en fotosida på nätet med sina samlade bilder!

För tillfället finns också tre av mina bilder på en fotoutställning på Vörå huvudbibliotek. Jag inspekterade utställningen igår och den fick godkänt även om inga namn på fotograferna var utsatta. Lite synd för bibliotekarien sade att flera hade frågat vem som tagit bilderna men det kunde hon naturligtvis inte svara på. Vi som ställer ut bilderna är deltagarna i den fotokurs som jag deltog i senaste vinter. 7 fotografer borde det vara och sammanlagt 18 bilder. Gå och se utställningen, ni som har vägarna förbi i sommar! Ni andra får nedan ta del av de tre bilder jag har på utställningen. Håll till godo!

Lite sugen har jag också blivit på att uppgradera till en fullformat-kamera. Går på drygt ett par tusen europenningar med objektiv inkluderat men hobbys får kosta, heter det. Samtidigt kryper ett bilköp allt närmare så det gäller att hålla i slantarna.

Brunte har 20 år på nacken och har tjänat mig troget men någon gång skall även han hädan trots att han igår klarade besiktningen med glans. Det jag funderar på är en kombi av något slag, kanske en från Volvo-släktet av vilket också Brunte är. Vi får se nästa sommar vad som då sker; det är ju inte bara bilbyte som då är aktuellt utan också något mera livsomvälvande.

2015-11-16 Första lilla snön 010mod
Min utsikt från köksfönstret i november i fjol.
2015-12-23 Hellnäs 004-1
Hellnäs i decemberljus.
2015-08-01 Delphine Porcherot
Denna fiolspelande dam som jag fick på bild i somras visade sig vara en fransyska med det vackra förnamnet Delphine.

Ett sammanträffande

Jag råkade ikväll av en ren tillfällighet på nätet fördjupa mig något i konstnären Peter Eugén Nilssons konst. Han är född och uppvuxen i Sundsvall och nu bosatt och verksam i Stockholm. Han har gjort fantastiska målningar och teckningar av kändisar men också målat landskap från främst Norrland. Nu också aktuell med utställningar bl.a. i London och Rom.

Det är hans landskapsmålningar som jag gillar mest. Jag blev faktiskt  imponerad.

Det som slog mig mest var en målning av ett hus som nästan exakt liknar det hus som jag bor i. Det är ett vintermotiv och så ser det ut här. Huset är detsamma, till vänster finns en hög granhäck, bakom stugan en björk och en el-linje går på samma sätt bakom huset. Husets form, skorstenen, taklyktan och fönstrens utseende och placering är densamma. Det är precis som om han stått här på gårdstunet och målat.

Jag tog mig friheten att kopiera en bild från hans hemsida, bara för att visa hur målningen ser ut. De som känner till mitt hus kan säkert gå i godo för likheten. Vill ni se mera av hans konst på nätet finns länkar här: målningar av kändisar, landskapsmålningar, teckningar av kändisar. Helst skulle jag besöka en av utställningarna men det lär nog inte bli den närmsta tiden och att köpa konst av honom har jag knappast råd med. Jag får tills vidare nöja mig med att studera hans hemsida. En konstbok vore kanske den bästa ersättningen.

Peter Eugen Nilsson-2
Ljussken. Målning av Peter Eugén Nilsson.

Ut ur idet

Över en vecka utan inlägg på bloggen! Ups, har herrn kastat veven eller så har han tröttnat, kanske någon funderar? – Nejdå, bara en kort session i vårvinteridet.

Trött har jag varit, utan övriga förkylningssymptom. Knappt att jag orkat ta mig hem efter en dag i Saltgruvan. Vårtrötthet? Därtill har jag haft ont nu som då i vänster axeln och de senaste dagarna även i höger knä. Det jämnar ut sig. Vänster, höger, upp och ned.

Ikväll känner jag mig dock piggare efter en timmes siesta. Allt har inte varit trötthet utan även glädjestrån finns, låt mig berätta.

I måndagskväll skedde introduktion till bildbehandlingsprogrammet Lightroom på fotokursen. Programmet är mig inte främmande för jag köpte det redan i höstas och har använt det på alla bilder jag tycker är värda efterarbete. Bl.a. bilder här på bloggen. Men alltid lär man sig något nytt. Vi uppmanades också att vaska fram minst fem bilder för att ha något att välja bland till en kommande utställning i MI:s regi. Jag har ännu inte tagit tag i uppgiften men jag betraktar den som intressant och rolig. Svårigheten är att kunna välja ut 5-10 bilder som jag gillar och som också finner nåd inför lärare och övriga kursdeltagare. Jag har ju ett antal att välja bland. Någon bild här på bloggen som ni läsare vill tipsa om?

På Urkult-fronten har det glädjande nog hänt en hel del. Hela 25 grupper och artister är nu klara för sommarens festival och jag kan glädja mig åt att även detta år kommer det att finnas en mängd härlig musik att lyssna till och uppleva. Ytterligare fem band torde bokas in under våren. Få se om arrangörerna kommer att presentera något riktigt stort namn? Laleh står högst på min önskelista av de stora artristerna men hon uppträdde år 2012 så henne ser vi nog inte röken av. Tyvärr.

Av de tillsvidare 25 presenterade har jag tidigare sett och hört 5 band av vilka tre har uppträtt på Urkult. Men det finns också flera för mig okända som visade sig bli intressanta att åhöra. Det är det som är så spännande med Urkult: musik som man inte visste att man tyckte om. De flesta finns på min Spotifylista Urkult 2016. Kort presentation finns på Urkult musiksida. – Även deras aktivitetssida bjuder på intressanta inslag, inte minst för barnen. Det är inte bara musik som roar och lär på Urkult. Och mer lär väl komma?

Urkult betyder sommar och semester. I veckan fick jag också klartecken att jag får loss två veckor i samband med Urkult i början av augusti. Förutom festivalen så planerar jag att åka omkring i mellersta Norrland på en roadtrip. Inget bestämt ännu men det är hög tid att spana på kommande rutt, sevärdheter och upplevelser. Mannaminne, ett friluftsmuseum i Häggvik i Kramfors kommun, står högt på listan men också en sväng uppåt fjällen vore kul. Något ni kan tipsa om i Medelpad, Ångermanland, Jämtland, Västerbotten och södra Lappland? Jag kommer inte att köra så stor rutt men någonstans i dessa områden lär jag färdas på jakt efter det genuina, folkliga, naturscener och möten med människor. Alltid lika spännande och roligt att planera inför en resa/roadtrip.

2016-04-02 012-1
Ytterligare ett glädjeämne: de första späda blomsterstjälkarna har tittat fram.

Ett smakprov på något av vad som kan upplevas på Urkult 2016: Räfven!