Stormen i Tarfala som kom av sig i Tv-studion

Jag måste i morse le stort när jag tittade på Morgonstudion från SVT1. Stormen Jan var i antågande och skulle främst drabba fjällkedjan norröver. Varningar hade utfärdats och dramatik var att vänta. Vad passar då bättre än att ta kontakt med Lars Häger, stugvärd i Tarfala i närheten av Kebnekajse där man i december 1992 uppmätte vindrekordet 81 sekundmeter i Sverige. Han om någon borde ju ha något spännande att berätta om vädret där uppe. Kanske till om med beklaga sig lite?

Istället uppenbarade sig en totalt kolugn snubbe som stillbild i rutan och med världens sakligaste röst. Nej då, det var inget farligt alls. Visst blåste det lite i byarna men sedan var det stilla mellan pustarna. Han var inte ett dugg upphetsad utan förklarade att man har ju hört väderprognoserna och då planerar man så att man inte utsätter sig för fara och håller sig inomhus. Mycket enkelt!

Jag tror programledarna blev lite snuvade på konfekten för jag såg inte till inslaget senare under morgonen som det annars skulle ha gjort om Lars serverat lite livfulla och gärna dramatiska utsagor om fjällvädret. Istället frågade de om det fanns turister däruppe som eventuellt kunde förirra sig ut i snöstormen. Nej då, inga turister sedan september. Nå, men det måste väl bli ensamt däruppe? Nej då, han var inte ensam, han hade sin familj, barn och barnbarn och det var en stor förmån att få vistas själv (ensam) i denna miljö och följa naturen och vädret på nära håll.

Jag blev uppriktigt sagt imponerad av denna lugna och sakliga man som inte lät sig stressas eller komma med vidlyftiga och spekulativa uttalanden. Rena tryggheten själv. Sådana borde det finnas fler av när hysterin bubblar och mediabruset kör da capo dagen lång med samma tråkiga nyheter. Han borde leda en terapikurs för svenska folket när propparna går och känslorna svallar över i sociala medier.

Stormen har vi kanske känt av lite men inga farliga saker. Däremot har det varit halt idag. En buss blåste i diket från den osandade vägen och själv drattade jag omkull på farstubron när jag kom hem på eftermiddagen. Dock med en mjuklandning och inte ont någonstans. Ibland har man tur.

Ett glädjande besked har idag nått oss. Wasaline har nu bestämt vilket varv som kommer att bygga den nya färjan och det blir varvet i Raumo. En hel del ny teknik skall plockas på det nya flytetyget som skall trafikera Kvarken om drygt två år. Samma propellrar som isbrytarna har, gasdrift men även till viss del eldrift med kraft från batterier ombord. Det blir kul den dagen jungfruresan görs. Finns det bara möjlighet kommer jag att boka en plats!


Rösten från Tarfala – Morgonstudion SVT1, intervjun med Lars Häger

Inte snöstorm, fast det ser lite grann så ut. Mest dimma.

Efter stormen

Sällan har jag sovit så dåligt som senaste natt. Elektriciteten försvann igår kväll 21.20 och sedan var det ett evigt av och på ända fram till idag eftermiddag när läget äntligen stabiliserade sig. Ibland var elen borta i någon timme, ibland ett par minuter. Jag kan icke räkna dem alla, de elavbrott av stormen vi fått.

Nordanvinden hade fritt spelrum och den öste på med närmare orkanstyrka i byarna. Jag låg där i mörkret kring midnatt och försökte identifiera alla ljud som hördes i huset. Det knakade och knäppte, pep och skrek, bullrade och jollrade, ryckte och rev. Att ett gammalt hus kan ha så många läten.

En annan sak som bidrog till den dåliga sömnen var mitt ryggonda. Det var inte den värsta sorten som när man känner att en kniv sticks in i ryggen vid minsta rörelse men besvärande nog när jag skulle vända mig i sängen. Jag lyckade slumra någon stund under natten men någon riktig sömn var det inte tal om.

På morgonen kändes det ännu värre i ryggen och jag hade svårt att ta mig upp ur sängen. Eller rättare sagt, jag kom gott på benen, men sedan tog det flera minuter innan jag kunde räta upp mig och känna hur smärtan gav med sig. Stel och styv som en pinne var jag också.

Nå väl, på fötter gick det något så när; värst var att komma på fötter. Någon motion och skogsarbete idag var bara att glömma men jag tog mig i alla fall en tur med bilen i trakten för att inspektera förödelsen efter stormen. Tja, inte såg jag så mycket. Några omkullblåsta träd och en himla massa torra barr som låg på snön. Inte mera? Var det en storm i ett vattenglas eller mycket skrik och lite ull? Jag hade förväntat mig åtminstone fällda träd i kanten till alla nya kalhyggen. – Vi klarade oss relativt bra, Åland fick ta det värsta.

Som sagt inte många omkullblåsta träd i våra trakter men av de få som jag såg så hade naturligtvis två blåst omkull på min trådantenn i skogen. Just precis där. Inget jag kunde fixa idag men kanske i morgon. Efter att ha smort ryggen med salva och tillbringat några timmar i soffan idag eftermiddag så känns det faktiskt lite bättre i ryggen och visar jag näsan utanför ytterdörren hörs inte ett knäpp. Livet går vidare!

Efter stormen.  I Hellnäs sund gick inga vågor höga.

En torrgran som lagt sig över vägen. Mera dramatiskt än så såg jag inte.

Där under ligger min antenn. Inget jätteträd men varför just där?

Halvtaskig start på det nya året

Även om nyårsafton firades solo allena, i stillhet och utan smällar och skott så blev nyårsdagen inte fullt lika bra. Dels hade det kommit ca. 10 cm blötsnö och till på köpet när jag skulle ut på min motionsrunda mitt på dagen och drog på mig jackan så högg det till i ryggslutet, alldeles ovanför eller i skinkorna. Kändes alldeles stelt, trött och ömt. Bara så där som en blixt från klar himmel en januaridag.

Jag brukar sällan ha ryggont så jag tog det med ro och hämtade snöskoveln och tänkte: lite gymnastik i snösvängen kanske hjälper bort det onda. Jag skottade en liten bit men beslöt att inte riskera något utan gick mig en sväng i blötsnön på vägen. Motionera mera är för övrigt kanske mitt enda måste-nyårslöfte. Som hjälp har jag appen Sportstracker i telefonen som hjälper mig att hålla kolla på mina ansträngningar. Tyvärr glömde jag bort att använda den nästan hela sommaren så den visar inte rätt på årsbasis. Men nya tag och det fina är att jag kan se och hålla koll även i datorn. Det är liksom lite lättare att komma igång då.

Sister Jane bjöd på pannkaka på kvällskvisten och jag knallade ned till dem. Smaskens med vispgrädde och jordgubbssylt. Inte så stort besvär med ryggen just då men nu senare på kvällen känns det inte så bra. Hoppas, hoppas, att det går snabbt över och jag inte blir hindrad i mina planer för kommande vecka.

Planer, ja. För 2019. Lätt att lova en massa så det ger jag mig inte in på men motionera mera är ändå ett löfte jag tror mig kunna hålla. Cykla mera också.

En rundresa i Finland till sommaren ligger också nära till. Jag har inte turistat speciellt mycket i Finland och det vore kul att göra en road trip mot sydost, upp längs östgränsen mot Kajana och tillbaka till Österbotten. En natt på Fjäderägg strax norr om Holmön skulle också vara kul. Kanske till midsommaren. Vi får se. Närmast på kommande är Umefolk i februari. Det är i alla fall säkert.

Stormen rycker och river i huset ikväll och för en tre kvart sedan for elektriciteten.  Snö lovas också så få se hur länge vi är utan elen. Eldat har jag gjort så det är varmt och skönt i stugan. Bara att ta de lugnt och i värsta fall får jag gå och lägga mig och i pannlampans sken läsa några sidor i senaste boken jag köpte. Sara Lidman: Bära mistel.

Som sagt, inte den bästa starten på det nya året men det är inte värre än man gör det. Det kunde vara bra mycket sämre!

Inga aktuella bilder eftersom  de befinner sig på extern hårddisk och den är utan ström men vi tar följande i repris.

Jag undrar hur renarna på Stekenjokk har det ikväll. Förhoppningsvis är de nere vid vinterbetet men mörkt och stormigt kan det vara även där. Bilden är från september.

Resa med förhinder

Jag hade imorgon lördag bokat resa till Umeå med Wasaline för att på kvällen uppleva Emil Jensen på Idunteatern men därav blir intet. Färjan är inställd både idag och imorgon.  Fortsatt storm och hög sjögång gör att färjan stannar i Vasa hamn efter att en långtradare vält ombord under torsdagens stormiga färd på Kvarken. Jag får stanna hemma.

Bilfärd via Haparanda hade blivit för tröttsamt och flyg via Stockholm för dyrt. Det mesta av resan gick att avbeställa men själva inträdet till Emil Jensen och bussresan från Holmsund till Umeå får jag anse mig snuvad på. Tyvärr hade jag förköpt bussresan och därmed sparat 4 euro och jag har i nuläget föga förhoppning om återbetalning av biljetten på 140 kr.

Så kan det gå. Synd, för jag har sett fram emot Emils framträdanade.

Vad lära vi av detta? Vädrets makter kan vi inte göra mycket åt och bussen behöver inte förbeställas och betalas för att få rabatt förrän samma dag man åker.

Storm på havet är inte att leka med och man får respektera de beslut som befälhavaren tar ombord. På sjön brukar man säga att det bara finns en som är högre i rang än kapten ombord.

Själv var jag med om en rejäl storm i södra Östersjön år 1993 och det visade sig att jag skrivit om denna händelse i ett tidigare inlägg.

Hur som haver, jag får ta det med ro och tänka att det kommer fler tillfällen ehuru jag också drabbades av storm sista gången jag åkte Umeå-Vasa med färjan. Den gången med sju timmars försening.

Som det ser ut nu så finns bara en upplevelse i röret inplanerat och det är Umefolk i slutet på februari. Måtte det gå vägen!


Ras – Stormen i södra Östersjön

Istället för resa till Umeå denna weekend får jag bjuda på några bilder från Umefolk 2018 i februari.

Katarina Barruk

Allspel 2018 Umefolk.

Arvvas

Allspel Umefolk 2018

Spöket i Köket

 

Inspark ombord som skapade irritation

Tillbaka i de levandes skara efter en tröttsam och nästan sömnlös vistelse ombord på Wasa Express senaste natt (natten till onsdag).

De flesta fick väl känna av stormen som drog fram över Norden de senaste dagarna. Mig drabbade stormen genom att färjan från Umeå till Vasa blev 7 timmar försenad på onsdagskvällen och istället för avgång 19.00 blev det avgång 02.10 natten till torsdag. Vi kom fram till Vasa halv åtta i morse.

På morgonen startade jag från Hotell Dorotea en stund efter frukost och gled i sakta mak via Åsele ned mot Umeå. Jag hade gott om tid så jag körde långsamt och sysselsatte mig med att fotografera konstverk längs med Konstvägen Sju Älvar. Om detta fotograferande kommer i ett senare inlägg. I Norrfors mellan Vännes och Umeå tittade jag på hällristningar och som avslutning besökte jag shoppingcentret Avion i Umeå för att slå ihjäl ett par timmar. Det sista var dötråkigt men jag fick i alla fall inhandlat en ny mus till datorn.

Som sagt, där satt jag i en fåtölj ombord på Wasa Express och försökte få lite sömn. Det visade sig att natten skulle bli lång och ganska sömnlös. Visst, tråkigt att vänta så länge på avgång men det var inte rederiets fel som satte säkerhet framför tidtabell. Att det sedan var lite gungig överfart när vi väl kommit ut på Kvarken var inte heller hela världen. Det som störde mig mest var de studerande från Vasa Yrkeshögskola som hade ett insparksjippo ombord.

Visst, jag förstår att de ville fira inledningen på läsåret och det missunnar jag dem inte. Baren i fören var ju mycket lämpad för detta. Men, måste de sedan halva natten dra runt och prata högljutt med stoj och glam till förtret för oss som ville få en blund i ögonen i sittsalongen längst bak i aktern? Knappt hann jag somna så kom ett nytt gäng som med högljutt prat och med diverse läten ville fortsätta firandet strax utanför salongen. Mycket irriterande. Knappast hade det heller hjälpt att säga till. Dels pratade de finska, dels kom det nya grupper med jämna mellanrum med samma beteende. Att de inte tänkte på oss som ville sova utan de fortsatte med sitt hojtande, skrattande och tjattrande! Jag påstår inte att alla studerande gjorde så men tillräckligt många.

Detta gjorde överfarten till en av de sämsta på länge.  Inte mycket sömn fick jag och tämligen grusig i ögonen på morgonen intog jag gratis frukost ombord. Det var en fin gest från Wasaline trots att stormen inte var deras fel. Däremot tyckte jag informationen om läget var dålig. Högtalaranläggningen hade alldeles för låg volym för att jag skulle uppfatta vad som sades. Åtminstone där jag då råkade befinna mig. Personalen hänvisade till några A4 och gjorde väl så gott de kunde men min huvudsakliga information fick jag från Wasalines FB-sida och deras hemsida. Så skall det väl inte vara?

Jag förstår gott att de inte ropade ut meddelanden mitt i natten men en stor videoskärm skulle väl kunna finnas ombord någonstans, förslagsvis vid ingången på däck 7, där man fortlöpande kunde se vad som händer ombord? Speciellt användbart när det uppstår förseningar och problem. Där kunde finnas Wasalines egen reklam men också väderuppgifter och annan nyttig information både från sjö och från land enligt ett rullande schema.

Nog med gnäll nu och över till något annat.  Mitt utrymme på Word Press är utnyttjat till 99 % och det gör att jag måste hitta en ny lösning för min blogg den närmsta veckan. Detta kan innebära störningar och eventuellt en kortare paus för bloggandet men hav tröst, jag kommer igen. Än finns det att skriva om från Norrlandsresan och nya äventyr väntar förmodligen även i framtiden. Därför blir det sparsamt med bilder tills allt är klart med bloggens framtid. Vi syns!

Vackra färger längs vägen från Dorotea till Vännes. Inte alls lika vackert längs vägarna i Österbotten.

Hotell Dorotea såg inte mycket ut för världen från utsidan men på insidan finns ett helt ok hotell med konferensmöjligheter. Hotell Dorotea

”Poem för en imaginär älv” av Sigurdur Gudmundsson. Snyggt eller hur? Mera om Sju Älvars konstväg senare.

Sov du lilla videung för snart så kommer pratarna

Usch, jag skulle vila en kort stund på maten och vaknar mera än fyra timmar senare. Klockan var en kvart i tio. Jag skyller på stormen som rasat senaste dygn och som fortfarande får trädtopparna att vifta. Efter regn så kommer sol och efter storm och blåst kommer omslag i väderleken, brukar di gamle säga. Västerbottens-Kuriren rapporterar att nu kommer värmen! Det får vi hoppas.

Året sommarvärdar på Sveriges Radio presenterades idag och det är alltid en lika spännande tillställning. Vem blir de och är de intressanta?

Uppriktigt sagt blev jag lite besviken för det är inte många kända namn som faller mig på läppen men några kommer jag att försöka lyssna in. Kanske ni, kära läsare, kan tipsa om någon ytterligare.

  • Annika Lantz, naturligtvis, för hon är en rolig och rapp människa.
  • Emil Jensen, för han kommer att spela på Urkult och det kan vara intressant att höra vad han har på hjärtat.
  • Sven Hagströmer, finansman, som var med i en TV-serie som jurymedlem. Namnet på programmet har jag glömt men uppfinnare fick där presentera sina förlag som företagsidéer.
  • Carolina Klüft, f.d. friidrottare.
  • Silvana Imam för att hon är artist och en allmänt uppkäftig och självsäker kvinna. En frisk fläkt och den som kanske är mest intressant av årets sommarvärdar.

Ja, det blev inte många men så blev det desto fler av Radio Vegas sommarpratare. 16 stycken sammanlagt (kanske någon till) har jag att lyssna på både i sommar och kommande höst (via poddar) när höststormen piskar på väggen och jag knappt vet om huset håller ihop. Senaste natt blev jag tvungen att gå ut mitt i natten och kolla om något blåst bort efter att ha vaknat av en rejäl smäll i stugan. Den smällen borde helst ha sparats till ikväll.

Storm i ett vattendike
Storm i ett vattendike. Dramatiskt!