Inspark ombord som skapade irritation

Tillbaka i de levandes skara efter en tröttsam och nästan sömnlös vistelse ombord på Wasa Express senaste natt (natten till onsdag).

De flesta fick väl känna av stormen som drog fram över Norden de senaste dagarna. Mig drabbade stormen genom att färjan från Umeå till Vasa blev 7 timmar försenad på onsdagskvällen och istället för avgång 19.00 blev det avgång 02.10 natten till torsdag. Vi kom fram till Vasa halv åtta i morse.

På morgonen startade jag från Hotell Dorotea en stund efter frukost och gled i sakta mak via Åsele ned mot Umeå. Jag hade gott om tid så jag körde långsamt och sysselsatte mig med att fotografera konstverk längs med Konstvägen Sju Älvar. Om detta fotograferande kommer i ett senare inlägg. I Norrfors mellan Vännes och Umeå tittade jag på hällristningar och som avslutning besökte jag shoppingcentret Avion i Umeå för att slå ihjäl ett par timmar. Det sista var dötråkigt men jag fick i alla fall inhandlat en ny mus till datorn.

Som sagt, där satt jag i en fåtölj ombord på Wasa Express och försökte få lite sömn. Det visade sig att natten skulle bli lång och ganska sömnlös. Visst, tråkigt att vänta så länge på avgång men det var inte rederiets fel som satte säkerhet framför tidtabell. Att det sedan var lite gungig överfart när vi väl kommit ut på Kvarken var inte heller hela världen. Det som störde mig mest var de studerande från Vasa Yrkeshögskola som hade ett insparksjippo ombord.

Visst, jag förstår att de ville fira inledningen på läsåret och det missunnar jag dem inte. Baren i fören var ju mycket lämpad för detta. Men, måste de sedan halva natten dra runt och prata högljutt med stoj och glam till förtret för oss som ville få en blund i ögonen i sittsalongen längst bak i aktern? Knappt hann jag somna så kom ett nytt gäng som med högljutt prat och med diverse läten ville fortsätta firandet strax utanför salongen. Mycket irriterande. Knappast hade det heller hjälpt att säga till. Dels pratade de finska, dels kom det nya grupper med jämna mellanrum med samma beteende. Att de inte tänkte på oss som ville sova utan de fortsatte med sitt hojtande, skrattande och tjattrande! Jag påstår inte att alla studerande gjorde så men tillräckligt många.

Detta gjorde överfarten till en av de sämsta på länge.  Inte mycket sömn fick jag och tämligen grusig i ögonen på morgonen intog jag gratis frukost ombord. Det var en fin gest från Wasaline trots att stormen inte var deras fel. Däremot tyckte jag informationen om läget var dålig. Högtalaranläggningen hade alldeles för låg volym för att jag skulle uppfatta vad som sades. Åtminstone där jag då råkade befinna mig. Personalen hänvisade till några A4 och gjorde väl så gott de kunde men min huvudsakliga information fick jag från Wasalines FB-sida och deras hemsida. Så skall det väl inte vara?

Jag förstår gott att de inte ropade ut meddelanden mitt i natten men en stor videoskärm skulle väl kunna finnas ombord någonstans, förslagsvis vid ingången på däck 7, där man fortlöpande kunde se vad som händer ombord? Speciellt användbart när det uppstår förseningar och problem. Där kunde finnas Wasalines egen reklam men också väderuppgifter och annan nyttig information både från sjö och från land enligt ett rullande schema.

Nog med gnäll nu och över till något annat.  Mitt utrymme på Word Press är utnyttjat till 99 % och det gör att jag måste hitta en ny lösning för min blogg den närmsta veckan. Detta kan innebära störningar och eventuellt en kortare paus för bloggandet men hav tröst, jag kommer igen. Än finns det att skriva om från Norrlandsresan och nya äventyr väntar förmodligen även i framtiden. Därför blir det sparsamt med bilder tills allt är klart med bloggens framtid. Vi syns!

Vackra färger längs vägen från Dorotea till Vännes. Inte alls lika vackert längs vägarna i Österbotten.

Hotell Dorotea såg inte mycket ut för världen från utsidan men på insidan finns ett helt ok hotell med konferensmöjligheter. Hotell Dorotea

”Poem för en imaginär älv” av Sigurdur Gudmundsson. Snyggt eller hur? Mera om Sju Älvars konstväg senare.

Sov du lilla videung för snart så kommer pratarna

Usch, jag skulle vila en kort stund på maten och vaknar mera än fyra timmar senare. Klockan var en kvart i tio. Jag skyller på stormen som rasat senaste dygn och som fortfarande får trädtopparna att vifta. Efter regn så kommer sol och efter storm och blåst kommer omslag i väderleken, brukar di gamle säga. Västerbottens-Kuriren rapporterar att nu kommer värmen! Det får vi hoppas.

Året sommarvärdar på Sveriges Radio presenterades idag och det är alltid en lika spännande tillställning. Vem blir de och är de intressanta?

Uppriktigt sagt blev jag lite besviken för det är inte många kända namn som faller mig på läppen men några kommer jag att försöka lyssna in. Kanske ni, kära läsare, kan tipsa om någon ytterligare.

  • Annika Lantz, naturligtvis, för hon är en rolig och rapp människa.
  • Emil Jensen, för han kommer att spela på Urkult och det kan vara intressant att höra vad han har på hjärtat.
  • Sven Hagströmer, finansman, som var med i en TV-serie som jurymedlem. Namnet på programmet har jag glömt men uppfinnare fick där presentera sina förlag som företagsidéer.
  • Carolina Klüft, f.d. friidrottare.
  • Silvana Imam för att hon är artist och en allmänt uppkäftig och självsäker kvinna. En frisk fläkt och den som kanske är mest intressant av årets sommarvärdar.

Ja, det blev inte många men så blev det desto fler av Radio Vegas sommarpratare. 16 stycken sammanlagt (kanske någon till) har jag att lyssna på både i sommar och kommande höst (via poddar) när höststormen piskar på väggen och jag knappt vet om huset håller ihop. Senaste natt blev jag tvungen att gå ut mitt i natten och kolla om något blåst bort efter att ha vaknat av en rejäl smäll i stugan. Den smällen borde helst ha sparats till ikväll.

Storm i ett vattendike
Storm i ett vattendike. Dramatiskt!

Stormen Valio Roar

Sister Jane ringde upp igår kväll och kom med diverse instruktioner.

-Nu tappar du upp vatten så att du har i fall strömmen går! Har du tändstickor, ljus, batterier, ficklampa… flytväst, fallskärm, gasmask….? Nåja, det där sista hittade jag på själv. Hon är i alla fall om sig och kring sig och ville inte heller att jag skall sitta där i mörkret med tummen i ena mungipan när elektriciteten försvann.

Höstens första storm har behagat infinna sig och skall naturligtvis ha ett namn. Valio blev namnet i republiken. Valio, tänkte jag först. Hur kan de hitta på det namnet? Valio är likt Arla i kungariket en distributör av mjölkprodukter, smör och ost. Det visade sig naturligtvis vara ett finskt namn, kvinnligt eller manligt vet jag ej, som idag står i almanackan för att firas. Därav namnet på stormen. Det svenska namnet Ludvig står också i den finländska almanackan för denna dag men det skulle nog inte meteorologerna drista sig till att använda. Finskt skall det vara och Valio lät bra!

Vid närmare eftertanke låter också Arla bra, speciellt som det är ett svenskt kvinnonamn. Men det är ganska sällsynt i kungariket; bara 102 kvinnor bär det namnet. Namnet lär dock inte komma till användning i första taget för att namnge en storm eftersom svenska meteorologer använder samma namn på stormar som sina danska eller norska kolleger. I republiken skall det vara annorlunda; Risto, Ritva, Pekka eller något annat urfinskt. Absolut inte Roar som denna storm har fått heta i övriga Norden. Namnet snappade jag upp från Radio Västerbotten i bilradion när jag for för att veckohandla.

Vid närmare forskning visade sig att dagens namn i kungariket, förutom Ludvig, också är Love. Även det ett vackert namn. Jag trodde att Love enbart var ett mansnamn men det finns också 575 kvinnor i kungariket som har detta namn förutom 7493 manfolk. Jag tänkte nämligen på Carl Jonas Love Almqvist som jag har i min bokhylla. Alltså, boken ”Det går an” och inte någon mumie av herr Almqvist. Hujeda mig!

En tanke slog mig: hur sannolikt är det att det finns ett äktenskap i kungariket där Love och Arla är gifta med varandra. Eller i alla fall sambos eller liknande. Eller ännu mer osannolikt, att två kvinnor med namnen Arla och Love är gifta med varandra i dessa moderna tider. – Boken ”Det går an” tangerar äktenskapets vara eller inte vara som var aktuellt även på 1800-talet.

Stormen Valio Roar sig med att välta träd, ruska om i trädtopparna, kasta omkring saker, spela våldsamt på mitt vindspel, gunga havet och koppla bort elen. Halv fyra försvann elektriciteten här. Hon fick så rätt, sis. 100 000 lär ha drabbats av strömbortfall men någon katastrof tror jag inte det blir. Högre vattenstånd lär komma men i övrigt tippar jag att stormen Valio Roar ändå blir ganska beskedlig.  – Mitt vindspel Bells of Paradise har jag dock tagit ned på farstubron och fört i säkerhet inomhus. Färdigspelat för Valio Roar!

öjskatbro
Så fruktansvärt skitigt vattnet såg ut vid Öjskat bro på eftermiddagen. Säkert stormen som fört allt skitvatten från Kyro älv. Vind och vågor hade den riktningen.
stormen valio roar
Ett litet spratt hade Valio Roar spelat mig när jag kom hem men ingenting dock sönder.

En dramatisk färd över Kvarken

Det är inte allom förunnat att göra en färd över Kvarken med MS Wasa Express från Holmsund till Vasa. Därför vill jag dela med mig av min upplevelse idag som blev både dramatisk och spännande. Till min hjälp tar jag några bilder så att ni förstår att jag inte överdriver.

wasa express
Här ligger lyxkryssaren Wasa Express vid kaj i Holmsund och väntar på alla gäster, bilar och pappersrullar som skall ombord.
holmsund_2
Detta är de livliga hamnkvarteren i Holmsund med sina krogar, festande sjömän, gatumusikanter, tattoo-butiker, glädjeflickor och smugglare. Jag hann inte besöka attraktionerna men Peters snusbod såg jag allt.
holmsund
Vädret så fint ut strax innan vi lämnade kaj, men låt inte lura er av en strålande sol som snabbt kan bytas ut mot en vrålande storm. Molnen bådar inte gott.
havet stormar
Och mycket riktigt, snart rullade vågorna in och skeppet krängde som en skadskjuten kråka. Seglen revades (jag såg i alla fall inga segel uppe) och tunnorna surrades. Tunnor och tunnor, det var nog pappersrullarna från SCA som var surrade på sina trailers. Det såg jag redan när de kördes ombord, men i alla fall.
wasa express_2
Jag lät mig dock inte bekymra utan beslöt mig för att inmundiga skeppets Skärgårdsbord. Efter att ha svettats en lång stund i kö för kunna avnjuta detta utsökta kulinarium hittade jag till sist ett ledigt bord bland alla storätare.
wasa express baren
I baren på däck 8 gick det också livat till. Med svårighet armbågade jag mig fram till bardisken och fick fram min order till den stressade bartendern: en liten Sprite. Musiken dundrade, folket dansade som galna och klackarna slog i taket. Eller, alltså om jag stampar takten i golvet på däck 8 måste väl barnfamiljerna i cafeterian strax under på däck 7 höra hur klackarna slår i taket?
ubåt
Snart upptäcktes en ubåt vid horisonten och nu blev det allvar. Skärrade blickar och även ett och annat Ave Maria tyckte jag mig höra. Skall vi falla offer för en välriktad torped?  Vissa såg ut att leta livvästar. – Efter en stund kom dock lugnande besked i högtalarna, det visade sig vid närmare granskning att det var Norrskär som dök upp ur horisonten. Festen kunde fortsätta.
solnedgång_2
Solen börja dala mot sin vila. Vad väntar i mörkret föröver?
isberg
En ny fara hotade. Stor isberg började omge oss söder om Replot. Kanske det inte syns så mycket på just denna bild men ni skall betänka att isbergen till stor del ligger under ytan! Nu började en gastkramade väntan på smällen när vi kör på ett isberg. Skall fören hålla eller kommer vi likt Titanic att gå under?
isränna
Isläget börjar bli alltmera prekärt och Wasa Express tuggar sig sakta fram genom ismassorna. Men vänta, där föröver ligger visst vår räddning, isbrytaren Ale.
ale_2
Våra förhoppningar grusades dock. Ale hade kört fast bland mäktiga isvallar. Den låg helt still på ett sidospår och flämtade.
holme
Se där en liten kobbe. Vilken tröst på det vida havet. Land i sikte!
solnedgång
Solen överger oss också, nu är det bara att lita på att kapten Rinne och hans modiga besättning kan klara oss ur detta.
solnedgång_3
Några tappra väljer att njuta det sista av solen innan den försvinner. Själv rymdes jag inte vid borden bland alla lättklädda damer  och håriga bringor på soldäck.
vasklot
När nöden är som störst är hjälpen som närmast. Helt plötsligt är vi i hamn i Vasklot och kan beundra de arkitektoniska landvinningar som kraftverket utgör. Vi kan andas ut. – Nu återstår bara ett bekymmer. Kommer tullens knarkhund att bita mig i benet av pur leda eller klarar jag mig förbi helskinnad även denna gång? Ja, den historien sparar vi till en annan gång.

Blues och en bibelvers

Jag har idag stiftat bekantskap med en musiker som är helt underbar. Seasick Steve spelar blues på ett formidabelt sätt med sina hemmabyggda gitarrer. 74 år är han och fortfarande en underhållare av klass. Naturligtvis måste man gilla blues för att uppskatta honom helt men en märklig människa verkar han vara och enbart det borde räcka långt. Jag får tacka min trogna kommentator Erik för tipset!

Storm utlovas men inte tror jag det blir så farligt. Efter besök hos sister Jane ikväll travade jag hemåt. Uppe på backen stannade jag, släckte pannlampan och lyssnade på vinden. Så mäktigt den sjöng i trädkronorna! Ett naturens hörspel i den mörka vinternatten. Trots mörkret finns det liv, ett kraftfullt sådant som både dansar på tå och vräker omkull hundrade år granar.

Vinden blåser vart den vill
och du hör dess sus
men du vet icke varifrån den kommer
eller vart den far
så är det med var och en som är född av Anden

Joh. 3:8

Sista raden förstår jag inte riktigt men må så vara. Nu lyssnar jag vi på Seasick Steve. Gärna i helskärm och med bra högtalare inkopplade.

[youtube=https://www.youtube.com/watch?v=RVgwK78L15c]

 

Bruntes dilemma och storm

Brunte var idag inför Pontius Pilatus. Han blev inte godkänd för ytterligare ett år under sadeln! Småsaker som skall åtgärdas innan han åter åtnjuter förtroende att framföras på pulsådern genom landskapet. Ett hundben var glappt i framvagnen och något med vänster fjäderfästet var kaputt. Nåja, det kunde ha varit värre. Besiktningsmannen var hur trevlig som helst och vi utbytte erfarenheter om borelia och sorkfeber. Sorkfeber var mitt bidrag i konversationen. – Verkstaden är underrättad och på onsdag åtgärdas problemen.

Vi har storm över landskapet. Min definition av storm är inte sekundmeter eller beaufort. Nej, det handlar om antalet gånger elektriciteten försvinner per timme. Blåst kan det vara men när elen försvinner med jämna mellanrum, då är det storm. Ikväll försvann den vid ett flertal tillfällen. Alltså storm! Försommarstorm låter mera främmande än höststorm. Förhoppningsvis blåser Lapplandsvinden fram sommaren, hur konstigt det än kan låta, för nästa vecka skall alla vi i Saltgruvan ut till havs och då behövs det fint väder.

får i det gröna
Min granne fåraherdens får har de senaste dagarna dykt upp alldeles nära min boning. Kul, sommaren är här!
strandstorm
Storm, jo pyttsan. Små vågor vid min sommarstuga men elektriciteten den försvann.
skogsblomma
Vacker blomma vid skogsvägens dikeskant.

Bryggan i blöt

Jag besökte igår min sommarstuga tillsammans med sister Jane och svåger. Snabbt kunde konstateras att senaste storm lyft bryggan av stenpiren och slängt den i sjön. Till på köpte fastfrusen i isen så den gick inte ens att dra i land. Det blir nog att göra en ny brygga till sommaren. Lite lägre för landhöjningen har gjort sitt under åren.

Fast vi inte nått fram till mitt i vintern och de mörkaste dagarna strax ligger framför oss gäller det att se framåt och börja planera och fantisera om vad som skall ske till sommaren. Förutom ny brygga så är en sak till som väntar. Det första steget tas snart.

brygga
Där ligger den.
Kalotfjärden
Höjer man blicken något och skådar ut över fjärden möts man av gråa och vita toner i färgskalan. Inte mycket som påminner om sommarens soliga dagar men vänta, snart är de ändå här.

Sparkföre

Trots gårdagens storm ville jag gå ut en tur på eftermiddagen. Jag tänkte mig att fotografera vid någon av byns bryggor men när jag närmade mig f.d. bybutiken så ångrade jag mig. Vinden kändes inte allt bra, snål, kall och kämpig på åkerfälten. Mycket bättre var det säkert inte nere vid stränderna varför jag vände hemåt, i motvind och lätt snöfall.

Med hukande kropp och nedböjt huvud travade jag hem och såg då mest den hårda, snötäckta vägbanan. Det som då slog mig var: vilket fint sparkföre!

När jag kom hem plockade jag fram sparkstöttingen och fortsatte på landsvägen in i skogen västerut. Först syntes rostiga medspår i snön med rosten försvann snabbt efter några hundra meter. Det var då det slog mig något för andra gången denna dag: hur annorlunda är inte stormen i skogen än ute på fälten och öppna landskap.

På åkern pressar vinden på, speciellt om man har motvind, den känns kall och bitande, entonigt tjutande och vid snöfall piskar snön i ansiktet. Ibland är det knappt så man ser något. I skogen är de annorlunda. Visserligen blåser även vinden där men man är mera skyddad och träden och alla buskar ger stormen ett annat ljud. En bullrande sång men inslag som av sopkvastar mot farstutrappans fårade plankor som skulle kunna vagga en till sömns om man låg i en hängmatta upphängd mellan två svajande ungbjörkar. Visserligen kallt så här i begynnande vintertid men med tjockaste och bästa overallen på är det inte alls omöjligt att likt ett barn somna i moder naturs vagga.

Jag har alltid gillat skogen. Den känns trygg och ger lugn. Den verkar oändlig och bakom varje stam finns en stam till, eller en mosstäckt sten. Skuggor som lever och ändras, solens strålben som vandrar mellan stammarna varefter dagen lider för att till sist flyta ut i skymning. Nattetid är ljudens tid, då sitter man stilla och lyssnar medan de mörka timmarna skrider förbi om inte månens sken i trolsk sommarnatt eller surrealistiskt snölandskap skapar de mest vidunderliga scenarier. Skogen är som en enda stor galleria av konst och performance om man bara har förmågan att se.

Början på all denna min skogsromantik tror jag mig fått från de indianböcker jag läste som barn. Då var det indianer och nybyggare som smög omkring i de nordamerikanska skogarna och lurpassade på varandra. Skogen hjälpte och skyddade, skogen var både vän och fiende, skogen var tät och full av gömställen. Skogen var ett mysterium och det är den än. Ett väsen som kan omsluta och förvilla.

Allt detta och lite till tänkte jag på medan jag med sparken åkte en god bit längs med vägen med skog på båda sidor. Tillbaka hade jag medvind och då gick det undan!

sparken
Här hamnade jag visst på ett sidospår. Sparksäsongen är inledd.
skogen
Alltmer snö och frost får vi vänta i skogen. Detta är bara början.

 

Stormens eftertankar

Gårdagens storm hette Hilde på andra sidan pölen, när det kom hit bytte den både namn och kön och fick namnet Eino. Av vilken orsak kan man tycka? Hilde låter ju som ett trevligt namn. Eino är det inte heller något fel på men varför inte låta stormen ha samma namn tills den dör ut och försvinner i tomma intet? Nej då, vädertjänsten i republiken skulle minsann visa att de också kan namnge oväder.

Hilde ruskade och rev i knutar och tak, vinden drog hårt i aspar och björk, som Sarek sjunger i visan. Här hände inte mycket förutom att strömmen kom och gick mest hela dagen. Ganska irriterande, det hade nästan varit bättre att den varit borta en längre stund än detta hattande fram och tillbaka. Det mest märkbara i byn var det höga vattenståndet, något som dock inte ställde till något större förtret vad jag vet.

Jag tog på eftermiddagen en promenad genom byn och fy vad många bilar som körde förbi. Det är lite så att jag håller på att bli bilallergisk. Visst behöver vi bilen, vi som bor i glesbyggd och utby, men varför måste de vara så många? Gårdagens rally får nog tillskrivas bekymrade sommarstugeägare som såg om sitt hus och sin brygga kan tänka.

Själv vill jag helst inte ha någon bil men då måste jag bo i en tätort med allmänna kommunikationer, affärer på lagom avstånd och framför allt ett arbete på cykelavstånd. Då går det inte an att bo i vår lilla skärgårdsby där man kan se stjärnhimmel och norrsken, höra skogen sus och gökens kuck-kuck. Därför får jag fortsätta att vara vän med Brunte och hoppas han för mig raskt från punkt A till punkt B även kommande vinter. Min Brunte är det minsann inget fel på, det är de andra bilarna som för väsen och spyr ut avgaser. 😉

fågel
Denna fågel hade kanske fått sig en smäll av stormen för den kunde inte flyga. Hoppade bara fram och klättrade på väggar. Troligen en hackspett av något slag.
Dånaback
Titta, där kommer en bil till! Bästa att springa till skogs.

 

Vem pep?

På tisdagskvällen drog storm nummer två in över landskapet. Jag tyckte att den var kraftigare än den första på annandagen. Vinden rev och slet i huset och det knakade och gnällde men stormen var ändå rätt måttlig jämfört med dess härjningar söderöver.

Klockan närmade sig midnatt och jag satt i godan ro och filade på ett blogginlägg. Då plötsligt for elektriciteten, för att komma igen om några sekunder. Som tur var skrev jag på min bärbara dator så det gjorde inget och när jag skulle publicera mina skriverier (Söta Chicago) så kopplade jag bara upp mig till det mobila nätet som jag också har tillgång till. Visserligen mycket långsammare men det gick med lite tålamod.

Strömmen kom och gick, ibland var den bort några sekunder, ibland 10 minuter. Till sist gick jag och lade mig i mörkret. Trots att stormen väsnades utanför somnade jag lätt, men vaknade en kort stund senare när strömmen återvände. Då blev det ett liv. Laserskrivaren startade och surrade en stund, alla lampor som jag glömt att släcka tändes och någon av mina många apparater pep förskräckt. Inte undra på att jag vaknade. Jag hann dock inte upp ur sängen förrän energin åter försvann och jag sjönk tillbaka i sängen.

Detta upprepades några gånger utan att jag fick tag i vilken apparat det var som pep varje gång och väckte mig. Jag räknade till 13 olika manicker i närheten förutom 2 dataskärmar och en TV som kunde vara den skyldiga. Snacka om att jag sover i en teknikhörna. Till sist kom jag på den ultimata lösningen på problemet och rev resolut stöpslarna ur samtliga eluttag i väggen. Jag somnade och vaknade först på morgonen och då hade stormen bedarrat.

Måtte det vara färdigblåst nu för idag skall jag ut på böljan den blå.

Är det månne Neptuni soffa i säven?