Påskafton med snö, kärringar och brasa

 

Påskafton, snöfall med tjocka flingor dalandes mot marken. Ibland strålande solsken, en stund senare åter mulet och mera snö. Ombytligt väder och kallt. Långkalsongerna kom väl till pass vid utomhusvistelse.

På förmiddagen skymtade två små påskkärringar på byvägen. De gick till min granne, sister Jane, som ringde och frågade om också jag var förberedd inför besök av påskkärringar. Jodå, chokladägg fanns inhandlade. De syntes tveka något vid uppfarten till min gård men minstingen fick ändå sin vilja genom och de kom fram till min dörr. Chokladägg och en slant fick de i sina kaffepannor. Så näpna och lite blyga de var. Besöket uppskattades!

Sis fick en stund senare besök av en storVolvo full med små påskkärringar men de hade inte tid med min enkla person. Tur det, för mitt godisförråd hade nog tagit slut på nolltid.

Gemensam påskbrasa tändes halv åtta på kvällen vid Fladan mitt i byn. Byarådet hade ordnat detta arrangemang. Brasan hade lite svårt att brinna men min granne fåraherden stod till tjänst med traktor och frontlastare som rörde om lite i brasan. Rejäla doningar.

Korv grillades vid lillbrasan men själv var jag lite för bekväm att ta med egen korv. Istället hade jag ätit ärtsoppa special tidigare på dagen och kände mig lagom mätt. Kul ändå att umgås och träffa folk från byn och längre bort ifrån. Det är det som är det viktiga, att mingla och språkas vid!

En fortsatt Glad Påsk önskar jag alla och envar!

Så fina de var, påskkärringarna. Ett påskkort fick jag i retur.
Här hade nyss brasan tänds. En stund senare flög en stor flock tranor över Fladan och trumpetade in påsken.
Annonser

Och påskbrasan den brann så fint

Igår var det som alla vet påskafton. Ett tämligen hyfsat väder var oss givet. På förmiddagen kom ett sällskap där några små påskkärringar ingick. De besökte sister Jane men upp till mig vågade de sig inte. Två chokladägg hade jag men de blev nu liggandes. Kanske lika bra så eftersom jag bara hade två ägg och påskkärringarna var tre. Fast jag hade garderat mig med en tvåeurosslant ifall de knackat på.

Nåja, jag fick istället ta del av påskfirandet när byarådet tände sin brasa nere vid Fladan, en liten insjö som numera knappt har något vatten alls utan mera vass och gyttja. Men där finns i alla fall ett område nära vägen som lämpar sig för att bränna påskbrasa.

Jag föreställde mig att det bara var här i Pampas längs med kusten som vi brände påskbrasor men där har jag fel. Detta har också förekommit på västkusten i kungariket och finns än på sina håll där borta. På öar i närheten av Göteborg bränns ännu påskbrasor och med en glöd som jag tror att vi inte kan uppbåda. Visst vill vi också ha en stor och präktig brasa och visst kan det finnas en viss tävlan om vem som har störst brasa men på Hönö i den bohusländska skärgården är det mycket mera än så. Där pågår ett krig om de granar som slängs efter jul som innebär att man gömmer sina granar fram till påsk, att man stjäl andras granar och att det även fajtas och begås ett och annat småbrott för att försvara och erövra granar. Kanske lite absurt men också lite komiskt.

Ulla Maria, som driver den utmärkta bloggen ”Kreativ varje dag”, tipsade om ett nu aktuellt tv-program som ikväll visas på TV2 sent ikväll (27.3) men kan också ses på webben. Dokumentären heter passande nog ”Grankriget” och handlar just om händelserna på Hönö före och under påsk när påskbrasorna skall brännas. Se programmet, det är intressant och man får en lite annan syn på detta med påskbrasor.

Byns brasa nere vid Fladan härstammar till största delen från det ris som uppstod när bystugans tomt snyggades till i höstas med huggning av den del träd. Elden tog sig snabbt och snart hade vid ett flammade bål som sträckte sig mot skyn. Rätt mycket folk strömmade till och jag skulle tro att det var ett 50-tal vuxna och säkert ett 15-tal barn som infann sig. Även ett par flyktingfamiljer från byns radhus infann sig och jag tror nog att det blev en lite annorlunda upplevelse för dem.

Vid grillen bjöds rökt fårkött, korv och läsk men även kaffe med kaka hade god åtgång. När det bränns påskbrasa så händer det inte så mycket annat än att brasan brinner och eventuellt att man får sig lite grillat till livs. Annars är det ett fint tillfälle att träffa folk, både bybor och längre bort ifrån komna som har en eller annan anknytning till byn. Det var ganska många som jag inte kände sedan tidigare och då borde man nästan gå fram och fråga vems pojk/flick är du? Så gjorde jag dock inte eftersom det ändå fanns så många kända att prata med.

Jag både fotad och filmade så här kommer några bilder och en video från YouTube.

2016-03-26 Påskbrasa Fladan 031-1
En präktig brasa hade vi allt!
2016-03-26 Påskbrasa Fladan 046-1
Allt medan skymningen sänkte sig över byn
2016-03-26 Påskbrasa Fladan 050-1
Till sist gick jag hem och en sista bild tog jag.

Brincadeira och eldnatten

Tänk er en sensommarnatt, fortfarande ljum och fin. Mörkret sänker sig vid midnatt kring höga furor och eldar tänds. Sång och kuling hörs som tusentals år tidigare på denna uråldriga plats vid älven och fram ur skuggor stiger  ett muller och myller av trummor, artister, eldkonster, magiska toner, ännu mera eld och så den spanska gruppen Brincadeira som står för musik och uppträdandet tillsammans med Nordcirkus. Jag talar om Eldnatten på Urkult 30 juli i Näsåker där tusentals människor sitter i slänten ned mot den naturliga huvudscenen och väntar på invigningen av årets folkfest i dagarna tre.

Så här medan våren lider mot sitt slut, med en synnerligen kall och blöt maj, är det väl tillåtet att drömma sig bort till den snart annalkande sommarens stora händelse medan regntunga moln ännu seglar förbi på himlapällen.

Men titta först på denna video med gruppen Brincadeira, gärna i helskärm och HD. Den är hela 20 minuter lång men se den och föreställ er denna grupp tillsammans med Nordcirkus eldshow. Well, den som inte sett en tidigare eldnatt har kanske svårt att föreställa sig detta underbara och magiska skådespel men låt fantasin flöda!

Kanske ni nu förstår lite mera vad jag sitter och drömmer om ikväll?  Detta är bara en del av eldnatten men vilken del!

Tillåt mig att citera från Urkults hemsida: Brincadeira började som en slagsverksgrupp influerad av Afro-bahiansk musik och med tiden har gruppen låtit införa sina egna musikaliska- och kroppsliga uttryck. De driver ett projekt för att främja unga talanger, både socialt och yrkesmässigt. 

Jag tror årets eldnatt blir en av de bättre! Måtte jag få en bra plats att se denna upplevelse! Den som vill kolla årets program blad finns det här: Folkfest vid Nämforsen

Emil och det farliga livet

De senaste dagarna har jag haft sällskap av Emil. Jo, jag döpte honom till det efter en bilderbok som jag hade som liten gosse där en snigel bar sitt hus på ryggen. Han hette Emil. Sniglar gör ju så, bär sitt hus på ryggen och är högst transportabla även om det går sakta. Sakta går det men det finns de som rör sig ännu långsammare. Salig mor brukade tala om ”som en lus i tjära” när hon förargade sig över vår långsamhet.

Var boken är idag vet jag inte men roligt skulle det vara att återse den. Säkert skulle jag sträckläsa den på en minut. Som barn läste jag en hel del, först bilderböcker senare läseböcker av olika slag. Biggles och indianböcker, Fem-böckerna, alla Astrid Lindgrens böcker… många andra.

Det var Emil som sagt. Han lever ett farligt liv. Flera gånger den senaste veckan har han varit i ”nära-döden-situationer”. Senast idag räddade jag honom från att bli levande uppbränd. Just som jag skulle placera tillbaka det runda brännjärnet över veden jag gjort i ordning i spisen upptäckte jag honom. Jag brukar nämligen ta upp brännjärnet (jag vet inte vad det annat heter) och ladda spisen uppifrån inför tändningen. Där satt han stilla och skrämd. Tror jag i alla fall. Med litet lock och pock samt med en trästicka fick jag honom ombord på ett litet papper och kunde hissa upp honom i frihet. Placerade honom på golvet och där satt han och återhämtade sig en liten stund innan han plötsligt fick fart på benen och rusade hemåt till Casa Cobana. Det är där han bor, min husspindel. I vedlådan som från början var en bananlåda. Säkert många ställen där att gömma sig på men vad händer den dag när jag ta en vedklabb och Emil gör en ofrivillig luftfärd in i den glödheta spisens lågor. Då kan man lugnt säga han slutade sina dagar i helvetet.

Jag håller utkik men inga garantier finns för att Emils liv inte slutar med förskräckelse. Smådjur är också levande varelser och det finns ingen anledning att ha ihjäl dem i onödan. En spindel gör så litet väsen av sig och farlig är den inte heller. Någon Svarta Änka är det inte. – Möss och myror är däremot inte välkomna i mitt enkla tjäll. Det vet de och håller sig därför borta. Men en liten spindel, den må leva sitt liv efter bästa förmåga inom mina väggar.

casa cobana
Där skymtar Casa Cobana men någon bild på Emil finns inte. Han är inte direkt någon linslus.
sandletare
Flitig som en myra. Nästgårds-svåger är alltid igång med något. Här letar han sand i snöhögen för att sanda gårdsplan. Vi har nämligen idag haft flera plusgrader med smältvatten och snösörja på sina ställen.

Så glad jag blev…

… när jag åter kom hem från spanskkursen ikväll och det fortfarande fanns så mycket glöd kvar i spisen att jag utan svårighet kunde fylla på med mera ved och strax började det brinna för fullt. Guld värd nu när det är kallt och vinter. Två timmar höll sig eld och glöd levande.

Vi har kul på våra träffar. Först kollas vädret runt om i Spanien med kommentarer. Även där finns det nu snö på sina ställen. Därefter blir det en stund kultur och traditioner från den spansktalande världen. Till sist koncentrerar vi oss på text, grammatik och övningsuppgifter. Ikväll fick vi redogöra för vår syn på vänskap, kärlek och idealpartnern. Inte helt lätt när jag knappt vet vad jag skall svara på svenska. På ”la media naranja” har jag dock alltid trott. En halv apelsin? Jo, så säger de på spanska när de menar att det finns en tvillingsjäl till varje människa någonstans därute.

högfors 5A
Här fronten på min Högfors 5A med spiselkrokar och det hela.

En surpuppa

Troligtvis har jag skrivit om det tidigare men ibland råkar jag ut för en surpuppa. Eller surgubbe.

Den kalla delen av året utgörs min huvudsakliga värmekälla av en vedspis av märket Högfors. En prima pjäs som jag förnyade härom året.

Eldningssäsongen har inletts även om jag inte eldat varje dag hittills. Nu när vi närmar oss nollstrecket på utetermometern och även enstaka minusgrader på nätterna så blir det nog att elda lite varje kväll för att hålla värmen. Speciellt som jag ikväll känt mig frusen och lite hängig. En förkylning lurar på mig men den har inte beslutat sig än.

Allt frid och fröjd tills jag skulle gå och lägga mig. Det såg mörkt ut i spisen och jag stängde spjället. En kort stund därefter spred sig en omisskännlig lukt av os i stugan. Ett vedträ hade vägrat att brinna upp och låg där och pyrde i all förnöjsamhet, en riktig surpuppa. Jag hade kunnat ta ut det på något sätt och slänga det på utsidan men jag föredrog att plocka in mera ved för att få fart på eländet. Så här sitter jag nu och väntar på att det skall brinna ut, det som finns i spisen. Jag som hade tänkt gå och lägga mig en stund tidigare ikväll. Senaste veckan har det blivit kortvarigt med sömn på nätterna och det tänkte jag ändra på ikväll. Men tji fick jag. Det blir väl närmare midnatt även ikväll innan jag kryper ned i bingen. Klockan halv fem startar klockradion sitt oväsen och det är bara att stiga upp. Nåja, det är fredag och kort arbetsdag. Och en nygräddad gris väntar vid första pausen i Saltgruvan.

En video jag troligtvis har haft tidigare i min blogg men här kommer den igen.

Påskbrasor och stenkyrkan

Trots gårdagens (påsklördag) hårda vind kunde påskbrasor ändå tändas på de flesta ställen som det annonserats. Visserligen fanns det ingen snö kvar som kunde skydda vid eventuell spridning av elden men vad jag vet skedde ingen olycka i landskapet förorsakat av påskbrasor.

Själv besökte jag två påskbrasor tillsammans med min granne fåraherden samt sister Jane och svåger. Vid Hellnäs sund hade den nybildade boendeföreningen fixat till en brasa och i byn hade Malaktgård även de en stor brasa. Båda brasorna brann friskt och som tur var tändes de med en timmes mellanrum så vi kunde se båda.

Till påskbrasan hör också korvgrillning. Sister Jane bjöd på mat en stund innan så vi var ganska så mätta varför det bara blev en korv på vardera stället. Normalt hade jag nog tagit två. Sister bjöd på bakad potatis och memma men för egen del avstod jag memman. Jag kan inte kalla det en maträtt för en vit man, liksom jag inte heller gillar lutfisk. Sister visste det och hade också ett alternativ för mig, nämligen bärsoppa med vispgrädde. Mums! Vi blev alltså väl födda igår kväll.

Vid Malaktgård finns det ett stort flyttblock med en höjd av 18 meter. En rätt stor stenbumling med andra ord. Jag gick ned till stranden för att fotografera storstenen som också kallas Stenkyrkan eller Degerstenen och träffade där två flickor. Jag vet inte i vilken ålder de var men jag skulle tro att de var i yngre tonåren eller något sådant. Jag började prata med dem och berättade att när jag var barn brukade vi bada vid detta ställe. Då såg det annorlunda ut men stenen var densamma. Det är ganska långgrunt vid detta ställe och vid lågvatten blottades stora ytor av den hårda lerbottnen. En bit från storstenen fanns en sommarstuga med finska ägare och där fanns också barn. Vi träffade dem aldrig men jag minns att vi brukade skriva meddelanden till dem i leran och nästa dag hade de svarat. Den tidens chatt på Internet.

Påskbrasor är annars mest förekommande här i Pampas men lär också finnas på sina ställen i Göteborgs skärgård. Om de finns på andra ställen i republiken vet jag inte men därom vet kanske läsare av denna blogg?

påskbrasa hellnäs
Påskbrasan vid Hellnäs sund
påskbrasa malaktgård
Här tar brasan vid Malaktgård sin början.
stenkyrkan oxkangar
Stenkyrkan i Malakton. Jag känner då ingen som bestigit denna stora sten.