Från al till air

Jag läste idag på bloggen ”Bland skog och hav” att de myllat potatisen i sitt potatisland. Det är en syssla som bör göras för att skörden av potatis skall bli så stor som möjligt. Det är Hanna från Skalmsjö som har denna trevliga och intressanta livet-på-landet-blogg. Hon skrev att de ”Ale pären” eller ”al på pären” som det heter på deras dialekt.

De fina i inlägget var att de hade använt en gammal metod, med häst och al, när de myllat potatissängarna. Al eller päral (päronal vår dialekt) var ett redskap i jordbruket förr i tiden och torde idag vara synnerligen sällsynt i bruk. Det är inte trädet al om någon nu tror det. Redskapet var nog inte heller gjort i träslaget  al.

Detta fick mig att leta i mina egna uthus efter ett sådant al. Jag menar att jag i min ägo skall ha ett sådant redskap men tji fick jag. Allt annat hittade jag men inget al. Bl.a. ett flygplan.

Nåja, inget stort flygplan, några hangarer till uthus har jag inte, utan ett flygplan av trä som jag gjorde i skolan en gång i tiden. Troligen i 10-års ålder. Visserligen inte intakt för stjärtfenan saknades samt ena vingen där bak. Något haveri har inträffat.

Inte ser det mycket ut för världen men det är trots allt något som jag gjort i slöjden i unga år och som jag säkert stretat en hel del med innan det blev färdigt. Sedan har det blivit modifierat med landningsställ bestående av trådrullar. Inte så snyggt men tanken fanns där att landa måste man. Någonstans på flygplanet fanns ett Air samt mina initialer skrivet med blyerts.

Flygplanet kommer jag att spara, kanske t.o.m. reparerar skadorna. Något måste jag göra när jag inte har ett eget potatisland.

Tilläggas kan att jag faktiskt varit med om att mylla potatislandet med häst och al, även om det är eoner sedan.

flygplan2
Här har flygplanet landat på mitt trädgårdsbord.
flygplan1
Landningsställen ständigt utfällda.

En dramatisk färd över Kvarken

Det är inte allom förunnat att göra en färd över Kvarken med MS Wasa Express från Holmsund till Vasa. Därför vill jag dela med mig av min upplevelse idag som blev både dramatisk och spännande. Till min hjälp tar jag några bilder så att ni förstår att jag inte överdriver.

wasa express
Här ligger lyxkryssaren Wasa Express vid kaj i Holmsund och väntar på alla gäster, bilar och pappersrullar som skall ombord.
holmsund_2
Detta är de livliga hamnkvarteren i Holmsund med sina krogar, festande sjömän, gatumusikanter, tattoo-butiker, glädjeflickor och smugglare. Jag hann inte besöka attraktionerna men Peters snusbod såg jag allt.
holmsund
Vädret så fint ut strax innan vi lämnade kaj, men låt inte lura er av en strålande sol som snabbt kan bytas ut mot en vrålande storm. Molnen bådar inte gott.
havet stormar
Och mycket riktigt, snart rullade vågorna in och skeppet krängde som en skadskjuten kråka. Seglen revades (jag såg i alla fall inga segel uppe) och tunnorna surrades. Tunnor och tunnor, det var nog pappersrullarna från SCA som var surrade på sina trailers. Det såg jag redan när de kördes ombord, men i alla fall.
wasa express_2
Jag lät mig dock inte bekymra utan beslöt mig för att inmundiga skeppets Skärgårdsbord. Efter att ha svettats en lång stund i kö för kunna avnjuta detta utsökta kulinarium hittade jag till sist ett ledigt bord bland alla storätare.
wasa express baren
I baren på däck 8 gick det också livat till. Med svårighet armbågade jag mig fram till bardisken och fick fram min order till den stressade bartendern: en liten Sprite. Musiken dundrade, folket dansade som galna och klackarna slog i taket. Eller, alltså om jag stampar takten i golvet på däck 8 måste väl barnfamiljerna i cafeterian strax under på däck 7 höra hur klackarna slår i taket?
ubåt
Snart upptäcktes en ubåt vid horisonten och nu blev det allvar. Skärrade blickar och även ett och annat Ave Maria tyckte jag mig höra. Skall vi falla offer för en välriktad torped?  Vissa såg ut att leta livvästar. – Efter en stund kom dock lugnande besked i högtalarna, det visade sig vid närmare granskning att det var Norrskär som dök upp ur horisonten. Festen kunde fortsätta.
solnedgång_2
Solen börja dala mot sin vila. Vad väntar i mörkret föröver?
isberg
En ny fara hotade. Stor isberg började omge oss söder om Replot. Kanske det inte syns så mycket på just denna bild men ni skall betänka att isbergen till stor del ligger under ytan! Nu började en gastkramade väntan på smällen när vi kör på ett isberg. Skall fören hålla eller kommer vi likt Titanic att gå under?
isränna
Isläget börjar bli alltmera prekärt och Wasa Express tuggar sig sakta fram genom ismassorna. Men vänta, där föröver ligger visst vår räddning, isbrytaren Ale.
ale_2
Våra förhoppningar grusades dock. Ale hade kört fast bland mäktiga isvallar. Den låg helt still på ett sidospår och flämtade.
holme
Se där en liten kobbe. Vilken tröst på det vida havet. Land i sikte!
solnedgång
Solen överger oss också, nu är det bara att lita på att kapten Rinne och hans modiga besättning kan klara oss ur detta.
solnedgång_3
Några tappra väljer att njuta det sista av solen innan den försvinner. Själv rymdes jag inte vid borden bland alla lättklädda damer  och håriga bringor på soldäck.
vasklot
När nöden är som störst är hjälpen som närmast. Helt plötsligt är vi i hamn i Vasklot och kan beundra de arkitektoniska landvinningar som kraftverket utgör. Vi kan andas ut. – Nu återstår bara ett bekymmer. Kommer tullens knarkhund att bita mig i benet av pur leda eller klarar jag mig förbi helskinnad även denna gång? Ja, den historien sparar vi till en annan gång.