Inför festivalsommaren

Jag upptäckte i morse att Kaustbyfestivalen (9–15.7.2018) har släppt sina första artister. Som tur är har de också en alldeles utmärkt svensk hemsida så att även jag får lite info.

Folk All-in Band från Sverige har jag sett tidigare på Kaustbyfestivalen och de har bra ös i sin spelning. Vassvik från Norge såg jag ifjol på Urkult. Övriga artister och som kommer är portugisiska OMIRI och skotska violinistlegenden Alasdair Fraser tillsammans med cellokonstnären Natalie Haas samt danska Helene Blum & Harald Haugaard Band. Jag kollade lite på YouTube och jag ser fram emot att få uppleva de alla på scen. De verkar bra. Sedan kommer det an på om de är utspridda hela veckan eller om man kan se flera på samma dag.

Till detta kommer det många grupper från Finland och av dessa som släppts nu känner jag mest till Juurakko. Även munspelsgruppen Sväng verkar vara något extra.

Som sagt, det rör på sig och nu väntar jag med spänning på vad Urkult har att erbjuda. Jag tycker det snart måste komma något som visar vartåt det barkar. Vi är på väg och redan känns dagarna ljusare och längre.


Program Kaustbyfestivalen 2018 – första släppet

Ett smakprov av OMIRI

Annonser

Avsaknaden av skor och fylla

Igår lördag blev det utflykt både i norr och i söder. Min niece Christina och hennes kille firade sin förlovning och då anlitades jag som fotograf. Trots strålande sol med åtföljande skuggor så tror jag att jag lyckades ganska väl.

På kvällen följde jag sister Jane och hennes man från den lyckliga staden åter en gång till Kaustby och festivalen där. Andra gången denna vecka. Musikaliskt var kvällen inte lika intressant för mig som i tisdags men kvällen var solig och fin och stämningen är annars så härlig på Kaustbyfestivalen.

Två saker reflekterade jag över denna dag. För det första så är det högst vanligt att man tar av sig skorna när man besöker någons hem. Det hör liksom till. Ibland blir t.o.m. värdinnan lite purken om man inte tar av sig skorna. Men, är det fest och kalas, då har nästan alla skorna på sig. Varför? Vilken är skillnaden? Någon trodde att den samlade fotsvetten skulle inverka menligt på feststämningen. En annan menade att med så många skor samlade på ett ställe skulle det bli svårt att hitta sina egna skor och därför behåller alla skorna på så att inte någon Emil ställer till oreda. Hur som helst, här finns ett undantag från regeln att alltid ta av sig skorna. Hos mig går det däremot mycket bra att ha skorna på inomhus, alldeles som det är vanligt i Danmark.

En annan sak var att jag inte såg en enda berusad person båda dagarna jag besökte Kaustbyfestivalen. Detta trots att det såldes öl, vin och sprit i Mondo-tältet. Det gick mycket lugnt och städat till och ingen ställde till bråk och stök. Med tanke på hur mycket folk som besökte festivalen och att det var lördagskväll är det anmärkningsvärt. Ok, jag såg inte varenda kotte men ändå. Och ingen blängde heller på min Malmö-keps som jag hade på huvudet. Folk hade helt enkelt kul, dansade, lyssnade på musik och umgicks i bästa anda.

Såja, nu har halva sommaren gått och någon värmebölja har vi inte sett till ännu. Få se om väderspåmannen ändå högg rejält i sten denna gång.

Här kommer ett gäng bilder från lördagskvällen i Kaustby plus en fyr.

En så här fin fyr fick förlovningsparet som present av föräldrarna. Nu hittar de hem även om det blåser och stormar på livets färd.
Detta är Estbel med medlemmar från Estland och Belgien.
På stora arenan uppträdde Paula Koivuniemi, känd och omtyckt i Finland sedan lång tid tillbaka.
 Kaustinen Folk Music Festival 2017
Mycket folk hade samlats för att lyssna på Paula. Arenan var i stort sett full.
Utanför Pelimannitalo (Spelmanshuset) satt folk i sluttningen och njöt av solen och musiken
Kaustinen Folk Music Festival 2017
Vad dessa hette vet jag inte men fint spelade de och folk dansade till deras musik.
Kaustinen Folk Music Festival 2017
Lite konst hör också till. Vad denna installation hette vet jag inte. Kanske ”Kvastar i högan sky”?
Kaustinen Folk Music Festival 2017
Ännu en grupp som jag inte vet vad de hette och de spelade i Mondos tält. Damen längst till vänster fanns med i flera olika grupper vad jag kunde se. Bl.a. i gruppen två bilder upp.
Kaustinen Folk Music Festival 2017
Senare på kvällen blev det allt lite kyligt. Då var det fint att få värma sig vid elden eller bara sitta en stund och se på lågorna

 

En tisdagskväll i Kaustby

Juli bjuder på en mängd aktiviteter, nästan för många, kan man tycka. Andra tider på året är det mera tunnsått. Men just nu är det sommarteatrar, loppisar, auktioner, byadagar, festivaler och jag vet inte allt vad som finns att besöka.

För mig har det nästan blivit en tradition att besöka Folkmusikfestivalen i Kaustby varje sommar. En stor mängd musik finns att välja bland och utbudet är varierat under hela veckan. Det är inte bara fiol och dragspel som hörs utan även mera exotiska toner av internationellt format.  Även finsk schlager- och dansmusik för den som gillar det. Igår körde de t.ex. en session som kallades ”Tribut till Kirka”. Bara Kirka-låtar framfördes.

Kirka var, som de flesta finländare känner till, en stor och omtyckt finsk sångare och artist som gick bort 2007.

Själv hade jag mest tre akter för ögonen: Duo Systrami (Sverige), Tuuletar (Finland) och Trad.Attack! (Estland). Däremellan hann jag också lyssna på en hel del annan musik under de åtta timmar jag var där.

Duo Systrami är ett syskonpar från Ångermanland som spelar fiol och cello. Jag har sett dem tidigare på Urkult och ville åter uppleva deras musik. De spelar en musik man gärna hör sent en stilla sommarkväll. Spröda toner som kan växa till en mullrande fors eller en klagan över myrar och älvar. Jag köpte en signerad skiva som minne.

De såg glada ut när de tittade ut genom dörren bakom scenen och såg kön som väntade på att bli insläppt. Kanske hade de inte väntat att så många skulle komma? Finlands Radio gjorde också en inspelning som kommer att sändas senare.

Tuuletar är en vokalgrupp som enbart använder sina röster. Men på vilket sätt! De är tidvis som en hel orkester. Jag har följt dem genom åren och fick nu åter tillfälle att se och höra dem.

Trad.Attack! är ganska så ny för mig. De kommer också i år att uppträda på Urkult och jag ville få en liten försmak av deras musik. De spelar folkmusik i modern tappning, något som ungdomarna gillade. Som de hoppade och skuttade till musiken i den sena kvällen. De (Trad.Attack!) har ett speciellt sound som jag gillar.

Men som sagt, det fanns en hel del annat också. I Spelmanhuset uppträder ofta mindre grupper med traditionell spelmans- och folkmusik. Jag vet inte riktigt hur många scener som finns men alltid finns det något på gång.

Så, har inte fullbokat program för resten av veckan så vik en dag eller två för besök på Kaustbyfestivalen eller som dess officiella namn är: Kaustinen Folk Music Festival. Folkligt, festligt. Fredag och lördag brukar bjuda på det bästa av utbudet och mycket folk kommer då. Som svensk går det alldeles utmärkt att ta del av det som bjuds i det annars närmaste helt finskspråkiga Kaustinen.  I biljettluckan var det inga problem bli betjänad på svenska och på deras hemsida finns en hel del information på svenska till skillnad mot Vasa Festival som inte har ett enda ord svenska på sin hemsida trots att Österbotten till stor del är svenskspråkigt. Fy på dem!

I värsta fall blir det så att jag åker en gång till till Kaustby denna festival. Vi får se hur humöret är på lördag. –  Såja, nu blir det annat ikväll.


Duo Systrami 

Tuuletar  

Trad.Attack!  

Kaustinen Folk Music Festival

 

 

 

Scen Setor finns alldeles strax utanför insläppet. Har spelar mindre grupper
Duo Systrami – systrarna Fanny och Klara.
Floating Sofa Quartet kallar sig denna muntra kvartett. Från vänster två danskar, sedan en finsk österbottning och till sist en skåning. De spelade livlig och medryckande musik.
Tuuletar som också rappade på valfri sida ur Kalavala-boken. Annars är det underbar stämsång och rösttrollerier de är kända för
Ville man lyssna till hornmusik fanns också sådant. Från Nedervetil var dessa musikanter.

 

Trad.Attack! från Estland fick minsann basen att kännas i märg och ben. Bl.a. säckpipa till dansanta takter spelades.

Spela, dansa och sjunga

Oj, jag spelade in en video på Kaustby festivalen och jag höll nästan på att glömma att ta med den här på bloggen. Alla har ju inte Facebook där jag redan satt in den men nu får den komma med på ett hörn även här på bloggen. Det var långt ifrån alla artister och spelningar jag kunde se och höra på lördagskvällen men med ett litet förhandsurval så plockade jag russinen ur kakan. Tror jag.

Så, håll till godo!

Folkligt, festligt

I lördags besökte jag både Österö Skärgårdsmarknad och Kaustby folkmusik festival, årligt återkommande traditioner, precis som vår byadag som avlöpte söndagen den 10 juli. Både skärgårdsmarknaden och byadagen är lokalt förankrade men det kommer ändå en mängd för mig okända människor som jag inte har en aning om vem de är. Det är samma med byns Facebook-sida; där har vi i nuläget 497 gilla trotsa att byn bara har ett 70-tal inbyggare. De flesta som gillar FB-sidan vet jag inte vem de är men ändå har de troligen en eller annan anknytning till byn. Eller så vill de bara vara med. 🙂

På byadagen bjöds både andlig och lekamlig spis. Korv grillades, kaffe och ”gris” avnjöts, festtal hölls, byns spelmän förnöjde, trubaduren Dennis Rönngård bjöd på härlig sång till sin gitarr och jag vann en slags klockradio på lotteriet. En sådan med speciell belysning när väckning närmar sig. Den är jag glad över. Som grädde på moset blev jag, tillsammans med ett par andra medlemmar av samfällighetens gamla styrelse, avtackad för ett 15-årigt uppdrag som kassör och sekreterare. Skönt att andra nu kunde ta över.

Skärgårdsmarknadens laxsoppa är ett måste men även en titt i skärgårdsmuséet med gamla båtar, motorer och andra ting som hör samman med en svunnen tid i skärgården. Bland flera andra försäljare fanns där min granne fåraherden med sitt stånd och sålde fårkött och fällar. Moster sålde bröd och bullar och kusin sålde fisk, naturell eller rökt. Ganska många människor träffade jag som jag fick ett litet samspråk med till skillnad från ifjol när jag tyckte att jag knappt kände någon.

På kvällen for jag tillsammans med sister Jane och svåger från den lyckliga staden till Kaustby festivalen. Vädret var oss nådigt och solen tittade mestadels fram. Det är en festival för folkmusik men utbudet är varierat och jag tror att alla hittar något att lyssna till. Folkligt och festligt, en trevlig och gemytlig stämning.

Rune Barslund & Andreas Tophøj från Danmark var den första anhalten i café Mondo. Vacker och finstämd musik på fiol och dragspel. En kontrast till detta var Tanssiteatteri Tsuumi: Kake – Tiellä tähtiin (Dansteater Härifrån till stjärnorna). Vilt, rockigt och dramatiskt med många dansare på golvet. En stor motorcykel ingick också i programmet. Inte direkt något man förväntar sig på en folkmusikfestival men just därför tycker jag Kaustby-festivalen är bra. Det är varierat och jag lär känna musik jag inte visst fanns. Det är inte bara fiol och knätofsar.

Gruppen Basco, också från Danmark, såg jag redan ifjol på Urkult, och plötsligt såg jag i matkön ett par av gruppens medlemmar, nämligen Hal Parfitt-Murray, fiol och sång och Ale Carr på cittern. Jag tvekade inte utan fick en liten stunds samtal med Hal. Han hade försett sig med ett stort skrovmål där bl.a. mujkor (siklöja) ingick, en finsk specialitet bestående av småfisk som steks som de är utan rensning. Han gillade det och bjöd också mig på ett smakprov från tallriken men uppriktigt sagt så är det inte min specialitet. Även Ale var betänksam och avböjde. De hade otur och en del av deras instrument hade försvunnit i bagagehanteringen på flyget. Inte så bra men de fick låna instrument så framträdandet kunde genomföras.

Basco spelade uppe på Kallio Klubi som ligger på ett litet berg nära festivalområdet. Först var publiken lite stillsam och trevande men redan efter några låter vågade de första unga damerna upp på dansgolvet i vilda danser, solo eller långdans. På slutet var det fullt ös på golvet. Märkligt är att det finns en viss typ av publik på sådana ställen som dansar sin egen dans, oblygt och frimodigt. Ofta är det unga kvinnor i övre tonåren upp till i 30-årsålder som tar plats och man kan riktigt se hur de lever sig in i dansen och trivs.

Jaakko Laitinen & Väärä Raha spelade balkanmusik på finska nere vid stora scenen. Också det rivigt, dansant och svettigt för de som gav järnet på dansgolvet.

Sist såg vi Kilema med medlemmar från Madagaskar och Spanien. De hade blivit av med alla sina instrument på flyget vilket var synd för jag antar att det fanns afrikanska instrument i uppsättningen som inte kunde hittas bara så där i närheten av festivalen. Men de gjorde en fin show och fick verkligen publiken med sig.

Nöjda stävade vi hemåt i sommarnatten endast störda av en älgkalv som passerade över vägen framför kylaren. För min del var det en förövning av vad som komma skall om drygt två veckor, Urkult. Lite annan stil på den festen men ändå finns mycket gemensamt.

En liten bildbomb:

2016-07-10 Byadagen i Oxkangar
Folket bänkade sig förväntansfulla inför byadagen i Oxkangar.
2016-07-16 Österömarknad 005
I lördags, Skärgårdsmarknaden på Österö.

2016-07-16 Österömarknad 013
Ett par skor i muséet. Sådana använde min morfar.
2016-07-16 Kaustbyfestivalen 005
Rune Barslund & Andreas Tophøj (DK) var de först vi hörde på i Kaustby, eller Kaustinen som det heter på finska.

 

2016-07-16 Kaustbyfestivalen 055
Snart gick det vilt till på golvet. Tanssiteatteri Tsuumi: Kake – Tiellä tähtiin

 

2016-07-16 Kaustbyfestivalen 090
Men man kunde också avnjuta en stilla jazzlåt bland mycket annan musik…

 

2016-07-16 Kaustbyfestivalen 062
… eller bara mingla.

 

2016-07-16 Basco - Kaustbyfestivalen 102
Basco gav järnet uppe på Kallio Klubi.
2016-07-16 Kaustbyfestivalen 196
Jaakko Laitinen & Väärä Raha var inte så mycket sämre.

 

2016-07-16 Kaustbyfestivalen 205
Dans, tjo och tjim.

 

2016-07-16 Kaustbyfestivalen 231
Eller varför inte finstämd sång i Spelmanstugan

 

2016-07-16 Kilema Kaustbyfestivalen 256
En av medlemmarna i Kilema. Första gången han spelade på det lånade instrumentet men spela, det kunde han minsann.
2016-07-16 Kilema Kaustbyfestivalen 300
Kilema

 

2016-07-16 Kaustbyfestivalen 230
Internationellt och mångkulturellt i Kaustby, inte snävt nationellt och exkluderande. Folkmusik är så mycket mer, inte bara ett sätt att hävda sitt eget utan att också ta del av och njuta av andras musik.

Kaustbyfestivalen 2014 – lördag

Gårdagen tillbringades till stor del tillsammans med sister Jane och hennes gemål från den Lyckliga Staden. Först på eftermiddagen bjöds på grillat vid deras villa därefter blev det avgång till Folkmusikfestivalen i Kaustby en timmes körning bort.

Vädret var varmt och fint och folk strömmade till för att ta del av de många spelningar som gjordes på festivalområdet. Inte alltför mycket svenska hördes i folkvimlet vilket är synd för det bjöds en hel del fin musik av olika slag, inte bara spelmansmusik. Jag menar, vi längs kusten har ju så nära att det borde finnas fler finlandssvenskar på festivalen. Kanske man tror att det bara spelas gnällfiol och dansas gammeldans men så är det inte.

Först tittade vi på Pirulainen uppe på berget. Det betyder ungefär Djävlarna eller något sådan. De spelade finsk folkrock och det var verkligen musik med takt och ös. Svåger blev till och med så förtjust att kan köpte deras CD trots att han inte hört dem innan. Han tyckte också att det var synd att de (svåger och sister) inte långt tidigare om åren besökt denna festival. Detta var festival nummer 47 så de har hållit på rätt länge men när vi var unga skulle ingen av oss ens snuddat vid tanken att besöka en folkmusikfestival. Då var kanske musiken en annan men nog tror jag vi har missat en hel del kul genom åren. Själv har jag besökt Kaustbyfestivalen de senaste åren och jag tycker att jag alltid hittat något som intresserar när jag kollat programmet.

Nu fanns det dock en hel del ungdomar i publiken och det kan behövas för att hålla en festival igång år efter år. Det var också mest ungdomar som såg gruppen Etran Finatawa från Niger. De spelade musik från öknen i Sahara som också är en slags folkmusik även om det inte är med knätofs och fiol. Mera trummor, elgitarr och skramlor vid fotknölarna. Golvet var inte fullt med folk men småningom vågade ett antal unga kvinnor fram och utövade fri dans. Det är en speciell slags människor här i Norden som gillar att dansa till sådan musik. Mest kvinnor och ofta är de klädda i lite ”annorlunda” kläder och med frisyrer och smycken som visar att de förmodligen förespråkar en alternativ livsstil.

Själv var jag mest inriktad på Hoven Droven från Jämtland som spelar folkrock med gitarrer, fiol, trummor och blåsinstrument som klarinett och saxofon. Lite stillsamt i publiktillströmningen men så småningom fylldes dansgolvet och på slutet var stämningen på topp och dansen böljade fram och tillbaka. Fri dans av alla de slag blandat med en och annan vals och annan folkdans. Åter var det de unga kvinnorna i främsta ledet som gav järnet och dansglädjen var det ingen hejd på.

Killarna på scen sparade inte heller på krutet och vi fick härlig musik och de bjöd verkligen på sig själva. Roligt att se hur bra kontakt de fick med publiken som var med på diverse musikaliska övningar, dansimprovisation till låten Humbug och vågen. Roligt att vara med i publiken även om jag filmade en hel del.

Lite grann har jag börjat fundera på detta att filma på festivaler och musikframträdande. När jag filmar så är jag så koncentrerad på det att jag lite grann missar stämningen och upplevelsen. De ser ju ut att ha så roligt de där som dansar utan hämningar och verkligen lever sig in i musiken och takten. Ok, någon Travolta är jag inte men frågan är om jag inte skulle satsa lite mindre på kameran och mera på hopp och skutt som de där ungdomarna. Ensam skulle jag trots allt inte vara i min åldersgrupp och man är inte äldre än man gör sig.

En fin kväll var det och jag var fullt nöjd när jag rattade hemåt i den vackra sommarnatten.

Här videon som jag laddad upp på YouTube tidigare idag

Förrätt: en kväll i Kaustby

Visst är det fint med musik? Ju större spännvidd man har, desto större är chansen att man trivs. Jag är allätare vad gäller musik; jag stormtrivdes igår kväll i Kaustby.

Den lätt avslöjade hemliga orten i gårdagens inlägg var Kaustby där Nordens största och äldsta folkmusikfestival avslutas inom de närmsta timmarna. En hel vecka har de hållit på och igår hade de äran att ha mig som gäst. Huvudattraktionen för min del av Folk All-in Band från kungariket. Vilket ös de kunde producera! Folk dansade, svängde och drabbades av mitt-i-natten-party.

Om denna kväll är förrätten, vilken är då huvudrätten?