Grötmyndig

Jag är nu grötmyndig, ej att förväxla med byxmyndig, eftersom jag beslutat att börja äta gröt. Fibrer är nyttigt och havregrynsgröt lär var rik på fibrer. En maträtt som är enkel att tillreda och billig. Lägger jag därtill en näve bär i gröten är nyttigheten maximerad. Nu har jag inga i bär i min ägo sedan jag ätit upp lingonsylten som jag fick av sister Jane i höstas så därför blev det till att inhandla blåbärssylt. Nästa sensommar kommer jag förhoppningsvis kunna plocka blåbär, svartvinbär och hallon och äta dem som de är tillsammans med gröten. Frysta.

Jag har länge struntat i att äta gröt, förutom risgrynsgröt till jul, men efter all hälsopropaganda i massmedia senaste tid har jag beslutat ge denna anrättning en chans. Från tidigare äter jag ett äpple om dagen, vad mera kan man göra för att främja hälsan? Jo, ha koll på socker, salt och fett i kosten. Inte överdriva, ta med måtta. Inte äta sig proppmätt utan hellre ta ett mellanmål istället. T.ex. ett äpple. Låter det bra?

Det är också aktuellt att inte äta kött och då speciellt inte rött kött. Det som då finns i åtanke är klimatutsläppen med tanke på köttproduktionen när vi blir allt fler på jordklotet.  Inte mera än en köttbulle per dag rekommenderar vissa. Blir det inte mera än så kan man också avstå den bullen. Andra vill ha totalstopp för köttätande. Själv väljer jag den gyllene medelvägen, varierad kost och med måtta. Ikväll blir det ärtsoppa enligt eget recept och knäckebröd med Allerums ost därpå.

Motion är också viktig och hittills i år har jag lyckats bra. Min app i telefonen talar om hur min veckoranson uppfylls. Det kom ett ganska omfattade snöfall här mitt på dagen med stora, fluffig flingor så om en stund kommer jag att bege mig ut på gårdstunet och skotta snö. Bra motion och frisk luft väntar. Rena hälsan.


Grötmyndig – Tittar vi på synonymer för grötmyndig är det inte hedrande att så bli benämnd men jag tar mig friheten till en annan tolkning: insikt att gröt kan vara bra för både magen, hälsan och plånboken.

Mera snö hade vi ifjol den denna tid men det fylls på vart efter. Idag blir det att ta  fram snöbjörnen en gång till. (Bild från igår den 19 jan.)

Vinterskogen här nära. Det gäller också att trampa upp en stig till grannen så att katten Maja kommer sig hit för att hålla pli på mössen.

Äta bör man, annars dör man

HSS Media och Yle Österbotten vill veta vad vi äter i landskapet. En enkät har upprättats på Internet och det är fritt fram att svara på frågor för att en gång för alla utreda vad vi spisar. Naturligtvis har även jag deltagit och därför vill jag lyfta fram vad jag tycker i några av frågorna.

Har dina matvanor (vad du äter) förändrats över tid? – Egentligen inte. Husmanskost är det som jag mest har hållit mig till i långan tid.

Allätare är jag både vad gäller mat och musik. Men visst kan jag också smaka på veganska rätter. Det ena utesluter inte det andra.

Var gör jag mina matuppköp? – Jag veckohandlar mest på Prisma i Vasa på grund av ett stort urval av varor men gör också en del uppköp hos kommunens lokala handlare. Fanns ett större urval hos de lokala handlarna skulle jag inte åka in till stan för att handla.

Vad är avgörande för dig när du handlar mat? – Stort urval av varor. Priset har också en viss betydelse men vad hjälper det att priset är lägre hos Stormarknader när vinsten går i bensinpengar. Matpengen blir alltid högre i glesbygden.

Vem tillreder i regel maten du äter hemma? – Ja, det får jag göra själv. Ingen annan syns till. Fördelen är att jag får äta när jag själv vill. Jag burkar äta när jag blir hungrig och inte vid en viss tidpunkt.

Tycker du om att laga mat? – ”Matlagning är ett nödvändigt ont”, kryssade jag för. Jag tycker om god mat men själva matlagningen överlåter jag helst till någon annan.

Hur ofta äter du lunch på restaurang? – Tja, det blir för det mesta en gång i veckan när Torsdagsklubben har sitt möte. Oftast på Kaffestugan i Oravais Fjärdsändan. God mat till en billig penning för pensionärer efter kl. 13.

Hur ofta tar du/ni hem färdigmat? – Inte så ofta och då blir det mest grillat revbensspjäll från Citymarket/Stenhaga. Där har de goda revbensspjäll.

Hur ofta går du/ni ut på restaurang och äter lite finare? – Inte så ofta men sker det blir det ofta under mina resor. – Senaste fina restaurangbesöket var hos Berny´s vid Replotbron. Sister Jane bjöd!

Vad åt du till middag i går? – Kålsoppa!

Vilken är din favoriträtt, om du själv lagar maten? – Stekt potatis, stekt ägg, grönsaker och kött/korv av något slag. Blir det korv skall det vara korv med hög köttprocent och inte den vanliga länkkorven.

Vilken är favoriträtten om du inte själv står i köket? – Fläskpannkaka med lingonsylt.

Finns det någon maträtt du avskyr? – Blodmat, typ blodbröd, blodkorv. Sedan gillar jag inte heller lutfisk och memma. Annars äter jag det mesta. Till och med surströmming har jag provat på men inget jag springer benen av mig för.

Kuriosa utom enkäten – Jag äter snabbt!

Såja, nu har ni på klart vad jag anser om mat och matlagning. Äta bör man annars dör man. Äter gör vi ändå dör vi!


Min mat – Vad äter vi i Österbotten? – Enkäten

Fjärdens Kaffestuga i Oravais

Restaurang Berny´s – Replotbron

Kvällstid blir det ofta en smörgås eller två med te. Ikväll blev det två.

Är vegansk lunch något för stora, starka karlar?

Torsdagsklubben gjorde i förra veckan något annat än att besöka gamla, välkänd ställen när dagens lunch skulle inmundigas. Det fanns till och med vissa ambitioner att cyklandes förflytta sig till den valda matserveringen men det rann ut i sanden. Någon måtta på nyttigheterna får det vara.

I grannbyn Kaitsor har sedan någon tid tillbaka serverats vegansk lunch på Café Ajna. Vegansk mat står kanske inte högt i kurs hos äldre gentlemän som är uppfödda på korv men klubbens medlemmar är inte sämre än att de gott kan tänka sig att prova på annat än köttmat. Vegansk mat tycks annars mest vara något som unga, fagra damer hyllar och målande framställer i sin bloggar och på Instagram. Denna gång var det farbrödernas tur.

Sagt och gjort, vi styrde ratten dit. Café Ajna är inte stort men nyrenoverat är det, inbjudande och trevligt. Ljus inredning. En rätt per dag finns som lunch. Vad den hette i torsdags har jag glömt men bild finns nedtill så ni ser vad den bestod av. I somras åt jag också vegetariskt på Urkult men annars blir det inte så mycket sådant för min del om man bortser från sallader. Hur smakade det, blev det tumme upp eller ned?

Jag tror vi alla blev lite förvånade att det smakade så bra trots avsaknaden av kött. Själv hade jag mina dubier att jag skulle bli hungrig igen efter en timme eller två men den farhågan kom på skam. Jag klarade mig hela eftermiddagen på min veganska lunch.

Priset för den veganska lunchen är klart högre än den som vi annars med pensionärsrabatt tuggar i oss men ändå inte omöjlig jämfört med många restauranger i staden. 10,50 euro kostar lunchen och det är den värd om man vill hålla slanka linjen, inte bli så däst och ändå äta gott. Efteråt kaffe eller te.

Som bonus fick vi också på avstånd se en varg men vid närmare bekantskap visade det sig vara en vanlig gråhund som var hemmahörandes i trakten. Det gick till och med att klia den bakom örat så den var snäll och vänskapligt inställd. Man kan inte få allt för 10,50.

Jodå, jag kan tänka mig att besöka Café Ajna igen även om vårt ordinarie lunchställe också serverar en alldeles utmärkt lunch och bjuder på mångsidigt salladsbord. Ombyte förnöjer.


Café Ajna – här kan man också se veckans lunchlista

Så här såg lunchen ut förra torsdagen på Café Ajna i Kaitsor.

Och här har vi den snälla vargen som kom på besök. Lite mera kött på benen fördrog dock denna lunchgäst.

 

En viktig fråga inför höstens val: plättar och pannkakor!

Det närmar sig valtider och först ut är riksdagsvalet i Sverige i höst. Viktiga frågor är på tapeten och Erik F. en av mina flitigaste kommentatorer förärade mig epost där han tog upp denna angelägna fråga om det heter plättar eller pannkakor om plättar. Detta har tidigare dryftats grundligt 2013 men han ansåg att saken ytterligare bör belysas.

Jag hävdar fortfarande med emfas att plättar är tunna och gräddas ovanpå spisen medan pannkaka är tjocka och gräddas i ugn. Basta!

Den gode Erik ville också tipsa om ett kommande program nästa måndag där Fredrik Lindström tar upp ämnet i programmet ”Dialekt i P1” och det tackar vi för! Öronen kommer att spetsas till det yttersta för att höra vad denna dignitet i fråga om dialekter kommer att säga om detta.

På tal om plättar och mat så kom jag igår att göra ett kort besöka på Internationella matmarknaden i Vasa. Jag vet inte, jag tyckte det kändes lite skralt i år. Visserligen en lång radda med stånd men en stor del upptogs av grekisk matservering och det var som om jag saknade något.

Jag hade tänkt prova lite afrikansk mat men så serverades bara kyckling till den intressanta röran och det kunde jag inte börja kladda med så det bidde inget.

En ensam tjej sjöng sånger till eget ackompanjemang med liten gitarr. Eller var det en ukulele? Det lät inte alls oävet men stor publik hade hon inte. Jag och en annan applåderade och jag tyckte mig se att hon blev glad. Jag har ofta funderat på hur det känns att stå på en scen av ett eller annat slag, som grupp eller solo, och det nästan inte finns någon publik som lyssnar. Ganska tröstlöst och otacksamt kan jag tänka. Jag skulle bli deppad!

Idag blev det cykeltur till Hellnäs där deras boendeförening utlovat sommarkafé. Jag blev allt lite snopen när jag kom fram och ingen fanns på plats. Klockan 14 utlovades kakbuffé men så länge kunde jag inte vänta för jag har också annat mig för denna lördag. Så utan kakor blev jag.

Vi får återkomma med detta om plättar och pannkakor när Fredrik sagt sitt!


En plätt är en plätt och inget annat –  Blogginlägg från 2013. Läs också kommentarerna!

Vad är pannkakor och vad är plättar?! – Programmet Dialekt i P1

Många långväga flaggor vajade i Vasa

Vad hon hette vet jag inte med sjunga kunde hon!

Det såg lite ensamt ute på torget där den vanliga torgförsäljningen också pågick. Kanske folk börjar tröttna på jordgubbar för denna gång?

 

 

Enkel måltid men hur finländsk?

Ikväll blev det presentation av våra recept på finländsk mat. På spanska naturligtvis. Jag gjorde det enkelt för mig och tog en serie bilder på tillagningen av rätten och sammanställde sedan en video på 2 minuter.

Vad blev det då, frågar ni säkert nyfiket? Som jag skrev i mitt inlägg förra tisdagen så skulle det vara något enkelt. Karelsk gryta har flera förslagit men också memma, köttsoppa med klimp, vispgröt, romröra på lake, fläsksås, kalakukko, makaronilåda, karelska piroger föreslogs. Alla fina förslag och jag får tacka för intresset och förslagen. Det visar vad folk uppfattar som finländsk mat.

Enkelt var det och enkelt blev det. Smörstek vitkål med makaroner och knackkorv, Snellmans från Jakobstad naturligtvis, blev det. Jag gillar kål i alla dess former och kokta makaroner är något av det enklaste man kan göra, blandade med grönsaker, ärter, majs och paprika. Tomater och oliver rymdes också med på tallriken. Billigt blev det också! – Jag uppfatta knackkorv som något mycket finländskt och med mycket kött i, 90 %, är det ingen dålig mat.

Mera dramatiskt än så blev det inte och jag kan meddela att en annan kursdeltagare också använde makaroner till sin hemmagjorda makaronilåda. Makaroner och pasta är ju annars italienskt men idag är matkulturen ganska så internationell.

Ett tag var jag inne på att göra något så exotiskt som brödkok. Brödkok består helt enkelt av hårt, torkat rågbröd i bitar som är kokt i vatten. Till det en stor klick smör ovanpå varje portion. Så gott det smakade! Någon som vet vad jag menar?

Går vi ett par generationer tillbaka var maten ofta gröt av något slag samt potatis och salt strömming. Efterkrigsgenerationerna matades med länkkorv och idag är det pizza samt spagetti med köttfärssås som är standard.  I framtiden är det kanske insekter?

Mitt matlagningsintresse är ganska lågt och med liter mer engagemang från min sida hade det blivit något mer spännande. Kanske t.o.m. med efterrätt. Förresten, vilka efterrätter gillar ni? Pannkaka med jordgubbssylt är gott för att inte tala om vaniljglass med hjortronsylt. Men memma, blää. Där fick jag medhåll av vår spanskalärare.


Brödkok 

Inte så dumt,  om jag får säga det själv. Eftersom det spanska också var inblandat så vad passar bättre än att dricka en San Miguel till anrättningen.

Läxhjälp behövs

Nu får ni allt hjälpa till! Roberto, vår lärare i spanska gav oss ikväll en svår hemuppgift tills nästa vecka. Vi skall presentera ett recept på en typisk finländsk maträtt med bilder, med power point-presentation eller om man är riktigt på hugget med video. På spanska!

Det sista är kanske inte det svåraste men för mig som i det närmaste är helt utan intresse för att göra mat och äter så snabbt som möjligt är det inte lätt att hitta ett recept på något typiskt finländskt i matväg som är något så när enkelt att göra. Makroner och stekt korv är väl inte typiskt finländskt utan mera nordiskt?

Vad är typisk finländsk mat? Jag tar till det hjälpmedel som finns närmast och Google förtäljer att karelska piroger, kalakukko och leverlåda är det mest finländska som finns att inmundiga. Pirogerna har jag smakat och med ägg-smör-röra på är det jättegott men inget jag äter hemma. Kalakukko vet jag inte ens om jag ätit och memma avskyr jag. Memma om något är väl finländskt men köps färdig.  Leverlåda är jag inte heller förtjust i. Kåldolmar är för svåra att göra men annars gillar jag kål i alla dess former. Även rå.

Mycket av den finländska husmanskosten är ju egentligen nordisk som t.ex. ärtsoppa, köttbullar och pannkaka så det kan jag inte ta.

Så vilken är den mest finländska maträtten som är ENKEL att göra? Inga gastronomiska cirkuskonster eller kulinariska mästerverk utan något snabbt och enkelt.

Fläskpannkaka med lingonsylt är något av det godaste jag vet. Verkar inte heller svår att göra men inte en enda kotte på denna sidan Bottenhavet verkar äta denna delikatess. Så den kan jag inte heller ta för den är ju en typisk rätt från Sverige. – Bilden annars från Ingelas café i Näsåker i somras. Jättegott!