Enkel måltid men hur finländsk?

Ikväll blev det presentation av våra recept på finländsk mat. På spanska naturligtvis. Jag gjorde det enkelt för mig och tog en serie bilder på tillagningen av rätten och sammanställde sedan en video på 2 minuter.

Vad blev det då, frågar ni säkert nyfiket? Som jag skrev i mitt inlägg förra tisdagen så skulle det vara något enkelt. Karelsk gryta har flera förslagit men också memma, köttsoppa med klimp, vispgröt, romröra på lake, fläsksås, kalakukko, makaronilåda, karelska piroger föreslogs. Alla fina förslag och jag får tacka för intresset och förslagen. Det visar vad folk uppfattar som finländsk mat.

Enkelt var det och enkelt blev det. Smörstek vitkål med makaroner och knackkorv, Snellmans från Jakobstad naturligtvis, blev det. Jag gillar kål i alla dess former och kokta makaroner är något av det enklaste man kan göra, blandade med grönsaker, ärter, majs och paprika. Tomater och oliver rymdes också med på tallriken. Billigt blev det också! – Jag uppfatta knackkorv som något mycket finländskt och med mycket kött i, 90 %, är det ingen dålig mat.

Mera dramatiskt än så blev det inte och jag kan meddela att en annan kursdeltagare också använde makaroner till sin hemmagjorda makaronilåda. Makaroner och pasta är ju annars italienskt men idag är matkulturen ganska så internationell.

Ett tag var jag inne på att göra något så exotiskt som brödkok. Brödkok består helt enkelt av hårt, torkat rågbröd i bitar som är kokt i vatten. Till det en stor klick smör ovanpå varje portion. Så gott det smakade! Någon som vet vad jag menar?

Går vi ett par generationer tillbaka var maten ofta gröt av något slag samt potatis och salt strömming. Efterkrigsgenerationerna matades med länkkorv och idag är det pizza samt spagetti med köttfärssås som är standard.  I framtiden är det kanske insekter?

Mitt matlagningsintresse är ganska lågt och med liter mer engagemang från min sida hade det blivit något mer spännande. Kanske t.o.m. med efterrätt. Förresten, vilka efterrätter gillar ni? Pannkaka med jordgubbssylt är gott för att inte tala om vaniljglass med hjortronsylt. Men memma, blää. Där fick jag medhåll av vår spanskalärare.


Brödkok 

Inte så dumt,  om jag får säga det själv. Eftersom det spanska också var inblandat så vad passar bättre än att dricka en San Miguel till anrättningen.

Annonser

Läxhjälp behövs

Nu får ni allt hjälpa till! Roberto, vår lärare i spanska gav oss ikväll en svår hemuppgift tills nästa vecka. Vi skall presentera ett recept på en typisk finländsk maträtt med bilder, med power point-presentation eller om man är riktigt på hugget med video. På spanska!

Det sista är kanske inte det svåraste men för mig som i det närmaste är helt utan intresse för att göra mat och äter så snabbt som möjligt är det inte lätt att hitta ett recept på något typiskt finländskt i matväg som är något så när enkelt att göra. Makroner och stekt korv är väl inte typiskt finländskt utan mera nordiskt?

Vad är typisk finländsk mat? Jag tar till det hjälpmedel som finns närmast och Google förtäljer att karelska piroger, kalakukko och leverlåda är det mest finländska som finns att inmundiga. Pirogerna har jag smakat och med ägg-smör-röra på är det jättegott men inget jag äter hemma. Kalakukko vet jag inte ens om jag ätit och memma avskyr jag. Memma om något är väl finländskt men köps färdig.  Leverlåda är jag inte heller förtjust i. Kåldolmar är för svåra att göra men annars gillar jag kål i alla dess former. Även rå.

Mycket av den finländska husmanskosten är ju egentligen nordisk som t.ex. ärtsoppa, köttbullar och pannkaka så det kan jag inte ta.

Så vilken är den mest finländska maträtten som är ENKEL att göra? Inga gastronomiska cirkuskonster eller kulinariska mästerverk utan något snabbt och enkelt.

Fläskpannkaka med lingonsylt är något av det godaste jag vet. Verkar inte heller svår att göra men inte en enda kotte på denna sidan Bottenhavet verkar äta denna delikatess. Så den kan jag inte heller ta för den är ju en typisk rätt från Sverige. – Bilden annars från Ingelas café i Näsåker i somras. Jättegott!

En formidabel bildbomb från Vasa internationella matmarknad

Länge sedan jag sett ordet formidabel och ordet bildbomb. Här kommer i alla fall bilder från pågående internationella matmarknad i Vasa denna vecka. Ni har ännu chansen att besöka denna marknad som fyller både torg och gågata. Lördagen är ännu ung! Massor att smaka på, både sött och salt, korv eller tomat. Eller varför inte känna sig internationell och prata lite svengelska med försäljarna. Några kan t.o.m. finska bättre än du!

Jag hade tänkt ta med tio bilder men det fanns så många fler. Bilderna går att klicka x2 på för att få större format!

Matmarknad 2017 i Vasa
Ont i näsan?
Bit för bit
Folk i ballongmolnet
Färggrant och  nyttigt
En lite bit ost kan du väl köpa?
Väskor på rad
Rött att tugga på
En smörkniv eller stekspade har alla nytta av
En helt vanlig makkaragrilli rymdes också med på torget
Mums. mums
Färgglada ostar
Många av våra immigranter syntes också
Midsommar närmar sig. Något att tänka på!
Och mitt i allt, där stod frihetsstatyn och hötte med näven
Naturligtvis, engelskt godis!
Berg med godis i Vasa
Mitt i allt, ett par spelmän…
Mannen i mitten
Kappor på rad. Gott att ha i november!
Kanske den bästa bilden?
Eller denna? Jag har svårt att bestämma mig.

Rågbröd, av allt?!?

Igår läste jag i blaskan att Finlands nationalrätt har valts av folket. Vad blev det? Jo, rågbröd! Rågbröd av all mat!? Jag häpnar, samtidigt som jag vid närmare eftertanke finner det begripligt som ett utslag av enkelhet, folklighet och en smula enfaldigt. Visst är nybakat, varmt rågbröd med en äkta smörklick mycket gott men att välja det till nationalrätt är väl ändå att ta i?

Nationalrätt är kanske ett svävande begrepp men uttrycker ändå något om landets karaktär. Köttbullar med mos måste väl ändå Sverige ha som sin nationalrätt och sushi för Japan. Danmark har en mera sofistikerad variant av rågbröd, nämligen smørrebrød. Det kallar jag nationalrätt! Ungern har sin gulasch, USA sina hamburgare och Argentina sin asado (grillat kött). Norge gillar får i kål och Spanien tycker om paella. Pasta hör hemma i Italien och fish and chips är på topp i GB. Och så kommer Finland dragandes med sitt rågbröd! –  OK, fish and chips är kanske inte heller någon gourmet-anrättning.

Som sagt, rågbröd kan vara gott och då speciellt som brödkok. Det är mera en maträtt än ett simpelt rågbröd. Brödkok är torkat rågbröd som skurits i bitar och kokats upp i vatten till en slags gryta eller vad man kan kalla det. Stor, äkta smörklick mitt i! Det kan jag möjligen kalla maträtt. Jag kan tro att dagens ungdomar inte har en blekaste susning om vad brödkok är.

På andra plats i republikens enkät kom karelsk stek. Ganska jämt i toppen, visade det sig. Det kan jag acceptera som en värdig nationalrätt. En slags köttgryta men vad som är utmärkande för karelsk stek är jag inte riktigt på det klara med. Gott har det varit de gånger jag ätit denna maträtt.

Karelska piroger kom på tredje plats men de tycker inte jag är något speciellt så de kan jag gott undvara. På fjärde plats kom stekta muikor/stekt strömming med potatismos. Det är också en höjdare enligt min mening. Helst utan mos; bara en stor tallrik med nystekta strömmingar! Fast muikor, vet jag inte. Nä, de gillar jag inte speciellt. Då skall jag vara mycket hungrig.

Karelsk stek röstar jag för som nationalrätt, med fastlagssoppa på andra plats. Vad anser ni borde vara Finlands, respektive Sveriges nationalrätt?

rainbow-loksill
På tal om mat, här ser ni två olika prislappar på samma sill i löksås som säljs på Prisma. Köper man en liten burk på 120 gr är priset 1,95 europenningar. Köper man en stor burk på 275 gr betalar man 1,98 euro. 3 cents skillnad och stor skillnad på kilopriset. Gissa vilken jag köper! Konstigt att folk alls köper den lilla burken. – Klicka på bilden  två gånger för att förstora. Fast det vet ni väl redan?

Julfrid

Igår kväll besöktes kyrkan i Oravais tillsammans med sister Jane och svåger. Där sjöngs traditionsenligt julfriden in med julsånger av olika slag. En fin sed i vår kommun. Min niece Stina sjöng även denna jul tillsammans med kören Sångfoglarna. Egentligen skulle jag vilja att kören heter Sångfoglarne, med e på slutet. Fast det är väl för språkligt avancerat?

Hur som haver, vackert sjöng de tillsammans med solister och instrumentalister. Speciellt tyckte jag om violinen, trakterad av Salla Niemi.

Vi anlände mera än en halvtimme innan och redan då var det ganska mycket folk i kyrkan. Vi sökte oss upp på orgelläktaren denna gång. Har aldrig varit där förr och fin utsikt hade man. Innan kyrkklockorna klämtat färdigt vid 8-tiden och koncerten inleddes var kyrkan fullsatt.

Jag läste i Expressen en artikel med rubriken: Fira jul som i Finland – 6 steg till en deppigare jul
Läs artikeln först innan ni läser mitt bemötande nedan.

Jag håller inte alls med om den negativa vinklig rubriken ger sken av. Julfreden som utlyses kl. 12 i Åbo på julaftonen är en fin tradition som även direktsänds i svensk TV. Samma med julfriden som sjungs in i Oravais kyrka dagarna innan julafton. En högtidlig stund när förhoppningsvis julstress och julprestation glöms. Något positivt.

Deppig julmusik i republiken? Håller inte alls med. Bara att lyssna på koncerten igår.

Bastubad med släkten? Det är ett julfirande jag inte känner till. Kanske ett alternativt julfirande som motvikt till julstress och julprestation? Jag utgår ifrån att man inte sitter hela julen i bastun. 😉

Besök på kyrkogården för att hedra nära och kära som gått ur tiden. – Visst, det gör vi. Också en fin tradition tycker jag. Görs inte det i kungariket? Om inte borde seden införas omedelbart! Hellre det än att glo på Kalle Anka.

Julmaten består i republiken enbart av lådor? En grov generalisering! Visst, lådor förekommer på julbordet. Den bästa är morotslådan men kålrotslådan kan avskaffas. Men vi har mycket annat som t.ex. ”köttbullar, prinskorv och ägghalvor” för att inte tala om skinka, sill av flera olika sorter, paté, sallader, gravad lax, lutfisk (inte min favorit direkt) och både snaps och julöl för den om så önskar. Själv bidrar jag varje jul med Skåne Akvavit.

Jultårtor som dessert? Vet jag inte. De serveras väl mest tiden före jul? Eller är jag fel ute? Sister Jane som är chefsarkitekt för julbordet brukar bjuda en både god och varierande efterätt. Få se vad det blir i morgon?

Expressen, där högg ni rejält i sten! Tur att ni lade in brasklappen ”med glimten i ögat”!

oravais-kyrka-20161222
Utsikt från läktaren. En stund senare var det fullsatt.

Att lida på Lidl

Black Friday. Tror ni jag rusade åstad för att göra tidernas fynd? Nej då, jag höll huvudet kallt och inhandlade bara det nödvändigaste för kommande vecka, d.v.s. mat. Men på andra håll i världen var det rena paniken för att komma först till varorna. Heller hade jag då anammat köp-fria-dagen som också var i fredags.

Men ärende till provinshuvudstaden hade jag, uppdrag bl.a. att inhandla två stycken USB-minnen. Jag passade då på att besöka den nyöppnade elektronikaffären Power i Stenhaga. En hel del folk i affären och försäljarna pratade sig svettiga, det såg jag. Men jag handlade inget, tittade bara. En till som vill sälja billig elektronik, var mitt slutomdöme. Och snart kommer XXL i samma byggnad men de är inriktade på friluftsliv, fiske och jakt.

På Stenhaga har också öppnats ett nytt Lidl, ni vet den där tyska kedjan som säljer billig mat. Och visst är det billigare än i den köplada där jag normalt köper mina livsmedel. Men samtidigt andra varor och produktmärken. Vad kan man köpa och vad bör man undvika? Det gäller att prova sig fram under x antal veckor. Och maken till villervalla får man leta efter. Just som jag letade smör dök kattmaten upp och utbudet på fisk på burk var begränsat som mycket annat. Var fanns toapapper och olivolja? Och deras koncept med att ha ett torg mitt i med diverseprylar och billiga kläder tilltalar mig inte.

De ”svenska köttbullar” (Dulano) jag köpte smakade nästan ingenting men löksillen var helt ok. De godaste köttbullar man kan få finns för närvarande i cafeterian på Wasalines färja till Umeå. Jättegoda och det är bara att ösa på så mycket man täcks, ofta blir det för mig 9-10 köttbullar. Och potatismosen som tidigare var under all kritik var nu hur bra som helst när jag åt ombord förra veckan.

För att återgå till Lidl… Ingen våg hade de heller där jag kunde väga mina tomater och sätta prislapp på, något som finns i de flesta finländska affärer. Istället fanns våg i kassan där kassörskan gjorde jobbet. Detta med att själv väga och prismärka sina lösviktprodukter är något av det bästa som finns i republiken. Fungerar hur bra som helst.

Jag sprang runt och letade, fann en del men min inköpsrutin var rubbad. Därför gjorde jag också en runda till min vanliga köplada. Där fanns allt på sin givna plats och jag behövde inte yra omkring som ett höns. Visserligen något dyrare men tryggheten och rutinen infann sig snabbt.

På tal om mat, finns det något billigare baslivsmedel än makaroner? 12 cent kostar en påse makaroner (400 gr) på Lidl medan den på Prisma kostar 13 cent. 8 % dyrare om jag inte räknar fel. Visserligen bara 1 cent men i procent blir det mycket. Rent allmänt så lägger nog den inhemska handeln en hel del mera på priset jämfört med Lidl.  Har man tid och möjlighet som pensionär kunde man tjäna en hel del genom att forska i butikernas utbud och erbjudanden inför sina veckoinköp. Det skall jag börja med sedan när den dagen kommer.

Inte så dumt med makaroner men man blir nog trött på dem om man äter makaroner varje dag. Fattiga studenter brukar visst köra med den kosten i väntan på studiepengar. Ärtsoppa på burk är också billigt och smakar ok om man sätter till lite kryddor och bacontärningar. Gröt, visst, är också billigt men någon grötmänniska är jag inte.

Nåja, jag fick det mesta som jag skulle ha, inklusive ingredienserna till min hotellfrukost jag brukar inmundiga lördag-söndag.

Lidl är billigt men det fordrar att man lär känna sortimentet och platsen där varorna finns. Med lite tålamod och envishet kan jag kanske vänja mig vid deras affär utan att behöva lida varje gång jag går dit.

Är ni prismedvetna och letar extrapriser istället för att välja fina affären med stort utbud men också högt pris? Handlar ni alltid på samma ställe eller styr prisnivån och extrapriser era inköp?

tomtar-pa-prisma-2016-11-25
De här typerna tittade vädjande på mig och vill hemskt gärna med i min vagn men jag sa till dem: det är nog bäst att ni stannar där ni är. Både för mig och för er!

Stekt strömming

Just som jag stod och beundrade alla hyllmeter med pasta och makaroner ringde sister Jane. Ringsignalen skar genom luften klar, gäll och uppfordrande. Hon bjöd på strömming. Färdigt rensad men jag fick steka själv, sa hon. Snålvattnet rann till och utan större tveksamhet lovade jag att hämta en bunke senare på kvällen.

Så gott stekt strömming är!  Bara att vända i mjöl, salt och citronpeppar; stekpannan nästa. Citronpeppar är mitt eget påhitt. Några minuter på varje sida. Så enkelt!

Väl hemma sattes stekpannan på spisen och strömmingarna lindades in i mjöldammet. Rent smör, för att smörja panna, fanns inte i kylskåpet men det fick gå ändå med en blandning av smör och olivolja. Konsten att få strömmingarna vackert gyllenbruna är inte allom givna. Det fordras träning och kännedom om spisens karaktär och egenskaper. Jag lyckades si så där med utseendet men smaken var gudomlig! Som jag smaskade i mig!

Inga verktyg utan med fingrarna greppades strömmingarna på fatet. Rev loss en sida, smakade och njöt. Lite som ett vilddjur.

Makaroner må vara billig mat men egen fiskad strömming kostar nästan ingenting förutom arbetet. Ibland får man den till skänks, som idag.

Rensad strömming
Rensad strömming, inte så aptitlig i detta tillstånd men saltad, stekt eller rökt är den en delikatess.
Stekt strömming
Här gäller det att ha konsten inne. Inte silverblank, inte bränd utan härligt gyllenbrun.
Stekt strömming
Stekt strömming från Kvarken, tomat från Närpes, low carb bröd från Andreas Knips bageri, ost från Allerum och öl från Malmgårdens bryggeri i östra Nyland; kan det bli bättre en fredagskväll?