Sommarkväll

Jag vill helt kort visa några bilder från kvällens stilla vandring till grannarna. Sommaren är här även om det blåser en ganska frisk nordlig vind i kväll. Men solen sken och myggen höll sig borta. Det tackar vi för! Däremot höll en kaja koll på mig och kraxade utmanande.

Fåren har också kommit på plats så nu blir det mera aktivitet kring huset. Ljud också för den delen. Fast ikväll var de lite blyga och avvaktande.

En riktigt fin sommarkväll!

Till att börja med kan vi konstatera att väggubbarna skött sig bra idag. Röjt buskar i diket och målat mittlinjer på vägen. Mest gul färg. Få ställen att köra om på men vi locals vet var vi skall trycka på om vi vill förbi.
Tacka och lamm, undrande vad är detta för en snubbe som fånar sig.
Svågers favoritkatt i gröngräset. Lystrar till namnet Kisse.
Herr Tupp med sitt lilla harem. Vackra men till åren komna. Äggen vill inte trilla fram riktigt lika bra nu som i deras ungdoms dagar.

Djuren och jag

Denna helg har jag varit tillsynsman över djuren. Och fodervärd. Fodervärd låter fint men exakt vad det betyder vet jag inte. Jag har i alla fall gett djuren mat.

Min granne fåraherden med familj har i helgen befunnit sig på annan ort och då fick jag uppdraget att se till deras djur.

Hönsen höll sig helt stilla men de levde. Inte ens tuppen gol vilket var ovanligt. Här var det inte mycket att göra. Baggarna tittade frågande på mig när jag kom till deras hage på utsidan deras kasern. Fast det är vinter så går de ändå gärna till utsidan för att få frisk luft. Inomhus var det ordnat på förhand så där var det inte heller mycket att göra.

I stora fårhuset var det däremot ett liv utan dess like. Så fort de hörde att jag var på kommande satte de igång med sitt bräkande. En mångstämmig kör uppfyllde rymden med blandade läten så långt från Sankta Lucia man kan komma. Som ett upproriskt dagis. Här var det lite jobb att göra. Jag drog fram hö och fyllde deras foderrännor. Vart efter de fick något att tugga på så tystnade oljudet och jag kunde åter höra mina egna tankar. Nu blev det ett envetet tuggande som om de aldrig fått mat tidigare. Maten tystar mun kan man lugnt säga.  Nöjda såg de ut att vara och ägnade mig inte en blick därefter.

Sen skulle katten Lisa ha mat och jag fyllde skålen. Lisa såg jag inte till mera än en kort skymt när hon försvann in under huset. Hunden Giisa skulle ha sin motionsrunda och vi tog en tur mot byn. Först var det glatt och på språng men när vi sedan vände och gick hemåt då blev det väldigt segt och allt skulle det nosas på; allt för att dra ut på tiden. De är inte dumma, husdjuren.  Nåja, hem kom vi och skildes gjorde vi, jag och djuren, till gälla skall av Giisa. Hon är otroligt sällskapssjuk.

Jag vandrade hem genom den vintriga skogsbacken. Men vänta, även småfåglarna, ekorrarna och alla möjliga stora flygare skulle också ha mat. Jag fyllde som sist på med nötter och solrosfrön i fågelbrädet hemma hos mig samt kastade några nävar på marken till ekorrarna. Annars klättrar de in i fågelbrädan och förser sig medan småfåglarna får vänta och se om det alls blir något kvar till dem.

En stund senare kom Lisa på besök under fågelbrädet. Kanske för att se om det gick att överraska någon ouppmärksam talgmes? Då fick jag en bild också av henne om ej i bästa kvalité. Det får duga. Giisa gjorde sig i inte på bild denna gång, det blev bara suddigt. Det tar vi en annan gång.

Höns
Hönsen beundrade mest utsikten genom fönstret.
Får
Här kommer baggarna nyvakna ur halmen,  nyfikna på vem jag är.
Får
Mat, mat, var är maten?
Får
Sen blev allt frid och fröjd. Och tyst!
Vinterskog
Hemåt jag gick i morgonstund…
Vinter i Oxkangar PJ
…för att mata fåglarna
Lisa
Ha, där fångade jag dig allt på bild lilla Lisa!

De förlorades väg till bönehuset

Jag kom ikväll att tänka på en berättelse ur Bibeln. Lukas 15:4-5

”4. Om någon av er har hundra får och förlorar ett, lämnar han då inte de nittionio i öknen och går och söker efter det förlorade tills han hittar det? 5. Och när han har funnit det, blir han glad och lägger det på sina axlar.”

Jag har ikväll varit på fårjakt i byn. En tacka och två lamm hade behagat smita från sin hage och vandrade omkring i byn, än här, än där. Min granne fåraherden, som äger fåren, befann sig på långväga jobb och kunde  därför inte göra mycket åt saken. Svåger, jag och en annan bybo försökte göra en insats och fånga in rymlingarna men si det var inte det lättaste.

De hittades ute vid bysundet vid en sommarstuga, fridfullt betandes på en äng. Så långt allt väl men att bara lägga dem på våra axlar var inte att tänka på för när vi närmade oss blev de ytterst misstänksamma och skuttade snabbt iväg trots lock och pock med brödbitar och förtroliga lockrop. Nähepp, oss lurar ni inte tycktes de tänka och försvann ut i terrängen.

Dock lyckades svåger stänga in tackan vid ett uthus och kunde fånga henne i en buske med brännässlor. Bilen hämtades och benen bands på tackan så att hon inte skulle smita igen, vilket hon mer än gärna hade gjort. I stället lyftes hon in i skåpbilen.

Värre var det med lammen. De var ännu mera misstrogna än modern och skuttade snabbt iväg. Kom man nära gjorde de galanta hopp på närmare tre meters längd. Att fånga dessa raketer syntes omöjligt. Istället försökte vi med list. Bilen körde sakta iväg med bakdörren öppen så att de kunde se sin hulda moder liggandes i bilen, vilket till en början tycktes fungera. De följde efter bilen, om än med lite fördröjning och med mig som bakre fösare, ända tills vi kom till ett vägskäl. Naturligtvis svängde de av där in på ett sidospår. Att ta sig förbi dem var omöjligt, de förvann bara längre in på sidovägen.

Istället beslöt vi att köra hem tackan och se vad lammen tog sig till. Jag hämtade en cykel och när jag kom tillbaka var de båda lammen åter på byvägen. Sakta cyklade jag bakom dem om styrde dem i rätt riktning mot hemgården även om de gjorde flera försök till utflykter. Jag fick dem över landsvägen men sedan blev det åter ett sidospår för de två rymmarna. Här beslöt vi avbryta kvällens operation.

Som avslutning föste jag in de båda lammen på bönehusets tomt och lämnade dem där i förhoppningsvis trygg vård under vår Herres vakande öga. Det var då jag kom att tänka på bibelverserna ovan citerade. På något sätt symboliskt. Vad passade bättre än att de förlorade lammen kom till bönehuset för hemgården ligger bara ett par hundra meter bort och kanske de hör sin mor och de andra fåren och tar sitt förnuft till fånga och kilar hem under natten så att vi vikarierande fåraherdar får glädja oss, som det står i Bibeln. Vi får hoppas det för annars får de söka skydd under natten vid gudshuset.

Sånt är livet på landet!

Edit: Så här dagen efter kan vi konstatera att lammen klarade natten trots frånvaro av sin mor. De sökte sig vidare till en av de andra fårhagarna och där lyfte en annan granne in de båda rymlingarna.

Fårjakt
Här hittades de tre rymlingarna. Eller rättare sagt, Christer upptäckte dem här. Bilderna är tagna med mobilkameran på håll så kvalitén är inte den bästa.
Fårjakt
Här var det slut på mamma Bääs rymning. Hemtransport i skåpvagn. De två telningarna syns framför bilen.
Fårjakt vid Betel i Oxkangar
Detta var det sista vi såg av lammen ikväll. Hoppas inte räven tar dem.

Får det vara ett fång?

Jag har får alldeles nära min stuga och de är märkliga typer. Först kan de vara väldigt reserverade men så fort jag ger dem lite gräs och de blir vana vid mig så kommer de springades i högsta fart. Rena kortdistanslöpare är de. Mat, tänker de så fort de får syn på mig.

Jag har slåttat lite gräs kring stugan med röjsågen och när det torkat en dag eller två är det rena godsakerna för fåren.

Jag kom att tänka på förr i världen när mor och far hade jordbruk och skötsel av djuren hörde till vardagen. Varje dag hade sina sysslor och någon egentlig semester var det inte tal om. Kanske de kunde unna sig någon enstaka utflykt med motorbåt längre ut i skärgården till någon fin vik där medhavd kaffe och dopp, saft eller läsk för oss barn, dukades fram på en filt. Rödlemonad och ”grisar” hörde till vid denna nöjestur på sommaren. Vi barn fick bada och plaska på i strandkanten vilket vi stort uppskattade. Sommarnöje kallades det och det var vi nöjda med. Söndag naturligtvis, för vardagarna skulle användas till nyttigare saker. Som höbärgning, t.ex. Det var det jag ikväll tänkte på när jag med en rejäl hög hö på gaffeln släpade bördan till fåren på andra sidan stängslet.

De började genast äta som maskiner och käkarna tuggade på med ett malande ljud. Mat, mat är det enda de tänker på. Lammen är mera lättskrämda men tackorna kommer gärna fram till stängslet och vill bli kliade bakom örat. Märkliga typer är de för om jag kastar flera fång hö till dem går de genast till det sista jag kastat över stängslet. Det är som om den tidigare högen aldrig funnits. Men mig kommer de ihåg, mannen med maten, som snart får semester och med stora sommarnöjet i sikte.

2016-07-28 Får016
Med tandpetare i mungipan funderas på mera mat.

2016-07-28 Får 021
T.ex. timotej
2016-07-28 blommor 025
Eller varför inte något färgglatt i salladen? 

2016-07-28 svarta vinbär 036
Själv föredrar jag svarta vinbär. Direkt från busken.

Porträtt

På fotokursen i måndags gjorde vi en utflykt upp på Grannasberget. Landskapsfotografering stod på programmet och jag lyckades så där halvbra. Principerna och inställningarna för porträttfotografering fick också en genomgång och vi bildade par där vi skulle ta porträtt av varandra och testa oss fram med olika inställningar och bakgrunder. Mäster Johan stod naturligtvis för de bästa resultaten men några hyfsade porträtt av en grannbyspojk fick jag.

Det gäller nu att öva och testa, vilket är roligt. Någon modell för porträttfotografering har jag inte förutom mig själv med stativ och självutlösare men det är inte aktuellt eftersom jag kom att tänka på fåren i hagen på andra sidan vägen.

Några av ungfåren är rädda och springer iväg för minsta misstänksamma rörelse medan ett par av de äldre tackorna mer än gärna kommer fram till stängslet för att få gräs och buskar eller för att bli kliade bakom öronen. Så de njuter när jag kliar dem bakom öronen. De kan stå i trance flera minuter efteråt. Detta gör att jag kan använda dem som tacksamma (hi, hi, tacksamma) modeller för mina porträttexperiment. Skarpt fokus på huvudet och suddig bakgrund.

2015-09-21 Får
Här poserar tackan Belinda, som jag kallar henne. Bilden är inte bildbehandlad förutom förminskad i storlek.

Himlafenomen

Det var meningen att jag igår kväll skulle se norrskenet en si det glömde jag helt och gick istället och lade mig. Så tråkigt för det lär ha varit magnifikt. Kan det upprepa sig ikväll? Nyss var jag ut och kollade men det enda jag såg var Karlavagnen (inte dåligt det heller), månen och en satellit som sakta smög fram över himlen.

Fåren har öron även i mörkret och det tog mera än en minut så kom ett får lunkande. Bräkte där i mörkret och man kan fråga sig vad det förväntade sig. Ett fång hö bara så där mitt i sena kvällen?

Tidigare ikväll gjorde jag en tur till villan. Så lugnt och stilla det var där. Bara några sjöfåglar, troligtvis gäss, hördes. Ett flygplans gyllene svans på himlen speglade sig på den blanka vattenytan. Men inget norrsken än så länge, trots att jag varit på alerten.

svampkram
Också ett naturens fenomen. Svampkram.
får och klippare
Jag klippte gräsmattan på eftermiddagen och hade då intresserade åskådare. Fåren följde längs med stängslet trots allt oljud. Kanske de trodde att det var maskinen som gjorde gräs?
kvällsflyg
Tecken på skyn men av människan skapade. Flyg på väg någonstans i solnedgången. Folk flyger och far, vem vet vart? Kanske i morgon vet vi mera?

Alarm! Där är han!

Inte så ofta jag skriver om sjukdom och död men jag får rapportera att jag idag stannat hemma från Saltgruvan p.g.a. förkylning och en släng feber. Inget farligt men jag får absolut inte förbli sjuk nu utan det hela måste gå över fort. Som tur är har jag en stor laddning medikamenter i skåpet sedan i vintras så jag har kurerat mig och sovit bort en stor del av dagen. Ikväll känner jag mig åter lite piggare.

När jag ikväll visade näsan utanför dörren fick ett får syn på mig och genast gick larmet och de kom sättandes i flock till stängslet med månget bräk. De sprang riktigt fort och frågan är om jag alls hade hunnit med. I lördags matade jag dem med lite gräs och det mindes de. Lite gräs hade jag kvar och det slängde jag över stängslet så att de fick mumsa på det. Jag måste skratta åt dem trots en hostattack för så roliga är de och tillika lite dumma. Att de är flockdjur märks tydligt. Mest roligt är att de har så många läten. Här en länk till en video jag laddade upp för ett par år sedan men det kunde lika väl ha varit ikväll: En himla massa bäää

fåret Får
Man kan undra vad som rör sig i en sådan fårskalle. Jo, jag vet. Tre saker. Gräs, gräs och åter gräs. Och lite buskar.