Isen

Jag publicerade tidigare ikväll en bild på Facebook som gjorde mig smått betagen. Bilden visar Hellnäs bro med hamnen i förgrunden och grillstugan längst till höger. Någon höll på att elda därinne, kanske för att få sig en grillkorv eller grillat kött till lunch?

På andra sidan bron bor jag, 2-3 km bort, i inre skärgården. Visserligen inte med strandtomt men nära ändå. Några minuter bort med bil. Denna tid på året lägger sig isen, ibland tjock och stabil, iland bara 10 cm tjock. Tillräckligt för att gå på om man vet var, bör jag tillägga.

Jag gjorde ikväll ett besök hos en bybo som behövde lite assistans med datorn och alla de tjänster som där erbjuds. Sjötomt. Han berättade att han lagt ut två nät och han färdades utan bekymmer på den nya isen. 5 cm tjock is bär en människa ansåg han. – Varför inte, Bertel körde Lill-Mosse på 5 cm tjock is, påstod han, och det höll! Lill-Mosse var ett ryskt bilmärke (Moskvitch) som var ganska vanligt förekommande i republiken när jag var liten gosse. Vi bör dock vara medveten om att isen kan vara mycket förrädisk på sina ställen, t.ex.  vid strömmande vatten. Under broar bör man nog inte heller röra sig när isen är så ny och otjock. (ha, där fick jag till en norrlandism)

2016-01-02 039-1
Mystiska, stelfrusna figurer på stranden
2016-01-02 Hellnäs
Ser ni, det ryker ur skorstenen på grillkåtan  till höger !
Annonser

11 thoughts on “Isen”

  1. Här på västkusten är det isfritt. Vi har dock minusgrader, vilket ihop med fuktig luft och råkall vind inte gör det helt behagligt att vistas utomhus om man inte är välklädd.

    Gilla

    1. Ja, jag vet att det kan kännas otroligt kallt p.g.a.fuktig luft och vind från havet även om graderna kan vara betydligt lägre högre upp i landet. Samma i Malmö, den tiden jag bodde där.

      Gilla

  2. Hellnäs, ja. Jag hade en brevvän på Oxkangar en gång i tiden. Hon hette Sigfrids i efternamn. Jag var och hälsade på henne en gång, jag var inte mer än 9 – 10 år och blev aningen åksjuk på Haldins buss på vägen dit. Då var det en färja över till Oxkangar som ett gäng herrar drog fram, kommer inte riktigt ihåg hur. Var det någon repanordning? Jag kommer ihåg att jag var bra skraj, jag trodde att färjan skulle sjunka.

    Gilla

    1. Hette hon Inger? – Jo, vi hade färja hit ända in på 1960-talet. December 1965 invigdes bron. Färjan drogs fram av ett par färjkarlar som ofta fick hjälp av passagerarna. En vajer, till vilken färjan var kopplad, sträckte sig över sundet och med flera trähandtag (vet inte riktigt vad de kallades) drogs färjan framåt. Ibland läckte den som ett såll och en pump fick pumpa vatten mest hela tiden. Min far tjänstgjorde en tid som färjkarl.

      Gilla

  3. Mycket riktigt, min brevvän hette Inger. Hon hade en bror, kommer inte ihåg vad han hette.
    Jag köpte en bricka som ”souvenir” i butiken på Oxkangar. På brickan är en bild på tre rödpälsade kattungar. Tänk, att den brickan har jag kvar än i denna dag! Undrar var Inger finns?

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s