• Reflektioner

    Boken som skapade ett dilemma

    Det var när jag googlade på ordet ”underprivilegierad” som jag hittade författaren, förra Akademi-ledamoten och ständige sekreteraren Lars Gyllensten. Jag fann följande mening som han skapat: ”De underprivilegierade – kallar vi dem, för att lägga en mask över vad det är frågan om: nöd, exploatering, cynisk egoism, undanhållande om inte utsugning”. Jag vet inte mera om honom än vad vad Wikipedia förmedlar men det smakprov på hans stil och språk som jag fick gjorde att jag idag klickade hem min första e-bok: ”Anteckningar från en vindskupa”. Den verkar djupsinnig men på ett lätt sätt. Begriplig och klok är mina första intryck. Jag får en viss känsla av Henry Miller när…

  • Reflektioner

    En ny författare för mig, Arto Paasilinna

    I morse läste jag ut den sista av min tre Arto Paasilinna-böcker. Eller rättare sagt, den ena är ljudbok som jag fått av en bekant och ävenledes  bloggläsare. De tre böckerna är ”De oanständiga profeterna i Tibet” (2014), ”hoppsan, jag är död!” (2001) och ”Den ljuva giftkokerskan” (1993). Jag menar mig därmed fått ett något så när grepp om Paasilinnas böcker om än begränsat. Det är flera som rekommenderat AP och diger är hans produktion även om allt inte är översatt till svenska. Humor och fantasi präglar hans böcker och mången dråplig historia lyckas han framställa. Dock måste jag säga att AP inte fullt ut är min typ av författare.…

  • Norrland,  Upplevelser

    Två gåvor

    Visst är det trevligt att ibland får små, oväntade gåvor bara så där? Senast det hände mig var för några dagar sedan. Två gåvor till och med. Svåger, han som var med på resan, hade köpt en liten skrift med information, kartor och fakta om Algarve. Frid och fröjd ända till jag upptäckte att hans nyförvärv inom reselitteraturen var avfattad på tyska. Hans kunskaper inom tyska är ytterst begränsade varför det var honom till besvikelse. Han hade nämligen tänkt sig ett alster på engelska. Eftersom jag förstår en del tyska försökte han avyttra boken till mig men förhöll sig kallsinnig till mitt skambud på halva priset. Ända tills sista dagen…

  • Allehanda

    99 sätt att rädda världen

    Det årliga sommarloppiset på Hellnäs UF går av stapeln dessa dagar. Jag hade ett ärende dit, nämligen att hämta mitt ex av Orvas 2016-17, skriften som Oravais Hembygdsförening ger ut. Jag har nämligen bidragit med ett mindre skriveri om kvarnen i vår by och då fick jag ett gratis ex. En hel del intressanta artiklar om gångna tider finns att läsa. Köp den om ni vill ha lite lättläst sommarlektyr! Jag tittade också in i själva lokalen för att kolla om det fanns något fynd för mig. Långa bord med kläder intresserade mig knappast, inte heller på bord med prydnadssaker och diverse manicker fann jag något köpbart. Jag brukar hålla…

  • Allehanda

    Nio frågor

    Jag är inte mycket för listor som florerar i bloggvärlden men så hittade jag en ny kulturblogg som nyligen startat och där finns en lista som de olika skribenterna använder för att presentera sig. Ett inlägg uppmanade andra att också använda listan och göra egna inlägg med samma frågor och posta en länk som kommentar. So, here I go! Vad läser du helst? De senaste åren har jag mest läst böcker om livet i Norrland, nutid men också i gången tid när det var fattigt och inte så lätt alla gånger. Hembygdsböcker men också böcker vars innehåll ofta har haft någon slags verklighetsanknytning. Jag tänker på sådana böcker som ”I…

  • Allehanda

    Med ett leende

    Igår söndag gladde jag några sannfinländare, broderparti med SD i kungariket. Sannfinländarna anser ofta att svenska språket är en belastning för republiken och jag tror att innerst inne ser de flesta sannfinländare att vi finlandssvenskar helst försvinner upp i rök. Alltså, inga varma känslor för tvåspråkighet i landet från Perus, som de kallas på finska, där svenskan är ett av nationalspråken. Jag besökte Stormässan i Botniahallen som pågick lördag och söndag. När jag passerade sannfinländarnas monter försökte de påkalla min uppmärksamhet. Säkert hade de ett och annat programblad de ville sticka i min händer med förhoppning om en röst i nästa val. Eller en ballong. Nja, direkt intresserad var jag…

  • Allehanda

    Det bidde en titt bland mina bokfynd

    Vad månne väntade igår kväll efter att jag kommit iland från färjan? Ingenting, det bidde en ingenting av det hela. Fotokursen som jag deltar i åkte på en fotosafari på söndagskvällen till en fiskehamn långt ute i yttre skärgården (Replot) för att öva mörkerfotografering. Stativ, varma kläder och lämpliga skodon var nödvändiga. Jag skulle åka efter gruppen som startade redan 18.00. Extra ombyte med kläder fanns i bilen men si, ordentliga vinterskor hade jag glömt. Mina finskor dög knappast till att trava runt i snön och kölden hade rätt snart nypt mina tår allt svårare. Det var bara att inse att utan rejäla skor var det bara att meddela Johan,…

  • Allehanda

    Tjärdalen

    Jag vaknade ovanligt tidigt i morse, redan före fyra och kunde inte somna om. Istället greppade jag en av böckerna vid huvudgärden och läste ut ”Tjärdalen” av Sara Lidman. Så bra den boken är, även om jag i början av boken jämförde den med Jernbanan och inte riktigt tyckte den höll måttet. Men det tog sig och slutet sträckläste jag. Handlingen får sin början i ett illdåd där uslingen själv råkar illa ut, räddas av några av byns män men blir sängliggandes med brutna ben utan annan tillsyn än den välmenande men efterblivna grannen Vela vilket efter några dagar får en tragisk utgång där flera olika nivåer av skuld och…

  • Allehanda

    Det kom ett paket

    Bruntes startförmåga är inte den bästa när det är -20 C och lägre. Batteriet har sett sina bästa dagar och blir det ingen körning på ett par dagar när det är sträng kyla så kan det fort hända att det enda som hörs, när startnyckeln vrids om, är ett par stön och en djup suck. Inget mera. Därför är det bra att ta ut Brunte på en tur för att få lite ork. Passligt idag så kom ett SMS om att jag hade ett paket att hämta i kyrkbyn på bensinstationen. Jag passade på samma gång att fylla på bränsle. Handskarna glömde jag i bilen när jag skulle tanka så…

  • Allehanda

    I Marsfjällets skugga

    Jag har nyligen läst boken ”I Marsfjällets skugga” av Bernhard Nordh. En mycket spännande och intressant bok som borde ingå i undervisningen av dagens skolbarn därför att den visar ett stycke svensk historia som få av dagens ungdomar känner till. Det var nybyggaren Lars Pålsson och hans hustru Britta som i mitten av 1800-talet, efter en strapatsrik vandring, nådde Marsliden som låg i skuggan av Marsfjället i Vilhelmina kommun. Där slog de sig ned tillsammans med sina sex barn i en riskoja den första sommaren. Att livet var hårt för en nybyggarfamilj var det inte tu tal om. Redan under vandringen till Marsliden, när alla ägodelar måste bäras på rygg…

Translate blog »