In i dimman

Nåja, så dimmigt blev det ändå inte igår morse. Först vid 8-tiden smög en lättare dimma in över skärgården men den blev inte långvarig; redan en timme senare smög den lika försiktigt tillbaka.

Jag tog dock kameran och körde en sväng men fick hålla mig till landsvägen genom skärgården. De mindre sidovägarna lider nu ofta av menföre varför jag ogärna kör där.

Jag hade hoppats på en kombination av solljus och dimma men den stunden blev mycket kortvarig och gav inte mycket i bildväg. Några bilder blev ändå hyfsade så här kommer de!

Dimmigt i Brudsund

Isläget vid Rågholms sundet, Västerö

Längre ut mot Västerö fanns det  ansatser till tidigt vårfiske. Eller en liten kryssning i råken?

Ödsligt vid Stråkaviken när jag tittade ut mot Gloppet.

Här var det inte många båtar i spiltorna. Bara kusins infrusna fiskebåt var sjösatt, eller skall vi säga issatt? Om några veckor är det mera liv här. – Stråkaviken, Österö

Sedan åkte jag tillbaka och då kom solen fram och skingrade snabbt dimman vid Rågholms sundet. Mera dramatiskt än så blev det inte denna dimmorgon men alltid något.

Annonser

Idag sol! I morgon dimma?

Äntligen har våren lossnat från sina vintriga förtöjningar och kommit på glid. Snön verkar försvinna i rasande fart och värmen kryper upp i termometern dagtid.

Borta vid Byholms hamn håller isen på att gå och sundet blir för varje dag allt mera isfritt. Svanar håller till där men jag såg inga idag förutom några mindre sjöfåglar. Tranorna trupetar högljutt ut sina läten och tofsviporna flaxar redan ivrigt i Åkern. Just det, i Åkern, säger vi. Kajorna har anlänt och flyger flitigt med sina pinnar för att bygga bon. Vi är inte vänner vi, kajorna och jag. Åtminstone är inte jag vän med dem.

Jag tog en promenad idag i avsikt att fotografera en stuga som snart skall rivas och flyttas från byn. Det gäller att dokumentera så länge de finns, stugorna. En av dessa typiska stugor, röd med vita knutar, mitt i byn. Ytterligare en plats som blir tom, denna gång en byggnad, andra gånger är det människor som går ur tiden.  Vi krymper.

Solen sken ändå sitt bästa leende över byn. Det som finns kvar. Det skall vi ta vara på.

I morgon lovas dock mulet och i tidiga morgonen ser det ut att bli dimma. Hurra! Det gillar jag för dimma är fotoväder. Länge sedan det varit dimma men om jag bara orkar upp i tidig otta och dimma är av rätta konsistensen så blir det förhoppningsvis en liten fotosafari i morgon bitti. Hoppas kan man alltid på någon bra bild.

Nu tar i några bilder från dagens färd i landskapet.

Sundet vid Byholmen

Och diken är fulla med vatten, som det skall vara på våren.

Och detta gäng körde jag förbi ikväll på min färd genom landskapet. Ganska högljudda var de. Diskussion på gång.

Print i postlådan

Nu är det äntligen vår, för nu har jag bytt till sommardäck! Sen? Vet jag inte för våren är också sen och senaste vecka har jag inte kört runt. Men jobbigt var det och jag fick gå in och vila mellan varje däck. Det behövdes ingen kraftansträngning alls för att jag skulle börja flåsa och hosta. Och svetten rann. Få se hur det går imorgon när jag åter skall börja jobba efter min lilla ”semester”?

Klockspelet har jag också hängt ut på farstubron så nu får vinden åter ge mig lite egenkomponerad musik. Fina toner höras över backen. Bells of paradise.

Vittjade också postlådan idag och vad fann jag där om inte ett paket med en A4-print från min favoritbloggerska Jonna Jinton. Den fick jag som pris för bra motivation för just denna print. Eller rättare sagt tröstpris för huvudpriset vann jag inte. Men det gör inget för bilden är fin ändå och kommer snart att hänga på väggen sedan jag hittat en lämplig ram.

Vad dölja sig bakom snöret det knutna?

För att se bilden jag får ber jag er ta en titt i hennes webshop! Där kan ni hitta denna som jag fick och många andra, den finare än den andra. Photoprints

Eller varför inte slå på stort och välja en fototapet ur hennes samling?

Våren som försvann

Märkligt att värmen inte kommer. Fortfarande minusgrader nästan varje morgon jag åker till jobbet. Visserligen torra vägar men det behövs bara en lite fläck is för att Brunte skall halka. Därför kör jag med vinterdäck ännu. Det är länge sedan jag senast kört med vinterdäck så långt in i maj.

Den 5 april såg jag de första stjälkarna sticka upp ur rabatten men sedan har det inte hänt mycket. De har växt lite på höjden de senaste dagarna med det är allt. Inga blommor som slagit ut.  Ända tills jag här om dagen såg en annan liten grupp förskrämda små, blå blommor titta fram i min gräsmatta. Vad heter de? Samma visa varje vår, vad heter dessa vackra små blommor? Äntligen, men visst upplevde vi våren som försvann i år? Åtminstone vårkänslorna är som bortblåsta. Kallt och blåsigt. Men nästa vecka blir det varmare väder och troligtvis kommer jag att skifta däck kommande weekend.

Om jag hinner, för i morgon blir det lite uppdrag och på lördag skall jag på födelsedagsfest uti naturen. Återstår så söndag.

Små och blå och ack så vackra!

Blink, blink igång men cykeldatorn var tjurig

Jag är förlåten, Bruntes blinkers fungerar åter. Inget behövde jag göra utan de bara fungerar som de skall, både till vänster och till höger. Därför tror jag allt mer att det var Brunte som ville ge mig en knäpp på näsan när jag flörtade lite med den gröna V40!

Värre var det med cykeldatorn som jag fick offra ett par timmar på innan jag fick igång den. Jag plockade nämligen fram min cykel i dag och naturligtvis var batteriet kaputt i cykeldatorn. In med nytt batteri men hur göra för att få igång den när den blivit nollställd? Ingen manual hade jag och de som fanns på nätet var inte till mycken hjälp. Nåja, till sist fick jag den att fungera med ”trial and error-metoden”. Men det tog tid.

Nu var jag ändå lite klok och skrev upp hur det fungerar vid inställningen så att jag inte står inför samma problem nästa gång batteriet skall bytas.

Jag tog cykeln och åkte iväg till villan (sommarstugan). Det är fortfarande menföre längs med de mindre sidovägarna och jag rekommenderar att inte köra i onödan på dessa vägar ännu en vecka eller två. Med cykel gick det bra. På sina ställen har det börjat torka upp, på andra ställen låg snö och is kvar och mitt emellan var det blött och mjuk vägbana. Men vädret var fint, solen sken och fåglarna sade pip. Fast mycket sjöfågel såg jag inte vid villan.

Isen låg kvar vid min strand men den såg minst sagt trött och svag ut så den kan blåsa bort på nolltid om det vill sig. Från flera håll närmar sig öppet vatten och ute på fjärden såg jag isvallar som tornade upp sig vid grynnor och skär. Vid min strand går isen alltid sist, så blir det säkert i år också. Lite sen i år men vi är i rätt månad, maj, blomstermånaden.

Förresten, sju år idag sedan jag startade denna blogg! Fast jag hade nog blogg innan också fast mera anonymt.  Så totalt har jag kanske bloggat närmare 10 år eller något sådant. Huj, tiden går!

Trots snö på sina ställen så gick det ganska bra att ta sig fram på cykel
Så här såg det ut vid min strand. Inget bad ännu på veckor och dar!
Fjärden med både is och öppet vatten.
På sydsidan glittrade solen i vattnet, som den brukar göra på sommaren

Vårtecken

Det var på tiden att jag krafsade lite i rabatten härom dagen för idag såg jag de första blomstjälkarna titta fram. Detta trots att det fortfarande är tjäle i marken och isen låg alldeles bredvid. Märkligt detta med naturens gång. Flyttfåglarna kommer och växterna tittar fram trots att det är både kallt och vått. Kanske det är solljuset som varje dag ökar eller är det någon mystisk naturens klocka som talar om att nu är det tid att växa, tid att sätta bo och lägga ägg.

Jag trodde att det var ovanligt tidigt i år med den första späda växtligheten men det visade sig att ifjol så kom samma blommor upp den 2 april, tre dagar tidigare.

Inget märkvärdigt, säkert finns det redan på många håll blommor på väg upp men jag gläds åt mina oansenliga rabatter som sköter sig själv. Inget gör jag och ändå kommer blommorna upp varje år. De blomstrar en tid, tynar bort till hösten och försvinner i marken.

I något skede på våren vill jag stanna tiden och inte låta mera hända. Just när det är som bäst, som mest grönskande, som mest friskt. Moder natur lär dock inte gå med på det utan allt har sin gilla gång. Snösmältningen sin tid, nyvaken myra sin tid, syrén sin tid, lingonen sitt tillfälle och norrskenet sin plats på mörkan himmel.

Kanske bäst så; allt har sin rundgång.

Det första gröna våren 2017. Upp skall de, om de så  genom isen stånga.

Vårtecken

Idag när jag lämnade Saltgruvan så upptäckte jag ett mindre område med Tussilago som lyste gul längs med vägrenen. Jag blev så till mig att jag måste ta en bild med mobilen. Hemma lyste små blå blommor i gräsmattan här och var. Det har jag inte sett tidigare om åren på detta sätt utspridda. De brukar annars vara koncentrerade under körsbärsträdet.

Samtidigt vet vi att det är en kort tid blommorna blommar, sedan försvinner de in i grönskan och syns inte mera förrän nästa vår. Tiden passerar oerhört snabbt och om bara några dagar, någon vecka, är denna vilda blomsterprakt ett minne blott, om än vackert, och något nytt har kommit istället. Ibland vill jag stanna tiden!

Fåglarna håller understundom konserter, både morgnar och kvällar, så till den milda grad att jag bara blir ståendes långa stunder för att åhöra deras ljuvliga läten. Ljuvliga läten har dock inte kajorna som kraxande bevakar sina bon. Sår fort jag visar näsan på gårdstunet så finns det minst en kaja som ger varningsläte för ”mystisk gubbe i antågande”. De är kloka fåglar men jag hade helst sett at de försvinner från min tomt.

Snöspaden är för sedan länge bortplockad från farstubron och igår bytte jag till sommardäck på Brunte. Idag plockade jag fram utebord och stolar. Vi kan väl enas om att våren är här på riktigt? Kommande dagar utlovas närmare +20 Celsiusgrader. Dags att kolla förrådet av t-shirts. Flanellskjortan känns plötsligt väldigt vintrig.

2016-05-03 Tussilago blommor
Tussilago tycks leva av ingenting. Här på en torr vägren.

2016-05-03 Blommor 002-1
Så vackra en kort tid. Ja, vad är det som de heter? – Blåsippa är min gissning men Scilla, blåstjärna av ett eller annat slag, lär vara ett mera troligt förslag.