Att fira julafton

Så är det åter julafton. Dags att kolla om tomten, den gynnaren, är på kommande. Lägg märke till att ordet gynnare kan betyda både det ena och andra. Allt från donator till skälm. Eller gunstig herre. Mången tomte lär väl ikväll få utlopp för sin filuriska sida.

Ack nej, någon tomte lär inte besöka mig men man kan ju alltid hålla utkik om han syns på himlapällen med sina renar. Om inte, så kanske han syns på Flightradar24? Förresten så har jag inte i år sett något skrivet om julflygningarna från Europa till finska Lappland för träff med tomten. Något jag missat? Jag har kollat några gånger på Flightradar men det har då sett helt normalt ut.

Blir det Kalle Anka på eftermiddagen? Är det en tradition hos er? Själv är jag inget stort fan av Kalle på julafton men det finns de i släkten som absolut måste se ankan utan byxor varje julafton. Ungefär som Gustav Svensson. Så jag får förmodligen min dos. Jag skall nämligen avnjuta julmiddag hos sister Jane senare idag och TV lär väl stå på.

Julklappar? Nej, blir det inte många av. Jag har helt slutat att köpa julklappar. Istället ger jag en slant till RK och Frälsningsarmén. Det känns nästan som något en alternativ jul men det är inte medvetet. Fast det vore intressant att åtminstone en gång i livet fira en alternativ jul. Vad skulle det kunna vara? Tåls att fundera på.

Det som händer på julafton är att tända ljus på anhörigas gravar och så julmiddagen. Sis brukar kunna komponera denna årets måltid helt superbt. Själv bidrar jag med paté, prinskorv, sill och en Skåne, min lille vän. En eller två iskalla nubbar brukar sitta bra mitt i maten. Och Skåne måste det vara, inget annat. Samma till midsommar. Där är jag själv lite som Gustav Svensson. Håller på traditionen.

En annan tradition är att titta på Julfreden som utlyses på Gamla Stortorget i Åbo vid middagstid. Direktsändning i tv som också går att se i kungariket. Det är liksom då julaftonen börjar på riktigt. Att stilla sig något, om man inte sätter upp farten ytterligare på kökssidan eller som för barnen, bygga upp förväntningar inför kvällen.

Vi är inte där riktigt än, denna morgon/förmiddag, julafton 2017. Först skall naturligtvis Svensson, Svenssons julafton skådas. Ingen julafton utan Gustav Svensson och hans familj som firar julafton. Vi har våra principer, Gustav och jag. – Den går också ikväll på Svt24 klockan 21.00 svensk tid men jag tittar den redan nu via nätet och Öppet Arkiv.

G O D  J U L !


God Jul – Svensson Svensson från Öppet Arkiv

Flightradar24

Inte att förglömma min egen  personliga julklassiker. Elvira som har sin åsikt klar om jultomten. Det gäller att ha styr på ”klädorna”!

Annonser

Triakel – Knalle Juls vals

Jag lade in en YouTube-video dagen före dopparedagen, den 23 december, på Facebook. Bara en person gillade denna fina låt spelad av Triakel med Emma Härdelin som sjöng. Något förvånad blev jag över denna tystnad. Kanske var julstressen inne i sitt mest intensiva skede som gjorde att nästan ingen reagerade på denna låt?

Därför vill jag ge denna sång en andra chans och nu hos er bloggläsare. Visserligen har granens hämtande i skogen passerat men ändå. Jag antar att nu har julens firande sakta ebbat ut och ni återvänder till vardagen och stunder för stilla begrundan. Var så goda, vad tycker ni?

Tilläggas kan, är att låten finns på en CD: Vintervisor. Finns tyvärr inte på Spotify men lär vara en höjdare i juletid.

Julklappar

Jag skrev i ett tidigare inlägg att den som varit snäll får julklappar. Tydligen har jag varit snäll för jag fick handstickade sockor och en bok, Nordisk Mytologi av Brian Branston. Själv gav jag inga julklappar men visst kan klappar också ges i efterskott? Eller, jag gav både till Röda Korset och till Frälsningsarmén, det räknas väl också? Sockorna är jag glad åt, må de värma mina kalla fötter när nordanvinden kryper in i stugan!

Boken upptäckte jag själv i höstas, något som sister Jane observerade. Det skall bli spännande att uppleva de gamla hjälte- och gudasagor som den nordiska mytologin har i sitt sköte. Tor, Odin och hela gänget. Fina bilder och teckningar också.

Fick ni julklappar och hur förhåller ni er till att ge julklappar till de närmaste alternativt till de som behöver mest hjälp? Måste man välja?

En God Jul önskar jag alla läsare av denna blogg!

jullklappar-b2016-12-24-021
Varma sockor och bra bok = mys!

Julfrid

Igår kväll besöktes kyrkan i Oravais tillsammans med sister Jane och svåger. Där sjöngs traditionsenligt julfriden in med julsånger av olika slag. En fin sed i vår kommun. Min niece Stina sjöng även denna jul tillsammans med kören Sångfoglarna. Egentligen skulle jag vilja att kören heter Sångfoglarne, med e på slutet. Fast det är väl för språkligt avancerat?

Hur som haver, vackert sjöng de tillsammans med solister och instrumentalister. Speciellt tyckte jag om violinen, trakterad av Salla Niemi.

Vi anlände mera än en halvtimme innan och redan då var det ganska mycket folk i kyrkan. Vi sökte oss upp på orgelläktaren denna gång. Har aldrig varit där förr och fin utsikt hade man. Innan kyrkklockorna klämtat färdigt vid 8-tiden och koncerten inleddes var kyrkan fullsatt.

Jag läste i Expressen en artikel med rubriken: Fira jul som i Finland – 6 steg till en deppigare jul
Läs artikeln först innan ni läser mitt bemötande nedan.

Jag håller inte alls med om den negativa vinklig rubriken ger sken av. Julfreden som utlyses kl. 12 i Åbo på julaftonen är en fin tradition som även direktsänds i svensk TV. Samma med julfriden som sjungs in i Oravais kyrka dagarna innan julafton. En högtidlig stund när förhoppningsvis julstress och julprestation glöms. Något positivt.

Deppig julmusik i republiken? Håller inte alls med. Bara att lyssna på koncerten igår.

Bastubad med släkten? Det är ett julfirande jag inte känner till. Kanske ett alternativt julfirande som motvikt till julstress och julprestation? Jag utgår ifrån att man inte sitter hela julen i bastun. 😉

Besök på kyrkogården för att hedra nära och kära som gått ur tiden. – Visst, det gör vi. Också en fin tradition tycker jag. Görs inte det i kungariket? Om inte borde seden införas omedelbart! Hellre det än att glo på Kalle Anka.

Julmaten består i republiken enbart av lådor? En grov generalisering! Visst, lådor förekommer på julbordet. Den bästa är morotslådan men kålrotslådan kan avskaffas. Men vi har mycket annat som t.ex. ”köttbullar, prinskorv och ägghalvor” för att inte tala om skinka, sill av flera olika sorter, paté, sallader, gravad lax, lutfisk (inte min favorit direkt) och både snaps och julöl för den om så önskar. Själv bidrar jag varje jul med Skåne Akvavit.

Jultårtor som dessert? Vet jag inte. De serveras väl mest tiden före jul? Eller är jag fel ute? Sister Jane som är chefsarkitekt för julbordet brukar bjuda en både god och varierande efterätt. Få se vad det blir i morgon?

Expressen, där högg ni rejält i sten! Tur att ni lade in brasklappen ”med glimten i ögat”!

oravais-kyrka-20161222
Utsikt från läktaren. En stund senare var det fullsatt.

Smaker, dofter och allsång

Så är det mesta av julen förbi och jag kan göra en förnöjd summering även om det inte blev en särdeles vit och kall högtid.

Julafton tog jag en promenad i byn. Vädret var fint och vid byns begravningsplats lyste ljusen vackra på gravarna. I syd syntes en fin aftonrodnad. Jag tände några ljus på anhörigas gravar och vid sista ljuset tappade jag fullständigt bort tändsticksasken. Den fanns ingenstans tills jag såg något märkligt i det sista tända ljusets plastbehållare. Jodå, jag hade lyckats tappade den dit och även satt på locket. Asken gick inte att rädda så med lite knep fick jag återtända ett av ljusen som slocknat.

Sister Jane bjöd på utsökt julmiddag och vi lät oss alla väl smaka. Där fanns alla julbordets läckerheter förutom lutfisk, vilket jag var glad för. Jag är ingen vän av denna fisk. Däremot smakade siken utmärkt och kalopsen doftade mustigt! Middagen fick vänta lite för en av husets mågar skulle absolut se Kalla Anka. Det tillhör traditionen hävdade han bestämt. Jag kom att tänka lite på Svenson, Svenson. Husmor fogade sig snällt i 10 minuter men sedan satte vi igång. Ett par timmar satt vi och avnjöt julbordet, utan att jag för den skull behövde justera bältet.

Men trött blev jag och hem gick jag för att ta en tupplur. Den blev längre än jag tänkt mig men beslöt ändå att fullfölja min avsikt att återvända för att bjuda på ett särdeles gott destillat som avslutning på kvällen. Flaskan har stått oöppnad i skåpet i närmare 6 år och var ytterligare lagrad på fat 12 år så det var inget fuskverk. Lagavulin, min favorit malt whiskey, hälldes upp i konjakskupa för att doften inte skulle gå till spillo. En sådan innehållsrik doft! Egentligen hade det räckt med att dofta på drycken men för att få full valuta för pengarna så fick även tunga och gom ta del av upplevelsen. Detta är ingen dryck som intages i mängd utan bör nyttjas sparsamt. Som tilltugg rekommenderas ost som Gorgonzola, Roquefort eller Stilton. Vi nöjde oss dock med överblivna köttbullar från julbordet. Vanhelgade vi stunden?

Jag minns första gången jag smakade Lagavulin så kom jag att tänka på mormors båthus. Doft och smak av tjära, fiskeredskap, nät, stora kar för insaltning av fisk, tång och sjöluft, fiskebåt, petroleum, inpyrda stockväggar. Så var det också på julaftonen.

Juldagen blev en mellandag med regn och blåst men idag, jul annan dag, bjöd min granne fåraherden på födelsedagskalas på byastugan. Han fyllde jämna tiotal och ville fira det med en fest för de närmaste sörjande, som han skrev på FB. Vi samlades klockan ett på eftermiddagen och bjöds på smörgåstårta, rökt fårkött, snittar, piroger, sallad och jag vet inte allt vad. Tur att Juldagen hade varit en stilla dag. Därtill musikalisk underhållning från fiol och dragspel. Som mellanspel fick vi fylla i en frågetävling som rörde födelsedagsbarnets person och historia. Inte helt lätt att veta vilken modell på traktorn som han kör, hur ofta han fjällvandrat, vad hette hans historielärare? En lätt fråga var märket på ryggsäcken han fått som födelsedagspresent och som han hett åtstundade. Det var ju bara att gå fram och kika bland gåvorna. Jag fick 8 rätt av 10. Inte visste jag att Madonna var hans favoritartist. Sedan blev det tårta, kakor och godis tillsammans med allsång. Så bra vi sjöng! Särkskilt nästgårdssvåger som på äldre dagar blivit en flitig körsångare fick lufta sin talang.

Ikväll blir det stilla lugnt, jag lyssnar på en samisk grupp/artist som jag nyligen upptäckt och som spelar riktigt bra musik: Anja Storelv. https://open.spotify.com/artist/50yUEBlYBMUPgLMU1xhiBP

Förresten: dagarna har redan blivit längre!!!

2015-12-24 Julmånen
Full julmåne är inte så vanlig. Här smyger den bland trädkronorna på julaftonen.
2015-12-24 Oxkangar 045-1
Mitt-i-byn på julaftonen. Inte mycket snö som synes och på Juldagen regnade allt bort fullständigt. På Jul annan dagen nästan storm men sol.
Oxkangar 2015-12-24
Isläget på julaftonen var skröpligt. Inget fiske från is kom till stånd.

Åsele, julpyssel på nätet

Kanske ni sitter uppe halva natten för att knåpa ihop rim och reson, slå in julklappar eller bara allmänt frusta över att julstädningen tar sådan tid. Kanske mor i huset gör förberedelser inför julmiddagen i morgon, far kommer hem med granen i sena kvällen eller katten har vält ljusstaken för femti-elfte-gången och allt är systemkalopps.

Eller så är allting färdigt, klappat och klart, bara sitta där och glo på granen, vänta på tomten (nääääär kommer han?), vad månne finns i det paketet, hur många julkort fick vi i år, nu orkar jag inte fler chokladpraliner, visst smakar skinkan ovanligt bra i år, gäsp, uppesittarkväll, ett måste.

För er som har allt klart och har allmänt tråkigt har jag en uppgift att lösa. Den behöver inte bli klar ikväll utan när ni så behagar. Kalla den fånig, kalla den vad ni vill men lös den om ni kan! Jag fixade den redan i somras med hjälp av motorburen ungdom på orten som gjorde sina lovar i sena lördagskvällen.

Orten är Åsele i sydligaste Lappland, Västerbottens län. På denna sida finns fyra kameror i realtid. Här finns kartan. Kan ni på kartan placera ut var dessa kameror finns, på ett ungefär?

Ofta när jag är ute och reser besöker jag orten på förhand via nätets alla uppslag. Kartor, kameror, hemsidor, Facebook, YouTube, you name it. Allt för att skaffa information och för att spara tid när jag väl är på plats. Varför ödsla tid att leta köplada när man på förhand kan klura ut var denna finns. Köplada är kanske inte det första man vill skåda på orten men kan vara nog så bra att känna till ifall man saknar något till middagen som puttrar på spritköket, t.ex. korv eller en burk ärtsoppa. Ja, ifall man campar, fixar maten i naturen eller tältet har fått sig en reva och silvertape behöver inköpas. Eller bara vill vara informerad och känna sig lokal.

Skriv gärna en kommentar när ni lyckats eller bara vill meddela att ni är fullständigt lost i Åsele.

Jag tror jag tar en vindruva till.

2015-12-23 Hellnäs 004-1
Julgranar vid Hellnäs sund

Gud eller tomten, vem av dem finns?

Jag visste inte om jag skulle skratta eller gråta när jag i början av veckan hörde om tomteförnekelsen i Maxmo kyrka, inte långt från vår by. Det blev en storm i en sockerskål. T.o.m. Aftonbladet hade det på sin hemsida. Jag tror jag småler i mjugg.

Ett s.k. predikobiträde förklarade på en skolgudstjänst förra fredagen att barnen inte skulle skriva så långa önskelistor inför julen eftersom det inte alls är säkert att alla mammor och pappor har råd denna jul. Tanken är onekligen riktig, också med tanke på den köphysteri som råder inom vissa familjer medan andra barn knappt får något alls; kanske inte ens nyktra föräldrar under julen.

Nåja, den saken hade kanske kunnat passera utan större i ljud skällan men när samma person påstod att tomten inte finns, då blev det liv i luckan. Först blev en del av de yngre barnen ledsna för tänk om tomten inte finns, hur går det då med alla julklapparna? Julafton, tomten som inte finns och alla förväntningar som rann ut mellan springorna i kyrkgolvet. Jag kan förstå dessa de minsta som kopplar tomten så starkt till julklappar och plötsligt kanske det inte blir några julklappar eftersom tomten inte finns. För det är julklappar barnen vill ha, tomten har mindre betydelse men är ändå en kanske spännande och lite skrämmande uppenbarelse.

Jag förstår de mindre barnen men att föräldrarna reagerade så starkt att de t.o.m. skrev ett brev till församlingen där de klagade på att lögnen om tomtens existens helt oplanerat kom i dager förvånar mig. Det får i mina öron en komisk klang. Hade jag varit förälder till ett av de ledsna barnen hade jag förklarat att visst finns tomten men det är en tant eller farbror som klätt ut sig och julklapparna skall visst delas ut som vanligt. Det tror jag hade räckt långt och barnen hade säkert förstått saken.

Det verkade främst som om föräldrarnas egen tro på jultraditionerna med tomten, förväntansfulla barnaögon och lusten att inför julen trissa upp stämningen hos de små har fått sig en törn. Vad skall föräldrarna nu hitta på när den mystiska, övernaturliga tomten inte finns; den viktigaste varelsen på hela julen? Jesusbarnet kommer långt efter i betydelse, om han alls nämns.

Den efterföljande debatten på Facebook, Vasabladet och Västerbottens-Kuriren var intressant att följa. Det fanns de som försvarade barn rätt att tro på tomten så mycket de vill och att det är föräldrarnas suveräna sak att informera telningarna om sakernas rätta tillstånd när så var dags. Ett annat spår var Guds vara eller inte vara. Gud är också en gammal gubbe med skägg som ingen sett, så varför tro på honom? Tomten har folk åtminstone sett. Jag tror Gud klart förlorade mot tomten i fråga om tro denna gång. Det blev en triangeldiskussion med tomten, Gud och föräldrars rätt till hemligheten i varsitt hörn.

Jag tror debatten speglar ganska väl dagens samhälle vad gäller Gudstro, kvasireligion och ateism. Få erkänner sig tro på Gud, många mumlar något om tro på högre makter och andelen ateister/agnostiker/icke troende ökar. I Vasabladet uppfattade jag 1 person som direkt troende medan 9 uttyckte ateism eller annan typ av Gudsförnekelse. Ungefär samma siffror i Västerbottens-Kuriren. Ändå vill många ha kvar traditionen med de kyrkliga ceremonierna, dop, konfirmation, vigsel, begravning och som sagt, inte minst julfirandet. Det verkar som om traditionen, om än religiös, är viktigare än det kristna budskapet.

Själv hittade jag en sakkunnig på YouTube och hon förklarar minsann hur det ligger till med jultomten. Det är det där med ”klädorna” som hon gör att hon inte tror på tomten. En skärpt tjej. Jag kan bara hålla med!