Julen 2018 kom, trivdes och for

Så är julen 2018 i det närmaste över även om julgran och diverse pynt ännu hänger med någon tid. Själv är jag ganska snabb med att avmontera julen; redan den första vardagen efter nyår ryker julen ut.

Julaftonen tillbringades hos sister Jane och svåger på andra sidan landsvägen med julmiddag och senare på kvällen kaffe/te och tårta.  Julmiddagen innehöll allt vad som tarvas en julafton även om lutfisken saknades, något som jag inte sörjer. Med så många godsaker på bordet är det lätt att äta sig fördärvad men vis av erfarenhet så åt jag med förstånd och smakade på alla anrättningarna innan jag tog lite till av det allra gottaste. Eller, allt var ju gott men patén som jag införskaffat var superb, köttbullarna goda och kalopsen och lådorna utsökta för att inte tala om kallskuret och fisken i olika former. Efterrätten avstod jag dock ifrån, inte för att jag ogillade utan för att det inte rymdes mera.

Jo, en julklapp fick jag också även om jag inte väntat mig något. Sis hade köpt en ryggsäck på hjul som passar utmärkt som handbagage. Större utrymme för datorn som jag ofta har med på resa och praktisk både att rulla, bära i hand och ha på ryggen. Hon tyckte att jag behövde en sådan efter att jag tidigare i höst under deras semester på Kanarieholmarna skötte om deras katt ”Kisse” och såg till att den hade något i skålarna. Bara att tacka och ta emot.

Det nya året står för dörren och ofta brukar det finnas saker som skall skötas på denna sida nyår. Bl.a. att betala diverse medlemsavgifter och så köpa den billigaste biljetten till Urkult. Fram till nyår är det 740 kr för tre dagar av musik, aktiviteter, glädje och umgänge med början 1 augusti.  Efter nyår betalar man 840 kr för vuxen fram till sista maj när nästa höjning kommer. Egentligen mycket billigt med tanke på hur mycket man får för slanten. Nästa år får jag köpa pensionärsbiljett till det facila priset av 300 kr före nyår. Tjohoo!

Jag har i två år jobbat som festivalfotograf men skickade ett meddelande innan jul att jag gärna avstod som fotograf kommande Urkult, något som accepterades. Orsaken är främst att jag i sex år har fotograferat på Urkult (fyra år helt privat) och tycker att jag fotat det mesta, det är då lätt att upprepa sig. Därför tänkte jag att kanske fler vill prova på för att få större variation i bildmaterialet. Kanske jag återkommer längre fram om det finns vakans.

Annars har julen varit så god och fridfull som man önskar varandra. På julaftonen hade jag gott om tid och körde runt lite med kameran innan julmiddagen så småningom serverades. Inte mycket folk i rörelse, det var bara en bilist som hade bråttom och körde om i rasande fart. – Nu ett par vardagar och så är det åter helg.


Urkult biljetter – Är det någon som känner sig sugen på Urkult och kan bestämma sig redan nu finns billig biljett till salu.
Bilden som visas har jag tagit vid insläppet.

Naturligtvis, kvarnen i byn stod åter grann och vacker med vingar prydda hela december och en bit in på det nya året.

Inte mycket bad här inte. Endast en man och en kvinna var ute för att få sig lite frisk luft  på julaftonen på Storsand i Monäs.

Och blickade jag ut mot havet såg det rätt ödsligt ut denna julafton. Ödsligt men ändå lugnt och vackert på sitt sätt.

 

GOD JUL!

Så närmar sig midnatt så småningom, dan före dan, den afton som ofta kallas Lilla Jul på månget håll i kungariket. I Svenskfinland firar vi Lilla Jul dagen innan första advent. Men, i Svenskfinland har Lilla Jul tidigare firats tre dagar före jul vilket passar in med Hälsingland där man firar Lilla Jul på Tomasdagen den 21 december.

Därmed är inte ämnet färdigt avhandlat. I Skåne säger man ofta Lillejul, märk väl e:t i mitten!  I Halland firar man Lilla Jul på Kyndelsmässodagen som i år infaller den tredje februari. Så den som är helt begeistrad i julfirandet har många dagar att fira. Allt från Först Advent till Kyndelsmässodagen.

Jag vill inte så mycket mera med detta inlägg än att önska alla bloggläsare en

God och Fridfull Jul!

 

Nu när det är lite kallare, 10-12 minusgrader,  är det gott att elda i spiseln och få en behaglig värme inomhus. Det gäller dock att stänga spjället när det är färdigt eldat, något som jag missade igår kväll. Inte heller håxa jag att starta luftvämepumpen när jag gick och lade mig så det var lite kyligt i stugan på morgonkvisten. Först mitt på dan upptäckte jag att spjället stod öppet; inte konstigt att det kändes kyligt hela förmiddagen. Nu är det dock eldat och behagligt inomhus så nu firar jag med julmust och en Nyåkers pepparkaka, de godaste!

Julhälsningar av olika slag

Så har vi år 2018 passerat den mörkaste positionen i jordens omloppsbana kring solen ur norra halvklotets synvinkel sedd. Senaste natt (natten till lördag) 00.23 inträffade detta fenomen som vi knappast lade märke till men som betyder att från och med nu blir det ljusare ända fram till sommarsolståndet 21 juni. Även om vi inte lägger märke till en längre dag förrän om en månad känns det trösterikt att veta att för varje sekund så närmar vi oss sommaren; vi fjärmar oss inte.

Men först skall vi fira jul och så här dan före dan före dopparedan ramlar julhälsningarna in på Facebook i strid ström. De flesta vill markera att nu är det strax jul och julfriden infinner sig. Åtminstone för vissa.

I detta nu har jag 221 FB-vänner, de flesta i livet. Många av dessa skickar ut julhälsningar; vad göra? Svara alla med en artig God Jul-kommentar, markera ett gilla eller strunta i alltihop. Troligtvis kommer jag inte att se alla och därför kan jag inte heller uppmärksamma alla hälsningar. Några har jag svarat med kommentar, de flesta andra har jag gillat, de jag sett, men mest troligt är att jag totar ihop en egen julhälsning på FB och så får alla som råkar komma förbi ta åt sig om de vill. Det blir bäst så. Jag väntar tills imorgon.

Julkort med snigelpost har också kommit men inte så många ändå. Jag brukar spara alla julkort jag får för att följande jul skicka julkort till de som upprätthåller denna tradition. Men vad händer när någon ny avsändare dyker upp strax före jul och som inte finns med i den vanliga laddningen jag skickar iväg i mitten på december? Enkelt är ju att droppa ett julkort i postlådan, fast på julaftonen, om de bor i närheten men det går inte om de befinner sig längre bort. Ett sätt är att skicka en nyårshälsning.

Skickar ni julkort med vanliga posten eller blir det telefonsamtal, annons i dagstidningen, svarar alla på FB med kommentar, personligt brev (kanske till och med handskrivet) eller struntar ni i hela julhälsningsproceduren? Om det blir med vanlig postgång, blir det ett enkelt julkort rakt av eller skall kortet finnas i kuvert. Det känns som om julkort i kuvert är lite mera värda, gjorda med omtanke. I en klass för sig är de egenhändigt gjorda julkorten eller personliga fotojulkort. Själv håller jag mig till enbart köpe-julkort, de ganska få jag skickar.

Ja visst ja, en julhälsning på bloggen kommer också till alla mina trogna och mindre trogna läsare men det blir först i morgon eller senast på julaftonen.


Jul på Centralen – Svt Play

Här kommer en gissningstävling främst för de i Österbotten boende. Den som de senaste åren följt pulsådern genom Österbotten från norr till syd  borde ha sett denna lada. Var finns den?

Google Maps street view är dock inte till någon hjälp. Hopplöst föråldrad och det känns som om man på Google maps färdas som i ett annat sekel. Testa själv när ni löst uppgiften!

Julgransstöld x 2

Jag körde igår en tur på några mindre sidovägar. Jag mötte också ett par bilar lastade med julgranar, en med släpkärra. Tanken gick till alla de granar som får känna yxan i foten inför julen. Vissa köper sina granar, andra tar sina granar på egen mark, en del har kanske fått lov att ta en gran på särskilt område och så finns det de som snor en passlig gran nära en bilväg. Det är inte så stort brott tycks inställningen vara. Nästan så att det är allemansrätt men så är det naturligtvis inte.

I den spårsnö som nu ligger är det ganska lätt att se var bilar parkerats och spår leder in på en granplantering med lämplig höjd på granarna. Förhoppningsvis är granarna inte tagna olovandes men det vet man inte.

Jag minns en julgransstöld veckan innan jul i början 90-talet när jag bodde i Malmö. Jag var med om en fest på Dalaplan och vartefter kvällen fortskred fick någon den ljusa idén att visst borde värdinnan ha en julgran. Sagt och gjort, styrkta av snaps och öl, begav sig några av festprissarna ut på stan för att förära kvällens värdinna en gran. Efter en stund kom de tillbaka och mycket riktigt hade de med sig en gran. De hade helt enkelt gått till Mobilia och där tagit sig över stängslet till en julgransförsäljning på parkeringen och stulit en gran som de burit längs med Trelleborgsvägen, en sträcka på drygt en halv kilometer.

Värdinnan blev inte glad och till på köpet såg granen för anskrämlig ut. Den ville hon inte ha. De glada gossarna lät sig inte nedslås utan de tog julgran nummer ett med sig och travade tillbaka till Mobila för att byta ut granen mot någon bättre vilket också lyckades. Snart var de tillbaka med gran nummer två och minns jag inte helt fel så fick denna gran stanna för kvällen.

Nu är detta så länge sedan att jag inte minns vem alla som var med på festen och vem av dem som begav sig ut på denna stöldturné. En fyllegrej var det och det märkliga var att de lyckades inne i stan där det ändå borde finnas viss övervakning och ögonpar som spanar bakom gardinerna. Inte en utan två gånger.

Själv har jag ingen julgran utan mitt julpynt är synnerligen begränsat. En julstjärna i fönstret uppe på vinden är det mest synliga och idag kommer jag att tända den och så får den stå på till strax efter nyår. Då släcker jag åter ned den. Uppe året runt men tänd bara kring jul.

Kanske blir det en julduk på bordet, el-ljusstake i fönstret har jag säkert, och om jag hittar i mina gömmor en gammeldas jullöpare i papper föreställandes tomtar eller annat lämpligt julmotiv finner den kanske en tom plats på en vägg. Just dessa löpare är jag lite förtjust i för jag minns hur jag som liten brukade betrakta dessa ofta detaljerade bilder med intresse och fantisera om det jag såg.

Har ni julgran, äkta eller plast, och finns det någon dekoration som absolut måste finnas inför stundade högtid? Inne eller ute.

Denna gran är det ingen risk att någon vill ha men håll med om att den är lite originell.

Gran på Kalotlandet

Eller denna. Kanske skulle den passa på Salutorget i Vasa nästa år?

Isen håller på att lägga sig ut mot Kalotfjärden.

Och båtarna ligger på strand

dött träd

Detta träd, en tall, har gjort sitt. Förmodligen någon fågel som ändå gillar den än.

Att fira julafton

Så är det åter julafton. Dags att kolla om tomten, den gynnaren, är på kommande. Lägg märke till att ordet gynnare kan betyda både det ena och andra. Allt från donator till skälm. Eller gunstig herre. Mången tomte lär väl ikväll få utlopp för sin filuriska sida.

Ack nej, någon tomte lär inte besöka mig men man kan ju alltid hålla utkik om han syns på himlapällen med sina renar. Om inte, så kanske han syns på Flightradar24? Förresten så har jag inte i år sett något skrivet om julflygningarna från Europa till finska Lappland för träff med tomten. Något jag missat? Jag har kollat några gånger på Flightradar men det har då sett helt normalt ut.

Blir det Kalle Anka på eftermiddagen? Är det en tradition hos er? Själv är jag inget stort fan av Kalle på julafton men det finns de i släkten som absolut måste se ankan utan byxor varje julafton. Ungefär som Gustav Svensson. Så jag får förmodligen min dos. Jag skall nämligen avnjuta julmiddag hos sister Jane senare idag och TV lär väl stå på.

Julklappar? Nej, blir det inte många av. Jag har helt slutat att köpa julklappar. Istället ger jag en slant till RK och Frälsningsarmén. Det känns nästan som något en alternativ jul men det är inte medvetet. Fast det vore intressant att åtminstone en gång i livet fira en alternativ jul. Vad skulle det kunna vara? Tåls att fundera på.

Det som händer på julafton är att tända ljus på anhörigas gravar och så julmiddagen. Sis brukar kunna komponera denna årets måltid helt superbt. Själv bidrar jag med paté, prinskorv, sill och en Skåne, min lille vän. En eller två iskalla nubbar brukar sitta bra mitt i maten. Och Skåne måste det vara, inget annat. Samma till midsommar. Där är jag själv lite som Gustav Svensson. Håller på traditionen.

En annan tradition är att titta på Julfreden som utlyses på Gamla Stortorget i Åbo vid middagstid. Direktsändning i tv som också går att se i kungariket. Det är liksom då julaftonen börjar på riktigt. Att stilla sig något, om man inte sätter upp farten ytterligare på kökssidan eller som för barnen, bygga upp förväntningar inför kvällen.

Vi är inte där riktigt än, denna morgon/förmiddag, julafton 2017. Först skall naturligtvis Svensson, Svenssons julafton skådas. Ingen julafton utan Gustav Svensson och hans familj som firar julafton. Vi har våra principer, Gustav och jag. – Den går också ikväll på Svt24 klockan 21.00 svensk tid men jag tittar den redan nu via nätet och Öppet Arkiv.

G O D  J U L !


God Jul – Svensson Svensson från Öppet Arkiv

Flightradar24

Inte att förglömma min egen  personliga julklassiker. Elvira som har sin åsikt klar om jultomten. Det gäller att ha styr på ”klädorna”!

[youtube=https://youtu.be/-uolReTpERU]

Triakel – Knalle Juls vals

Jag lade in en YouTube-video dagen före dopparedagen, den 23 december, på Facebook. Bara en person gillade denna fina låt spelad av Triakel med Emma Härdelin som sjöng. Något förvånad blev jag över denna tystnad. Kanske var julstressen inne i sitt mest intensiva skede som gjorde att nästan ingen reagerade på denna låt?

Därför vill jag ge denna sång en andra chans och nu hos er bloggläsare. Visserligen har granens hämtande i skogen passerat men ändå. Jag antar att nu har julens firande sakta ebbat ut och ni återvänder till vardagen och stunder för stilla begrundan. Var så goda, vad tycker ni?

Tilläggas kan, är att låten finns på en CD: Vintervisor. Finns tyvärr inte på Spotify men lär vara en höjdare i juletid.

[youtube=https://youtu.be/fXGsT_RyaWQ]

Julklappar

Jag skrev i ett tidigare inlägg att den som varit snäll får julklappar. Tydligen har jag varit snäll för jag fick handstickade sockor och en bok, Nordisk Mytologi av Brian Branston. Själv gav jag inga julklappar men visst kan klappar också ges i efterskott? Eller, jag gav både till Röda Korset och till Frälsningsarmén, det räknas väl också? Sockorna är jag glad åt, må de värma mina kalla fötter när nordanvinden kryper in i stugan!

Boken upptäckte jag själv i höstas, något som sister Jane observerade. Det skall bli spännande att uppleva de gamla hjälte- och gudasagor som den nordiska mytologin har i sitt sköte. Tor, Odin och hela gänget. Fina bilder och teckningar också.

Fick ni julklappar och hur förhåller ni er till att ge julklappar till de närmaste alternativt till de som behöver mest hjälp? Måste man välja?

En God Jul önskar jag alla läsare av denna blogg!

jullklappar-b2016-12-24-021
Varma sockor och bra bok = mys!

Julfrid

Igår kväll besöktes kyrkan i Oravais tillsammans med sister Jane och svåger. Där sjöngs traditionsenligt julfriden in med julsånger av olika slag. En fin sed i vår kommun. Min niece Stina sjöng även denna jul tillsammans med kören Sångfoglarna. Egentligen skulle jag vilja att kören heter Sångfoglarne, med e på slutet. Fast det är väl för språkligt avancerat?

Hur som haver, vackert sjöng de tillsammans med solister och instrumentalister. Speciellt tyckte jag om violinen, trakterad av Salla Niemi.

Vi anlände mera än en halvtimme innan och redan då var det ganska mycket folk i kyrkan. Vi sökte oss upp på orgelläktaren denna gång. Har aldrig varit där förr och fin utsikt hade man. Innan kyrkklockorna klämtat färdigt vid 8-tiden och koncerten inleddes var kyrkan fullsatt.

Jag läste i Expressen en artikel med rubriken: Fira jul som i Finland – 6 steg till en deppigare jul
Läs artikeln först innan ni läser mitt bemötande nedan.

Jag håller inte alls med om den negativa vinklig rubriken ger sken av. Julfreden som utlyses kl. 12 i Åbo på julaftonen är en fin tradition som även direktsänds i svensk TV. Samma med julfriden som sjungs in i Oravais kyrka dagarna innan julafton. En högtidlig stund när förhoppningsvis julstress och julprestation glöms. Något positivt.

Deppig julmusik i republiken? Håller inte alls med. Bara att lyssna på koncerten igår.

Bastubad med släkten? Det är ett julfirande jag inte känner till. Kanske ett alternativt julfirande som motvikt till julstress och julprestation? Jag utgår ifrån att man inte sitter hela julen i bastun. 😉

Besök på kyrkogården för att hedra nära och kära som gått ur tiden. – Visst, det gör vi. Också en fin tradition tycker jag. Görs inte det i kungariket? Om inte borde seden införas omedelbart! Hellre det än att glo på Kalle Anka.

Julmaten består i republiken enbart av lådor? En grov generalisering! Visst, lådor förekommer på julbordet. Den bästa är morotslådan men kålrotslådan kan avskaffas. Men vi har mycket annat som t.ex. ”köttbullar, prinskorv och ägghalvor” för att inte tala om skinka, sill av flera olika sorter, paté, sallader, gravad lax, lutfisk (inte min favorit direkt) och både snaps och julöl för den om så önskar. Själv bidrar jag varje jul med Skåne Akvavit.

Jultårtor som dessert? Vet jag inte. De serveras väl mest tiden före jul? Eller är jag fel ute? Sister Jane som är chefsarkitekt för julbordet brukar bjuda en både god och varierande efterätt. Få se vad det blir i morgon?

Expressen, där högg ni rejält i sten! Tur att ni lade in brasklappen ”med glimten i ögat”!

oravais-kyrka-20161222
Utsikt från läktaren. En stund senare var det fullsatt.

Smaker, dofter och allsång

Så är det mesta av julen förbi och jag kan göra en förnöjd summering även om det inte blev en särdeles vit och kall högtid.

Julafton tog jag en promenad i byn. Vädret var fint och vid byns begravningsplats lyste ljusen vackra på gravarna. I syd syntes en fin aftonrodnad. Jag tände några ljus på anhörigas gravar och vid sista ljuset tappade jag fullständigt bort tändsticksasken. Den fanns ingenstans tills jag såg något märkligt i det sista tända ljusets plastbehållare. Jodå, jag hade lyckats tappade den dit och även satt på locket. Asken gick inte att rädda så med lite knep fick jag återtända ett av ljusen som slocknat.

Sister Jane bjöd på utsökt julmiddag och vi lät oss alla väl smaka. Där fanns alla julbordets läckerheter förutom lutfisk, vilket jag var glad för. Jag är ingen vän av denna fisk. Däremot smakade siken utmärkt och kalopsen doftade mustigt! Middagen fick vänta lite för en av husets mågar skulle absolut se Kalla Anka. Det tillhör traditionen hävdade han bestämt. Jag kom att tänka lite på Svenson, Svenson. Husmor fogade sig snällt i 10 minuter men sedan satte vi igång. Ett par timmar satt vi och avnjöt julbordet, utan att jag för den skull behövde justera bältet.

Men trött blev jag och hem gick jag för att ta en tupplur. Den blev längre än jag tänkt mig men beslöt ändå att fullfölja min avsikt att återvända för att bjuda på ett särdeles gott destillat som avslutning på kvällen. Flaskan har stått oöppnad i skåpet i närmare 6 år och var ytterligare lagrad på fat 12 år så det var inget fuskverk. Lagavulin, min favorit malt whiskey, hälldes upp i konjakskupa för att doften inte skulle gå till spillo. En sådan innehållsrik doft! Egentligen hade det räckt med att dofta på drycken men för att få full valuta för pengarna så fick även tunga och gom ta del av upplevelsen. Detta är ingen dryck som intages i mängd utan bör nyttjas sparsamt. Som tilltugg rekommenderas ost som Gorgonzola, Roquefort eller Stilton. Vi nöjde oss dock med överblivna köttbullar från julbordet. Vanhelgade vi stunden?

Jag minns första gången jag smakade Lagavulin så kom jag att tänka på mormors båthus. Doft och smak av tjära, fiskeredskap, nät, stora kar för insaltning av fisk, tång och sjöluft, fiskebåt, petroleum, inpyrda stockväggar. Så var det också på julaftonen.

Juldagen blev en mellandag med regn och blåst men idag, jul annan dag, bjöd min granne fåraherden på födelsedagskalas på byastugan. Han fyllde jämna tiotal och ville fira det med en fest för de närmaste sörjande, som han skrev på FB. Vi samlades klockan ett på eftermiddagen och bjöds på smörgåstårta, rökt fårkött, snittar, piroger, sallad och jag vet inte allt vad. Tur att Juldagen hade varit en stilla dag. Därtill musikalisk underhållning från fiol och dragspel. Som mellanspel fick vi fylla i en frågetävling som rörde födelsedagsbarnets person och historia. Inte helt lätt att veta vilken modell på traktorn som han kör, hur ofta han fjällvandrat, vad hette hans historielärare? En lätt fråga var märket på ryggsäcken han fått som födelsedagspresent och som han hett åtstundade. Det var ju bara att gå fram och kika bland gåvorna. Jag fick 8 rätt av 10. Inte visste jag att Madonna var hans favoritartist. Sedan blev det tårta, kakor och godis tillsammans med allsång. Så bra vi sjöng! Särkskilt nästgårdssvåger som på äldre dagar blivit en flitig körsångare fick lufta sin talang.

Ikväll blir det stilla lugnt, jag lyssnar på en samisk grupp/artist som jag nyligen upptäckt och som spelar riktigt bra musik: Anja Storelv. https://open.spotify.com/artist/50yUEBlYBMUPgLMU1xhiBP

Förresten: dagarna har redan blivit längre!!!

2015-12-24 Julmånen
Full julmåne är inte så vanlig. Här smyger den bland trädkronorna på julaftonen.
2015-12-24 Oxkangar 045-1
Mitt-i-byn på julaftonen. Inte mycket snö som synes och på Juldagen regnade allt bort fullständigt. På Jul annan dagen nästan storm men sol.
Oxkangar 2015-12-24
Isläget på julaftonen var skröpligt. Inget fiske från is kom till stånd.

Åsele, julpyssel på nätet

Kanske ni sitter uppe halva natten för att knåpa ihop rim och reson, slå in julklappar eller bara allmänt frusta över att julstädningen tar sådan tid. Kanske mor i huset gör förberedelser inför julmiddagen i morgon, far kommer hem med granen i sena kvällen eller katten har vält ljusstaken för femti-elfte-gången och allt är systemkalopps.

Eller så är allting färdigt, klappat och klart, bara sitta där och glo på granen, vänta på tomten (nääääär kommer han?), vad månne finns i det paketet, hur många julkort fick vi i år, nu orkar jag inte fler chokladpraliner, visst smakar skinkan ovanligt bra i år, gäsp, uppesittarkväll, ett måste.

För er som har allt klart och har allmänt tråkigt har jag en uppgift att lösa. Den behöver inte bli klar ikväll utan när ni så behagar. Kalla den fånig, kalla den vad ni vill men lös den om ni kan! Jag fixade den redan i somras med hjälp av motorburen ungdom på orten som gjorde sina lovar i sena lördagskvällen.

Orten är Åsele i sydligaste Lappland, Västerbottens län. På denna sida finns fyra kameror i realtid. Här finns kartan. Kan ni på kartan placera ut var dessa kameror finns, på ett ungefär?

Ofta när jag är ute och reser besöker jag orten på förhand via nätets alla uppslag. Kartor, kameror, hemsidor, Facebook, YouTube, you name it. Allt för att skaffa information och för att spara tid när jag väl är på plats. Varför ödsla tid att leta köplada när man på förhand kan klura ut var denna finns. Köplada är kanske inte det första man vill skåda på orten men kan vara nog så bra att känna till ifall man saknar något till middagen som puttrar på spritköket, t.ex. korv eller en burk ärtsoppa. Ja, ifall man campar, fixar maten i naturen eller tältet har fått sig en reva och silvertape behöver inköpas. Eller bara vill vara informerad och känna sig lokal.

Skriv gärna en kommentar när ni lyckats eller bara vill meddela att ni är fullständigt lost i Åsele.

Jag tror jag tar en vindruva till.

2015-12-23 Hellnäs 004-1
Julgranar vid Hellnäs sund