Namnlös?

Som fotograf, amatör eller proffs, vill man få så fina bilder som möjligt. Så även jag. Ibland blir det rena dokumentationen och då kanske jag inte bryr mig så mycket om komposition och övrigt innehåll i bilden men tar jag naturbilder eller bilder där jag försöker få fram det som är annorlunda och spännande i bilden så gör jag så gott jag kan. Tänker på ljuset, kompositionen och att få till rätt fokusering.  Ibland blir det bra, ibland blir det så där eller t.o.m. riktigt dåligt. Den sista klassen kan vi glömma utan då är det bättre att radera och göra om.

Ibland har jag ett motiv, landskap eller plats som ligger och väntar på att få komma på bild. Jag är kanske t.o.m. så ambitiös att jag planerar bilden på förhand eller på plats. Ibland är det rena slumpen, ett motiv som skymtar i ögonvrån en sekund, ett motiv som bara lever några sekunder eller en minut. En situation där det gäller att få upp kameran så snabbt som möjligt.

Så skedde på Kaustbyfestivalen. Jag hade varit uppe på berget och kollat musiken på Kallio klubi, som för övrigt inte gav så mycket i år, när jag fick ett sådant tillfälle att skjuta från höften. Det var i trappan på väg ned med solen lågt stående. Ett par med hund stod i trappan och tog bild med mobilkameran av sin egen skugga på väggen. Fin bild, tänkte jag, och fick i nästa sekund idén att ta en bild av paret som själv tog en bild. Snabbt fick jag upp kameran, kollade exponeringen och tryckte av. Sedan gick de. En bild hann jag få.

Efteråt när jag processade bilden var jag inte helt nöjd med ljuset som föll på tjejen och hunden. Kasta bilden? Nej, istället gjorde jag en beskärning och fick då en mera spännande och mystisk bild där bara han med kameran syns samt skuggan på väggen. Kompositionen blev inte den klassiska utan mannen hamnade i ena sidan med den nedåtgående trappan som dominerar i bilden.  Jag tycker denna bild blev en av de bättre jag tagit genom åren även om den inte är perfekt rent tekniskt.

Jag har ett namnförlag på bilden men vad tänker ni om denna bild? Vad skulle ni kalla bilden och vad får ni för känsla inför bilden? Eller är det en dussinbild eller rent ut sagt en gäspning? Låt höra och skriv en kommentar! Jag blir inte  sur ifall ni inte tycker som jag. 🙂

En tapper trapper i trappan?

Fotosafari till Storsand

Efter regn kommer sol och ofta då också fina fototillfällen när regnmolnen ännu hänger tunga på himlapällen. Det kan bli riktigt fina färger när solen går ned bland mörkblåa moln i väster.

Ett sådant tillfälle var i onsdags efter regnet. Jag tog kameran och körde iväg på måfå. Stannade först till vid Nybron i byn men fortsatte till Fjärdändan i Oravais där jag många gånger tittat på bäcken som rinner ut i fjärden. Den skulle bli ett fint motiv har jag tänkt, men åkt förbi. I onsdags stannade jag och knäppte några bilder.

Byholms hamn skymtar uppe till vänster. Första stoppet i vår egen by.

Sedan fortsatte jag till Storsand i Monäs. Storsand ger verkligen skäl för namnet, så lång sandstrand där finns. 2,5 km lär den vara. Ett eldorado för den som vill bada och steka sig. När det är fint väder, vill säga. I onsdags var det rätt kyliga vindar när jag sent på kvällen besökte stället. Jag fick flera fina bilder men jag var inte ensam. En annan fotograf var också där men vad jag kunde se så fotograferade han med mobilen.

Nästa anhalt var hamnen i Monäs där jag många gånger sett Monäsrodden segla/ro förbi. Årets rodd sker nästa lördag den 29 juli. Är vädret oss nådigt funderar jag på att åka dit och se starten.

Det är ganska rogivande och intressant att sakta rulla genom den österbottniska sommarkvällen på jakt efter fina fotomotiv. Det gäller att inte ha så hög fart utan mera söndagsåka för att upptäcka pärlorna i vårt landskap och också ha tid att bromsa in. Många gånger när jag åker bil så ser jag i ögonvrån fina vyer svischa förbi men inte stannar jag alltid då. Egentligen borde jag tvärnita för tillfället kommer kanske aldrig igen: det perfekta ljuset, solens läge, det rätta motivet.

Här kommer några bilder från i onsdags.


Monäsrodden 

Storsand

Rena idyllen i Kaitsor. Kaitsor är en by full av fina tomter att bygga på.
Stopp vid bäcken i Oravais Fjärdsända
Storsand i Monäs. I väster kan man ana det sista av solen.
Någon annan var redan på plats och t.o.m. ut i böljorna som rullade in mot strand.
Speglingar i strandvattnet som krusades lätt av vinden. Sand, bara sand.
På väg hem besökte jag Hamnen i Monäs. Lugnt och stilla där. Inte en kotte syntes till.

Frostigt landskap i rätt ljus

Idag var det en sådan fin vinterdag som man bara kan önska sig. -8 C och rimfrost i träden. Speciellt lämpat för fotografering därför att solen dolde sig delvis i lätta moln vilket inte skapade skarpa skuggor i bilden. Naturligtvis tog jag kameran med under min vandring runt om i byn. Först längs med naturstigen ut till sjön där jag gick ombord på isen och fortsatte mot hamnen. Andra hade gått före mig, både människor och djur.

Fortsatte längs med mindre byvägar och kom också till skogs där jag inspekterade ett nytillkommet kalhygge. Som tur är hade avverkningen inte förstört den fina skogsstig som går förbi där.

Det är sådana dagar som gör att jag står ut med vintern!

Prommenad i Oxkangar
Fladan
Prommenad i Oxkangar
Fladan
Prommenad i Oxkangar
Frosten
Prommenad i Oxkangar
Utkikstornet på Storstenen i Fladan
Prommenad i Oxkangar
Skogen, det stående folket
Prommenad i Oxkangar
Den räddade stigen

En nykomling i kameraväskan

Av min kameradröm blev det varken rock, byxa eller väst utan det bidde ett nytt objektiv till min gamla kamera. Eller, nytt och nytt, det är begagnat och inte dyrt heller. 70 europenningar för ett 50 mm fast objektiv med goda ljusegenskaper.

Jag testade det lite igår kväll innan regnet kom mot mitt all round objektiv 18-135 mm. Någon enorm skillnad är det inte men när jag tog en närbild på älgört som behagat slå sig till ro i min vinbärsbuske kunde jag ända se en viss skillnad till nykomlingens fördel. Något skarpare bild och med lite kortare slutartid med i övrigt samma inställningar med stativ. Det gäller att experimentera sig fram och se när det nya objektivet kommer till sin rätt och under vilka förhållanden. Ljusegenskaperna skall vara betydligt bättre.

Nåja, kameradrömmen är ändå inte borta och funderingarna går vidare. När det ändå är en så stor investering som det är gäller det att i lugn och ro titta sig omkring och ta beslut när tiden är mogen och hjärtat säger ja. Mina val gäller främst Canon D6 eller Canon D5 Mark III. Den senare betydligt dyrare. Tanken går i banor att köper jag en D6 och har den en tid men sedan ändå börjat tråna efter en D5 så kanske det vore bäst att ta steget direkt till D5. Något har jag också sneglat på Nikons modeller. Få se var jag så småningom landar?

Idag blir det en del fotograferande för det är två evenemang jag kommer att besöka. Vädret lovar bättring så det blir kanske en riktigt bra dag.

Älgört
Älgört finns i mängd och massor och betraktas väl som ogräs men det är egentligen en nyttig växt om man bara har förstånd att ta till vara det nyttiga. Fotograferat med mitt 50 mm fasta objektiv.

Född och väl gödd

Gossen var född och skulle döpas; jag blev på kuppen väl gödd. Inte bara på dopets efterfest utan också senare på dagen.

Av någon anledning blir jag ibland anlitad som fotograf på diverse tillställningar. Idag var det dop i Maxmo kyrka som sedan övergick i vigsel av föräldrarna. Två flugor på smällen, kan man säga. Bröllopet var hemligt förutom för ett fåtal, inklusive hovfotografen själv som invigd, dock inte vigd. Det hade blivit för trassligt med fler flugor i den smällen. Eller kanske inte, efter att jag lyssnat på några av deltagarna efteråt så misstänkte nog en och annan att något mera var på gång.

Att fotografera på dop och bröllop ställer vissa krav på att bilderna skall bli bra. Det är en livsomtumlande händelse som skall förevigas och bilderna får inte misslyckas. Ljuset kan ställa till det, både motljus inne och skarpt solljus ute. Var finns de rätta vinklarna, vilka bilder vill föräldrarana/brudparet ha, är det bra fokus på det väsentliga. Var hittar man det där lilla extra fina motivet som ingen förväntar sig? Man kan inte heller klampa omkring som en elefant i porslinsbutik och störa den högtidliga ceremonin. Så det kan vara lite pirrigt innan man fått alla bilder och sedan i datorn konstatera om man lyckats eller inte. Sedan vidtar ett ganska omfattande arbete med att bildbehandla och förbättra raw-filerna så att de blir begripliga för alla bildprogram och eventuella utskrifter.

Det var ingen stor tillställning men desto mera intim och hjärtlig. Efteråt bjöds på kakor, tårtor och smörgåstårta. Så jag blev ganska mätt. På väg hem ringde en bybo och ville bjuda på middag som ett tack för lite hjälp som jag stått till tjänst med. Då gick det inte ned mera i min kista så det blev uppskjutet till på kvällsidan. Då var det åter plats för lite mera god mat.

På väg hem från den bespisningen ringde åter telefonen och då ville sister Jane bjuda på plättar med sylt och vispgrädde. Nåja, någon plätt kunde jag väl kränga ned så jag tackade ja. Jag fick på samma gång höra om deras seglats senaste dygn.

Man kan med fog säga att jag idag blev väl gödd och dessutom helt gratis! Bara att gapa och ta emot.

Gossen ja, han var så snäll och tålamodig och fick namnet Jesper Emil.

2016-06-12 Maxmo kyrka
En bild av kyrkan i Maxmo. Bilder från själva dopet och bröllopet tycker jag inte att jag som bloggare kan publicera eftersom det är andras privata angelägenhet. Men kyrkan, den går väl an. Soligt väder och blå himmel som synes.

Foto eller Lightroom?

En av fördelarna med att använda en systemkamera är att man kan ta bilder i raw-format vilket betyder att man inte direkt får en vanlig jpg-bild utan mera en fil med all information obearbetad och i sitt ursprung. Detta gör att man kan redigera bilden på ett helt annat sätt än en jpg-bild som direkt är komprimerad.  Skillnaden kan vara stor mellan en jpg-bild som kameran producerar och den bild som man kan arbeta fram i ett fotoprogram som kan behandla raw-format och som sedan sparas i jpg-format. Det finns många bildformat men jpg torde vara det vanligaste formatet hos vanliga fotografer och kameror.

Obehandlad raw-format kan också ses i vissa bildvisningsprogram men inte alla. T.ex. standardprogrammet Paint i Windows kan inte visa raw-format. Då kan man behöva ett program som kan konvertera det ”digitala negativet” till jpg eller annat format och på samma gång förbättra bilden. Själv använde jag tidigare Adobe Photoshop Elements men har övergått till Adobe Lightroom. Båda programmen har sina fördelar.

I och med Windows 10 har det nu också kommit ett standardprogram som gratis följer med systemet, nämligen programmet Foto (Photo App), som snabbt kan visa raw-formatet men också redigera raw-formatet och sedan spara en kopia i jpg-format. Programmet kan göra en hel del, det är snabbt och gratis. Funktioner som att förändra ljuset i bilden genom att ändra ljusstyrka, kontrast, skuggor och högdager. Färger kan ändras genom att justera temperatur, ton, mättnad. Även användbara filter och effekter som vinjettering och selektiv fokus finns att tillgå för att inte glömma beskärning, rotation, räta upp-bild, ta bort röda ögon och retuschera. En hel del användbara verktyg.

Jag gjorde ett litet experiment och gjorde samma behandling i de båda programmen för att se om det syntes någon skillnad. Jag justerade skuggor +100 och högdager -100 i båda programmen (en justering jag nästan alltid börjar med), inget annat. När jag studerat resultatet tycker jag att Lightroom levererade en bild med bättre skärpa, något som dock går att ändra i Foto genom att justera kontrasten. Foto har inte heller alla Lightrooms funktioner men programmet har onekligen mycket som kan användas för att förbättra en bild. Programmet kan mycket väl användas för att känna på hur det är att redigera och förbättra bilder i raw-format. Vill man sedan gradera upp sig kan man köpa något mera avancerat program som t.ex. Lightroom.

Jag kan tänka att många idag som har en systemkamera bara använder jpg-format för att det är enklast så och kanske inställt som standard i kameran men jag kan försäkra att genom att fotografera i raw-format och sedan förbättra bilden öppnar en helt annan värld i bildskapandet. Testa!

2016-02-06 Jokkmokk 011 Orginal
Så här ser bilden ut som jpg-format. Kamerans egen jpg-bild

2016-02-06 Jokkmokk 011 (2) Foto
Detta är vad Windows eget Foto-program levererade i jpg-format
2016-02-06 Jokkmokk 011 LR
Detta är Lightrooms version med samma justeringar både i Ligthroom och Fotot. Bilderna är sedan förminskade till samma storlek.

 

Det bidde en titt bland mina bokfynd

Vad månne väntade igår kväll efter att jag kommit iland från färjan? Ingenting, det bidde en ingenting av det hela.

Fotokursen som jag deltar i åkte på en fotosafari på söndagskvällen till en fiskehamn långt ute i yttre skärgården (Replot) för att öva mörkerfotografering. Stativ, varma kläder och lämpliga skodon var nödvändiga. Jag skulle åka efter gruppen som startade redan 18.00.

Extra ombyte med kläder fanns i bilen men si, ordentliga vinterskor hade jag glömt. Mina finskor dög knappast till att trava runt i snön och kölden hade rätt snart nypt mina tår allt svårare. Det var bara att inse att utan rejäla skor var det bara att meddela Johan, vår lärare, om min fadäs och åka hem. Lite snopet var det allt.

Istället fick jag packa upp mina bokfynd som jag fick för det facila priset av 23 kronor. Tre böcker för 23 kronor är mycket billigt. En bokhandel i Umeå skulle upphöra och jag kom in en av de sista timmarna i en rätt barskarad affär men något hittade jag och priset, ja, det var inte mycket att tala om.

Den ena behandlade ”folklig kategorisering av några barnsjukdomar ur ett kognitivt semantiskt perspektiv”. Jag hoppas på ett roligare innehåll än vad beskrivningen förtäljer. Bl.a. beskrivs orsaken till vissa barnsjukdomar förr i världen och de kan ha varit de mest märkvärdiga. T.ex. kunde sjukdom hos barnet bero på att modern under graviditeten gått in i kyrkan medan klockringning pågick, suttit på ett bord, gått över en nedfallen gärdesgård, tittat ned i en öppen grav, gått genom en grind när det regnat och inte skakat av sig alla regndroppar eller, en av de mest märkliga orsakerna, uträttat sina behov mellan två gravar på en kyrkogård. Ej heller fick hon sitta på en kista och äta för då kunde barnet bli en storätare utan förmåga att kunna dra nytta av maten. – Det var mycket en gravid kvinna inte fick göra.

Den andra boken heter kort och gott: ”Kort berättelse om lapparnas björna-fänge samt deras der wid brukade widskeppelser” av Pehr Fjellström. Den lilla skriften är en facsimileutgåva efter originalupplagan utgiven 1755.

Jag fick också med mig boken ”Vårleden – Minnesbilder från Holmön”. Albin Edlund berättar bl.a. om hur det var på Holmön under 1920-talet när ”vårleden” inträffade mars-april och isarna varken bar eller brast. Då kunde det bli påfrestande ute på Holmön med matbrist och dålig kontakt med fastlandet. Den boken verkar riktigt intressant.

Åter har jag en liten bokhög som väntar.

2016-02-28 Kvarken 001-1
Mera spännande än så här blev inte gårdagens bildskörd. Ändå rätt vackert med is ute i Kvarken.