Efter tio, den bästa tiden

Den bästa tiden på dygnet infaller efter klockan tio på kvällen så här i början av juli. Om det är fint väder. Då har dagen rasat färdigt och det stora lugnet infinner sig. Det finns även andra orsaker till att sena kvällen är bra. Egentligen hela sommarnatten.

En orsak är att gyllene timmen infinner sig vid denna tid. Ett behagligt ljus för fotografering. Inte så starkt utan varmt men ändå intensivt. En annan är svalkan efter en het och solig dag.

Jag har ett par kvällar åkt runt i provinsen och kollat in fina fotomotiv. Jag har lyckats så där men en och annan bild får väl godkänt. Lite trafik och ingen som förargar sig över att jag glider fram i 60.

En kväll åkte jag till Storsand i Monäs vid elvatiden. Soligt och fint men solnedgångens färgkaskad var kanske ändå inte den ultimata. Där träffade jag en kvinna som satt hopkurad på trappgången ned till sandstranden. Jag såg att hon hade en systemkamera och frågade på dialekt om hon var ute för att ta bilder. Om hon förstod vet jag inte men hon svarade på finska och bekräftade min aning att hon väntade på solnedgången i havet. Hon hade bara fotograferat i ett halvt år och var ivrig att utöva sin hobby och utvecklas. Blommor och solnedgångar är hennes specielitet just nu. Tacksamma motiv även för en nybörjare.

Hon var pratsam och vi fick oss en god stunds diskussion om fotografering, kameror och motiv. Samtalet gick hyfsat med min bristfälliga finska men hon pratade en enkel och tydlig finska. Troligtvis var hon ursprungligen någonstans från bortre Asien, kanske adopterad för jag kunde inte höra någon brytning på något annat språk. Men svenska verkade hon inte kunna.

Lustigt att jag som är inföding och hon med rötter långt bort ifrån; så var det hon som kunde finska perfekt, vad jag kunde förstå. Jag kände mig ändå rätt nöjd för jag hade pratat finska om än med många fel och funderingar. Det är nog det som det handlar om när man som nybörjare skall tala ett främmande språk, att våga säga fel, att fråga och be om hjälp. Kanske allra mest handlar det om att ha ett gemensamt intresse, något man verkligen vill prata om och få reda på. Det har jag också märkt i andra sammanhang.

Igår kväll var jag åter ute på tur. Fotomotiven ville inte riktigt infinna sig trots att jag sakta gled fram i landskapet. Åter solnedgång men det känns lite att upprepa sig. Inget djur såg jag heller förutom en lågt flygande svan. Tyvärr var jag inte beredd med kameran. Man kan ju alltid hoppas på att få se en varg. Så många som rapporterats borde väl även jag få se en? Björn har också nyligen setts trakterna så varför inte? Fast då sitter jag helst i tryggt förvar inne i bilen. Den är snabb som bara den om den blir ilsken och irriterad.

Sen sommarkväll är fin, det visste jag sedan tidigare. När jag jobbade i Saltgruvan och det var hett om öronen varma och svettiga sommardagar så brukade jag ofta åka ut till villan efter tio på kvällen för att ta mig ett svalkande dopp. Att sedan sitta och torka i kvällssolen var det bästa jag visste på hela dagen. Något jag absolut borde återuppta!

Stranden i Oravais fjärdsända igår kväll

Längs små skogsvägar jag smyga

Vår skärgård är ändå bra vacker. Vid Öjskat,

Bäcken vid Vassor fjärdsända

 

 

En riktig fotograf applåderar inte

Det är skillnad på fotograf och fotograf. Det finns yrkesfotografer, hobbyfotografer och någonting mittemellan. Kanske de är fotokonstnärer eller fria själar?

Själv är jag hobbyfotograf men det hindrar ändå inte att jag har ambitioner att få fina bilder. Som jag skrev tidigare i ett inlägg så finner jag street photography intressant trots att jag bor i skärgård och glesbygd. Kul är också att fotografera vid konserter. Att få en riktigt bra bild eller två vid en konsert är en fin fångst.

Som på Umefolk i lördags. Jag har ännu inte hunnit framkalla alla bilder men redan nu kan jag säga att jag är mycket nöjd med flera bilder jag fick. Bl.a. den av Katarina Barruk i förra inlägget.

Vid konserter är det standard att de fotografer som är ackrediterade får fotografera under de tre första låtarna nära scenen. Vi glada amatörer fotograferar hela tiden, men det är viss skillnad ändå. För det mesta får inte fotografer ur publiken fritt tillträde till ”diket” framför scen vilket gör att det kan bli svårare att få den där riktigt fina pangbilden. Det gäller nämligen att komma så nära som möjligt. – Visserligen fanns inget dike på Umefolk men annars vid större konserter.

Yrkesfotografer, de som lever helt eller delvis på fotografering, har sina uppdrag, vill få de perfekta bilderna, tar sina bilder och försvinner många gånger lika snabbt som de kom. Ofta utan att applådera. Det kan förlåtas för artisterna är också beroende av att bra bilder tas av dem som får spridning via t.ex. massmedia. Det är ju rena reklamen för dem.

Sedan har vi världsstjärnorna som är kinkiga som bara den och inte tillåter vare sig det ena eller andra.

Vi amatörfotografer kommer till konserten för att höra musiken, uppleva stämningen och också förhoppningsvis få fina bilder. Och när vi hört musiken vi gillar så applåderar vi också. Jag kan bara tala för mig själv men så är det. Åtminstone åker inte jag till en konsert enbart för att fotografera. Då skall det nog vara någonting extra spektakulärt och mycket pyroteknik i luften.

Något annat som utmärker många yrkesfotografer är ryggsäcken med alla fotogrejorna ombord. Objektiv och kanske flera kameror. En yrkesfotograf får inte vara blyg men inte heller vara så självisk att hen stör andra fotografer i samma arbete. Ett proffs tar hänsyn.

Själv tar jag bilder på en konsert för att ha fina minnen från tillfället men också för bloggen och sociala medier. Visst kan man med ord berätta om en konsert men ett gäng fina bilder ger inlägget en helt annan dignitet. Och är bloggen tillräckligt stor så visst får läsarna bra eller dåliga intryck av artisten genom bloggens försorg.

Själv har jag genom åren försökt sprida budskapet om bra artister och festivaler/tillfällen där jag själv varit med och upplevt stämningen. Kanske t.o.m. fått prata med artister. Det handlar om att kunna beskriva och få intressanta bilder. Egentligen ett mikroreportage.

Som ikväll när jag via en blogg fick upp ögonen för gruppen Jenny and the Mexicats.

Egentligen vill inte jag vara yrkesfotograf. Jag är hellre den fria själen som kombinerar foto, musik och upplevelse till en bakelse i min blogg som ni gillar att mumsa i er. Sedan kan jag inse skickligheten hos ett proffs men den kan kanske förvärvas genom träning och utforskande. Och inte minst genom att iaktta hur en yrkesfotograf jobbar.

Jag åkte förresten hotellhiss i lördags på samma gång som Bridget Marsden och Leif Ottosson i gruppen The SISKIN Quartet. Först halvvägs upp kom jag på vem de var och sa oförhappandes: ”Aha, spelmännen!” Bridget fann sig snabbt och replikerad: ”Och du är fotograf”. – Ja, det är jag, på mitt sätt.

Spöket i köket

Bara genom att ställa sig riktigt nära och se på så lär man sig även i unga år.

En glad Katarina Barruk

Street photography

Gårdagens inlägg bestod av bilder och ingen text, helt medvetet. Senare fick jag en kommentar och som svar skrev jag något om bilderna och kom samtidigt att tänka på Street photography, en genre inom fotografering som jag tycker är spännande.

Visst kan en landskapsbild, solnedgång och snötäckt skog vara vacker men det finns ju miljontals sådana bilder. Street photography är mera att fånga ögonblicket, det som händer just nu och sedan aldrig kommer tillbaka. Så kan också en landskapsbild vara men det är ändå samma vy även om årstid och ljus växlar.

Helst bör det finnas en eller flera människor på gatubilden och gärna mitt i en handling eller med en min som uttrycker något. En sådan bild är unik och högst troligt kommer situationen inte tillbaka. Bilden kan också föreställa en intressant detalj eller en ovanlig vinkel i allmän miljö.

Det svåra för nybörjaren är att våga rikta kameran mot okända människor, med eller utan tillstånd. Att först fråga lov förtar ofta den spontana stämningen, vilket är själva poängen med street photography. Det behöver förresten inte ske enbart på gatan utan vilken offentlig miljö som helst är lämplig.

Jag tittade en god stund idag på Street Photography på Flickr.com och vilka otroligt intressanta bilder som presenterades. Detta är något jag kommer att satsa mera på och jag skapade också idag ett album på min Flickr-fotosida där jag kommer att samla mina bästa gatubilder.

Idag är det tillåtet att ta bilder av människor på allmän plats om det inte är s.k. kränkande bilder. Det säger sig nästan självt. Hur det blir i maj när GDPR kommer att gälla i hela EU återstår att se.

I allmänhet tror jag inte att de flesta människor blir arga eller upprörda över att de kommer med på bild men ber de mig att ta bort bilden från kamerans minneskort så gör jag det naturligtvis. Det har bara hänt mig en gång att någon sagt att de inte vill vara med på bild. Det var ifjol somras på Urkult som en tjej kom fram till mig och sa så. Jag tog genast bort bilden eftersom det efteråt kan vara svårt att minnas vem det var som ville bli borttagen. Hon hade kanske sina skäl?

Tvärtom händer det ibland att folk kommer fram till mig och vill vara med på bild. Det har hänt mig flera gånger på Urkult. De tror att jag är någon slags proffsfotograf, ha, ha. Nåja, ifjol jag var i alla fall anlitad som festivalfotograf och så kommer det att bli även kommande festival i början på augusti.

Som sagt, Street photography är min nya utmaning och jag hoppas att jag inte får på flabben av någon uppretad medborgare som känner sig kränkt. Det gäller att agera med förnuft och inte vara påflugen.

Jag tycker att människor är det finaste man kan fotografera och jag tror samtidigt att riktigt lyckade gatubilder inte växer på träd. Jag tror också att det inte bara handlar om teknik och fotografisk skicklighet utan att också kunna få folks förtroende och att ta vara på den sociala miljön.

En spännande utveckling av mitt fotograferande och redan nästa helg kommer jag högst troligt att få till en och annan bild som i bästa fall kan kallas street photography. Här i byn är det inte så många tillfällen för sådan fotografering.


Street Photography Promenade –  Flickr

The Ultimate Beginner’s Guide for Street Photography  

10 Street Photographers Who Are Immortalizing Our Modern World  

GDPR: Så påverkas fotografer av den nya lagen 

Hovrättsesplanaden utan ord – För ett år sedan gjorde jag ett inlägg från Hovrättsesplanaden med liknande bilder som föregående inlägg

Här kommer ytterligare ett par bilder från i fredags när jag gjorde Vasaesplanaden i Vasa. Nu med lite folk i bild. Strax mera levande bilder även om dessa två bilder inte är några märkvärdigheter.

Fotosafari som kom av sig

En härligt, underbar vinterdag, idag, måndagen den 8 januari.  Solen sken och temperaturen låg på behagliga – 5 C. Vindstilla och nyfallen snö både på mark och på gren. En dag när man tar kameran och ger sig ut på fototsafari!

Först blev det dock snösvängen. Svåger kom med traktorn och tog bort stora drivor som samlats på gårdstunet.  Snökarmarna börjar bli rätt höga och då är det strax tyngre att göra allt för hand. Han jobbade en god stund med Forden innan det mesta var rensat och jag själv kunde finputsa lite.

Sedan trampade jag upp stigen till grannarna genom skogsbacken så att katten Lisa har lättare att göra sitt patrullarbete. Samtidigt tog jag lite bilder. Mera bilder skulle det bli, hade jag tänkt.

Men det går inte alltid som man tänkt utan istället kom ett datakonsultuppdrag emellan och när det var färdigt höll solen redan på att gå ned. Jag hade annars tänkt mig bilder med snötyngda unggranar med fina långa skuggor på mjuka, bulliga snödrivor.

Nåja, det kommer väl fler fina vinterdagar men tiden går så fort att hux flux är vintern förbi. Det som skall göras, skall göra nu! Kan låta tråkigt men det gäller att ta vara på tiden. Tiden går och vi med den.

Bulliga snödrivor i solens första strålar strax efter kl. 10.

Har ses Lisas stig till gården
Någon bild av vinterskog fick jag trots allt.

När jag på morgonen gick ut för att se om det fanns spår av vilt i närheten av stugan så mötte jag en man som kom gåendes med raska steg på landsvägen. Utan mössa på huvudet men med ett frodigt, rödlätt hår som nog skyddade något mot kölden. Jag sa ett muntert Hej! men han svarade inte utan slog ut med armarna och fortsatte. Kanske också ett sätt att hälsa, vad vet jag.

Där gick han, mannen utan ord

En klassisk solnedgång hann jag med iaf. I morgon en ny dag!

Road trip Norrland på YouTube

Jag har jobbat ganska flitigt senaste tid med att få mina bilder från resan till Norrland och Loften i skick. Jag fotograferar i RAW vilket innebär att jag måste behandla bilderna i ett speciellt program för att de skall ses. Jag använder Adobe Lightroom vilket är kanske det populäraste programmet för detta ändamål. Det tar tid men samtidigt får man fram en bild som är bättre och som man kan påverka betydligt mera än den vanliga JPG-bilden som kameran visar fram. I min kamera kan man välja att fotografera i RAW-, jpg- eller kombinerat RAW/jpg-format. Jag har valt enbart RAW.

Bilderna kan presenteras på olika sätt, om man vill. Och varför skulle jag inte göra det? Ett sätt är att visa dem rakt upp och ned i datorn för vänner och bekanta vid besök men många gånger är det rätt tröttsamt, speciellt om ingen sortering har skett innan. Istället kan man kanske göra ett bildspel i Power Point om man har Office-programmet eller varför inte göra en ”film” i Movie Maker som finns i bl.a. Windows 10. Det går att plocka in valda bilder och köra en lätt animering med zoom och panorering. Vill man vara lite snitsig lägger man till musik. Filmen går att visa hemma, dela på sociala medier eller ladda upp den på You Tube. Det senare har jag gjort och nedan är resultatet.

Några filmklipp har jag också placerat in. Mest från min GoPro-kameran som jag hade monterad på instrumentbrädan. Det var ju en road trip, en färd med bil.

Samma kommer jag att göra med bilderna från Lofoten och färden till Mo i Rana. Fler bilder från min road trip kommer småningom att finnas på min Flickr fotosida.

Vi tar en enorm mängd bilder och de flesta försvinner snabbt i glömska och många visas inte alls. Då är det bättre att välja de bästa och visa dem offentligt, tycker jag. Annars kunde jag lika gärna avstå från att fotografera. –  Titta gärna i helskärm, det ger lite mera, tycker jag.

[youtube=https://youtu.be/CX9lt1a0hi8]

Skogsfotografens glömska

Ni vet hur det är ibland när man blir så till sig att man glömmer både tid och rum. Jag som annars ikväll hade tänkt åka in till Vasa och gå på Ritz för att se filmen Sameblod. Helt plötsligt hade klockan passerat fem och jag skulle inte ha hunnit i tid till filmens början. Därtill var jag rejält hungrig. Det blev att hoppa över filmen denna gång men den går ännu några gånger på Ritz så jag hinner väl.

Ni vet också hur det känns när man fått inspiration till max och bara vill sätta igång. Som igår på fotofestivalen. Eller när jag varit på någon sammankomst tillsammans med mina radiovänner eller när man känner sig riktigt peppad efter en spansklektion. Man bara vill rusa hem och köra pang på rödbetan. Så blev det idag.

Jag tog som vanligt med kameran på min söndagspromenad i akt och mening att i all stillhet ta någon bild här och där. Plötsligt befann jag mig i skogen letandes motiv och detaljer som man annars inte ser. Helt klart påverkad av bildvisningarna igår. Jag kom att tänka på Johan Geisor som sade att han aldrig ser fåglar och djur i naturen därför har han satsat på makrofotografering. Helt nyligen har han gett ut sin första fotobok med den kryptiska titeln ”De osynliga fåglarnas skog”.

Osynliga fåglar är däremot inget som Benny West känner till för fågelfotografering är en av hans specialiteter eller Tommy Vikars som har mörkerfotografering i skogen som sitt gebit. Just för att ta reda på vad djuren och fåglarna gör i mörkret om natten. Stort tålamod och envishet fordras för att få de bästa bilderna av levande djur och fåglar i vilt tillstånd. Jag tror jag föredrar makrofotografering för det verkar mera lättillgängligt även om också det är en konst. Eller varför inte landskapsfotografering som Johan Strand presenterade i sin framställning.

Inspiration fick jag och det var väl därför jag hamnade i skogen idag en god stund. Det är märkligt vad man kan upptäcka i skogen om man bara tar det lugnt och tassar försiktigt omkring. Bl.a. upptäckte jag flera djurstigar helt nära min gård och även färska spår av rådjur vid en kallkälla som jag har på mina marker. Just detta att röra sig långsamt i landskapet är en av hemligheterna med Orsolya och Erlend Haarbergs fantastiska bilder. De vill själv gå med packning längre tider i fjällen för att se det annars osynliga och vänta på det perfekt ljuset och tillfället.

Själv får jag väl kalla mig skogsfotograf efter dagens övningar. Jag är annars en stor vän av skogen och dess väsen, med eller utan kamera. Här kommer ett gäng bilder från dagens strövtåg i skog och mark. Inte långt gåendes för på en ganska liten yta hittade jag massor av fototillfällen och då var jag inte alls inne på makrofotografering.


Haarberg Nature Photography 

Gå in på deras galleri och se bilder.

Johan Geisor om naturfotografering (Radio Vegas program)

Här var det stopp
Pengar på det gröna

 

Skrumpnande skönheter

 

Livet på en pinne
Vem bor här?
Eller här?
UFO i skogen
Trampa inte på mig!

 

Namnlös?

Som fotograf, amatör eller proffs, vill man få så fina bilder som möjligt. Så även jag. Ibland blir det rena dokumentationen och då kanske jag inte bryr mig så mycket om komposition och övrigt innehåll i bilden men tar jag naturbilder eller bilder där jag försöker få fram det som är annorlunda och spännande i bilden så gör jag så gott jag kan. Tänker på ljuset, kompositionen och att få till rätt fokusering.  Ibland blir det bra, ibland blir det så där eller t.o.m. riktigt dåligt. Den sista klassen kan vi glömma utan då är det bättre att radera och göra om.

Ibland har jag ett motiv, landskap eller plats som ligger och väntar på att få komma på bild. Jag är kanske t.o.m. så ambitiös att jag planerar bilden på förhand eller på plats. Ibland är det rena slumpen, ett motiv som skymtar i ögonvrån en sekund, ett motiv som bara lever några sekunder eller en minut. En situation där det gäller att få upp kameran så snabbt som möjligt.

Så skedde på Kaustbyfestivalen. Jag hade varit uppe på berget och kollat musiken på Kallio klubi, som för övrigt inte gav så mycket i år, när jag fick ett sådant tillfälle att skjuta från höften. Det var i trappan på väg ned med solen lågt stående. Ett par med hund stod i trappan och tog bild med mobilkameran av sin egen skugga på väggen. Fin bild, tänkte jag, och fick i nästa sekund idén att ta en bild av paret som själv tog en bild. Snabbt fick jag upp kameran, kollade exponeringen och tryckte av. Sedan gick de. En bild hann jag få.

Efteråt när jag processade bilden var jag inte helt nöjd med ljuset som föll på tjejen och hunden. Kasta bilden? Nej, istället gjorde jag en beskärning och fick då en mera spännande och mystisk bild där bara han med kameran syns samt skuggan på väggen. Kompositionen blev inte den klassiska utan mannen hamnade i ena sidan med den nedåtgående trappan som dominerar i bilden.  Jag tycker denna bild blev en av de bättre jag tagit genom åren även om den inte är perfekt rent tekniskt.

Jag har ett namnförlag på bilden men vad tänker ni om denna bild? Vad skulle ni kalla bilden och vad får ni för känsla inför bilden? Eller är det en dussinbild eller rent ut sagt en gäspning? Låt höra och skriv en kommentar! Jag blir inte  sur ifall ni inte tycker som jag. 🙂

En tapper trapper i trappan?

Fotosafari till Storsand

Efter regn kommer sol och ofta då också fina fototillfällen när regnmolnen ännu hänger tunga på himlapällen. Det kan bli riktigt fina färger när solen går ned bland mörkblåa moln i väster.

Ett sådant tillfälle var i onsdags efter regnet. Jag tog kameran och körde iväg på måfå. Stannade först till vid Nybron i byn men fortsatte till Fjärdändan i Oravais där jag många gånger tittat på bäcken som rinner ut i fjärden. Den skulle bli ett fint motiv har jag tänkt, men åkt förbi. I onsdags stannade jag och knäppte några bilder.

Byholms hamn skymtar uppe till vänster. Första stoppet i vår egen by.

Sedan fortsatte jag till Storsand i Monäs. Storsand ger verkligen skäl för namnet, så lång sandstrand där finns. 2,5 km lär den vara. Ett eldorado för den som vill bada och steka sig. När det är fint väder, vill säga. I onsdags var det rätt kyliga vindar när jag sent på kvällen besökte stället. Jag fick flera fina bilder men jag var inte ensam. En annan fotograf var också där men vad jag kunde se så fotograferade han med mobilen.

Nästa anhalt var hamnen i Monäs där jag många gånger sett Monäsrodden segla/ro förbi. Årets rodd sker nästa lördag den 29 juli. Är vädret oss nådigt funderar jag på att åka dit och se starten.

Det är ganska rogivande och intressant att sakta rulla genom den österbottniska sommarkvällen på jakt efter fina fotomotiv. Det gäller att inte ha så hög fart utan mera söndagsåka för att upptäcka pärlorna i vårt landskap och också ha tid att bromsa in. Många gånger när jag åker bil så ser jag i ögonvrån fina vyer svischa förbi men inte stannar jag alltid då. Egentligen borde jag tvärnita för tillfället kommer kanske aldrig igen: det perfekta ljuset, solens läge, det rätta motivet.

Här kommer några bilder från i onsdags.


Monäsrodden 

Storsand

Rena idyllen i Kaitsor. Kaitsor är en by full av fina tomter att bygga på.
Stopp vid bäcken i Oravais Fjärdsända
Storsand i Monäs. I väster kan man ana det sista av solen.
Någon annan var redan på plats och t.o.m. ut i böljorna som rullade in mot strand.
Speglingar i strandvattnet som krusades lätt av vinden. Sand, bara sand.
På väg hem besökte jag Hamnen i Monäs. Lugnt och stilla där. Inte en kotte syntes till.

Frostigt landskap i rätt ljus

Idag var det en sådan fin vinterdag som man bara kan önska sig. -8 C och rimfrost i träden. Speciellt lämpat för fotografering därför att solen dolde sig delvis i lätta moln vilket inte skapade skarpa skuggor i bilden. Naturligtvis tog jag kameran med under min vandring runt om i byn. Först längs med naturstigen ut till sjön där jag gick ombord på isen och fortsatte mot hamnen. Andra hade gått före mig, både människor och djur.

Fortsatte längs med mindre byvägar och kom också till skogs där jag inspekterade ett nytillkommet kalhygge. Som tur är hade avverkningen inte förstört den fina skogsstig som går förbi där.

Det är sådana dagar som gör att jag står ut med vintern!

Prommenad i Oxkangar
Fladan
Prommenad i Oxkangar
Fladan
Prommenad i Oxkangar
Frosten
Prommenad i Oxkangar
Utkikstornet på Storstenen i Fladan
Prommenad i Oxkangar
Skogen, det stående folket
Prommenad i Oxkangar
Den räddade stigen

En nykomling i kameraväskan

Av min kameradröm blev det varken rock, byxa eller väst utan det bidde ett nytt objektiv till min gamla kamera. Eller, nytt och nytt, det är begagnat och inte dyrt heller. 70 europenningar för ett 50 mm fast objektiv med goda ljusegenskaper.

Jag testade det lite igår kväll innan regnet kom mot mitt all round objektiv 18-135 mm. Någon enorm skillnad är det inte men när jag tog en närbild på älgört som behagat slå sig till ro i min vinbärsbuske kunde jag ända se en viss skillnad till nykomlingens fördel. Något skarpare bild och med lite kortare slutartid med i övrigt samma inställningar med stativ. Det gäller att experimentera sig fram och se när det nya objektivet kommer till sin rätt och under vilka förhållanden. Ljusegenskaperna skall vara betydligt bättre.

Nåja, kameradrömmen är ändå inte borta och funderingarna går vidare. När det ändå är en så stor investering som det är gäller det att i lugn och ro titta sig omkring och ta beslut när tiden är mogen och hjärtat säger ja. Mina val gäller främst Canon D6 eller Canon D5 Mark III. Den senare betydligt dyrare. Tanken går i banor att köper jag en D6 och har den en tid men sedan ändå börjat tråna efter en D5 så kanske det vore bäst att ta steget direkt till D5. Något har jag också sneglat på Nikons modeller. Få se var jag så småningom landar?

Idag blir det en del fotograferande för det är två evenemang jag kommer att besöka. Vädret lovar bättring så det blir kanske en riktigt bra dag.

Älgört
Älgört finns i mängd och massor och betraktas väl som ogräs men det är egentligen en nyttig växt om man bara har förstånd att ta till vara det nyttiga. Fotograferat med mitt 50 mm fasta objektiv.