• Upplevelser

    Under liten himmel

    Sommarteater skall väl vara kul, något att skratta åt, komedi eller rent av fars? Och naturligtvis måste vädret vara fint med solnedgång och varma aftonstrålar. Kanske träffar man bekanta man inte sett på länge; att växlar några ord med? Det gjorde jag i torsdags, träffade bekanta, när Oravais Teater spelade ”Under liten himmel” på Kyroboas i Kimo. Vi snackade gamla, trevliga minnen medan vi avnjöt bulle och kaffe i pausen. Saft för min del. Men annars var det inte många skratt som framkallades av pjäsen. Detta är ingen komedi med simpla skämt och bondkomik. Ändå var det en av de bästa teaterpjäser jag sett på en sommarteater! – Och ja…

  • Livet på landet

    Karelsk gryta och pannkaka med sylt och grädde…

    …Kan det bli bättre? Tordagsklubben hade idag sin sedvanliga sammankomst på Fjärdens kaffestuga i Oravais. Kl. 13 anlände vi och försåg oss med sallad och varmrätt. Ärtsoppa fanns också men den gör jag själv hemma så den brukar jag hoppa. Förutom att maten smakar helt underbar så har de också ett rikligt salladsbord med många olika sorter. Kaffe därtill för den som så önskar. Själv står jag över denna dryck. Allt till ett förmånligt pris för oss pensionärer. Tyvärr så sjunger denna eminenta restaurang på sista versen. Om prick en månad så serveras dagens lunch för sista gången i denna regi som nu varit. Verkligen synd tycker vi i Torsdagsklubben.…

  • Livet på landet

    Byarevyn gav Ittinsnusning

    I fredags var det dags att avnjuta Byarevyn i Oravais som i år fått namnet Ittinsnusning (Inte en snusning). Bäst att översätta dialekten till finsvenska för de som är utbys. För regin svarade Roland Engström som därmed inte syntes på scen vilket var en saknad för han är ju sjusärdeles rolig på scen. Nåja, det fanns andra som lyfte denna föreställning som var en av de bättre. Många fina nummer och härliga ordlekar och speciellt i andra akten fick vi använda skrattmusklerna. Många fina rollprestationer och bäst klarade de sig om hade röstresurser så att de hördes över hela salen. Här har ungdomen lite att lära av de gamla revyrävarna,…

  • Reflektioner,  Språk,  Svenskfinland

    Tack, du pratar också en bra svenska!

    Torsdagsklubben hade idag möte, om än något reducerat, den ena riddaren var på annat uppdrag. Vi beslöt att prova ett nytt matställe som öppnade i höstas, nämligen Chào grill i Oravais kyrkby alldeles nedanför kyrkbacken. Vi stegade in, betalade för oss – jo även här finns en viss pensionärsrabatt – och försåg oss från buffén som bestod av typiska asiatiska anrättningar med ris som bas. Smakade riktigt bra och alla tog påfyllning. Kaffe och kex som avslutning. Enkel och stilren inredning med stora fönster ut mot stora gatan. Eller Öurvägen som stråket heter. En traktor med släpvagn körde förbi ett par gånger. Bakom disken stod en ung man, med asiatisk…

  • Foto-Video-Bild

    Bilder från helgen

    Ikväll blir det några bilder från gårdagen och från dagens bypromenad.  Efter min Norrlandresa har jag inte varit så aktiv med kameran men kände att nu var det åter dags att få något fint på minneskortet. Hoppades jag i alla fall. Så fina höstbilder som jag fick i Norrland får jag knappast här. Av någon anledning lyser inte träden lika mycket som i fjällen. Visst blir löven gula och visst finns det träd som lönn som kan ha riktigt fina färger men rent allmänt är färgerna betydligt mattare och ofta blir de bara bruna och trillar sedan av. Men solnedgångar har vi ändå och igår kväll tog jag en runda…

  • Livet på landet,  Upplevelser

    Hembygd både här och där

    Idag har jag varit lite kulturell av mig. Jag närvarade nämligen vid releasen av ”Orvas 2018” i Einars kafé på Kimo Bruk. Där hade Oravais hembygdsförening samlat årets skribenter för kaffe och obligatorisk gruppfoto. Själv var det första gången jag besökte denna träff trots att jag vid något tillfälle tidigare också bidragit med skriverier till Orvas-publikationen. Orvas har som syfte att främst samla material och bilder från gamla Oravais kommun med omnejd som berättar om hur det var förr i världen, dagligt liv, föreningsverksamhet, arbete och fritid, personligheter och hembygd. Jag har ännu bara skummat innehållet men mycket läsvärt verkar det finnas och det som ögonen föll först på var…

  • Livet på landet,  Upplevelser

    Påsklördag och sega brasor

    Som seden är i Österbotten bränns det påskbrasor, stora som små, på påsklördag. Föreningar och byalag drar ihop en stor rishög som under kvällens lopp antänds och förväntas brinna med ystra lågor upp mot en mörknande himmel med fullmånen hängande i öster. Grillkorv, kaffe med dopp säljs och är man riktigt påhittig steker man plättar eller gräddar våfflor. Allt för att glädja folket och förstärka kassan. Det finns dock ett par aber, enligt min mening. Riset i påskbrasan bör inte vara dyngsurt och helst bör man ha ett eller annat hemligt knep som gör att brasan brinner med full styrka den första timmen. Det kan vara vad som helst, snustorr…

  • Upplevelser

    Tre Göran och en fjärd

    Ikväll blev det revydags. Byarevyn presenterade ”Trigöranåeinfjääl”. Syns namnet på föreställningen svår kan jag bara hålla med för det är dialekt och det gäller att tänka till innan man fattar. Helst bör man också ha lokalkännedom om både det ena och det andra men när jag funderat en stund förstod jag innebörden. Översatt till finsvenska heter revyn ”Tre Göran och en fjärd”. Fjärden är Oravais fjärd och vem två av de tre Göran är var inte svårt att gissa men den tredje Göran förblev ett mysterium. Egentligen finns han inte utan ersattes av en dam i publiken. Allt för att skapa jämställdhet.  Denna afton blev det Gunnvi som fick den…

  • Allehanda

    Oxkangar, var ligger det?

    Igår fredags när jag skulle betala mitt byxköp på Dressman ville hon, expediten, veta om jag fanns med i deras kundklubb. Priset blev lite annat då. Nehej, det var jag inte så hon ville gärna slussa in mig där och visst, fick jag byxorna lite billigare så varför inte. Ja, då var det min adress, den ville hon veta. När det kom till byanamnet Oxkangar fick jag bokstavera och sedan frågar hon med stor förvåning ”Var finns detta ställe? Har aldrig hört talas om detta”. Visst, så är det ofta när jag kommer i kontakt med ungdomar och yngre generationer i provinshuvudstaden, de vet knappt något om små sidobyar i…

  • Upplevelser

    Lumpänglars väg korsade min väg

    Hui, här går det undan. Jag avverkar den ena begivenheten efter den andra på min semester och det redan första veckan. Igår kväll var det Oravais Teater med pjäsen Lumpänglars väg som fick besök av min enkla person. Sommarteatern ligger vackert belägen vid Kyroboas kvarn och fors i Kimo. Vid dammen, som är en del av scenerna, låg vattenytan spegelblank och inte en endaste mygga behagade mumsa på min lekamen. En perfekt kväll för teaterbesök. Lumpänglars väg är en fortsättning på pjäsen Lumpänglar som spelades 2013-14. Den handlar om arbetarna på Oravais Fabrik tiden före och under kriget. Skådespelarna gjorde fina insatser även om rösterna i vissa scener kunde ha…

Translate blog »