Naturen i bild och doft

Igår blev det en tur till Nykarleby och besök på biblioteket för att se fotoutställningen med Jens Lax som fotograf. ”Made in Natureland” heter utställningen och visar natur- och landskapsbilder, ofta som fotokonst. Bilderna är till stor del gjorda med ICM-teknik vilket innebär ”avsiktlig kamera i rörelse”. Normalt försöker man hålla kameran så stilla som möjligt men med denna teknik så rör man kameran under exponeringen vilket innebär att man får diverse häftiga effekter i bilden. Nästa som en målning. Jens använder sig också av multiexponering.

En intressant utställning med ett tiotal fina bilder. Tyvärr finns den bara kvar ytterligare en dag, imorgon den 31 december, så har ni vägarna förbi så är det värt att ta sig en avstickare in på biblioteket.

De fotoutställningar jag besökt de senaste dagarna visar att fotografering inte alltid behöver vara vackra solnedgångar, gulliga kattungar eller bilder från släktens kalas. Svart/vitt är ett spännande område, multiexponering ett annat och egentligen är det bara ens egen fantasi som sätter begränsningar i sökandet efter motiv, ljus och vinklar. Utan tvekan är besök på olika utställningar inom foto- och bildkonst inspirerande också för oss hobbyfotografer.

Efter fotoutställningen bjöd sister Jane på köttsoppa och givande pratstund. Svåger hade nyss kommit hem från skogsarbete som är hans stora skötebarn sedan han alltmer blivit pensionär. Själv har jag också sådant på gång i form av röjning i plantering. Så länge det inte finns någon större snömängd i terrängen så är det perfekt för sådant arbete. Inte för svettigt, om man klär dig rätt, och framför allt inga myggor. Och det fina är att jag ser resultatet direkt även om det verkliga slutresultatet inte kommer under min livstid.

Över huvud taget så sker ganska stora avverkningar denna vinter. Tydligen är virkespriserna fina. Jag tycker att nu som då hör jag skördare i arbete och någon dag senare finns ett kalhygge där nyss levande skog fanns. Effektivt men inte särskilt vackert.

Ett är dock säkert, doften av nyhugget virke är något av det godaste man kan få i näsan! Den bästa naturliga parfymen. Det är bara nyslaget gräs i sena sommarkvällen och torrhö som kan konkurrera med trädens doft när de ligger på lit de parade i virkeshögarna. Naturens egna dofter.

Finns det någon doft i naturen eller från landsbygden i nutid och dåtid du vill lyfta fram, bra eller dålig?


Jens Lax – fotoblogg

Känd profil i Den lyckliga staden med Café Panorama högst upp.

Var hittar man dessa ord i Nykarleby? Klicka på bilden och zooma in för att läsa texten.

Solen tittade fram en stund under årets näst sista dag.

Några av virkeshögarna längs små sidovägar.  Såg gott de doftar!

Tyvärr skapar kalhyggen stora ingrepp i naturen men till nåds kan några ungträd få stå kvar. Enligt min mening borde staten lösa in eller byta till sig all kvarvarande gammelskog.

Allt jag shoppade … NOT… på Juthbacka, men…

…om jag shoppat då hade detta kanske följt med mig hem? Kanske! Bilder följer nedåt i inlägget.

Galet, helt onödigt men besöker man norra Europas största loppis- och skrotmarknad, då förpliktar det att understöda verksamheten med några tokiga inköp som man absolut inte behöver. Vissa år har jag funderat på att köpa en krokig spik eller en dammig Karjala-flaska bara för att visa min uppskattning inför detta harmlösa folknöje.

Vad annat drar folk i Österbotten på sensommaren än Juthbacka marknad i Nykarleby? Här samlas loppisgängen, skrotkrängarna, de som säljer delar till veteranbilar och uttjänta mopeder, lakritsremmar, smaklös korv, tummade boksidor, vevtelefoner och värdelösa f.d. mobiler, lump och kaffekoppar, Arabia och muminmuggar, cykelpump och rostig skruv.

Och bland allt detta och mycket annat finns kanske guldkorn till vettigt pris? Den som söker hen finner. Det som är skrot för en är fynd för en annan.

Tilläggas bör att jag faktiskt köpte tre högintressanta böcker i gott skick för 7 europenningar. En konstbok med målningar från 1880-talet i nordiskt måleri, en bok med fantastiska fotografier – det finns mycket att studera, begrunda och lära – samt ”Fotografens ögonblick” av Joe McNally.

Jag fotograferade… (klicka på bilderna för större format!)

På spaning

 

Eget hem?

Tomtegubbar är vi allihopa!

Ur led är tiden!

Hjälte igår, skrotmarknad idag. Livet är hårt men rättvist!

Sådana skall jag köpa en vacker dag. Vad nytta de gör är höljt i dunkel.

Så skulle jag bo på Juthbacka-marknad om jag nödgades. Ser inte så dumt ut.

Utmattad med fartvind i håret och glad ändå!

Ser ni fotografen x2?

Radio Vega var på plats. Just mig valde de att inte intervjua. Kanske paus för väderleken eller en twitter från Trumpen?

Hur många var vi i fredagens fina väder? På kvällen blev det regn en stund.

Nästan det enda musikaliska inslaget jag hörde fredag på Juthbacka marknad. Nortti, hette bandet.

Naturligtvis, kaffekoppar i skön samling. En skall bort men vilken?

En sådan kunde jag tänka mig att störa etern med. Pirat.

Här satt ett av mina fynd!

Inte för att jag bryr mig om smycken men detta ser äkta och välgjort ut

Dagens snyggaste bild om jag får säga det själv. Samma stånd om ovan.

 

Från norr till söder, allt för att sprida budskapet

Härförleden hade jag ärende söderut, något som jag nämnde helt kort. Ett litet självpåtaget uppdrag. Nu är det genomfört.

Jag hade nämligen beställt 5 stycken affischer från Urkult för uppsättning på lämpliga ställen längs med den österbottniska kusten. Två stora, tre mindre kom per post. Min avsikt är att göra eventuellt intresserade österbottningar uppmärksamma på denna fina festival 2-4 augusti.

Jag tror att Urkult är ganska så okänt i landskapet och det tänker jag råda bot på. Åtminstone försöka.

Festivalen är ju inte orimligt långt borta vare sig i tid eller i avstånd. Åker man med färjan från Vasa klockan nio på morgonen den 2 augusti så är man framme i Näsåker klockan 16 samma eftermiddag och klockan 19 startar de första banden upp på festplatsen.

Det var inga svårigheter att få sätta upp affischerna, ingen tyckte det var opassligt.

På biblioteken i Jakobstad och Vasa finns nu de två stora affischerna på väl synlig plats. Biblioteket i Närpes fick en av de mindre som genast uppmärksammades av intresserad betraktare. Även dörren till Herlers bokhandel och Lillkungs konditori i Nykarleby hyser nu en affisch för detta evenemang. Sist men inte minst fick Tesses Café en plakat på ytterdörren något som jag är mycket nöjd med. Där springer folk hela tiden för att luncha och många genomresande stannar också för en kopp kaffe eller en matbit. Just den placeringen är jag speciellt nöjd med.

Hur min drive lyckas återstår att se. Förhoppningsvis hittar fler österbottningar till Urkult i år och det blir spännande att se om fler österbottniska prickar finns på den karta där man kan visa varifrån man kommer. Vi får se. I alla fall ett försök.

Kommer du att besöka någon festival, annat musikaliskt evenemang eller sommarteater denna sommar?

En bra placering på Tesses café vid Vassor fjärdsända. Efter noggranna studier vid ytterdörren vankas här både god måltid och kaffe med dopp.

Ett par bilder från Jakobstad när jag ändå var i trakten. Loppis på torget framför rådhuset.

Gågatan i Jakobstad var ganska folktom men förhoppningsvis befolkas snart sofforna. På Jakobsdagarna i slutet av juli är här fullt ös.

Juthbacka marknad, en jätteloppis

Igår besökte jag Juthbacka marknad i den lyckliga staden Nykarleby. Jag tog en massa bilder på ditten och datten som jag publicerade på Facebook. En del av de bilderna kommer nu här på bloggen men med en kommentar till varje bild. En liten bonus på bloggen, så att säga.

Inget köpte jag förutom två korvar och en läsk. Utbudet på böcker var i år begränsat vilket var synd för det är böcker jag brukar köpa. Nåja, jag har en hel hög olästa böcker så det går ingen nöd på mig i det fallet.

Juthbacka marknad 2016
Här sitter en trogen vakthund bland alla grejorna
Juthbacka marknad 2016
Jobbigt att sitta här och posera. Inte konstigt att ögonlocken blir tunga.
Juthbacka marknad 2016
Något för hemmabowlaren?
Juthbacka marknad 2016
En till hund men nu som besökare. Bäst att vara uppmärksam på matte.
Juthbacka marknad 2016
Nya kvastar sopar bäst!
Juthbacka marknad 2016
Får det vara en kopp?
Juthbacka marknad 2016
Mingel och träffar. Folk man inte sett på år och dagar kan man stöta på här.
Juthbacka marknad 2016
Nä men titta, ett par samedockor hade hittat hit!
Juthbacka marknad 2016
Här gäller det att ha både öron och ögon på helspänn. Man vet aldrig vad som dyker upp.
Juthbacka marknad 2016
Nalle känner sig isolerad
Juthbacka marknad 2016
Här sitter vi och apar oss!
Juthbacka marknad 2016
Aha, en s.k. raggarbil! Ett T saknas visst på nummerplåten.
Juthbacka marknad 2016
Hmm, var lade jag skiftnyckeln mån tro?
Juthbacka marknad 2016
Förra ägaren hann aldrig ur skinnhuvan innan den blev till salu.
Juthbacka marknad 2016
Tomten på väg ut ur garderoben.
Juthbacka marknad 2016
Tom i bollen men glad ändå!
Juthbacka marknad 2016
Nalle åker snålskjuts
Juthbacka marknad 2016
En mus(tang)-bil
Juthbacka marknad 2016
Det blev inte mycket kvar av älgen efter den krocken
Juthbacka marknad 2016
Nämen titta, vem står inte där och speglar sig i all fåfänglighet

 

Från dröm till verklighet

Torsdagskväll besökte jag, tillsammans med sister Jane och nästgårdssvåger den Lyckliga staden. Det var höstens första torsdagsföreläsning hos Arbis.

Linda Hammarberg berättade om sin och sin familjs jorden-runt-segling med segelbåten Mary af Rövarhamn. De gjorde det som många bara drömmer om. De startade från Malmö år 2010 och återvände drygt fyra år senare. En lång resa som fick sin början med att mamma Linda lovade sin dotter Lovis att de skulle segla till Kurrekurreduttön, ön där Pippi Långstrumps pappa var kung. Ön hittades också på kartan efter ett visst sökarbete och den visade sig finnas på andra sidan jordklotet utanför Papua New Guinea.

Deras färd finns beskriven på deras blogg Mary af Rövarhamn – Öden och äventyr i Hoppetossas kölvatten samt i TV-serien Familjer på äventyr som också hittas på YouTube.

Jag är ingen inbiten seglare, knappt så jag har min egen lilla båt i sjön, så det var inte p.g.a. seglingsintresse jag följde med på föreläsningen utan för att familjen Hammarberg valt ett annorlunda liv, nämligen att bo på sin segelbåt, göra kortare och längre seglatser för att till sist segla iväg jorden-runt. Att de också tog med barnen Lovis och Otto samt skeppskatten Båtsman var annorlunda vilket gjorde att de planerade sina seglatser ytterst noggrant för att inte råka ut för otrevligheter. T.ex. så råkade de ut för en riktig storm en enda gång vilket är anmärkningsvärt på en så lång färd under så lång tid.

Just detta med att barnen var med tyckte jag var intressant. Linda berättade att barnen ofta öppnade dörrar där annars kanske misstänksamhet och byråkrati väntat. De ankrade ofta upp vid små öar och mindre byar där de inte kunde språket men barn har en naturlig förmåga att hitta lekkamrater vilket underlättade konakten med lokalbefolkningen. De stannade en längre tid i en hamn på Sri Lanka och där var det noggrann kontroll vid landgång med detektorer likt säkerhetskontrollen på flygplatser. Dock behövde familjen Hammarberg aldrig gå genom dessa kontroller p.g.a. att säkerhetpersonalen fattade tycke för barnen och kände igen dem.

Föreläsningen var intressant och inte den sista jag kommer att bevista i höst. Den 5 november kommer Åke Mokvist till Arbis i Nykarleby och då kommer jag åter att bänka mig för att höra honom berätta om ”Ovanliga möten i ord och bild”. Jag har läst den ena av hans böcker ”De ovanliga”. För att citera direkt från Arbis hemsida: ”Åke väcker frågan om det är tillåtet att välja sitt eget sätt att leva och om alla har samma rätt och värde.” Som ni ser är jag intresserad av människor och levnadsöden som inte finns i boxen vi försöker stoppa in folk i.

gammel ahlnäs hamn
Här en bild från en av våra byhamnar. Den har inte Mary af Rövarhamn besökt men nog Vasa där skeppskatten Båtsman gick i land och höll sig borta ett par dygn. 

Om Båtsmans äventyr i Vasa finns att läsa på http://symary.com/2015/09/18/vilse-i-vasa/

Saker och människor

Vi människor älskar saker, ibland mera än vi älskar människor.

Igår förärade jag Juthbacka-marknaden i den lyckliga staden med min närvaro i hela 4,5 timmar. Före det hade jag deltagit i ett födelsedagskalas i lite mera än 1 timme. Borde det ha varit tvärtom? Visst, jag träffade också människor på Juthbacka och det var förvisso trevligt men mestadels av tiden gick åt till att beglo saker jag aldrig skulle köpa. (Beglo, finns sådant ord? Jag tror inte det men skit samma).

Jag höll i dagarna boken Walden, skriven av Henry David Thoreau, i min hand. Han förespråkar i boken ett enklare liv utan så mycket saker, inte mera än det nödvändiga, ett liv nära naturen, självhushållning och självkännedom. Jag har i boken faktiskt gjort understrykningar och märken på särskilt intressanta ställen som jag ville uppmärksamma; en sak jag annars inte brukar göra, ens för allt smör i hela Småland. En bok skall vara ren. Nåja, ibland måste man frångå sina principer. Bl.a. hade jag fastnat för följande passus:

Det finns tre stolar i mitt hus: en för ensamhet, två för vänskap, tre för sällskap. När oväntade besökare kom i större antal fanns bara den tredje stolen för dem alla att tillgå, men de hushållade vanligtvis med rummet genom att stå upp. Det är förvånansvärt hur många storvuxna män och kvinnor ett litet hus kan rymma.

På Juthbacka marknad fanns det minsann stolar att köpa för den hugade tillsammans men tusentals andra ting. En enda stor loppmarknad, kanske den största i landet, med allt från fynd till rena skräpet. Frågan är hur många stolar man behöver, kanske det sist och slutligen bara är tre.

Orsaken att jag åkte dit var för att jag kanske skulle hitta någon intressant bok samt för att träffa vänner och bekanta. Bokfynden var inte många men en bok följde ändå med mig hem. 2 europenningar kostade den och hela 2,5 kg vägde den så kilopriset var ytterst förmånligt. Jag tyckte försäljaren suckade lite när han tog emot min betalning. Boken är i storformat och heter Mitt Lappland – Sarek, Kebnekaise, Torne träsk. Det är en fotobok av Sven Hörnell. Den hyser många fina bilder med tillhörande text på tre språk. Den kan jag bläddra i och drömma mig bort till detta fina landskap som jag hoppas besöka en vacker dag. Norra delen av Lappland, vill säga.

Den var tung så jag köpte den först när jag skulle åka hem. Annat var det med en FB-vän som omgående när han anlände köpte en 10 kg tung låda med 7 tums spik. Det verkade som han släpat på den hela tiden han var på marknaden.

Måste vi ha så mycket saker omkring oss? Om vi verkligen tänker efter så är många av våra ägodelar alltför litet i användning. T.ex. köpte jag för ett antal år en skruvdragare med batteri, två batterier till och med. Hur ofta har jag använt den? Ytterst sällan och när jag verkligen behöver den så är batterierna tomma. Bättre hade det då varit att låna, hyra eller att jag varit med i en verktygspool.

Thoreau är inne på samma tankar och en föregångare (1800-tals människa som han var) i hållbar hushållning av jordens resurser. Jag fick en idé att läsa boken på nytt och då samla alla guldkorn i ett eget dokument. Ett stort projekt men kunde kanske underlättas genom att köpa en e-bok. Går det förresten att kopiera text ur en e-bok till datorn?

Egentligen borde vi tänka i termer av tid när vi köper saker. Hur lång tid måste jag arbeta för att få detta begärliga ting? En vara kan vara billig men när man tänker på vilken tid det ändå tar att arbeta för att få råd med detta köp så är den kanske ändå inte så ”billig”. T.ex. en ny bil på låt säga 30 000 euro. Det blir många timmar och dagar det! Därtill skall den tvättas och städas. Service och reparationer kostar också pengar och därmed tiden det tar att arbeta ihop den summan. – Boken jag köpte behöver jag inte arbeta lång stund för att få ihop till. Den tiden är den värd! Det handlar naturligtvis om prioriteringar vad man vill lägga sin tid och sina pengar på.

På landsbygden och framför allt i glesbygden är man beroende av bil men hade jag bott i en stad hade jag inte haft bil utan cyklat och använt allmänna färdmedel. Det gjorde jag också under en tid när jag bodde i Malmö och det gick hur bra som helst. Det som gjorde att jag ändå köpte bil var mina semesterresor hem till byn. Att hyra bil under en längre tid flera år i följd blev dyrare än att köpa en billig begagnad.

En tredje orsak som gjorde att jag besökte Juthbacka marknad var fotojakt. Det brukar dyka upp ett och annat att fotografera. Dock är det mest människor jag vill fotografera. Hellre det än döda ting och landskap. Det är emellertid inte helt lätt. Det är inte alla människor som vill figurera på bild och för att publicera en bild bör man ha människans tillstånd. Åtminstone på tryckt medium.

Barn är tacksamma motiv men det är långt ifrån alla föräldrar som gillar att en okänd farbror fotar deras telningar. Därför drar jag mig tyvärr oftast för att fotografera barn och gör jag det så försöker jag att inte fotografera ansiktet. Hittills har jag dock klarat mig utan åthutning när okända människor hamnat på någon av mina bilder.

En bra bild av en människa fick jag igår kväll. Det var Julia Hansson från Karleby som satt på sin vanliga plats och förnöjde marknadsbesökarna med ljuvliga toner från sitt dragspel. En mycket bra artist; kanske man får kalla henne så. Henne hade jag gärna sett på byadagen som firas i juli varje år. Annars brukar duktiga, lokala musikanter uppträda men det hade varit kul med lite omväxling.

Solen skiner även idag så nu blir det uteliv. Både dator och fotoboken får vila en stund.

juthbackamarknad 2015_1
Upps, en nalle, tyvärr inte levande. Eller, kanske tur för mig?
juthbackamarknad 2015_6
Lev i nuet!
juthbackamarknad 2015_5
Flygfoto av parkeringen på Juthbacka-marknaden. Hmm, var är Brunte?
juthbackamarknad 2015_10
Denna fina pärla fanns på veteranbilsparkeringen. En Cadillac tror jag det är.
juthbackamarknad 2015_7
Och denna. Allt rymdes inte i bilen så en del hamnade på taket.
juthbackamarknad 2015_3
Två damer som laborerar i boklådorna.
juthbackamarknad 2015_4
Upps, en nalle till. Jag undrar om den fick något nytt hem igår kväll?
juthbackamarknad 2015_2
Money. Allt handlar om pengar. Eller? – 750 europenningar betingade denna apparat.
juthbackamarknad 2015_9 mitt lappland
Mitt bokfynd.
juthbackamarknad 2015_8 julia hansson
Och till sist den bästa bilden: Julia Hansson spelar på sitt klaver.

Blues i sommarkväll

Jag är musikalisk allätare men mån inte bluesen ligger mig varmast om hjärtat?

Denna vecka firas Nykarlebyveckan i Den lyckliga staden. En mängd evenemang går av stapeln inklusive Juhtbacka-marknaden som startar idag med sitt 24-timmars pass.

Igår bjöds blues på torget. Eftersom jag är ledig passade det bra att göra en utflykt för att lyssna på Wentus Blues Band från Karleby. På samma gång passade jag på att besöka sister Jane i deras sommarstuga på Bådan. Det var på samma gång födelsedagskalas för henne så det vankades tårta på terrassen. Att jag tog två bitar av tårtan var ett högt betyg för nämnda bakverk, jag som oftast bara tar en, om ens det.

Jag har sett Wentus Blues Band live tidigare. Ett riktigt bra band från Pampas. Jag har också laddat upp ett klipp på Tuben från deras spelning i Jakobstad 2008. Tanken var den att igår åter göra en inspelning och lägga på Tuben men varje gång jag filmade så bröts strömmen när någon propp gick. Tre gånger! Dock var bandet rutinerat och klarade galant av sådana avbrott. Det var nog inte meningen att jag skulle få någon hel låt på minnet. Kanske det dock går att klippa ihop något. I alla fall, nedan kan ni se videon från 2008. Tänk vad tiden går. På Spotify finns de också: https://open.spotify.com/artist/6RS2f6BOaKgqByAkXgpRJ9

Publiken var svårstartad även om det försynt gungades med på stolarna. Det syntes att musiken var omtyckt men att komma upp på golvet framför scen, trots flera uppmaningar, var svårt. Publiken var till stor del äldre, kanske i min ålder. Kanske var blygheten därför betydande och anständigheten stor. Tänk, vad skulle grannen säga om jag ställde mig först på golvet och visade lite känslor, lite håll i gång. Barnen visade som så ofta tidigare takterna och en liten tjej dansade oberörd sin egen dans till musiken. Gott om plats hade hon och även några vuxna vågade på slutet ta danssteg. Till sista låten lyckades dock bandet locka upp ett gäng människor framför scen för att digga på riktigt. Så skulle det ha vart från början! Som mina tankar gick till Urkult där folk genast var med på noterna. Det var delvis stolarnas fel. Folk är bekväma och sitter gärna. Så var det också på Kaustbyfestivalens Slutkaos i Mondo Café.

Musiken var fin med mycket gung i. Deras kända låtar som Moonshine och Biscuit Roller spelades plus en hel del annat. Sångaren Juho Kinaret är en skön typ som har gott stöd av övriga medlemmar. Basisten Robban Hagnäs greppade också mikrofonen och det var han som mest försökte få upp folk på golvet. När strömmen gick konstaterade han att visst klarar vi oss också med mindre elektricitet, någon ryss-kärnkraft i Pyhäjoki behöver vi inte. Applåderna var halvdana inför sådant tal. Folk är inte vana vid att en orkester och artister på scen tar ställning politiskt. Det gör man hemma eller anonymt på nätet för de mera påstridiga. Därtill har i staden uppstått viss oenighet vad gäller stadens engagemang i byggandet av kärnkraftverket i Pyhäjoki när staden tidigare beslöt att dra sig ur projektet. Gott så säger jag!

I övrigt roade sig stadens innevånare med diverse uppträdanden och underhållning. Små tävlingar här och var, serveringar. Österbottens regemente avfyrade salut för staden och nere vid älven rullade en blå boll runt med folk inuti. Riktigt mysigt i den Lyckliga staden en torsdagskväll.

wentus blues band 2015-08-20_5
Wentus Blues Band i Nykarleby 20 augusti 2015

wentus blues band 2015-08-20_4

wentus blues band 2015-08-20_3

wentus blues band 2015-08-20_1

wentus blues band 2015-08-20_2
Hörs ni, finns ni?
nykarlebyveckan 2015 1
Tösen kunde detta med att vara spontan och fritt ge utlopp för sin lust att svara på musiken. Där har vi vuxna mycket att lära.
nykarlebyveckan 2015 3
Här står soldatgossarna och väntar på order inför skjutandet med sina bössor.
nykarlebyveckan 2015 2
Detta var det sista jag såg när jag lunkade över bron för hemfärd.

[youtube=https://youtu.be/jzRFxz5UdgM]

Hur pratar du med dig själv?

… var en av frågorna på föreläsningarna som gick av stapeln igår på Juthbacka herrgård i Nykarleby, den lyckliga staden. Den frågan fick vi tänka på en stund. En annan uppgift var att i tankarna göra en podcast, ett radioprogram om våra liv, som skulle passa oss som sommarpratare i radion. En tredje uppgift som vi i lugn och ro fick begrunda var: fem målsättningar för år 2015. Fem eller hur många vi kunde komma på, stora som små.  Ingen redovisningsskyldighet men nog så tankeväckande för plötsligt så kom jag på att jag egentligen inte har några stora målsättningar här i livet. Borde jag ha det? Överleva, ja, och leva i nuet men framtiden?

Lars Losvik och Jonna Jinton stod för föreläsningarna i ämnet: Fokusera – nå dina drömmars mål! – Lars med exempel och teori, Jonna med sin berättelse om det stora språnget ut i det blå, höll jag på att skriva, men som egentligen handlade om det stora språnget från storstan till en liten by (Grundtjärn) i Västernorrland med vedeldad kamin, sträng vinterkyla, naturen nära inpå och underbara himlafenomen. En idyll men också en verklighet med vedklyvning, ekonomi och mycket dålig täckning av mobiltelefonin.

Hur du pratar med dig själv handlar om vilken inställning du har till livet. Väljer du att se det mest i svart eller finns det ljusglimtar att haka på. Vill du se möjligheterna eller enbart svårigheterna. Det är en dialog du för med ditt inre när livet gör sina svängningar.

När jag gjorde min podcast hade jag först svårt att hitta höjdpunkter men något intressant hade jag ändå kunnat förmedla: min tid på Euroway, Urkult, mitt intresse för att lära spanska, alla bra böcker jag läst, alla märkliga människoöden jag korsat. Själv är jag ganska alldaglig.

Målsättning för 2015? Följande skrev jag upp: Segla över Kvarken (med segelbåt), ännu ett lyckat Urkult, Roadtrip i Norrland, lära spanska i Spanien, bygg en brygga. Jag hoppas att jag lyckas med mera än hälften.

Lars Loviks föredrag var inspirerande även om mycket var självklart för mig. Jag har ju lyckats tillägna mig en viss livskunskap. Det är ändå alltid bra att få en spark i röven att göra något. Inte bara sitta där med sin chipspåse eller öl i soffhörnan och glo när veckans slit och släp är över. På tv eller bara rätt ut. Det sista gäller för mig eftersom min TV-antenn är i oskick.

Jonna var den härliga person som jag tidigare fått en skymt av. Hon kände igen mig och en kram fick jag allt. Hon är äkta, naturlig och energigivande. Ett unikum.

Juthbacka Nykarleby
Juthbacka i mars 2015
jonna jinton
Jonna berättar om sitt Grundtjärn
juthbacka 2015-03-21
Från vänster Mikaela Smedinga (arrangör), Jonna Jinton och Lars Losvik

Vän med vinden och vän med sig själv

Ikväll när jag kom hem efter spanskakursen blev jag ståendes en kort stund i mörkret och bara njöt av vinden som blåste i trädtopparna. En frisk sunnan. Vit snö på marken och mörk skog i väster samt min vän vinden som känns så trygg och nära.

I inboxen på Outlook låg ett mail med tips om en föreläsning på Arbis i Den Lyckliga Staden torsdagen den 12 mars. Det är Mia Thörnblom med en föreläsning om hur vi hanterar de situationer, relationer och konflikter vi möter i livet. Mia verkar vara en kompetent föreläsare och har också valts till Årets talare år 2012 uti kungariket.

Säkert har jag sedan tidigare fått mig till livs delar av hennes visdom från annat håll men allt kan inte vara gammal skåpmat och med en god föreläsare får man alltid inspiration och höjd motivation till ett bra liv. En kick i slutet på vintern. Ett sätt att bli bättre vän med sig själv och för att se möjligheter och lösa problem. Det kan man ha nytta av både i arbetslivet och som privat. Det är vad jag hoppas på av denna föreläsning. Jag tror jag skall anmäla mig.

Detta som tips till eventuellt hugade. Föreläsningen heter Hur svårt kan det vara? och startar kl. 18.30.

fastlagssoppa
Sister Jane bjöd idag på en riktigt god fastlagssoppa! Så där mustig och med rätt konsistens. Även salig mor var en god kock när det gäller fastlagssoppa så äpplet faller inte så långt från trädet. Någon fastlagsbulle tog jag inte även om den också var hemmagjord. Jag är inte så mycket för sådant.

 

Döööbeln och CCR

Visst kan det vara irriterande när någon bänkgranne vid biobesök, på teater eller någon annan föreställning sitter och kommenterar, prasslar med godispåsen onödigt mycket eller har någon annan fason för sig. Ibland kan det vara tvärtom. Nämligen att personen, den oftast okända, sitter och skrattar så livligt och individuellt att det blir liksom en krydda till föreställningen i övrigt.

Igår kväll satt en farbror snett bakom mig när jag såg ”Från Nykarleby till HON-I-LULE” i Den Lyckliga Staden. Han var av den mera underhållande typen med små hö, hö på lämpliga ställen, ja, ja, visst, he, he, jaaaa. Bäst var det när han kom med repliken före skådespelaren på scenen. Ibland fordras en konstpaus för att förstärka repliken och då passade han på.

Vid ett tillfälle i föreställningen förflyttade vi oss till år 2007. Emigranten från 1960-talet var på besök i staden och hittade inte gamla välkända ställen som Björkas, butiker, kiosker, telefonhytter och annat som fanns den tiden när han emigrerade. Han var på jakt efter sin ungdoms-käresta och tänkte att på restaurang Döbeln kunde han få upplysningar om var hon bodde. Staden är inte stor, då som nu, och alla känner alla. Problemet var att Döbeln inte fanns mera. Där fordras en konstpaus när skådespelaren ställer sig frågan: Var är…..? Farbrorn bakom hade svaret sekunden innan: Döööbeln, som hördes ljudligt över närmsta området. Han levde sig verkligen in i föreställningen.

Covers från 1960-talet spelades. En låt av Creedence Clearwater Revival framfördes: Proud Mary. Visst spelade bandet på scenen bra men originalet lyckades de inte överträffa. Egentligen har jag aldrig hört någon av CCR:s låtar framföras bättre än originalet. Märkligt!

Måste jag välja något band från min ungdomstid så blir valet utan tvekan CCR. Än idag finns det få band/artister som överträffar CCR. Musikalisk allätare som jag är finns dock mycket i min repertoar. Inte minst världsmusiken.

Mina favoriter när det gäller CCR:
Bad Moon Rising
I Put A Spell On You
Hideaway
Molina
Green River
The Midnight Special
Ramle Tamble
Run Through The Jungle

Det finns många fler, bara ett urval.

nykarleby
Nykarleby, den lyckliga staden, är en riktigt trevlig småstad. Nära till allt, både service och natur.
konst i nykarleby
Konst saknas inte heller i staden, naturnära och ovanlig. Foto med mobilkamera, systemkameran stannade hemma denna kväll.