Vackert så det gjorde nästan ont

Vilken underbar dag vi upplevt i byn! Sol, blå himmel och gnistraden snö, härlig frost i träden. Och inte alls så kallt, 10-12 minusgrader på dagen. Det är annat än vad Jokkmokk och Boden idag hade på förmiddagen, -27 C. Jag hade tur som missade den köldknäppen med några dagar.

Jag tog en tur runtom i byn. Gick i frusna skoterspår och på välplogade vägar. Hälsosam, hög luft och knarr under skorna. Någon hund skällde, snöskotrar körde längre ut på isen och på håll hördes hur det flisades ris till energi, i något skede. Själv eldar jag i vedspisen för fulla muggar. Nu ikväll är det -15 C och mycket mera än så behöver det inte bli.

Jag gick också en tur på isen. Den borde nu vara tillräckligt tjock för att bevandra. En pimplare satt på post längre ut mot Strömgrundet. Annars glest med folk.

Visst var det fina vyer när jag körde till Jokkmokk på fredagsmorgonen, samma sol men granarna var betydligt mera snötyngda. Men nog var det idag också mycket fint med rimfrost här hemma. Tur att jag fick/får uppleva båda naturscenerierna. Så starkt ljus att det nästan gjorde ont i ögonen, solen och snön i samspel.

Vi tittar på några bilder från idag.

Det första bilden blev inte så blå i himlen men vacker ändå.

Titta där upp till vänster är stugan min!

Ute på Fladan

Idag är det mera sällan någon som står i busskuren. Flyget högst uppe till vänster stannar inte trots att det passerar byn.

Annonser

Fotosafari som kom av sig

En härligt, underbar vinterdag, idag, måndagen den 8 januari.  Solen sken och temperaturen låg på behagliga – 5 C. Vindstilla och nyfallen snö både på mark och på gren. En dag när man tar kameran och ger sig ut på fototsafari!

Först blev det dock snösvängen. Svåger kom med traktorn och tog bort stora drivor som samlats på gårdstunet.  Snökarmarna börjar bli rätt höga och då är det strax tyngre att göra allt för hand. Han jobbade en god stund med Forden innan det mesta var rensat och jag själv kunde finputsa lite.

Sedan trampade jag upp stigen till grannarna genom skogsbacken så att katten Lisa har lättare att göra sitt patrullarbete. Samtidigt tog jag lite bilder. Mera bilder skulle det bli, hade jag tänkt.

Men det går inte alltid som man tänkt utan istället kom ett datakonsultuppdrag emellan och när det var färdigt höll solen redan på att gå ned. Jag hade annars tänkt mig bilder med snötyngda unggranar med fina långa skuggor på mjuka, bulliga snödrivor.

Nåja, det kommer väl fler fina vinterdagar men tiden går så fort att hux flux är vintern förbi. Det som skall göras, skall göra nu! Kan låta tråkigt men det gäller att ta vara på tiden. Tiden går och vi med den.

Bulliga snödrivor i solens första strålar strax efter kl. 10.

Har ses Lisas stig till gården
Någon bild av vinterskog fick jag trots allt.

När jag på morgonen gick ut för att se om det fanns spår av vilt i närheten av stugan så mötte jag en man som kom gåendes med raska steg på landsvägen. Utan mössa på huvudet men med ett frodigt, rödlätt hår som nog skyddade något mot kölden. Jag sa ett muntert Hej! men han svarade inte utan slog ut med armarna och fortsatte. Kanske också ett sätt att hälsa, vad vet jag.

Där gick han, mannen utan ord

En klassisk solnedgång hann jag med iaf. I morgon en ny dag!

Huru man kan hamna i toaletten av ren nyfikenhet och huru man med spark träffar folk

Idag gjorde jag en fin tur i solskenet som behagade stråla över byn. Sparkstöttingen gled längs den frusna vägen som en raket. Långkalsonger fick jag dock montera på mina skankar för en bitande nordanvind ville ibland svepa fram över åker och teg. Men vände jag mitt anlete mot solen så värmde den lite.

Visserligen ligger byn några minuter vid sidan av pulsådern genom landskapet och avståndet till provinshuvudstaden är hela 40 minuter men byn är ändå ingen håla som Gud glömde. På min färd i olika vädersträck på byvägarna träffade jag flera bybor men även utbölingar som sökte sig till byn för att *pimpla eller besöka sina villor för snöskottning och dylikt. Det blev en hel del pauser och samtal. Mest gladde jag mig över att få träffa byns nestor som snart fyller hela 94 år. Även han tog en tur med sparkstöttingen i det vackra vädret. Men cykeln har han ställt till sidan, den är för riskabel att använda vid den åldern även om vägarna snart blir snörfria om en månad eller så.

Fotografiapparaten hade jag med och allt som oftast stannade jag till och tog en bild eller tio. Jag gjorde en avstickare till bystugan, f.d. folkskolan, och tog några bilder. Bl.a. fick jag med uthusen och utedassen på några bilder. Ännu på 1960-talet användes dessa toaletter av eleverna. Inte var det då tal om innetoaletter och rinnande vatten. Hela fem utedass fanns då men idag finns annat bakom dörrarna som lämnats kvar som påminnelse om vad som en gång varit. Möjligen kan tre toaletter ännu finnas kvar i sitt ursprungliga skick.

Jag kom att tänka på vad Talande Granen i Saltgruvan berättade om de utedass som fanns på hans skola en gång i tiden i en helt annan by men ändå så lik vår folkskola. Ett par gossar fick för sig att krypa under sittbänkarna från baksidan och spionera på flickorna som uträttade sina behov. Vilket nöje de fick därav kan diskuteras men mest var det hyss och pojkstreck. Miljön i utedassens nedre regioner kunde inte heller ha varit helt väldoftande och trivsam men det var inget som pojkvaskrarna brydde sig om.

Alltnog blev de upptäckta och flickorna rapporterade, skvallrade skulle gossarna ha sagt, till läraren. Det blev uppläxning av äventyrarna och straff utmättes. Straffet bestod i att de både måste sitta en timme var på hålet medan den andra fick sitta undertill och begrunda sina synder och kamratens ändalykt. Öga för öga och tand för tand. Att sådana straff och åtgärder idag skulle utmätas av läraren är helt uteslutna men den tiden var skolläraren en auktoritet i byn och hur undervisning och fostran tillämpades kunde vara mycket individuella.

Talande Granen berättade också om en annan gång när byläraren en vinterdag kom körandes med häst och släde genom byn. Talande Granen instruerade sin kompis att de inte skulle låtsas om läraren och allra minst hälsa. Det straffade sig följande skoldag genom att Talade Granen fick stå i skamvrån en hel dag. Ett hårt straff kan tyckas för lite ohyfs från pojkarnas sida.

Ja, vad vore livet utan uppfriskande historier om gamla lärare och lumpen. Mången stund kan ägnas åt dessa ämnen.

På hemvägen hörde jag ett flåsande bakom mig och såg min svåger komma i full fart med sin racerspark uppför backen vid f.d. bybutiken. Han hann ikapp mig och båda sparkstöttingarna skulle jämföras, hans av  modernare slag och min veteranspark. Vid fortsatt hemfärd konstaterades att min spark hade gott glid och gärna ville sega sig förbi racern. Det var nog mera gediget stål i medarna till min sparkstötting menade svåger. Eller så hade jag bättre schvung i skankarna men det sa jag inget om. Vi låter det vara som att gammalt stål är bäst.

*Att pimpla eller pilka därom tvista de lärda. Något om detta kan läsas på detta ställe

Här har man suttit en och annan gång bakom dörrarna dock aldrig under bänkarna.
En veteran och en racer
Vedtravar i förgrunden som kvarnen vakar vaksamt över