”Hur som helst är jag övertygad om att det inte blir några fler krig”, tillade jag dumt. Han log: ”Men vad inbillar du dig egentligen? Att det är något man kan veta i förväg? Att vi nittonhundratrettiosex stod i fönstret allihop och bara väntade på det första skottet?” Just nu håller jag på att läsa en bok där detta stycke finns. Tanken slog mig att detta stämmer bra in på den oförutsägbarhet som livet många gånger bjuder. Att vi är i våra bästa år, det blåser medvind och vi nymornade kastar oss in dagens sysslor med liv och lust är ingen garanti för att vi överlever dagen. Ej heller vet…