Eklund var namnet

Vi var en mindre skara från Saltgruvan som åt liten julmiddag på en av ortens restauranger. Nåja, liten och liten, är kanske att förringa menyn. Som förrätt och tillika julbord fanns det kallskuret och fisk i olika former, sallad, lådor och kokt potatis. Enbart på detta kunde man ätit sig mätt men det serverades även huvudrätt grisnacke samt efterrätt. En superb middag som var mycket god och mättande!

Vi hade även ett lotteri där en flaska konjak lottades ut. Vi fick skriva våra namn på varsin två lappar och lägga dem i en låda. När den proceduren var genomförd skulle lott dras. Att någon i gruppen skulle dra lotten kom inte på tal utan ett grannbord där en annan firma hade julkalas anfäktades. Nestorn i den gruppen utsågs att resa sig, dra en lott och säga namnet. Mycket enkelt. Lugnt reste han sig, drog en lott och sade med gravallvarlig min sitt namn: Eklund. Ja, det var så han hette. Detta var minst sagt oväntat och framkallade en skrattsalva bland alla närvarande. Nåja, en krigare av vår stam fick flaskan i sinom tid och fler lustigheter uppstod kanske en annan dag vid intag av nämnda eldvatten.

Kvällen fortsatte med muntert samtal, mera skratt, snapsvisor och tävling som vår grupp vann med liten marginal tack vare utslagsfrågan som vår lagledare kunde. Duktigt Anneli! Som första pris fick vi varsin ficklampa som lyste som solen. Ingen fara att vi inte skulle hitta hem i sena kvällen med den belysningen. Hem kom jag i kristlig tid på nu snöbelagda vägar. Vintern har gjort sin första riktiga framstöt.