Sevilla tur och retur

När jag ändå är så nära Spanien kunde jag inte låta bli att anmäla mig till en busstur till Sevilla i Andalusien på andra sidan spanska gränsen igår onsdag. 42 europenningar kostade resan som tog 12 timmar.

Det blev att kravla sig upp lite tidigare i ottan och sedan söka sig till Lidl-butiken här i närheten för påstigning lite före sju på morgonen. Ganska fullsatt redan då och vid följande påstigningar fyllades bussen till sista plats. Det sista stoppet innan spanska gränsen var vid Monte Gordo. Hotellen finns längs hela Algarve-kusten så det kan bli många ställen att se vid en sådan busstur.

Jag hamnade att sitta bredvid en engelska men hon var då ingen pratmoster. Inledande några artiga fraser och sedan blev det inte mycket mera snack. Överhuvudtaget en mycket tystlåten skara resenärer. Den enda som höjde rösten var en dam som bytte buss här i Albufeira på kvällen när vi skulle skjutsas runt till våra hotell. Hon verkade missnöjd med turen men riktigt vad det handlade om vet jag inte.

Själv var jag nöjd med turen genom landskapet, speciellt på den spanska sidan. Mycket jordbruk och fruktodlingar så långt ögat kunde nå, små samhällen här och var. Speciellt jordgubbar odlas det här men också mycket annat. Och alla storkbon som fanns i toppen på många stolpar för högspänningslinjer. Inga små trastbon utan rejäla byggen på minst en meter i diameter.

Sevilla är annars en fin stad men många ståtliga byggnader, palats, kyrkan och allt möjligt annat. Det märktes att det var en storstad för turisterna var många och köerna till bl.a. katedralen i Sevilla var hundratals meter långa. Inget för mig att offra tid på men katedralen hade varit intressant att besöka. Här finns också det berömda palatset Alcazar. Vi fick först en snabbtur med buss och sedan en kortare tur med guide som visade oss vad vi eventuellt kunde besöka och hur vi hittade tillbaka till platsen för påstigning vid hemresan.

Överhuvudtaget borde jag satsa en egen resa till Andalusien med någon stad där som nav. Cadiz hade varit intressant. Vi får se framöver.

Lunch intogs på ett ställe typ bodega. Mycket folk där och liten kö av väntade. Kyparna sprang som skållade råttor och jag vet inte hur de kunde hålla koll på alla beställningar och gäster. Jag fick mina lamkotletter men de var ingen höjdare. Ok, köttet smakade bra men det var en massa ben som skull skrapas och högen med ben som blev kvar på tallriken var betydande. Men mätt blev jag.

Något jag lagt märke till tidigare i Spanien är skolklasser som kommer framvällande längs gator och torg. De kommer som en högljudd armada med en eller några lärare som likt vallhundar försöker hålla reda på sin ungdomliga skara. Bl.a. lade jag igår märke till en skolklass som kom cyklandes längs en gågata full med folk. Det såg livsfarligt ut men fram kom de och folk fick helt enkelt vika till sidan för den plingande och pladdrande barnahopen som obekymrat trampade på. Jag hade som lärare blivit ett nervvrak för mindre.

Jag hade inget speciellt mål med min resa till Sevilla utan jag strövade runt lite på måfå och tog lite bilder och efter ca. tre timmars egen tid i Sevilla var det dags att styra kosan hemåt till Algarve. Åter en dag full av aktiviteter. I morgon torsdag blir det att stanna i Albufeira och ta det lugnt.

Tidig morgon helt nära mitt hotell.

Massor med hästdroskor i Sevilla som körde omkring turister. Flitigt nyttjade.

Vädret var inte det bästa, mulet och en stund också lite duggregn. Som synes var en del väl påpälsade.

Köerna var långa. En annan fotograf ställde ofrivilligt upp och poserade.  Han körde med samma kamera som jag, en Canon D6.

 

Mera köer vid katedralen. Det lockade inte att ställa sig sist.

Ett torg var fullt med små  försäljningsstånd för böcker. Givetvis på spanska med visst hade det varit kul att laborera där en stund.

Vid samma torg ett par voffsar som såg ut att ha det tråkigt trots sin påklädnad.

Här intog jag min lunch. Kanske jag borde ha satsat på en rejäl nötbiff?

Till sist en staty föreställande en matador utanför tjurfäktningsarenan i Sevilla.

Annonser

El Hotel

Tja, vad finns det att berätta?

Jo, hotellet Senator Gran Vía 21 Hotel på just Gran Via, en av de stora gatorna i Madrid, är alldeles utmärkt och kan rekommenderas. Läget är centralt vid en av gågatorna och på andra sidan Gran Via fortsätter en gågata full med affärer för damer. Mode- och skoaffärer plus allt annat som en kvinna kan behöva för att överleva. Nedgången till Metron ligger bara en liten bit från hotellet, eller rättare sagt 3 meter från hotellreceptionen, fast på utsidan som tur är.

Rummet är fullt utrustat och personalen trevlig, det lilla jag har haft att göra med dem, och engelska är inte något problem för dem. Snyggt och välstädat, innergård med hissar, litet vattenfall. Jag fick rum mot gågatan/Gran Via och det betyder en del störande ljud från gatan även om det är på fjärde våningen. Utryckningsfordon hörs titt som tätt och festprissar på väg hem tidigt på morgon har ibland skrålat och sjungit på sista versen innan de gått hem. Själv stiger jag då upp. En natt vaknade jag upp vid halv fyra-tiden av att någon tjöt som en varg i närmare en kvart innan idioten gick hem för att sova eller sökte en annan plats att åbäka sig på. Själv hade jag inga större problem med gatuljudet men den som är känslig skaffar sig öronproppar eller ber om ett rum bort från gatan.

Glädjeflickor finns inte så långt från hotellet men det var egentligen bara första kvällen de testade mitt intresse, sedan lät de mig vara ifred. Poliser med blinkande blåljus finns det överallt och är snabbt på plats om det händer något. T.ex. en kväll var det en mindre demonstration utanför Edificio Telefónica på andra sidan gatan och snabbt dök tre polisbussar och två vanliga polisbilar upp för att bevaka. Demonstranterna var väl missnöjda med ett eller annat, kan jag tro. – Att det finns så mycket poliser just här kan delvis bero på att en polisstation finns på gågatan en bit bort. För övrigt verkar polisen vara glad på att använda blåljus och sirener. Jag undrar hur många poliser som egentligen finns anställda i Madrid?

Skall jag anmärka på något så är det brödurvalet på frukosten. Där kunde det gott finns åtminstone ett mörkt bröd. Eller är det bara vi nordbor och tyskar som gillar mörkt bröd. I övrigt får frukosten godkänt. Tortilla tillreds på begäran och så finns en liten, tunn, salt, fisk som passar alldeles utmärkt på osten.

Att det finns en hel del turister här är helt klart men ganska blandat. En del asiatiska grupper syns till och i Toledo blev jag vittne till hur en ledare för en kinesisk grupp (tror jag det var) med nästan militärisk nit höll pli på sin grupp. Högljudd och bestämd var han; fattades bara att han också gjorde honnör.

Finska har jag hört ett par gånger och igår kväll när jag åt middag satt jag granne med ett annat bord där jag omgående kunde placera matgästerna som två svenska affärsmän. Mycket riktigt, när de öppnade munnen var det svenska de pratade och samtalsämnet handlade till viss del om miljoner.

Hotellet är bra, välj det om ni besöker Madrid! Klart ni skall besöka Madrid, en storstad som har det mesta och lite till.

senator gran via 21
Hotellet Senator Gran Via 21, fjärde våning till höger
gran via
Så nära var nedgången till Metron från hotellingången. Perfekt!
spelemän i madrid
Rockiga musikanter på gågatan.
dogs in madrid
Två mot en. För övrigt var staden, åtmistone i centrum ren och snygg.

Från Pampas till Madrid

Flyget från Pampas till republikens huvudstad var rena sömntutan. Efter kort väntan äntrade jag flyget till Frankfurt och på det flyget hände inte mycket heller. Halvbesatt. Det jag såg av Frankfurt Airport var inte uppmuntrande. Den mest tråkiga vänthallen jag sett. Kan jag möjligen ha missat något?

Var färden fram till Frankfurt sömnig och aningen tråkig blev det ändring på det när det blev dags att gå ombord på Iberias flyg till Madrid. När gaten kom upp på tavlan blev det full fart. Plötsligt dök det upp en massa spanskspråkiga människor som ställde sig i kö. Snabbt kördes vi ut till det väntande flyget med buss. Flyget var knökfullt och folk trängdes i mittgången, ungar skrek, somliga som hade plats längst bak kom in genom främre ingång och tvärtom. En härlig trängsel. Flygvärdinnorna kilade som tättingar fram och åter, styrde och ställde. Tur att de var smala som matadorer. När det inte gick tillräckligt snabbt uppmanade de los clientes att skynda sig. Efter att ha kört omkring ca. fem kilometer på Frankfurts flygplats kom vi till rätt startbana och så steg vi äntligen till väders. Så kändes det: fem kilometer.

Resten gick bra, jag satt bredvid en ung man som bar hatt. När så utspisningen kom fram till vår bänkrad var det slut på smörgåsar och annat ätbart; kvar fanns bara nötter och en liten pizzabit. Det var tråkigt för jag var hungrig och hade gärna smällt in en läcker bocadillo (stor smörgås) som de saluförde i sin broschyr.

Flygplatsen Barajas i Madrid var betydligt trevligare än sin like i Frankfurt. Efter någon vandring kom jag fram till bandet som spottade ut bagaget. Alltid lika fint att se sitt bagage dyka upp utan skador. Knacka i trä!

I Madrid var det regnigt. Ett kortvarigt åskväder hälsade välkommen och sedan följde regnskurarna titt som tätt. Denna eftermiddag kom det fler regnskurar i Madrid än på en hel vecka i Dublin, som har rykte om att vara regnig. Tur att jag hade med paraplyet. Flygbussen gled in till la parada och ganska snart var vi på väg, efter besök på ett par andra terminaler, till Madrid. Fem euro var det värt och när jag steg av vid Plaza Cilebes kom åter en skur.

Jag travade iväg till mitt hotell på Gran Via, en inte alltför lång promenad. Hotellet Senator Gran Via 21 var inhyst i en pampig byggnad centralt belägen där en av gågatorna startar. Rummet var helt ok, med liten balkong mot gatan och utrustad med allt som jag kan tänkas behöva. I taket fanns klädsamma stuckaturer. I övrigt fanns hissar med stjärnhimmel i taket, innergård med vattenfall och en pampig trappa ned till frukostmatsalen; detaljer som krävs för att jag skall trivas. 😉

Det enda som störde min dag var att det var en okristligt tidig uppstigning, klockan 3 på natten (betänk att det också att nyligen har införts sommartid) och att jag hade ont i min nacke; en krämpa som plågade mig under dagen.

Efter en välbehövlig tupplur på sen eftermiddag begav jag mig ut i kvällningen på en första spaning i grannskapet. Det fanns en hel del folk ute på gågatan trots att det var måndagskväll. På gågatan fanns också galanta damer som erbjöd sina tjänster med försynta lockrop. Som motvikt fanns det nästan lika många poliser på post. Ovanligt många poliser på gatan och blåljuset verkade finnas påslaget som standard. Jag vet inte om jag skall känna mig trygg eller borde jag vara vaksam? Madrid borde vara en relativt säker stad men vanligt bondförnuft skadar aldrig i en storstad.

madrid Barajas
Massor med flygande tefat i taket på Barajas
madrid 1
Pampigt men regnigt i Madrid
puerta del sol - madrid
Puerta del Sol på kvällen. Madrids absoluta centrum