Utflykt till Björkarnas Stad

Vi äntrade den norrifrån kommande diligensen på morgonen och styrde färden till provinshuvudstaden. Den var inte fullsatt så vi fick plats nästan längst fram med fin utsikt över landskapet som vi färdades genom. Det är något speciellt att åka modern buss (så kallas diligensen på nutida språk). Man sitter högt och har god överblick, man glider fram bekvämt, luftkonditionerat, behagligt. I detta fall var det Svanbäcks Bussar som stod för transporten.

Väl framme i hamnen bytte vi ut det moderna till något mera enkelt. En skorv vid det föga romantiska namnet RG1 skulle segla oss över Kvarken till Holmsund, förort till Björkarnas Stad. Interiören bestod av en mindre cafeteria och några salonger med vilstolar. Överflödig lyx som spa, butiker och nattklubb saknades. Nöjesutbudet bestod av Disney-filmer för hela slanten. Så mycket mera fanns det inte om man bortser från promenad på däck, ett däck som var ytterst begränsat med några meters fri sikt till sidan. Inte märkligt att linjen nu drivs av ett konkursbo.

I priset för utfärden ingick lunch och middag på återfärden. Lunchen bestod av klassiska ”Köttbullar med mos” som fick tumme ned medan ”Skepparens Gryta” på återfärden var riktigt god.

Efter några gungningar förorsakad av ”gammal sjö” anlände vi till Holmsund, en hamn som är ytterst ointressant. Tidigare fanns här åtminstone Hamstermarket, där man kunde köpa billigt livsmedel men nu fanns inte mycket mera än en terminal och en taxi som väntade på sin beställare. En vilsen engelskspråkig person frågade vart bussen skulle åka men blev säkert än mera vilsen när han fick klart för sig att bussen var charter.

Det nya var att man nu åker in till Umeå söder om älven via Obbola och anländer till Teg innan man åter åker över älven till själva centrum. Hur nytt detta nu är vet jag inte för det är 13 år sedan jag senast besökte staden trots att den bara ligger något över 10 mil bort.

I Björkarnas Stad har inte mycket hänt. Inga stora höghus, ingen brusande trafik, ingen stress, ingen svårighet att orientera sig. Men många affärer fanns det för de som ville shoppa i mellandagsrean och på gågatan fanns det en hel del folk på språng. Staden kändes lagom och säkert är det en vacker stad sommartid med sitt läge vid älven. Det måste jag veta för jag har ju själv bott en kortare tid i närheten, i en liten by en mil uppför älven.

Mitt främsta ärende var ett besök på banken medan mitt ressällskap ”Stora Yxan” från Saltgruvan var mera benägen för att handla. Jag handlade en kylskåpsmagnet till min samling, det var allt. Vi besökte även järnvägsstationen, en plats som var totalt öde just då. En interiör som påminde om en enkel kyrka, en perrong som var tom på både tåg och personer och inte ett ljud hördes.

I en affär såg jag min nyligen inhandlade ytterjacka som var 18 euro billigare än i provinshuvudstaden. Jag kände mig lurad trots att jag köpte den med 50 % rabatt. Jackan är hur bra som helst men dragkedjorna är kass. Jag stod och petade långa stunder innan jag fick dragkedjan att fungera. Skall jag lämna den tillbaka?

Vi åt en hamburgare som mellanmål men en bit bort fanns det en korvgubbe på gågatan som visade sig vara en i våra trakter född person. Han gjorde fina affärer och hade även på menyn ”Finsk korv”. Läget var perfekt nära rådhuset på gågatan.

Återfärden gick obehindrat, ingen anmälde sig som saknad innan bussen avgick från älvbrinken i Björkarnas Stad.

 Ombord var på färjan fick vi utan svårighet tag i varsin fåtölj där vi kunde sjunka tillbaka och sluta våra nu trötta ögon. Stora Yxan hade inga problem med sömn medan jag stördes av ljudet från Disneyfilmerna som rullade på för ingen. Bambi kan vara nog så irriterande när man helst av allt vill sova en stund. Jag har dock ledigt kommande dagar varför sömnförlusten kan kompenseras ganska enkelt genom att ta en tupplur eller två.