Road Trip Norrland September 2018 – Bilderna på Flickr

Så har jag äntligen gjort färdigt alla bilderna från min färd genom Norrland och fjällen mellan den 21 september och 26 september. En färd som först gick upp till Haparanda och med en första bild av kyrkan i Kalix. Vidare till Luleå och följande dag till Storforsen i Älvsby kommun. Via Jokkmokk och Porjus nådde jag så Stora Sjöfallet vid Vietas den andra dagen. Söndagen ägnade jag åt bilfärd till Ritsem och trots ganska dåligt väder fick jag ändå fina bilder. Sedan fortsatte färden från Stora Sjöfallet till Grodkällan norr om Arvidsjaur på måndagen. Vid Sorsele svängde jag av från E45:an och fortsatte färden längs väg 1132, korsade Blå vägen och via Dikanäs och Stalon hamnar jag så i Saxnäs.

Följande dag, tisdag, besökte jag Fatmomakke, korsade Stekenjokk och åt lunch i Gäddede. På kvällen lade jag mitt huvud på kudden i Dorotea. Den sista dagen blev det färd via Åsele och Vännes till Norrforsen för att betitta hällristningarna. Färja från Holmsund på kvällen, trodde jag. Istället blev väntetid 7 timmar innan stormen bedarrade och jag kunde avsluta Road Trip Norrland 2018.

Allt detta har ni läst om i tidigare blogginlägg och även sett en hel del bilder. Nu har jag äntligen processat alla bilderna och även valt ut de som finns i en speciell katalog på min Flickr fotosida. Av de över 600 bilder som fanns att tillgå har jag valt ut 111 bilder för att beskådas på Flickr.

Som jag tidigare sagt och som jag även nu upprepar: enklast och snabbast att se bilderna är i helskärm och med slidshow. Tryck F11-knappen på tangentbordet och därefter på den lilla Slide Show-knappen upp till höger i skärmen, den med en liten pil mitt i (troggel slidshow). Då går bildspelet igång, vill du pausa en bild för att hänföras av min skickliga fotokonst, hi, hi, så trycker du på mellanslagstangenten på tangentbordet. Starta åter bildspelet med mellanslagstangenten för att köra vidare. För att avsluta hela cirkusen trycker du på ESC-knappen uppe till vänster på tangentbordet och sedan på F11-knappen.

Länken till fotoalbumet finns längre ned i detta inlägg.

Det kommer ytterligare ett mindre album med bilder från resan med det blir en annan gång. Det handlar till största delen om Konstvägen Sju Älvar.

Som tur var så körde jag inte vilse en endaste gång trots att jag framfor många vägar, även små sidovägar. Till på köpet höll Google reda på var jag fanns, märkte jag senare när jag fick epost med länkar till alla rutter jag tillryggalagt. Lite läskigt att Google visste allt detta och även kunde visa kartor där jag färdats.

De tre bilder jag gillar mest visar jag också i detta inlägg men resten får ni titta själva på Flickr.


Road Trip Norrland September 2018 – Flickr album

Här ett exempel på  hur Google visade på kartan hur jag körde från Saxnäs till Dorotea via Fatmomakke och Stekenjokk.  Just där är linjerna något raka beroende på att täckningen inte var så bra till nätet. Google visste även att jag bott på Marsfjäll Mountain Lodge i Saxnäs, ätit lunch på Storgatan 38 restaurang i Gäddede och till natten sökt mig till Hotell Dorotea. Allt utan min medverkan eller medvetenhet.

Här den första bilden jag gillar allra mest. Vid Stora Sjöfallet

Någonstans mellan Stora Sjöfallet och Ritsem

Och till sist en bild från Stekenjokk.

 

Inspark ombord som skapade irritation

Tillbaka i de levandes skara efter en tröttsam och nästan sömnlös vistelse ombord på Wasa Express senaste natt (natten till onsdag).

De flesta fick väl känna av stormen som drog fram över Norden de senaste dagarna. Mig drabbade stormen genom att färjan från Umeå till Vasa blev 7 timmar försenad på onsdagskvällen och istället för avgång 19.00 blev det avgång 02.10 natten till torsdag. Vi kom fram till Vasa halv åtta i morse.

På morgonen startade jag från Hotell Dorotea en stund efter frukost och gled i sakta mak via Åsele ned mot Umeå. Jag hade gott om tid så jag körde långsamt och sysselsatte mig med att fotografera konstverk längs med Konstvägen Sju Älvar. Om detta fotograferande kommer i ett senare inlägg. I Norrfors mellan Vännes och Umeå tittade jag på hällristningar och som avslutning besökte jag shoppingcentret Avion i Umeå för att slå ihjäl ett par timmar. Det sista var dötråkigt men jag fick i alla fall inhandlat en ny mus till datorn.

Som sagt, där satt jag i en fåtölj ombord på Wasa Express och försökte få lite sömn. Det visade sig att natten skulle bli lång och ganska sömnlös. Visst, tråkigt att vänta så länge på avgång men det var inte rederiets fel som satte säkerhet framför tidtabell. Att det sedan var lite gungig överfart när vi väl kommit ut på Kvarken var inte heller hela världen. Det som störde mig mest var de studerande från Vasa Yrkeshögskola som hade ett insparksjippo ombord.

Visst, jag förstår att de ville fira inledningen på läsåret och det missunnar jag dem inte. Baren i fören var ju mycket lämpad för detta. Men, måste de sedan halva natten dra runt och prata högljutt med stoj och glam till förtret för oss som ville få en blund i ögonen i sittsalongen längst bak i aktern? Knappt hann jag somna så kom ett nytt gäng som med högljutt prat och med diverse läten ville fortsätta firandet strax utanför salongen. Mycket irriterande. Knappast hade det heller hjälpt att säga till. Dels pratade de finska, dels kom det nya grupper med jämna mellanrum med samma beteende. Att de inte tänkte på oss som ville sova utan de fortsatte med sitt hojtande, skrattande och tjattrande! Jag påstår inte att alla studerande gjorde så men tillräckligt många.

Detta gjorde överfarten till en av de sämsta på länge.  Inte mycket sömn fick jag och tämligen grusig i ögonen på morgonen intog jag gratis frukost ombord. Det var en fin gest från Wasaline trots att stormen inte var deras fel. Däremot tyckte jag informationen om läget var dålig. Högtalaranläggningen hade alldeles för låg volym för att jag skulle uppfatta vad som sades. Åtminstone där jag då råkade befinna mig. Personalen hänvisade till några A4 och gjorde väl så gott de kunde men min huvudsakliga information fick jag från Wasalines FB-sida och deras hemsida. Så skall det väl inte vara?

Jag förstår gott att de inte ropade ut meddelanden mitt i natten men en stor videoskärm skulle väl kunna finnas ombord någonstans, förslagsvis vid ingången på däck 7, där man fortlöpande kunde se vad som händer ombord? Speciellt användbart när det uppstår förseningar och problem. Där kunde finnas Wasalines egen reklam men också väderuppgifter och annan nyttig information både från sjö och från land enligt ett rullande schema.

Nog med gnäll nu och över till något annat.  Mitt utrymme på Word Press är utnyttjat till 99 % och det gör att jag måste hitta en ny lösning för min blogg den närmsta veckan. Detta kan innebära störningar och eventuellt en kortare paus för bloggandet men hav tröst, jag kommer igen. Än finns det att skriva om från Norrlandsresan och nya äventyr väntar förmodligen även i framtiden. Därför blir det sparsamt med bilder tills allt är klart med bloggens framtid. Vi syns!

Vackra färger längs vägen från Dorotea till Vännes. Inte alls lika vackert längs vägarna i Österbotten.

Hotell Dorotea såg inte mycket ut för världen från utsidan men på insidan finns ett helt ok hotell med konferensmöjligheter. Hotell Dorotea

”Poem för en imaginär älv” av Sigurdur Gudmundsson. Snyggt eller hur? Mera om Sju Älvars konstväg senare.

Litet äventyr på kalfjället

Gårdagens begivenhet var en färd över Stekenjokk i förhoppning att få se något av de rödbruna färger som befolkar kalfjället denna tid på året.

Först blev det dock en avstickare till Fatmomakke, den samiska kyrkstaden en bit från Saxnäs. Tredje gången jag besökte stället. Tyvärr regnade det från och till så besöket blev tämligen kortfattat. Istället trivdes de jägare som samlats vid parkeringen och som sedan gick ut i skogen för att få något villebråd. Skall hördes runt om och en hund kom också fram till Bettan för att kolla om någon kråka fastnat i grillen.

Ingela på Marsfjäll Mountain Lodge hade förvarnat om att det kunde finnas snö uppe på Stekenjokk men hon trodde att det skulle gå att köra ändå. Själv tänkte jag att visst kan snö finnas i terrängen men vägytan borde vara något så när fri. I värsta fall fick jag vända.

Jag och Bettan strävade iväg uppför fjället, hon med sommardäck. Halvvägs upp kom snö på vägen som övergick till snömodd ganska snart. Vi slirade oss uppför sista stigningen och då var jag beredd att vända för föret var spårigt och det gick inte att köra fortare än max 50 km/h fast vägen annars var fin och skyltad med 90 km/h. Just då hittade jag inget passligt ställe att vända på så jag fortsatte en bit till och eftersom det inte finns branta stigningar uppe på Stekenjokk gick färden vidare om än i sakta mak för att inte hamna i diket. Just det hade inte varit roligt i det snöblandade regn som föll och med en frisk vind som rev och slet.

Till på köpet var det ytterst få bilar som jag mötte. En vilsen husbil med europeiska nummerplåtar var den enda bil jag såg och den närmast kröp fram. Förutom plogbilen som jag mötte en stund senare. Vinterns första plogbil för min del! Där var jag visst först i Österbotten!

Nåja, sakta kommer man långan väg, brukade salig mor säga och visst gick det att köra om än slirigt och spårigt i snömodden. Vinterdäck var nog av nöden på Stekenjokk igår. Idag onsdag lovas det storm däruppe med snö och snöblandat regn samt vindar på 26 sekundmeter, i byarna 36 sekundmeter. Troligtvis är då vägen över Stekenjokk avstängd. Tur att jag hann över igår.

Gaustafallet besågs också när jag passerat det värsta och sedan var det att glida nedåt mot Stora Blåsjön och så småningom Gäddede. Där intog jag en sen lunch för humana 110 kr och så gott det var! Jag kan gott rekommendera 38:an, så heter stället, i början av Gäddede för lunch. De hade stekt fläsk och kållåda, äkta husmanskost.

Resten av dagen gick som en dans. Det kom till och med fram en och annan solglimt och förtröstansfullt styrde jag mot Dorotea där jag bokat rum på Hotell Dorotea. Ett helt ok hotell som till på köpet bjöd på gratis aftonmål som inte alls var dumt. Det enda minus jag hittade var tjockteven som inte heller hade bra bild. Alltså att sådana ännu finns?

Så nu har jag bott på hotell i alla tre drottningkommunerna i Västerbotten: Vilhelmina, Fredrika och senaste natt i Dorotea. Drottninglandet som det också kallas. Visst känner du till drottning Fredrika av Baden?

Idag blir det färd mot Björkarnas stad och ikväll seglats över Kvarken. Det utlovas lite gungeligung men det kan väl inte bli värre än när vi seglade från Holmön i somras. Det var riktigt bra gungeligung!


Fredrika av Baden  

 

Så här fint såg det ut innan jag kom till Klimpfjäll.

På Fatmomakke var det betydligt dystrare. Hittade detta stället uppe i skogen

En bit på väg upp mot Stekenjokk hade ett hundratal gäss parkerat mitt på vägen. Alldeles fullt på körbanan. Jag hann få med några när jag slängde upp kameran.

Så var jag då uppe på Stekenjokk. Rödbruna färger kunde jag bara glömma.

Inget väder direkt för finskorna.

Renarna såg dock ut att trivas. De var hemma och tog det lugnt.

När vi kommit förbi det värsta klagade Bettan på att det var fullt med snö i finskorna.

Javisst, Gaustafallet helt nära vägen var det inget problem att besöka och beskåda. Check!

Jag får ändå avsluta med en solskensbild från Flåsjön. Än finns det lite färgglad höst kvar men om ni tittar på bilden från Fatmomakke så har där många björkar tappat sina löv.

Inte ett kvack hördes

Gårdagen blev till stor del en transportsträcka. Närmare 600 km blev det. Egentligen var det bara en sevärdhet som jag besökte om vi bortser från själva färden genom ett höstfagert Norrland. Blåsigt var det och vinden och ruskväder verka fortsätta även kommande dagar. De vackra färgerna riskerar att den närmsta veckan att blåsa bort och redan har det hänt på sina ställen. Temperaturer strax över nollan och det kom till och med några snöflingor.

Det som jag besökte igår var Grodkällan ungefär 3 mil norr om Arvidsjaur. Det är en kallkälla ute på en mosse vars vatten inte fryser på vintern och därför trodde man att grodorna övervintrade i källan. Fast de var väldigt tysta eller så var de bortresta för inte ett endaste kvack hörde jag. Ca. 15 m i diameter och 3-4 m djup. Det märkliga med denna källa, förutom att den är isfri på vintern, är det vackra turkosfärgade vattnet. Och helt klara vatten! Tyvärr blåste det lite så det fanns små krusningar på vattenytan annars hade jag kunnat fotografera ända ned till botten. En märklig plats som man egentligen borde besöka vid midsommar mitt in natten. Jag kan tänka att det då uppstår en magisk stämning ute på mossen kring denna källa.

Man svänger av från E45:an vid Tallberg strax norr om Auktsjaur mot Lomträsk. Efter någon kilometer finns tydliga skyltar norrut längs en skogsväg. Sista biten är en spångad stig ut till källan. 10-12 minuter tar det att gå ut till källan. Totalt tog det mig lite över en timme att besöka källan efter att jag lämnat E45:an och då tog jag mig god tid ute vid källan. Klart värt att besöka om man har en timme extra.

Sedan blev det fortsatt färd mot Saxnäs och Marsfjällen Mountain Lodge. Verkar vara ett trevligt boende och personlig kontakt med Ingela som verkligen verkar bry sig om gästen. Anläggningen är obemannad på natten denna tid på året men en beställd mattallrik bestående av älgpölsa fanns i kylskåpet i det lilla köket nära rummet. Bara att värma och i kylskåpet fanns också öl för den törstige. Betala vid avfärd eller med Swish. På andra våningen fanns frukosten i kylskåp. Bara att ta för sig och ställa tillbaka. Mycket bygger på förtroende mellan Ingela och gästen. Just nu verkar det mest vara jobbare av olika slag som logerar där. Bland annat har Vattenfall många bilar på rull runt om i Norrland och de mera långväga jobbarna skall ha någonstans att slafa.

Idag blir det tur upp på Stekenjokk men väderprognosen lovar inte gott. Det gäller att klä sig rätt för upp på kalfjället kan vinden vara mördande kall.


Grodkällan  

Marsfjäll Mountain Lodge 


Grodkällan. Vindstilla och rätt ljus hade kanske förstärkt färgen som inte syns riktigt lika stark på bilden.

I Moskosel stod denna avpolleterade telefonkiosk invid en camping som verkade övergiven. Egentligen hade jag här haft skäl att stanna till och forska om en sak jag funderat på senaste tid.

En klassisk bild från Saxnäs. Blåsigt och kallt.

Ej heller att förglömma Trappstegsforsen nära Saxnäs.

Och till sist ett par renar som inte ville stå stilla och posera. Det fanns en del renar nära Grodkällan.

 

 

Söndagskörning mot Ritsem

Söndagen tillbringade jag med söndagskörning. Det vill säga sakta glida fram genom landskapet utan större bekymmer om vare sig annan trafik eller världens problem. Jag gjorde en tur till Ritsem, en av världens ändar.

En orsak till den långsamma färden var att vägen till stora delar var i ganska dåligt skick. Visserligen med beläggning men hål och gupp fanns lite här och var. Jag ville skona Bettans fjädring och framvagn därför körde jag mestadels 40-50 km/h trots att vägen var skyltad 70 km/h. Lägg därtill att den var ganska smal. Smal men naturskön väg.

Vägen väster om Stora Sjöfallet var verkligen vacker i höstens alla färger men mest i orange naturligtvis. Höga fjäll och branta stup, sjön Áhkájávre som vägen och alla kraftledningar slingrade sig längs, små vattenfall och brutal vildmark. Tur att jag fick hållas på vägen.

Annars passerar här Kungsleden och från Ritsem startar också Gränsleden mot Norge för den som vill ge sig ut i terrängen och stifta närmare bekantskap med fjällvärlden.

Annars hände inte så mycket annat utan jag gjorde ett otal stopp för att fotografera och en hel del bilder fastnade på minneskortet. Tur att det värsta regnet höll sig borta och att trafiken var mycket gles.

I själva Ritsem finns kanske inte så mycket att se men vägen dit är värd att lägga några timmar på. Den bästa ruskatiden är också förbi i Ritsem och löven höll på att blåsa bort denna söndag. För blåste gjorde det. Ibland rev det till så att jag knappt kunde stå stilla när jag skulle fotografera.

Som sagt massor med bilder fick jag och några kan jag visa redan nu. Senare i höst kommer jag att lägga upp en egen katalog på min Flickr-sida med bilder från denna färd genom Norrland och fjällen.

Det är inte direkt bekvämt att sitta vid datorn här på Stora Sjöfallet Mountain Lodge och jag redigerar ogärna bilder i min bärbara dator mera än jag måste. Jag litar inte direkt på resultatet från den lilla skärmen. Mycket bättre då att processa bilder hemma på stora skärmen. Men några bilder kan ni i alla fall få se så varsågoda! – Idag bär det av söderut ganska långt.


Stora Sjöfallet Mountain Lodge 

Först en bild från Stora Sjöfallet. Tyvärr hade jag inte möjlighet att ta mig fram till de mera spektakulära delarna av fallet.

En vanlig vy på väg mot Ritsem. På några av fjälltopparna hade snön lagt sig under natten.

Här är beviset för att jag besökt Ritsem

”Gud ser dig” hade någon präntat på stenvägg nere vid hamnen i Ritsem. Jag tog det som en uppmaning att inte skräpa ned men det kan ju också ha ett djupare budskap.

På tal om stenvägg så tar vi en till på vägen mellan Ritsem och Stora Sjöfallet.

Är detta en typisk bild för Norrland, kraftledningar som förser stora delar av Sverige med elektricitet och tomma vägar? Det tror jag inte för bakom nästa vägkrön  kan det finnas spännande ting och intressanta människor. Men visst kan det verka ödsligt ibland vilket kan vara bra för den som vill ha lugn och ro samt milsvid natur.

Storforsen och Stora Sjöfallet – mot fjällen

Det blev en tämligen blöt historia igår eftermiddag på väg till Stora Sjöfallet uppe i fjällen. Men först besåg jag Storforsen en bit från Älvsbyn. Ett präktigt långt vattenfall med utbyggd stig längs med fallet. Jag var inte ensam utan det kom nu som då några som var ute i samma ärende men definitivt ingen trängsel. Stort hotellkomplex i närheten så det är inga problem att hitta natthärbärge i denna krok av världen.

Inget sovande här utan jag fortsatte till Jokkmokk där jag intog en sen lunch bestående av en kebabtallrik till humant pris. Köpte även en lokalproducerad basturökt korv i ICA Rajden. Som reservproviant.

Efter Jokkmokk blev det regn från och till. Inte så bra för fotograferandet men man kan ändå får rätt dramatiska bilder om det inte ösregnar. Svängde av vid Porjus för en 10-mila färd till Vietas och Stora Sjöfallet där jag bokat logi.

Enkelt, rent och dyrt för den hotellstandard som bjöds. Men så är det kanske i fjällen där turisten får betala. Det lilla soffbordet var alldeles för lågt för att på datorn kunna skriva någon längre epistel som denna. Det löste jag med att lyfta in verktygsbacken ur bilen och placera tangentbordet på den. Badrummet var ganska stort men jag förstår inte att de lyckats placera toalettstolen och duschen i samma sida av badrummet bara en halv meter från varandra när det finns gott om utrymme för en bättre placering. Nu kunde man nästan sitta på toalettstolen och duscha på samma gång. Kanske bra om man har bråttom på morgonen? – Sängen var skön och vilsam.

Middag som bjöds senare på kvällen var typen ”lite och dyrt”. Den gravade rödingen och stuvade potatisen smakade utmärkt men liiite större portion hade varit önskvärd. Som i Jokkmokk på Opera där det bjöds en betydligt större portion för mer än halva priset. Men så var det bara en vanlig kebabtallrik och inte lika fint serverat.

Jag strövade runt lite på området och tog bilder men regnet hotade hela tiden. Förutom ståtliga fjäll runt om var det mest spännande jag såg ett tappert försök att starta en Epa-traktor med truck. Nä, trucken drog inte utan den satte bara gafflarna i bakstammen på den ombyggda Volvon och så bar det iväg med tjock svart rök ur avloppet på Volvon som försökte få igång motorn. Avloppet kom direkt ut på motorhuven och inte baktill som annars är fallet. De försvann uppe på backen men någon start av Epa-traktorn blev det inte. Så roar sig ungdomen en lördagskväll i Vietas som stället heter.

I huset där jag bor fanns också sistlidna natt ett par från Finland som är här för att jaga. En ung man och likaledes ung kvinna med hund. Från Kemi visade sig de vara när vi språkades vid en stund. Mestadels på engelska naturligtvis.

Idag söndagsmorgon är det blåsigt och under natten har det kommit snö på fjälltopparna. Vädret ser inte ut att bli särskilt bra men det gäller att gilla läget och ge sig ut för att uppleva fjällvärden under denna söndag. Kommande natt och imorgon lovas snö så vem vet om jag får borst snö av Bettan i morgon bitti?

Mest så här såg min dag ut igår lördag

Storforsen utanför Älvsbyn

Framme vid Stora Sjöfallet.

Vy från Stora Sjöfallet. Tyvärr blir det inte fler bilder än så för denna gång på grund av dålig täckning för Internet. Ibland går det snabbt, ibland är det erbarmligt trögt.

En tur i Björnlandet utan björnar på lur

När jag igår skulle checka ut från boendet i Fredrika vid tiotiden på förmiddagen var gubben försvunnen. Hotellet totalt tomt och vidöppet. Vem som helst hade kunnat gå in och sno vad som helst. Ett par av de tyska gästerna försökte hjälpa till och nå honom per telefon men inget svar. – Förresten, konstig, tysk dialekt de pratade. – Även jag ringde. Det var bara sätta sig i soffan i reception och titta på morgon-tv.  Ingen stress här inte. Kanske var han hos hälsovården och spolade upp öronen?

Efter 35 minuter dök han upp och förklarade att betalningen var redan gjord via Booking.com. Oj, det var en nyhet för mig men han visade mig transaktionen på papper och var det okej för honom var det okej för mig.

Sedan blev det färd mot Börnlandets nationalpark på grusvägar i regnet. Oj, så smutsig Bettan blev! Som tur var upphörde regnet precis när jag anlände till Björnlandet så det var bara att byta lite kläder, greppa kameran och ge sig iväg.

Jag tror bilderna nedanför får visa lite hur det såg ut på Angsjöleden på 3,7 km som jag gick. Min motionsapp visade dock 4,2 km så där fanns en diff. Leden var mestadels lätt att gå, spångade på sina ställen och tydligt utmärkt. Sydväst om sjön finns dock en brant stigning bland stenar vilket gör att man får lämna stilettklackarna hemma. Den som har sådana. Rejäla skor behövs.

En övernattningskoja med fyra bäddplatser och madrasser passerades. Vissa kokkärl finns. Snyggt och städat. Färdigt kluven ved väntade och bara några tiotal meter till sjöstranden. Bara att dyka i. Själv hade jag inga badbyxor med utan jag hade fått simma näck. Det gjorde jag inte och tur var det; ett par med pudel dök upp strax efteråt. De hade nog trott att det var Näcken och pudeln hade väl svimmat? Pudeln hade därefter inte mycket på stigen att göra för jag tvivlar starkt på att den klarat stigningen senare men fram till kojan var det lätt att gå.

Själv flåsade jag lite men hade ändå inga större problem att ta mig fram i branten trots att det nästan krävdes fyrhjulsdrift på några ställen. Fin utsikt när man väl kom upp.

Skogen är mycket gammal och har brunnit vid flera tillfällen. Jag tyckte jag såg förkolnad ved och kolbitar här och var. Dock inte innevarande sommars bränder utan långt tillbaka i tiden.

En fin vandring att gå, den kortaste och lämplig för en amatör som jag. Det finns längre leder.

Sedan bar det av mot Umeå via Karlsbäck men det är en annan historia. I Umeå tog jag in på Hotell Elite Mimer. En viss skillnad på standarden om man säger som så. Men Fredrika Jakt och Fiskecamp har sin charm som inte ett storhotell kan uppbringa. Och ägaren, Helmut, var en trevlig typ. Inte så pratsam men han andades förtroende och gemyt. Såja, detta var måndagen och idag tisdag bär det av över Kvarken med lyxångaren Wasa Express.


Björnlandets nationalpark

Nordiskt Jakt och Fiske 

Fredrika Hotell Jakt & Fiskecamp 

Hotellvärden själv står som trästaty i baren. Jakt är förmodligen ett stort intresse.

Här har vi själva hotellet. På andra sidan gatan fanns några lägenheter.

Detta är det första som möter en vid entre Angsjö, Björnlandet.

Här blir det lätt att gå! Till att börja med. En kort bit var anpassad för rullstolsburna.

Sedan blev det delvis spångad vandring genom olika typ av terräng.

Övernattningskojan vid Angsjön.

Nära till sjön vid kojan. Perfekt för en övernattning.

Från kojan syntes berget på andra sidan sjön som skulle bestigas.

Snygg utsikt där uppe

Lite brant på sina ställen men framkomligt

Inga björnar syntes till trots att det var Björnlandet. Däremot fanns det sådana konstiga typer. Undrar om de är farliga?

Tillbaka vid Entre Angsjön fick jag ta del av en konstutställning där elever i Fredrikaskolan föreställde sig 1500-talet.

 

Huppegupptäcksfärd över Kvarken till Holmön

Rubriken till detta inlägg får sin förklaring längre fram men senaste weekend gjorde jag tillsammans med sister Jane och svåger en upptäcktsfärd till Byviken på Holmön med segelbåt. En upptäcktsfärd var det för mig men svåger har besökt stället flera gånger tidigare för att inte tala om den andra båten från Oravais vars skeppare har besökt Holmön sedan barnsben. Årtionden; han är väl mer eller mindre gammal i gården får man väl säga.

Vi var alltså två segelbåtar som seglade iväg i fredags vid middagstid över Kvarken, det hav som skiljer Sverige och Finland åt ungefär i höjd med Vasa och Umeå. Detta som upplysning till de läsare som inte är insatta i våra förhållanden här uppe. För att krångla till det ytterligare finns Norra och Södra Kvarken samt Östra och Västra Kvarken. Klura ut det, den som kan.

Till att börja med var det inte mycket till vind för att segla så vi körde med maskin en bit utanför Mickelsörarna och där hissade vi segel och seglade över i god vind och med båda seglen uppe. Försegel och Storsegel heter det visst. Jag vet väldigt lite om segling och dess termer men visst var det en härlig känsla att drivas fram av vinden, se havet och uppleva tystnaden jämfört med en motorbåt. Bara vindens kraft i seglen, vågorna mot skrovet, solen sken mest hela tiden och inget land i sikte mitt på Kvarken. Bara det ändlösa havet och vid horisonten dök det upp ett lastfartyg av något slag. Det försvann efter en stund, vem vet vart, och där fortsatte vi två segelbåtar på det blånande hav mot en sol som närmade sig horisonten.

Snart nog dök dock land upp i sikte föröver. Så heter det, föröver till skillnad mot akterut som är bakåt. Holmön till vänster (babord) och föröver Stora Fjäderägg som reste sig ur havet. På Stora Fjäderägg finns ett vandrarhem vid en gammal fyr. Dit kan man ta sig med en slup, ytterligare en konstig sjöterm, från Byviken på norra delen av Holmön. Slup, det är alltså en äldre segelbåt av något slag. Verkar intressant och få se om jag inte skall ta mig dit en vacker dag! Först färja till Byviken och sedan slup till Stora Fjäderägg.

Micke, skepparen från Oravais, berättade att ibland firas/ har firats Tysta veckan på Stora Fjäderägg. Hur ofta och när framkom inte men det hela går ut på att inte säga ett enda ord till en annan människa på en vecka utan bara gå där och bliga, meditera och vara för sig själv. Det skulle vara spännande att prova. Jag utgår från att man inte är uppkopplad 24/7. Kanske ett hemligt evenemang för jag hittade inget om detta på nätet.

Närmare tio på fredagskvällen gled vi in genom gattet vid Byviken och fann också plats vid gästbryggan.

Byviken visade sig vara en riktigt trevlig by samlad vid hamnen och en bit uppåt land. Färja som går flera gånger om dagen till fastlandet som ligger cirka 9 km bort. Affär och krog, hembygdsgård och båtmuseum. Visfestivalen som går av stapeln nästa vecka samt SeaJazz. För att inte tala om Postrodden som båda våra skeppare deltagit i flera gånger.

Vädret var fint och varmt. För varmt för mig som gillar lite mera tempererade tillstånd i skuggan men folket på badstranden trivdes. Jag besökte båtmuseet och köpte där ett par böcker från ön. En trevlig dam informerade mig om ön och dess sevärdheter. Plötsligt fick hon syn på slupen som skulle avgå till Stora Fjäderägg och rusade iväg. Hon skulle fotografera. Själv hade jag problem med appen Swish som inte ville fungera så jag hade annat att göra. Den skulle visst uppdateras men det kom jag på först senare. Annars hade jag köpt en bok till.

Affären besökte jag också. Där kunde man betala hamnavgiften för gästande båtar som var 150 kr per dygn. Killen som tog betalt hade en unge på armen som inte var värst gammal. Kanske ett år. Det gick bra ändå. Folket var annars väldigt trevliga och alla hälsade. Det var hemvändardagen i lördags så de var kanske extra artiga då eller så var det bara av gammal och ohejdad vana. Det gick lätt att slå sig i slang med folket där, om de var sommargäster eller infödingar vet jag inte så noga.

Några bilar körde omkring men mest var det fyrhjulingar och flakmopeder. Praktiskt på de små vägarna som också på vissa sträckor hade vägbelysning. Plus en del cyklar som förvånansvärt ofta stod olåsta.

Egentligen hade jag tänkt hyra en cykel men just då mitt på dagen var alla upptagna och sedan tyckte jag det var för varmt att cykla runt på ön. Jag hade bl.a. tänkt besöka fyren Bergudden. Det får bli en annan gång.

Istället gick vi i samlad tropp och inspekterade byn. Besökte bl.a. öns kyrka, drack en öl på byns krog Novas Inn innan vi kollade in marknaden de hade på hembygdsgården. Där fanns också en utställning med tavlor som byns befolkning lånade ut till denna dag. Ofta föreställandes båtar och sjöliv. Till sist avslutade vi vandringen med en himmelsk god räkmacka på Novas Inn. Den satt fint som lunch och kan rekommenderas!

På kvällen blev det återbesök på krogen och då spelades country av ett par killar på scen. Jag fick flera tummen upp för min t-shirt med Wentus Blues Band på framsidan. Bandet var tydligen känt och populärt bland publiken.

På söndag var det mässa i kyrkan med efterföljande kyrkfika samt guidad kyrkogårdsvandring. Vandringen hade varit intressant att följa för man kan få mången god historia och bra insyn i släkter på ön men då befann vi oss långt ut på Kvarken i kamp med vågorna.

Vi lämnade Byviken kl. 8 på morgonen med några droppar regn och endast lätta vindar. Vi passerade Stora Fjäderägg och satte kurs mot Mickelsörarna. Sis och svåger hissade seglen och förberedde sig på en lika trevlig seglats som vid utfärden. Men det ville sig inte, de fick problem med storseglet och snart mötte vi stora vågor och vind runt 10-12 meter i sekunden något som var lite oväntat.

Framför allt var det vågorna som kom mera eller mindre från syd till sydost vilket gjorde att Bounty började doppa fören och vattnet slog in över båten. Ingen fara på så sätt men när båten gör sina dykningar i vågdalar och sedan på nästa topp slår ned på andra sidan, då gäller det att hålla sig fast och ha allting surrat och rätt placerat ombord.

Jag får i sammanhanget beundra sis för hennes insatser ombord. Hon var kock, matros och navigatör på samma gång. Svåger var skeppare och höll mest till vid ratten. Ut på däck för att greja med seglen trots denna besvärliga sjögång, hålla reda på alla grejor och kämpa på trots att hon till på köpet hade ont i axeln. Bra var det att de fick träna tillsammans att hantera båten. Jag hade nog mest varit i vägen, skulle jag tro.

Själv höll jag till i sittbrunnen under kapellet men när sedan vatten började slå in över båten blev även jag våt (jag hade inga vattentäta kläder) och fann för gott att installera mig liggandes på en soffa i kajutan tryggt förankrad mellan bord och soffkuddar. Så mycket seglare är jag. Glömde också bort att filma med min GoPro-kamera som är vattentät. Det grämer mig mest för jag hade kunnat få en hel del fin film under den mest dramatiska perioden. Nåja, jag blev inte sjösjuk vilket i sig är en liten bedrift.

Såja, nu har ni fått förklaringen på huppegupp i rubriken. Det var helt enkelt en väldigt guppig överfart några timmar. Annars tog det ungefär 10 timmar att ta sig från Oxkangar till Byviken med segel och/eller motorgång.

Ombord fanns en uppsättning apparater som hjälpte till med navigation, kommunikation och annan kontroll som vattendjup och framfart i knop. Sis hade programmerat plottern (ytterligare en sjöterm) och hade på sin platta också sjökort att följa. Svåger är mera av den gamla stammen och håller sig helst till sjökort i pappersformat. Men visst är det behändigt att med digitala hjälpmedel helt kunna ersätta sjökortet och alla andra trix som erfarna sjöfarare har. Dock bör sjökort finnas ombord ifall allt det moderna slås ut av en eller annan orsak. Det kan hända mycket på sjön som man inte kan förutse.

Roligt var att jag i min mobil kunde följa med vår färd på ”Eniro på Sjön”, en app som jag är helt säker på att man kan navigera till Sverige med. Allt fanns ju där och positionen syntes med några få meters marginal.

När det lugnat ned sig på finska sidan grejade sis till en ärtsoppa som smakade utmärkt och snart anlöpte vi byhamnen efter en lyckad seglats. Jag får tacka för en bra och intressant utfärd och trevligt sällskap från de båda segelbåtarna. Holmön är värt att besöka och kanske jag någon dag återvänder. Jag nämnde ju tidigare ett besök på Stora Fjäderägg och varför inte ett par dagar i Byviken på höstkanten. Kanske inte i år men det kommer fler år om Gud vill. Nu närmast får jag nästa vecka koncentrera mig på årets stora händelse för mig. Ja, ni vet vad.


Holmöarna (Wikipedia)

Holmöportalen

Kvarken (Wikipedia)

Stora Fjäderägg Vandrarhem

Visfestivalen på Holmön (kommande veckoslut)

Lite sång innan vi tittar på alla bilderna!

[youtube=https://youtu.be/dvu846NTGeU]

Sister Jane och svåger lastar in provianten

Deras segelbåt är en Hallberg-Rassy Monsun. En klassiker bland segelbåtar om jag förstått rätt. I Byviken smög en kvinna längs med bryggan och spanade in Bounty. De hade nämligen tidigare  ägt en sådan och det var ett kärt återseende för henne. Hon steg ombord och fick sig ett litet snack med svåger och sis.  Hon gjorde svågers dag!

En av byns måsar kollar in att vi håller oss på rätt sida av remmaren när vi styr ut på böljan den blå.

Oj, här växer visst nästa julgran på en kobbe. Någon direkt storm var det inte som inledning på färden.

Se där kom en fraktare av något slag. Den försvann efter en stund.

Natten närmar sig. Dags att uppsöka kojen.

Byviken på Holmön

Här ligger visst Helena Elisabeth och väntar på avgång. Det finns en annan, större färja som är på reparation men den kommer i trafik först till hösten.

En titt i båtmuseet

Kyrkan på Holmön

Novas Inn, bykrogen på Holmön. Som sagt, jättegoda räkmackor!

Sådant tyckte jag mig hitta här och var. Tecken av något slag eller bara slarviga fötter?

Badstranden var inte fy skam. Servicebyggnaden för gästhamnen också helt ok.

Ett vanligt  åkdom på ön tillsammans med fyrhjulingar.

Oj, den har visst sjungit på sista versen.

Och på sluttampen hem skildes vi från segelbåten från Oravais som tog en annan kurs. Skepp ohoj tills nästa gång!

Hitta rätt i sommar på vägarna!

Kommer ni i sommar att göra en road trip någonstans med bil? Är det på välkända vägar eller behöver ni navigator? Nu kör de flesta på land enligt sin navigator eller enligt samma funktion i mobilen. Jag kan tänka att de traditionella vägkartorna mest är till för översikt och reserv; om de alls används.

Enligt en artikel i Västerbottens-Kuriren helt nyligen så slår mobilens appar för navigation ut den traditionella fristående navigatorn i bilen. Inbyggda finns naturligtvis i nya bilar och den används kanske i första hand men i övrigt.

I en test som gjorts blev, hör och häpna, Google Maps favorit! Den är gratis, har trafikinformation, offlinekartor och en del extrafunktioner tillsammans med andra Googletjänster. Google Maps har mycket bra sökfunktioner och är bra på att räkna rätt.

Visserligen klarade den inte av det extra svåra prov som ingick i testet men det gjorde bara en av de sju apparna, nämligen ”Here we go”. Övriga var CoPilot (inte gratis), Eniro Navigation (gratis i Sverige), Here we go (gratis), Kartor (Apple och gratis), Tomtom go mobil (inte gratis) och Waze (gratis).

Alla apparna i Testfaktas test fungerade bra och egentligen är det inte lönt att betala för en navigator i mobilen. Visserligen kan det finnas extra funktioner i betalappar men sedan är det upp till var och en om man vill betala för det. Eller så använder man flera gratis-appar och får ändå en välfungerande navigation.

Själv använder jag Sygic och Google Maps. Mest Sygic som är en betalapp men med livstidslicens. En bra app men uppdateringar av hastigheterna på vägarna är lite si så där. Svårt detta med sommar- och vinterhastighet. Så det gäller att hålla koll på skyltarna och köra efter dem. En fördel med Sygic är att det finns en resedagbok som visar tidigare körningar på kartan, tider, hastigheter, höjd m.m. Roligt att kolla nu efteråt när jag körde mellan Tärendö och Tomelilla.

Själva artikeln i VK är en s.k. plusartikel och kan inte läsas utan prenumeration men summan av kardemumman är att skall du ut på tur med bilen i sommar så kommer du långt med Google maps – bokstavligt talat – och den är gratis. En annan fördel med Google maps är att man kan sitta hemma vid datorn och planera en rutt och sedan via Internet överföra den till telefonen där den bara är att söka upp och starta. Man kan även ändra till annan rutt än den föreslagna. Och oftast fina satellitkartor om man vill studera ort och vägval på det sättet. Så Google Maps är inte så dålig. – Sedan kan man kanske ha invändningar mot att Google vet allt om dig. Eller i alla fall ganska mycket.

Skall du ut på vägarna nu i sommar? Blir det traditionell vägkarta, eget huvud, bilens navigator eller mobilens navigator som leder dig? Eller skall du bara köra på måfå och se vart färden styr? Vem vet vilka trevliga ställen som hittas?

Eller så tar man bussen till Stenkällan. Den hittar nog rätt.

…förbi ett hus med matchande färg. Ett par bilder från Malmö.

Malmö

Jag har bott 18 år i Malmö och därför också lärt mig att älska denna stad. Helst bor jag på landsbygden men skulle jag välja en stad att bo i blir det utan tvekan Malmö.

Varför kan man fråga sig. Jo, Malmö är lagom stor, ligger vid Öresund, den mest kontinentala staden i Sverige, nära till Köpenhamn, en mångkulturell stad, malmöitiskan, nära till kontinenten, parkerna, cykelvägarna, Ribban, folket – rakt och öppet bemötande utan tillgjordhet, gemytet som inte står den danska hyggekulturen lång efter, kulturutbudet, Malmöfestivalen, Möllan.

Jag vet att många av de så kallade ”sverigevännerna” tar Malmö som ett avskräckande exempel på misslyckad integration av flyktingar med segregation, kriminalitet och bidragsberoende som följd men hur många av dem har verkligen besökt och bott i Malmö? Vad vet de egentligen? Jag förnekar inte svårigheterna men menar att Malmö består av så mycket mera än bara problem och är problemen sist och slutligen så mycket värre än i andra storstäder? Skjutningarna drabbar främst de som sysslar med knarklangning och är med i kriminella gäng.

Att Malmö har stor befolkning med annat språk än svenska som modersmål går snabbt att få bekräftat bara genom att lyssna på folket på gatan. Jag tror inte jag överdriver mycket när jag påstår att nästan vartannat samtal jag råkade höra på gatan var på annat språk än svenska och då besökte jag inte invandrartäta områden denna gång. Är det bra eller dåligt? Att ha ett modersmål kan väl i sig inte vara dåligt; huvudsaken är att man kan kommunicera med sina medmänniskor och i Sverige innebär det att man också kan åtminstone hjälpligt svenska. Jag tillhör ju själv en språklig minoritet i Finland och varför skulle det vara dåligt?

När jag förra veckan satt fast i bilkön i Stockholm tänkte jag: visst må Stockholm ha sina fördelar men inte skulle jag vilja bo i denna stad med all den trängsel, bilköer och höga boendekostnader som finns. Nej, det blir nog Malmö för mig om jag väljer stad. Nu har jag inte tänkt flytta någonstans men om. På landsbygden är det ändå rena lyxen att få bo.

Jag hade tänkt fotografera en del i Malmö men det var så varmt att jag drog mig för att vistas ute i solen mera än jag måste. På lördagskvällen tog jag en sväng ut mot Västra hamnen, det var enda gången jag orkade släpa med mig systemkameran. Med objektiv väger den ändå 1,7 kg. Detta gjorde att jag började fundera på att skaffa mig en lättare och mindre blogg- och resekamera. Dock med möjlighet att fotografera i RAW.

Vilken stad skulle du helst bosätta dig i om du flyttar?

Bilder fick jag dock och här kommer några.


Danskt hygge

Brottsplats Malmö 

Malmöfestivalen 

 

Här står Frans Suell och blickar mot Västra hamnen

Fullt med folk på uteserveringarna. Lilla Torg som syns lite längre bort hyser en mängd uteserveringar.

På andra sidan lagde Flygbåtarna till Köpenhamn till. Nu finns här mest en och annan restaurangbåt.

Nybyggt, fint och dyrt i Västra hamnen.

Sitta och mysa medan solen går ned

Kanske tog också han en bild av solnedgången? Enda gatubilden jag kan publicera. Jag tog en till och den blev riktigt bra men är av sådan typ att jag valde att inte publicera den.

Nytt och gammalt i Malmö.

Kanske den bästa bilden jag tog? Malmö inre fyr.