Video med Spöket i köket

Tyvärr har jag inte tid för något mera omfattande inlägg även om det nog finns att skriva om men en video jag spelade in i natt och laddade upp på Tuben kan jag presentera. Om musiken och allt vad som hände/händer på Umefolk får jag återkomma till i senare inlägg. Jag vill bara säga att Umefolk levererar även detta år.

Lunchen intogs idag på Balders, mitt stamställe här i staden, och jag kan konstatera att flera än jag var hungrig mitt på dagen. Stället var fullt men jag hittade ändå en plats. Efter lunchen fick jag bevittna ett polisingripande mot en bångstyrig person. Vad han gjort vet jag inte men två polisbilar var på plats och tre poliser behövdes för att in honom i bilen sedan han legat på gatan en god stund. Han var inte alls med på noterna. Hans lördag var nog förstörd men jag antar att han har sig själv att skylla.

Själv kommer jag att tillbringa min kväll på Umefolk. Allra först kl. 15 blir det teater: Tjära människa och resten av kvällen blir det musik för hela slanten. Katarina Barruk är kanske den stora favoriten. Samma är det för en tysk som annars bor i ett stenkast från Kielkanalen. Jag talade med honom igår en stund innan Spöket i köket. Katarina var hans stora favorit och idol. Han pratade annars en perfekt engelska och bröt inte alls på tyska.

Såja, här kommer videon. Det är Spöket i köket som ger järnet i Studion på Folkets Hus. Jag hoppas att de godkänner att videon finns på Tuben. Men som ni ser, fart och fläkt och härlig stämning. Och mycket ungdomar som dansade. Hip hop hade de nog lämnat hemma denna kväll.

Annonser

Efter midnatt kommer Spöket i köket

Så är jag på andra sidan Pölen, käkar Skolekridt och ser ut över Björkarnas stad från tolfte våningen. Inte speciellt kallt heller, -11 C.

Den troliga orsaken till att jag får slafa på så hög höjd beror på att jag gick med i hotellets kundklubb. Jag kutade nämligen snabbt till hotellet efter att jag stigit av bussen i Umeå. Jag hade en del ärenden att utföra och ville lämna min ryggsäck i hotellets reception.

Jo, det gick bra men om jag gick med i deras kundklubb så kunde jag genast få tillgång till rummet och inte klockan 15 som annars är incheckningstid. Till på köpet på tolfte våning med utsikt över stora delar av stan. Gratis kvällstidning fick jag också.

Ok, tänkte jag och föll till föga, ännu ett medlemskap.

Och tur var det, ärendena tog en stor del av eftermiddagen. Jag besökte bl.a. två banker och det blev en långdragen historia. Det blev t.o.m. på övertid. Så nu vet jag vad de gör i banken efter tre. Den ena bankfröken blev alldeles förtvivlad och sa det här går inte men jag satt lugnt kvar tills det hela var i hamn. Jag blev nöjd och hon en erfarenhet rikare.

Färden över Kvarken var annars rena sömnpillret även om en ganska bra orkester i baren gjorde sitt bästa. Troligen locals från Österbotten av språket att döma. Men de hade svårt att få igång klientelet på däck åtta.

Ikväll blir det däremot livat och svängigt. Halv sju börjar Allspel, inledningen på Umefolk. Jag kommer att söka mig dit i god tid för att få en bra position. Orkar jag kommer det att bli sent men tyvärr blev det ingen tupplur denna dag så vi får se om gubben hänger med.

Här finns ett smakprov på Spotify av vad som bjuds på Umefolk denna gång. Listan börjar med Spöket i köket och jag har som mål att se dem någon gång efter midnatt. Sist i listan finns MäSä-duo från Syd-Österbotten. De har jag sett en gång tidigare. Fast detta är bara en liten del av vad som bjuds –  Tjohej, nu kör vi….

Umefolk 2018 – Spellista på Spotify

Umefolk 

Inte en själ på bryggan men det gick bra ändå. Kanske de lät färjan gå i samma isränna som de körde upp igår kväll?

Nähä, i bollhavet fick jag inte vara fast det var nytt och fint. Ser mest ut som de djupfrysta grönsaker jag brukar köpa. Majs, paprika och ärtor.

En dag på Jokkmokk vintermarknad

Någon fler incident med renar blev det inte, tack och lov, men någonstans mellan Torneå och Uleåborg såg jag två renar som korsade vägen men då på betryggande avstånd.

Jag kom förresten hem igår kväll efter en dagskörning från Boden. Jag startade vid niotiden på morgonen och kom hem 19.15. Jag hade tänkt starta lite tidigare men frukosten på hotell Nivå kl. 08.00 var försenad en halvtimme. Varför vet jag inte; kanske någon försovit sig? Trots det hördes inget knorr om detta bland frukostgästerna. Minus var att denna morgon saknades äggröra och bacon, mina hotellfrukostfavoriter. Istället blev det kokta, men kalla ägg.

Jag kunde konstatera att sträckan mellan Oxkangar och Jokkmokk är ganska exakt 700 km om man kör Bottenviken runt via Boden.

Men marknaden då? Jodå, den var värt att uppleva en gång till. Minus 18 C när jag kom dit på förmiddagen och mycket snö. Snöhögarna var minst sagt stora. 140 cm lär snödjupet vara.

Vill man i lugn och ro titta på stånden och utbudet av varor bör man vara där så fort som marknaden öppnar, klockan 10. Redan vid 12-tiden är de mycket folk som trängs och jag kan tänka att det är ännu mera på lördagen som är sista dagen. Jag hörde på radion att en ansvarig för Jokkmokk vintermarknad gissade att ca 45 000 personer besökte marknaden under de tre dagarna, torsdag till lördag.

Väl påbyltad med kläder gick jag stilla, roligt omkring och såg allehanda ting. En hel del lokalt producerat, sniderier, hantverk, mat, kläder, utrustning för renskötsel, skinn, korv inte att förglömma, vilket jag gjorde. Jag glömde att köpa med mig en laddning korvar. 100 kr eller lite mera för 5 korvar av olika slag. Jag tänkte sparade det till sist men glömde helt bort det när jag sökte mig till bilen vid femtiden. En del krims-krams och godisremmar fanns också naturligtvis men rent allmänt var det ett utbud som anstår en marknad i Sápmi.

Tyvärr fick jag ont i höger fot vilket gjorde att jag förkortade min vistelse något. Kl. 18 hade jag nämligen tänkt höra musik på Bio Norden med Mirja Palo & Marken (David Väyrynen med orkester). Så synd att det inte blev av men jag orkade inte vänta en timme med det onda i foten. Tänk så beroenda man är av alla kroppens delar. Hade jag haft tandvärk hade det säkert varit lika besvärligt.

David Väyrynens nyutgivna bok ”Marken” läste jag redan i höstas och nu hade det varit kul att se och höra honom med eget band på marknaden. Jag fick också tips om att Mirja Palo var grym och helt klart värd att lyssna till. Jag kom nämligen att prata med en herreman från Gällivare som rekommenderade hennes musik.

Jag satt jämte honom i Gamla kyrkan när jag lyssnade på en konsert av Pia-Maria Holmgren som hade skivrelease för sin första skiva på just Jokkmokk vintermarknad. Han undrade om jag var fotograf till yrket eftersom jag släpade på min systemkamera och han var också noga med att jag skulle få bra bilder. Jodå, platsen var det inget fel på, andra kyrkbänken i raden. Han var en mångårig, trogen besökare av Jokkmokk vintermarknad och gav också sin syn på marknaden och utbudet.

Tidigare på dagen hade jag bevistat en konsert med gruppen ”Norr om Stockholm” som består av Stina Brandin, Alva Granström och Magdalena Eriksson, en fioltrio med rötterna i Dalarna, Ångermanland och Västerbotten. Magdalena har jag sett och hört flera gånger tidigare, riksspelman på fiol, även om hon bara är 25 år. Hemma från Gottne i Ångermanland och sprungen ur en familj med rötterna i spelmansmusiken.

Bra spelat och med låtar av eller tillägnade spelmanskvinnor som varit duktiga musikanter en gång i historien men vars namn varit försvunna eller dolda bakom en mans namn. T.ex. dotter till eller gift med ett mansnamn.

Jag hade också gärna gått på en av Sofia Jannoks två konserter men så hade jag dummat mig och glömt att boka biljett. Även om jag sett henne två gånger tidigare med samma musik hade det varit roligt att se henne på hemmaplan och det mottagande hon fick där. Herremannen från Gällivare tröstade mig dock med att jag kunde se annat och variera mig lite, vilket är sant. Det var då han nämnde Mirja Palo.

En annan jag pratade med var en äldre dam från Manchester i England. Hon gjorde en ensamresa runt om i norra Sverige på ungefär en veckas tid. Bl.a. hade hon besökt Gällivare, Kiruna, Luleå, gjort besök hos renskötande samer och nu som avslutning vintermarknaden. Hon undrade också om jag var fotograf till professionen.  Kanske det var för att jag tog en del bilder av modeuppvisningen på snöscenen? Snygga plagg i naturmaterial gjorda på orten eller i närheten.

Damen, jag glömde att fråga vad hon hette, ville också se renrajden med Per Kuhmunen med familj ledandes sina renar och ackjor bakefter. Hon undrade om det var en bra plats framför snöscenen och det var det naturligtvis för det är där rajden stannar upp och presenteras. Hon pep av förtjusning när sedan renrajden dök upp på scenen. Sedan tappade jag bort henne.

Ibland förundrar sig folk över att jag mestadels reser ensam men det är det många som gör. Som denna dam, trots att hon inte var någon ungdom, som ändå åkte omkring mitt i smällkalla vintern i norra Sverige. -24 C hade det varit i Luleå på morgonen berättade hon. För att inte tala om alla ungdomar som reser ensam som backpacker runt om i världen. Både tjejer och killar.

Vintermarknaden i Jokkmokk är naturligtvis en stor händelse på orten och ett tillfälle för folk från hela Sápmi att träffas. En viktig del är naturligtvis mingel och vingel. Finska hördes förvånansvärt ofta i folkvimlet. Om de sedan var från Finland eller lokalbefolkning i norra Sverige kan jag inte säga men finskan är på många håll levande i norra Sverige. Inte minst meänkieli från Tornedalen är starkt släkt med finskan. För övrigt älskar jag de olika dialekterna och språkbruket i norra Sverige. Det är något speciellt som skiljer sig från övriga Sverige.

Men marknaden är också en stor turistattraktion med många besök från Europa. Holländska, tyska, franska och engelska hördes av och till. Ett tag hamnade jag mitt i ett gäng skåningar. Det gick inte att ta miste på. Språket gjorde sig tydligt påmint. Troligtvis en gruppresa.

Jag köpte inget med mig hem. Hanverken var ganska dyra men förståeligt eftersom det krävs en hel del arbete att framställa. Möjligen kunde man pruta för sådant såg jag också. Jag satsade mina pengar på musiken och maten.

En jättegod souvas köpte jag och fick för första gången bruk för min Swish i telefonen när jag skulle betala. Fungerade utmärkt! En marknadstallrik slank också ned på eftermiddagen i stora tältet där det serverades öl och mat. Väldigt mättande för sedan dröjde det 18 timmar innan jag nästa gång fick mig något till livs. Hotellet serverade nämligen inte gratis kvällsmål på fredagar, något som jag räknat med, och jag orkade inte gå ut och söka något i närheten, ont i foten som jag hade. Istället somnade på sängen fullt påklädd. Så kan man också avsluta en marknadsdag i Jokkmokk.


Jokkmokk vintermarknad

Mitt besök på Jokkmokks vintermarknad 2016 

Nog var det också andra som hade kameran framme.

Här fyller han på med lingon i maten. Inte behövde man gå hungrig på Jokkmokk vintermarknad

Här svär Kekkonen  presidenteden framför ett par hugade spekulanter på skinn i alla dess former och sorter. Ni kommer väl ihåg att klicka på bilden för större format?

Fina saker men det gällde att ha tjock plånbok.

Eller så gällde det att pruta. Fast 100 kronor för ett par handskar är väl inte så dyrt.

En förunderlig värld av märkliga varelser. Nästan som en saga, kanske gossen tänker?

Mattis motorsågskonst intresserade ett par unga marknadsbesökare

Pia-Maria Holmgren sjöng vackert i Jokkmokk gamla kyrka. Bl.a. hade hon en fin version av psalmen ”Härlig är jorden” på nordsamiska.

Här inne åt jag en marknadstallrik. Mycket folk som åt eller fick sig en förfriskning. Eller bara vila benen en stund. För det är mycket gående på en marknad.

Här är några av modellerna på modevisningen. En del av kläderna fanns att köpa direkt i butiker i Jokkmokk.

Här en spexare som bjöd på lite kameragodis mitt i modevisningen. Han fick en del applåder.

Ett par tanter som är sugna på något nytt på huvudet.

Här kommer så  Per Kuhmunen först i sin renrajd. Jodå, något dristade han sig till att säga även om han enligt konferenciern kan vara svårövertalad.

Här ett par av den yngre generationen Kuhmunen. Lite färre klädda i samedräkt denna gång jämfört med för två år sedan. Fast det är kanske mer på lördagen som är den stora marknadsdagen? Vackra kläder i alla fall.

Och här är renrajden på väg bort från snöscenen. Många som ville ta bild.

En sista bild innan jag begav mig för att leta upp Bettan bland snöhögarna. Kvällen var på kommande men än var det inte slut. Det var bara jag som var slut.

Nära ögat

Vet ni vad, ikväll fredag blir det ingen ingående rapport från Jokkmokk vintermarknad som jag besökte idag. Lugn, jag återkommer senare i helgen när jag hunnit sansa mig hemmavid.

En hel del hann jag uppleva och många bilder fick jag men kvällen är sen efter en rejäl tupplur på tre timmar. Jag förkortade min vistelse på marknaden något eftersom jag fick ont i höger fot. Att den inte vill bli bra! – Och jag kände mig mycket trött när jag äntligen fick slänga mig på sängen en stund. Jag somnade som en stock.

När jag kom till hotellet hade jag tur och fick en parkeringsplats med uttag för motorvärmare så inte heller i morgon lördag behöver Bettan känna sig frusen vid starten.

Det jag ändå vill berätta är att jag höll på att köra på en ren. På väg till Jokkmokk från Boden såg jag några renar på vägen men det var inget problem för jag såg dem på långt håll och hann också ta ett par bilder.

När jag sedan körde tillbaka i mörker hände nästan det som inte får hända. Helt plötsligt fanns en ståtlig ren mitt framför kylaren. Jag tvärnitade och hörde hur däcken fräste mot den isiga vägytan. Renen promenade lugnt till sidan men marginalen var bara ett par sekunder. Jag hade inte hunnit stanna om den stått kvar på vägen.

Jag och renen klarade oss men nära var det och hjärtat pumpade en stund efteråt.

Vägen var rak och fin. 100 km/h fick man köra; jag körde ungefär 90. Gissa om jag dämpade farten ytterligare efter denna incident.

Den värsta renfaran är väl över i morgon men man vet aldrig vad som kan hända på vintriga vägar. Lugna puckar, jag kör med förstånd och håller avstånden!

Renar i trafiken på förmiddagen. På kvällen hade varit betydligt svårare att se.

Lång väg till marknad

Skrivbordet är minimalt och mitt externa tangentbord får sitta i knä vilket inte är det optimala. Jag befinner mig ikväll i Boden. Inte i brännvinsboden utan i garnisonsstaden Boden i Norrbotten.  På väg till Jokkmokk vintermarknad.

Färden hit tog en stor del av dagen men vädret var strålande och Bettan knogade på i jämn lunk. Som kallast var det -18 C i Tupos söder om Uleåborg.

Jag satt och tänkte på hur fina vägar de har norröver och då speciellt när man närmar sig Uleåborg och vidare mot Torneå. Tänk om vi fick ha lika fina vägar i Österbotten. Ok, nu har vi förvisso fått en fin sträckning norr om Vasa men i övrigt finns det mycket att önska.

Jag tänkte också på hur stor och präktig stad Uleåborg är och jag förundrade mig hur denna stad vuxit. Det skulle vara intressant att ta del av stadens historia för låt säga för hundra år tillbaka och till dags dato. Vad är det som gjort att denna stad har närmare 200 000 innevånare, universitet och många företag?

Jag menar, den ligger förvisso vid Ule älvs mynning men vad mer finns det som gjort denna stad till Finlands fjärde största stad? Vad jag förstår så finns inte direkt några naturtillgångar i närheten eller märkvärdigheter här.

Jag fortsatte över gränsen vid Haparanda och kom in Norrbotten. Även här fanns fina vägar med framför allt omkörningssträckor med jämna mellanrum och tillåtna hastigheter på 110 km/h fast det är mitt i vintern. Åter tänkte jag på riksåttan mellan Maxmo och Kvevlax i Österbotten och jämförde.  Och suckade.

I Boden bor jag på hotell Nivå. Ett helt ok hotell. Ett ganska litet rum disponerar jag i två nätter men det har allt vad som behövs och det är varmt inomhus. Jag lyckades också norpa åt mig en av hotellets fyra parkeringsplatser med uttag för motorvärmare. I morgon när jag kommer tillbaka från marknaden lär det inte vara lika lätt.

Hotellet bjuder också på ett enkelt kvällsmål mellan 18 och 20. Med betoning på enkelt men Gratis! Ikväll var det den fattige studentens kost, kokta makaroner och korv. Det gick också att äta, inte helt fel.

Jag tog en bricka och tittade mig omkring för att få klart för mig systemet. Jodå, där fanns korven och där fanns makaronerna och där fanns ketchupen. Eller nej, flaskan var tom. Tjejen som skötte hushållet hämtade en ny flaska ketchup. Sedan öste jag upp en rejäl giva (portion). Det var bara det att jag glömt att ta tallrik och höll på att lägga hela lasset direkt på brickan. Jag hejdade mig i sista ögonblick och svingade elegant en tallrik under makaronerna. Jag slapp att äta från brickan, tack och lov.

Min portion var dock inte överhövan stor. En man, en riktig jobbare verkade det som och med muskler som Arnold, öste upp en riktig bamseportion som säkert var tre gånger så stor som min. Det rymdes helt enkelt inter mera på tallriken och tallriken var inte liten. Han måste ha gillat makaroner för det fanns inte speciellt mycket korv ombord.

Vad mera finns att berätta. Jo, jag tog en promenad i staden på drygt en halvtimme. Måste få lite frisk luft och sträcka på benen efter dagens körning. Kölden ligger kring -15 C och jag konstagerade att jag bör ta på mig överdragsbyxor i morgon när jag skall tillbringa dagen på Jokkmokk vintermarknad. Rysligt kallt kändes det trots långkalsonger.

Folk snubblade förbi, nästan ihopkrupna och väl påbyltade. De flesta var säkert på väg hem efter dagens värv. En mindre vinterklädd, ung man stod utanför en pizzeria och nojsade. Han fick syn på min kamera och ville veta om jag var fotograf och vart jag var på väg. Har det hänt nåt, undrade han veta. Han var minst sagt på pickalurven och beklagade att han inte hittade något ställe som sålde öl. Och han hade tråkigt i Boden. Han var stockholmare och även han på väg till Jokkmokk. Få se hur han klarar morgondagen?

Det är inte första gången jag är i Boden. Senast jag var här var för två år sedan. Då med Karlby Resebyrå som ordnade en gruppresa. I år var det för få anmälda så resan ställdes in. Därför åkte jag själv. Inget hindrar mig från att se en ren, äta lite souvas och känna marknadsstämningen i Jokkemokke, som jag säger.


Jokkmokk vintermarknad 

Souvas 

Webbkamera live i Jokkmokk (kan ligga nere ibland pga att många tittar). Har ni tur ser ni en besökare från Pampas.

 

 

Jag passerade kyrkan i Kalix invid älven. Bilderna kan vara lite underliga pga att jag redigerar dem på min bärabara dator med 15 tum skärm. Vi får se

Mycket snö i Boden. På ett ställe fanns en mindre grävmaskin upp på toppen av ett högt snöberg inne i centrum. Detta hindrar dock inte att man visar vägen till camping, bad och stugliv. En sommar är på kommande efter snön.

Jag vet inte hur denna bild blev men den visar i alla fall ”blodmånen” i all sin prakt hängandes över Boden. Blev den dålig och suddig tar jag bort den sedan.

Att resa med österbottningar

En av orsakerna till att jag åkte med Ingves & Svanbäcks billiga shoppingresa till Umeå igår var att jag hoppades kunna träffa folk från Österbotten som jag inte sett på år och dagar. Ett annat skäl var att få lite information om resebyråns resor.

Det blev inte mycket mingel med bortglömda bekanta. Enbart fyra personer kände jag sedan tidigare och kanske ett halvt dussin som jag sett men ändå inte kände närmare. Så där slog resan slint men inte är jag ledsen för det. Istället fick jag prata med andra för mig okända och det var minst lika givande.

Vid riksåttan i Kaitsor steg jag på bussen i den tidiga morgonen. Hela 20 person lär ha stigit på bussen där. Totalt 14 bussar från I&S och närmare 700 resenärer tog Wasa Express över Kvarken till Holmsund där färden fortsatte in till Umeå. Det som slog mig vid påstigningen var att jag  bara kände 2 personer av de 20 och som ändå borde bo rätt nära inom 10 km radie från byn.

Färjan blev i det närmaste fullsatt och köer uppstod ibland men tog man det med ro ordnade sig allt och jag märkte då ingen irritation. Uppe i baren träffade jag på en bekant och jag fick bl.a. tillfälle att saluföra Urkult till hans dam. Jag tror att ett visst intresse väcktes. Vid samma bord satt också en äldre herre som varit pensionär i 10 år. Han berättade en del som sitt liv och de resor han gjort tillsammans med sin bortgångna fru. En aktiv man verkade det som.

På återresan samtalade jag en god stund med en dam från Petalax. Märkligt vad mycket man prata om ifall man bara vågar och bryr sig lite grann. Vissa människor är mera lättpratad än andra. Själv räknar jag mig till de lättpratade. Tiden ombord går också fort när man för intressanta samtal.

Vid ett bord som jag satt vid fanns också ett ungt par. Ett glas med obestämt innehåll stod i det närmaste orört. De gillade nog inte smaken verkade det som. De sa heller inget till mig förutom när de reste sig och gick: ”Är du inte rädd för baciller får du dricka upp det där” sa han. Gud så snål jag blev! NOT. (Snål betyder i detta sammanhang ungefär lysten, glupsk, sugen)

I baren på däck 7 spelade trubaduren Dennis Rönngård och visst fick han igång publiken till både dans och medverkan. En ”glad” herre redan i början på resan föreslog att han skulle spela upp till dans. Humppa (finsk dans) ville han dansa men där gick trubaduren bet. Jag kan tänka att en enkel gitarr inte riktigt passar för humppa-dans. I övrigt hade spelmannen ett brett register av låtar. Fin stämning i baren.  – Någon fylla tyckte jag mig inte se trots att färjan var fullsatt och att de flesta inte behövde sätta sig bakom ratten vid ankomsten till Vasa.

På återresan uppträdde också Elvis i sin vita specialdress med sång. Låt säga som så att jag aldrig varit någon stor Elvis-fan och inte blev jag frälst heller denna gång.

Vår buss kördes av Såka-Kalle. Någon i bussen kom med upplysningen att så kallas han. Såka är en by i norra Österbotten och Kalle är tydligen ganska känd i de trakterna. Bl.a. lär han ha fått julkort från uppskattande resenärer med enbart adressen ”Såka-Kalle” och korten kom också fram.

Det hördes på dialekten att han var norrbyggare. Bl.a. kallade han bussen för bil. Det tyckte jag var kul. ”Ni kan lämna ytterkläderna i bilen om ni vill under överfarten” sa han bl.a. Sedan upplyste han att tiderna som gällde i Umeå var lokala, d.v.s. svensk tid. Detta är tydligen ett problem för en del finländare på resa i Sverige. Intressant att smyglyssna på vissa som inte hade detta enkla förhållande på klart.

Bl.a. diskuterades i bussen glesbygd och centraliseringen när postutdelningen kom på tal. ”Vi skall bort. Vi skall till storstäderna” konstaterade uppgivet en kvinna. En utrotningshotad art är vi by- och glesbygdsbor. Eller? Inte ger vi oss så lätt ändå!

Köttbullar med mos avnjöts på ditresan, tillbaka blev det Skärgårdsbordet. Mycket gott men inte åt jag för de 25 euro som det kostade. Där gick rederiet på vinst. Å andra sidan brukar jag förse mig med en försvarlig mängd av deras mycket goda köttbullar i cafeterian så det går kanske jämnt ut. Men skärgårdsbordet var väl komponerat med många goda smaker från framför allt fiskbordet.

En stor del av resenärerna steg av vid Avion/IKEA. Själv är jag hjärtligt trött på att ströva runt i butiker. Istället strosade jag i sakta mak genom centrum av Umeå. Två affärer besökte jag dock Akademibokhandeln och Eljest vid Vasaplan. Bokhandeln finns på två olika ställen i centrum bara några hundra meter från varandra. En bok hittade jag också som jag kommer att ge bort som present.

Eljest är en affär som saluför en hel del handgjort, böcker, lokalt producerat, trycksaker, en del kläder, prydnadssaker och prima norrländskt hantverk. Jag tycker om den affären och brukar oftast ta en sväng dit när jag är i stan. Finns också som webshop.

Sedan satt jag en stund på Lottas krog och avnjöt en av deras egna ölsorter. Riktigt god vill jag påstå. I ena hörnan höll ett gäng muntra österbottniska damer till. Skrik och skratt och god stämning. Jag undrar om det inte var en möhippa på gång?

Något swishande blev det inte denna gång. Vid rådhuset fanns bara en kvinna som sålde kakor och bakverk. Hon tog emot betalning med Swish men jag kände mig inte sugen på att handla sådant. Ganska tomt på gatuförsäljning. Inte ens Helmers korvkiosk fanns på plats. Ett ganska sömnigt Umeå denna lördag men österbottnisk dialekt hördes både här och där. Även om många stannade på Avion så fanns ändå gott om resenärer på gator och torg.

Ja, reseinfon då? I&S hade tre informationstillfällen ombord i konferensutrymmet. Många fina resor presenterades och alla vill man kunna åka på. Jag är ändå ingen millionär så lite får jag välja men resan till St. Petersburg i maj verkar intressant. Vi får se om det blir denna eller någon annan.

Annars en lyckad resa även om jag inte är mycket för dagskryssningar. Jag sover hellre över en natt på hotell. I slutet av februari blir det troligen nästa gång jag besöker Umeå och då är Umefolk på gång.  Spännande! Igår köpte jag biljetten för denna tvådagars tillställning. Billigare i januari. Biljettcentrum som saluför biljetterna berättar följande på sin hemsida:

Umefolk äger rum 23-24 februari 2018 i Umeå Folkets Hus och kommer bland annat bjuda på: Två stora samiska artister, ett ösigt norskt folkrockband, en trio av Sveriges mest framstående folkmusiker, en finsk spelmansduo som får stolar och bord att dansa, en teaterföreställning, en munspelsduo i världsklass, barnföreställningar, slöjdverkstad, jam, samt flera dansgolv och många prova-på-kurser.

Detta är bara en liten del av programmet väl värt sitt pris! Inte att förglömma otroliga Allspel som öppnar festivalen. Det talas om ”en finsk spelmansduo som får stolar och bord att dansa” och jag kan satsa min hatt på att det är MäSä-duo från Södra Österbotten (landskapet). En livad duo, jag har sett dem tidigare.

Nog om detta. Nästa år återkommer förhoppningsvis I&S specialresa i januari och vill ni uppleva något häftigt och annorlunda nu i februari, kom med på Umefolk!

Edit så här på måndagsmorgon.
Väderprognosen utlovade -15 C i Umeå på lördagen. Detta ännu när vi åkte från Vasa med färjan kl. 09.00. Senare visade sig att temperaturen lade sig på beskedliga minus 5-7 grader. Men i Sollefteå, 165 km i sydväst från Umeå, visade mätaren -24 C. En viss skillnad både vad gäller prognos och avstånd.


Ingves & Svanbäck 

Eljest

Dennis Rönngård 

Lottas Krog

Umefolk 

Jag iddes inte släpa med mig systemkameran utan istället blir det lite bilder med min Ixus-kamera. Det får duga för denna gång. Halldin & Rose är en del av Ingves & Svanbäck som idag är största bussbolaget i Österbotten.
Fortfarande juldekorationer på Umeås gator

Eljest, butiken med det lilla extra

 

Och till sist en titt inne på Lottas krog. Väl värd ett besök och för att vila benen en stund.

Från norr till söder

Att resa är roligt! Speciellt om det är till ett nytt ställe eller på okända vägar. Att planera en resa är också roligt, liksom att memorera och dokumentera resan. Det senare genom att ta bilder, filma, köpa någon bok, karta eller liten souvenir samt att skriva, t.ex. blogg som i mitt fall.

Idag har jag ägnat mig åt första delen av resandet, planeringen.

Egentligen vet jag inte alls om denna resa blir av för det är inte jag som har beslutet i min hand. En kusin hittade nämligen en intressant bil av äldre modell, just därför, och blev sugen på att köpa den. Problemet är att han bor i Skåne och bilen finns i Pajala långt upp i norr. Därtill är han en strängt upptagen man med mycket på gång så tiden hade inte räckt till för att få hem fyndet.

Det är där jag som friherre kommer in. Jag lovade att köra hem bilen till honom, en sträcka på närmare 1700 km. Lägg därtill att vägen upp till Pajala från byn är ca 600 km. Det tar väl närmare 8 timmar bara att köra till Pajala. Jag gick genom alternativen, det finns några, och kom efter diverse forskande och funderande fram till en möjlig resplan som inte blir alltför kostsam.

Om denna resa blir av, det får jag antagligen reda på nästa vecka, så ser jag det som ett litet äventyr. Bilen är gammal så det blir spännande att se om den orkar så långt. Men också hur jag själv orkar. Jag har med åren blivit allt mera uppmärksam på hur farligt det är att köra bil med tröttheten hängandes över ögonlocken. Det är helt enkelt livsfarligt! Detta har jag också bakat in resplanen, rimliga körsträckor.

Det jag egentligen vill lyfta fram är hur mycket man kan forska och planera en resa (och mycket annat) via Internet. Först tedde sig hela äventyret som komplicerat, framför allt att ta sig till Pajala men efter en stund vid datorn klarnade saken och nu finns en plan A. Nu gäller det att vänta in kusinens beslut i en eller annan riktning och om resan blir av, se om mitt förslag faller honom på läppen.  Tills vidare simmar jag lugnt!

Som sagt spännande blir det. Jag hoppas bilen är något modernare än denna dyrgrip från Juthbacka marknaden i augusti.