Resa med förhinder

Jag hade imorgon lördag bokat resa till Umeå med Wasaline för att på kvällen uppleva Emil Jensen på Idunteatern men därav blir intet. Färjan är inställd både idag och imorgon.  Fortsatt storm och hög sjögång gör att färjan stannar i Vasa hamn efter att en långtradare vält ombord under torsdagens stormiga färd på Kvarken. Jag får stanna hemma.

Bilfärd via Haparanda hade blivit för tröttsamt och flyg via Stockholm för dyrt. Det mesta av resan gick att avbeställa men själva inträdet till Emil Jensen och bussresan från Holmsund till Umeå får jag anse mig snuvad på. Tyvärr hade jag förköpt bussresan och därmed sparat 4 euro och jag har i nuläget föga förhoppning om återbetalning av biljetten på 140 kr.

Så kan det gå. Synd, för jag har sett fram emot Emils framträdanade.

Vad lära vi av detta? Vädrets makter kan vi inte göra mycket åt och bussen behöver inte förbeställas och betalas för att få rabatt förrän samma dag man åker.

Storm på havet är inte att leka med och man får respektera de beslut som befälhavaren tar ombord. På sjön brukar man säga att det bara finns en som är högre i rang än kapten ombord.

Själv var jag med om en rejäl storm i södra Östersjön år 1993 och det visade sig att jag skrivit om denna händelse i ett tidigare inlägg.

Hur som haver, jag får ta det med ro och tänka att det kommer fler tillfällen ehuru jag också drabbades av storm sista gången jag åkte Umeå-Vasa med färjan. Den gången med sju timmars försening.

Som det ser ut nu så finns bara en upplevelse i röret inplanerat och det är Umefolk i slutet på februari. Måtte det gå vägen!


Ras – Stormen i södra Östersjön

Istället för resa till Umeå denna weekend får jag bjuda på några bilder från Umefolk 2018 i februari.

Katarina Barruk

Allspel 2018 Umefolk.

Arvvas

Allspel Umefolk 2018

Spöket i Köket

 

Konstvägen Sju Älvar, en Buddha och ristningar i sten

Har man missat färjan i Holmsund och tvingats gå brandvakt i väntan på nästa avgång måste man rimligtvis uppmärksamma en märklig installation alldeles nära färjeteminalen ut mot havet. För att se denna märkvärdighet, som är ett konstverk, behöver man naturligtvis inte gå brandvakt utan den observante resenären lägger säkert också märke till ”Plats Nord 63 ° 40,´8 Ost 20 ° 20,´6”. Så heter konstverket som ingår i projektet Konstvägen Sju Älvar.

De sju älvarna är Vindelälven, Umeälven, Öreälven, Lögdeälven, Gideälven, Ångermanälven och längst uppe i fjällvärlden når man Saxälven. På tretton olika ställen längs vägen från Holmsund i öster till Borgafjäll i väster finns konstverk utplacerad. Till stor del är väg 92 huvudstråket.

I september när jag var på hemväg efter min road trip i Norrland körde jag längs väg 92 och stannade då till vid några av konstverken och tog bilder. Tyvärr var jag då inte upplyst och missade ett par konstverk som jag lätt hade kunnat se. Å andra sidan kan det vara skäl att inte ta med alla konstverk i detta inlägg utan istället göra ett till inlägg längre fram i tiden. I detta nu har jag bilder på sju av konstverken. Till detta plussar jag också på två andra sevärdheter, nämligen hällristningarna i Norrfors strax utanför Umeå och Buddha-templet i Fredrika.

Tanken är att om man har gott om tid på väg till eller från fjällvärlden så kan man stanna till vid dessa konstverk (eller något av dem) och begrunda dem en stund och förhoppningsvis något piggare köra vidare. En liten paus här och där.

Here we go! (Klicka gärna på bilderna för större format!)

Holmsund

“Plats Nord 63 ° 40,´8 Ost 20 ° 20,´6” av Mats Caldeborg.  – Vad de olika konstverken föreställer och tankarna kring dessa konstverk finner ni i en länk längre ned. Det jag minns från fotograferingstillfället var stormen som rev och slet i konsten enligt konstens alla regler. Jag steg inte ens ut ur bilen. Platsen är Holmsund, nära färjeterminalen. Ett sjömärke eller något annat? Fritt fram för egna funderingar. – Skall jag säga vad jag tycker så är P-skylten malplacerad!

Norrfors

Detta är hällristningar vid Norrfors ca. 14 km nordväst om Umeå längs med väg 92. Jag bodde ett tidevarv nära dessa hällristningar men då var de inte upptäckta. Först 1984 sågs de av människor i modern tid. Vad hällristningarna föreställer och varför de gjordes kan diskuteras men jag har förslag att man märkte ut och fördelade fångstplaster och fångst av fisk och älg för 4-5000 år sedan. En spekulation så god som någon annan. Nära Umeå om man har en stund att slå ihjäl. Dessa hällristningar ingår inte i Konstväg Sju Älvar.

Umeå

Enkelt att ta sig ut till hällristningarna på välbyggda ramper.

Nästa hållplats är konstverket ”Hägring” av Kent Karlsson. En glaskyrka ute på en myr men fullt synlig från väg 92. 14 km väster om Vännes. Jag skulle gärna ta bilder av denna när dimma sänker sig över myren.

Balsjö

”Oh du härliga land” av Mattias Baudin och Linda Baudin. Plats: 5 km väster om Bjurholm i byn Balsjö. Uppe på stolparna finns figurer som förmedlar historier från Balsjö.

Som denna gumma på väg med sina mjölkspannar.

Bjurholm

”Vägabstraktion” av Jacob Dahlgren. Ett konstverk som också skall synas på natten eftersom det är reflekterande. Finns där Lögdeälven korsar väg 92. En utmärkt rastplats dessutom.

Fredrika

Strax efter Fredrika mot Åsele finns för nordiska förhållanden något så ovanligt som ett tempel för Buddha. Följdriktigt heter stället också Buddhararam. I alla fall en början till tempel. Två präktiga statyer, den ena smärt och smal, den andra mera rundnätt, sitter och står uppe på ett berg med fin utsikt runtom. Aktiviteter ser ut att ha ägt rum under sommaren med tanke på flaggor, prydnader och blommor som fanns här och var. En meditationsstig finns också för den hugade. Hur många Fredrikabor som är buddister låter jag vara osagt men visst kan det dra en och annan turist till bygden.

Fredrika

Här sitter Buddha själv förnöjsamt grunnande. Tak över huvudet har han i alla fall även om det kan bli kallt på vintern. Detta tempel är inte en del av Konstvägen Sju älvar.

Fortsätter man 6 km väster om Fredrika till sjön Skinnmudselet kommer man till konstverket ”Poem för imaginär älv” av Sigurdur Gudmundsson. Kanske det konstverk som jag tycker är snyggast av alla de jag sett utmed konstvägen. Renhorn i brons 3 meter högt som reser sig mot skyn från en sten ute i sjön.

”Nybyggarkvinnan” av Anne-Karin Furunes finns placerad 32 km väster om Åsele nära byn Varpsjö. Ett ganska fyndigt konstverk som är gjort av en konvex plåt med hål i olika storlek borrade och med en bakgrunda av rostig plåt. Detta tillsammans blir en bild av en kvinna. Bilden är alltså inte målad. Tyvärr hade någon lämnat skräp och sopor bakom konstverket vilket är beklagligt.

Ett öga. Jag blir nästan yr i blicken genom att detaljstudera Nybyggarkvinnan.

Till sist har vi ”Himmlamöte” av Solfrid Mortensen. Detta konstverk besökte jag inte i år utan 2016. Finns 55 km väster om Dorotea och 5 km väster om byn Högland. En fjällvråk lär ha sin del i namnets tillkomst.

Det är lätt att susa förbi dessa konstverk men vet man om dem och är uppmärksam så hittar man de ändå ganska lätt. Eftersom jag har bongat sju av dessa så kan jag inte låta bli att hitta även återstående sex konstverk. Förhoppningsvis nästa sommar. Alltid något att se som man inte trodde fanns.


Konstvägen Sju Älvar – Närmare beskrivning av konstverken

När Buddha kom till byn – Aftonbladet (2006)

Norrfors – med bl.a. hällristningarna

Gå brandvakt

Vem är de? Var är de nu?

Hur lång tycker du att den optimala väntetiden mellan två flygningar är? Två 2 timmar? Jo, det är en passlig tid inom Europa tycker jag. Det finns tid för lite förseningar och i bästa fall hinner man äta en bit mellan flygen. Det beror naturligtvis på hur stor flygplastsen är och om det finns flera åtskilda terminaler.

I går tisdag blev min väntetid i Helsingfors hela 4,5 timmar och det är för länge. Jag hann bli uttråkad men som tur är fanns gratis wifi och ett ställe där man kan sitta i fåtölj med litet svängbart bord för datorn. Eluttag för både dator och laddning av mobilen eller annan elektronisk utrustning. Perfekt, tänkte jag och slog mig ned för att slå ihjäl tiden.

Men jag hann också sitta och glo på folk. Ja, inte dumglo utan mera sitta och iaktta folk, hur de beter sig, hur de är klädda, om de stressade eller ser vilsna ut.

En stor del var säkert affärsresenärer, det kunde man se på klädsel och handbagaget. Resvana såg de också ut. Speciellt lade jag märke till en man med sydeuropeiskt utseende, kanske italienare, inbillade jag mig. Snygg kostym i blå ton, proper slips, perfekt kammat hår och skorna var inga vanliga tofflor. Självsäkerhet strålade omkring honom. Säkert en framgångsrik affärsman eller högre chef av något slag, fantiserade jag. Med all säkerhet en man som åker business class. Jodå, mycket riktigt satt mannen i den blå kostymen i första klass och talade i telefon när jag tillsammans med andra billighets-resenärer fick gå ombord och söka oss till de bakre regionerna i flygplanet. Vem var han, varifrån kom han, vart skulle han? Sådant kan jag sitta och fundera på medan människor strömmar förbi mot sina resmål någonstans. – Inte bara på flygplatser utan rent allmänt när jag har en stund över på offentligt plats.

Första klass-mannen reste från Kastrup till Helsingfors.

I Helsingfors lade jag märke till en äldre kvinna i kappa. Klockan närmade sig midnatt och vi väntade på att få äntra flyget till Vasa. Hon såg trött ut och gick lätt böjd framåt när hon fick syn på en ledig stol där jag satt. Hon kom fram, granskade snabbt stolen, det såg ut som om hon suckade, vände och gick. Hon ställde sig bland andra väntande, förmodligen raska och friska.

De båda stolarna var speciella på så sätt att de var märkta med två bilder som föreställde en rullstol och en person som går med käpp. Helt tydligt avsedda för personer med rörelseproblem eller funktionshinder av något slag.  Eller bara för äldre folk som behöver vila sig en stund i kön till gaten.  – Varför satte hon sig inte? Eller varför satte sig ingen annan i dessa enkla trästolar? Varför satte jag mig i den ena stolen? Vem var hon denna trötta kvinna? Varför reste hon?

Ok, jag är nyfiken på människor och ibland får jag en obändig lust att intervjua för mig helt okända människor. Han affärsmannen, den trötta kvinnan eller varför inte hon som satt jämte mig i flyget från Köpenhamn. En effektiv, stiligt klädd kvinna i medelåldern. Hon läste sina papper, gjorde anteckningar och först sista stunden i flygningen bläddrade hon förstrött i en av tidningarna. Hon pratade perfekt engelska. Vem var hon och vad stod i hennes papper? Var är hon nu?

Frågor, ren nyfikenhet eller ett äkta människointresse? Har du sådana later?

Det moderna Malmö

Stolen

Ett vykort som jag sände. Ibland skickar jag vykort.

Billetten!

På sena eftermiddagen igår skulle jag åka till Emporia köplada ute vid Hyllie i södra Malmö. Där har de byggt ett imponerande komplex av köpcenter, tågstation, stadion, hotell jag vet inte allt. Mycket expansivt område i Malmö. Första gången jag besökte området förutom för över 20 år sedan när jag brukade cykla där genom åkerlandskapet. Nu kände jag knappt igen mig.

Jag skulle besöka en bekant som jobbar på kontor i Emporia och vad var bättre än att jag fick se lite av det nya Malmö. Jag tog buss 8 från Gustav Adolfs torg för att sedan under färden få se något av det Malmö där jag tidigare bott och kände väl till.

Jag ville betala med kreditkort men chauffören bara ruskade på huvudet och vinkade jag skulle gå ombord. Tydligen är det lite krångligt att betala eller så var det något fel på betalterminalen. Jag fick i alla fall åka gratis. Fint tänkte jag ända tills jag kom att tänka på vad som händer om en biljettkontrollant stiger ombord och vill se biljetten och chauffören sedan nekar till att han släppt mig ombord gratis.

Nåja, sådan otur har jag inte, tänkte jag. Två hållplaster senare vid Centralen steg inte bara en utan två biljettkontrollanter på bussen och ville se att alla betalt på ett eller annat sätt. Alla hade biljett utom jag. Shit! Nåja, när han kom fram till mig visade jag mitt kreditkort och sade att chauffören inte kunde ta emot kortet. Kontrollanten tittade ett kort ögonblick på kortet och sedan gick han vidare utan ett ord som om ingenting hade hänt. Puh, där slapp jag att sitta med nesan ifall han varit nitisk. Möjligen kan det ha varit fel på betalningssystemet med kreditkort rent allmänt och kontrollanten kände till detta. Vad vet jag men saken löste sig till det bästa och gratis blev bussfärden. När jag sedan skulle tillbaka in till staden tog jag tåget som susade fram på några minuter. Jo då, en kontrollant även där men denna gång hade jag fått ut biljett i automaten.

Jag kom att tänka på Hasse Alfredson i en sketch på Gula Hund där han som gammal man blir tillfrågad om Billetten när han skall gå på bio. Möjligen tyckte biljettkontrollören igår att jag påminde om Hasses rollfigur, trots att jag inte har skägg, och lät mig passera inför hotet om ett evigt tjatande om billetten.

Jag kom också att tänka på den gamla man som i våras steg på tidiga morgonbussen Haparanda-Pajala och började tjata på chauffören på meänkieli om att han inte fått tillräcklig rabatt på sin biljett. Jag åkte ju den turen i våras och blev vittne till denna talföra, gamla man som skulle till vårdcentralen för en koll. Käpp hade han också. När sedan chauffören skulle ut för att lasta in lite gods i bussens underrede vände sig den gamla mannen till mig och anförtrodde mig på svenska att det kan löna att tjata om denna rabatt för han har fått flera gratis bussresor under årens lopp genom att trötta ut någon stackars chaufför med sitt tjat. Jo, jo, den luringen; den gången blev det ingen gratisbiljett men försöka duger ju alltid.

Jodå, jag har flygbiljett hem!

Både gammalt och nytt. Johanneskyrkan i bakgrunden och Triangelns tågstation under jord. Inte en resa utan kyrkbild. he, he

”Points of View”. Skulptör: Tony Cragg 

Skulpturer från Malmö i närheten av Johanneskyrkan.

Någon bild från Emporia blir det dock inte. Jag  orkade inte släpa med mig systemkameran och de bilder jag tog med mobilen blev inte så bra.

Fortfarande pumpor till försäljning på Möllevångstorget för de som fortsatte med Halloween-firandet. Jag tror inte jag släpar med mig en sådan på flyget så jag köpte ingen.

 

Haur du sitt Malmö haur du sitt varden

Hu så kallt det var i Malmö igår när jag steg ut från Centralstationen. Plusgrader visserligen men det kändes som -20. Jag känner till det. Den råa Öresundsluften. De flesta springer omkring i vinterkläder. Själv kom jag lite lättare klädd men extra tröja finns i kappsäcken.

Resan gick annars bra, bara en timmes försening i Helsingfors. Tekniskt fel på flygplanet. På Kastrup hade jag fint flyt. Inom en halvtimme satt jag på tåget till Malmö. I Hyllie stod tåget stilla i 6 minuter men någon Id-kontroll såg jag inte till.

Kvällens program bestod av 70-års jubileum för Malmö Kortvågsklubb. Några kända ansikten och flera nya. Klubben lever och mår. Själv har jag varit medlem i snart 25 år. Tiden går.

När jag låtit förstå att jag är på väg till Malmö har jag fått några kommentarer om det farliga i att besöka Malmö. Jag antar att det mesta är på skoj men det är sorgligt att Malmö förknippas med våld och skjutningar. Visst finns gängkriminaliteten här, precis som i andra städer i Europa. Jag känner mig dock fullt trygg i Malmö och väljer inte vart jag åker i stan. Med sunt förnuft och är man inte inblandad i kriminalitet, droger och gängmiljö skall man ha stor otur om man som vanlig resenär drabbas. Risken finns men jag bedömer att resan med bil till flygfältet i Vasa är klart farligare. T.ex. att möta en rattfyllerist på söndagsförmiddag är ingen omöjlighet även i trygga Vasa. För att inte tala om eventuell halka och vad den kan ställa till med. – Nej, jag har inte bytt till vinterdäck än men skall ordnas snarast jag kommer hem.

Jag tror att många som har åsikter om Malmö inte har varit här eller känner till staden. Man har hört i andra och tredje hand om hur dåligt det är och tar det okritiskt till sig. Besök Malmö, varför inte en solig vecka på sommaren när det är som bäst! Du blir inte besviken, jag lovar.

Situationen i Malmö kan säkert diskuteras ur många synvinklar men jag känner mig hemma i Malmö även om jag flyttade härifrån för 20 år sedan. Redan när jag satte mig på Öresundtåget och hörde den första breda malmöitiskan kändes det fint. När jag först flyttade till Skåne tyckte jag skånskan inte tillhörde de vackraste språken men småningom lärde jag mig att älska detta trygga språk. För det är tryggheten som utmärker skåningen trots alla litanior. T.ex. den kända frasen ”Haur du sitt Malmö haur du sitt varden” är så avväpnande. (Har du sett Malmö, har du sett världen).


Skånska ord och uttryck  – detta visste du inte!

Här startade luftfärden på söndagsförmiddagen

Snart nog välkomnades jag på Kastrup. Ta en cykel och cykla till Nyhavn och njut av en öl är budskapet.

Så blev det inte denna gång utan jag kom upp ur tunneln på Malmö Central kl. 14.30

För att en stund senare blick över kanalen mot Kronprinsen. Alla hjärtan fick jag i Facebook. Samma bild.

Road Trip Norrland September 2018 – Bilderna på Flickr

Så har jag äntligen gjort färdigt alla bilderna från min färd genom Norrland och fjällen mellan den 21 september och 26 september. En färd som först gick upp till Haparanda och med en första bild av kyrkan i Kalix. Vidare till Luleå och följande dag till Storforsen i Älvsby kommun. Via Jokkmokk och Porjus nådde jag så Stora Sjöfallet vid Vietas den andra dagen. Söndagen ägnade jag åt bilfärd till Ritsem och trots ganska dåligt väder fick jag ändå fina bilder. Sedan fortsatte färden från Stora Sjöfallet till Grodkällan norr om Arvidsjaur på måndagen. Vid Sorsele svängde jag av från E45:an och fortsatte färden längs väg 1132, korsade Blå vägen och via Dikanäs och Stalon hamnar jag så i Saxnäs.

Följande dag, tisdag, besökte jag Fatmomakke, korsade Stekenjokk och åt lunch i Gäddede. På kvällen lade jag mitt huvud på kudden i Dorotea. Den sista dagen blev det färd via Åsele och Vännes till Norrforsen för att betitta hällristningarna. Färja från Holmsund på kvällen, trodde jag. Istället blev väntetid 7 timmar innan stormen bedarrade och jag kunde avsluta Road Trip Norrland 2018.

Allt detta har ni läst om i tidigare blogginlägg och även sett en hel del bilder. Nu har jag äntligen processat alla bilderna och även valt ut de som finns i en speciell katalog på min Flickr fotosida. Av de över 600 bilder som fanns att tillgå har jag valt ut 111 bilder för att beskådas på Flickr.

Som jag tidigare sagt och som jag även nu upprepar: enklast och snabbast att se bilderna är i helskärm och med slidshow. Tryck F11-knappen på tangentbordet och därefter på den lilla Slide Show-knappen upp till höger i skärmen, den med en liten pil mitt i (troggel slidshow). Då går bildspelet igång, vill du pausa en bild för att hänföras av min skickliga fotokonst, hi, hi, så trycker du på mellanslagstangenten på tangentbordet. Starta åter bildspelet med mellanslagstangenten för att köra vidare. För att avsluta hela cirkusen trycker du på ESC-knappen uppe till vänster på tangentbordet och sedan på F11-knappen.

Länken till fotoalbumet finns längre ned i detta inlägg.

Det kommer ytterligare ett mindre album med bilder från resan med det blir en annan gång. Det handlar till största delen om Konstvägen Sju Älvar.

Som tur var så körde jag inte vilse en endaste gång trots att jag framfor många vägar, även små sidovägar. Till på köpet höll Google reda på var jag fanns, märkte jag senare när jag fick epost med länkar till alla rutter jag tillryggalagt. Lite läskigt att Google visste allt detta och även kunde visa kartor där jag färdats.

De tre bilder jag gillar mest visar jag också i detta inlägg men resten får ni titta själva på Flickr.


Road Trip Norrland September 2018 – Flickr album

Här ett exempel på  hur Google visade på kartan hur jag körde från Saxnäs till Dorotea via Fatmomakke och Stekenjokk.  Just där är linjerna något raka beroende på att täckningen inte var så bra till nätet. Google visste även att jag bott på Marsfjäll Mountain Lodge i Saxnäs, ätit lunch på Storgatan 38 restaurang i Gäddede och till natten sökt mig till Hotell Dorotea. Allt utan min medverkan eller medvetenhet.

Här den första bilden jag gillar allra mest. Vid Stora Sjöfallet

Någonstans mellan Stora Sjöfallet och Ritsem

Och till sist en bild från Stekenjokk.

 

Inspark ombord som skapade irritation

Tillbaka i de levandes skara efter en tröttsam och nästan sömnlös vistelse ombord på Wasa Express senaste natt (natten till onsdag).

De flesta fick väl känna av stormen som drog fram över Norden de senaste dagarna. Mig drabbade stormen genom att färjan från Umeå till Vasa blev 7 timmar försenad på onsdagskvällen och istället för avgång 19.00 blev det avgång 02.10 natten till torsdag. Vi kom fram till Vasa halv åtta i morse.

På morgonen startade jag från Hotell Dorotea en stund efter frukost och gled i sakta mak via Åsele ned mot Umeå. Jag hade gott om tid så jag körde långsamt och sysselsatte mig med att fotografera konstverk längs med Konstvägen Sju Älvar. Om detta fotograferande kommer i ett senare inlägg. I Norrfors mellan Vännes och Umeå tittade jag på hällristningar och som avslutning besökte jag shoppingcentret Avion i Umeå för att slå ihjäl ett par timmar. Det sista var dötråkigt men jag fick i alla fall inhandlat en ny mus till datorn.

Som sagt, där satt jag i en fåtölj ombord på Wasa Express och försökte få lite sömn. Det visade sig att natten skulle bli lång och ganska sömnlös. Visst, tråkigt att vänta så länge på avgång men det var inte rederiets fel som satte säkerhet framför tidtabell. Att det sedan var lite gungig överfart när vi väl kommit ut på Kvarken var inte heller hela världen. Det som störde mig mest var de studerande från Vasa Yrkeshögskola som hade ett insparksjippo ombord.

Visst, jag förstår att de ville fira inledningen på läsåret och det missunnar jag dem inte. Baren i fören var ju mycket lämpad för detta. Men, måste de sedan halva natten dra runt och prata högljutt med stoj och glam till förtret för oss som ville få en blund i ögonen i sittsalongen längst bak i aktern? Knappt hann jag somna så kom ett nytt gäng som med högljutt prat och med diverse läten ville fortsätta firandet strax utanför salongen. Mycket irriterande. Knappast hade det heller hjälpt att säga till. Dels pratade de finska, dels kom det nya grupper med jämna mellanrum med samma beteende. Att de inte tänkte på oss som ville sova utan de fortsatte med sitt hojtande, skrattande och tjattrande! Jag påstår inte att alla studerande gjorde så men tillräckligt många.

Detta gjorde överfarten till en av de sämsta på länge.  Inte mycket sömn fick jag och tämligen grusig i ögonen på morgonen intog jag gratis frukost ombord. Det var en fin gest från Wasaline trots att stormen inte var deras fel. Däremot tyckte jag informationen om läget var dålig. Högtalaranläggningen hade alldeles för låg volym för att jag skulle uppfatta vad som sades. Åtminstone där jag då råkade befinna mig. Personalen hänvisade till några A4 och gjorde väl så gott de kunde men min huvudsakliga information fick jag från Wasalines FB-sida och deras hemsida. Så skall det väl inte vara?

Jag förstår gott att de inte ropade ut meddelanden mitt i natten men en stor videoskärm skulle väl kunna finnas ombord någonstans, förslagsvis vid ingången på däck 7, där man fortlöpande kunde se vad som händer ombord? Speciellt användbart när det uppstår förseningar och problem. Där kunde finnas Wasalines egen reklam men också väderuppgifter och annan nyttig information både från sjö och från land enligt ett rullande schema.

Nog med gnäll nu och över till något annat.  Mitt utrymme på Word Press är utnyttjat till 99 % och det gör att jag måste hitta en ny lösning för min blogg den närmsta veckan. Detta kan innebära störningar och eventuellt en kortare paus för bloggandet men hav tröst, jag kommer igen. Än finns det att skriva om från Norrlandsresan och nya äventyr väntar förmodligen även i framtiden. Därför blir det sparsamt med bilder tills allt är klart med bloggens framtid. Vi syns!

Vackra färger längs vägen från Dorotea till Vännes. Inte alls lika vackert längs vägarna i Österbotten.

Hotell Dorotea såg inte mycket ut för världen från utsidan men på insidan finns ett helt ok hotell med konferensmöjligheter. Hotell Dorotea

”Poem för en imaginär älv” av Sigurdur Gudmundsson. Snyggt eller hur? Mera om Sju Älvars konstväg senare.

Litet äventyr på kalfjället

Gårdagens begivenhet var en färd över Stekenjokk i förhoppning att få se något av de rödbruna färger som befolkar kalfjället denna tid på året.

Först blev det dock en avstickare till Fatmomakke, den samiska kyrkstaden en bit från Saxnäs. Tredje gången jag besökte stället. Tyvärr regnade det från och till så besöket blev tämligen kortfattat. Istället trivdes de jägare som samlats vid parkeringen och som sedan gick ut i skogen för att få något villebråd. Skall hördes runt om och en hund kom också fram till Bettan för att kolla om någon kråka fastnat i grillen.

Ingela på Marsfjäll Mountain Lodge hade förvarnat om att det kunde finnas snö uppe på Stekenjokk men hon trodde att det skulle gå att köra ändå. Själv tänkte jag att visst kan snö finnas i terrängen men vägytan borde vara något så när fri. I värsta fall fick jag vända.

Jag och Bettan strävade iväg uppför fjället, hon med sommardäck. Halvvägs upp kom snö på vägen som övergick till snömodd ganska snart. Vi slirade oss uppför sista stigningen och då var jag beredd att vända för föret var spårigt och det gick inte att köra fortare än max 50 km/h fast vägen annars var fin och skyltad med 90 km/h. Just då hittade jag inget passligt ställe att vända på så jag fortsatte en bit till och eftersom det inte finns branta stigningar uppe på Stekenjokk gick färden vidare om än i sakta mak för att inte hamna i diket. Just det hade inte varit roligt i det snöblandade regn som föll och med en frisk vind som rev och slet.

Till på köpet var det ytterst få bilar som jag mötte. En vilsen husbil med europeiska nummerplåtar var den enda bil jag såg och den närmast kröp fram. Förutom plogbilen som jag mötte en stund senare. Vinterns första plogbil för min del! Där var jag visst först i Österbotten!

Nåja, sakta kommer man långan väg, brukade salig mor säga och visst gick det att köra om än slirigt och spårigt i snömodden. Vinterdäck var nog av nöden på Stekenjokk igår. Idag onsdag lovas det storm däruppe med snö och snöblandat regn samt vindar på 26 sekundmeter, i byarna 36 sekundmeter. Troligtvis är då vägen över Stekenjokk avstängd. Tur att jag hann över igår.

Gaustafallet besågs också när jag passerat det värsta och sedan var det att glida nedåt mot Stora Blåsjön och så småningom Gäddede. Där intog jag en sen lunch för humana 110 kr och så gott det var! Jag kan gott rekommendera 38:an, så heter stället, i början av Gäddede för lunch. De hade stekt fläsk och kållåda, äkta husmanskost.

Resten av dagen gick som en dans. Det kom till och med fram en och annan solglimt och förtröstansfullt styrde jag mot Dorotea där jag bokat rum på Hotell Dorotea. Ett helt ok hotell som till på köpet bjöd på gratis aftonmål som inte alls var dumt. Det enda minus jag hittade var tjockteven som inte heller hade bra bild. Alltså att sådana ännu finns?

Så nu har jag bott på hotell i alla tre drottningkommunerna i Västerbotten: Vilhelmina, Fredrika och senaste natt i Dorotea. Drottninglandet som det också kallas. Visst känner du till drottning Fredrika av Baden?

Idag blir det färd mot Björkarnas stad och ikväll seglats över Kvarken. Det utlovas lite gungeligung men det kan väl inte bli värre än när vi seglade från Holmön i somras. Det var riktigt bra gungeligung!


Fredrika av Baden  

 

Så här fint såg det ut innan jag kom till Klimpfjäll.

På Fatmomakke var det betydligt dystrare. Hittade detta stället uppe i skogen

En bit på väg upp mot Stekenjokk hade ett hundratal gäss parkerat mitt på vägen. Alldeles fullt på körbanan. Jag hann få med några när jag slängde upp kameran.

Så var jag då uppe på Stekenjokk. Rödbruna färger kunde jag bara glömma.

Inget väder direkt för finskorna.

Renarna såg dock ut att trivas. De var hemma och tog det lugnt.

När vi kommit förbi det värsta klagade Bettan på att det var fullt med snö i finskorna.

Javisst, Gaustafallet helt nära vägen var det inget problem att besöka och beskåda. Check!

Jag får ändå avsluta med en solskensbild från Flåsjön. Än finns det lite färgglad höst kvar men om ni tittar på bilden från Fatmomakke så har där många björkar tappat sina löv.

Inte ett kvack hördes

Gårdagen blev till stor del en transportsträcka. Närmare 600 km blev det. Egentligen var det bara en sevärdhet som jag besökte om vi bortser från själva färden genom ett höstfagert Norrland. Blåsigt var det och vinden och ruskväder verka fortsätta även kommande dagar. De vackra färgerna riskerar att den närmsta veckan att blåsa bort och redan har det hänt på sina ställen. Temperaturer strax över nollan och det kom till och med några snöflingor.

Det som jag besökte igår var Grodkällan ungefär 3 mil norr om Arvidsjaur. Det är en kallkälla ute på en mosse vars vatten inte fryser på vintern och därför trodde man att grodorna övervintrade i källan. Fast de var väldigt tysta eller så var de bortresta för inte ett endaste kvack hörde jag. Ca. 15 m i diameter och 3-4 m djup. Det märkliga med denna källa, förutom att den är isfri på vintern, är det vackra turkosfärgade vattnet. Och helt klara vatten! Tyvärr blåste det lite så det fanns små krusningar på vattenytan annars hade jag kunnat fotografera ända ned till botten. En märklig plats som man egentligen borde besöka vid midsommar mitt in natten. Jag kan tänka att det då uppstår en magisk stämning ute på mossen kring denna källa.

Man svänger av från E45:an vid Tallberg strax norr om Auktsjaur mot Lomträsk. Efter någon kilometer finns tydliga skyltar norrut längs en skogsväg. Sista biten är en spångad stig ut till källan. 10-12 minuter tar det att gå ut till källan. Totalt tog det mig lite över en timme att besöka källan efter att jag lämnat E45:an och då tog jag mig god tid ute vid källan. Klart värt att besöka om man har en timme extra.

Sedan blev det fortsatt färd mot Saxnäs och Marsfjällen Mountain Lodge. Verkar vara ett trevligt boende och personlig kontakt med Ingela som verkligen verkar bry sig om gästen. Anläggningen är obemannad på natten denna tid på året men en beställd mattallrik bestående av älgpölsa fanns i kylskåpet i det lilla köket nära rummet. Bara att värma och i kylskåpet fanns också öl för den törstige. Betala vid avfärd eller med Swish. På andra våningen fanns frukosten i kylskåp. Bara att ta för sig och ställa tillbaka. Mycket bygger på förtroende mellan Ingela och gästen. Just nu verkar det mest vara jobbare av olika slag som logerar där. Bland annat har Vattenfall många bilar på rull runt om i Norrland och de mera långväga jobbarna skall ha någonstans att slafa.

Idag blir det tur upp på Stekenjokk men väderprognosen lovar inte gott. Det gäller att klä sig rätt för upp på kalfjället kan vinden vara mördande kall.


Grodkällan  

Marsfjäll Mountain Lodge 


Grodkällan. Vindstilla och rätt ljus hade kanske förstärkt färgen som inte syns riktigt lika stark på bilden.

I Moskosel stod denna avpolleterade telefonkiosk invid en camping som verkade övergiven. Egentligen hade jag här haft skäl att stanna till och forska om en sak jag funderat på senaste tid.

En klassisk bild från Saxnäs. Blåsigt och kallt.

Ej heller att förglömma Trappstegsforsen nära Saxnäs.

Och till sist ett par renar som inte ville stå stilla och posera. Det fanns en del renar nära Grodkällan.

 

 

Söndagskörning mot Ritsem

Söndagen tillbringade jag med söndagskörning. Det vill säga sakta glida fram genom landskapet utan större bekymmer om vare sig annan trafik eller världens problem. Jag gjorde en tur till Ritsem, en av världens ändar.

En orsak till den långsamma färden var att vägen till stora delar var i ganska dåligt skick. Visserligen med beläggning men hål och gupp fanns lite här och var. Jag ville skona Bettans fjädring och framvagn därför körde jag mestadels 40-50 km/h trots att vägen var skyltad 70 km/h. Lägg därtill att den var ganska smal. Smal men naturskön väg.

Vägen väster om Stora Sjöfallet var verkligen vacker i höstens alla färger men mest i orange naturligtvis. Höga fjäll och branta stup, sjön Áhkájávre som vägen och alla kraftledningar slingrade sig längs, små vattenfall och brutal vildmark. Tur att jag fick hållas på vägen.

Annars passerar här Kungsleden och från Ritsem startar också Gränsleden mot Norge för den som vill ge sig ut i terrängen och stifta närmare bekantskap med fjällvärlden.

Annars hände inte så mycket annat utan jag gjorde ett otal stopp för att fotografera och en hel del bilder fastnade på minneskortet. Tur att det värsta regnet höll sig borta och att trafiken var mycket gles.

I själva Ritsem finns kanske inte så mycket att se men vägen dit är värd att lägga några timmar på. Den bästa ruskatiden är också förbi i Ritsem och löven höll på att blåsa bort denna söndag. För blåste gjorde det. Ibland rev det till så att jag knappt kunde stå stilla när jag skulle fotografera.

Som sagt massor med bilder fick jag och några kan jag visa redan nu. Senare i höst kommer jag att lägga upp en egen katalog på min Flickr-sida med bilder från denna färd genom Norrland och fjällen.

Det är inte direkt bekvämt att sitta vid datorn här på Stora Sjöfallet Mountain Lodge och jag redigerar ogärna bilder i min bärbara dator mera än jag måste. Jag litar inte direkt på resultatet från den lilla skärmen. Mycket bättre då att processa bilder hemma på stora skärmen. Men några bilder kan ni i alla fall få se så varsågoda! – Idag bär det av söderut ganska långt.


Stora Sjöfallet Mountain Lodge 

Först en bild från Stora Sjöfallet. Tyvärr hade jag inte möjlighet att ta mig fram till de mera spektakulära delarna av fallet.

En vanlig vy på väg mot Ritsem. På några av fjälltopparna hade snön lagt sig under natten.

Här är beviset för att jag besökt Ritsem

”Gud ser dig” hade någon präntat på stenvägg nere vid hamnen i Ritsem. Jag tog det som en uppmaning att inte skräpa ned men det kan ju också ha ett djupare budskap.

På tal om stenvägg så tar vi en till på vägen mellan Ritsem och Stora Sjöfallet.

Är detta en typisk bild för Norrland, kraftledningar som förser stora delar av Sverige med elektricitet och tomma vägar? Det tror jag inte för bakom nästa vägkrön  kan det finnas spännande ting och intressanta människor. Men visst kan det verka ödsligt ibland vilket kan vara bra för den som vill ha lugn och ro samt milsvid natur.