Min lilla vän

I höstas läste jag en bok av Elaine Bergqvist, ”Härskarteknik, den fula vägen till makt”. En intressant bok där jag snappade upp och dammade av det kända härskarknepet ”Men lilla vän…” och testade det på vänner, bekanta och arbetskamrater. I all vänskaplighet och på skoj, skall tilläggas.

I måndags fanns en artikel om sagda dam i Vbl. Hon har studerat särdragen hos olika generationer inom arbetslivet. Vi är ju alla olika, inte minst mellan generationerna kommer detta fram. En ungdom och person med pensionen runt hörnet kan ha ganska så olika åsikter om saker och ting. Eller t.ex. språket som kan skilja sig en hel del mellan en 40-talist och en person född på 80-talet. Även allmänbildningen kan skilja avsevärt är min erfarenhet.

I tidningen fanns en lista på de olika generationernas särdrag, vanor och ovanor. Jag gör ett plock.

30-talisten bär hatt och talar kortfattat i telefon. De är sparsamma och tacksamma

40-talisten är auktoritär men avskyr auktoritet. Är bortskämda men inte lata.

50-talisten är åsiktsgenerationen som hävdar sin mening. De använder gärna superlativer som har med rymden att göra. Själv använder jag ofta orden ”take off” men det har nog mera med flyget att göra. De hamrar på tangentbordet, men det vill inte jag kännas vid. Mina fingrar fladdrar lätt som fjärilar över tangenterna.

60-talisterna är spanarna som fortfarande funderar på vad de skall bli när de blir stora. Mösslösa för att ta avstånd från sina föräldrar.

70-talisterna är konflikträdda, ekologiskt medvetna, skämtsamma och barnsliga.

80-talisterna är lustgenerationen som inte kan leva utan mobilen och annat som gör dem ständigt uppkopplade. De är politiskt korrekta men inte allmänbildade.

Detta med allmänbildningen kan nog stämma till någon del. Ibland snubblar man över skrämmande luckor i vetandet. T.ex. idag undrade en 80-talist i saltgruvan om Grekland är en ö. Å andra sidan fyllde en 50-talist på med att ”Nä, nä, det är Italien som är en ö” så det blev jämt skägg mellan generationerna i fråga skulle jag vilja säga.

På min promenad i kväll dök en stor gul frass upp som ville vara min lilla vän. Den vägrade gå ur vägen innan jag klappat och slätat den en god stund. Och det gör jag gärna, speciellt som jag också hade kameran med och tog några bilder medan den rullade runt i vägdammet.