Onsdagsmorgon höll på att sluta illa. På andra sidan Hellnäs bro stod en hjort i diket när jag skulle passera. Just då passade också sagda hjort på att passera vägen. Kanske 20 meter var avståndet för att Brunte och hjorten skulle fått fysisk kontakt. Hjorten hade tur och sprang fort till skogs; jag drog en lättnadens suck och fortsatte till Saltgruvan. Idag på eftermiddagen när jag var på hemväg efter en köprunda i provinshuvudstaden smet en räv över vägen bara några få meter framför Brunte. En äkta skogsräv efter vad jag hann se. Vi fortsatte hemåt och Mickel fick hålla sitt skinn i oskadat skick. När jag i kväll skulle…