Louise Glück, ni minns henne, årets Nobelpristagare i litteratur? Jag gjorde mig till och inhandlade en bok av henne för att bekanta mig med hennes skrivande. Jag beställde diktsamlingen ”Averno” på Adlibris. Efter en månad anlände boken. Det är ingen tegelsten, knappt hundra sidor inklusive Efterord av Jonas Brun. Förväntansfull öppnade jag boken och upptäckte rätt omgående att här gick jag bet. Detta var ingenting för en vanlig bondpojke. Vad menar människan? Dan Anderssons dikter förstår jag mig på men detta gick över min horisont. Ungefär som att jämföra Albert Edelfelts måleri med Pablo Picassos. Tre teman förekommer i samlingen: vintern, barndomen och döden. Inte direkt någon komedi. Döden! Därtill…