Funderingar,  Upplevelser

Minnen av musik och förälskelse

Snart har det gått ett helt år sedan jag senast bevistade en konsert. Alltså en riktig konsert, live, på riktigt med levande människor. Det var på Umefolk den 22 februari 2020. Minns jag inte helt fel så var det Ahlberg, Ek och Roswall med förstärkning av Åsa Boden som musicerade på Iduns stora scen. Mycket fin konsert men sedan blev det tyst och mörkt. Inget Urkult, Skärifolk, Kaustbyfestival eller något annat heller för den delen resten av året. 2020 blev ett förlorat år och 2021 ser ut att gå samma väg.

Egentligen är det först de senaste 10–15 åren som jag i någon nämnvärd omfattning gått på konsert och andra liknande evenemang. Jag vet inte varför det blivit så. På semestern förr i världen så blev det naturligtvis en och annan danstillställning i framför allt Maxmo och på Åminne Folkpark men inte vet jag om man kan kalla det konsert. Det var ju dansbandsmusik och umgänge med gamla bekanta och en och annan ny bekantskap men inte var det direkt för musikens skull jag besökte dessa ställen. Jag får väl säga som så att dansbandsmusik inte varit min grej sedan jag blev torr bakom öronen.

I slutet på 70-talet och början på 80-talet var jag stamgäst på Pireus i Malmö, en klubb som sedan blev Kulturbolaget. Där fick jag lyssna till en hel del bra musik. Bland annat Wilmer X i sin linda. De flesta band har jag glömt men Lydia Lunch från New York minns jag. Kanske för att hon uppträdde i uniform? Jo, det var en trevlig tid!

Under tonåren var det vanliga österbottniska dansställen som gällde. Oravais, Hellnäs Lokalin, Maxmo dansbana, Nykarleby, Åminne, Carpella, Kvevlax, Forsby och ibland Klacken som låg längst bort. Musiken var dansband och man höll noga koll på annonserna i Österbottniska Posten som utkom varje torsdag om jag inte minns helt fel. Det gällde att välja rätt ställe och att ha kontakt med kompisarna. Ett band som jag gillade den tiden var Zotch. Min stavning av Zotch är högst diskutabel men bra var de. Så minns jag det.

Min första riktigt stora upplevelse av världen när det gäller musik på scen var Sweet, ett band från England, som spelade i Oravais Ungdomslokal 22 januari 1972. Det var stort! Jag stod längst fram till vänster. Ett annat engelskt band var Middle of the Road som spelade i Forsby samma år. Sedan tog det internationella inslaget slut och så småningom blev det rikssvenska dansband som stod för det exotiska.

Det var tider som hade sin egen lilla charm. Dansen var viktig, att få bjuda upp och att inte bli nobbad. Pojkarna på ena sidan, flickorna på andra sidan.

Jag minns en ren förälskelse som blev till ingenting. Hon kallades Baba men hennes riktiga namn fick jag aldrig reda på. Jag drunknade i hennes ögon och blev torr i munnen och hjärtat slog vilt när jag spanade in henne i flickhopen. Vi dansade men mycket mera än så blev det aldrig för vi var så erbarmligt blyga. Hennes kompis var det däremot lätt att prata med och hon var någon slags förmedlare.

Jag skaffade bil så fort jag fick körkort, en grön Ford Cortina, och strax blev det mycket lättare att besöka olika dansställen i landskapet.

Så kom kvällen när jag dansade sista gången med Baba. Jag hade min bil parkerad utanför Lokalen i Oravais och när kvällen närmade sig slutet var det dags för hemfärd. Då kom Babas kompis fram till mig när jag redan satt i bilen och frågade om inte jag kunde köra hem henne och Baba. Det hade jag mer än gärna gjort, något jag hett åstundat, men bilen var redan full av kompisar som jag lovat köra till vitt skilda ställen. Bilen var full, överfull och det fanns knappast utrymme för en kotte till. Den tiden var det inte så noga med säkerhetsbälten och antal passagerare i bilen.

Jag blev tvungen att tacka nej den gången, något som grämde mig mycket. Vilken chans som gick mig förbi! Vad jag minns återsåg jag aldrig Baba och än idag kan jag ibland fundera över vad det blev av henne. Hon som försvann.

Vilken och när såg du för första gången en riktigt stor artist på scen? Hade även du din egen Baba eller gick allt som på Strömsö?

Den sista spelningen jag så på scen. Ahlberg, Ek och Roswall med förstärkning av Åsa Boden i vitt. Hoppas att det inte blev den sista!

Ni har kanske uppmärksammat att jag bytt bild i headern på bloggen? Här kommer originalet.  Vägen västerut från min stuga.
Vi är mitt i vintern som det skall vara. Snö, snöskottning och vitt i naturen. Men var är solen?

6 kommentarer

  • Wesber

    Jag har inte så mycket att komma med när det gäller konserter i unga dar, det enda jag minns är när jag bodde i Kristinestad och vi var och lyssnade på en sånggrupp ( från Åbo tror jag ) som hette Treklangen. Dom sjöng så vackert om lilla Tanja som var 10 år och döende i en hjärntumör. Det var tydligen tjejen i trion som hade skrivit sången om när hon satt och vakade på lilla Tanja, den sjöngs i stämmor så gudomligt fint så man nästan grät. Jag hittade faktiskt en LP-skiva av gruppen på en loppis där den låten sjungs. Som vuxen har jag väl varit på en och annan konsert. Någon Baba minns jag inte precis, fast i Stubbrösl var jag ju kär i Ralf och M L från byn i Göran och vi slogs så hårtussarna rök om vem som var gulligast av de två men då var vi bara 11 år så det är väl förlåtet, Ralf har gått bort sen många år tillbaka fick jag höra för ett tag sedan. Imorgon blir det sol här och 7 gr kallt, alldeles lagom promenadväder. Gonatt.

    • Per

      Det var en fin musikupplevelse. Jag funderade att om du hittat en LP av gruppen – kanske du köpte den? – så kanske också låten finns på YouTube och minsann om inte jag tror att jag hittade rätt. Dock på finska.
      https://youtu.be/pu3XyfpWlG4

      Kanske du kan bekräfta?

      Det lustiga var att när jag kollade runt bland sökresultaten på Tuben så snubblade jag över en video där sångerskan liknade mycket min Baba men originalet var något mörkare. Idag tror jag knappast jag skulle känna igen henne. Det brukar vara så efter lång tid.
      https://youtu.be/WrnjRL3712M

      Av dina barndomsförälskelser tror jag mig vet vem en är medan de två andra är mig okända. För det blev väl tre?
      Ack ja, flydda tider.

  • Wesber

    LP-n köpte jag, den var på svenska och titeln på skivan är ” Kom ta tåget ”. Jag har också letat på You Tube efter svenska versionen men den finns bara på finska men den är lika vackert insjungen på finska.
    Tack Erik Forsling för berömmet.

  • annepauline

    Idag har jag promenerat ett par timmar. Äntligen sol, minus 10 grader, perfekt promenadväder men halkigt på många ställen. Det var många ute på promenad idag.
    Det var tider det när man åkte ut ”på dans”. På något konstigt sätt lyckades jag få bilskjuts till alla möjliga ställen och jag hann ju bara komma fram så skulle jag börja jaga någon att få skjuts med hem sedan. Men däremellan var det kul! Jösses så roligt det var att dansa schottis! Eller för den delen tango när man råkade på någon som verkligen kunde dansa tango och inte bara var ut och promenerade på dansgolvet. Visst blev det någon flirt här och där, det hörde ju till. Maxmo dansbana, puh, det var ju ett fylleri utan like utanför dansområdet.
    Här har jag varit på en del konserter genom åren. Harry Belafonte, ha, vad säger du om den!? Tina Turner, då var det ös. Tom Jones när han var som mest poppis med sin Sexbomb, Inner Circle… Har väl inte tyckt om all den musiken men tänkte att jag måste passa på att se ”kändisar” när de uppträdde här.
    Nej, tacka vet jag Wantons när de spelade upp till dans! Krister Kulju var favoriten…ack, ack, han var många tjejers favorit.

    • Per

      Du får akta dig så att foten inte slinter! Någon sol såg inte jag till heller idag. Men i Vasa lär den ha synts!

      Ja, det var ett evigt pussel hur man skulle få ihop logistiken till och från danserna. Men bussar gick också även om rutten sällan gick genom vår by. Jag minns en gång i Maxmo – man kunde då tälta inne på området och det var nog en hel del festande där, ja – så kom vi till ro inne i tältet mot morgonkulan men det varade inte länge förrän en tjej kom ihåg att det låg på hennes lott att på morgonen mata hönsen hemma på gården i Vörå. Hon blev alldeles olycklig och lyckade tjata loss en skjuts hem enkom för att mata hönsen. Ha, ha… En kompis förbarmade sig.

      Riktig tango var inget jag lärde mig så med mig hade nog blivit en stilla promenad på dansgolvet. Ha, ha… men jag är en stor beundrare av just den dansen, dansernas konung eller drottning om man så vill.

      Oj då, du har då minsann samlat på celebriteter vad gäller artister på scen. Jag får nog slänga mig i väggen med min Sweet! Harry Belafonte och Tina Turner skulle jag gärna upplevt på riktig konsert.

      Wantons och Krister Kulju är mig obekanta men vid en Google-sökning så fick jag ett hum om vem de var.
      https://svenska.yle.fi/artikel/2017/06/06/musikprofilen-krister-kulju-gick-ur-tiden

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.