Allehanda

Med sparken till förr i världen

Med långa steg med mitt ena ben förflyttade jag mig snabbt framåt längs den vintriga vägen vars körbana mestadels bestod av hårdpackad snö och is. Nedför backarna gick det som ett huj och t.o.m. uppför backarna kunde jag med god fart glida fram. Som ni förstår så var jag idag ut på tur med sparkstöttingen, allmänt här i trakten enbart kallad sparken.

Med rosig kind och frusen tipp, med röda snibbar som stack fram under mössan och med lätt rim i ögonbrynen susade jag fram på medar av järn. I övrigt var jag rejält klädd och frös inte det minsta, inte ens i händerna. Annat var det förr i världen när salig moder såg till att vi hade skyddat ansikte med halsduk för mun och näsa och Nivea på kinder och nästipp när det var kallt ute och fartvinden kunde tänkas fläkta extra mycket. Idag var det minus 10-13 C och ingen blåst så då gick det bra utan extra skydd. Ett perfekt sparkföre!

Ett annat vinterfordon var kälken som kom till användning när jag ännu var liten knodd. Den var tillverkad av morfar. Skulle vi ha någon större vara inhandlad från bybutiken, men ändå inte så stor att vi behövde spänna för hästen, så kom kälken till användning. Mest använde vi kälken till att hämta vatten från en av källorna i närheten. Det var ett passligt arbete för oss ungar. Vi placerade på ett par hinkar och travade iväg till den källa som var närmast och som hade vatten, fyllde på och återvände hem. Skulle det hämtas vatten till kreaturen i ladugården fick hästen spännas för åkan och så bar det iväg genom skogen.

Vi har här i närheten tre källor som har ett friskt och gott vatten och den ena brukade aldrig vara sin, d.v.s. utan vatten någon gång.  Folk från byn brukade komma till våra källor för att hämta dricksvatten och på somrarna kom sommargästerna från stan och kungariket och stannade till vid den källa som låg närmast vägen för att få med sig ett gott vatten till kaffetåren. Allt detta hände förra århundradet innan vi ännu fått vattenledning till alla gårdar.

Det kan tänkas besvärligt att bo utan rinnande vatten och avlopp men överlevde gjorde vi och det skulle nog också den moderna människan göra idag om det blev nödvändigt. Jag brukar fundera på hur fina bostäder vi har idag, varma, upplysta, fullpackade med maskiner och elektronik, ständigt uppkopplade till omvärlden med TV, radio, telefon och Internet och hur utsatta vi är om elektriciteten är borta en stund. Hjälp, inget Internet, jag får abstinens. Sjunker innetemperaturen under + 20 C börjar folk huttra och bekymrat undersöka om det är något fel på värmeanläggningen i huset och far i huset börjar kanske spekulera i om det vore dags att byta fönster i kåken.

Själv eldar jag för kråkorna men vad gör det, jag har ved i uthuset som värmer skönt och lite kallt på morgonen gör att man bara snabbare får upp ångan. Det går bra så länge jag inte har isrosor på fönstren och vattenledningen inte fryser.

Hur kom jag in på detta? Jag skulle ju bara åka lite sparkstötting.
Jag undrar om kälken finns kvar någonstans? Kanske den borde få se dagens ljus?

Vinterväg över Öjen.
Sparken från ovan

6 kommentarer

  • Annepauline

    Vilken härlig spark! Det var roligt att ”sparka” och tänk vilken fart man fick upp om det råkade sig så att skaren bar.
    Vi hämtade också kaffevatten från en källa för vårt brunnsvatten hemma var inte gott. Källvattnet var så förunderligt klart och kallt och gott. Var man törstig var det godare än rödlemonad.

    • Chorizo

      Ack, ja, en ordentlig skare som håller är ett av vinterns nöjen. Då kan man färdas hur man vill med spark och skidor. Det är inte ofta skaren håller någon längre sträcka.för en fullvuxen person men gör den måste man bara ut på tur.

      Sparken var min mors och svåger renoverade den till henne. Sedan kom den i min ägo och naturligtvis måste den luftas några gånger per vinter.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Translate blog »