Konstvägen Sju Älvar, en Buddha och ristningar i sten

Har man missat färjan i Holmsund och tvingats gå brandvakt i väntan på nästa avgång måste man rimligtvis uppmärksamma en märklig installation alldeles nära färjeteminalen ut mot havet. För att se denna märkvärdighet, som är ett konstverk, behöver man naturligtvis inte gå brandvakt utan den observante resenären lägger säkert också märke till ”Plats Nord 63 ° 40,´8 Ost 20 ° 20,´6”. Så heter konstverket som ingår i projektet Konstvägen Sju Älvar.

De sju älvarna är Vindelälven, Umeälven, Öreälven, Lögdeälven, Gideälven, Ångermanälven och längst uppe i fjällvärlden når man Saxälven. På tretton olika ställen längs vägen från Holmsund i öster till Borgafjäll i väster finns konstverk utplacerad. Till stor del är väg 92 huvudstråket.

I september när jag var på hemväg efter min road trip i Norrland körde jag längs väg 92 och stannade då till vid några av konstverken och tog bilder. Tyvärr var jag då inte upplyst och missade ett par konstverk som jag lätt hade kunnat se. Å andra sidan kan det vara skäl att inte ta med alla konstverk i detta inlägg utan istället göra ett till inlägg längre fram i tiden. I detta nu har jag bilder på sju av konstverken. Till detta plussar jag också på två andra sevärdheter, nämligen hällristningarna i Norrfors strax utanför Umeå och Buddha-templet i Fredrika.

Tanken är att om man har gott om tid på väg till eller från fjällvärlden så kan man stanna till vid dessa konstverk (eller något av dem) och begrunda dem en stund och förhoppningsvis något piggare köra vidare. En liten paus här och där.

Here we go! (Klicka gärna på bilderna för större format!)

Holmsund

“Plats Nord 63 ° 40,´8 Ost 20 ° 20,´6” av Mats Caldeborg.  – Vad de olika konstverken föreställer och tankarna kring dessa konstverk finner ni i en länk längre ned. Det jag minns från fotograferingstillfället var stormen som rev och slet i konsten enligt konstens alla regler. Jag steg inte ens ut ur bilen. Platsen är Holmsund, nära färjeterminalen. Ett sjömärke eller något annat? Fritt fram för egna funderingar. – Skall jag säga vad jag tycker så är P-skylten malplacerad!

Norrfors

Detta är hällristningar vid Norrfors ca. 14 km nordväst om Umeå längs med väg 92. Jag bodde ett tidevarv nära dessa hällristningar men då var de inte upptäckta. Först 1984 sågs de av människor i modern tid. Vad hällristningarna föreställer och varför de gjordes kan diskuteras men jag har förslag att man märkte ut och fördelade fångstplaster och fångst av fisk och älg för 4-5000 år sedan. En spekulation så god som någon annan. Nära Umeå om man har en stund att slå ihjäl. Dessa hällristningar ingår inte i Konstväg Sju Älvar.

Umeå

Enkelt att ta sig ut till hällristningarna på välbyggda ramper.

Nästa hållplats är konstverket ”Hägring” av Kent Karlsson. En glaskyrka ute på en myr men fullt synlig från väg 92. 14 km väster om Vännes. Jag skulle gärna ta bilder av denna när dimma sänker sig över myren.

Balsjö

”Oh du härliga land” av Mattias Baudin och Linda Baudin. Plats: 5 km väster om Bjurholm i byn Balsjö. Uppe på stolparna finns figurer som förmedlar historier från Balsjö.

Som denna gumma på väg med sina mjölkspannar.

Bjurholm

”Vägabstraktion” av Jacob Dahlgren. Ett konstverk som också skall synas på natten eftersom det är reflekterande. Finns där Lögdeälven korsar väg 92. En utmärkt rastplats dessutom.

Fredrika

Strax efter Fredrika mot Åsele finns för nordiska förhållanden något så ovanligt som ett tempel för Buddha. Följdriktigt heter stället också Buddhararam. I alla fall en början till tempel. Två präktiga statyer, den ena smärt och smal, den andra mera rundnätt, sitter och står uppe på ett berg med fin utsikt runtom. Aktiviteter ser ut att ha ägt rum under sommaren med tanke på flaggor, prydnader och blommor som fanns här och var. En meditationsstig finns också för den hugade. Hur många Fredrikabor som är buddister låter jag vara osagt men visst kan det dra en och annan turist till bygden.

Fredrika

Här sitter Buddha själv förnöjsamt grunnande. Tak över huvudet har han i alla fall även om det kan bli kallt på vintern. Detta tempel är inte en del av Konstvägen Sju älvar.

Fortsätter man 6 km väster om Fredrika till sjön Skinnmudselet kommer man till konstverket ”Poem för imaginär älv” av Sigurdur Gudmundsson. Kanske det konstverk som jag tycker är snyggast av alla de jag sett utmed konstvägen. Renhorn i brons 3 meter högt som reser sig mot skyn från en sten ute i sjön.

”Nybyggarkvinnan” av Anne-Karin Furunes finns placerad 32 km väster om Åsele nära byn Varpsjö. Ett ganska fyndigt konstverk som är gjort av en konvex plåt med hål i olika storlek borrade och med en bakgrunda av rostig plåt. Detta tillsammans blir en bild av en kvinna. Bilden är alltså inte målad. Tyvärr hade någon lämnat skräp och sopor bakom konstverket vilket är beklagligt.

Ett öga. Jag blir nästan yr i blicken genom att detaljstudera Nybyggarkvinnan.

Till sist har vi ”Himmlamöte” av Solfrid Mortensen. Detta konstverk besökte jag inte i år utan 2016. Finns 55 km väster om Dorotea och 5 km väster om byn Högland. En fjällvråk lär ha sin del i namnets tillkomst.

Det är lätt att susa förbi dessa konstverk men vet man om dem och är uppmärksam så hittar man de ändå ganska lätt. Eftersom jag har bongat sju av dessa så kan jag inte låta bli att hitta även återstående sex konstverk. Förhoppningsvis nästa sommar. Alltid något att se som man inte trodde fanns.


Konstvägen Sju Älvar – Närmare beskrivning av konstverken

När Buddha kom till byn – Aftonbladet (2006)

Norrfors – med bl.a. hällristningarna

Gå brandvakt

Inspark ombord som skapade irritation

Tillbaka i de levandes skara efter en tröttsam och nästan sömnlös vistelse ombord på Wasa Express senaste natt (natten till onsdag).

De flesta fick väl känna av stormen som drog fram över Norden de senaste dagarna. Mig drabbade stormen genom att färjan från Umeå till Vasa blev 7 timmar försenad på onsdagskvällen och istället för avgång 19.00 blev det avgång 02.10 natten till torsdag. Vi kom fram till Vasa halv åtta i morse.

På morgonen startade jag från Hotell Dorotea en stund efter frukost och gled i sakta mak via Åsele ned mot Umeå. Jag hade gott om tid så jag körde långsamt och sysselsatte mig med att fotografera konstverk längs med Konstvägen Sju Älvar. Om detta fotograferande kommer i ett senare inlägg. I Norrfors mellan Vännes och Umeå tittade jag på hällristningar och som avslutning besökte jag shoppingcentret Avion i Umeå för att slå ihjäl ett par timmar. Det sista var dötråkigt men jag fick i alla fall inhandlat en ny mus till datorn.

Som sagt, där satt jag i en fåtölj ombord på Wasa Express och försökte få lite sömn. Det visade sig att natten skulle bli lång och ganska sömnlös. Visst, tråkigt att vänta så länge på avgång men det var inte rederiets fel som satte säkerhet framför tidtabell. Att det sedan var lite gungig överfart när vi väl kommit ut på Kvarken var inte heller hela världen. Det som störde mig mest var de studerande från Vasa Yrkeshögskola som hade ett insparksjippo ombord.

Visst, jag förstår att de ville fira inledningen på läsåret och det missunnar jag dem inte. Baren i fören var ju mycket lämpad för detta. Men, måste de sedan halva natten dra runt och prata högljutt med stoj och glam till förtret för oss som ville få en blund i ögonen i sittsalongen längst bak i aktern? Knappt hann jag somna så kom ett nytt gäng som med högljutt prat och med diverse läten ville fortsätta firandet strax utanför salongen. Mycket irriterande. Knappast hade det heller hjälpt att säga till. Dels pratade de finska, dels kom det nya grupper med jämna mellanrum med samma beteende. Att de inte tänkte på oss som ville sova utan de fortsatte med sitt hojtande, skrattande och tjattrande! Jag påstår inte att alla studerande gjorde så men tillräckligt många.

Detta gjorde överfarten till en av de sämsta på länge.  Inte mycket sömn fick jag och tämligen grusig i ögonen på morgonen intog jag gratis frukost ombord. Det var en fin gest från Wasaline trots att stormen inte var deras fel. Däremot tyckte jag informationen om läget var dålig. Högtalaranläggningen hade alldeles för låg volym för att jag skulle uppfatta vad som sades. Åtminstone där jag då råkade befinna mig. Personalen hänvisade till några A4 och gjorde väl så gott de kunde men min huvudsakliga information fick jag från Wasalines FB-sida och deras hemsida. Så skall det väl inte vara?

Jag förstår gott att de inte ropade ut meddelanden mitt i natten men en stor videoskärm skulle väl kunna finnas ombord någonstans, förslagsvis vid ingången på däck 7, där man fortlöpande kunde se vad som händer ombord? Speciellt användbart när det uppstår förseningar och problem. Där kunde finnas Wasalines egen reklam men också väderuppgifter och annan nyttig information både från sjö och från land enligt ett rullande schema.

Nog med gnäll nu och över till något annat.  Mitt utrymme på Word Press är utnyttjat till 99 % och det gör att jag måste hitta en ny lösning för min blogg den närmsta veckan. Detta kan innebära störningar och eventuellt en kortare paus för bloggandet men hav tröst, jag kommer igen. Än finns det att skriva om från Norrlandsresan och nya äventyr väntar förmodligen även i framtiden. Därför blir det sparsamt med bilder tills allt är klart med bloggens framtid. Vi syns!

Vackra färger längs vägen från Dorotea till Vännes. Inte alls lika vackert längs vägarna i Österbotten.

Hotell Dorotea såg inte mycket ut för världen från utsidan men på insidan finns ett helt ok hotell med konferensmöjligheter. Hotell Dorotea

”Poem för en imaginär älv” av Sigurdur Gudmundsson. Snyggt eller hur? Mera om Sju Älvars konstväg senare.