-
Deklarerat! – med viss vånda
Jag slet mitt obefintliga hår en god stund när jag idag skulle fixa deklarationerna. Jo, jo, hela tre deklarationer har jag att ta hand om. Den vanliga inkomstdeklarationen samt jordbruks- och skogsdeklarationen. Jag ville vara modern och göra det elektroniskt via Skatteverkets hemsida. – Ha, ha, låter inte elektroniskt ganska gammalmodigt? Problemet var att hitta rätt ställe där inkomster och utgifter skulle fyllas i. Varför finns till exempel inte en knapp/ruta där man kan skriva in arrendet för åkermarken? Det borde vara en allmänt förekommande post både som inkomst och utgift. Istället blir det på någon anonym ruta för övrig inkomst, eller vad det hette. Och var finns rutan för…
-
Sista dagen
Allting har sin tid, som det står i Bibelboken. Det finns en tid för allt som sker och allt som görs. Idag tog min tid i arbetslivet slut. Jag gjorde min sista arbetsdag i Saltgruvan. Nu blir det tre veckors semester innan pensioneringen första oktober. Det kändes lätt att stämpla ut, samla ihop mina pinaler och stänga dörr 25 bakom mig. En tid är förbi och nu stundar andra tider. Exakt vad vet jag inte. Det är kanske det som är det fina i kråksången. En helt ny blank sida i livets bok vändes idag och vad jag skall fylla den med återstår att se. Detta har jag åsyftat i…
-
Tid
Tid är pengar, sägs det. Ja visst, men tid är så mycket mera. För någon tid satt vi vid lunchbordet i Saltgruvan och diskuterade pension, pensionssparande, pensionsålder och när vi kunde tänka oss att gå i pension. De flesta ville gå i pension så fort som möjligt men Stora Yxan ansåg att det gäller att arbeta länge för att uppnå så hög pension som möjligt. Ja, det kan man göra om man har garantier för att leva länge och att man är vid god rörlighet både fysiskt och psykiskt ännu vid 80-90-års ålder. Då kunde jag tänka mig att jobba fast till 67. Som vi vet så är republikens medellivslängd…